Vissa forskningsfrågor m.m.
Debatt om förslag 6 februari 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenPer-Samuel Nisser (M)
- Hoppa till i videospelarenKjell-Erik Karlsson (V)
- Hoppa till i videospelarenCaroline Hagström (Kd)
- Hoppa till i videospelarenÅke Sandström (C)
- Hoppa till i videospelarenPer Lager (Mp)
- Hoppa till i videospelarenInge Carlsson (S)
- Hoppa till i videospelarenLilian Virgin (S)
- Hoppa till i videospelarenHarald Nordlund (Fp)
- Hoppa till i videospelarenInge Carlsson (S)
- Hoppa till i videospelarenHarald Nordlund (Fp)
- Hoppa till i videospelarenInge Carlsson (S)
- Hoppa till i videospelarenHarald Nordlund (Fp)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Eriksson (M)
Protokoll från debatten
Anföranden: 13
Anf. 83 Per-Samuel Nisser (M)
Fru talman! I det här betänkandet behandlas ett
antal motioner som gäller forskning och utbildning,
kanske främst inom miljöområdet men även inom
lantbruket. I några motioner togs även det marina
området upp.
Miljösituationen i Sverige har i takt med teknikut-
vecklingen och en högre kunskapsnivå faktiskt radi-
kalt förbättrats på många områden. Luftkvaliteten i
städerna har stadigt blivit bättre, och många sjöar och
vattendrag som bara för några decennier sedan be-
traktades som döda har nu kunnat restaureras. Det
finns anledning att vara positiv, eftersom fakta visar
att miljön på många ställen är på rätt väg.
Men trots den positiva utvecklingen återstår
mycket att uträtta, och det kommer även fortsätt-
ningsvis att krävas kraftfulla insatser för att lösa
många miljöproblem. Utsläppen av svaveldioxid,
kväveoxid, tungmetall m.m. överstiger fortfarande de
nivåer som naturen långsiktigt tål, och halterna av
växthusgaser ökar i atmosfären.
Miljöarbetet ska i första hand utgå från den en-
skilda människans ansvar. Många människor känner
som individer ett stort ansvar för vår gemensamma
miljö och är engagerade och pådrivande i miljöarbe-
tet. Det individuella ansvarstagandet och engage-
manget är en viktig utgångspunkt för en effektiv
miljöpolitik.
Staten ska ta sitt ansvar för de uppgifter som den
enskilda människan eller marknaden inte kan eller
ska utföra. Effektiv lagstiftning och olika typer av
ekonomiska styrmedel är viktiga verktyg i det här
arbetet.
Marknadsekonomin måste användas för att man
på ett dynamiskt sätt ska kunna driva miljöarbetet
framåt. Handel med utsläppsrätter bör t.ex. införas på
flera utsläppsområden för att öka måluppfyllelsen och
kostnadseffektiviteten i miljöarbetet. Men för att man
ska få den här utvecklingen att fortsätta åt rätt håll
vad gäller effektivt miljöarbete krävs det hela tiden
ny kunskap och forskning. I den reservation som vi
från Moderaterna har tas de delarna upp, dvs. att
miljöforskning och miljöövervakningen är något som
måste prioriteras framgent.
Bägge verksamheterna är viktiga för att våra kun-
skaper på miljöområdet ska öka. Med en bra över-
vakning och kunskap kan det som är miljöförstöring
särskiljas från det som t.ex. är naturliga variationer.
Genom forskningen kan också kunskap vinnas om
vilka effekter olika slags utsläpp har på organismer.
Dessa kunskaper är i grunden avgörande för att det
ska vara möjligt att bedriva en effektiv miljöpolitik
med riktiga avvägningar och prioriteringar.
Stora problem och kunskapsluckor återstår vad
gäller olika ämnens miljöeffekter, och Sverige har
varit en framstående forskarnation på miljöområdet
men har väl under senare år förlorat en del viktig
kompetens och även tappat tempo. Det är viktigt att
den svenska miljöforskningen behåller sin kompetens
och kan återupprätta Sveriges internationella position
på området. Därför är det viktigt att trygga försörj-
ningen av ny forskarkompetens genom att universi-
teten ges tillräckliga resurser för utbildning av stu-
denter som då kan gå vidare till miljöforskning. Det
är det som tas upp i vår reservation.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 1.
Anf. 84 Kjell-Erik Karlsson (V)
Fru talman! Jag kommer att hålla mig till de ge-
netiska forskningsresultaten, hästutbildningen och
marin forskning.
Utvecklingen av nya sorters grödor genom gen-
manipulation och även konventionell växtförädling
har, i kombination med möjligheten att ta patent på
levande organismer, satt frågan om alla människors
rätt till vårt genetiska arv på sin spets. De stora kemi-
kalie- och utsädesbolagen skräddarsyr nya växtsorter
för att passa deras egna bekämpningsmedel och deras
konstgödsel. Dessa bolag kan göra "sina" sorter ste-
rila så att jordbrukarna inte har någon möjlighet att
odla eget utsäde.
Parallellt med att makten över växtförädlingen
koncentreras till ett fåtal företag utarmas kunskapen
om alternativa metoder för växtförädling, och äldre
växtsorter tas ur bruk. På så sätt tillskansar sig de
stora transnationella företagen makten över hela pro-
duktionskedjan från sådd till skörd.
I tredje världen, där beroendet av de transnatio-
nella bolagen kan få betydligt större konsekvenser än
i Sverige, är det ännu viktigare med bevarandet av de
traditionella sorterna och förädlingsmetoderna för att
jordbrukare inte ska bli helt utlämnade till de tran-
snationella kemikalieindustrierna. Detta tar vi upp i
vår reservation nr 3.
Fru talman! Antalet hästar i Sverige är närmare
230 000. Hästar måste skos var sjätte till åttonde
vecka. En korrekt skoning är nödvändig för att hästen
ska klara de påfrestningar som den utsätts för. Det är
därför risk att djuret kan fara illa om inte skoningen
sköts av folk med kunskaper och utbildning för just
detta. Det behövs alltså auktoriserade hovslagare.
Det har även riksdagen tidigare ansett. För cirka
åtta år sedan beslöt nämligen riksdagen att införa ett
system för godkännande av hovslagare. Som skäl för
det beslutet anförde man att det är betydelsefullt att
hovslageriverksamheten bedrivs på ett djurskydds-
mässigt godtagbart sätt. Men trots detta beslut har det
ännu inte utformats några gällande föreskrifter för
förordningen. Därför bör regeringen få i uppdrag att
snarast verkställa beslutet från 1993 så att hovslagare
kan bli auktoriserade. Detta framför vi i vår reserva-
tion nr 4.
Efter den fiskeutfrågning som vi hade här i Riks-
dagshuset i går framgår det ganska klart att det be-
hövs en förstärkt satsning på den marina forskningen.
Vi har i dag större kunskaper om landsmiljöerna än
om våra vattenmiljöer. Det råder delade meningar om
vad som påverkar fisket och fiskbestånden. En viss
förlamning verkar råda. Kunskapen om de marina
ekosystemen hos olika aktörer behöver förbättras för
att förståelse för sambanden i de marina ekosystemen
ska få genomslag samt för att rätt beslut ska kunna tas
när det gäller åtgärder.
Forskning på området behövs eftersom marina
livsmiljöer länge har påverkats negativt av bl.a. över-
gödning, exploatering och fiske. Förändringar av
algbälten och ålgräsängar försämrar förutsättningarna
för fiskreproduktion på grunda bottnar. Det är syn-
nerligen viktigt att dessa livsmiljöer skyddas och
tillåts återhämta sig för att bevara den biologiska
mångfalden.
Kunskapsbristen är påtaglig när det gäller biolo-
gisk mångfald i haven. Även om Östersjön är ett av
världens mest studerade havsområden, vilket vi fick
veta i går på utfrågningen, finns det behov av en
förstärkt havsforskning. Vi behöver även bättre
forskning och uppföljning av utvecklingen av selekti-
va redskap.
Fritidsfisket i våra sjöar, vattendrag och kustom-
råden står i dag för ca 70 % av det totala konsum-
tionsfisket. Detta kan i sig utgöra ett hot mot den
biologiska mångfalden på vissa ställen. En speciell
form av fritidsfiske i våra marina miljöer är det lokala
omfattande nätfisket på grunda områden. Dessa om-
råden är reproduktionslokaler för ett antal fiskarter.
Detta fritidsfiske kan utgöra ett hot mot vissa arter.
Det behövs, som jag nämnt tidigare, mer akvatisk
forskning och kunskap för att få fram en fullständig
bild av fiskets situation. Detta påtalar vi i reservation
nr 7.
I det här betänkandet behandlar vi även en motion
om basanslag till Stiftelsen Biodynamiska forsk-
ningsinstitutet. Vid behandlingen av budgetproposi-
tionen föreslog vi att riksdagen skulle ge stiftelsen ett
basanslag för dess verksamhet. Vi avlämnar nu i det
här betänkandet ett särskilt yttrande i vilket vi förut-
sätter att den möjlighet som finns att ge stiftelsen ett
basanslag inom ramen för de nuvarande forsknings-
anslagen kommer att användas.
Fru talman! Vi står bakom samtliga våra reserva-
tioner, men för tids vinning yrkar jag bifall bara till
reservation nr 7.
Anf. 85 Caroline Hagström (Kd)
Fru talman! Till detta betänkande, som behandlar
motioner från allmänna motionstiden om forskning
och utbildning, har vi kristdemokrater på grund av
avvikande mening fogat tre reservationer samt ett
särskilt yttrande. Jag tänker i mitt anförande uppe-
hålla mig vid reservation 6, Forsknings- och utveck-
lingsfond för potatisodlingen, som jag, fru talman,
också vill yrka bifall till.
Vi har från Kristdemokraternas sida tidigare ut-
tryckt vår tillfredsställelse över att regeringen i bud-
getpropositionen för år 2001 visat lyhördhet för
Kristdemokraternas begäran om ett förslag om en
forsknings- och utvecklingsfond för trädgårdsnäring-
en. Det är därför, Inge Carlsson, med viss förvåning
som vi har konstaterat att potatisodlingen, trots att
sektorn riktat motsvarande begäran till regeringen,
ställts utanför denna möjlighet att finansiera forsk-
nings- och utvecklingsverksamhet.
Potatisodlingen är liksom trädgårdsnäringen en
strukturellt småskalig företagarbransch med en be-
gränsad produktionsandel som kanaliseras via egna
utbudsorganisationer. Branschen möter därför samma
svårighet som trädgårdsodlingen när det gäller att på
frivillig basis organisera resurser för tillämpad forsk-
ning och utvecklingsverksamhet. Vi ser det därför
som angeläget att potatisodlingen ges tillgång till
budgetmedel i en motsvarande omfattning som rege-
ringen nu föreslagit för trädgårdsodlingen. Vi har
därför i vårt budgetalternativ föreslagit ett ökat anslag
med 5 miljoner kronor för detta ändamål. Härigenom
skulle denna sektor ges samma möjligheter till natio-
nellt stöd som erbjuds i ett flertal andra länder.
Min fråga till Inge Carlsson är: Hur ser ni från
majoritetens och Socialdemokraternas sida på denna
fråga? Är ni beredda att ge potatisodlingen samma
möjligheter som trädgårdsnäringen fått i just denna
fråga?
Sedan, fru talman, vill jag säga en sak till efter-
som det här betänkandet handlar en del om hästut-
bildning. Jag tycker att det är mycket glädjande att
det i denna kammare debatteras hästar. Det är inte så
vanligt. Vi har också i ett särskilt yttrande tillsam-
mans med Centerpartiet tagit upp att det krävs ett
ökat antal platser till hovslagarutbildningarna. Anled-
ningen till att vi inte har reserverat oss i just denna
fråga är att vi förutsätter, precis som det står i betän-
kandet, att detta kommer att tas upp i den kommande
hästpropositionen - även om jag här vill uttrycka min
otillfredsställelse över att det visat sig att denna pro-
position har blivit kraftigt försenad.
Anf. 86 Åke Sandström (C)
Fru talman! Jag vill börja med att samtycka i den
argumentering som finns bakom reservation 3 och
yrka bifall till den. Jag var övertygad om att någon
före mig skulle göra det, men som sagt: bifall till
reservation 3!
Jag begärde dock ordet i första hand för att yrka
bifall till reservation 6, som handlar om biodlingen.
Även om man kan tolka skrivningarna positivt finns
det anledning att understryka behovet av att någon-
ting sker på området.
Biodlingen är bra för den biologiska mångfalden.
Det är vi säkert överens om. Den halvering av verk-
samheten som har skett under de senaste 15 åren är
faktiskt mycket oroande. Vi har i motionen pekat på
ett antal åtgärder som krävs för att få en utveckling
till stånd på området. Det finns också beskrivet i
betänkandet.
Det är för det första att bisjukdomarna tillförs epi-
zootilagen. Det är för det andra att man bör betrakta
upp till 15 bisamhällen som hobbyodling och befria
från skatteredovisningsskyldigheten. Det gäller för
det tredje forskningsfrågorna, att den forskning som
syftar till att finna en metod som helt befriar bin från
kvalster premieras. Enligt vad jag fått mig till del
finns det forskningsuppslag, men det ges ingen kost-
nadstäckning för vetenskaplig utprövning. För det
fjärde gäller det att återbesätta den SLU-anknutna
genetiktjänsten för just arbetet med bin.
Jag finner jämväl att det är en hygglig skrivning
men vill ändå yrka bifall till vår reservation, nr 6, på
denna punkt.
Anf. 87 Per Lager (Mp)
Fru talman! Vi har i samarbetet med regeringen
och Vänsterpartiet satsat oerhörda summor på miljö-
forskningen i förhållande till hur det har varit tidiga-
re. Men det räcker inte. Det behövs mycket mer. Jag
skulle vilja ta upp den marina forskningen som ligger
mig särskilt varmt om hjärtat.
Vi vet att våra kusthav, som nämnts tidigare, Ös-
tersjön, Kattegatt och Skagerrak är förgiftade, över-
gödda och utfiskade när det gäller flera viktiga arter.
Framför allt har vi på senare tid uppmärksammat
torskens försvinnande. Jag vet att vi sedan flera år
tillbaka från min sida av Sverige, Bohuslän, märkte
att den s.k. kusttorsken - det finns många arter av den
- försvann. Man tog upp havstorsk i mindre storlek
och trodde att det var kusttorsk. Man såg inte den fara
som var på väg, nämligen försvinnandet av kusttors-
ken. Nu är faktum där. Vi har egentligen inte något
bestånd av torsk att tala om längre. Den är utfiskad.
Det här är ju en katastrof. Jag och Miljöpartiet de
gröna menar att det inte är hållbart. Nu måste det
göras stora satsningar på restauration av havet för att
hindra arternas och ekosystemets kollaps. Det innebär
att man starkt måste begränsa fisket. Det kan man
göra genom utfasning av foderfisket som också är en
märklig utveckling. Som ni vet själva var för bara ett
decennium sedan kanske 70 % av allt fiske konsum-
tionsfisk. Nu är det 80 % som används som foderfisk.
Det är ofattbart. Det är inte hållbart.
I och med detta har vi också andra effekter. Vi
slänger stora kvantiteter bifångst över bord. Det gäller
t.ex. både kolja och vitling.
Det som behövs är alltså en utfasning av foderfis-
ket, men det behövs också en utökad marin forskning.
Det jag vill peka på är någonting som jag tog upp för
många år sedan och därefter har drivit varje år, näm-
ligen det s.k. Västerhavsprojektet. På västkusten drev
man ett projekt som Naturvårdsverkets forsknings-
nämnd finansierade. Det handlade om de stora pro-
cesserna i havet. Man gjorde en uppföljning under
fem år och sedan var pengarna slut. En rapport som
var oerhört viktig kom 1996. Åren 1997 och 1998
gjorde man en liten uppföljning av detta som visade
att situationen var än värre.
Det jag menar nu är att vi måste ha ett nytt nor-
diskt eller hellre internationellt västerhavsprojekt.
Varför inte utöka det till att också bli ett Öster-
sjöprojekt.
Varför? Jo, därför att forskningen är så viktig för
att vi ska förstå tillståndet, för att vi ska förstå varför
arterna försvinner. Det är inte bara torsk, som jag
nämnde, utan det handlar om viktiga arter som gråsej,
kummel och rödspätta. Också de starkt hotade arter.
Miljöpartiet har i olika sammanhang krävt att vi
helt enkelt måste sammankalla en kriskommission.
Det var ju en hearing här i går. Jag vet inte vad man
kom fram till, för jag hade inte möjlighet att vara där
själv. I en frågestund med Margareta Winberg för
någon vecka sedan tog jag upp detta. Jag menade att
det behövdes en nationell samling kring den här frå-
gan, en kriskommission ungefär.
Jag menar att det här problemet är så viktigt och
så allvarligt att vi faktiskt måste göra någonting nu.
Det innebär bl.a. att vi kanske måste bestämma oss
för ett stopp för torskfisket. Det får effekter som inte
är bra för ekosystemet när man stoppar fisket av en
art. Men vi har inte mycket att välja på just nu. Utan-
för Newfoundland gjorde man ett stopp på tio år.
Beståndet har inte kommit tillbaka. Det behövs alltså
så kraftfulla åtgärder.
Vi kan inte bara sitta här och tycka att det är trå-
kigt, synd och att vi ska försöka vara försiktiga. Det
håller inte. Vi måste göra något radikalt för att det ska
få en effekt över huvud taget.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 8 som
just framhåller behovet av ett nytt västerhavsprojekt.
Jag vill gärna, som jag sade tidigare, utöka det till att
också omfatta Östersjön, eftersom våra kusthav häng-
er ihop. Det ena påverkar det andra. Det är ekosystem
som vi har skyldighet att rädda.
Anf. 88 Inge Carlsson (S)
Fru talman! I detta betänkande behandlas 26 mo-
tionsyrkanden om forskning och utbildning m.m. från
den allmänna motionstiden 2000 och 2001.
Den svenska forskningspolitiken behandlas nume-
ra i intervaller om tre år. I proposition 2000/01:3
Forskning och förnyelse, presenterade regeringen sin
forskningspolitik för åren 2001-2003.
Regeringen redogör däri bl.a. för vissa prioritera-
de områden inom miljöforskningen. Ett sådant områ-
de är forskning syftande till att utgöra underlag för
miljökvalitetsmålen och klimatpolitiken och underlag
för internationella förhandlingar. Regeringen lyfte
vidare fram forskning om biologisk mångfald och
forskning om produkter, processer och resurseffekti-
visering. Regeringen anser dessutom att forskning om
kemikalier och strålskydd samt samhällsvetenskaplig
och juridisk miljöforskning bör utgöra prioriterade
områden.
Den beslutade ordningen för forskningspolitiken
innebär att regeringen för riksdagen framlägger för-
slag om övergripande mål för forskningen och all-
männa riktlinjer för politiken. Enligt de av riksdagen
godkända riktlinjerna bör övergripande forsknings-
politiska beslut fattas av statsmakterna, medan organ
med sakkunnighet inom berörda områden beslutar om
verksamheten och den närmaste medelfördelningen.
Den 1 januari 2001 inrättades fyra nya myndigheter
för forskningsfinansiering, vilka ersatte de tidigare
nio myndigheterna. Av de nya myndigheterna är det
två som har bäring på miljö- och jordbruksutskottets
arbetsområde. Det är Vetenskapsrådet, som ska stödja
grundforskning av högsta vetenskapliga kvalitet, och
det är områdesinriktade Forskningsrådet för miljö,
areella näringar och samhällsbyggande, Formas.
I reservation 1 om svensk miljöforskning fram-
håller moderaterna att miljöforskningen och mil-
jöövervakningen måste prioriteras. Det är ett sent
uppvaknande från ett parti som i praktiken inte visat
något stort intresse för miljöfrågorna. Sanningen är ju
den att det aldrig har funnits så mycket medel för
miljöforskning, och detsamma gäller för miljööver-
vakning där årets budgetanslag fick en kraftig ökning.
Moderaterna föreslog 362 miljoner kronor mindre än
regeringens anslag.
Jag vill också tillägga att stiftelsen MISTRA för-
delar ca 250 miljoner kronor per år till miljöforsk-
ning. I början av år 2001 uppgick stiftelsens kapital
till ca 4,7 miljarder kronor.
Vidare framhåller moderaterna att Sverige tidigare
var en framstående forskningsnation på miljöområdet,
men att man under senare år har förlorat kompetens
och tid.
Moderaternas uppfattning är fel och den strider
mot den utvärdering som EU-kommissionen genom-
fört. Undersökningen visar att frekvensen av antalet
svenska forskare som citerades i vetenskapliga tid-
skrifter i relation till folkmängden gav Sverige en
tätposition. Skälet till att ni står ensamma bakom
denna reservation är helt enkelt att ni inte är trovärdi-
ga på detta område, liksom på flera andra områden.
Flera talare har yrkat bifall till reservationen om
gentekniska forskningsresultat.
Beträffande forskarnas tillgång till forskningsre-
sultat publiceras som regel akademiska forskningsre-
sultat som uppnåtts med finansiering från forsknings-
råd och andra offentliga finansiärer i vetenskapliga
tidskrifter. Därmed blir resultaten offentligt tillgäng-
liga.
Beträffande forskning som utförs av eller finansi-
eras av företag kan publiceringen fördröjas eller re-
sultaten bevaras som företagshemlighet. Detta för-
hållande gäller emellertid all forskning och är inget
specifikt för genteknisk forskning. För alla företag
som lägger ned stora resurser på att utveckla innova-
tioner finns ett behov av att skydda sig mot piratkopi-
ering från andra företags sida genom patent.
Enligt europeisk patentlagstiftning får patent en-
dast meddelas uppfinning som inte tidigare varit
känd. Därför måste forskning och resultat, där avsik-
ten är att söka patent för en uppfinning, sekretessbe-
läggas till dess en patentansökan har lämnats in.
Det finns exempel på att företag utvecklat grödor
med tolerans mot ett bekämpningsmedel som företa-
get självt tillverkar. Det kan öka användningen av just
denna kemikalie i jordbruket. Samtidigt minskar
emellertid användningen av andra bekämpningsmedel
för samma ändamål.
Tillgänglig statistik och erfarenhet visar att den
totala förbrukningen av ogräsbekämpningsmedel
minskat i samband med odling av grödor som med
hjälp av genteknik gjorts toleranta mot glyfosat, som
är det bekämpningsmedel som det oftast är fråga om i
dessa sammanhang.
När det gäller växter som med hjälp av genteknik
gjorts resistenta mot skadeinsekter leder detta enligt
all tillgänglig information till en ofta dramatisk
minskning av användningen av kemiska preparat för
bekämpning av insekter. För kemibranschen som
helhet torde således gentekniken snarare minska än
öka försäljningen av kemiska preparat för ogräs- eller
insektsbekämpning.
Beträffande böndernas möjlighet att själva få välja
sitt utsäde är monopolsituationer lika oönskade inom
utsädesområdet som inom andra områden, oberoende
av om de dominerande sorterna utvecklas med gen-
teknik eller med traditionella metoder.
Vi som besökte Astra vet ju att det företaget ligger
långt framme. Man satsar 7-8 miljarder på olika
forskningsinnovationer. Det är självklart att Astra
måste få skydda sig innan någon annan får ta del av
forskningsresultaten. Det är först efter att man har fått
patent som resultatet blir fritt.
Jag yrkar avslag på denna reservation.
Som svar till Kjell-Erik Karlsson vill jag säga att
när det gäller att utfärda förskrifter om godkännande
av hovslagare har arbetet pågått sedan 1993. Jag
trodde att frågan var bortglömd, men nu har Jord-
bruksverket återupptagit arbetet med förordningens
innebörd. Jag utgår ifrån att frågan får en snar lös-
ning.
Kristdemokraterna har väckt en motion om forsk-
ning och utvecklingsfond för potatis. Den frågan
bereder man på Jordbruksverkets vegetabilieenhet.
Det ligger redan nu en ansökan från potatisodlarnas
organisation. Jag utgår ifrån att frågan kan lösas med
de gödselavgifter som ska återbetalas till näringen.
I regeringens förslag som behandlas i EU så har
regeringen framhållit att vissa medel ska gå tillbaka
till bl.a. forskning. Det innebär att även denna näring
kan få forskningsstöd.
När det gäller biodling så har denna fråga diskute-
rats ett flertal gånger.
Under 2001 utkom Jordbruksverket med sin rap-
port Biodlarnäringens förutsättningar (rapport
2001:2) i syfte att göra en genomgång av förutsätt-
ningarna för biodlarnäringen i Sverige. Under hösten
2001 gjordes en remissammanställning kring denna
remissrunda bland berörda myndigheter och biodlar-
näringens organisationer som sändes ut i samband
med rapporten. Ärendet är nu under beredning på
Jordbruksdepartementet.
I reservationerna om marinforskning och forsk-
ning om fiskefångstmetoder är det mycket riktigt att
man i går hade en utfrågning i miljö- och jordbruks-
utskottets regi där man hade landets experter och
myndigheter samlade.
Det är klart att dessa människor presenterar olika
bilder. Det finns också många intressenter i den här
frågan, konsumenter, forskare, myndigheter och poli-
tiker. Jag tror att det är viktigt att man får till stånd
någon form av samordning, inte minst när det gäller
Östersjön och de baltiska länderna. På det sättet ska
vi försöka att lösa problemen.
Regeringen har tidigare uppmärksammat t.ex. be-
kymret med torskbeståndet i våra angränsande hav.
Man anslog också 20 miljoner kronor till Fiskeriver-
ket redan förra året för att Fiskeriverket på olika sätt
skulle försöka att åtgärda den kader av dagordnings-
punkter som finns.
Problemen är stort, och jag tror att det fordras en
samordning för att komma till rätta med dem. Man
kan skylla på både den ena och andra, men regeringen
har insett att problemen snabbt måste lösas, och där-
för satsar den mycket pengar på detta.
Fru talman! Jag vill också kommentera en motion
från Lilian Virgin och Lennart Klockare där det före-
slås att man ska inrätta en permanent svampforskning
i landet.
Utskottet har erfarit att inom Sveriges lantbruksu-
niversitet bedrivs flera olika forskningsprojekt med
anknytning till svampar och svampodling. Utskottet
delar motionärernas uppfattning att denna typ av
forskning och utbildning om matsvamp är viktig och
tillhör framtiden. Svampodling i kommersiellt syfte
är relativt ovanligt i Sverige, och huvuddelen av be-
hovet av svamp importeras.
Ett "svamparnas hus" där man kunde samla kvali-
ficerad forskning och utbildning är en idé man borde
gå vidare med. Jag tror det är rätt att en sådan sats-
ning bör ske i Uppsala av det skälet att SLU och
Uppsala universitet har den sammantaget största
potentialen och kompetensen inom fältet. Dessutom
finns där flera eldsjälar, bl.a. forskaren Erik Danell.
Jag tycker att det är viktigt att SLU och Uppsala uni-
versitet samlar sig i denna framtidsfråga, som kan bli
en viktig näring.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslagen i betän-
kandet och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 89 Lilian Virgin (S)
Fru talman! I det här betänkandet behandlas den
motion som jag och Lennart Klockare har skrivit om
svampforskning. Vi vill visa på behovet av en perma-
nent svampforskning i Sverige. Anledningen till att
Norrbotten och Gotland har gemensamma intressen i
svampforskning är att det naturligt växer goliatmusse-
ron i Norrbotten och bourgognetryffel på Gotland.
När vi skrev motionen hade jag genom en kvinn-
lig forskare fått information om det arbete som hon
påbörjat och som visar att det finns bourgognetryffel i
stora mängder på Gotland. Den finns naturligt, och vi
har inte tidigare förstått vilka värden som vi kan till-
godogöra oss genom svampen. Forskningen sker i
samarbete med Högskolan på Gotland, men är knuten
till Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. Handledare
för forskningen finns hos SLU.
Det som vi har lärt oss av hittills vunna erfaren-
heter är att bourgognetryffeln finns naturligt på Got-
land. Mer än 2000 ek- och hasselplantor har utplante-
rats för att kunna följa tryffelutvecklingen på trädröt-
terna, och resultatet ser mycket lovande ut. Markäga-
re har kunnat sälja bourgognetryffel för upp till 4 000
kr kilot.
Även i Norrbotten sker forskning om svamp. Där
är det goliatmusseronen som är av intresse och som
har blivit en exportartikel. Export sker framför allt till
Japan.
Vi vill visa på behovet av en permanent svamp-
forskning i Sverige. Vi vill att vi ska använda oss av
de erfarenheter vi har fått, ta till vara dem och göra
något bra av dem.
Sverige ligger efter när det gäller svampforskning.
I andra länder som England, Japan, Nederländerna
och Ungern satsar man mycket på svampforskning
och utbildning. Världsproduktionen av odlad svamp
är cirka fem miljoner ton, och Sveriges andel är
0,05 %. Vi borde kunna göra mycket mer. Vi bör
satsa på svampar och svampprodukter som andra
länder saknar kunskaper om, såsom kantarell, tryffel
och goliatmusseron.
Fru talman! Det vi skulle behöva i Sverige är ett
forskningslaboratorium, ett svampcentrum eller ett
svampens hus. Det är främst tre skäl till att vi behöver
utveckla vår kunskap om svamp. Vi behöver grund-
forskning. Vi behöver ta till vara den industriella
potentialen. Vi behöver tillgodose konsumenternas
intresse av information och utbildning.
Just nu har Sverige spetskompetenser på området
som rör kantarell, tryffel och goliatmusseron. Syftet
med ett svampcentrum är att skapa permanenta forsk-
ningsledartjänster och ämnesöverbryggande forsk-
ning om mat- och medicinalsvampar för att dels för-
stå fundamentala biologiska processer, dels ta fram
kunskaper som kan få betydelse för nya produkter,
nya odlingsformer och ett uthålligt utnyttjande av
svenska naturresurser.
När vi skrev motionen visste vi att en möjlig fors-
kargrupp redan fanns och att förhandlingar fördes
med Uppsala universitet. Kontakterna mellan Uppsala
universitet, SLU och Livsmedelsverket har fortsatt,
och det finns ett stort intresse för ett svampcentrum.
Fru talman! Miljö- och jordbruksutskottet har i sin
behandling av motionen sagt att det som motionen tar
upp inte bör behandlas i sak av riksdagen utan av de
organ som har särskild sakkunskap på området.
Vi motionärer har konstaterat, och uppskattar ut-
skottets skrivning, att utskottet delar vår uppfattning
att denna typ av forskning är så viktig att SLU och
Uppsala universitet borde samla kvalificerad forsk-
ning och utbildning om matsvamp. Utskottet konsta-
terar också att svampodling i kommersiellt syfte är
relativt ovanligt i Sverige och att huvuddelen av be-
hovet av svamp importeras. Det här är saker som
också Inge Carlsson underströk i sitt anförande, och
det är jag mycket glad för.
Jag vill tacka miljö- och jordbruksutskottet för
den positiva skrivningen och den positiva behand-
lingen av motionen. Jag tycker att det här är ett
mycket spännande område. Förhoppningen är nu att
arbetet kan drivas vidare, att alla positiva tankar om
ett svampcentrum kan utvecklas vidare och att ett
svampcentrum kan bildas där vi får forskning, utbild-
ning och en satsning på en ny uthållig näring som tar
till vara våra svenska naturresurser.
Självklart är det vår mening och förhoppning att
forskningen fortsätter på Gotland och i Norrbotten.
Anf. 90 Harald Nordlund (Fp)
Fru talman! Vi socialliberaler tror på idén om den
fria akademin. Det är en politik där studenter och
forskare sätts i centrum. Den fria akademin bygger på
tre grundsatser.
För det första: För kunskap som egenvärde och
mot en nyttofixerad kunskapssyn.
För det andra: Frihet. Vi vill ta strid för den aka-
demiska friheten och mot politisk centralstyrning.
För det tredje: Kvalitet. Vi socialliberaler är be-
redda att ta strid för den vetenskapliga kvaliteten och
mot ensidigt kvantitetstänkande.
Forskarens frihet är i dag hotad på flera sätt. Såväl
politiska pekpinnar som marknadstänkande naggar
allvarligt forskarens makt i kanten. En gemensam
nämnare i hoten är att kräva att forskningen som
bedrivs ska vara nyttig och relevant.
Vi socialliberaler har en annan syn på forskning.
Forskningens uppgift att söka ny kunskap ska utma-
na, den ska spränga gränser, den ska få utvecklas fritt
och inte styras av vad som för tillfället anses politiskt
opportunt eller av vad centrala beslutsfattare definie-
rar som näringslivets kortsiktiga behov. Inte heller är
det möjligt att på förhand avgöra om forskningen
inom ett visst område kommer att medföra stor sam-
hällsnytta eller inte. Det som i dag framstår som irre-
levant kan i morgon äga största relevans. Historien
om vetenskapens viktigaste landvinningar är ett bevis
för detta.
Huvuddelen av anslagen ska alltså inte styras av
oss politiker och fördelas i detalj till forskningspro-
jekt. Kvaliteten på den tillämpade forskningen blir
högre med en politik för en fri forskning. Största
delen av anslagen ska alltså användas på detta fria
sätt.
Men ett exempel där riktade anslag är motiverade
är forskningen om det ekologiska jordbruket. Det är
därför som vi i det sammanhanget har agerat för an-
slag till Biodynamiska Forskningsinstitutet i Järna.
Den hearing som vi hade i går om fiskefrågorna är
ett bra exempel på frågor där vi har lätt att hänvisa till
forskning, trots att vi vet att konkreta åtgärder kan
vidtas - åtgärder som kan ge effekt. Men när intres-
sen kolliderar är det enklare att hänvisa till att vi
behöver ny forskning.
Visst behövs forskning om de marina frågorna,
om fiskefrågorna. Men vi vet också att det finns åt-
gärder som vi skulle behöva vidta men inte är bered-
da att vidta. Jag tänker t.ex. på sådana åtgärder som
fiskekvoter, att vara beredd att gå in och diskutera
begränsningar när det gäller fångstmetoder m.m.
Anf. 91 Inge Carlsson (S)
Fru talman! Harald Nordlund talar om frihet och
kvalitet. När han kommer in på kvalitet menar han att
Folkpartiet stöder att Stiftelsen Biodynamiska Forsk-
ningsinstitutet i Järna ska få ett basanslag.
Situationen är sådan att Harald Nordlund fram-
håller att man kan stödja vissa projekt men att det ska
vara en frihet för forskarna själva. Den svenska rege-
ringen har ju riktat anslag till SLU för ekologisk
forskning, forskning om ekologisk odling. Det är det
här som ni menar att vi ska ge stiftelsen. Jag vill
framhålla att det inte finns den kvaliteten på forskare
i stiftelsen. Man har under det senaste året lämnat in
fyra olika ansökningar om forskningsanslag till For-
mas och man har fått avslag på alla dessa eftersom
det inte finns den vetenskapliga kvaliteten, kompe-
tensen, inom den här stiftelsen. Då är det i stället så
att SLU, som har huvudansvaret för det här, kan ta till
sig och har tagit till sig en eller några forskare från
den här stiftelsen.
Ni vill inte vara med på den linje som vi har lagt
upp här i riksdagen, att det inte är regeringen och
riksdagen som ska ge pengar till de olika stiftelserna,
vilket ni tycker. Vi tycker att det är bättre att de ska få
fortsätta söka pengar från de fyra forskningsorgan
som finns. Så jag motsätter mig mycket av det som
Harald Nordlund har tagit upp här.
Det är ändå så att kristdemokraterna tidigare har
drivit den här frågan, men de har tagit bort den. Det
är ni och Vänsterpartiet, som hade ett särskilt yttran-
de, kvar här. Jag tycker att det är väldigt märkligt att
komma nu och vidhålla den åsikt som ni har. Den är
helt fel.
Anf. 92 Harald Nordlund (Fp)
Fru talman! Det är ju inte just i dag som vi fram-
för åsikten om ett specialdestinerat anslag. Den har vi
framfört för längesedan. Det är inte principen om
fördelningen av forskningsanslagen som vi ifrågasät-
ter. Jag tror också, som Inge Carlson säger, att den
här samverkan mellan SLU och Biodynamiska forsk-
ningsinstitutet är viktig, ja kanske nödvändig, för att
få den erforderliga kvalitativa nivån på forskningen.
Jag tror ändå att alternativet när det gäller att föra
de här frågorna framåt på forskningssidan är bra för
alla. Det är inte så att anslagen till detta institut ska
ersätta annan forskning utan det ska vara ett viktigt
komplement, och den samverkan man har med SLU
är viktig.
Det här med anslaget till Järna, som Inge Carlsson
framför, betyder inte att vi på något sätt skulle rubba
den övriga forskningspolitiken.
Anf. 93 Inge Carlsson (S)
Fru talman! Harald Nordlund var ju med när vi
justerade detta betänkande om vissa forskningsfrågor.
Inte på något ställe i detta betänkande finns det en
reservation från Folkpartiet. Det finns inget särskilt
yttrande. Jag tycker att det är märkligt att komma nu i
den här debatten och säga att ni står ensamma kvar
bland de politiska partierna och stöder de här 2 miljo-
nerna.
Jag tycker att alla andra partier, som nu har ändrat
åsikt, har en mycket rakare och bättre hållning när det
gäller forskningsfrågorna. Man måste ha en viss ord-
ning - och också ordning på statens ekonomi. Vi kan
inte börja att ge anslag till olika stiftelser i landet på
det sätt som Harald Nordlund förespråkar nu. Man
måste koncentrera forskningen till de områden som är
viktiga. Då är det i det här fallet SLU som under tre
år har fått 35 miljoner kronor för att försöka forska i
en mer uthållig situation när det gäller vårt jordbruk.
Då ska man inte börja smeta ut det här till forska-
re vilkas forskningsråd bedömer att de inte besitter
den vetenskapliga kompetensen för att hålla på med
sådant här. Jag menar att det inte få vara någon form
av lekstuga. Det är faktiskt ganska viktigt att man
satsar pengarna på rätt häst, och det gör inte Folkpar-
tiet.
Anf. 94 Harald Nordlund (Fp)
Fru talman! När det gäller anslagen framförde vi
detta i budgetsammanhanget. Vad jag har gjort nu, fru
talman, är att hänvisa till den uppfattning som vi
redan då uttalade. Det är inte heller fråga om, som jag
sade tidigare, att smeta ut eller ersätta annan forsk-
ning. Det här är ett viktigt komplement för att föra de
här frågorna framåt.
Anf. 95 Ingvar Eriksson (M)
Fru talman! Åke Sandström konstaterade för en
stund sedan här i kammaren att man kan tolka skriv-
ningarna positivt när det gäller frågan om binäringen i
betänkandet. Han markerade trots det för en reserva-
tion.
Fru talman! Jag har under de senaste 14 åren med
stor oro och irritation följt utvecklingen av den
svenska binäringen. Bisjukdomen varroa kom till
Sverige i slutet av 80-talet och har sedan dess på
grund av underlåtenhet att snabbt sätta in åtgärder
spridit sig från Skåne upp över landet. I stort sett har
en halvering av bihållningen skett under denna tid,
vilket är allvarligt eftersom det blir sämre pollinering.
Miljön drabbas osv.
Vi har vid åtskilliga tillfällen i motioner och in-
terpellationer tagit upp frågan om binäringens ut-
veckling. Det har gällt att bitillsynslagen inte har
följts, att bitillsynen varit undermålig och att forsk-
ningen måste förbättras. Vi har också tagit upp beho-
vet av stimulansåtgärder där små bigårdar åter, som
tidigare, skulle få skattebefrielse.
Nu har emellertid en rapport avgivits av Jord-
bruksverket, och remissförfarandet har genomförts.
Regeringskansliet bereder ärendet, i alla fall enligt
uppgift. Att då i dag reservera oss har vi moderater
sett som att slå in redan öppna dörrar. Vi kommer
dock framöver att bevaka hur ärendet behandlas och
kritiskt granska de förslag som läggs fram i syfte att
stärka binäringen i Sverige. Men vi reserverar oss
alltså inte i dag av det skälet att det redan är på gång.
Vi har tagit hänsyn till det. Det är ju en vedertagen
princip.
Dokument
Beslut
Motioner om forskningsfrågor (MJU9)
Riksdagen avslog motioner från allmänna motionstiderna 2000 och 2001 om forskning och utbildning m.m.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag