Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister

Debatt om förslag 17 juni 2019
Hoppa över anförandelistan

Anförandelista

  1. Hoppa till i videospelarenMagnus Persson (SD)
  2. Hoppa till i videospelarenAli Esbati (V)
  3. Hoppa till i videospelarenArbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)
  4. Hoppa till i videospelarenAli Esbati (V)
  5. Hoppa till i videospelarenArbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)
  6. Hoppa till i videospelarenAli Esbati (V)
  7. Hoppa till i videospelarenArbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)
  8. Hoppa till i videospelarenHanif Bali (M)
  9. Hoppa till i videospelarenDésirée Pethrus (KD)
  10. Hoppa till i videospelarenMaria Nilsson (L)
  11. Hoppa till i videospelarenAli Esbati (V)
  12. Hoppa till i videospelarenMaria Nilsson (L)
  13. Hoppa till i videospelarenAli Esbati (V)
  14. Hoppa till i videospelarenMaria Nilsson (L)
  15. Hoppa till i videospelarenJonas Sjöstedt (V)
  16. Hoppa till i videospelarenArbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)
  17. Hoppa till i videospelarenJonas Sjöstedt (V)
  18. Hoppa till i videospelarenArbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)
  19. Hoppa till i videospelarenJonas Sjöstedt (V)
  20. Hoppa till i videospelarenPatrik Björck (S)
  21. Hoppa till i videospelarenAli Esbati (V)
  22. Hoppa till i videospelarenPatrik Björck (S)
  23. Hoppa till i videospelarenAli Esbati (V)
  24. Hoppa till i videospelarenPatrik Björck (S)
  25. Hoppa till i videospelarenHanif Bali (M)
  26. Hoppa till i videospelarenPatrik Björck (S)
  27. Hoppa till i videospelarenHanif Bali (M)
  28. Hoppa till i videospelarenPatrik Björck (S)
  29. Hoppa till i videospelarenMagnus Persson (SD)
  30. Hoppa till i videospelarenPatrik Björck (S)
  31. Hoppa till i videospelarenMagnus Persson (SD)
  32. Hoppa till i videospelarenPatrik Björck (S)
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 32

Anf. 47 Magnus Persson (SD)

Fru talman! Jag vill börja med att säga att vi har full respekt för den problematik som ligger till grund för regeringens förslag. Men när man väljer att lägga fram ett förslag som är så kontroversiellt och som kommer att innebära stora förändringar i den svenska modellens grund bör det vara brett förankrat och väl genomarbetat, vilket Sverigedemokraterna inte anser att det är i den mening man kan begära.

Flera remissinstanser lämnar kritik mot bristande insyn i lagstiftningsprocessen. Det har även riktats skarp kritik mot förslaget från forskarhåll, bland annat från juridiska institutionen vid Lunds universitet där man anser att förslaget är ogenomtänkt och efterlyser en djupare konsekvensanalys. Även inom LO har förbunden gått från att vara ganska eniga till att tunga förbund, som Byggnads och Pappers, ställer sig tveksamma till förslaget.

Fru talman! Frågan är varför Socialdemokraterna och regeringen driver frågan om en inskränkt strejkrätt vidare. Givetvis handlar det om att stärka ställningen för de fackföreningar inom LO som är knutna till det socialdemokratiska partiet - och då givetvis på bekostnad av dem som valt att stå utanför. De som nu blir lidande är arbetstagarna, vars möjligheter att verkligen välja vem som företräder dem minskar eftersom möjligheterna för politiskt oberoende fackföreningar att etablera sig försvåras kraftigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister

Fru talman! Fackföreningar kommer alltjämt att kunna strejka för att kunna förhandla sig till kollektivavtal. Möjligheten för politiskt oberoende fackföreningar att strejka inskränks dock kraftigt, vilket är grunden till hela förslaget om den så kallade fredsplikten. Denna fråga är komplex, och man kan tycka att det är märkligt att ingen annan än Sverigedemokraterna tycker att det är problematiskt när Socialdemokraterna för fram lagstiftning som främst gynnar fackföreningar som står partiet nära.

Mot denna bakgrund, fru talman, anser vi att riksdagen bör avslå regeringens förslag samt rikta ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med ett omarbetat förslag med betydligt bredare förankring. Jag yrkar därmed bifall till Sverigedemokraternas reservation 1.

Jag vill avsluta med att önska framför allt vår eminenta kanslipersonal men även övriga ledamöter i arbetsmarknadsutskottet en trevlig sommar.


Anf. 48 Ali Esbati (V)

Fru talman! Det är både besynnerligt och förstämmande att vi ens behöva ska stå här i dag och debattera den svenska strejkrätten. Men vi gör det därför att en socialdemokratiskt ledd regering har initierat - och forcerat - en process för att ensidigt inskränka arbetstagares rättigheter i arbetskonfliktssituationer.

Nu har den processen alltså lett fram till den proposition som riksdagen i morgon ska rösta om. Detta är något märkligt i sig, för många förväntade sig nog ändå att socialdemokratin - otaliga krumbukter och märkliga kompromisser till trots - skulle hålla sig undan från konflikträtten. Men det är ännu märkligare än så. Till att börja med: Vad är det för problem i samhället eller på arbetsmarknaden som den här lagen egentligen tar sikte på? Det framgår knappast särskilt väl i betänkandet. Nystar man själv kommer man till en konflikt i Göteborgs hamn. Det är en konflikt som följde i spåren av privatiseringen av driften i hamnen.

Anbudsvinnaren APM Terminals hade där vänt sina problem med att driva hamnen effektivt mot Hamnarbetarförbundet, som organiserar majoriteten av arbetarna i hamnen. Detta eskalerade även till stridsåtgärder. Lustigt nog har det stora flertalet förlorade arbetstimmar berott på arbetsgivarens lockouter; under 2017 strejkade facket under åtta timmar medan arbetet stod till i 371 timmar på grund av lockout från APM Terminals sida. Utöver det vidtog arbetsgivaren andra åtgärder med syfte att begränsa fackets inflytande i exempelvis arbetsmiljöfrågor.

Man kan tycka vad man vill om detaljer och taktik och strategi i den här konflikten, men att den politiska impulsen hos en socialdemokratiskt ledd regering i en sådan situation blir att den här arbetsgivaren nu måste få extra hjälp i form av speciallagstiftning - det är nästa nivå av märklighet. Och ytterligare ett litet snäpp märkligare blir det eftersom just den här konflikten når ett avslut inom ramen för den nuvarande modellen: ett kollektivavtal, som inte står i strid med det som APM Terminals sedan tidigare har haft med Transport, och en del utestående frågor som måste hanteras lokalt medan arbetet fortgår. Men regeringen har kört på ändå - lagförslag ska pressas fram och strejkrätten inskränkas.

Den som inte vet så mycket om svensk arbetsmarknad - och det gäller numera rätt många, inte minst inom politik och medier - skulle självklart kunna få för sig att det finns massor av strejker hit och dit som man från lagstiftarens sida ändå behöver titta på eftersom de stör så mycket i samhällslivet. Men faktum är att Sverige är ett av de länder i den industrialiserade världen där det är allra minst konflikter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister

Hur är det då med de alldeles speciella typer av konflikter som propositionen nu tar sikte på och som finns i betänkandets namn, det vill säga konflikter när det redan finns något kollektivavtal och vid rättstvister - är de många och växande? Regeringen gav i början av 2017 ett uppdrag till Medlingsinstitutet att kartlägga förekomsten av den här typen av konflikter. Läser man Medlingsinstitutets rapport ser man att detta är ett perifert fenomen på svensk arbetsmarknad och att det dessutom är trendmässigt avtagande.

Är det då så att den här problemställningen har upptäckts först nu - att ingen liksom har tänkt på det här tidigare? Även på den frågan är svaret nej. I och med att bestämmelserna om strejkrätt och fredsplikt togs in i MBL, medbestämmandelagen, framgår det att kollektivavtal ger en mycket långtgående fredsplikt och samtidigt att den här fredsplikten utgår från en fri rätt att vidta stridsåtgärder för att främja fackliga syften mot en motpart. Vilket - notera detta - angavs innebära att en facklig organisation är fri att rikta stridsåtgärder även mot avtalsområden där kollektivavtal redan träffats mellan arbetsgivaren och en annan facklig organisation, alltså uttryckligen det som det aktuella förslaget tar sikte på att olovligförklara.

Detta har alltså gällt, och det har upprepats i flera lagstiftningsärenden sedan dess. Det har antagits att det hanteras inom ramen för partsförhållandena, och det är precis vad som har kunnat göras. Men nu står vi alltså ändå här med en proposition som är omotiverad och som innebär en ensidig belastning för arbetstagarsidan - i en dragkamp som sedan länge är starkt förskjuten till arbetsgivarnas fördel.

Vilka är då problemen med det här lagförslaget, rent konkret? Först och främst: Lagförslaget ställer upp vissa uttryckliga krav för att en konfliktåtgärd ska vara tillåten när arbetsgivaren har tecknat något kollektivavtal. Det handlar om att kraven ska syfta till tecknande av kollektivavtal, att de ska ha föregåtts av förhandlingar och att de inte ska syfta till att undantränga annat avtal.

Detta låter vid en första anblick rätt rimligt, men problemet är att man nu i lag ger arbetsgivare ökade möjligheter till missbruk av så kallade fredspliktsinvändningar. Sådana invändningar kan fungera som ett medel för att till exempel skjuta upp eller försvåra användningen av stridsåtgärdsrätten och minska stridsåtgärdernas effektivitet. Dessa invändningar skulle även kunna minska arbetsgivarens intresse av att över huvud taget nå resultat i sakfrågor genom förhandlingar - och därmed faktiskt leda till fler konflikter.

I hamnkonflikten hävdade arbetsgivaren exempelvis upprepade gånger att Hamnarbetarförbundet inte ville uppnå kollektivavtal och inte hade presenterat förhandlingsbara krav, trots att facket öppet kunde redovisa motsatsen.

Det är också lätt att se framför sig att det i vissa konfliktsituationer är väldigt viktigt för fackliga organisationer att kunna komplettera sina krav eller ändra sitt agerande om arbetsgivaren, som ju äger rätten att leda och fördela arbetet, använder denna rätt till att vidta åtgärder som inte presenteras som konfliktåtgärder men som i praktiken är det. Det kan till exempel handla om att ändra scheman eller att omplacera någon. Nu skulle man kunna hänvisa till lagstöd för att försvåra fackliga åtgärder mot detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister

För det andra: Lagförslaget ökar risken för allvarliga systemförändringar på delar av svensk arbetsmarknad i framtiden. Det ger arbetsgivaren större möjligheter att få till avtalsshopping, alltså att ställa olika avtal mot varandra för att få igenom det billigaste. Det ökar också risken för att vi ska få se så kallade gula fackföreningar, det vill säga organisationer som de facto har nära band till arbetsgivarsidan i stället för att vara verkliga motparter i kollektivavtalsförhandlingar.

Vi har till exempel den principiellt betydelsefulla konflikten på pappersbruket i Figeholm. Bolaget ABB tog över 2003 och krävde att det skulle vara deras avtal med IF Metall, teknikavtalet, som gällde, i stället för det avtal som tidigare fanns med Pappersindustriarbetareförbundet, eller Pappers. Bägge förbunden är med i LO, så LO kunde i sin styrelse slå fast att det var Pappers som borde äga avtalet. Men för att detta också skulle bli fallet i verkligheten krävdes konfliktåtgärder från Pappers, med sympatiåtgärder från Elektrikerförbundet och från Transport.

Bolaget, ABB, menade att den här åtgärden - redan 2003 - var olovlig. Arbetsdomstolen dömde med stöd av gällande lag till fackens fördel. Men med den lagändring som nu ligger på riksdagens bord skulle samma åtgärd med stor sannolikhet ha varit olovlig, eftersom det fanns ett kollektivavtal som täckte arbetet och eftersom det då blir olovligt att kräva ett annat avtal som ska tränga ut det.

Går ett sådant fall igenom i AD har vi en ny situation på många arbetsplatser, där arbetsgivarna i samband med förändringar kan säga att arbetet nu går in under ett annat avtal som man redan har tecknat. Då är facket mer bakbundet än vad det är i dag.

När det gäller gula fackföreningar har de som försvarar lagförslaget hävdat att ingenting kommer att förändras. Då utgår man från att arbetsgivarna kommer att agera likadant som i dag trots att lagen har förändrats.

Men arbetsmarknaden är dynamisk. Helt nya branscher dyker upp, och påhittigheten för att försöka trycka tillbaka de villkor som har vunnits av arbetarrörelsen är stor.

Vad händer om en stor och mäktig arbetsgivare etablerar sig i Sverige och säger att man har en jättebra ny fackförening som man har tecknat avtal med och att Handels, Fastighets eller Unionen inte får teckna avtal? I dag skulle det vara ganska svårt, eller till och med meningslöst, för en sådan arbetsgivare att agera så. De etablerade fackförbunden är för starka tillsammans. De kan gå i konflikt för sin rätt och hävda att det finns avtal som arbetsgivaren borde teckna.

Men om det nu dyker upp lagstöd som försvårar konfliktåtgärder mot en sådan här innovatör ändras också incitamenten för att pröva ett sådant agerande.

Det här är viktigt! Vi vet ju att många av de problem som redan i dag möter arbetstagare har sin grund i att arbetsgivarna har pressat fram nya tolkningar som från början, när lagen stiftades, inte var påtänkta. Det gällde till exempel efter den så kallade Lavalkonflikten, när Svenskt Näringsliv pressade fram inskränkt konflikträtt i situationer där utländska företag arbetar i Sverige. Ett annat exempel är problemen med så kallad hyvling, där arbetsgivare ensidigt sänker personalens tjänstgöringsgrad och därmed deras lön.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister

Det var ingenting som man räknade med kunde hända, men det är ett utrymme som arbetsgivarna prövade och därmed kunde tillskansa sig. Nu vill alltså regeringen ge arbetsgivarsidan en ny gåva att pröva sin påhittighet med.

Fru talman! Det kommer troligen att sägas här, främst från socialdemokratisk sida, att detta är överdrifter och felbedömningar. Men det här är analyser som sammanfaller med varningar från tunga arbetsrättsexperter.

Kurt Junesjö, mångårig expert hos LO-TCO Rättsskydd, är en av dem som har följt svensk arbetsrätt tätast under decennier. Han kallar lagförslaget för århundradets svek och pekar på just de problem som jag har tagit upp i dag.

I Aktuellt kunde vi nyligen höra Mats Glavå, arbetsrättsdocent vid Göteborgs universitet, säga samma sak: Med ändrad lagstiftning ändras också beteenden, och det här öppnar upp för avtalsshopping.

Samma spår var Birgitta Nyström, professor vid Lunds universitet, inne på. Detta är ingrepp som kan få stora systemkonsekvenser, men de görs utan särskilt imponerande konsekvensanalys. Betänkandet i sin helhet, med bilagor, är på 16 sidor.

Ylva Johanssons svar i inslaget i Aktuellt var att hon gör en annan bedömning. Men det är ju inte så att jag och andra oroar oss för att Ylva Johansson ska använda lagen för att inskränka strejkrätten i tillspetsade konfliktsituationer i framtiden. Det är arbetsgivarorganisationerna som kommer att kunna göra det, men Ylva Johansson och hennes regering ger dem den möjligheten.

Fru talman! Strejkrätten är en grundlagsfäst, demokratisk rättighet skyddad av internationella konventioner. Rätten att strejka är avgörande för att arbetstagarna ska kunna försvara uppnådda rättigheter och förbättra dem.

Relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare - alltså mellan dem som köper respektive säljer sin arbetskraft - är ju i grunden ojämn till arbetsgivarens fördel. Den enskilde arbetstagaren är beroende av kollektivt agerande för att faktiskt kunna hävda sig och motverka denna strukturella obalans. Strejk är den yttersta möjligheten att realisera detta och bör därför värnas på starka principiella grunder.

Strejkrätten är ett resultat av arbetarrörelsens långa och mödosamma kamp och utgör i dag en självklar del av den svenska arbetsmarknadsmodellen. Om strejkrätten begränsas stärks arbetsgivarnas makt ytterligare medan arbetstagarna försvagas än mer.

Regeringens förslag innebär onödiga och oacceptabla inskränkningar i strejkrätten. Enligt Vänsterpartiets mening bör vi stärka arbetstagarnas position på arbetsmarknaden och inte angripa en av grundvalarna för ett fritt och välorganiserat arbetsliv.

Min bedömning är att det förslag som vi diskuterar i dag kommer att stå kvar som en skamfläck på det socialdemokratiska partiets meritlista i förhållande till arbetstagarkollektivet.

Vänsterpartiet säger nej till propositionen i sin helhet. Jag yrkar bifall till reservation nr 2.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister

(Applåder)


Anf. 49 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

Fru talman! Den svenska arbetsmarknadsmodellen är ovanlig; det är inget annat land som organiserar arbetsmarknaden med så stort ansvar för arbetsmarknadens parter som vi gör i Sverige.

Den svenska arbetsmarknadsmodellen är också ovanligt framgångsrik. Vi har den högsta sysselsättningsgrad som någonsin har uppmätts inom EU. Vi har haft en reallöneutveckling de senaste 25 åren. Vi har en hög anslutningsgrad, och vi har oerhört få dagar som förloras i konflikt på den svenska arbetsmarknaden.

Vi är alltså ovanliga på flera sätt, och detta är någonting som vi bör värna.

Varför är vi så framgångsrika i den svenska modellen? Jag skulle säga att det handlar om två nyckelord: respekt och ansvar.

Sedan Saltsjöbadsavtalet 1938 har parterna gjort upp om spelreglerna på arbetsmarknaden. Parterna visar varandra respekt, och politiken respekterar arbetsmarknadens parters spelregler. Detta har varit viktigt för att det ska finnas frihet för arbetsmarknadens parter att själva reglera villkoren på arbetsmarknaden.

Det andra ordet är alltså ansvar. Det vilar ett oerhört stort ansvar på arbetsmarknadens parter. I Sverige har vi en mer långtgående rätt att ta till konflikt än i nästan alla andra länder. Vi har mycket stora möjligheter för arbetsmarknadens parter att ta till konflikt. Det är bra, och parterna hanterar detta med ansvar. Det är oerhört få dagar som går förlorade i konflikt, och jag tror att det finns ett samband med att vi har en väldigt stark konflikträtt.

Politiken har inte satt upp särskilt många hinder för att gå till konflikt. Vi litar på att parterna tar ansvar, och det gör man också.

Det är denna modell som vi ska värna och utveckla. Det är denna modell som vi ska skydda för att även fortsättningsvis kunna vara ovanliga, vara ovanligt bra och leverera goda resultat på arbetsmarknaden.

Under den förra mandatperioden lade jag och regeringen fram ett antal förslag för att stärka löntagarnas ställning på arbetsmarknaden. Det handlade om att vi rev upp lex Laval. Det handlade om att vi i EU fick igenom förändringar i utstationeringsdirektivet. Det handlade om lagstiftning till skydd för visselblåsare på arbetsplatserna. Det handlade om lagförslag för att sätta stopp för att stapla visstider på varandra. Inte minst handlade det om att vi fick ned arbetslösheten, vilket ytterst är en av de viktigaste frågorna för att hantera balansen mellan löntagare och arbetsgivare på arbetsmarknaden.

Det förslag som vi nu debatterar, som här beskrivs som långtgående förändringar av konflikträtten, handlar om att vi ska ha lika spelregler för alla på arbetsmarknaden.

Låt mig först berätta vad lagförslaget inte innebär. Det påverkar inte möjligheten att vidta sympatiåtgärder. Det påverkar inte möjligheten till politiska stridsåtgärder. Det påverkar inte möjligheten till indrivningsblockader. Det påverkar inte möjligheten att starta vad man kallar för arbetsgivarkontrollerade gula fackföreningar på svensk arbetsmarknad. Det påverkar inte möjligheten till så kallad avtalsshopping. Det påverkar inte fall av Figeholmskaraktär, vilket har varit en viktig del för att säkerställa arbetet med den nya lagstiftningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister

Det innebär dock förändringar. Vad är det då för förändringar som vi föreslår? Jo, det är att de spelregler som redan gäller för alla fackförbund som är medlemmar i en centralorganisation nu också kommer att gälla för de organisationer som väljer att stå utanför en centralorganisation. Det är vad det handlar om. Det innebär att innan man vidtar en stridsåtgärd mot en arbetsgivare som redan är bunden av kollektivavtal ska man ha beslutat om stridsåtgärden i demokratisk ordning i sin egen organisation. Jag tycker att det är ett ganska rimligt krav.

Det andra kravet är att man först ska ha försökt förhandla. Om arbetsgivaren inte vill förhandla är man naturligtvis fri att vidta stridsåtgärder, men man ska ha försökt att förhandla. Det tycker jag också är ett rimligt krav.

Man ska ta strid för kollektivavtal. Om det är en arbetsgivare som redan är bunden av kollektivavtal är det ett eget kollektivavtal som man i så fall ska ta strid för. Det kollektivavtalet får inte ha till syfte att undantränga det befintliga kollektivavtalet. Detta är redan förbjudet enligt praxis från Arbetsdomstolen, men vi tydliggör detta i lagstiftningen.

Man får inte förändra sina krav. Om man uppnår de krav som man har tagit strid för måste man avbryta stridsåtgärden innan man kan vidta nya stridsåtgärder. Man kan inte ändra sina krav under tiden, vilket jag tycker är helt rimligt.

Jag tycker att detta är mycket rimliga krav, och jag har svårt att förstå att man framställer det som att det skulle vara något slags långtgående inskränkningar av strejkrätten. Det är rimliga spelregler på arbetsmarknaden.

Ali Esbati sa här tidigare att arbetsmarknadens parter löser detta med spelreglerna på arbetsmarknaden. Ja, det gör de för alla som ingår i centralorganisationerna. Frågan här är om också de fackföreningar som väljer att stå utanför en centralorganisation ska ha samma spelregler eller om de ska ha andra spelregler. Vi fick här ett väldigt tydligt besked från Sverigedemokraterna om att de ska ha andra spelregler, för de klarar sig inte annars. Jag tycker att det är ett lite märkligt sätt att resonera.

Anställda har naturligtvis alltid rätt att organisera sig fackligt. Och man har att välja om man vill gå in i en befintlig facklig organisation eller om man vill starta en ny facklig organisation. Det är föreningsfriheten, en oerhört viktig grundläggande frihet. Som anställd väljer man själv hur man vill organisera sig och vem man vill ska företräda ens intressen på arbetsplatsen och på arbetsmarknaden. Någon annan kan aldrig tala om vem det ska vara.

Det vi har att ta ställning till i det här lagstiftningsärendet är om det ska vara samma spelregler när det gäller konflikträtten för dem som väljer en organisation som står utanför centralorganisationerna och för dem som väljer en organisation som ingår i någon av centralorganisationerna. Det är detta som den här frågan gäller: Ska det vara lika eller olika spelregler?

Magnus Persson gav klart besked. Han sa: Det måste vara olika spelregler, för annars dör de organisationer som väljer att stå utanför en centralorganisation. Jag tror inte att det är sant. Jag tycker att det är att underskatta den kraft som finns när människor väljer att sluta sig samman i en facklig organisation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister

Det här lagförslaget har behandlats, precis som alla andra lagförslag, med en utredning som har varit på remiss, och vi har fått in synpunkter från remissinstanserna. Vi har tagit hänsyn till remissynpunkterna, vilket är hela poängen med att skicka ut lagförslag på remiss. Remissynpunkterna har gjort lagförslaget bättre.

Sedan har vi gått med lagförslaget till Lagrådet, som inte hade någon som helst anmärkning på lagstiftningen. Därefter har vi gått till riksdagen med förslaget i en proposition, som riksdagens ledamöter har möjlighet att motionera om.

Att själva utgångspunkten för förslaget från början var ett förslag från arbetsmarknadens parter påverkar inte hur processen har varit i lagstiftningshänseende, utan processen har varit precis likadan som i alla lagstiftningsärenden och som jag menar är rätt och rimligt, inte minst när det rör så här viktiga frågor.

Fru talman! Som jag inledde med att säga är den svenska arbetsmarknadsmodellen unik, och den är unikt bra, skulle jag vilja säga. Vi är unikt starka. Ett viktigt skäl till att den svenska arbetsmarknaden fungerar så pass bra är att vi har en långtgående konflikträtt. Den konflikträtten ska värnas, och det gör den med det förslag som nu ligger på riksdagens bord.

(Applåder)


Anf. 50 Ali Esbati (V)

Fru talman! Jag är naturligtvis överens med Ylva Johansson om många av de fördelar som här målades upp med den svenska modellen. En bärande del är ju att lagstiftningen håller sig på principiell nivå, medan man väldigt mycket lämnar över till organisationer och civilrättsliga associationer att lösa problem baserat på den konkreta situationen och på basis av de maktförhållanden som man kan få ihop.

Det här är ett steg tillbaka. Det är ett sätt att säga att man med lagens hjälp inskränker vissa möjligheter som tidigare har funnits, och som man under decennier har bedömt inte ska behöva lagregleras. Min fråga är därför: Vad är det som har skett sedan MBL, lex Laval och så vidare som gör att den här regeringen vill gå in och begränsa den fria strejkrätten, som ju är grunden till att fredsplikten får ett värde och bör upprätthållas mycket strikt?

Då blir också frågan vad Ylva Johansson svarar alla de personer som med god insikt om arbetsrättslig juridik påpekar att det självklart kommer att bli lättare att bedriva avtalsshopping med den nya lagen. Jag nämnde tre personer: en professor, en lektor och en av de mest erfarna arbetsrättsjurister som Sverige har haft på decennier, som pekar på Figeholmsdomen och på ett förändrat beteende i framtiden när arbetsgivarna får större juridiska, legala rättigheter att agera på ett annat sätt och inte bara behöver luta sig mot praxis. Vad svarar Ylva Johansson dem? Det är ju inte bara jag som ställer frågan, utan det är många som undrar därute.


Anf. 51 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

Fru talman! Det här lagförslaget värnar konflikträtten och säkerställer att det blir lika spelregler för alla fackliga organisationer på arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister

Ali Esbati sa själv här tidigare att parterna löser mycket av detta själva, och det gör de. Men centralorganisationerna kan bara teckna avtal och träffa överenskommelser för de fackliga organisationer som väljer att vara medlemmar i centralorganisationerna. Det är ganska självklart att det är på det sättet. Och varje organisation väljer ju själv om man vill vara medlem i en centralorganisation eller inte.

Det som vi som lagstiftare har att ta ställning till är om det är bra att det är olika spelregler för det fackförbund som väljer att stå utanför en centralorganisation och för det fackförbund som väljer att vara med i en centralorganisation. Mitt svar är att jag tycker att det är bra om det är lika spelregler.

Det andra vi har att ta ställning till är de krav som vi nu ställer upp: att konfliktåtgärden ska vara beslutad i behörig ordning av organisationen, att man ska ha försökt förhandla och att man ska ta strid för ett kollektivavtal som inte är fientligt inställt till ett befintligt kollektivavtal. Är detta en inskränkning av konflikträtten som motiverar Ali Esbatis tonläge, eller är det faktiskt vad som är rimliga spelregler på arbetsmarknaden?

Vi har också ett förslag i propositionen - jag glömde att nämna det i mitt anförande - som också påverkar hur man kan agera när ett ärende ligger i domstol för avgörande. Där klargör vi nu att man antingen löser en fråga med stridsåtgärder på arbetsmarknaden eller löser den i domstolen. Och vi klargör att man inte bör använda dem parallellt med varandra, det vill säga att stridsåtgärder inte ska användas för att göra påtryckningar i ett ärende som ligger i domstol. Det tycker jag också är mycket rimliga spelregler till skydd för konflikträtten.


Anf. 52 Ali Esbati (V)

Fru talman! Ibland känner man igen den sämsta delen av den socialdemokratiska retoriken. Nu ska ni värna konflikträtten genom att inskränka den. Det är lite som när ni vill värna välfärdssystemen genom att skära ned på dem. Jag ser en beklaglig parallell här.

Om man tecknar avtal binds man av fredsplikt. Poängen är att det finns organisationer som härmed får inskränkta möjligheter att kämpa för sina medlemmars rättigheter. De binds av en fredsplikt fastän de inte har varit med och tecknat detta avtal.

Som jag påpekade påverkar detta inte bara de organisationer som i dag inte är med i centralorganisationerna. I Figeholmsfallet var som sagt både Pappers och IF Metall med i centralorganisationen LO. Ändå menar många att fallet där bolaget ABB ansåg att konflikten var olovlig medan Arbetsdomstolen bedömde att den inte var det skulle få en annan lösning med det lagförslag som riksdagen ska rösta om i morgon.

Detta ville Ylva Johansson inte säga något om utom i sitt anförande där hon sa att hon bedömde det annorlunda. Men det är ju inte Ylva Johansson som kommer att bestämma detta. Det är Arbetsdomstolen som kommer att bestämma det utifrån det materiella faktum att juridiken rör på sig. Arbetsgivare som prövar en liknande situation kommer att kunna luta sig mot en lagstiftning där det är mycket tydligare att det enligt lag inte ska gå att ta strid för ett kollektivavtal när det redan finns ett kollektivavtal, vilket som helst, som är täckande. Det blir ett allvarligt problem i framtiden.


Anf. 53 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister

Fru talman! Det Ali Esbati säger stämmer inte. Det är inte så att en facklig organisation binds av fredsplikt bara för att det finns ett kollektivavtal. Vi klargör spelreglerna för att man ska kunna ta konflikt för sina medlemmar och ett eget kollektivavtal när det redan finns ett kollektivavtal. Det är dessa spelregler vi gör upp i denna proposition, och det är dessa spelregler som kommer att gälla lika för organisationer som är medlemmar eller inte medlemmar i en centralorganisation. Det är inte sant att man är bunden av någon annans kollektivavtal eller att det skulle kunna vara vilket kollektivavtal som helst, vilket är tydligt i propositionen.

Jag kan försäkra Ali Esbati om att Figeholmsdomen har varit mycket levande i arbetet med propositionen, och jag gör en annan bedömning.

Om man ska stå upp för en arbetsmarknadsmodell som är så stark, så annorlunda och så framgångsrik som den svenska kommer man ibland att behöva ta itu med frågor som inte bara är enkla och populistiska och ta ansvar för att helheten fungerar väl. Jag menar att de förslag vi nu lägger fram och som riksdagen förhoppningsvis ställer sig bakom i morgon är rimliga spelregler och att det är svårt att göra den tolkning som Ali Esbati gör.


Anf. 54 Hanif Bali (M)

Fru talman! Moderaterna håller med utskottet om att det finns skäl att utöka fredsplikten och ställer sig därför bakom propositionen.

Jag måste nästan be om ursäkt för att jag går upp här och avbryter den interna dialogen inom arbetarrörelsen mellan Ali Esbati och Ylva Johansson - och snart halva Vänsterns partiledning. Denna debatt är uppenbart ett slags pseudokamp om arbetarrörelsen i spåren av januariöverenskommelsen. Vem ska ta ledarskapet?

Man brukar säga att det krävs en Nixon för att åka till Kina, och det krävs väl en sosse för att inskränka strejkrätten. Men det här är väl ett sådant ögonblick när principen "it's okay when we do it" gäller.

Men om vi fokuserar på sakfrågan ser vi att regeringens proposition är vettig. Den innehåller inte allt jag önskar mig, men den är välavvägd och balanserad.

Låt mig dock påminna om något vi har önskat oss. Under allmänna motionstiden lade vi fram ett förslag om att möjligheten till sympatiåtgärder bör begränsas genom införandet av proportionalitetsprincip. En väl fungerande arbetsmarknad förutsätter att konfliktreglerna utformas så att det råder balans mellan parterna.

Det är inte svårt att utarbeta en arbetsmarknadsmodell med noll dagar av konflikt. Man gör bara en part så stark att den alltid vinner. Då finns det inget värde i att gå ut i konflikt. I slutänden handlar det förstås om att balansera två olika viljor, att se till att konfliktdagarna blir relativt få och att konflikterna kostar mer än de eventuella vinster som det ger att gå i konflikt med varandra.

Vi anser att det finns skäl att uppmärksamma att även hot om stridsåtgärder kan få stor inverkan på arbetsmarknaden, inte minst när arbetsgivarparten är ett litet företag.

Liksom anställningsskyddet har den grundläggande lagstiftningen om konflikträtten under lång tid varit oförändrad. Vi anser att det finns skäl att överväga fler förändringar på området, även om de förändringar som föreslås i propositionen är ganska välavvägda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister

I ett europeiskt perspektiv är de svenska reglerna om sympatiåtgärder särskilt tillåtande. Jag är glad för det lilla steg regeringen har tagit, men jag kan inte avhålla mig från att önska mer.

Sympatiåtgärder kan till skillnad från andra stridsåtgärder vidtas även när parten är bunden av kollektivavtal, och det innebär ett undantag från den överordnade principen om ett kollektivavtals fredsverkan. Vi anser att det ur ett moraliskt perspektiv är svårt att motivera varför en part som inte har med huvudkonflikten att göra ska drabbas.

För att värna arbetsfreden och för att oskyldiga företag och arbetsgivare inte ska drabbas av en konflikt bör det övervägas om möjligheten att vidta sympatiåtgärder ska begränsas genom införandet av en proportionalitetsprincip. Det är vad jag önskar mig.

Med det förslag som ligger på bordet löser man ett par konflikter som har slagit oproportionerligt hårt mot inte bara företagen utan även anställda och andra industrier och verksamheter runt om i Sverige. Här har det varit svårt att komma överens just för att de nuvarande reglerna inte är tillräckligt balanserade.

Kvar här finns en form av pseudobråk mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Jag ska inte förlänga debatten, utan det ska bli intressant att höra resterande inlägg.


Anf. 55 Désirée Pethrus (KD)

Fru talman! Arbetsrätten fyller en viktig funktion på den svenska arbetsmarknaden. Den reglerar anställningsförhållanden och tydliggör ansvarsområden för både arbetsgivare och arbetstagare. Kristdemokraterna står bakom den svenska modellen, där svenska kollektivavtal verkar tillsammans med lagstiftningen.

Dagens debatt handlar om utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister. Vi står bakom den förändring som regeringen föreslår. Vi skriver dock i ett särskilt yttrande att vi under allmänna motionstiden i höstas lade fram förslag om att införa förändringar i reglerna för konfliktåtgärder och se över lagstiftningen om sympatiåtgärder på arbetsmarknaden. Dessa motionsyrkanden har redan behandlats under våren.

Trots den lagändring som i dag diskuteras och som vi står bakom kan det visa sig behövas ytterligare förändringar i lagstiftningen framöver.

Fru talman! Sverige har förhållandevis få strejker. Trots det förekommer det olika typer av konflikter på arbetsmarknaden, och kostnaderna för dessa är stora. Det gäller exempelvis den återkommande hamnstrejken, där vi talar om miljarder i kostnader för varje strejk.

Regeringen tillsatte därför under 2017 en särskild utredare med uppdrag att överväga vissa ändringar i rätten att vidta stridsåtgärder. Utredaren avslutade sitt arbete i juni 2018.

Parallellt förhandlade LO, TCO, Saco och Svenskt Näringsliv under 2018 för att hitta en partsgemensam lösning. De kom i juli samma år med en överenskommelse om förändrade konfliktregler på svensk arbetsmarknad som de överlämnade till regeringen.

Sammantaget har detta gjort att det på flera håll funnits behov av att hitta en bättre lösning än i dag när det gäller konfliktvapnet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister

Nu har regeringen lagt fram en proposition med förslag på lagändringar om utökad fredsplikt, och vi tycker att det är viktigt att stå bakom detta i dagens betänkande.

Vi ändrar i lagstiftningen om medbestämmande i arbetslivet så att det ska stå klart vilken processordning som ska gälla vid stridsåtgärder mot en arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal.

En arbetstagares rätt att vidta eller delta i en stridsåtgärd mot en kollektivavtalsbunden arbetsgivare får endast utövas under vissa villkor. Det får exempelvis inte tränga undan arbetsgivarens befintliga kollektivavtal, som tidigare sagts.

Det är viktigt att poängtera att förslaget inte medför någon utökad fredsplikt i förhållande till arbetsgivare som saknar kollektivavtal för det aktuella arbetet.

Lagändringen innebär vidare att det inte ska vara tillåtet för en arbetsgivare eller en arbetstagare att vidta eller delta i en stridsåtgärd för att utöva påtryckning i en rättstvist.

Lagen påverkar inte rätten att vidta eller delta i sympatiåtgärder, indrivningsblockader eller politiska stridsåtgärder.

I den svenska modellen vill vi att parterna löser frågor om löner och villkor för arbetstagaren i kollektivavtal. Rätten att vidta stridsåtgärder är en grundläggande del i den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det är också en grundlagsfäst rättighet som endast kan inskränkas genom lag eller avtal och en rättighet som följer av Sveriges internationella åtaganden.

Fredsplikten är också en del av den svenska modellen och innebär att en stridsåtgärd som vidtas under ett avtals giltighetstid är olovlig och kan leda till skadestånd eller någon annan påföljd. Denna fredsplikt som kollektivavtalet skapar är en viktig drivkraft för arbetsgivare att teckna kollektivavtal eller ansluta sig till en arbetsgivarorganisation.

Hoten i konfliktvapnet används i vissa fall i proportioner som inte står i paritet med vad avtalstvisten gäller. Kristdemokraterna anser att fackföreningarna har en viktig roll och bidrar till en stabil och trygg arbetsmarknad men att det är viktigt att stridsåtgärder och medbestämmande sker inom rimliga ramar och att maktförhållandena mellan arbetsgivare och fackföreningar är rimliga.

Med det vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Eftersom detta är min sista debatt före sommaren vill jag passa på att tacka talmanspresidiet, riksdagens personal, alla kollegor i utskottet och utskottspersonalen och önska alla en trevlig sommar så småningom.


Anf. 56 Maria Nilsson (L)

Fru talman! Jag kommer från Göteborg. Vad är det som definierar Göteborg mer än Håkan Hellström, ordvitsar, fotboll och Bruce Springsteen? Jo, det är havet, och med det följer Göteborgs hamn.

Göteborgs hamn är Skandinaviens största. Nästan 30 procent av Sveriges utrikeshandel passerar den hamnen. Varje år hanteras 800 000 containrar där. Det är 2 192 containrar per dag, kan jag berätta för er som inte var snabba i huvudet.

Vad innehåller dessa containrar? Det handlar om både export och import. För exporten står inte oväntat svensk basindustri. Ni känner till de varorna - det är stål, det är skogsprodukter som papper, pappersmassa och trävaror och det är bilar. Importen utgörs av kläder, möbler, livsmedel med mera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister

I Göteborgs hamn finns APM Terminals, ett av världens största hamnföretag. De är själva noden i hamntrafiken här såväl som i många hamnar runt om i världen.

Fru talman! Göteborgs hamn har återkommande varit i centrum för uppmärksamheten, inte för sin storlek eller sin potential utan för de återkommande strejker som lamslagit hamnen och dess arbete. Det har fått stora ekonomiska konsekvenser för de företag som opererar i hamnen men framför allt för företag som använder Göteborgs hamn som en del av sin logistikkedja. Det kostar. Efter 2016-2017, ett mycket konfliktfyllt år i närtid i Göteborgs hamn, konstaterades att det året blev det svagaste någonsin med en minskning på 19 procent för containervolymer.

Svenskt Näringsliv beräknar att de många strejkerna sammantaget kostat 4,5 miljarder. Det handlar om företag som inte får sina varor som beräknat och därmed inte kan sälja vidare eller förädla dessa. Likaså handlar det om företag som inte kan hålla ingångna avtal på grund av att varor inte kan skeppas iväg.

Fru talman! Vad är problemet med nuvarande lagstiftning? Nuvarande lagstiftning innebär en omfattande fredsplikt för dem som är bundna av kollektivavtal. Däremot saknas en tillräcklig garanti för fredsplikten när en arbetsgivare har ett kollektivavtal men utsätts för stridsåtgärder från en arbetstagarorganisation som inte är bunden av kollektivavtal. Det är detta som Göteborgs hamn har varit ett av de allra tydligaste exemplen på.

Fru talman! Förutsägbarhet och tillförlitlighet är nyckelorden. För ett så handelsberoende land som Sverige måste dess största hamn vara effektiv och tillförlitlig. Om ägarna till de varor som jag räknade upp tidigare, varor som utgör en grundläggande del av svensk import och export, inte kan lita på att hamnen fungerar utan störningar kommer de att välja andra logistiklösningar. Det kan innebära logistiklösningar som är mer tidskrävande, osäkrare, dyrare och sämre ur miljö- och klimatperspektiv. Det drabbar inte enbart Göteborgs hamn. Det drabbar det lokala, regionala och nationella näringslivet.

Fru talman! Det kan låta företagscentrerat - vissa skulle säga som en megafon för Svenskt Näringsliv - att hela tiden tala om företag. Men låt oss inte glömma att varje företag inte är mer sina anställda och att det är de anställda som i slutändan drabbas i händelse av ekonomiska förluster.

Hamnarbetarförbundets Hamnfyran har i dag ett kollektivavtal med Sveriges Hamnar som gör att de för stunden omfattas av fredsplikten. Det ska dock poängteras att Transportarbetareförbundet och Hamnarbetarförbundet har olika tolkningar av innebörden i det avtal som nu ligger fast.

Den proposition som nu ligger på riksdagens bord är central för att återuppbygga förtroendet för Göteborgs hamn hos det svenska näringslivet men också hos de rederier som kommer till hamnen. Det är centralt för att de gångna årens händelser i Göteborgs hamn inte ska upprepas.

Fru talman! Jag ska vara ärlig - Liberalerna hade gärna gått längre i denna fråga. Vi anser att det inom en framtid också kommer att bli nödvändigt med en så kallad proportionalitetsprincip. Ni har hört det tidigare här i kammaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister

Vad innebär en sådan? En proportionalitetsprincip finns i Norge och i Danmark. Den syftar till att ytterligare öka förutsägbarheten på svensk arbetsmarknad. Det ska alltid vara en rimlig proportion mellan tillgripna medel och det parten vill uppnå.

Jag ska vara tydlig: Syftet med en proportionalitetsprincip är inte att begränsa den ena partens inflytande. Det är att ge Arbetsdomstolen möjlighet att pröva ifall en stridsåtgärd, utförd av såväl arbetsgivare som arbetstagare, är oproportionerlig i förhållande till det önskade utfallet.

Liberalerna känner ingen sorg för Göteborg, i alla fall inte för ett Göteborg som har en fungerande hamn. Den kan vara ett nav för svensk utrikeshandel och en del i att tusentals arbetstillfällen upprätthålls och utökas, både i Göteborg och i Sverige i stort.

Vi vill med detta yrka bifall till regeringens proposition.

Vi vill även önska glad sommar.


Anf. 57 Ali Esbati (V)

Fru talman! Det var ett mer klargörande inlägg från Liberalerna om varför det här lagförslaget finns och varför man stöder det. Det beror helt enkelt i grund och botten på att det är lite jobbigt med folk som strejkar. För att vara lite mer precis är strejk och konfliktåtgärder okej, men inte om de märks.

Det är ett sätt att betrakta det. För mig är strejkrätten en avgörande möjlighet för arbetstagarna, som annars saknar många möjligheter som arbetsgivaren har, att göra sin rätt gällande.

Min fråga rör det som upptog en stor del av Maria Nilssons anförande, nämligen konflikten i Göteborg. Anser Maria Nilsson från Liberalerna att en arbetsgivare har ansvar att försöka skapa en rimlig relation till en organisation som organiserar majoriteten av dem som arbetar på en arbetsplats, till exempel Göteborgs hamn, alltså dem som utför själva jobbet?

I samband med det vill jag fråga på vilket sätt Maria Nilsson och Liberalerna menar att den nu gällande lagstiftningen skulle ha påverkat konflikten som ledde till ett kollektivavtal för Svenska Hamnarbetarförbundet. Arbetstagarna hävdade att man ville ha ett kollektivavtal och ville förhandla om det, medan arbetsgivaren hävdade att så inte var fallet. I slutänden visade det sig att det var som arbetstagarna sa, och man fick ett kollektivavtal. Hur skulle den här nya lagen ha kunnat påverka den konflikten?


Anf. 58 Maria Nilsson (L)

Fru talman! Tack för frågorna, Ali Esbati!

Är jag allmänt fientligt inställd till arbetstagare, lite så där generellt? Nej, det är jag verkligen inte.

Tycker jag att strejkrätten ska finnas? Självklart!

Ser jag att det leder till konsekvenser när man använder strejkrätten på ett visst sätt? Absolut! Det är Göteborgs hamn ett exempel på.

Jag ska försöka besvara Ali Esbatis frågor. Jag uppfattade nämligen den sista som ganska kontrafaktisk. Jag kan alltså inte avgöra det eftersom frågeställningen är kontrafaktisk. Jag får be Ali Esbati upprepa frågan i nästa replik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister

Jag får nog be Ali Esbati upprepa även den andra frågan. Jag uppfattade inte den heller riktigt.

Det känns som att jag är med i Vi i femman. På A svarar jag: kontrafaktisk. Och på B svarar jag: Kan du vänligen upprepa frågan?


Anf. 59 Ali Esbati (V)

Fru talman! Jag menade inte att Maria Nilsson ogillar arbetstagare generellt utan mer när de gör något tillsammans, till exempel strejkar.

Jag ska försöka upprepa mina frågor. Hur skulle Maria Nilsson önska att den här lagstiftningen, ifall den redan hade gått igenom, hade påverkat konflikten i Göteborgs hamn? Ni har ändå sagt att den behövs, till exempel eftersom konflikten i Göteborgs hamn har förekommit. Hur kommer den lagstiftningen att påverka eventuella framtida konflikter, som är likadana, i Göteborg? Vad tycker ni är poängen med den här lagstiftningen?

Min första fråga gällde om Liberalerna och Maria Nilsson anser att arbetsgivarna har ett ansvar för att försöka skapa fungerande relationer med en organisation som organiserar majoriteten av arbetstagarna på en stor arbetsplats, såsom Göteborgs hamn.

I det här fallet är det Svenska Hamnarbetarförbundet som organiserar majoriteten av arbetstagarna i Göteborgs hamn. Man arbetade för att försöka göra det man ansåg var det bästa för sina medlemmar. Det är en organisation som har funnits i och organiserat hamnarbetare i Göteborgs hamn i drygt 40 år. Det har förekommit många konflikter under den tiden, även större än de som har varit de senaste åren. Men det har kunnat lösa sig tidigare inom ramen för gällande lagstiftning.

Nu kommer dock en lagstiftning som på något sätt ska begränsa de möjligheterna. Hur ser Maria Nilsson på den begränsningen?


Anf. 60 Maria Nilsson (L)

Fru talman! Tack, Ali Esbati, för förtydligandena!

Jag ställer mig återigen frågande till den typen av formulering, det vill säga om utifall att något hur skulle detta kunna.

Jag har träffat representanter för Göteborgs hamn och andra - jag tror att du kan gissa vilka - som Svenskt Näringsliv och så vidare. För dem har just det här lagförslaget varit väsentligt. De har pekat på det som ett sätt att komma åt den typen av problematik som har förekommit i Göteborgs hamn.

Fru talman! Jag tror att vi kan enas om att konflikten faktiskt har fått konsekvenser för det lokala näringslivet och för de arbetstagare som Ali Esbati säger sig skydda först och främst. Det är mitt svar på den frågan.

Anser Liberalerna att arbetsgivare har ett ansvar att som arbetstagarpart föra ett samtal med dem som samlar det största antalet medlemmar? Det var så jag uppfattade frågan. Det beror på vilken betydelse man lägger i ordet ansvar och i att föra ett samtal, fru talman. Självklart har arbetsgivare ett ansvar gentemot alla sina arbetstagare på arbetsplatsen. Vi vet alla att man ska upprätthålla en miniminivå och så vidare. Jag ser ingenting som sticker ut där.

Jag anar vart Ali Esbati är på väg med frågan, eftersom den handlar om det största fackförbundet som organiserar arbetstagarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister

Jag anser att man ska föra samtal med alla.


Anf. 61 Jonas Sjöstedt (V)

Fru talman! Sverige är ett land med i internationell jämförelse mycket starka fackföreningar men också få konfliktdagar. Vi strejkar ganska sällan. Det helt dominerande och normala på svensk arbetsmarknad är starka parter som förhandlar om och sluter avtal och som håller de avtalen. Det är en bra ordning vi har.

Det tog svensk arbetarrörelse många årtionden av politiska och fackliga strider att komma dit, att erkännas som motpart och att nå den konflikträtt som man har i dag och som styrkan vilar på.

Borgerliga partier har alltid velat inskränka konflikträtten. Det är inget nytt. Det är inget som vi hör för första gången här i dag, utan det har alltid varit så. De vet att konflikträtten gör löntagarna starka. Men möjligen är det något nytt att höra den ena borgerliga ledamoten efter den andra berömma en socialdemokratisk regering för att den inskränker konflikträtten. Det sker i dag. På det sättet tycker jag att det är en sorglig dag.

Detta legitimerar också den borgerliga världsbilden, där fackföreningarna och konflikträtten alltid är problemet och aldrig arbetsgivaren eller förhållandet på arbetsplatsen. Jag tror att man ska akta sig för att legitimera en sådan världsbild.

Arbetarrörelsen har alltid försvarat konflikträtten. Man har gjort det eftersom man vet dess betydelse i längden. Man har också gjort det eftersom man inte vill att riksdagen med lagstiftningens hjälp ska ge sig in och styra och ställa i det som kan lösas mellan starka parter.

Det strejkas lite. De flesta svenska löntagare strejkar antagligen inte en enda dag under hela sitt yrkesliv. Men konflikträtten är likväl viktig för dem varenda arbetsdag. Varenda morgon när barnskötaren eller förskolläraren öppnar förskolan, varenda dag då metallarbetaren cyklar till industrin som tillverkar lastbilarna eller bilarna och varenda dag som den unga killen öppnar kaféet och kokar kaffe för att ta emot kunderna finns den där som en grund om det skulle behövas. Om våra rättigheter inte respekteras och om vi inte får det vi förtjänar kan vi i slutändan ta till konflikt. Det är därför självklart för oss i Vänsterpartiet att inte begränsa konflikträtten.

Den lagstiftning som vi nu har framför oss riktar sig ensidigt mot löntagarna. Den accepterar den borgerliga världsbilden. Denna lagstiftning ska lösa ett problem som inte finns, det vill säga att det okynnesstrejkas på svenska arbetsplatser. Detta problem har vi inte.

I själva verket finns bakgrunden på ett specifikt ställe, i containerhamnen i Göteborg. Under lång tid har det där funnits två konkurrerande fackföreningar: Hamnarbetarförbundet, som inte är med i en centralorganisation, och Transportarbetareförbundet, som är ett LO-förbund. De har konkurrerat. Det har varit en strid mellan dessa båda förbund om vem som får företräda hamnarbetarna i Göteborg såväl som i andra hamnar.

Man kan självklart ha både åsikter och sympatier för det ena eller andra förbundet, men det är inte vår sak här att avgöra det. Det är faktiskt hamnarbetarnas sak att avgöra vem som ska företräda dem.

Verksamheten i hamnen i Göteborg privatiserades. Containerhamnen gick till APM Terminals. Det är en global jätte som är känd för sina hårda nypor mot fackföreningar jorden runt och för att trycka till där de kunnat när fackföreningar tagit strid. Det var Socialdemokraterna och de borgerliga partierna i Göteborg som privatiserade verksamheten i hamnen. Hamnarbetarna och Vänsterpartiet protesterade och varnade för vad det skulle innebära för en väl fungerande hamnverksamhet i Göteborg. Det gick dåligt, precis som man sa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister

Ganska snart började godsmängderna gå ned. Ganska snart visade det sig att utövaren av verksamheten inte var så bra som man utgett sig för att vara. Ganska snart hamnade APM Terminals i konflikt med fackföreningarna, och inte bara med Hamnarbetarförbundet. Man knäckte en fackförening. Unionens klubb i Göteborgs hamn upplöstes. De klarade inte av denna aggressiva, antifackliga arbetsgivare, som Socialdemokraterna i och med privatiseringen hade släppt in i hamnen.

Ett år stod arbetsgivarparten för 98 procent av konfliktdagarna i Göteborgs hamn. Var finns upprördheten över en arbetsgivare som missbrukar lockoutvapnet? Var finns upprördheten över en arbetsgivare som vill knäcka fackföreningar i Göteborgs hamn? Tydligen finns den bara hos Vänsterpartiet.

Man tillsatte en utredning som någon sorts beställning från dem som ville få slut på Hamnarbetarförbundets konflikt i hamnen. LO fick förhandla under hot om en lagstiftning som gick längre. De kom fram till något som de tyckte någorlunda räddade situationen, men ingen kan säga att det var därifrån kravet kom från början. Mot den aggressivare parten, arbetsgivarsidan, gjordes ingenting alls. Man lade ansvaret ensidigt på löntagarna.

Under tiden som lagstiftningen har varit på väg till riksdagen har Hamnarbetarförbundet fått sitt kollektivavtal, faktiskt tack vare den strejkrätt som en majoritet här i kammaren vill begränsa. Det har löst konflikten, så som det brukar göra på svensk arbetsmarknad.

Det rimliga hade varit att dra tillbaka detta lagförslag, men nu ser vi att det likväl ligger på vårt bord.

Det fackförbund som antagligen främst kommer att drabbas är Syndikalisterna, SAC. Jag har aldrig varit med i Syndikalisterna, utan har alltid varit med i LO-förbund när jag har varit fackligt organiserad. Men jag tycker inte att det är vår sak att på detta sätt ingripa mot deras verksamhet.

Man säger att detta inte kommer att påverka de stora fackliga centralorganisationerna. Vad vet vi om det? Vad vet vi om framtida domar i Arbetsdomstolen? Vad vet vi om en framtida arbetsmarknad med nya typer av arbetsgivare? Vad vet vi om framtida försök till avtalsshopping? Vi vet dock att ledande arbetsrättsjurister varnar för precis detta, det vill säga att man inte vet hur det kommer att gå när man ställer fackföreningar mot varandra.

Vi vet att självaste Arbetsdomstolen, som ska döma i dessa fall, uttrycker mycket stor tveksamhet inför hur den här nya lagstiftningen kommer att tolkas och vart den kommer att leda i framtiden. Det är rimligen något som man borde ta i beaktande innan man beslutar om den.

Hurså? Det är en lagstiftning som syftar till att lösa ett problem som inte finns. Det är en lagstiftning som ensidigt riktar sig mot den ena parten utan att ta hänsyn till den andra, mot den part som står för en mindre del av konfliktdagarna i den konflikt som det faktiskt gäller.

Fru talman! Riktiga vänsterpartier begränsar inte strejkrätten. Så enkelt är det. Vänsterpartiet vill att denna proposition avslås.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister

Med dessa ord vill jag tacka fru talmannen och alla andra i riksdagens eminenta administration för detta år. Tack! Trevlig sommar!

(Applåder)


Anf. 62 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

Fru talman! Jag lyssnade nog på Jonas Sjöstedt, och jag har en fråga.

Du sa så här, Jonas Sjöstedt: Den svenska arbetsmarknaden regleras av starka parter som förhandlar och ingår avtal som reglerar arbetsmarknaden.

Det är precis detta vi värnar med denna proposition. Vi värnar kollektivavtalen och att det är så vi ska reglera villkoren på arbetsmarknaden. Det betyder att när man vill utmana en arbetsgivare som har ingått kollektivavtal bör man själv också ta strid för ett kollektivavtal.

Samma starka parter har förhandlat om ett lagförslag. Efter bearbetning och efter att man har lyssnat på och tagit intryck av remissinstanserna läggs nu förslaget fram i riksdagen för beslut.

Vi har självfallet inga okynnesstrejker i Sverige. Men jag har en fråga till Jonas Sjöstedt. Han beskriver hur Hamnarbetarförbundet och Transportarbetareförbundet i hamnarna konkurrerar om samma medlemmar. En sådan situation finns på ett antal arbetsplatser. Olika förbund konkurrerar om samma medlemmar. Det är rimligt och bra att det kan vara på det sättet. När som helst kan dessutom ett nytt fackförbund bildas, som också kan konkurrera om medlemmarna. Så bör det vara.

Jag undrar följande: Varför ska Hamnarbetarförbundet och Transportarbetareförbundet ha samma konfliktregler att följa? Varför ska de fackförbund som väljer att stå utanför centralorganisationerna ha andra regler än de som väljer att vara med i dem? Det gäller särskilt om man, som Jonas Sjöstedt inledde med att säga, tycker att det är bra med starka parter som förhandlar och reglerar arbetsmarknaden med hjälp av kollektivavtal.


Anf. 63 Jonas Sjöstedt (V)

Fru talman! Det finns ett logiskt glapp i regeringens argumentation. Det är något som gör att detta inte håller ihop. Själva anledningen till att Hamnarbetarförbundet gick i konflikt var att man ville ha ett kollektivavtal. Det var därför Hamnarbetarförbundet strejkade. Man ville ju ha ett kollektivavtal. Man ville ha samma rättigheter som Transport hade i Göteborg. Det går att diskutera om man får det med detta slags avtal, men det var detta man ville uppnå.

Regeringen tar då fram en lagstiftning som den tror ska försvåra den typ av konflikter som sker för att man vill ha ett kollektivavtal precis som andra förbund. Detta håller inte ihop, Ylva Johansson. Det är faktiskt precis tvärtom.

Den stora ironin i allt detta är att denna lagstiftning sannolikt inte ens påverkar den här typen av konflikter, eftersom Hamn strejkade för att få ett kollektivavtal.

Det här håller inte ihop. Ni gick arbetsgivarnas ärenden. Ni lyssnade väl på dem. De sa: Kväs det där lilla uppkäftiga Hamnarbetarförbundet i Göteborg! Och så är ni där och skruvar i konflikträtten på det sättet. Jag tycker inte att vi ska göra det. Jag tycker inte att det finns ett problem att lösa. Problemet löstes egentligen tack vare konflikträtten - tack vare att Hamn kunde se till att få det här kollektivavtalet. Jag tycker att det är bra.


Anf. 64 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister

Fru talman! Detta är nästan lite skrattretande. Jonas Sjöstedt påstår att min argumentation inte håller ihop. Sedan säger han själv att det i själva verket är så att den lagstiftning som vi nu föreslår inte på något sätt kommer att inskränka Hamnarbetarförbundets möjligheter och att den inte kommer att märkas. Ändå hävdar Jonas Sjöstedt att vi går arbetsgivarnas ärenden och försämrar och inskränker strejkrätten. Någonting här håller inte ihop.

Konflikträtten är stark och ska fortsätta att vara stark. Den måste värnas mot proportionalitetsprinciper, olika försök att inskränka sympatiåtgärder och annat. Men spelreglerna bör vara lika för alla på arbetsmarknaden. Detta är långsiktigt viktigt för arbetarrörelsen. Den som bildar en fackförening, redan har en fackförening eller väljer att gå med i en fackförening ska veta att det inte är vi politiker som har satt upp olika spelregler för olika fackförbund. De ska ha samma spelregler att hålla sig till, och det får de med den här lagstiftningen. Det är att värna den fria föreningsrätten, kollektivavtalen och den svenska konflikträtten.


Anf. 65 Jonas Sjöstedt (V)

Fru talman! En central del i hamnkonflikten var frågan om Hamn ville ha ett kollektivavtal eller inte. Till slut fick vi svaret på den frågan. De ville ha ett kollektivavtal, skrev ett kollektivavtal och fick fredsplikten. I det ligger själva grunden till att det här förslaget borde dras tillbaka. Hur sedan Arbetsdomstolen hade dömt vet varken ministern eller jag. Men en sak vet vi: att vi med den här lagstiftningen tar ett steg för att man ska döma mer för arbetsgivaren och mindre för löntagarna. Det här ställer sig ensidigt på arbetsgivarens sida.

Självklart gäller lagstiftningen lika för alla - lika för alla fackförbund. Men det som är unikt med den här lagstiftningen är att den är skräddarsydd för att drabba några fackförbunds verksamhet. Jag tycker inte att vi ska göra så. Jag tycker att vi har för lite rättigheter för löntagarna, att det är för osäkra anställningar och att man har för lite kraft att kunna förhandla fram bra villkor för dem man företräder.

Ska man då ställa sig på borgerlighetens sida och legitimera deras världsbild? Det är det jag hör här. Nästa steg är att begränsa konflikträtten ytterligare. Man har redan bekräftat deras världsbild. Man säger att detta är problemet och ställer sig på den sida som står för 98 procent av konfliktdagarna och som ni egentligen borde rasa mot. Det är ju APM Terminals som har ställt till det i Göteborgs hamn. Det är de som är det stora problemet.

Jag tycker att det finns något lite sorgligt i detta. Jag tror att det försvagar hela fackföreningsrörelsen när man försämrar konflikträtten, både politiskt och i sak. När juristerna och Arbetsdomstolen säger att konsekvenserna kan bli potentiellt stora, är oklara och ensidigt går i arbetsgivarens riktning tycker jag att man borde dra öronen åt sig och dra tillbaka förslaget.


Anf. 66 Patrik Björck (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister

Fru talman! Jag tänkte i dag i talarstolen ta mig friheten att komma tillbaka lite till mitt fackliga jag. Även om jag har suttit några år i den här riksdagen har jag tillbringat större delen av mitt vuxna liv som facklig förtroendevald, aldrig betald. Jag har varit på arbetsplatsnivå och på regional nivå, men även slutit centrala kollektivavtal på förbundsstyrelsenivå. Min fackliga erfarenhet är naturligtvis en erfarenhet. Som fackligt aktiv har man att tillvarata sina medlemmars intressen. Som riksdagsledamot har man naturligtvis att tillvarata övergripande samhällsintressen. Men som facklig har man en väldigt klar syn på vad detta handlar om.

Jag tänkte börja med någonting som de som har gått en facklig utbildning det senaste kvartsseklet känner väl igen, nämligen det fackliga löftet: Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin under några omständigheter arbeta för lägre lön eller sämre villkor än det vi nu lovar varandra. Vi lovar varandra detta i den djupa insikten att om vi håller detta löfte måste arbetsgivaren uppfylla våra krav.

Det är när vi ska uppfylla detta löfte, fru talman, som det är så viktigt att förstå varför svensk arbetarrörelse har arbetat fram vissa principer för hur vi organiserar oss. Konkurrens, Ali Esbati och Jonas Sjöstedt, är säkert bra många gånger när det gäller prylar eller tjänster som bjuds ut på marknaden. Men på arbetets marknad har konkurrens alltid negativa konsekvenser, åtminstone för de anställda. Arbetare ställs mot arbetare. Löner sjunker. Arbetstiden blir längre. Villkoren blir sämre. Makten mellan dem som köper och säljer är ojämnt fördelad. Löntagarna säljer sitt arbete. Mat på bordet och hyra ska betalas.

Det fackliga uppdraget är att förhindra den typen av konkurrens. Det är min fackliga erfarenhet. Det är därför vi lovar varandra att inte konkurrera med varandra om sämre löner eller villkor. Facket vilar på det här löftet. Det är ett fackligt löfte.

När de som säljer går samman för att reglera priset kallar man det för en kartell. Enligt konkurrenslagen är avtal som har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på marknaden förbjudna. På de flesta viktiga marknader, exempelvis gällande varor och tjänster, är karteller förbjudna. Men förbudet mot karteller gäller inte arbetets marknad. Uttryckligen står det i konkurrenslagen 1 kap. 2 §: "Lagen är inte tillämplig på överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare om lön eller andra anställningsvillkor."

Efter första världskriget formulerades, drivet av en framväxande arbetarrörelse, en grundläggande internationell princip för arbete: Arbetet är ingen vara. För övrigt firar ILO 100 år i år.

Den fackliga samordningen inom LO kan alltså beskrivas som en kartell. Jag betonar återigen att jag just nu pratar om min fackliga erfarenhet, och den har jag i LO-förbunden.

De framgångsrika fackliga kartellerna vilar på tre grunder.

Den första är att man delar upp marknaden. Fackligt betyder det att man bestämmer vilka fack som har organisations- och avtalsrätt. Ett fack organiserar, förhandlar och träffar avtal för ett visst arbete. För att lyckas med detta behöver man ha en organisationsplan. LO-förbunden upprättade en sådan redan 1912. Då är det fråga om att stå bakom den svenska arbetarrörelsen eller inte. Vad gäller detta kan det finnas olika företrädare i den här kammaren. Det inser jag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister

Den andra är att priset och villkoren regleras. Fackligt betyder det att kollektivavtal kontrollerar prisutvecklingen och att det för varje marknad ska finnas ett kollektivavtal som tillämpas. Riksavtal, Ali Esbati och Jonas Sjöstedt, är avgörande för att hålla samman och inte - lyssna! - splittra arbetarna.

Den tredje är att utbudet ska kontrolleras. Fackligt betyder det att den som är arbetslös inte ska tvingas att jobba för ett pris som gör att lönerna pressas nedåt. Där har vi a-kassa, utbildningar, arbetsmarknadsåtgärder och liknande.

Om vi ska upprätthålla och vårda den svenska kollektivavtalsmodellen förutsätter det att strejkvapnet vårdas.

Allt detta är facklig grundkurs 1 A, fru talman. Jag tänkte att det var bra som en liten bakgrund till dagens diskussion.

Den uppgörelse som parterna nu har gjort och som ligger till grund för de förslag som vi behandlar i dagens betänkande innebär egentligen inget nytt för de etablerade parterna på arbetsmarknaden, som sedan länge följer huvudavtalet och den praxis som kommer därav. Uppgörelsen speglar ett fackligt agerande som är ansvarsfullt. Det handlar om uppföranderegler mellan parterna. I huvudsak innebär uppgörelsen fyra saker för fack som vill få ett eget kollektivavtal med en arbetsgivare som redan är bunden av avtal, vilket är det vi pratar om: Stridsåtgärder ska syfta till att träffa kollektivavtal, och det ska vara förhandlingsplikt före stridsåtgärd, förbud mot undanträngande av kollektivavtal, beslut i behörig ordning och ett förbud mot stridsåtgärder i rättstvister. Arbetsmarknadsministern har gått igenom detta noggrant utifrån sin roll som statsråd.

Möjligheten för arbetsmarknadens parter att vidta stridsåtgärder är en grundläggande del av den svenska arbetsmarknadsmodellen. Vi socialdemokrater tycker att det är viktigt att värna denna möjlighet. En grundsten är också att värna den fredsplikt som följer tecknandet av avtal.

Vi socialdemokrater menar att det ligger ett stort värde i att det finns grundläggande konfliktregler som gäller för alla organisationer på arbetsmarknaden. Situationen att olika spelregler gäller på samma arbetsmarknad underlättar inte LO:s organisationsplan, herrar Esbati och Sjöstedt. Om man till och med har olika spelregler på samma arbetsplats kan det inte betecknas som annat än ett hot mot den svenska modellen.

Även för en arbetsgivare kan det skapa osäkerhet om ordning och reda inte upprätthålls på den svenska arbetsmarknaden, eftersom dessa - trots att de har tecknat ett kollektivavtal eller anslutit sig till en kollektivavtalsbärande organisation - då inte kan utgå från att det råder arbetsfred. Detta skulle i så fall hota en ordning som tjänat svenska löntagare väl och som gjort den svenska fackföreningsrörelsen till världens starkaste.

Fru talman! Vänsterpartiet har en annan uppfattning. Det är väl därför man vill att det ska finnas olika regler för olika organisationer på svensk arbetsmarknad. Vänsterpartiet anser att konkurrens är välkommet på arbetets marknad. Hanif Bali skulle säkert kunna ansluta till den tanken för övrigt, fru talman. Han undrade hur det stod till med debatten. Jag kände att det var viktigt att poängtera att det snarare var Hanif Bali som är herrar Sjöstedts och Esbatis kompanjon i den här debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister

Man tycker inte att den bestående ordningen på svensk arbetsmarknad med starka löntagarorganisationer är önskvärd. Man tycker - oklart med vilken internationell förebild - att arbete är en vara vilken som helst och fackföreningar är företag vilka som helst. De reformerade svenska kommunisterna har likt sina kamrater i Östeuropa blivit tokliberaler.

Jag läser i motionen från Vänsterpartiet: "Ett faktiskt skäl för förslaget torde vara att försöka stärka de etablerade arbetstagarorganisationerna genom att försämra förutsättningarna för s.k. fristående organisationer, såsom Sveriges Arbetares Centralorganisation (SAC)" - det är vad som benämndes Syndikalisterna här tidigare - "och Svenska Hamnarbetarförbundet, att företräda sina medlemmar, och i någon mån" - nu kommer det centrala ordet i den vänsterpartistiska motionen - "konkurrera med de organisationer som i dag bär upp så gott som alla kollektivavtal."

Apropå konstellationer i kammaren är det spännande att höra att det är exakt samma argument som Magnus Persson, Sverigedemokraterna, anförde i sitt anförande. Här har vi en konstellation som inte vill svensk arbetarrörelse väl.

Det är viktigt att poängtera att avsikten med förslaget är precis tvärtom. Det handlar om att skapa samma förutsättningar för alla parter på arbetsmarknaden. Vänsterpartiet tolkar det som att man vill ha andra förutsättningar för så kallade fristående organisationer.

Det är spännande att fortsätta att läsa i Vänsterpartiets motion. Man kan se hur det går vidare med texten: "Att det agerande som förslaget syftar till att kodifiera i dag utgör praxis på arbetsmarknaden är inte ett hållbart skäl för en ensidig inskränkning genom lag." Det innebär, fru talman, och går inte att tolka på något annat sätt än att Vänsterpartiet underkänner den framgångsrika svenska modellen.

Om jag fortsätter med citaten från motionen kan man konstatera: "De principer som vägleder bedömningen kan missgynna fristående arbetstagarorganisationer som inte brukar vara bundna av kollektivavtal." Det är felaktigt, men det är fortfarande rörande i sin liberala dogmatism.

Jag tar ett sista citat från Vänsterpartiets motion för tydlighetens skull: "Regeringens förslag missgynnar fristående fackföreningar på ett oproportionerligt sätt och påverkar därmed arbetstagares rätt att fritt kunna välja facklig tillhörighet."

Fru talman! Vänsterpartiet är inte en del av svensk arbetarrörelse. Det är viktigt att komma ihåg för att förstå den här diskussionen. Det ser i det här betänkandet snarast svensk arbetarrörelse som sin fiende. Men det är inte bara LO man tar strid mot i dag utan alla de stora fackliga centralorganisationerna, även TCO och Saco underkänns. Man menar att de inte tillvaratar svenska löntagares intressen. Det är både en allvarlig och felaktig anklagelse, fru talman.

Men det är inte bara Vänsterpartiet som är kritiskt mot de fackliga centralorganisationerna. Även Sverigedemokraterna vill avslå utskottets förslag i betänkandet. Det anför att remissinstanserna ger ett för svagt stöd. Stöd för betänkandet finns bara hos LO, TCO, Saco och även Svenskt Näringsliv. Man kan fundera över vad det är för stöd det hade velat ha för betänkandet i så fall. Partiet menar också att ingrepp i strejkrätten enbart bör övervägas i bred enighet om ett väl genomarbetat lagförslag i grunden. Sedan säger det att regeringen inte har lyckats uppvisa detta.

När man lyssnar på debatterna och anförandena är det väldigt tydligt att Sverigedemokraterna uppenbarligen delar Vänsterpartiets skeptiska inställning till de organisationer som merparten av svenska löntagare ger sitt stöd och som levererat goda villkor under det som kallas den svenska modellen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister

Med konstaterandet att Vänsterpartiet ställer sig utanför inte bara svensk arbetarrörelse utan de stora övergripande löntagarorganisationernas bedömning yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)


Anf. 67 Ali Esbati (V)

Fru talman! Det är onekligen så att Patrik Björcks i och för sig engagerande docerande faller lite grann platt när han använder sina brösttoner för att tillsammans med representanterna för svensk borgerlighet här i dag försvara inskränkningar av den yttersta av fackliga rättigheter, det vill säga konflikträtten.

Om Patrik Björck hade ansträngt sig för att lyssna på debatten i stället för att elda upp sig kanske han hade fått med sig att Hanif Bali, som nämndes här, entydigt står på hans sida i debatten och inte min. Men det är kanske petitesser i det här sammanhanget. Jag kan tycka att det är trist att en socialdemokrat ska vända ut och in på sig själv för att försvara ett så dåligt förslag. Men det är Patrik Björcks ansvar att själv fundera över detta.

När det gäller själva sakinnehållet är LO:s organisationsplan och själva industrifacksprincipen någonting som är väldigt bra. Jag förklarade i mitt anförande - som Patrik Björck också vägrade att förhålla sig till - att det är just oron för att det inte ska spela någon roll vad LO själv kommer överens om när det finns två avtal som sammanfaller på samma arbetsplats som driver vårt motstånd mot förändringen.

Även om LO fattar beslut om, som till exempel i fallet med Teknikarbetsgivarna, att det är Pappers och inte Metall som ska ha avtalet, är det någonting som arbetsgivaren själv kan bestämma. Då krävs det muskler att ta konflikt mot detta. Det här är en inskränkning av de rättigheterna. Du slår blå dunster i ögonen på dina LO-kollegor, Patrik Björck. Det är ditt problem här.


Anf. 69 Patrik Björck (S)

Fru talman! Det är spännande att Ali Esbati tar upp den lite äldre konflikten. Det finns en närmare konflikt om kollektivavtal i Sverige som handlar om svenska hamnar. Där hävdar Ali Esbati att om det är en arbetsplats inom en bransch där det tillfälligt uppstår något sorts svikt i majoritetsförhållanden är inte riksavtalen viktiga för att hävda fackliga rättigheter.

Det är vad jag försökte docera lite om för att lära Ali Esbati den grundläggande tanken i hur man organiserar svensk arbetsmarknad. Det är precis det som jag säger. Ett fack ska organisera och förhandla ett avtal för ett visst arbete. Om man har olika avtal så att man splittrar upp olika organisationers medlemmar på samma arbetsplats eller inom samma bransch kommer det att gå med svensk fackföreningsrörelse som det gått med alla fackföreningsrörelser runt om i världen som har provat den principen. Då kommer det att gå utför med löntagarnas rättigheter och löntagarnas styrka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister

Fru talman! Det är här jag menar att Ali Esbati närmar sig vad jag uppfattar - det är en spekulation från min sida - är den mer marknadsliberale Hanif Balis ståndpunkt att det är nyttigt och bra med konkurrens på alla områden. Även mellan fackföreningar och arbetare är det bra med konkurrens. Det är här Ali Esbati medvetet eller omedvetet ansluter sig till en dogmatisk liberal inställning.

Det är en annan sak att vi i Sverige självklart har föreningsfrihet och att vi självklart ansluter oss till vilken förening vi vill. Det är helt klart. Men jag talar utifrån ett fackligt perspektiv om hur man bäst organiserar och försvarar löntagarnas rättigheter. Det är inte genom att börja konkurrera med skilda fackliga majoriteter på enskilda arbetsplatser. En sådan utveckling skulle leda väldigt fel, fru talman.


Anf. 70 Ali Esbati (V)

Fru talman! Jag tror att vi på många sätt skulle vara överens om facklig strategi om det var det som vi diskuterade. Men nu är det inte det. Det är en proposition som läggs fram till riksdagen som vi diskuterar.

Det är ändå rörande med Patrik Björcks naivitet att tro att en gåva till arbetsgivarsidan kommer att användas av denna sida inte för att pressa arbetstagarna utan för att på något sätt värna LO:s organisationsplan. Jag tror inte det. Det finns inga historiska belägg för att det skulle vara så.

Den svenska modellen bygger på att vi har starka organisationer som i kraft av de medlemmar som de lyckas mobilisera och de avtal som de lyckas teckna värnar både innehållet i avtalen och formerna för att komma överens på arbetsmarknaden. Det betyder naturligtvis att organisationer som står utanför centralorganisationerna kommer att ha mycket svårare att uppnå många av sina mål. Och det är helt i sin ordning.

Men det är inte i sin ordning att man från den socialdemokratiskt ledda regeringens sida utför ett beställningsverk från arbetsgivarna när de tycker att den situation som i praktiken råder på arbetsmarknaden är för jobbig för dem. De orkade inte, och de ville inte längre komma överens med fack som organiserar majoriteten av arbetstagarna i hamnen. Som tur var behövde varken Patrik Björck eller den socialdemokratiska regeringen bestämma villkoren för hamnarbetarna, utan de fixade sitt kollektivavtal.

Men det är beklämmande att se att man så lättvindigt ger sig på det som borde vara en kärnuppgift, nämligen att försvara strejkrätten och försvara rätten att ta konflikt på en fri arbetsmarknad.


Anf. 71 Patrik Björck (S)

Fru talman! Jag löper risk att upprepa mig nu. Eftersom frågorna upprepas på samma sätt blir svaren tyvärr likartade.

Förslaget handlar om att skapa lika spelregler på svensk arbetsmarknad. De spelregler som finns på svensk arbetsmarknad kommer nu att gälla alla parter som är tvungna att upprätthålla dessa principer. Då är frågan bara om man tycker att detta är bra eller dåligt. Uppenbarligen har de tre fackliga centralorganisationerna gjort bedömningen att de tror att detta stöder den svenska modellen. Det är deras absoluta uppfattning, och den står de bakom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister

Då står jag också bakom den, och då tycker jag att regeringens förslag är rimligt och att det innebär en bra avvägning för att upprätthålla möjligheterna till stridsåtgärder. Det är inte någonting annat det handlar om än de fyra principer som arbetsmarknadsministern har gått igenom mer noggrant än vad jag gjorde i mitt anförande.

Jag valde där att i stället peka på en del lite märkliga företeelser i Vänsterns kritik. Jag inser att detta inte är en plats för att stå och diskutera fackliga strategier, men det finns fortfarande delar som jag tycker är märklig kritik. Eftersom Vänsterpartiet anklagar svensk arbetarrörelse för att genomföra en politik som går emot löntagarnas intressen är jag tvungen att förklara för Ali Esbati, fru talman, vad som är den fackliga strategi som ligger bakom att man vill ha ett avtal på en arbetsplats och varför man vill ha ett riksavtal.

Jag vill förklara vad det finns för tanke bakom detta och vad det är som har byggt Sveriges löntagare så starka och deras fackliga organisationer så unikt starka. Det är just den här principen, som Ali Esbati bara lättvindigt vill trolla bort. Han säger: Det är väl bra om det uppstår en ny fackförening som får lite majoritet, så kan man spräcka riksavtal hur mycket som helst!

Det vill inte vi, och därför har vi en lagstiftning som klargör detta.


Anf. 72 Hanif Bali (M)

Fru talman! Det är i sådana här ögonblick man tycker att det är beklagligt att man inte får ha popcorn med sig in i kammaren. Den interna konflikten mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet blir märklig, för anklagelsen från Socialdemokraterna blir på något sätt att jag och Ali Esbati skulle hålla med varandra i frågan. Men jag ska ju rösta på ert lagförslag i morgon, så det här blir såklart lite märkligt.

Vi borde snarare ta i hand på att det finns en bred enighet i Sveriges riksdag om att hålla populistiska vänsterpartier och extremister utanför den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det är väl i sin tur en seger för den svenska demokratin och samhällsmodellen.

Jag och Ali Esbati är eniga om en sak, nämligen att vi är oeniga. Om du personligen, Patrik Björck, med din fackliga bakgrund har vissa kval när det gäller att hantera detta är det inte någon orsak att associera oss. Det är inte så himla korrekt.

Med dessa ord vill jag bara återigen poängtera detta, så att det inte råder några missförstånd: Jag och Patrik kommer att rösta likadant i voteringen.


Anf. 73 Patrik Björck (S)

Fru talman! Det gläder mig att höra eftersom jag vill att betänkandet ska gå igenom Sveriges riksdag. Så långt är jag med.

Det blir konstigt att ha en debatt med dig, Hanif Bali, om ett annat parti. Men anledningen till att jag hänvisade till dig var att jag tror att du har lättare att acceptera en diskussion som går ut på att konkurrens ska råda på alla områden, inklusive arbetet, och att en fackförening kan vara som vilket företag som helst. Jag tror att den typen av argumentation som kommer från Vänsterpartiet lättare skulle slå an hos en mer liberalt sinnad person.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister

Det var inget annat jag menade, och jag hoppas att jag inte därmed förolämpade Hanif Bali.


Anf. 74 Hanif Bali (M)

Fru talman! Jo, det är såklart lite av en förolämpning att anklaga en moderat för att vara vänsterpartist eller att i alla fall dela åsikter med en vänsterpartist.

Men det märkliga i diskussionen blir att om det vore konkurrens mellan olika fackförbund, som skulle vara en moderat åsikt, skulle vi inte i morgon rösta för ett förslag som minskar ett sådant moment på den svenska arbetsmarknaden.

Jag tror att vi alla kan vara eniga om att den modell som har funnits hittills kanske inte har inneburit det bredaste samhällsproblem som existerar. Men det har varit ett problem att strejkrätten och konflikträtten har varit så extensiv att det inte bara har skapat sämre förhållanden för företagsamheten utan också för arbetstagarna. Det är väl det vi kan vara eniga om att vi löser i morgon.


Anf. 75 Patrik Björck (S)

Fru talman! Det vi löser i morgon är frågan om enhetliga regler på svensk arbetsmarknad, vilket är alldeles lysande.


Anf. 76 Magnus Persson (SD)

Fru talman! Jag förstår att Patrik Björck är frustrerad en dag som denna, när vi kan se att det är centerpartister och liberaler som dikterar den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken.

Jag tackar för din föreläsning om det grundläggande fackliga som jag själv har gått igenom en gång i tiden under 20 år, ända till dess att jag blev utsparkad från facket därför att jag hade för dåliga värderingar. Men strunt i det nu.

Vi anser att förslaget är dåligt förberett och dåligt behandlat. Cirka 50 procent av remissinstanserna tycker inte att det är okej. Vi har ett splittrat LO; Byggnads och Pappers har gått ut ganska tydligt och markerat att de tycker att den socialdemokratiska regeringen ska dra tillbaka propositionen. De tyckte inte att den behövdes.

En anledning till vår ståndpunkt är att vi värnar opolitiska fackföreningar. Vi tycker att fackföreningarna ska vara fria från politiken, och vi ser att etablerandet av opolitiska fackföreningar kommer att bli svårt om propositionen går igenom som den ser ut i dag. Det är därför vi vill att man tar tillbaka den, tittar över den och gör om den. Det är anledningen till vår följdmotion, och ingenting annat.


Anf. 77 Patrik Björck (S)

Fru talman! Det tror jag mig ha förstått. Jag förstår också att det är Sverigedemokraternas linje. Det finns en logik i det, även om jag naturligtvis inte delar deras syn av naturliga skäl.

Det jag däremot hade svårt att förstå är att Vänsterpartiet har anslutit sig till samma tankegångar och linje. Jag har som sagt inte svårt att förstå att Sverigedemokraterna har denna uppfattning, för där tycker jag att ni har varit tydliga under resans gång.


Anf. 78 Magnus Persson (SD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister

Fru talman! Det är väl ändå bra att Vänsterpartiet ansluter sig till förslag som är bra. Vi gör inte skillnad på partier, utan vilka partier som helst får ställa sig bakom våra förslag.

Jag är glad för denna debatt, som är den sista före sommaren. Vi har haft några duster här, Patrik Björck och jag, och det är första gången som han inte kommenterar färgen på min skjorta. Det är jag jätteglad för.


Anf. 79 Patrik Björck (S)

Fru talman! Nej då, jag ska inte kommentera den rutiga skjortan. Jag ser inte ens härifrån vad det är för färger.

Det är naturligtvis ändå intressant att inse detta. Om man ska diskutera Sverigedemokraternas syn i frågan är den ambivalent, om man ska uttrycka sig milt. Å ena sidan säger ni att det finns ett problem, men ni tycker inte att det finns ett starkt stöd för att lösa detta problem. När de tre fackliga organisationerna och Svenskt Näringsliv tycker att detta är en lösning som förbättrar situationen på svensk arbetsmarknad vill Sverigedemokraterna ha ett starkare stöd.

Jag har respekt för att ni tycker så, men jag tycker att det är en lite knepig ingång. Men jag har förstått vad Sverigedemokraterna tycker, och jag har inga andra kommentarer till detta.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 juni.)

Beslut

Utökad fredsplikt på arbetsplatser med kollektivavtal och vid rättstvister (AU13)

Regeringen har kommit med förslag om ändringar i lagen om medbestämmande i arbetslivet, den så kallade medbestämmandelagen. Fredsplikten utökas på arbetsplatser där det finns kollektivavtal. För att en arbetstagare ska få delta i en stridsåtgärd mot en arbetsgivare som är bunden av kollektivavtal måste syftet vara att uppnå ett kollektivavtal och arbetstagarorganisationen måste ha förhandlat med arbetsgivaren om sina krav. Vidare ska också fredsplikten vid rättstvister utökas. Det ska inte vara tillåtet för en arbetsgivare eller en arbetstagare att ta till stridsåtgärder för att utöva påtryckningar i en rättstvist.

De nya reglerna börjar gälla den 1 augusti 2019. Reglerna ska inte användas vid stridsåtgärder som påbörjades innan lagändringarna började gälla. Riksdagen sa ja till regeringens förslag.

Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.