Vissa frågor om utlandssvenska elevers utbildning i Sverige

Debatt om förslag 18 februari 2015

Protokoll från debatten

Anföranden: 10

Anf. 9 Christer Nylander (FP)

Fru talman! Jag ska ärligt talat säga att jag har lite svårt att bestämma mig för hur jag ska hantera detta.

Jag ser rätt ofta i svenska skolor att det förekommer mobbning. Jag ser tyvärr alltför ofta signaler i svenska skolor att det förekommer sexuella trakasserier. Ibland sker det i samband med internatverksamhet, ibland sker det i samband med toalettbesök på rasten och ibland sker det i lektionsrum. Jag tycker att det är lika oroväckande och lika fruktansvärt när och var det än sker. För mig spelar det ingen roll om det sker på ett riksinternat eller på en grundskola i Kristianstad. Det är lika illa vilket som.

Därför införde alliansregeringen en skolinspektion och gav den tuffa verktyg för att bekämpa problemen. Därför skärpte alliansregeringen skollagstiftningen, och därför stöttade alliansregeringen utbyggnaden av elevvårdsteam på skolorna. Därför gjordes en lång rad insatser för att bekämpa problemen, men det är säkert inte nog. Problemen förekommer fortfarande, och det gör mig mycket bekymrad.

Jag tycker att man ska undvika att göra detta till något enskilt som händer på riksinternatskolor. Det är illa när det händer där, men det är lika illa när det händer på andra skolor.

Det finns en skollagstiftning, en skolinspektion och resurser till elevvårdsteam som gör att problemen kan bekämpas på alla skolor.

För den form av skolor vi talar om i dag var det alliansregeringen och Jan Björklund som tog fram det nya regelverket som kammaren nu ska besluta om. Jag är glad att vi kan göra det i ganska stor enighet. Jag tycker dock inte, fru talman, att man ska göra detta till en fråga om att det är särskilt illa på just dessa skolor. Mobbning och sexuella trakasserier är oacceptabla oavsett var de sker.


Anf. 10 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Vad Christer Nylander just sa kan vi alla hålla med om. Det är lika illa oavsett var sexuella trakasserier förekommer. Därför är det ett sätt för Christer Nylander att försöka komma bort från det jag försökte tala om, det vill säga vad regeringen egentligen gjorde under åren.

Jag menar inte att dessa problem är värre om de sker på internatskolor. Tvärtom! Precis som Christer Nylander menar jag att det är lika illa.

Jag vill ännu en gång återge vad en elev som har gått på skolan har berättat. Han sa att hans första tanke när han såg allt var att Ondskan - ni har alla sett filmen - finns på riktigt. Den systematiska pennalismen är densamma som i Ondskan.

Jag vet inte hur många elever som du, Christer Nylander, har hört säga dessa ord på någon annan skola runt om i landet. Jag har aldrig hört talas om detta. Jag vet inte hur ofta du har hört talas om systematiska sexuella trakasserier på olika skolor. Det finns skolor som har problem med sexuella trakasserier och mobbning. Men dessa systematiska strukturer med pennalism, sexuella trakasserier och så vidare är något som finns särskilt på riksinternaten jämfört med en stor majoritet av övriga skolor.

När regeringen Reinfeldt och Jan Björklund såg signalerna tidigare under mandatperioden skulle de ha tagit tag i dem. De uttalanden jag tog upp var från 2005-2006. År 2006, när ni kom till makten, hade ni kunnat ta tag i frågan på en gång, vilket ni inte gjorde. Jag är glad att ni har gjort det i dag, och jag är glad att vi är överens och har en samsyn. Men den regering som satt vid makten under den period när det var som värst bör ta på sig ansvaret.


Anf. 11 Christer Nylander (FP)

Fru talman! Vi fick en ny alliansregering i oktober 2006. Det är möjligt att man kan belasta regeringen för vad som hände 2006, 2005 eller när boken och filmen Ondskan utspelar sig i en riksdagsdebatt, men det är att ta lite för lätt på de problem som finns på dessa skolor och på många andra skolor.

Vi ska undvika att relativisera den typen av angrepp. Den som utsätts för mobbning känner sig lika illa till mods, mår lika illa, oavsett om det sker i en kommunal skola, en friskola eller en riksinternatskola. Därmed anser jag att debatten är avslutad för min del.


Anf. 12 Jabar Amin (MP)

Fru talman! Jag är glad, Christer Nylander, att vi är ense om de förändringar som föreslås i betänkandet, alltifrån inga avgifter, att mandatet för regeringen att besluta om riktlinjer för riksinternat tas bort till frågan om de dubbla avgifterna. Det är glädjande att sju partier i Sveriges riksdag är eniga. Det är positivt.

Ni hade åtta år på er, Christer Nylander. Den tidigare regeringen kunde ha gjort dessa förändringar tidigare. Nu görs de under den rödgröna regeringen. Det är helt riktigt att det fanns direktiv och att en utredning gjordes under alliansregeringen, men om ni hade menat allvar på riktigt hade ni kunnat inleda dessa förändringar redan när ni kom till makten 2006-2007.

Låt oss vara glada över att vi är eniga. Jag ville ta tillfället i akt och fråga om en förändring som vi inte har hunnit genomföra men som har diskuterats mycket. Jag berörde frågan i mitt anförande. Det gäller de enormt höga årsavgifterna, som varje regering så småningom måste ta ställning till vad man ska göra med. Det är avgifter på en kvarts miljon kronor per elev och år.

Det vore intressant att höra hur Alliansen och Folkpartiet ställer sig till den frågan. Den tas inte upp i betänkandet, men det är en fråga som vi säkerligen kommer att återkomma till.


Anf. 13 Christer Nylander (FP)

Fru talman! Detta skolsystem byggdes upp under 70- och 80-talen. Om jag räknar snabbt i huvudet tror jag att vi har haft makten ungefär lika länge - de rödgröna, ibland Miljöpartiet, ibland de borgerliga och Alliansen. Det är klart att vi alla skulle kunna bidra till att ändra detta system. Man kan säkert skylla allting på Folkpartiet och Alliansen om man vill det. Å andra sidan kan jag konstatera att de som verkligen drev fram de förslag som vi nu hanterar i riksdagens kammare var Folkpartiet och Alliansen.

När det gäller avgiftsfrihet tycker jag att det är rimligt att den skollagstiftning vi har, om att undervisning ska vara avgiftsfri, så långt möjligt ska gälla alla skolor.


Anf. 14 Jabar Amin (MP)

Fru talman! Jag fick inte riktigt svar på min centrala fråga hur man ställer sig till avgifter på en kvarts miljon kronor per elev och år. Om skolor har de avgifterna vet vem som helst att det inte är skolor för gemene man, att det inte är skolor för alla. Det är skolor för de välbeställda och de absoluta topparna av dem. Det är inte många människor som kan pumpa in en kvarts miljon per år i avgifter.

Det här är intressant. Frågan tas som sagt inte upp i betänkandet, men den finns med i debatten. Det är viktigt för det fortsatta arbetet att veta hur Alliansen eller i detta fall Folkpartiet ser på frågan.


Anf. 15 Christer Nylander (FP)

Fru talman! Internatavgifter är någonting som finns på många skolor, och de varierar ganska mycket. Eftersom vi inte har någon reservation eller något särskilt yttrande i betänkandet talar det väl för att den huvudinriktning som finns i betänkandet, det vill säga att regeringen ska följa utvecklingen noga, är någonting som alla allianspartier skriver under på. Det är rimligt att man följer utvecklingen och ser hur den ser ut.

Vi kan också notera att det i 2010 års skollag, som Alliansen lade fram, finns en skrivning om att utbildning ska vara avgiftsfri. Jag tycker att det i grunden är väldigt klokt.

Däremot får man titta på internatavgifterna. Vi ser inte bara dessa tre skolor utan också många andra skolor som erbjuder internat, för till exempel unga tjejer som vill utveckla sitt fotbollsspelande och då måste betala en viss internatavgift. Det är väldigt intressant att följa denna utveckling, inte bara för dessa tre skolor utan generellt. Jag tror att utvecklingen går mot alltmer specialiserade gymnasier och därmed ibland större geografiska avstånd från där elevens föräldrar bor till där eleven går i skolan.


Anf. 16 Statsrådet Aida Hadzialic (S)

Fru talman! Det är med stolthet som jag i dag presenterar denna proposition inför riksdagen.

Denna proposition, där vi tar ett viktigt steg mot en mer jämlik och likvärdig skola i Sverige, innebär i sak att alla svenska skolor ska vara avgiftsfria. Inga skolor ska ha en särställning, utan vi ska jobba med ambitionen att alla skolor ska vara bra skolor och att alla skolor ska vara tillgängliga för alla elever.

Det är en viktig markering, och det är ett viktigt steg framåt.

När riksinternatskolorna Lundsberg, Sigtuna och Gränna fick sin särställning i början av 70-talet var det med anledning av att andelen utlandsstationerade svenskar hade ökat, biståndsverksamheten ökade och många svenskar arbetade utomlands. Då var det viktigt att tillskapa en möjlighet för dessa individer att låta sina barn utbildas hemma i Sverige.

Nu har dock utvecklingen gått åt ett annat håll, där man kan se att enbart 1 procent av eleverna vid våra riksinternatskolor har föräldrar som är utlandsstationerade. Mot bakgrund av detta kan man säga att denna skolform är föråldrad och att den cementerar en ojämlikhet i svensk skola som vi inte finner önskvärd.

Jag tycker att det är väldigt bra att det i kammaren finns en bred förankring kring denna fråga - att i princip alla partier förutom Sverigedemokraterna ställer sig bakom propositionen. Jag vill säga ett par ord om vilka konsekvenser propositionen kommer att få för dagens riksinternatskolor.

Den första är att dessa skolor inte kommer att få ta ut elevavgifter för undervisningen, vilket de har gjort hitintills.

Den andra stora och huvudsakliga förändringen är att de särskilda bidrag som hittills har lämnats till riksinternatskolorna för internatverksamhet och som extra bidrag för en mer flexibel skolorganisation tas bort. Enkelt uttryckt betyder det att särarten, särställningen och särfinansieringen kommer att försvinna.

Jag poängterar återigen att propositionen är viktig för att den svenska skolan ska bli mer jämlik och mer likvärdig. Jag ser med tillförsikt fram mot att vi ska kunna implementera denna reform, och jag är glad att det finns en så bred förankring kring frågan i kammaren.


Anf. 17 Stefan Jakobsson (SD)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation.

Fru talman! Det kan tyckas att det inte är någon större förändring man gör i detta betänkande och att vi ska gå mot en mer likvärdig skola.

Då man läser lite djupare i dokumenten ser man vad det i realiteten kan innebära. Då ser man att detta beslut kan leda till direkta motsatsen.

Ett borttagande av det statliga stödet för utlandssvenska elever som ges möjlighet att vistas i svensk skola i Sverige när deras föräldrar arbetar utomlands kan ge en segregerande effekt.

Om man tar bort det statliga stödet finns det risk att de olika läroverken kommer att ta igen på internatavgifterna vad man förlorar. Man måste helt enkelt ta igen på gungorna vad man förlorar på karusellen. På något sätt måste de kompensera detta. För en av skolorna handlar det om ungefär 5,8 procent av dess totala verksamhet.

Detta innebär att det är enbart familjer som har ekonomiska möjligheter som kan söka till dessa skolor. Här har nämnts avgifter på en kvarts miljon. Då får man titta på vad som ingår i detta. Det kanske ingår mat, husrum och saker som inte går att ta bort.

Enbart detta är skäl nog för Sverigedemokraterna att rösta ned förslaget i detta betänkande.

Samtidigt finns det andra orsaker till att man placerar sina barn i dessa riksinternatskolor. De har under många år levererat ett flertal av våra nuvarande ledare ute i verksamhet i Sverige och även utanför Sveriges gränser. Alla föräldrar måste ha rätt att ge sitt barn de möjligheter som de vill ha. Elever är alla olika och har olika ambition. Därför måste det finnas en bredd av skolor när det gäller ambitionsnivån, och de måste alla ha möjlighet att erbjuda detta likvärdigt ekonomiskt.

Fru talman! Sverigedemokraterna kan se med fördel på att det finns föräldrar som väljer att arbeta utomlands under en kortare tid samt skapar sig ett internationellt kontaktnät och tar hem kunskaper till Sverige. Vi ska med alla medel uppmuntra detta beteende och underlätta för dem, oavsett vilka procentsatser och antal elever det handlar om. Det ska absolut inte vara ett hinder att man har barn.

Fru talman! Vi bör även ta med aspekten att dessa skolor har en gemensam 40-årig kunskap om detta. Jag som bara har jobbat som lärare i 15 år kan inte ens förstå hur mycket kunskap som finns om att ta hand om elever med föräldrar som jobbar utomlands. Att bo och leva utan sina föräldrar under lång tid kräver en god kår kring dessa barn. Det har internatskolorna 40 års erfarenhet av. Det är viktigt att vi ger dessa barn kvalitativ tid.

Många aspekter har lyfts upp här tidigare. Christer Nylander frågade om vi kunde presentera bra motargument. Jag hoppas att jag har gett ett bra svar där.

Även skandaler i de här skolorna har varit på tapeten. Daniel Riazat lyfte upp att det har funnits skandaler där och att det inte finns någon annanstans. Jag välkomnar Daniel ut till de vanliga skolorna i Sverige, där jag har jobbat i 15 år och där mina kolleger jobbar dagligen.

Jag kan förstå att den mediala uppmärksamheten kan göra att man, om man bara läser tidningar och aldrig besöker den riktiga verksamheten, kan tro att det är stora skandaler. Men sexuella trakasserier, mobbning och otillbörligheter mot andra elever pågår i varenda skola varje dag - tyvärr. Precis som Christer tog upp tidigare är detta, fru talman, ingenting som jag står bakom heller. Det ska aldrig vara bra, men det är inget argument för att prata om detta betänkande.

Elever sitter förhoppningsvis och tittar på den här debatten - nu eller någon annan gång via internet. Då bör man tänka på vilka epitet man kastar runt sig. Det är för mig väldigt tråkigt, fru talman, att vi har personer här inne som inte kan hålla en god ton.

Jag ska inte ge människor epitet och framför allt inte sätta epitet framför dem, men jag kan säga att det är pinsamt att vi inte ens kan hålla en god ton med varandra här i riksdagens talarstol.

Fru talman! Jag ställer mig som sagt bakom och yrkar bifall till Sverigedemokraternas reservation 1.


Anf. 18 Erik Bengtzboe (M)

Fru talman! Vi är här i dag för att diskutera och debattera riksinternatens särskilda ställning. Vi är inte här för att debattera vad som egentligen är goda eller dåliga skolor - tyvärr, även om det skulle vara trevligt.

Vi är inte här för att diskutera om internatverksamhet är något som över huvud taget behövs, utan vi är här för att diskutera om riksinternatens särskilda ställning enligt den lagstiftning vi har haft verkligen är nödvändig. Det finns en bred enighet i kammaren om att så inte är fallet.

Efter åtta år med alliansstyre har många reformer på skolområdet åtminstone startats, även om jag kan hålla med många av de föregående talarna om att man alltid i efterhand kan önska att mer hade skett, och fortare. Man vill alltid se mer resultat. Men en ny inriktning för svensk skola med fokus på kunskap, med fokus på kvalitet och med fokus på att på ett modernt sätt möta både elevers och föräldrars behov och önskemål har inletts. Där kan vi i förlängningen skapa en bättre skola för alla i Sverige.

Riksinternaten har utan tvekan fyllt en viktig funktion i Sveriges historia, så som många har konstaterat. Men i dag ser verkligheten annorlunda ut. Behoven ser annorlunda ut, och utvecklingen har inte varit den vi har förväntat oss.

Många skolor erbjuder riksintag i dag. De jobbar med olika former av lösningar för att se till att man lyckas lösa det behov som finns av internat. Den springande intressanta punkten och knäckfrågan blir då varför vissa skolor, utpekade av statens allsmäktiga hand, ska ha en särskild ställning kontra alla andra skolor som har riksintag och internatlösningar och som fyller en enormt viktig funktion när det gäller att möta de behov som många elever och föräldrar har.

De får inte ta del av de särskilda bestämmelserna, som bara gäller de tre riksinternaten. Vi måste självfallet se till att man gör upp med den snedvridning av konkurrensen som detta innebär och att alla får agera på lika villkor.

Det finns säkert de som har olika uppfattningar om riksinternaten här. Det finns säkert de som tycker att det är bra skolor, och det finns säkert de som tycker att de är dåliga. Men det är som sagt inte därför vi är här.

Tidningsrubriker i alla ära - de kan agera bränsle åt vilken riktning man vill. Men tidningsrubriker är aldrig en god grund att styra svensk lag på, utan vi ska basera våra beslut på förnuft. När det gäller skolan ska vi basera dem på fokus på kunskap och kvalitet och på att möta de behov som elever och föräldrar har på ett så modernt sätt som möjligt.

Vi har i dag en orimlig situation där vissa skolor som sagt får privilegier framför andra. Det är hög tid att vi gör upp med det. Jag är glad att alliansregeringen och Jan Björklund tog tag i frågan och att den nu drivs vidare av den socialdemokratiskt ledda regeringen tillsammans med Miljöpartiet. Det är ett gott tecken på att svensk skola kan fortsätta att utvecklas i rätt riktning även om man byter regering.

Vissa frågor om utlandssvenska elevers utbildning i Sverige

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 19.)

Beslut

Utlandssvenska elevers utbildning i Sverige (UbU5)

Skollagen ändras så att regeringen inte längre kan besluta om att en skola ska ha ställning som riksinternat. Dessutom kommer riksinternatskolorna inte längre att kunna ta ut elevavgifter för utbildningen.

Utbildningsutskottet, som förberett riksdagens beslut, betonar att principen om avgiftsfri utbildning är en av hörnstenarna inom den svenska skolpolitiken och tycker att dessa ändringar bidrar till att stärka likvärdigheten inom skolväsendet.

Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionen.