Utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet

Herr talman! Jobbkrisen är här. Sysselsättningen sjunker och arbetslösheten stiger. Under oktober och november varslades så mycket som 40 000 människor. Men många fler kommer att mista jobbet. Det blir "ett par riktiga skitår", sade en uppgiven arbetsmarknadsminister i veckan - en minister som på alla sätt nu försöker distansera sig från sitt ansvar. Visst kom finanskrisen som en överraskning för de flesta. Den kan man inte lasta den moderatledda regeringen för. Men den moderatledda regeringens orättvisa jobbpolitik, vars kärna var en otrygghetschock - att försämra allas trygghet, för att på så sätt jaga in sjuka och arbetslösa i låglöneträsket - fungerade inte. Den politiken har ni på högerkanten ansvaret för. Ni har också ansvaret för att ni därmed har lagt grunden för ett Sverige där klyftorna nu i rask takt kommer att öka och för ett Sverige som står svagt rustat att möta sämre tider. Det kommer att bli uppenbart för de allra flesta framöver. Därutöver har alla kunnat bevittna den moderatledda regeringens makalösa passivitet att möta effekterna av jobbkrisen som förstärkts av finanskrisen. In i det sista höll man emot, och till slut kröp man till korset. Men de samlade reaktionerna har varit: för lite och för sent. Herr talman! Om den moderata jobbpolitiken i största allmänhet har varit misslyckad kan man inte tala om något annat än ett veritabelt jobbfiasko på integrationsområdet. Även om flera av de insatser som det redogörs för i skrivelsen Egenmakt mot utanförskap , som vi i dag behandlar tillsammans med budgetpropositionens utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet och de motioner som hör till, är vällovliga kan vi redan i dag konstatera att regeringen också på det här området har misslyckats med sitt övergripande mål: att minska utanförskapet. I dag dröjer det i genomsnitt sju år tills en man som kommit till Sverige är självförsörjande. För en kvinna dröjer det ännu längre. Skillnaden mellan inrikes och utrikes föddas förvärvsfrekvens är så mycket som 12 procent. Dessutom har arbetslösheten bland utrikes födda ökat så mycket som 16 procent det senaste året. Och ökningen har skett snabbare för den gruppen än för inrikes födda. Vi är medvetna om att den socialdemokratiska integrationspolitiken inte var lyckad. Därför fortsätter vi socialdemokrater självkritiskt i våra rådslag att förnya och förstärka vår politik också på det här området. Därutöver kommer den rödgröna framtidsalliansen att tillsätta en särskild grupp som ska formulera en politik som ger svar på hur vi möter storstadens utmaningar. Men samtidigt är det viktigt att slå fast: Den moderatledda regeringen har nu ansvaret. Er politik har gjort situationen mycket sämre. I dag ser vi ett Sverige där utanförskapet och klyftorna ökar. I dag ser vi ett Sverige där sammanhållningen eroderar. Sverige förtjänar bättre. En svensk regering borde kunna bättre. Sedan mitten av förra mandatperioden har vi socialdemokrater efterlyst en bättre ordning i flyktingmottagningen. Vi har velat se långsiktigt hållbara mottagningsstrukturer och till och med varit beredda till en uppgörelse över blockgränsen. Men i sin iver att vinna makten höll den borgerliga oppositionen den dörren helt stängd. Nu ser vi just att denna arroganta och oansvariga hållning kommer att slå tillbaka med full kraft mot den borgerliga regeringen. Det vet Moderaterna. Därför hände något mycket anmärkningsvärt precis inför det framtidskonvent som Moderaterna anordnade. Då skickades nämligen två moderata riksdagsledamöter ut för att kritisera sin egen regerings passiva politik. Det är en kritik som vi välkomnar. För lite har gjorts, och det som har gjorts har haft väldigt lite effekter. Det mesta har handlat om nya utredningar, små omorganiseringar och insatser som inte fungerar. Ta bara instegsjobben, borgerlighetens flaggskepp för att klara integrationen på arbetsmarknaden, som fortfarande omfattar mindre än 2 000 nyanlända i hela vårt avlånga land. Herr talman! Parallellt med vårt förnyelsearbete pågår också ett aktivt och kritiskt oppositionsarbete. Några viktiga utgångspunkter och ståndpunkter som vi har flaggat för är följande. För det första: Vi välkomnar att kommunerna ges ett förstärkt anslag för extraordinära kostnader under kommande år, men det är för lite. Vi vill ha en bättre samordnad och långsiktigt hållbar flyktingmottagning. Vi vill att fler kommuner ska ta ansvaret för flyktingmottagningen, att de kommuner som tagit ett större ansvar ska få extra stor hjälp och att introduktionsersättningen som går till kommunerna ska göras om för att bättre spegla de behov som kommunerna har. För det andra: Vi välkomnar den försöksverksamhet som ni döpt till etableringssamtal som går ut på att tidigarelägga den första kontakten med Arbetsförmedlingen för nyanlända. Men vi vill se ett starkare jobbfokus i hela introduktionen. Jobb och arbetsgemenskap är den viktigaste nyckeln in i Sverige. Alla steg i välkomnandet av en nyanländ människa ska just därför fokusera på jobb. Det handlar om att korta Migrationsverkets handläggningstider. Det handlar om vilket fokus man har vid kommunplacering. Det handlar också om fokus på arbete och praktik som det ges möjlighet till därefter. För det tredje: Vi välkomnar de ökade resurserna för kompletterande utbildning och validering inom hälso- och sjukvårdsutbildningar. Sverige ska bli bättre på att ta till vara de utbildningar och yrkeserfarenheter som människor har med sig till vårt land. Det är väl känt att så inte är fallet. Det är ett enormt slöseri. Vi vill utveckla ett nytt och snabbt spår in i högskolan för dem som har högskolebakgrund. Vi vill också se till att det finns en nationell strategi för validering som tar till vara utländska examina och yrkeskunskaper. För det fjärde: Vi välkomnar Lärarlyftet för sfi-lärarna. Vi tror på utbildning som en väg att förverkliga drömmen om att komma in i arbetslivet. Men vi vill investera mer i människors vilja till arbete. Även om nyanlända har olika förutsättningar att klara svenska språket ska målet vara tydligt: arbete och självförsörjning. Det ställer krav på individuell, flexibel och yrkesinriktad svenskundervisning. För det femte: Vi välkomnar införandet av diskrimineringsersättning. Det ska kosta att kränka likabehandlingsprincipen och att kränka människovärdet. Men det räcker inte heller. Vi vill se världens bästa arbetsgivare i Sverige. I ett anständigt samhälle behandlas alla lika. Vi vill genomföra fler aktiva insatser för att bekämpa denna orättvisa. Vi ger därför större anslag till Diskrimineringsombudsmannen. Vi vill också att offentliga tjänster ska kunna tillsättas genom ett avidentifierat ansökningsförfarande. Herr talman! Vi älskar Sverige. Sverige är ett rikt och jämlikt land där var och en tar sin del av ansvaret för sin egen och vår gemensamma framgång. I Sverige är arbetslinjens rättigheter och skyldigheter viktiga för alla. I Sverige delar vi på risker och bejakar utveckling. Och vi är lika inför lagen. Dessa värderingar är grunden för det socialdemokratiska kontraktet med svenska folket. Den moderatledda regeringen slöt ett enda avtal med väljarna 2006: att minska utanförskapet. Men nu minskar jobben, och utanförskapet ökar. Vi ser hur näringspolitiken har försummats och hur arbetsmarknadsutbildningarna och arbetspraktiken har urholkats. Vi ser hur de som står längst bort från arbetsmarknaden har låsts in i så kallade garantier. Vi ser nu också en regering som själv erkänner att den har misslyckats och förutspår en arbetslöshet på så mycket som 10 procent. Denna orättvisa jobbpolitik kommer att drabba alla oavsett var man är född, även nyanlända, eftersom jobb som sagt är den viktigaste nyckeln in i det svenska samhället. Jag yrkar bifall till reservationerna 6 och 8, men vi socialdemokrater står givetvis bakom alla våra reservationer. Den moderatledda regeringen är på god väg att ensidigt bryta sin del av avtalet med svenska folket - med alla som har varslats i industrin, i byggsektorn och i tjänstesektorn, med alla som fått sin otrygga anställning förkortad och inte förlängd, med alla ungdomar som inte fick chansen i denna historiska högkonjunktur, med alla långtidsarbetslösa som fortfarande står och väntar på sin tur och med alla som har kommit till Sverige från andra länder. Sverige förtjänar bättre. Svenska folket förtjänar en starkare arbetslinje och en helt annan regering.

Herr talman! Låt mig till att börja med i allt väsentligt instämma i det som nyss sades. Det är en oroväckande tid som vi går till mötes. Jag minns en tavla hemma hos min farmor, som nu är saligen insomnad, där det stod: När krubban är tom bits hästarna. Det är ett gammalt ordspråk som säkert är känt för många. Men vi riskerar nu att gå in i en tid då varsel, uppsägningar och kriser drabbar så många människor att en del av dem kommer att leta efter syndabockar. En del kommer att söka efter att det är någon annans fel än ens eget. Det är naturligt och mänskligt. Risken är stor att vi då liksom vid tidigare tillfällen av kris, varsel och massarbetslöshet kommer att få se blickar kastas mot invandrare, som att det är invandrarna som bär skulden för de problem som man själv drabbas av. Det saknas inte saker att oroa sig för - massuppsägningar, varsel, arbetslöshet, social oro och frustration som griper omkring sig i vårt samhälle. Detta drabbar många människor, vanliga människor, som kanske får gå från hus och hem och som får lämna en ganska trygg social situation, en situation som de trodde att de skulle kunna leva i resten av livet fram till en pension som de kanske kunde hoppas på skulle erbjuda någorlunda frihet och självständighet. I stället är det nu arbetslöshet. Man blir ställd utanför. Det ger inte bara ekonomiska problem för en själv och ens närmaste utan stora mänskliga problem. Vad har regeringen då erbjudit? Bleka och syrefattiga är de paket som regeringen har presenterat. Många har sagt att det är otillräckligt. Det är en underdrift. Det är i det närmaste ingenting annat än höjd a-kassa. Det är i det närmaste ingenting annat än ytterligare sänkta skatter som minskar det gemensamma handlingsutrymmet och som gör att det blir mycket svårare än annars att göra de offensiva satsningar på konjunkturpolitik och stimulanspaket som hade varit nödvändiga nu. Det är vad den borgerliga regeringen har presenterat för svenska folket. Men det är inte det enda. Det är tyvärr värre än så. Man har också börjat presentera en människosyn och en verklighetsbild där det blir alltmer uppenbart vilka som bär problemen. Herr talman! Jag är ganska kär i mina egna ord, som kammarens ledamöter är väl förtrogna med. Men jag tänkte för en gångs skulle låna min röst i ett lite längre citat till en annan person, frilansjournalisten Petter Larsson. Han skriver följande i en artikel: "Europas högerpartier har gjort kalkylen att lite hederlig främlingsfientlighet är ett lågt pris för att vinna regeringsmakten. Nu har också de svenska moderaterna dragit den slutsatsen. Man kopierar i princip Sarkozys recept från Frankrike, där denne krossat Nationella Fronten genom att överta dess politik. I andra länder - Danmark, Österrike, Italien - har i stället högerradikala partier direkt tagits in i regeringen eller fått samarbeta med den. I Norge förbereder delar av den etablerade högern samverkan med Fremskrittspartiet. Det är svårt att inte tolka den samlade utvecklingen som ett tecken på att den breda antifascistiska allians av allt ifrån kommunister till konservativa, som erfarenheterna av nazismen skapade i Europa, nu är på väg att undergrävas. Fascism låter drastiskt, och där är vi inte än. Den nya europeiska högern skulle aldrig ta ordet i sin mun. Men den bär otvetydigt på starkt auktoritära och repressiva drag, främlingsfientlighet, hets mot de svaga och, givetvis, mot den 'politiskt korrekta elit', som undertrycker folkets påstått naturliga fördomar. Det är en omsvängning av historiska mått vi bevittnar, men i så små steg att vi vänjer oss vid klimatförändringen. Moderaternas omgörning till de nya moderaterna bygger i grunden på att ställa de skötsamma mot de kostsamma: vi som arbetar mot dem som inte arbetar. Men fram till nyligen har man undvikit att peka ut samhällets fiender som just de invandrade. Nu är också den gränsen passerad." Jag fortsätter att citera ett avsnitt till. "Och den 27 augusti tog moderaterna ett avgörande steg. Då gick tre moderatpolitiker i en debattartikel i Dagens Nyheter djärvt till storms mot landets invandrare. Budskapet var solklart: De lever på bidrag och jobbar svart, erkänner inte barns, kvinnors och sexuella minoriteters rättigheter, utan prioriterar familj, klan, grupp och kultur. Men svenska politiker vågar inte ställa krav på dem, eftersom de då stämplas som främlingsfientliga. Hade sverigedemokrater eller nationaldemokrater sagt något liknande - vilket de gör - hade de ignorerats som rasistiska tokskallar. Man kan ännu inte ha Hitler på väggen och vinna val i Europa. Men den etablerade högern kommer billigare undan, just för att den inte har några starka kopplingar till den gamla fascismen. Vi vill ju så gärna tro dem när de bedyrar att de är liberaler och antirasister. Inte skulle väl de? Under hösten har Moderaterna sedan följt upp detta utspel. Bland annat vill man hindra invandrare att bosätta sig där de vill, under hot om att mista socialbidrag och andra ersättningar, och så vill man att de ska skriva kontrakt med staten om att de begripit att man inte får slå kvinnor i Sverige och lite sådant." Vi lever, som jag nämnt, i en farlig tid där uppfattningen är att det krävs särskilda åtgärder. Specifika och speciella krav som ställs på invandrare börjar sprida sig i den politiska debatten. Moderaterna är väl de som nu, kan man säga, tagit över ledningströjan i den diskussionen. Men det går, herr talman, att välja en annan väg. Det går att föra en politik som i stället ger alla rätten till arbete, som inte bara ser krisen i ekonomin som en kris för tillfället utan som en systemkris och som ger oss förtroendevalda ett politiskt ansvar att göra någonting för att komma till rätta med de systembrister som vi i dag ser resultatet av. Vi i Vänsterpartiet satsar på omfattande arbetsmarknadsutbildningar, på anställningar i offentlig sektor och på åtgärder inom företagsvärlden. Vi satsar på rätten till bostad och på bostadsbyggande. Inte minst nu när vi får höra att man bedömer att bostadsbyggandet drastiskt kommer att sjunka framöver är sådana insatser av avgörande betydelse både för att ge arbete och hålla i gång ekonomin och för att komma till rätta med trångboddhet och kunna föra en social bostadspolitik värd namnet. Vi säger dessutom att det nu kanske är dags att ta inte bara politiskt ansvar för att rädda banker utan kanske också politiskt ansvar för att styra ekonomin på ett sådant sätt att vi i framtiden undviker den här typen av kriser. Herr talman! I dag presenterar Boverket en rapport där man avslöjar vad några av oss, men alltför få, länge har vetat, nämligen att den som har ett eget boende klarar sig bättre när det gäller att skaffa arbete och bostad än den som bor på någon av Migrationsverkets anläggningar. Kammarens debatt under de senaste åren har ju fokuserat på hur illa det är med eget boende. Låt mig vara en av de första som säger att det är helt uppenbart att vi har en alldeles för stor trångboddhet. Vi har sociala problem och, som ett resultat av det, en social frustration i många stadsdelar och områden i landet. Men faktum kvarstår när vi nu ser resultatet av denna undersökning: De människor som bor i anläggningsboenden, som en del av alliansens partier vill förvisa dem till utan att de har något val, klarar sig sämre än de som trots allt har möjlighet till eget boende. Därför vill vi vända på det och i stället ställa krav på att samtliga kommuner i landet ska ha en skyldighet att dels ta emot, dels erbjuda en introduktionsverksamhet av bra kvalitet för alla. Det är dags att nu ta det steget. I stället för att peka ut den enskilde som ensam ansvarig för sin sociala situation kräver vi att man tar ett politiskt ansvar och ger kommunerna i uppdrag att se till att ordna introduktionsverksamhet för alla. Skyll inte på att ni inte har några lägenheter, utan bygg i stället lägenheter! Skyll inte på att ni inte har några arbetstillfällen, utan skapa arbetstillfällen! Skyll inte på att skolan inte har plats för barn, utan skapa en plats för barn och ge dem rätt till utbildning av god kvalitet! Det här är en annan väg än den vi nu har slagit in på. Därför vill jag säga att jag i det här sammanhanget står bakom samtliga våra reservationer i betänkandet. Men jag yrkar bifall bara till reservation 7 under punkt 5. Herr talman! Vi företräder också - detta är väl känt i den allmänna debatten och i denna kammare - detta med regularisering, amnesti för personer som varaktigt befunnit sig här även utan tillstånd. Vi är många som samlades i protest mot hur Utlänningsnämnden för en fem-tio år sedan behandlade många människoöden. Fortfarande är bokslutet för den tiden inte avgjort. Därför kräver vi att alla som i ett år befunnit sig i Sverige och som kan bevisa det och som inte är skyldiga till grov brottslighet ska få chansen att stanna i Sverige. Det skulle ge en möjlighet för alla papperslösa som i dag befinner sig i Sverige och som lever helt utanför de trygghetssystem som de flesta av oss tar för självklara. De lever med löner på 20 eller 30 kronor. De lever ett liv utan att kunna klaga på chefen därför att hotet hela tiden är överhängande: Klagar du på villkoren och kräver du högre lön kommer kanske polisen och knackar på din dörr. Du kastas ut ur landet. Vi har sett de små steg som den borgerliga regeringen har pressats att ta. Man utreder frågan om hur papperslösas barn ska få rätt till skola. Vi kräver att den utredningen presenterar sitt resultat. Inom departementet håller man på med överläggningar i frågan om vård ska ges på lika villkor till alla eller inte. Ja, det är faktiskt det som frågan handlar om. Ska man ha rätt till vård på lika villkor när man finns i det här landet eller ska man inte ha det? Varför frågan över huvud taget behöver utredas får någon av alliansföreträdarna försöka förklara. Vi begriper det inte utan kräver att de mänskliga rättigheterna ska vara just mänskliga, inte bara medborgerliga. Herr talman! Det som sker är att man från den borgerliga regeringens sida för en politik där man säger: Lönsamma invandrare är välkomna. Olönsamma flyktingar som ställer till bekymmer kan ta sitt pick och pack och lämna landet. Det är precis så politikens utformning ser ut. Arbetskraftsinvandring helt och hållet på företagarnas villkor, utan garantier för att man ska få värdiga villkor och utan garantier för att man ska kunna skapa ett värdigt liv här i landet, har röstats igenom tidigare i höst i denna kammare. De murar som runt om i Europa växer för flyktingar har vi sett alltför många exempel på. Vi vill bryta den utvecklingen. Rätten till asyl är också en mänsklig rättighet. Om man ska ha arbetskraftsinvandring till Sverige ska det ske med garantier för att det är värdiga och vettiga villkor. Herr talman! Mitt anförande kommer senare i debatten här att kompletteras av Josefin Brink. Hon kommer att ta upp frågor som rör jämställdhet. Men låt mig redan nu konstatera att den utveckling som vi ser, där regeringen hellre sänker skatter än satsar på transfereringssystemen, i sig är en utveckling som klyftorna ökar mellan män och kvinnor, som ökar skillnaderna i fråga om ekonomiska möjligheter och därmed också i fråga om makt mellan män och kvinnor. När massarbetslösheten griper omkring sig kommer både män och kvinnor att bli arbetslösa. Tyvärr ser vi i dag i spåren av den borgerliga politiken att kvinnor drabbas hårdare, precis så som jag beskrivit att invandrade hårdare drabbas. Jag ska avsluta med ytterligare ett kort citat från samma sida som tidigare: "Moderaterna öppnar dammluckorna, i alla fall på glänt. De övriga borgerliga partierna tiger. Socialdemokratin vacklar. Det är naturligtvis meningslöst att i det läget hoppas på att vänstern ensam ska kunna upprätthålla efterkrigstidens antifascistiska överenskommelse. Den måste istället räddas av den anständiga borgerligheten, som jag hoppas finns, alltså av uppriktiga liberaler inom folkpartiet och moderaterna och av humanistiska flyktingvänner inom kristdemokratin. Den avgörande frågan är inte hur hårt motstånd vänsterblocket kan göra, utan hur länge den anständiga borgerligheten låter sig köras över av en makthungrig höger vars liberala spärrar släpper en efter en. Om de inte orkar protestera nu finns risken att 2008 i efterhand kommer att betraktas som det år Sverige anslöt sig till den nya tidsandan."

Herr talman! Regeringens politik havererar på allt fler områden. Det misslyckade fullskaleförsöket med en raserad a-kassa är ett område. Oförmågan att se att klimatåtgärder behöver vidtas också i Sverige, till exempel genom en kraftig satsning på förbättrad järnvägstrafik, är ett annat område. Också inom området integration, diskriminering och jämställdhet ser vi nu hur den moderatledda regeringen misslyckats och att viktiga initiativ för förändringar uteblir. För Miljöpartiets del råder det inget tvivel om att alla i dag inte har samma rättigheter och möjligheter att verka i vårt samhälle. I statistiska granskningar av arbetsmarknaden, på den politiska arenan och i fråga om brottsutsattheten framträder uppenbara skillnader mellan olika grupper i samhället. Medan den moderatledda regeringen inte tar några initiativ för förändringar menar vi från Miljöpartiet att det är dags att gå vidare och utveckla en politik som inte begränsas till ett strikt antidiskrimineringsperspektiv. Det är dags för förändringar för framtiden. Miljöpartiets samlingsnamn för denna politik är politik för lika rättigheter. Arbetet med att skapa ett samhälle där alla i realiteten ges lika rättigheter kräver insatser på många områden, framför allt gäller det inom området arbetslivet. För att samordna dessa insatser, för att samla den kunskap på området som finns i dag, behövs att en särskild myndighet för lika rättigheter inrättas. Myndigheten för lika rättigheter bör ha ett brett mandat att arbeta med strategiska frågor, till exempel information, utbildning, metodutveckling, omvärldsbevakning och opinionsbildning. Genom ett helhetsgrepp skapas förutsättningar för ett bredare genomslag för en övergripande politik för lika rättigheter, samtidigt som myndigheten måste stödja offentliga aktörer som kommuner, landsting och statliga myndigheter liksom enskilda sådana som antidiskrimineringsbyråerna. Medan vi ser att den moderatledda regeringen sakta men säkert håller på att montera ned de lokala antidiskrimineringsbyråerna menar vi från Miljöpartiet att denna politik måste fortsätta och att antidiskrimineringsbyråerna gör ett oerhört viktigt arbete med att stärka politiken. Herr talman! Principen om EBO, det vill säga att som flykting få bosätta sig där man vill, är helt central för Miljöpartiets syn på respekten för individens rättigheter. EBO bör därför upprätthållas. Miljöpartiet menar att det är viktigt att fler kommuner solidariskt delar det nationella ansvaret för flyktingmottagandet. I dag står vi tyvärr inför en situation där ett fåtal kommuner tar emot allt fler flyktingar medan andra kommuner inte tar emot någon. Glädjande nog kan vi konstatera, som vi alla har hört i dag i Ekots sändningar, att Boverket presenterat en rapport som har studerat frågan om val av bostadsort för nyanlända. Resultatet är att bäst integration sker vid eget val av bostad, precis som vi från Miljöpartiet alltid har hävdat. Slutsatsen är glasklar: Flyktingar som själva väljer bostadsort under sina första år i Sverige integreras snabbare och bättre än de som placeras av myndigheterna. Därför bör vi från statligt håll inte syssla med det. Rapporten från Boverket, herr talman, är mycket välkommen. Samtidigt med detta kan vi konstatera att det finns problem med kommunernas möjligheter och vilja att erbjuda bra bostadsförhållanden och chans till arbete så snart som möjligt. Det är begränsat på flera ställen i Sverige. Vissa kommuner tycks också anse att det är mer en kostnad i stället för en investering för framtiden att ta emot flyktingar. Därför är det så viktigt att vi från statligt håll, som Miljöpartiet föreslår, erbjuder kommunerna bättre anslag när det gäller flyktingmottagande. Vi vill därför tillföra 200 miljoner kronor för att stödja de kommuner som tar emot flyktingar så att inte kostnaden blir ett hinder för att ta emot dem. Herr talman! Miljöpartiet anser att politiken måste bygga på att de anlända flyktingarna så snart och så snabbt som möjligt ges en chans att bli aktiva och respektera det svenska samhället. Då är underlättandet av inträde på arbetsmarknaden A och O. Den moderatledda regeringen har tyvärr försuttit dessa möjligheter och sätter oss nu i en situation där utvecklingen är tvärtom. Det är fler och fler personer med utländsk bakgrund som inte får en chans på arbetsmarknaden på grund av diskriminering när de söker arbete. Det gör det svårare att komma ut på arbetsmarknaden. De som får jobb har samtidigt mycket lägre inkomst än svenskar i övrigt. Det är en utveckling vi måste vända och som vi måste ta itu med. Regeringens förslag om etableringssamtal är en av de få ljuspunkterna som Miljöpartiet kan se. Det skulle kunna hjälpa till att få en bättre etablering på just arbetsmarknaden. Men det är också en av de få ljusglimtarna i regeringens politik. Vi tror till exempel inte alls på regeringens förslag om individbaserad stimulansersättning. Vi tror att det är helt fel väg att gå när det gäller att lyckas med integration. Det viktigaste är att fler kommer ut i arbete med anständiga löner och arbetsvillkor i övrigt. Så skapas verklig integration. Mycket av dagens diskriminering och försvårande av integration sker tyvärr på arbetsmarknaden. Därför är det välkommet att fack, och också arbetsgivare för den delen, har tagit ett större ansvar för frågorna de senaste åren. Vi ser att fackföreningar jobbar mycket bättre och mycket mer systematiskt med att förbättra integrationen och försöka få bort den diskriminering som i dag sker på arbetsmarknaden. Denna politik måste vi stödja. Från Miljöpartiets sida avsätter vi också mer resurser för att stödja personer med invandrarbakgrund att till exempel starta eget företag. Vi ger mer resurser, 100 miljoner, till mikrokrediter för personer med invandrarbakgrund. Vi måste ha arbetspraktik för att personer ska kunna visa upp vad de kan göra. Många som kommer till Sverige har bra utbildning, men på grund av den diskriminering som sker i samhället har de tyvärr svårare att komma ut på arbetsmarknaden. Arbetspraktik kan vara ett sätt att komma till rätta med detta. Vi måste satsa mer på utbildning, och vi måste få en bättre validering för framtiden för att se till att inte skapa onödiga hinder på arbetsmarknaden för en bra integration. Herr talman! Betänkandet handlar också om jämställdhetspolitik. Sverige behöver en aktiv jämställdhetspolitik på många områden. Handlingsplanen för att minska våldet mot kvinnor och handlingsplanen mot prostitution är bra steg i fråga om konkreta åtgärder. Vi från Miljöpartiet anser att regeringens insatser på området har varit alltför begränsade. Vi anser att utgångspunkten bör vara att öka samverkan mellan olika samhälleliga krafter, till exempel myndigheter och kommunala insatser. Inte minst frivilligorganisationerna spelar en avgörande roll inom detta område. Inom rättsväsendet, det vill säga domare, nämndemän, åklagare och polisväsen, behövs fortfarande satsningar på jämställdhetsutbildning. Vi måste ta ett steg vidare på dessa områden. Det har blivit bättre, men det kan bli ännu bättre. Vi måste fortsätta den satsning vi har slagit in på och inte, som den moderatledda regeringen, dra ned på insatserna. Det behövs också kompetensutveckling inom området våld i hederns namn och riktade satsningar på information om samkönat våld. Vårdpersonal bör genomgå en fortbildning i genusfrågor, och det krävs forskning om hur våldsutsatta kvinnor behandlas inom vården. Till sist behövs också höjda anslag för kvinnojourernas verksamhet. Utöver dessa förslag, herr talman, som anknyter till handlingsplanen anser Miljöpartiet att det från anslaget Särskilda jämställdhetsåtgärder ska tillföras medel till anslaget Jämställd kultur och fritid och till jämställdhetsutbildning av personal i kommunerna. Anslagen bör också finansiera inrättande av ett jämställdhetsråd med ansvar att samordna och utvärdera det jämställdhetspolitiska arbetet. Miljöpartiet konstaterar att regeringen föreslår att anslaget Särskilda jämställdhetsåtgärder minskas med 393 miljoner kronor för 2011 i jämförelse med 2010. Miljöpartiet ser i dagsläget inga tecken på att det inte kommer att krävas minst lika mycket resurser även för 2010 när det gäller jämställdhetsåtgärder. Herr talman! Att skyddas mot diskriminering är en mänsklig rättighet. Politiken mot diskriminering måste därför stärkas ytterligare. Alla ska ha samma rättigheter och möjligheter att verka i vårt samhälle. Frågan om jämställdhet och jämlikhet handlar om mer än diskriminering. Den handlar också om normer och maktstrukturer som vi ser i samhället. Sverige har i århundraden präglats av att vita heterosexuella medelålders män utan funktionsnedsättning haft makt- och tolkningsföreträde inom de flesta områden. Därför har vi i dag en infrastruktur som gynnar mäns resande, en boendepolitik anpassad efter kärnfamiljen och en skola där svensk bakgrund premieras. Från Miljöpartiets sida menar vi att det är dags att gå vidare och utveckla en politik som inte längre är begränsad till ett strikt antidiskrimineringsperspektiv. Detta innebär att hela den generella politiken måste genomlysas ur ett likarättsperspektiv, som vi har lagt fram flera förslag om och som jag också nämnt tidigare. Vi anser även att det är viktigt att stärka möjligheterna för enskilda aktörer att driva diskrimineringsmål i domstol. I dag förhindrar de höga rättegångskostnaderna i praktiken andra aktörer än ombudsmän och fackförbund att driva rättsprocesser om diskriminering. Därmed inte sagt att ombudsmän och fackföreningar gör ett dåligt jobb, men vi behöver utvidga området. Därför föreslår vi från Miljöpartiet att staten inrättar en fond ur vilken diskrimineringsbyråer och andra privata aktörer kan söka pengar för att kunna driva diskrimineringsmål, liknande det förslag som lagts fram i den offentliga utredningen Det blågula glashuset - strukturell diskriminering i Sverige som kom 2005. Vi uppmanar regeringen att ta en titt på detta förslag. Herr talman! Jag instämmer givetvis i och står bakom samtliga reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 3 under punkt 3 och till reservation 9 under punkt 7.

Herr talman! För hundra år sedan var det bara 1 procent av Sveriges befolkning som var född utanför landets gränser. I dag är 12-13 procent födda i ett annat land. Bara förra året var den sammanlagda invandringen till Sverige 100 000 personer. Det är den högsta i vårt lands historia. Migration har berikat och påverkat oss både som individer och som nation. Sverige hade aldrig kunnat utvecklas och bli det land som vi nu är utan att människor migrerat hit av olika anledningar. Men att på relativt kort tid gå från ett homogent samhälle till ett mångkulturellt är också fyllt av utmaningar för oss som individer, vare sig vi är födda här eller i ett annat land, men också för oss som nation. Det ställer också krav på politiken att forma den så att den hjälper och inte stjälper, att den aktiverar och inte passiviserar och att den inte dämpar människors egen initiativkraft. De flesta som bor i Sverige men som är födda i ett annat land har lyckats väldigt bra med att etablera sig. De har rotat sig. Några fick ett jobb som de var utbildade för, och andra har tagit jobb inom andra områden. Andra hoppas också att det ska gå bättre för den generation som kommer efter. Men tyvärr har alltför många utrikes födda hamnat utanför arbetsmarknaden. Det har delvis berott på en omhändertagande integrationspolitik som säkert haft goda intentioner men i verkligheten blivit en passiviserande fälla för den enskilde. Herr talman! I dag ska vi diskutera arbetsmarknadsutskottets betänkande AU1. Här finns utgiftsområde Integration och jämställdhet. Men vi har också i det här betänkandet att behandla den skrivelse från regeringen som heter Egenmakt mot utanförskap - regeringens strategi för integration . Jag tycker att den inriktning av integrationspolitiken som regeringen nu har lagt fast för den här mandatperioden är helt rätt. Strategin utgår från en mycket tydlig problemanalys. Regeringen blundar inte för de utmaningar som finns. I stället tar man tag i verkligheten och söker finna lösningar. Det är särskilt två områden som jag menar behöver särskilda insatser. Det ena området handlar om nyanländas etablering och det andra om att rikta insatser till områden där utanförskapet har bitit sig fast som allra mest. Just dessa inriktningar finns också i regeringens strategi. Varför är det här så viktigt? Jo, vi vet att ju längre en person står utanför arbetsmarknaden, desto svårare är det sedan att ta sig in. Det gäller alla. Därför är det oroväckande att det tar så lång tid för många av de nyanlända att få sitt första jobb. Precis som Luciano Astudillo hänvisade till kom det en rapport 2006 som visade att mediantiden för nyanlända att få ett jobb är sju år. Om man tittar bara på kvinnor som grupp är den tio år. Jag har sagt det förr i den här kammaren, och jag säger det gärna igen: Kommunerna har i drygt 20 år haft ansvaret för att ge individer introduktion till arbets- och samhällsliv. Är man snäll kan man säga att detta har skett med varierande resultat. Är man lite mer rakt på kan man säga att det i stort sett har misslyckats. Rapport efter rapport har påvisat att det tar för lång tid. Men man behöver inte läsa forskningsstudier för att komma fram till det. Det räcker att åka runt i Sverige, från längst upp i norr till längst ned i söder, för att se att mycket av den introduktion som kommunerna ger inte fungerar. Därför menar jag att den allra viktigaste integrationspolitiska insatsen som nu görs är att regeringen tar tag i mottagandefrågor och etableringsfas. Den utredning som bereds i Regeringskansliet kommer att förändra introduktionen, och det välkomnar jag, Moderaterna och alliansen. Det finns många goda förslag som kommer att ge den enskilde större möjligheter. Till exempel är arbetslinjen en väldigt tydlig röd tråd. Staten ska ha ett huvudansvar, Arbetsförmedlingen får ett utökat ansvar, och vi har ett förslag om lotsar som jag tycker är mycket intressant. Men regeringen gör redan nu, i väntan på den stora förändring som kommer, många konkreta saker för att förbättra integrationen. Det viktigaste vi i alliansen gör är att föra en generell politik som främjar arbete och arbetslinjen. Därför är alliansens jobbpolitik bra för alla och kanske främst för de utrikes födda. Herr talman! Låt mig också nämna några av de riktade insatser som nu görs. Arbetsförmedlingen fick för ett eller ett och ett halvt år sedan ett utökat ansvar att jobba med de nyanlända. Det är tydligt så i förordningen. Det är permanentat. Och det är efterlängtat. Jag ser en väldigt stor skillnad när jag besöker arbetsförmedlingar i dag mot för fem år sedan. Men vi har också gett ett tydligt uppdrag till Arbetsförmedlingen om etableringssamtal och organiserad vidareflyttning. Det tror jag kommer att påverka de val som nyanlända gör när det gäller bostadsort. Länsstyrelserna har med den här regeringen fått en viktig uppgift. Jag skulle vilja säga att det har blivit en hit. De samordnar på ett mycket bättre sätt i regionerna och i länen än vad som förut kunde ske. Kommunerna upplever att de har nära till en person på länsstyrelsen som nu kan hjälpa till med samordning, så att en kommun kan ordna bostad och en annan kommun kan bedriva introduktion. Det skedde inte förut. Och det var långt att ringa till någon på Integrationsverket i Norrköping. Inom sfi satsar vi också på att höja kompetensen hos lärarna. Instegsjobben, som jag absolut kan hålla med om och hade hoppats skulle ha varit många fler, ger just nu knappt 2 000 nyanlända ett arbete. Jag tror att det kan utvecklas mer. Vi satsar också pengar till Nutek för att stödja företagande. Almi har fått mer pengar till rådgivningsverksamhet för utrikes födda. Och nystartskontor kommer att etableras. Herr talman! Man kan då fråga sig: Vad vill egentligen vänsterkartellen? Är det en samlad vänstersida vi ser? Man spretar rätt så rejält. Socialdemokraterna hävdar i sitt yttrande att utvecklingen på integrationsområdet går åt helt fel håll. Men sanningen är faktiskt den rakt motsatta. Först och främst tror jag att vi här är helt överens om att nyckeln till integration är arbete. Om vi jämför antalet utrikes födda i sysselsättning 2006 och 2008 kan vi konstatera att det ökat med 71 100. Totalt i befolkningen var det 115 600 personer. Med andra ord står utrikes födda för den största delen av ökningen i antalet sysselsatta. Men Socialdemokraterna hävdar ändå att det går åt fel håll. Jag menar att alliansen gör många saker i helt rätt riktning, men än finns det jättemycket kvar att göra på det här området. Jag är glad att jag får vara med i en allians som kan arbeta framåt och utveckla politiken. En fråga som jag är väldigt glad över att regeringen har tagit tag i och som integrationsministern har lyft fram är frågan om att arbeta utifrån en gemensam värdegrund, om att ha en dialog. Är det möjligt att alla som bor i Sverige samlas kring en gemensam värdegrund? Jag tror det, och jag tror att det är nödvändigt för att hålla ihop samhället. Herr talman! I det här betänkandet som ska beslutas om i dag gör vi också satsningar på jämställdhetsområdet. Jag började mitt anförande med att beskriva vad som har hänt på migrationsområdet de senaste hundra åren. Ser vi till frågan om jämställdhet har det tack och lov hänt väldigt mycket på hundra år. För hundra år sedan hade männen nästan all makt i samhället. Det var inte allmän rösträtt. Det fanns i princip inga kvinnor i huset på andra sidan. För hundra år sedan hade kvinnorna ett beroendeförhållande till männen. Man skulle kunna säga att förr var kvinnorna beroende av eller bundna till sina män. Nu är många kvinnor i stället beroende av och bundna till det offentliga därför att så många kvinnor har sitt levebröd därifrån men också därför att många har ett underhållsstöd, försörjningsstöd, bostadstillägg eller sjukersättning från det allmänna. Beroendet av mannen har för många kvinnor alltså bytts ut mot beroendet av staten. Det finns mycket gott i detta, men det är inte ett helt nyttigt beroende. Kvinnor måste få mer makt över sin egen försörjning och ökade inkomster. Jag är övertygad om att alliansens politik med sänkta skatter är något som har gynnat kvinnor. Det är också viktigt att kvinnor får fler arbetsgivare att välja mellan så att man inte är beroende av en enda. I många små kommuner har kvinnor ofta bara en arbetsgivare att välja på. Det finns också annat att göra på jämställdhetsområdet. Regeringen gör tre större satsningar på jämställdhetspolitikens område. Den ena handlar om åtgärder inom ramen för handlingsplanen för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Den andra är handlingsplanen mot prostitution och människohandel som vi har behandlat tidigare i riksdagen. Den tredje satsningen är det uppdrag som regeringen har gett Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap. Genom att ta ett samlat grepp om dessa samhällsproblem möjliggörs verkligt genomgripande förändringar. Herr talman! Avslutningsvis konstaterar jag att det betänkande vi nu diskuterar innehåller en tydlig inriktning på integrationspolitiken. Det för oss också framåt i jämställdhetsfrågorna. Regeringen har gjort en bra analys och sätter in rätt åtgärder. Jag yrkar därför bifall till förslaget i utskottets betänkande. (Applåder) I detta anförande instämde Hillevi Engström, Reza Khelili Dylami och Sven Yngve Persson (alla m).

Herr talman! Jag har två frågor till Elisabeth Svantesson, men först måste jag be henne utveckla en sak. Hon sade i sitt anförande att oppositionen spretar. Sedan sade hon att Socialdemokraterna säger att utvecklingen går åt fel håll. Om Elisabeth Svantesson tror att vi är oense inom oppositionen på den punkten får hon nog tänka en gång till. Vi är i allt väsentligt överens om detta och också om breda delar av vilken utveckling vi i stället skulle vilja se. Det tror jag har framgått av det anförande som har hållits här i dag. Vi är inte överens om allt, men var inte orolig! Vi kommer att bli det. Mina två frågor handlar om eget boende. Kan vi inte en gång för alla inför kammarens ledamöter och inte minst för protokollet avgöra frågan om eget boende? Det har nämligen kommit en rapport från Boverket som mycket tydligt konstaterar att man klarar sig bättre om man har eget boende, till och med under de ganska dåliga förhållanden som det ofta innebär, än om man bor på Migrationsverkets anläggningar. Kan Elisabeth Svantesson för Moderaternas räkning än gång för alla avsluta diskussionen om att vi ska tvinga människor att flytta dit du eller staten vill? Min andra fråga rör kanske mer kuriosa eftersom det inte ligger i dagens betänkande. Skulle Elisabeth Svantesson möjligen kunna glädja och roa oss i kammaren med exempel på vad hon och Moderaterna uppfattar är svenska värderingar?

Herr talman! Jag skarvade lite i mitt anförande. Jag inser att något som ni alltid är överens om är att alliansen bara gör dåliga saker. Där kommer vi väl aldrig att hitta varandra. När det gäller boendet har jag också fått rapporten. Jag känner en av de forskare som har skrivit den, och vi pratade om den häromdagen. Det är verkligen ingen enkel fråga. Jag har stått vid många tillfällen, både i tv och här, och sagt att detta inte är en enkel fråga. Jag är personligen inte för en pliktlag för individer och kommuner. Däremot måste vi se över de anhopningar som finns. Kalle Larsson vet att detta inte ligger på arbetsmarknadsutskottet utan på hans ordinarie utskott. Det pågår en utredning. Vi får se var den utredningen landar. Det är mitt svar på den frågan. Herr talman! Vi kan naturligtvis diskutera Moderaternas utvecklingspolitik. Det är något av det roligaste jag vet. Men jag vet inte om Kalle Larsson har uppfattat det här med svenska värderingar rätt. År 2008 är europeiskt år för interkulturell dialog. EU-kommissionen har utlyst det. Enligt vitboken, som är grunden för arbetet med den interkulturella dialogen, är en förutsättning för en dialog att vi har en gemensam värdegrund. Jag tror inte att det finns några svenska värderingar. Det finns dock gemensamma värderingar som vi har byggt vårt land på. De kan man kalla gemensamma, grundläggande eller svenska, men de är universella. De värderingarna tycker jag att det är viktigt att vi lyfter upp. Jag vet inte om Kalle Larsson anser det.

Herr talman! Det var ganska intressanta svar. Det är inte ofta man får det i kammaren - om jag ska vara lite skarp mot debattörerna. Här får jag svar på två punkter. Elisabeth Svantesson anser inte att det finns något som heter svenska värderingar. Det välkomnar jag. Jag tror nämligen att Elisabeth Svantesson och jag har ganska olika värderingar i nära nog alla frågor - i alla fall minst lika olika som jag har och mina chilenska partikamrater eller andra som har sitt ursprung i ett annat land. Det finns demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter. De är värda att försvara. Det är en viktig värdegrund för alla demokratiska stater och gemenskaper. Det är dock en annan diskussion än den som har synts ibland i den moderata, även utåtriktade, debatten. Det är ett välkommet beslut om vi kan avskriva tanken att det ens föreligger några specifika svenska värderingar som är något annat än vad människor från andra länder har. När det gäller boendefrågan ska vi vänta på en utredning. Jag tänkte att Elisabeth Svantesson kanske kunde vara vänlig nog att inför kammaren och för vårt nöjes skull säga vad hon själv tycker lite skarpare än vad hon har gjort. Hon säger att det är en svår fråga. Det finns många svåra frågor, men som politisk företrädare vill man kunna ge svar. Anser Elisabeth Svantesson att vi bör tvinga människor att flytta dit staten vill eller inte? Det är den skarpa frågan. Om sedan Elisabeth Svantesson kommer att stå här och försvara en politik som ändå i slutändan gör det får hon väl i så fall erkänna att hon blev överkörd av sitt parti eller av sin regering.

Herr talman! Vi kanske ska hålla oss till budgetdebatten och inte gå in på ett helt annat område. Lagen om mottagande av asylsökande, inte lagen om EBO som en del hävdar att den heter, ligger inte alls inom detta område. Det handlar om var man ska bo när man är asylsökande. Jag sade ganska tydligt att jag tycker att det är en svår fråga, men jag tycker kanske inte att lagen ska styra. Man kan hitta andra möjligheter att styra boendet. Etableringsavtal är en sådan sak. Jag kan inte ställa en massa frågor till Kalle Larsson och Vänsterpartiet, men ni har inte alls förhållit er till den skrivelse vi behandlar i dag. Jag hade gärna sett att du lagt ut texten där och stannat vid budgetdebatten och om det är rätt inriktning. Jag ser att Vänsterpartiet vill ha en bättre kommunal introduktion. Men under de 23 år som vi har haft kommunal introduktion, och ni har varit stödparti åt den socialdemokratiska regeringen, har det inte alls fungerat. Ändå vill ni fortsätta i samma spår. Jag tycker att det är synd. Var man ska bo de månader man söker asyl är en fråga. En mycket större fråga är vilken typ av insatser man ska ha när man har fått ett uppehållstillstånd. Jag menar att alla ska ha en tydlig arbetsmarknadsinriktad introduktion. Jag tror också att det är bra med fler aktörer. Arbetsförmedlingen och andra aktörer skulle kunna ha ett ansvar med, jag hoppas, lotsar. Den utvecklingen vill jag se. Boendet är en mycket viktig fråga. Jag vet att det är positivt för många men också negativt för många att bo trångt. Det finns inte ett entydigt svar på denna fråga. Det är en svår fråga. Men det är skönt att Kalle Larsson har tvärsäkra svar på svåra frågor.

Herr talman! Först vill jag berömma Elisabeth Svantesson för den artikel hon presenterade på Moderaternas framtidskonvent. Det var en kritik av det integrationsfiasko som den borgerliga regeringen ägnat sig åt dessa första år - det har inte hänt något; man har varit oerhört passiv. Jag hade önskat att man hade dragit det längre och krävt att de ansvariga statsråden, Sabuni och Littorin, skulle avgå och sedan tillsatt andra. I dag vet inte Elisabeth Svantesson riktigt vilken fot hon ska stå på. Å ena sidan håller hon fast vid kritiken. Å andra sidan säger hon att det går mycket bättre nu. Då vill jag att Elisabeth Svantesson uppdaterar sina siffror med de siffror som kom från Arbetsförmedlingen nu i veckan. Arbetslösheten bland utrikes födda har ökat med 16 procent i år. Det går i snabbare takt än för den totala gruppen arbetslösa. Det är verkligheten, liksom att gapet fortfarande är 12 procent mellan utrikes födda och inrikes födda. Utanförskapet ökar och er politik bidrar till det. Det finns mycket som jag och Elisabeth Svantesson är överens om. Jobb är viktigt för att klara integrationen. Sammanhållning är också en viktig del. Men då vill jag ställa tre frågor om det här. I Stockholm har man stängt Akademikerförmedlingen för nyanlända. Hur rimmar det med arbetslinjen? Ni har infört vårdnadsbidraget, som leder till att massor av kvinnor skickas hem i stället för att vara med och ha möjlighet till ett jobb. Hur bidrar det till arbetslinjen? Jag tar den tredje frågan senare. Vi tar de här två frågorna först.

Herr talman! Det var många frågor att svara på. Det är helt korrekt. Statistik kan användas på många olika sätt. Luciano Astudillo har alldeles rätt om sina uppgifter, och jag har alldeles rätt om mina uppgifter att den största sysselsättningsökningen har skett bland de utrikes födda. Men som både Luciano Astudillo och jag vet tog Sverige under 2006 och 2007 emot fler flyktingar än vi gjort tidigare. Det var en topp då, vilket jag är väldigt glad över. Vi är ett generöst flyktingland. Därför blev jag rätt upprörd när jag hörde tidigare att man påstod att den här alliansen skulle vilja kasta ut människor som inte är lönsamma. Det är verkligen att ta i med retoriken, och jag känner visst obehag, måste jag säga. Bådas våra siffror är alltså sanna. Vad handlar då det här om? Jo, eftersom vi nu tar den första tiden på väldigt stort allvar är det många nyanlända som skrivs in vid Arbetsförmedlingen som befinner sig i introduktion. De har ännu inte kommit i jobb. Det är därför arbetslösheten i den här gruppen har stigit. Det tar vi på största allvar. Det är just därför vi kommer att ha en proposition under våren där vi säger att vi måste ta ett grepp om den första tiden i Sverige så att arbetslinjen blir tydlig och så att vi får sfi som är värd namnet. Det är precis det vi gör. Det är svaret på den frågan. Anledningen till att Arbetsförmedlingen i Stockholm har lagt ned just Akademikerförmedlingen - jag vet inte ens vad den hette, så det kanske var fel; ursäkta! - är faktiskt en lokal fråga. Det är inte så att riksdagspolitiker sitter här och bestämmer vad myndigheter ska ha för typer av arbetsförmedlingar. Det är en organisationsfråga, och det vet Luciano väldigt väl. Vi har gett Arbetsförmedlingen ett tydligt uppdrag att jobba med nyanlända. Under de tolv år som Luciano Astudillos parti hade huvudansvaret i Sverige gick saker faktiskt åt fel håll. De sista åren hade ni pilotprojekt, och det tyckte jag var jättebra. Det har jag också sagt i kammaren förut. Man jobbade med nyanlända. Nu säger vi att Arbetsförmedlingen ska jobba med alla nyanlända som kommer till Sverige och som är arbetsföra. Det är just det som är så viktigt.

Herr talman! Det här siffertricksandet kommer ni inte att komma någon vart med. Det är så att utanförskapet ett år framåt kommer att öka ännu mer, och det har ni ansvaret för. Akademikerförmedlingen för nyanlända i Stockholm är en politisk fråga. Det är en resursfråga. Det är ni som tilldelar Arbetsförmedlingen resurser, och när de inte har tillräckligt med resurser måste de dra ned. Det är alltså i slutändan en politisk fråga. Instegsjobbsfiaskot är en politisk fråga. Bara 2 000 i hela vårt avlånga land har fått möjlighet till det här flaggskeppet i introduktionen av nyanlända. Vårdnadsbidraget är ett brott mot arbetslinjen när det gäller att ge också kvinnor som kommer från andra länder möjlighet att få lära sig svenska och komma i arbete. Dessutom vill jag ta upp diskussionen om värdegrund, för jag tycker den är viktig. Sammanhållningen i vårt land är oerhört viktig. Vad håller ihop vårt land? Ni - inte vi - öppnar nu för akutsjukhus med etnisk grund i vårt land. Det är ni - inte vi - som gör det. Hur går det ihop med att föra en sammanhållen politik? Jag tycker att det är dags att börja ta ansvaret och inte bara skylla på våra tolv år tidigare. Det är så här, och det sade jag i mitt anförande: Vi har mycket att göra i det förnyelsearbete vi håller på med. Vi kommer att ta rejäla omtag i politiken, dels själva, dels tillsammans med den rödgröna framtidsalliansen med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vi har ett alternativ som kommer att vara bättre än det ni har nu. Vi ser att utanförskapet ökar och att sammanhållningen i vårt land eroderar.

Herr talman! Den här regeringen är väldigt tydlig med arbetslinjen i alla delar. Den här regeringen är också väldigt tydlig med uppdraget till Arbetsförmedlingen att jobba med dem som står långt borta från arbetsmarknaden. Det är ett tydligt uppdrag. Generaldirektören sade i medier häromdagen att det inte är resurser som behövs utan lugn och ro att få jobba med de uppgifter som man har. Utanförskapsområden har vi pratat om. Flera har reflekterat över den artikel som jag och Tomas Tobé skrev i Dagens Nyheter. Vi fann 105 stadsdelar i Sverige där försörjningsfrekvensen var lägre än 50 procent år 2006. 100 av de 105 stadsdelarna var socialdemokratiskt styrda 2002-2006. Det vill jag gärna uppmärksamma Luciano Astudillo på. Vi tar ansvar för detta nu. Det är därför vi har två tydliga inriktningar på den skrivelse som vi har på bordet i dag. Den ena är att jobba med nyanländas etablering och få fart på den, och den andra är att se till att det utanförskap som har bitit sig fast i dessa områden inte fortsätter. (Applåder)

Herr talman! Integration är inte lätt alla gånger. Det krävs att man faktiskt har blicken klar och att man har fokus klart på att man måste gå framåt och att man måste vidta åtgärder. Därför är det rätt oroväckande att regeringen är så bristfällig på det här området, hattar fram och tillbaka och har väldigt svårt att hitta fokus. Nu har tyvärr Moderaterna hittat ett fokus, och det är att det ska ställas mer krav på invandrare. Det finns ju förslag från Moderaterna nu om att de flyktingar som flyttar till fel kommuner, enligt Elisabeth Svantesson, ska bestraffas. De ska inte få lika mycket ersättning. Det är en bestraffningspolitik som regeringen fortsätter. På samma sätt som man bestraffar dem som blir arbetslösa eller sjuka ska man också nu bestraffa invandrare. Varför kan inte Moderaterna börja säga att man ska belöna dem som flyttar till kommuner där man kan få arbete och belöna folk för att de handlar på rätt sätt på samma sätt som man ska belöna dem som vill leva miljövänligare och ta klimatansvar och belöna för framtiden? Jag tycker det är en väldigt konstig politik från regeringens sida. När det gäller jämställdhetsarbetet blir man ju mörkrädd när Elisabeth Svantesson jämför med hur det var 100 år tillbaka. Ja, det är möjligt att Elisabeth Svantesson vill ha jämställdheten 100 år tillbaka, och det har ni väl delvis kanske misslyckats med. Men faktum är att de senaste åren har andelen kvinnor i bolagsstyrelser minskat. Ni har tagit bort lönekartläggningar. Jämställdhetsanalyser, som skulle göras i företag, har ni nu monterat ned så att det inte alls är lika starkt fokus på detta. Det innebär i förlängningen, kanske inte på ett eller två år utan på några års sikt, att jämställdheten kommer att gå tillbaka. Det måste faktiskt regeringen ta ansvar för.

Herr talman! Det var många saker. Ulf Holm blandar ihop ett utvecklingsarbete och en öppen diskussion som pågår inom mitt parti, Moderaterna, med regeringens politik. Vi kanske ändå ska hålla oss till budgetdebatten. Jag tror precis som Ulf Holm på positiva incitament. Därför är det så viktigt med etableringssamtalen. När man nu lyssnar på Ulf Holm och läser det yttrande som Miljöpartiet har känns det som om det finns en viss diskrepans däremellan. I yttrandet står det att ni välkomnar väldigt många av de förslag som finns i den här skrivelsen, och det är jag glad för, för jag tycker att vi gör väldigt många bra saker. Vi tar ett heltäckande grepp över de här frågorna. Jag nämnde 100 år tillbaka i tiden för att göra en jämförelse och se vad som har hänt. Det har hänt fantastiskt mycket. När det gäller lönekartläggningen tror jag Ulf Holm är medveten om att detta fortfarande ska ske. Där har vi inte gjort någon förändring, utan det handlar om periodicitet i jämställdhetsplaner, och jag trodde att Ulf Holm visste att de förändringarna var på gång. Sammantaget kan jag säga att jag ser att regeringen är på väg åt helt rätt håll i integrationspolitiken. Jag kommer aldrig att nöja mig förrän vi är framme och situationen är lika för alla människor som lever i Sverige, och jag tror att Ulf Holm delar den visionen. Vi måste gå framåt, och det gör regeringen. Även i jämställdhetspolitiken menar jag att vi gör det. Den tydliga jobbpolitik som vi har är positiv för kvinnor.

Herr talman! Anledningen till att jag lyfte fram Moderaternas förslag är att vi har en moderatledd regering. Ni har väldigt stort inflytande på politiken, och ni har nu inte presenterat några särskilda avtryck i denna budget utan säger att ni håller på att utreda och kommer med förslag. Därför misstänker jag att Moderaternas inflytande på kommande förslag kommer att vara stort. Det är oroväckande när man försöker lägga skulden på invandrarna. I stället för att belöna och uppmuntra ett visst beteende vill man bestraffa invandrare som vill bo i andra kommuner. Jag tror att den skrivelse som finns är viktig, och där finns bra saker, vilket jag också sade i mitt anförande. Det gäller etableringssamtalen, och även skrivningarna om EBO är helt okej. Men vi ser också att det nu finns förslag som går i helt annan riktning, och det är oroväckande. Jämställdheten tycker jag att ni på ett tråkigt sätt viftar bort. Att göra jämförelsen att det är bättre i dag än för 100 år sedan visar att vi tagit ett steg tillbaka i politiken. Vi måste kunna blicka framåt, och då måste vi kunna jämföra med hur det såg ut förra året, för två år sedan, för tre år sedan, och se på vilka politiska områden regeringen gjort förändringar för att förbättra jämställdheten. Vi kan se att ni tagit bort kravet på kvotering till bolagsstyrelserna, som är en principiellt viktig fråga, inte ett mål men ett medel. Ni har också tagit bort kravet på att arbetsgivare ofta ska göra lönekartläggningar, som underlättar arbetet med att minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Man säger att man gör satsningar på kvinnor och utanförskap samtidigt som vi i dessa tider ser att uppsägningarna kommer och att de drabbar kvinnor lika mycket som män. I flera regioner sägs anställda som jobbar inom sjukvården upp, och de är företrädesvis kvinnor. De kommer att drabbas lika hårt som männen.

Herr talman! Jag vet inte om Ulf Holm lyssnade till allt vad jag sade; jag bara konstaterar att det hänt mycket på 100 år - tack och lov - men det finns mycket kvar att göra. Det har jag också sagt. Därför tror jag att det är viktigt för kvinnor att inte ha det beroendeförhållande till staten som de på olika sätt har inom det offentliga. Där finns mycket kvar att göra för att kvinnor ska få makt över sitt eget liv. När det gäller det som Ulf Holm sade i början av sin replik, att vi inte gör några avtryck, vill jag säga att jag tycker att vi gör avtryck. Jag är den första att önska att alla utredningar och allt beredningsarbete skulle gå fortare, men Ulf Holm vet, precis som jag, att saker tar tid. Vi gör genomgripande förändringar för nyanlända de första åren i Sverige. Vi ser också över hela lagen om mottagande av asylsökande. Dessa två utredningar ska synkas så att vi får en samstämmighet, arbetslinje, redan från början. Det kallar jag att göra avtryck. Vi skickar inte bara in några miljoner här och där i olika projekt, utan vi gör om hela mottagandesystemet så att människor som kommer till Sverige och bidrar eller söker skydd ska ha möjlighet att snabbt ta sig in på arbetsmarknaden. Det kallar jag att göra avtryck, herr talman. (Applåder)

Herr talman! Det betänkande vi debatterar i dag gäller utgiftsområde 13, Integration och jämställdhet. Jag ska försöka gå igenom båda områdena på mina tio minuter. Det alliansregeringen gjorde när den tog över regeringsmakten 2006 var att ta på sig uppdraget att bryta utanförskapet. Då befann sig mer än en miljon människor utanför arbetsmarknaden. Bakgrunden var tolv år av misslyckad socialdemokratisk arbetsmarknads- och integrationspolitik. Stora grupper av den vuxna befolkningen stod helt utanför arbetsgemenskapen utan möjlighet till delaktighet och möjlighet till egen försörjning. Att bekämpa utanförskapet blev och är den viktigaste utmaningen för partierna i alliansregeringen. Luciano Astudillo inledde sitt anförande med att säga att det så här långt varit ett misslyckande. Jag vet inte om jag vill hålla med honom om att 180 000 fler i arbete är ett misslyckande. I stället är det en stor framgång, och vi kan efter två år se ett tydligt trendbrott. Under de senaste åren har vi sett många som tidigare stod långt utanför ta sig in på arbetsmarknaden. Det har skett en kraftig minskning av arbetslösa, sjukskrivna och personer i arbetspolitiska åtgärder. Men det är otillräckligt, och den största utmaningen kvarstår. Under de senaste månaderna har uppgiften att bryta utanförskapet blivit än viktigare. När varslen och arbetslösheten nu ökar dramatiskt på grund av finansoro och lågkonjunktur finns risken att de som i dag står längst från arbetsmarknaden trängs ännu längre ut. Det gäller inte minst våra nya svenskar. I den budget som presenterades i september finns historiskt kraftfulla åtgärder. Det är den mest expansiva budgeten i Europa. I de insatser för jobb och omställning som levererades i fredags tillförs ytterligare medel på 8,3 miljarder. Med kraftfulla förstärkningar till Arbetsförmedlingen för att kunna möta nya arbetslösa - korttidsarbetslösa, långtidsarbeta - samt nya medel till yrkeshögskolan och yrkesvux står vi starkt rustade för att möta de sämre tider och den lågkonjunktur som vi nu går in i. Att arbete är vägen till integration verkar vi vara eniga om i kammaren. Vi vet att arbete är en viktig väg till integration genom de kontakter man får med andra på ett naturligt sätt. Det ger en social tillhörighet och är en väg att ta makten över sitt eget liv. Därför är vår uppgift att se till att människor snabbt får stöd för att komma in på arbetsmarknaden. Efter den första tiden i Sverige ska den reguljära arbetsmarknads- och näringspolitiken vara utformad på ett sådant sätt att den passar alla. Centerpartiet har låtit undersöka hur utanförskapet ser ut runt om i Sverige. Det finns, som sagt, områden inte bara i storstadsregionerna utan över hela landet där många inte har en egen försörjning av förvärvsarbete. Det gäller att i dessa områden göra ytterligare insatser för att bryta det utanförskap som annars har en tendens att gå vidare i arv. Vi måste hitta nya strategier för att bryta människors utanförskap och maktlöshet och förbättra integrationen. Därför är det första mötet med den svenska arbetsmarknaden avgörande. Vi kan se att många nyanlända i dag inte kommer ut i arbete tillräckligt snabbt. Vi har tidigare hört att mediantiden för nyanlända är sju-åtta år från folkbokföring till sysselsättning. För kvinnor är tiden ännu längre. Dessutom skiljer det mycket mellan olika kommuner. Där mottagandet och introduktionen fungerar bra, till exempel i Värnamo, har vi betydligt lägre arbetslöshet och betydligt kortare tid innan man kommer in i arbete. Regeringen kommer i vår med en proposition som ska ta ett helhetsgrepp på flyktingmottagandet och integrationen med syfte att få ett mer flexibelt mottagande och introduktion av nyanlända som bygger på åtgärder som snabbt etablerar personer på arbetsmarknaden. Vi har i skrivelsen, som också hanteras i detta betänkande, ingångarna för hur det ska se ut. I våras presenterades utredningen Egenansvar - med professionellt stöd av Monica Werenfels Röttorp. Centerpartiet välkomnar många av de förslag som presenteras där. Låt mig ge några exempel på sådant som jag ser kan vara positiva ingångar inför arbetet med integrationspolitiken. Till att börja med har vi introduktionslotsen som ska ansvara för att upprätta utvecklingsplaner tillsammans med den nyanlände och vara förmedlande kontakt, pådrivare, ledstång och kontrollant. Vi anser också att introduktionsprogrammet behöver bestå av såväl svenskundervisning och samhällskunskap som förberedande arbetslivskunskap, och det måste göras utifrån vars och ens förutsättningar. För att möta det på ett bra sätt krävs många olika aktörer. Redan i dag har regeringen tillsatt medel för att öka sfi-lärarnas kompetens. Tydligare mål i kursplanerna och obligatoriska nationella prov är åtgärder för att stärka sfi-undervisningen. I utredningen föreslås också att man ska ha möjlighet att arbeta extra vid sidan om introduktionen för att på så sätt öka sin inkomst men även ta steget in i arbetslivet. Dessutom finns ett förslag som bygger på individuell ersättning i stället för familjeersättning, vilket vi välkomnar. Det gör att incitamenten för kvinnor att genomföra sin introduktion ökar betydligt. Sverige behöver fler jobb i växande företag. Vi har hört tidigare talare säga att det är stat och regering och möjligtvis riksdag som ska ordna dessa arbeten, men vi som tror på marknadsekonomin vet att det är människorna ute i företagen som gör att de växer och frodas. Nya idéer, kunskap och nya anställningar kommer till. Vi vet också att många invandrare vill starta företag men möter särskilda hinder för att de saknar nätverk och har svårare att få fram kapital. I områden där utanförskapet är mycket stort har regeringen därför initierat nystartskontor. Tillgången till kvalificerad och specialiserad rådgivning ökar, och det finns möjlighet att delta i mentorprogram. Medel har också avsatts till Nutek och Almi samt till riskkapital. Vi ser även yrkesvux och yrkeshögskolan som viktiga satsningar riktade till dessa grupper. Framför allt handlar det om att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden. Luciano Astudillo gjorde sig lustig över att det än så länge bara är 2 000 i instegsjobben. Jag tycker att det är fantastiskt att vi har 2 000 där. Det är synd att de inte har använts bättre så att ännu fler kunnat ta del av insatserna, men jag ser att Arbetsförmedlingen runt om i landet börjar förstå vikten av och möjligheten med dessa insatser. Inte minst har Arbetsförmedlingen i Borås gjort framsteg och insett att det är en bra insats som bör användas på ett annat sätt. Jämställdheten finns också med i det här betänkandet. Med en väl utbyggd barnomsorg och föräldraförsäkring, och nu även jämställdhetsbonusen, har Sverige mycket goda förutsättningar att nå ett jämställt samhälle. I vissa avseenden har vi nått mycket långt. Vi har en hög andel yrkesverksamma kvinnor i Sverige. År 2007 ingick 2,1 miljoner kvinnor i åldern 20-64 år i arbetskraften. Det motsvarar 81 procent av kvinnorna. Betydligt fler kvinnor än män har eftergymnasial utbildning, och nästan dubbelt så många kvinnor som män tar ut högskoleexamen. Men många utmaningar kvarstår. Statistiken visar nämligen samtidigt att vi har långt kvar. Under anslaget 3:1, Särskilda jämställdhetsåtgärder, visar vi att vi använder jämställdhetsmedel till många både små och stora projekt, såsom forskning om kvinnors hälsa, handlingsplanen för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, handlingsplanen mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål, kvinnors karriärutveckling i staten, jämställdhetsinsatser i skolan, stärkande av minoritetskvinnor, jämställdhetsintegrering i staten, jämställdhetsintegrering i kommunala verksamheter och olika jämställdhetsprojekt. Regeringens insatser på jämställdhetsområdet är många och finns också på andra departement. Vi kan ta till exempel skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare, som vi vet gynnar kvinnor, som är överrepresenterade i dessa inkomstskikt. Vi har också en satsning med 100 miljoner kronor under 2007-2009. Pengarna ska användas till att stärka kvinnors företagande och stärka kunskapen och forskningen om kvinnors företagande. För att särskilt synliggöra kvinnors företagande och inspirera fler kvinnor till att starta företag påbörjade regeringen under hösten en rekrytering av ambassadörer och har utsett 880 ambassadörer över hela landet. Många kvinnor arbetar i branscher som delvis är stängda för företagare. Genom att öppna för fler entreprenörer inom vård, skola och omsorg får fler kvinnor möjlighet att bli företagare. Regeringens ambition att öka företagandet i vårdsektorn har gett resultat. Enligt Eurostat har antalet kvinnor i Sverige som är företagare inom vård och omsorg ökat med nästan 3 000 personer. Utredningen om trygghetssystemen för företagare har presenterat sitt betänkande under hösten. Regeringen avser att återkomma med förslag på området. Eftersom kvinnor använder dessa system mer än män blir steget för kvinnor till att bli företagare mer riskfyllt. Regeringen har också tillfört medel till Sveriges Kommuner och Landsting för att öka jämställdhetsarbetet ute i landets kommuner. Satsningar ska leda till konkreta och varaktiga förändringar, så att båda könens olika villkor beaktas och man får lika service. Just nu pågår 23 intressanta jämställdhetssatsningar över hela Sverige. Det handlar bland annat om jämställdhetsintegreringsarbete i skola och barnomsorg. Det finns också exempel på kommuner där man ser över rutiner för att säkerställa att män och kvinnor får likvärdig service inom hemtjänsten och att resurser till aktiviteter för flickor och pojkar fördelas lika. I Västra Götaland jämställdhetsutbildar man politiker, chefer och handläggare och jämställdhetsintegrerar hela sin verksamhet. Flera förvaltningar runt om i landet jobbar med jämställdhetsintegrering av ledningssystem och metoder för verksamhetsutveckling. Alla dessa projekt kommer att göra skillnad i vardagen i den lokala verksamheten för alla där de genomförs, främst för flickor, unga tjejer och kvinnor, också genom den kunskap som kan sprida sig vidare. Regeringens arbete med att genomföra sin plan för jämställdhetsintegrering i Regeringskansliet fortsätter för att förbättra förutsättningarna för att ett jämställdhetsperspektiv införlivas i alla steg av beslutsprocessen av de aktörer - handläggare och chefer - som normalt sett deltar i beslutsfattandet. Dessutom har Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet fått i uppdrag att bygga upp ett stöd för de statliga myndigheternas arbete med jämställdhetsintegrering för att ytterligare stärka kunskapsbasen i arbetet. Det handlar om att kvalitetssäkra den offentliga verksamheten för att både kvinnor och män ska veta att den service som samhället erbjuder svarar mot bådas villkor och behov. Det är mycket som görs. Jag kan ta några ytterligare exempel: 23 miljoner läggs under 2008-2010 för samverkansprojekt för kvinnofrid i kommunerna. Anne-Marie Mohed ska utreda effekterna av aktiva åtgärder mot diskriminering och komma med förslag. 45 miljoner läggs under 2009-2010 på forskning om mäns våld mot kvinnor. Boverket och länsstyrelserna har fått i uppdrag att stärka tryggheten i stads- och tätortsmiljöer. En delegation för jämställdhet i skolan, ledd av Anna Ekström, har tillsatts. Den ska lyfta fram och utveckla kunskap. I uppdraget ingår att analysera könsskillnader, utvärdera metoder för att bryta traditionella könsroller och föreslå lämpliga insatser. För att återknyta till det jag började med: Vi har mycket bra förutsättningar, men mycket är kvar att göra. Med alliansregeringen har mycket redan startats som kommer att ge påverkan, nu och framöver. Med alla de åtgärder och förslag som regeringen och vi fyra allianspartier nu genomför visar vi återigen att vi förvaltar det förtroende som vi fick vid valet 2006 väl. Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande. (Applåder)

Herr talman! Jag vill tacka Annika Qarlsson för hennes anförande, men vill också göra en korrigering. Det är inte så att jag gjorde mig lustig över instegsjobben. Det är bra att 2 000 människor har ett instegsjobb att gå till. Jag var bara oerhört kritisk till hur dåligt det gick, med integrationsfiaskot som ni bidrar till. På arbetsförmedlingarna i dag är ungefär var tredje som är inskriven utrikes född. Så pass liten effekt har er politik gett. Det var mer kritik av att det görs alldeles för lite. Det är väl snart dags att på något sätt medge att er orättvisa jobbpolitik inte duger. Att ge en otrygghetschock och skrämma både sjuka och arbetslösa genom att försämra allas vår trygghet dög inte, fungerade inte. Det var inte så att det ledde till att många människor kom tillbaka till jobb. Ni jagar in dem i låglöneträsket. Dessutom tömde ni Arbetsförmedlingens kassa på resurser för alla de viktiga insatserna, omställningsutbildningarna och bristyrkesutbildningarna som kunde ha givit människor möjlighet att ta de jobb som ändå tillkom förra året. Är det inte dags att backa från det där nu? Jobbfokus tror jag är viktigt för både integrationen och jämställdheten. Där verkar vi åtminstone retoriskt vara överens. Men i praktiken är det en annan politik ni för. Akademikerförmedlingen för nyanlända i Stockholm stängs för att det inte finns resurser. Den borgerliga regeringen har infört ett vårdnadsbidrag. Hur tror ni att det bidrar till att stärka jämställdheten och integrationen för de kvinnor som är födda i ett annat land och erbjuds det i stället för svenskutbildning och möjlighet till arbete? Annika Qarlsson! Det går bra att säga vad som helst här. Men i praktiken gör ni precis tvärtom.

Herr talman! Jag lyssnade noga på Luciano Astudillos inlägg i början. Han stod och talade om att Socialdemokraterna erkänner att man har bedrivit en felaktig integrationspolitik och att det under lång tid har byggts upp ett utanförskap som vi i dag har att ta hand om. Vi har både dem som kommer hit som nya i dag och resultatet av den socialdemokratiska integrationspolitiken att ta hand om. Jag vet inte om Socialdemokraterna nästa vecka, när vi har debatten om arbetsmarknadsfrågorna, kommer att stå och tala om: "Vi hade också fel när det gäller arbetsmarknadspolitiken." Att mitt i en brinnande högkonjunktur ha det högsta antalet arbetsmarknadsåtgärder under överskådlig tid är ett rätt anmärkningsvärt förfarande. Det vi har gjort sedan vi har tagit över handlar om att i stället följa konjunkturer. I ett läge med högkonjunktur ska inte människor vara inlåsta i åtgärder. I stället ska man ha möjlighet att gå till de arbeten som finns tillgängliga. Konjunkturen viker otroligt fort och vi kan ännu inte avgöra vad det kommer att få för konsekvenser totalt sett. Vi ser ännu ingen avstannande effekt i varselstatistiken. Vi vet att det kommer olika skeden. Vi kanske kommer att kunna se att det har gått över i skede två och att de i ledet efter dem som var först börjar varslas. Det kommer att komma fler steg. Det handlar om att se till att göra de insatser som krävs nu. Det är det regeringen gör. Vi hade en historiskt stark budget som vi lade fram redan i september och som vi nu har att hantera. Utöver det kommer vi självklart att komplettera med det som krävs. Förra veckans insatser är en del i det.

Herr talman! Jag tror att Annika Qarlsson inte riktigt hörde vad jag sade i mitt huvudanförande. Jag sade inte att vår politik var felaktig men alldeles för otillräcklig. Därför pågår ett förnyelsearbete och ett arbete med att förstärka vår politik för integration. Men så lätt ska inte Annika Qarlsson komma undan sitt ansvar. Det är ni som regerar och bär ansvaret för att utanförskapet nu ökar. På ett år har arbetslösheten bland utrikes födda ökat. Det kan inte Annika Qarlsson skylla på en socialdemokratisk regering. (ANNIKA QARLSSON (c): Nej.) Nej. Gapet är fortfarande 12 procent mellan utrikes födda och inrikes födda. Var är den kraftfulla politiken för att möta det? Vi hade brister i vår politik. Det var till exempel inte tillräckligt mycket jobbfokus i mottagandet, absolut. Vi sträckte dessutom ut handen till ett antal borgerliga partier redan förra mandatperioden för att hitta en bättre ordning för flyktingmottagandet. Nej, makten var viktigare än att komma överens om en hållbar långsiktig lösning på detta så viktiga område. Det är svåra och knepiga frågor. Svara på de frågor som jag ändå ställde. Hur ser Annika Qarlsson på att man drar ned på Akademikerförmedlingen för nyanlända i Stockholm? Det är faktiskt en resursfråga, trots superpaketet som ni satsar på. Hur ser Annika Qarlsson på vårdnadsbidragets effekter för jämställdheten och integrationen i Sverige?

Herr talman! Detta är jättespännande frågor. Det är också intressant när man hör olika versioner av verklighetsbeskrivningar. Jag har inget minne av några utsträckta händer och någon förutsättningslös diskussion i integrationspolitiken. Däremot kan jag se att vi har påbörjat ett arbete. Längre än så har vi inte kommit. Vi behöver ha många år på oss för att bryta det som har byggts upp under en lång tid. Det jag ser är att vi gör insatser som möter upp dem som har funnits här länge. Det handlar om instegsjobben, som är det som är snabbast. Men vi har också nystartsjobb och andra insatser som handlar om dem som har stått långt ifrån arbetsmarknaden. Det vi också har gjort handlar om Arbetsförmedlingens arbetsuppdrag. Den förra regeringen använde sig av väldigt många delmål. Det var väldigt styrt, och man skulle komplettera eller vidta åtgärder på alla områden på alla andra politikområden som var misslyckade. Det vi nu har gjort är att ge ett tydligt uppdrag till Arbetsförmedlingen att förmedla jobb. Det handlar om att se till att finnas där med coachning, matchningsinsatser och kortare utbildningar där det krävs. Det handlar också om att gå in i åtgärder för dem som står allra längst från arbetsmarknaden för att de sedan stegvis ska kunna ta sig tillbaka in. Vi gör satsningar när det gäller både lönebidrag och andra delar. Vi har påbörjat en resa och ett stort arbete. Detta är ingenting som man klarar ut på en kafferast. Jag ser också att dessa saker har påbörjats och nu börjar få effekt. Men det kommer att krävas mycket mer arbete. Det kommer också att krävas mer insatser, speciellt som vi går in i den lågkonjunktur som vi nu har tagit drastiska steg in i. Jämställdhet handlar väldigt mycket om att se till att vi har incitament för arbetslinjen. Det kan man se att vi har på alla olika områden.

Herr talman! Allra först vill jag inleda med att konstatera att statsrådet Nyamko Sabuni återigen deltar i utskottets debatt. Det är rätta takter och välkommet. Det var vi inte vana vid från den förra regeringens statsråd. Jag tycker att det visar på ett uppriktigt engagemang, och det är mycket välkommet. Jag vill inleda med att slå fast att det är en mänsklig rättighet att skyddas mot diskriminering, precis som vi talade om här i kammaren i går. Enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna är alla människor födda fria och lika i värde och rättigheter. Diskriminering är förbjuden. Alla är berättigade till alla de fri- och rättigheter som omfattas av förklaringen utan åtskillnad av något slag som ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Det grundläggande är rätten att bli sedd och bemött för den man är och inte vad man är. Diskriminering är ett stort problem som vi tar på stort allvar. Det är oacceptabelt att diskriminera människor oavsett vad diskrimineringen grundar sig i. Alla ska behandlas lika och med lika värde och värdighet. Utan den grundläggande värderingen får vi ett värdelöst samhälle. I detta betänkande finns förslag om att riksdagen ska ställa sig bakom regeringens förslag om medel till den nya myndigheten Diskrimineringsombudsmannen. Arbetet mot diskriminering måste ha fortsatt hög prioritet. Jag är övertygad om att den nya sammanslagna myndigheten kommer att förenkla och effektivisera antidiskrimineringsarbetet. Det är viktigt. Regeringens skrivelse Egenmakt mot utanförskap - regeringens strategi för integration innehåller regeringens bedömningar om vilken inriktning som integrationspolitiken bör ha under åren 2008-2010. Mot bakgrund av det underlag som presenteras i skrivelsen bedömer regeringen att integrationspolitiken under mandatperioden fram till 2010 framför allt bör fokuseras på sju strategiska områden. De områdena är ett effektivt system för mottagande och introduktion av nyanlända, som flera redan har berört här i dag, fler i arbete och fler företagare, precis den jobblinje som vi har fört i många år, förbättrade utbildningsresultat och likvärdighet i skolan, förbättrade språkkunskaper och utbildningsmöjligheter för vuxna, en effektiv bekämpning av all diskriminering, en positiv utveckling i stadsdelar med utbrett utanförskap och en gemensam värdegrund i ett samhälle som präglas av en tilltagande mångfald. Herr talman! Med den nya strategin känner jag tillförsikt inför det fortsatta arbetet med dessa viktiga frågor. Regeringens ambition är självfallet att bryta det utanförskap vi har kunnat se under många tidigare år. De viktigaste redskapen för det är helt enkelt åtgärder för att få fler i arbete. För de tidigare ganska stora kullarna av invandrare på 50- och 60-talen ser vi inte alls samma problem med ett utanförskap. Varför det? Jo, de fick ganska direkt ett arbete. Sverige behövde arbetskraft. Genom arbetet får man språket, och genom språket får man integrationen. Har föräldrarna jobb och känner sig som en del av samhället känner sig också ungdomarna och barnen som en del av samhället. Då föds inte subkulturer, då hör man till, och då behöver man inte attackera. För att få fler i arbete är det generellt sett viktigt att förbättra matchningen mellan tillgänglig arbetskraft och arbetsmarknadens behov. Vi tror inte på särskilda säråtgärder som är riktade mot just invandrare som grupp. Åtgärder ska i stället riktas mot individens behov och förutsättningar. Flera reformer har gjorts för att öka invandrares deltagande på arbetsmarknaden. Det gäller främst instegsjobb, som vi har talat om tidigare, nystartsjobb, jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för ungdomar. Satsningar görs också på kompetensutveckling av sfi-lärare, inte minst viktigt, yrkesbedömning och validering av utländsk examen samt kompletterande högskoleutbildning. Det nya målet för integrationspolitiken är bra. Att vi alla har lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter oavsett etnisk och kulturell bakgrund är ju själva grunden för ett rättvist samhälle. Sammanfattningsvis ser vi fram emot den proposition som regeringen avser att återkomma med till riksdagen under våren 2009. Av budgetpropositionen framgår att den ska innehålla förslag som tar ett helhetsgrepp om allt jag tidigare talade om beträffande flyktingmottagandet i syfte att stärka morötterna för en snabbare arbetsmarknadsetablering för våra nyanlända svenskar. Det är en ytterst angelägen reform för integrationspolitiken som kommer att omfatta en genomgripande översyn av ersättningssystemen, introduktion, sfi-utbildning och tydligare vägledning för den enskilde i fråga om bostadsort och arbete. I väntan på kommande förslag tillförs ytterligare medel till kommunerna vid flyktingmottagande för bland annat organiserad vidareflyttning och ersättning till kommuner med extraordinära kostnader. Herr talman! På jämställdhetspolitikens område är det viktigt att fortsätta arbetet för ett samhälle där kvinnor och män delar makt och inflytande i alla delar av samhällslivet. Det målet står fast. Regeringen kommer däremot att återkomma med en översyn av de gamla delmålen, och vi inväntar därför detta arbete. Mot bakgrund av det står vi bakom regeringens fortsatta satsning på särskilda jämställdhetsåtgärder. Låt mig ge några exempel på detta. Regeringen arbetar med en jämställdhetsintegrering som syftar till att ge de jämställdhetspolitiska målen genomslag i hela regeringens politik. Samtidigt arbetar man med kompletterande insatser inom andra delar. Exempel på detta är handlingsplaner för att bekämpa mäns våld mot kvinnor och handlingsplaner mot prostitution och människohandel. Man gör också en satsning på jämställdhetsintegrering i den kommunala verksamheten och en jämställdhetssatsning inom skolans område som regeringen fattade beslut om i juni 2008. Regeringen har gett FAS, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, i uppdrag att inrätta ett treårigt forskningsprogram om kvinnors hälsa. Jämställdhetsarbetet inom Regeringskansliet fortsätter med oförminskad kraft. Regeringen har också till exempel givit i uppdrag till Boverket att se över den fysiska utformningen av stadsmiljön ur ett jämställdhetsperspektiv. Syftet är att minska den rädsla som många kvinnor tyvärr känner när de vistas på dåligt upplysta platser, till exempel i gångtunnlar. Vi har buskage som skapar dolda miljöer och så vidare. Ambitionen är att öka kvinnors och flickors trygghet och därigenom tillgången till det offentliga rummet. Sammanfattningsvis tillstyrker vi regeringens förslag till medelsanvisning på anslag inom utgiftsområde 13. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner. (Applåder)

Herr talman! En väl fungerande integration är av avgörande betydelse för att minska utanförskap och rotlöshet hos människor med invandrarbakgrund. Vi kristdemokrater vill bejaka mångfalden och bygga ett samhälle där alla behövs, där alla har en uppgift och där alla har samma rättigheter och skyldigheter. För en ökad delaktighet i samhället krävs dels att människor har makt över sin vardag, dels att människor har möjlighet att påverka samhället omkring sig. Människors vilja och förmåga till egen försörjning ska tas till vara bland annat genom att skapa goda förutsättningar för arbete och företagande. Det är en förutsättning för att motverka utanförskap och segregation. Varje medborgare ska ha rätt att utöva sina mänskliga rättigheter, att bosätta sig var han eller hon vill, att utöva sin religion, att lära sina barn sitt modersmål och så vidare. Det framkom som sagt i ett radioprogram i morse att det mest effektiva sättet att få ett jobb är att bosätta sig var man vill. Boverkets undersökning, som redovisades, visade vilken effekt detta har på möjligheten att få ett jobb. I Socialdemokraternas reservation står det att det är ett problem att flyktingar inte är jämnt fördelade i Sverige. ½ miljard satsas på en solidaritetsbonus för dem som redan har tagit emot flyktingar. Det är alltså en retroaktiv utbetalning. Men vilka framåtsyftande åtgärder har Socialdemokraterna för att främja kommunernas flyktingmottagande? Frågan är: Hur ska vänsterkartellen kunna samverka om flyktingmottagandet när man har så olika syn på det? På integrationsområdet händer just nu väldigt mycket. Alliansen är fast besluten att göra allt för att bryta utanförskapet i områden som präglas av stort utanförskap. Jag har noterat att det är glädjande att alliansmajoriteten i Stockholms stad nu satsar 8 miljarder för att bygga och renovera miljonprogramsområdena. Det behövs ett bostadslyft för att lyfta upp dessa områden. Personer som har fått uppehållstillstånd i Sverige måste snabbt få möjlighet att lära sig svenska för att på så sätt underlätta integrationen och ett snabbt inträde på arbetsmarknaden. Exempel på sådana insatser under inledningsfasen är, som regeringen nu har infört, instegsjobb, sfi-bonus, ökade satsningar på validering av kunskap och kompetens med mera. Vi vet att en stor del av den diskriminering invandrare utsätts för inte har vare sig med brist på språk- eller yrkeskunskaper att göra. Det beror helt enkelt på ren diskriminering. Detta måste vi naturligtvis arbeta vidare med för att motverka. Vi ska ha en bra diskrimineringslagstiftning som är tydlig i sin utformning och enligt vilken man kan döma personer, både juridiska och fysiska, som diskriminerar. Vi antog i våras en ny diskrimineringslagstiftning som jag hoppas ska fortsätta att verka i rätt riktning. Regeringens diskrimineringsersättning är också ett bra sätt att motverka diskriminering. Det ska kosta att diskriminera. Den ideella sektorns betydelse och potential för att bidra till en bättre integration är en outnyttjad kraft och något som den förra, socialdemokratiska regeringen sällan ägnade särskilt stor kraft åt. Av denna anledning avser regeringen att genomföra en dialog med den ideella sektorn i syfte att förstärka dess möjlighet att bidra till integration under introduktionsfasen. Jag är glad över det initiativet, och jag är övertygad om att den ideella sektorn kan bidra med mycket mer än den gör i dag. I det arbetet behöver den stöd och support från politiskt håll. Därför är den planerade dialogen välkommen. För att förbättra matchningen på arbetsmarknaden för nyanlända satsar regeringen på att stimulera olika personer att flytta till orter där jobben finns. Men det är viktigt att det inte blir ett tvång. Instegsjobben, som infördes 2007 och som ger kraftiga subventioner till arbetsgivare som anställer nyanlända, har gett jobb och arbetslivserfarenhet till ett antal tusen personer. Jobben är viktiga. Socialdemokraterna säger också i sin reservation att arbetslösheten har minskat under högkonjunkturen. Man skulle kunna säga att arbetslösheten har minskat under alliansregeringen, för det är faktiskt under alliansregeringens tid som personer som har kommit till Sverige har fått en helt ny möjlighet på arbetsmarknaden. Därför är det viktigt att regeringen fortsätter att jobba med just jobbskapande åtgärder. I budgeten avsätts också resurser för validering av förvärvad yrkeskompetens. En särskild satsning görs för personer med utländsk yrkeserfarenhet och utbildning inom hälso- och sjukvården. Med tanke på de berättelser man ofta får höra om personer med akademisk kompetens och yrkeskunnande som kommer till vårt land men som inte får tillgodoräkna sig den erfarenheten välkomnar vi den satsningen särskilt mycket. Validering är ett billigt sätt att förbättra matchningen och ge de berörda möjlighet att få ett snabbt inträde på arbetsmarknaden. Jag tänker särskilt på ett besök som jag gjorde nyligen på Bastakollektivet, som har projekt för nyanlända. Där hade en person som är elektriker under lång tid gått på Arbetsförmedlingen och inte fått något jobb. Man sade att hans elektrikerutbildning inte var gångbar. Bastakollektivet, som jobbar på ideell grund och som tar emot nyanlända och har ett särskilt projekt för dem, kunde däremot på en dag ordna jobb och en introduktion för elektrikern. Det behövs nytänkande på Arbetsförmedlingen. Det behövs nytänkande i hela samhället för att vi ska kunna hjälpa personer med annan bakgrund in i arbete. Personer med invandrarbakgrund kommer ofta från länder och kulturer med helt annat fokus på egenföretagande än i Sverige. Detta ger enorma möjligheter att öka företagandet i Sverige, som är bland det sämsta i hela EU. Inte minst är invandrade kvinnor bättre på att driva eget än svenskfödda. Dock har många invandrare problem med att få tillgång till riskvilligt kapital, vilket gör att många företagsidéer och drömmar spolieras. Därför är regeringens satsning på förbättrade mikrolån och nystartskontor i områden med stort utanförskap utöver de generella förbättringar som görs på företagarområdet mycket bra satsningar. Regeringen ska också arbeta med fortsatta satsningar på förbättrad rådgivning och utökade finansieringsmöjligheter för personer med invandrarbakgrund som väljer att starta eget. Det här sammantaget ger större chanser för personer som vill starta eget att få ett arbete och en egen försörjning. Språket är förstås en avgörande faktor för integration oavsett vilket land en person flyttar till. Möjligheten att kommunicera utgör grunden för att knyta sociala kontakter men också för att klara av arbetslivet på ett bra sätt. Därför är en bra svenskundervisning A och O för en lyckad integrationspolitik. Sfi-utbildningen är eftersatt. Socialdemokraterna gjorde under sina regeringsår inte tillräckligt för att lyfta upp utbildningens kvalitet. Därför är regeringens satsningar på sfi, svenska för invandrare, välkomna och helt nödvändiga. I satsningen ingår att utvärdera sfi-utbildning, att genomföra kompetenslyft för sfi-lärare och att införa en sfi-bonus för nyanlända som klarar sina studier inom avsatt tid. Värderingsgrunden i samhället är viktig för att motverka diskriminering i integrations- och jämställdhetsarbetet. Därför är jag glad att regeringen satsar 6 miljoner kronor per år för ett permanent stöd till verksamheter mot rasism och andra former av intolerans. Förslag för att stärka skolans värdegrundsarbete bereds också, vilket är bra. Herr talman! Utredningen Egenansvar - med professionellt stöd har presenterats under hösten och en proposition ska läggas fram i vår. Den tar ett rejält grepp i frågan om nyanländas etablering. Ett sådant grepp är helt nödvändigt då Socialdemokraternas regeringsperiod resulterade i ett stort misslyckande inom detta område. Den första tiden i Sverige är den mest avgörande för hur integrationen kommer att fungera. Därför föreslår utredaren bland annat en lots som ska upprätta en utvecklingsplan för att personen ska kunna etableras i det svenska samhället så snabbt som möjligt. Jag tror att den kommande propositionen kommer att ge betydligt bättre förutsättningar för en bättre integrationspolitik. Herr talman! Det är också glädjande att Socialdemokraterna här i dag är självkritiska till den integrationspolitik som man förde under den förra regeringen. Det är bra att de bejakar flera av alliansens förslag, vilket gjordes här i talarstolen tidigare. I Socialdemokraternas reservation syns dessvärre inte några stora nya visioner på integrationsområdet. Det är därför bra att alliansen kommer med sina förslag. Aldrig förr har en regering satsat så mycket på jämställdhet som alliansregeringen gör. Under 2009 satsas ytterligare 400 miljoner kronor på jämställdhet på en rad områden. Regeringen satsar på en jämställdhetsbonus för ett ökat jämt uttag av föräldraförsäkringen. SCB har fått i uppdrag att undersöka hur stor del av hemarbetet som utförs av kvinnor respektive män. Lågbetaldas inkomstskatter har sänkts mer än någonsin, vilket är en åtgärd som gynnar kvinnor. En handlingsplan mot våld i nära relationer har tagits fram för att utöka metodutveckling på det området, och där finns också det hedersrelaterade våldet med. Det har också tagits fram en handlingsplan mot prostitution och människohandel. Detta är några av alla de åtgärder som har genomförts på jämställdhetsområdet. Svenska institutet har också fått ett särskilt uppdrag att ordna besöksprogram för studiebesök i Sverige med information om vår sexköpslag. Regeringens ambition är att försöka ge ökad kunskap om den lagen, och det är viktigt för att sprida den utanför Sveriges gränser. Det är också välkommet att regeringen nu arbetar på att ta fram en handlingsplan för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet. Det är viktigt att vi går vidare med frågor om kvinnors arbetsmarknad. Det finns mycket att göra för att öka jämställdheten på arbetsmarknaden. Alliansregeringen har satsat historiskt stora belopp på jämställdhetsarbetet. Det finns naturligtvis betydligt mer att göra, men de farhågor som vänsteroppositionen framförde har inte besannats med alliansen. Alliansen har i stället på ett tydligt sätt visat att den har stora ambitioner på jämställdhets- och integrationsområdet. Den har levererat åtgärder och kommer också att komma med fler. Det är en bra utgångspunkt som jag hoppas kommer att förbättra både jämställdhets- och integrationspolitiken i Sverige. Jag yrkar bifall till utskottets förslag. (Applåder)

Herr talman! Det är mycket jag skulle vilja bemöta, men jag tror att jag lämnar en del av ansvaret när det gäller jämställdheten vidare till Josefin Brink som kommer senare i debatten. Jag skulle vilja fråga Désirée Pethrus Engström vilka ideella krafter det egentligen är som är godkända. Désirée Pethrus Engström talar väldigt väl om att man behöver ideella krafter i integrationsarbetet, men trots det har den här regeringen dragit ned anslagen till Centrum mot rasism till exempel. Det är en av de aktörer som tidigare var med om att bekämpa diskriminering och rasism. Man vägrar höja anslagen till de invandrades riksförbund. Varför det? Är det bara de ideella krafter som Désirée Pethrus Engström personligen gillar som kan bidra till integrationen, eller vad är beskedet? Sedan skulle jag vilja fråga vad Désirée Pethrus Engström tycker att vi ska göra med de personer som lever utan rättigheter, utan möjligheter och utan en framtid här ibland oss i Sverige. De bäddar hotellsängen som Désirée Pethrus Engström eller jag sover i ibland. De städar hamburgerrestaurangen som i alla fall jag ibland besöker. De ordnar och donar runt omkring oss hela tiden utan att få del av de rättigheter som vi andra har, utan att ha rätt till vård på lika villkor, utan att barnen har rätt att gå i skolan och utan att få de löner som man i övrigt har på arbetsmarknaden. Vad vill Désirée Pethrus Engström göra för att människor ska kunna leva på värdiga villkor? Vad vill Kristdemokraterna göra för de papperslösa?

Herr talman! Vi har naturligtvis gett de ideella krafterna ökade resurser för att fler ska kunna söka bidrag och jobba med integration. Centrum mot rasism jobbade inte direkt med integrationsarbetet för nyanlända flyktingar. Frågan om rättigheter för papperslösa ligger väl mer på socialförsäkringsutskottet, men jag tror att Kalle Larsson väl känner till Kristdemokraternas syn på hur papperslösa ska behandlas. Vi tycker att papperslösa har rättigheter. Det är svårt att tala om hur man ska agera i de här frågorna, men barnen ska självfallet gå i skolan, och det har de möjlighet att göra i dag. Vi tycker att man ska ha större möjligheter att komma och arbeta i Sverige, och det genomför regeringen nu. Ni har inte medverkat till att personer ska kunna komma hit. Ni ingår i en allians där man inte vill se människor komma hit från andra länder för att få arbete i Sverige. Det är en politik som är fullständigt förödande för många personer som söker sig till Sverige. Vi arbetar för att personer som kommer hit ska jobba under säkra och trygga förhållanden. Det är jätteviktigt, och det kommer vi att fortsätta att slåss för. Vård till papperslösa är någonting som vi slåss för. Det är jätteviktigt att även papperslösa kan få möjlighet till vård och omsorg.

Herr talman! Låt mig börja med att utreda ett missförstånd. Det förslag som vi har lagt fram när det gäller arbetskraftsinvandring innebär att man ska öppna landet för arbetskraftsinvandring. Man ska ha garantier för att det är lika rättigheter och villkor som gäller. Det är det förslaget som Désirée Pethrus Engström och hela alliansregeringen röstade emot. Man vill i stället överlåta åt arbetsgivaren att avgöra det. Det var inte jag som lyfte upp den frågan. Den tillhör ganska tydligt ett annat utskottsområde. Däremot hör frågan om amnesti och frågan om regularisering av papperslösa hemma här. Vi har i vår budget lagt fram förslag om hur man skulle kunna se till att papperslösa får möjlighet att stanna. Det är därför jag väljer att lyfta upp frågan. Den ingår i den diskussion vi för i dag. Jag har respekt för att Désirée Pethrus Engström och andra kristdemokrater försöker förbättra situationen för papperslösa. Jag ska ge allt stöd som jag kan och inte försöka låta hånfull på något sätt. Det är svårt att övertyga partier, som Moderaterna och Folkpartiet till exempel, om att människor som lever ibland oss ska ha rättigheter. De motverkar ju det på alla upptänkliga sätt när de gäller de papperslösa. Jag kanske ska vara mer konkret. Den fråga som egentligen ställs här är: Vill Kristdemokraterna ge papper åt de papperslösa, eller har man gett upp den kampen? Rättigheter är en sak, men rättigheter till skola, vård och arbetsmarknad, och det är måhända viktiga rättigheter, kan aldrig garanteras människor för att börja bygga en framtid mitt ibland oss. För några år sedan slogs flera borgerliga partiföreträdare, jag personligen och miljöpartister här i riksdagens kammare för att man skulle regularisera de papperslösa. De skulle få möjlighet att börja bygga en framtid och få papper. Var står egentligen Kristdemokraterna i den frågan i dag?

Herr talman! Jag tänker inte stå här och förhandla med Kalle Larsson när det gäller de papperslösa, men det är vår inställning att människor ska ha möjlighet att komma till Sverige. De ska ha trygghet i den situation de befinner sig i här i Sverige. Vi ska ha ett värdigt bemötande av människor som kommer från andra delar av vår värld. Vi är för en reglerad arbetskraftsinvandring, och det står vi fortfarande för. Nu kan inte Kalle Larsson svara, men jag undrar hur det tidigare har gått till i Sverige. Vi kan titta tillbaka på de regeringsår då Vänstern har varit med och regerat. Hur har det sett ut då? Jag kan inte påstå att personer med annan bakgrund har haft lättare att komma till Sverige under den förra regeringen. Kalle Larsson är svaret skyldig när det gäller hur det egentligen såg ut under den förra regeringen. Vår regering gör allt för att öka möjligheterna för människor som vill stanna i Sverige att vara med i arbetskraften. Det är regeringens tydliga ambition att vi ska ge alla som vill en möjlighet att stanna och arbeta i Sverige.

Herr talman! Jag reagerade på två saker när jag lyssnade på Désirée Pethrus Engström. Den första var att det nu lät så positivt från Kristdemokraterna när det gäller diskriminering och hur viktigt det är att diskriminering och intolerans måste minska i samhället. Frågan är om Kristdemokraterna har ändrat sig när det gäller den diskriminering av homosexuella, bisexuella och transpersoner som i dag sker i samhället. Vill Kristdemokraterna ge mer resurser för att öka HBT-kunskapen inom vården? Vill Kristdemokraterna ge mer pengar till den nya diskrimineringsombudsmannen för att jobba med att motverka den HBT-diskriminering som finns i samhället i dag? Kommer Kristdemokraterna att släppa sitt krav på att diskriminera personer av samma kön som vill gifta sig? Det måste bli slutsatsen om Kristdemokraterna nu tycker att diskrimineringen och intoleransen i samhället är så allvarliga. Då måste åtgärder komma. De saknas hittills, vad jag har sett, helt och hållet från Kristdemokraterna. Kristdemokraterna har ju knappast legat i framkant när det gäller HBT-rättigheter, utan tvärtom i den absolut nedre botten bland partierna. Den andra frågan gällde jämställdhetsmålen och jämställdhetspolitiken. Det lät också väldigt fint i många delar som jag mycket väl kan stödja. Samtidigt finns det andra krafter inom Désirée Pethrus Engströms område. Det finns en motion i det här betänkandet där man vill ha ett nytt jämställdhetspolitiskt mål med syfte att minska skilsmässorna i Sverige. Jag vet inte om det är Kristdemokraternas nya politik, men det finns en del att önska där. Jag är glad att de tre andra partierna i den moderatledda alliansregeringen har avstyrkt kravet på att ha det som ett jämställdhetspolitiskt mål.

Herr talman! Jag tycker att Ulf Holm slår in ganska öppna dörrar när det gäller frågan om HBT-rättigheter. Deras rättigheter har ju stärkts under den här alliansregeringen. Vår diskrimineringslagstiftning har förbättrats när det gäller de här grupperna. Vår partiledare har kommit med förslag här i kammaren på hur man ska kunna förbättra möjligheten för homosexuella att ingå giftermål. Jag förstår inte vad som är problemet. Vi har ökat möjligheterna och rättigheterna under den här regeringen jämfört med den förra. Det måste väl Ulf Holm hålla med om. När det gäller jämställdhetsmålen tar du fram en enskild motion. Det är inte Kristdemokraterna som står bakom den, och vi har heller inte bifallit den.

Herr talman! Jag är glad att höra att det inte är Kristdemokraternas politik. Jag var mer orolig än vanligt när det gäller Kristdemokraterna och jämställdhetsområdena. Man måste väl ändå erkänna att de beslut som har tagits på jämställdhetsområdet under den här mandatperioden inte är ett steg framåt, utan steg tillbaka. Man har tagit bort kraven på årlig lönekartläggning. Det var en morot för företagen att jobba med att få bort löneskillnaderna mellan män och kvinnor som gör samma sorts arbete. Det har man ju tagit bort nu. Det sänder ut signaler om att det inte är något viktigt. Regeringen accepterar att det finns en löneskillnad och vi kommer att låta er fortsätta att diskriminera på det sättet. Man har tagit bort det krav som Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet hade tidigare som innebar att om det inte sker någon förbättring av könsfördelningen i bolagsstyrelserna kan vi tänka oss en kvotering. Vi ser nu, när den politiken togs bort av er, att kvinnornas möjlighet att komma in i styrelserummet har minskat. Det handlar fortfarande om att män utser män. Det är inte de signalerna vi behöver för framtiden. Vi måste ha andra signaler. När det gäller HBT-personers rättigheter är jag lite förvånad över vad Désirée Pethrus Engström säger. Du säger att er partiledare här i kammaren har sagt att det ska vara okej med giftermål mellan personer av samma kön. Det är ju inte sant. Ni är aktiva motståndare till att vi ska få ett könsneutralt äktenskap mellan två män eller två kvinnor. Det är diskriminering. Varför ska homosexuella ha andra diskriminerande regler än vad som gäller för heterosexuella? Det är helt fel politik. Ni måste ge upp den åsikten.

Herr talman! När det gäller frågan om giftermål sade jag inte att han hade sagt det. Jag sade att det kan komma till ett beslut här i kammaren som vår partiledare har föreslagit. Det är en civilrättslig lagstiftning som faktiskt har stötts av flera aktörer på ganska stor bredd, på ledarsidor, av RFSU med flera. Kristdemokraterna står inte helt ensamma om förslaget om en civilrättslig lagstiftning när det gäller giftermål för homosexuella. Jag anser att det med den här regeringen går framåt på jämställdhetsområdet. Det har gjorts en historiskt stor resurssatsning på jämställdhetsområdet. Vi satsar på att fler ska komma i arbete. Färre kvinnor är i dag deltidsarbetande till exempel. Deltidsarbetslösheten minskar bland kvinnor. Företagandet ska öka bland kvinnor. Det är något som vi satsar på. Vi har jämställdhetsbonus för att öka ett jämställt uttag inom föräldraförsäkringen. Vi arbetar starkt för att minska våldet mot kvinnor med konkreta handlingsplaner och åtgärder. Vi har på flera områden lagt in både pengar och handlingsplaner, vilket saknades under den förra regeringen som Ulf Holm var med och stödde. Jag tycker att det är viktigt att lyfta fram allt som regeringen gör. Man säger också att man ska komma tillbaka när det gäller kvinnors arbetsmarknad. Man ska också, står det i budgetpropositionen, komma tillbaka när det gäller styrelseplatser. De här frågorna är alltså inte helt lämnade. Lönekartläggningen kvarstår. Ulf Holm far alltså med osanning här i kammaren när han säger att vi har tagit bort kravet. Det är helt fel. I en regelförenklingsprocess föreslog JämO att man skulle kunna göra det vartannat år. Vi sade vart tredje år när det gäller jämställdhetsplanerna, men lönekartläggningarna finns kvar, Ulf Holm. Säg ingenting annat.

Herr talman! Vi befinner oss i inledningen av en lågkonjunktur. Många människor riskerar att bli, eller blir, av med sina jobb och många känner sig otrygga. Det är mot den bakgrunden vi debatterar den svenska statsbudgeten i dag. När man går in i en kris är det viktigt att fråga sig vad som är viktigast. Vad behöver prioriteras? Vad staten väljer att göra är av större betydelse i detta läge än annars. Många är beroende av att vi fattar rätt beslut. Många är de opinionsbildare som har lösningar på den kris vi befinner oss i. Ibland kan man få intrycket att staten har en bottenlös kassakista. Som ansvariga för medborgarnas pengar får vi dock inte tappa huvudet. Samtidigt som regeringen möter de akuta behoven måste vi minnas att det finns en vardag också efter krisen. De långsiktiga satsningarna för ett bättre samhälle med individer som har mod att drömma och möjligheter att förverkliga sina drömmar måste fortsatt vara i fokus. Den fråga vi har att behandla, integration och jämställdhet, är viktigare nu än någonsin. Möjligheten för alla att delta i samhällslivet, inte minst arbetslivet, är avgörande för ett samhälle som eftersträvar jämställdhet och integration. Ekonomisk självständighet är grundbulten i såväl jämställdhets- som integrationsfrågor. Möjlighet och tillgång till arbete för alla som kan och vill arbeta är därför en prioriterad fråga på kort och lång sikt. Regeringens insatser för att öka efterfrågan på och utbud av arbetskraft har haft god effekt. Aldrig förr har så många varit i sysselsättning som de senaste åren. Deltidsarbetslösheten har sjunkit. Reformer för att hjälpa de sjukskrivna tillbaka genomförs. Förtidspensionärer ges en chans att komma tillbaka i den takt de önskar och orkar. Allt detta har utgångspunkten att det främst är kvinnor som i många år har drabbats och som nu ges nya möjligheter. Jobbskatteavdraget, jobb- och utvecklingsgarantin, sänkta arbetsgivaravgifter, nystarts- och instegsjobb är andra av regeringens insatser som gett god effekt och framför allt på integrationsområdet. Utrikes födda stod för nästan hälften av den ökade sysselsättningen från halvårsskiftet 2007 till halvårsskiftet 2008. Det innebär ungefär 45 procent av 145 000 jobb som skapades. Det är inte illa. Herr talman! Det är på sin plats att säga: Jag är stolt men inte nöjd. Den kraftfulla resursförstärkning till särskilda jämställdhetsåtgärder som regeringen inledde 2007 fortsätter. Vårt mål är att motverka och förändra system som konserverar fördelningen av makt och resurser mellan könen. Vår övertygelse är att vi får ett bättre samhälle när män och kvinnor delar makt och inflytande i alla delar av samhällslivet. Tidigare talare har räknat upp ett antal åtgärder som gjorts på jämställdhetsområdet. Jag tänkte passa på att upprepa dem. För drygt ett år sedan antog den svenska regeringen en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. 56 konkreta åtgärder som beräknas kosta 800 miljoner de kommande två åren är nu genomförda. Åtgärderna syftar framför allt till att förbättra samarbetet mellan berörda aktörer, höja kunskapen genom utbildning och forskning, garantera stöd och skydd för offret och erbjuda programverksamhet för förövaren, både inom kriminalvården och genom socialtjänstens försorg. Anslaget till kvinnojourer tillförs ytterligare 10 miljoner kronor från 2009. En handlingsplan för att bekämpa prostitution och människohandel för sexuella ändamål håller på att genomföras. Den svenska sexköpslagen utvärderas i syfte att förbättra den och sprida våra erfarenheter internationellt. Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att båda dessa handlingsplaner tillsammans innehåller 92 konkreta åtgärder. När vi talar om två handlingsplaner talar vi om 92 konkreta satsningar för att kvinnor ska kunna känna sig trygga i vårt samhälle. Det är inte illa. Ett program för hållbar jämställdhet på alla nivåer i verksamheter i kommuner och landsting genomförs. Medborgarna måste kunna lita på att den service som samhället tillhandahåller för våra skattepengar inte bara är av hög kvalitet utan också faller lika ut för kvinnor som för män. Ett åtgärdspaket för en jämställd skola ska sjösättas. Det handlar om fortbildning för olika centrala personalgrupper som kan hjälpa eleverna att göra sig fria från stereotypa könsroller. Yrkesvägledarna är en sådan grupp. En delegation för jämställd skola är tillsatt. Dess uppgift är att samla kunskap, sprida den och föreslå åtgärder för att bekämpa stereotyper och könsroller. Ett forskningsprogram för kvinnors hälsa är upprättat. Resurser har avsatts för jämställd kultur. Inte minst har regeringen gjort satsningar för att stärka kvinnors ställning inom minoritetsgrupperna. I budgeten aviserar regeringen en handlingsplan för jämställd arbetsmarknad och jämställt näringsliv. Målet är att få till stånd en samordnad politik som ökar möjligheterna till likvärdiga förutsättningar för kvinnor och män i arbetslivet och näringslivet. Herr talman! När varje insats har utformats har vi haft ett bakomliggande syfte. Vi vill stärka individer så att de kan fatta sina egna beslut. De ska vara fria från våld och förtryck, våga bryta mot traditioner och förväntningar, hitta sin egen väg och följa den. Herr talman! Jag förstår mycket väl hur det känns när den nyanlända till vårt land försöker finna vägar till gemenskap och sammanhang. Jag var tolv år gammal då jag kom till Sverige. Jag har själv gjort den resan. Det är nödvändigt att förstå hur viktigt det är att lära sig det nya landets språk för att kunna förstå och göra sig förstådd, att skapa sig ett hem med goda grannar och en trygg omgivning och att finna ett jobb som ger försörjning, kamrater och nya vänner. Det handlar om att skapa sig en vardag helt enkelt och känna sig behövd och delaktig. För mig är denna insikt en drivkraft i mitt politiska engagemang och arbete. Jag skulle vilja sammanfatta utmaningen i mitt arbete som integrationsminister med följande siffra - jag tror att Elisabeth Svantesson nämnde den: Sju år. Sju år är mediantiden från folkbokföring till sysselsättning för flyktingar och deras anhöriga. Det är oacceptabelt. Luciano Astudillo har tagit på sig ansvaret för en misslyckad integrationspolitik under Socialdemokraternas tid i regeringen. Vi gör vad vi kan för att förbättra siffran. På område efter område arbetar regeringen för att ge människor redskap att påverka såväl sin vardag som samhället i stort. Vi hävdar envist arbetslinjen som ett viktigt sätt att bryta utanförskapet. Alla vet att med arbete följer gemenskap i stället för utanförskap, oberoende i stället för bidragsberoende och självtillit i stället för självanklagelser. Människor kan inte uppskatta ett land som med hjälp av bidrag håller dem utanför det aktiva livets arenor. Människor kan bara uppskatta och respektera det land som uppmuntrar dem att själva ta itu med sina liv och stöder dem i ansträngningen att lyckas. Därför är jag stolt över att regeringen har presenterat en samlad strategi för integrationspolitiken. Det är en strategi som grundas på gedigen forskning om vad som orsakar problemen och utvärderingar av vad som fungerar för att komma till rätta med dem. Regeringens integrationsstrategi anger tydliga prioriteringar, inriktningar och insatser. Fokus ligger på arbete och språk. Vi konstaterar att introduktionen av nyanlända har havererat. Därför aviseras en reformering av mottagandet av nyanlända. I vår presenterar vi en proposition med förslag om att reformera styrning, ansvar, utformning och finansiering av flyktingmottagandet. Vi vill ge individen ett utökat ansvar som stärker incitamenten för en snabb arbetsmarknadsetablering, både för individen själv och för dem som anordnar introduktionerna. Regeringen har redan avsatt 920 miljoner kronor för reformen från 2010. Kunskap är en annan viktig väg till ökade möjligheter för individen. De som kommer till vårt land har alla unika kunskaper och erfarenheter med sig. Många har en gedigen utbildning i bagaget som de sedan har svårt att dra nytta av. Inom utbildningsområdet fördubblar vi därför anslaget för att komplettera utländska akademikers högskoleutbildningar. Att så snabbt som möjligt få sin utländska yrkeskompetens validerad gör det lättare för den nyanlända att söka jobb som motsvarar utbildning eller yrkeserfarenhet. Vi avsätter 15 miljoner kronor för validering. För att snabbt kartlägga den nyanländas kompetens och erfarenheter har Arbetsförmedlingen fått i uppdrag att hålla etableringssamtal. Med hjälp av dessa samtal ska vi bli bättre på att ge stöd och information om var i landet individens kompetens är efterfrågad. Länsstyrelserna har fått i uppdrag att organisera vidareflytt för de personer som vill lämna kommuner som präglas av trångboddhet till kommuner med gott arbetsmarknadsläge. Det finns i dag inget alliansparti vad jag vet som är emot EBO-systemet. Men vi är många som inser att det är stora problem efter att man har fått uppehållstillstånd att fastna i den trångboddhet som vi kan se i vissa förorter i Göteborg och i Stockholm, för att inte nämna Södertälje. Vänsterpartiets företrädare Kalle Larsson går med stor iver mot Moderaterna och vill få Svantesson att berätta vad hon tycker om EBO-systemet. Vi känner till taktiken när det gäller Moderaterna. Kalle Larsson kommer nu och två år framåt att arbeta för att det ska bli regeringsskifte. Det är en lösning. Frågan är vad Kalle Larsson har för taktik när det gäller Socialdemokraterna som uttryckligen är emot EBO. Kalle är för. Herr talman! Att behärska språket är avgörande för att man ska kunna agera självständigt i ett samhälle. Sfi-undervisningen har varit eftersatt under många år. Därför presenterade regeringen ett antal satsningar i det så kallade Sfi-lyftet för att stärka undervisningen. Det innebär i korthet att det övergripande målet för sfi samt målen för kurserna A till D konkretiseras. Nationella slutprov införs. 61 miljoner kronor har avsatts för att kompetensutveckla sfi-lärare. Endast en sfi-lärare av tio är utbildad för sin uppgift. En utredning om tidsbegränsning övervägs. Inspektionen av sfi förstärks, och en prestationsbaserad bonus till deltagare som uppnår målen i tid bereds. Utöver de generellt kvalitetshöjande insatserna på skolområdet finns behov av vissa riktade satsningar för nyanlända elever. Skolverket har fått i uppdrag att presentera förslag till åtgärder för att stödja nyanlända elevers utbildning. Jag kan konstatera att Luciano Astudillo i sitt anförande vid fem olika tillfällen välkomnar regeringens politik när det gäller integrationen. Det är då konstigt att samtidigt höra att regeringen inte gör något, att regeringen är passiv eller att regeringen gör fel. Det tar faktiskt ganska mycket utrymme i ett anförande att beskriva fem konkreta åtgärder som man välkomnar med regeringens politik. Det tackar vi för. Regeringen har i budgetpropositionen för 2009 presenterat en politik för förbättrad integration, stärkt jämställdhet och för att förebygga diskriminering. Nästa år får vi en ny diskrimineringslag och en diskrimineringsombudsman. En diskrimineringsersättning införs, för det ska kosta att diskriminera. I propositionen Ett starkare skydd mot diskriminering aviserar regeringen ett antal åtgärder som vi anser vara viktiga att titta vidare på. En av de mest brådskande frågorna är om bristen på tillgänglighet ska vara en grund för diskriminering. En utredning med uppdrag att lägga fram ett konkret lagförslag är nu tillsatt. En annan viktig fråga är utvärderingen av de aktiva åtgärderna. Också den utvärderingen är igångsatt. Regeringen har valt att kalla vår integrationsstrategi för Egenmakt mot utanförskap. Rubriken talar för sig själv. Målet med regeringens integrationspolitik är att var och en ska kunna ta makten över sitt liv och själv kunna forma sin framtid i fri samverkan med andra människor. Detta bör också vara målet för all den politik vi debatterar i dag. I en debatt ska man komma ihåg att inte bara tala utan också lyssna. Jag ska gärna ta till mig det oppositionen har att erbjuda i form av konstruktiv kritik. (Applåder)

Herr talman! Jag ska börja med att återgälda den trevliga avslutningen som Nyamko Sabuni hade på sitt anförande. Jag ska gärna lyssna på alla konstruktiva förslag som regeringen lämnar. Det är ett enkelt löfte att avge. Jag vill börja med att säga att i dag presenteras en rapport från Boverket som visar att den som får välja sitt boende själv inte alltid klarar sig bra men i alla fall statistiskt sett bättre än den som tvingas bosätta sig på en anläggning. Därmed tror jag att alla argument om att eget boende skulle vara dåligt för individen faktiskt är avfärdade, så jag är inte särskilt orolig över att vi när vi byter regering, senast vid valet 2010, inte kommer att kunna hålla undan tankegångar om att då låta staten tvinga människor i fråga om var de ska bosätta sig. Min fråga är dock en annan. Den gäller vårdnadsbidraget. Det är en av de reformer som den här regeringen har slagit sig för bröstet för och hävdat är en enorm satsning och en fantastisk möjlighet. Detta har uttryckts i ganska starka ordalag. Men om man ser på erfarenheterna från andra länder, till exempel Finland, är det i huvudsak kvinnor som stannar hemma. Det visar erfarenheterna från Sverige också. Det är många kvinnor med utländsk bakgrund som väljer att ta ut vårdnadsbidrag. Är detta ett problem eller inte? Jag menar att det är det. Jag menar att det är ett problem om man statistiskt kan se att kvinnor med utländsk bakgrund, som ju är de som har svårast att komma in på arbetsmarknaden, i stället ofta väljer lösningen att vara hemma med vårdnadsbidrag. Då har man i strukturen byggt in ett system som gör att man försvårar för kvinnor med utländsk bakgrund att få de nödvändiga kontakter och verktyg som man får genom inträde på arbetsmarknaden och genom ett aktivt samhällsliv. Min fråga till Nyamko Sabuni är: Ser du alls några problem i detta avseende?

Herr talman! Jag tror att jag alltid har varit tydlig med att vårdnadsbidraget inte är en jämställdhetsreform utan en valfrihetsreform. Valfriheten ska gälla såväl för den etniskt svenska kvinnan och mannen som för den invandrade kvinnan och mannen. Det är klart att det är ett problem om man utformar vårdnadsbidrag som Finland eller för den delen Norge gjorde. I Norges fall handlade det väldigt mycket om att kompensera för att man inte hade någon utbyggd förskola. Detta ledde till väldigt höga ersättningar vilket i sin tur ledde till att väldigt många människor stannade hemma. Med det svenska vårdnadsbidraget som bara betalas ut med 3 000 kronor i månaden kommer vi inte att få de effekter vi såg till exempel i Norge. Men visst, kan jag erkänna, är det bekymmersamt om kvinnor som har svårt att ta sig ut på arbetsmarknaden blir kvar hemma med vårdnadsbidrag. Å andra sidan tror jag inte det finns en kvinna som avstår från en lön till förmån för 3 000 kronor i månaden som inte kan kombineras med några andra bidrag eller ersättningar i samhället. I så fall kan dessa kvinnor lika gärna stanna hemma med sina barn med socialbidrag. Jag ser ingen större skillnad där. Jag vet inte vilken utveckling vårdnadsbidraget ska ha, men jag kommer att intressera mig för att följa upp det med hjälp av en utvärdering. Att vi skulle få samma effekter som i Norge eller Finland tror jag dock inte.

Herr talman! Vi kommer att ses igen, och då får vi möjlighet att pröva de här tankarna, inte bara här i kammaren utan säkert också på andra platser. Det är klart att själva logiken säger att om du har svårt att komma in på arbetsmarknaden - vilket både jag och Nyamko Sabuni strävar efter att göra något åt, fast med helt olika metoder - så underlättas det inte om man har ett system där det trots allt är ganska enkelt att välja att stanna hemma i stället. Det blir en enklare lösning som man lättare väljer om man har svårigheter att komma in på arbetsmarknaden. Det är det som är invändningen. Nu får vi se vad erfarenheten kommer att visa. Men jag är mycket orolig, och jag tror att det är lite farligt att säga att det här inte är en jämställdhetsreform utan en valfrihetsreform. Då tror jag nämligen inte att man ser att politik hänger ihop, att jämställdhet inte är ett särskilt litet område där man kan slänga ut några hundra miljoner som eventuellt används i enstaka små satsningar, utan att det måste genomsyra hela politiken. Annars kan man ju lika gärna säga att våra skattesänkningar som minskar möjligheterna till transfereringar, vilket vi vet gynnar kvinnors ekonomiska självständighet, det är ingen jämställdhetssatsning, utan det är en skattesänkning. Resonerar man så ser man inte politiken som en helhet, och det tror jag är ett problem, inte minst när det gäller just vårdnadsbidraget. Jag ser stora bekymmer med att vi riskerar att få en situation i Sverige som kanske inte är precis densamma som i Finland eller Norge - vi pratar ändå om olika system och olika länder - där framför allt invandrade kvinnor hålls kvar i en hemmiljö där de inte får tillträde till den arbetsmarknad och de sociala kontakter och samhällskontakter man behöver för att kunna vara en aktiv samhällsmedborgare.

Herr talman! Jag delar uppfattningen att jämställdhet är ett perspektiv som ska genomsyra alla politikområden - helt rätt så, tycker jag, precis som Kalle Larsson. Skillnaden mellan den politik som den här regeringen bedriver och den politik som Kalle Larsson eventuellt skulle kunna komma att bedriva är att Kalle Larsson från början vill bestämma hur andra människor ska leva sina liv, medan regeringen säger att människor får förutsättningar att forma sina egna liv. Vårdnadsbidraget säger inte någonstans att man måste stanna hemma på heltid med barnet. Vårdnadsbidraget är fritt att använda för att båda föräldrarna ska kunna gå ned lite i arbetstid. Det är fritt att använda för att förlänga semestern. Det är fritt att använda i väntan på förskola, för vi lever i ett samhälle där barn tyvärr inte alltid får plats på förskolan just när man önskar, utan man måste vänta några månader. Det är också så de flesta av de få kvinnor med sina partners som har tagit ut vårdnadsbidraget har gjort. Den möjligheten menar jag, Kalle Larsson, är viktig för familjer, för familjer ser olika ut. Barn har olika behov. Det kan finnas barn som behöver sina föräldrar lite mer än andra barn, och kan föräldrarna få denna möjlighet att till exempel gå ned i arbetstid ser jag det som jättebra politik, och det kan vårdnadsbidraget användas till.

Herr talman! Nyamko Sabuni efterlyste konstruktiv kritik. Det är väl det jag har ägnat mig åt i mitt anförande. Men det finns ju andra, mycket närmare Nyamko Sabuni, som har ägnat sig åt mycket kritik, i det här fallet Moderaterna som för bara en tid sedan under rubriken Regeringen har varit alltför passiv kritiserade integrationspolitiken, alltså den ni bedriver. Snacka om dolkstöt från sidan! Här distanserar sig Moderaterna från ansvaret, som de också har, precis som Folkpartiet och Nyamko Sabuni har. Det vi ser är att utanförskapet ökar och kommer att öka lavinartat. Vi ser att det på bred front är så. På ett år, före krisen, har arbetslösheten bland utrikes födda ökat med 16 procent. Gapet är fortfarande 12 procent mellan utrikes födda och inrikes födda. Vi har varit kritiska därför att för lite görs och därför att det som har gjorts har haft dåliga effekter. Vi har lyft fram de positiva delarna. Nyamko Sabuni efterlyser konstruktiv kritik. Avveckla den orättvisa jobbpolitiken, vars kärna har varit att med en otrygghetschock jaga ut sjuka och arbetslösa i låglöneträsket, och stå upp för de trygghetssystem som ni tidigare gjorde som folkpartister, som var bra för oss alla. Se till att fylla arbetsmarknaden med mer resurser! Investera i olika former av arbetsmarknadsutbildningar, i korta utbildningar och praktikplatser som är så viktiga. 25 procent av arbetsmarknadsutbildningen har försvunnit och 97 procent av praktikplatserna sedan 2006. Det är kris nu. Det är dags att agera. Därför är jag förvånad över att Nyamko Sabuni inte tagit sitt ansvar för att agera i dessa dåliga tider.

Herr talman! Jag tycker att det är tråkigt att Socialdemokraterna fortsätter att använda sig av siffran för att arbetslösheten bland utrikes födda ökar när man vet den exakta orsaken till det. Precis som Elisabeth Svantesson sade finns det anledning att vara stolt över att vi lever i ett land som håller sina dörrar öppna för människor i behov av skydd, flyktingar som kommer till vårt land. Vi har gjort mer än vi någonsin har gjort i svensk historia när det gäller flyktingpolitiken. Det finns anledning att vara stolt över det. Kommer det att påverka statistiken? Ja, det gör det. Det påverkar arbetslöshetsstatistiken. Men är det någonting som vi ska gräva ned oss i och säga att vi ska stänga våra gränser? Är det vad Luciano Astudillo vill? Nej, det är det inte. Det handlar om att fokusera på politik för fler jobb. Det är det vi fokuserar på. Jag kan bara konstatera att Luciano Astudillo välkomnar ett antal av de olika förslag som finns i integrationsstrategin. Jag hör också att du kritiserar. Ibland är det konstruktiv kritik, ibland är det en kritik som jag inte alls förstår. Min fråga tillbaka till Luciano Astudillo är: Vilka förslag kan du se framför dig för att förbättra situationen utöver det vi aviserar och utöver det vi säger att vi ska återkomma till? Vad har Socialdemokraterna för alternativ? Jag hör ingenting. Jag hör bara att ni välkomnar vissa delar samtidigt som ni säger att vi är passiva. Vilka förslag har Socialdemokraterna som man inte genomförde de tolv år man hade vid makten? Ni kanske har tid nu att blicka framåt. Jag väntar fortfarande på svar. Vad finns det för alternativ att väga mot varandra? Det kan ju vara så att ni kanske till och med kan komma på en idé som den här regeringen skulle vara villig att genomföra. Det är bara det att det inte kommer några idéer. Det är det som är problemet.

Herr talman! Vi socialdemokrater är oerhört stolta över den öppenhet som det här landet har visat och att vi tar emot människor som flyr undan förtryck och förföljelse. Både Nyamko Sabuni och jag är produkter av det. Använd inte den retoriken, tack! Låt oss fokusera på politiken. Min första fråga var: Hur har Nyamko Sabuni hävdat sitt politikområde nu när krisen har slagit till? Vi vet att det vid sidan av ungdomar är de utrikes födda som först blir av med jobben. Det är en oerhört viktig fråga, därför att det är ni som har makten. Om Sabuni efterlyser förslag, läs våra reservationer! Läs talet igen som du fick kopierat! Där finns en rad förslag som vi lägger fram. Sist men inte minst, låt oss försöka komma överens. Låt oss göra oss av med den här partipolitiska pajkastningen kring flyktingmottagningen. Vi behöver långsiktiga, hållbara strukturer som klarar av den viktiga uppgiften att möta människor som undan förtryck och förföljelse kommer till vårt land och som inget annat vill än att, precis som alla vi andra, vara med och bidra till att göra Sverige rikare och bättre. Vi har sträckt ut handen redan sedan förra mandatperioden. Det vet ju Sabuni. Men där någonstans var makten viktigare än ansvaret. Fortfarande håller ni fast vid det. Kalla in till breda samtal kring de här frågorna! Jag tycker att de är så viktiga. Sök inte konflikt om dem! Vi kan nog landa någonstans där vi hittar en rimlig balans. Men ni har ansvaret för det, inte vi.

Herr talman! Två grupper i samhället har det väldigt svårt när det är lågkonjunkturer. Det handlar, som Luciano Astudillo säger, om unga, och det handlar om utrikes födda. När det gäller unga kan jag bara konstatera att den arbetsgivaravgift som regeringen sänker för att göra det lättare för unga att vara kvar på arbetsmarknaden och vidare för att ta sig in på arbetsmarknaden vill Socialdemokraterna ta bort till förmån för en generell sänkning för alla på bara några fåtal procent. Luciano Astudillo! Detta kommer inte att hjälpa den grupp som du nu försöker ge sken av att du värnar om. När det gäller utrikes födda menar jag att grunden läggs med en generell politik, Luciano Astudillo. Grunden läggs med en generell politik. En budget på 36 miljarder väntar på att genomföras från och med den 1 januari. En tilläggsbudget - ett krispaket, som ni brukar kalla det - på 9 miljarder har presenterats, och mer ska göras. En strategi debatterar vi nu som ska börja genomföras den 1 januari 2009. Luciano Astudillo! Det är väldigt mycket i pipeline som nu ska inledas. Gå inte över ån efter vatten, det finns konkret politik. I budgetpropositionen, i integrationsstrategin och i krispaketet finns det konkreta åtgärder att vidta som kommer att vara till stöd och hjälp också för de utrikes födda. Glöm inte bort att åtgärder som regeringen genomförde förra året ledde till att 45 procent av samtliga nya jobb gick till utrikes födda. Det är en framgång. Det är någonting att glädjas åt. Men visst, jag håller med dig, mycket återstår att göra, speciellt om vi ska fortsätta att ha den generösa flyktingpolitik som vi har, som både du och jag värnar om. Då behöver vi göra ytterligare. Livet upphör, som sagt, inte nästa vecka. Det kommer ett nästa år och kommande år. Då måste man se till att den budget man har också portioneras på rätt sätt för att vi ska kunna ha tillförsikt för framtiden. (Applåder)

Herr talman! Jag ska börja med att säga att jag blev väldigt glad när jag hörde Nyamko Sabuni tidigare prata om livspusslet och svårigheterna med att få tiden att gå ihop för småbarnsföräldrar, om nya chanser, inte bara för invandrare utan även för andra människor. Det lät väldigt mycket som Miljöpartiets förslag om friår och förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar just för att få tiden att gå ihop. Egenmakt behövs för alla människor i Sverige. Tron på att människan kan och vill förändra och ta ansvar för sig själv är väldigt viktig. Det är grundförutsättningarna. Nu måste vi också se situationen att det inte är så lätt med jobbcoachning och att söka ett jobb därför att det tyvärr finns färre jobb att söka i dag än tidigare. Vi står inför väldigt stora utmaningar. Där är frågan: När kommer åtgärderna? Dem har vi inte sett hittills. Ni kan inte bara referera till den budget som nu debatteras, som ni lade fram i september. Situationen har förändrats väldigt mycket. Det är precis som Nyamko Sabuni säger: De som drabbas först när det inte finns några nya jobb att söka och när varslen och arbetslösheten ökar är unga människor och personer med utländsk bakgrund. Då är frågan: Vilka åtgärder sätter man in? Vi vet att arbetspraktikförmedlingen har stängt. Vi vet också att arbetslösheten har ökat och att förmedling av jobb är svårare. Vilka åtgärder får vi se för att möta den insikt som Nyamko Sabuni har, att det är unga och utrikes födda som kommer att drabbas värst när arbetslösheten slår till. Var är åtgärderna?

Herr talman! Jag vet inte vad Ulf Holm har missat, men för att tala om unga: En halvering av arbetsgivaravgiften för unga är någonting som ännu inte trätt i kraft. Den träder i kraft den 1 januari. Vi har en budget på 36 miljarder som börjar gälla den 1 januari. Ett tillägg i form av ett krispaket på 9 miljarder införs nästa år. I dag kl. 12 har partiledarna, eller i alla fall Maud Olofsson, presenterat ett paket för fordonsindustrin. Vi diskuterar en strategi som ska träda i kraft den 1 januari nästa år. Hur många åtgärder kan man vidta parallellt utan att de tar ut varandra, utan att vi får ett misslyckande? På något vis måste vi låta politiken verka innan man vet vad mer som krävs. Det är viktigt. Chefen för Arbetsförmedlingen säger att det inte är resurser som saknas. Arbetsförmedlingen får de resurser som de behöver. Vad som behövs är arbetsro. Jag litar på Arbetsförmedlingens chef när hon säger det. Jag har också uppfattat att de har infört nya sätt att arbeta på. Ut med arbetsförmedlare, knacka dörr hos företag och fråga, se vilka möjligheter företagare har att anställa. Göteborg har satt i gång med en sådan metod. På bara ett par veckor fick de in tusentals jobb hos arbetsgivare som kan tänka sig att anställa. Det är bara att någon måste knacka dörr. Vi vet att det bara är 30 procent av jobben som annonseras ut. I övrigt är det kontakter och så vidare, och därför är det viktigt att arbetsförmedlarna finns där det finns företag som kan anställa människor. Detta arbete har kommit i gång. Jag är övertygad om att Arbetsförmedlingens nya chef ser möjligheter, och hon kommer att få de resurser som hon behöver. Vad hon nu behöver är arbetsro. Vad som händer i Stockholms stad bör du nästan fråga Stockholms stad, eller är det Arbetsförmedlingen som organiserat det så är det chefen som ska svara på det. Det är ingenting som vi i Regeringskansliet styr över.

Herr talman! Vad Arbetsförmedlingen behöver tycks vi ha lite delade åsikter om. Jag tror att Arbetsförmedlingen skulle behöva mer resurser. De kom den här veckan med två rapporter. Det ena är att antalet varsel ökar betydligt, och av dem som varslas riskerar fler att bli arbetslösa än vad man trodde tidigare. Det andra är att antalet nyanmälda jobb minskar dramatiskt. Visst behöver Arbetsförmedlingen mer resurser; det är helt uppenbart. Visst har ni presenterat ett paket i dag kl. 12. Jag kan inte delarna i det, så jag ska inte uttala mig för mycket om det. Problemet är framför allt att det här ger effekter på många fler områden. Vi vet att kommuner och landsting varslar folk inom offentlig sektor. Det tycker Elisabeth Svantesson från Moderaterna är bra därför att kvinnorna inte ska vara beroende av staten, men jag tycker att det är beklagansvärt. Därför behövs det mer resurser inom stat och kommun. Ungdomsarbetslösheten är den viktiga frågan. Att sänka arbetsgivaravgiften bara för ungdomar gör att vi får en kil mellan unga och gamla. Det är inte så att företagen kommer att anställa fler ungdomar, framför allt inte om de är i 20-23-årsåldern. Därför blir det en stor kil. De som tjänar på det förslaget är de som redan i dag har anställda personer under 24-25 år. De företagen tjänar otroligt mycket. Frågan är: Kommer det att bli några nya arbeten på grund av det? Det betvivlar jag starkt. Därför hade det varit bättre att satsa på de grupper som står längst från arbetsmarknaden, det vill säga de som till exempel inte har en fullgod utbildning. Därför är en utbildningssatsning med komvux och KY och så vidare det absolut viktigaste vi kan göra i dag för att skapa förutsättningar för att människor ska kunna ta sitt ansvar i framtiden.

Herr talman! Som vanligt när det slutar med att oppositionen lägger fram ett antal förslag är det precis den typ av förslag som finns antingen i budgetpropositionen, i integrationsstrategin, i krispaketet eller vad vi nu talar om. Alla de förslag ni lägger fram är sådana som ska börja genomföras från och med den 1 januari. En del är redan på gång och ska förstärkas, till exempel nystartsjobb, som är till för att nå dem som befinner sig längst från arbetsmarknaden. Den reformen förstärks genom det krispaket som lades fram för några veckor sedan. Jag hör inte några nya revolutionerande idéer förutom dem som regeringen redan jobbar med. Jag sträcker gärna ut handen, något som Luciano Astudillo hela tiden säger att jag ska göra. Jag lyssnar, och jag lyssnar med intresse. Men allt jag hör är sådant som regeringen redan gör eller kritik för att det vi gör är fel, fast ni stöder det vi gör. Det blir en väldigt konstig debatt på det viset. Har du, Ulf Holm, ytterligare idéer är vi redo att lyssna. Men just nu ligger det väldigt mycket pengar i potten, väldigt många åtgärder för att hjälpa dem som riskerar att bli arbetslösa eller som redan nu är arbetslösa. Till kommunerna återkommer vi.

Herr talman! Vi socialdemokrater vill investera i ett jämställt arbetsliv. Kvinnor och män ska ha samma rättigheter och skyldigheter inom livets alla områden och samma möjligheter att leva ett ekonomiskt självständigt liv genom en inkomst som man kan leva på. Kvinnor och män ska ha jämlika förutsättningar i arbetslivet oavsett vilken arbetsmarknad de finns på. Detta kräver kvinnors självklara rätt till trygga heltidsjobb. Det kräver en bra arbetsmiljö som gör det möjligt att jobba ända fram till pensionen och en lön som det går att leva på. Vi socialdemokrater tycker att utgiftsområde 13 borde utökas med 430 miljoner. På detta utgiftsområde kan det se ut som om vi tar bort 100 miljoner från särskilda jämställdhetsåtgärder, men så är det inte. Vi vill ha det till Kompetensstegen för personal inom äldreomsorgen. Det är en väldigt viktig jämställdhetsåtgärd som både gynnar personal och är en kvalitetsfaktor inom äldreomsorgen. Trots att nästan lika många kvinnor som män yrkesarbetar i Sverige värderas kvinnors arbete lägre än männens. Kvinnors löner är generellt lägre trots att de har lika lång eller längre utbildning än männen. Män betraktas fortfarande som familjeförsörjare, och därför har praktiskt taget alla män heltid och fasta jobb oavsett om de jobbar i offentlig vård eller i privat handel. Det stämmer inte riktigt med verkligheten att det enbart är män som är familjeförsörjare. Det är fler kvinnor än män som har barn. 86 procent av alla 40-åriga kvinnor har barn, medan 25 procent av 40-åriga män inte har några barn alls att försörja. Kvinnor förväntas ta och tar fortfarande ett större huvudansvar för hem och familj. Arbetsgivaren vet att de flesta kvinnor kommer att skaffa barn och att det påverkar närvaron på jobbet. Detsamma antas inte hända när män blir föräldrar, för då jobbar de oftast än mer. Statistiken visar att män minskar sin andel att ta vård av sjukt barn, och vart femte barn som fyllt tre år har en pappa som inte tagit ut någon dag alls sedan barnets födelse. Att uppnå jämställdhet i arbetslivet handlar inte enbart om att stärka kvinnors ställning i arbetslivet utan också om att förändra synen på manligt och kvinnligt. De som arbetar ofrivillig deltid har, förutom svårigheter att försörja sig på sin lön, en svagare förankring i arbetslivet. Det ofrivilliga deltidsarbetet är ett hinder för jämställdhet, och man måste våga se att det är strukturerna i samhället som förhindrar jämställdhet. Många gånger har jag hört män och kvinnor säga att kvinnor vill arbeta deltid när barnen är små, men sanningen är den att 30 procent av kvinnor utan barn tvingas att jobba deltid i Sverige, och 36 procent av kvinnorna med barn upp till tio år jobbar deltid. Det stämmer alltså inte att det är när barnen är små som man jobbar deltid. Tittar man på männen är det 12 procent av männen utan barn som jobbar deltid, och av de män som har barn mellan noll och tio år jobbar endast 6 procent deltid. Siffrorna talar för sig själva. Kvinnor som jobbar deltid är mer sjukskrivna än andra, så man kan se att även ur ett hälsoperspektiv och ett samhällsperspektiv blir det lönsamt att arbeta för att heltider och fasta anställningar ska vara grunden på en modern arbetsmarknad. Och hör och häpna! Den allra friskaste kvinnan är trots allt den heltidsarbetande trebarnsmamman. En viktig del i arbetet för att åstadkomma en attitydförändring är att lyfta fram goda exempel och skapa förutsättningar för hur vi på bästa sätt kan bryta de strukturer som i dag motverkar heltidsarbete. Lösningen är inte att kraftigt försämra villkoren för de deltidsarbetslösa, som den borgerliga regeringen har gjort, utan att införa åtgärder för att se till att deltidsarbetande blir heltidsarbetande. Vi har hört i tidigare inlägg här att deltidsarbetslösheten minskar, men det är ju ett resultat av de ändrade reglerna. Vi hade i vårt utskott en arbetsförmedlare som talade om att de fått ned statistiken så bra. Men när vi frågade vad de hade gjort var svaret att de egentligen inte hade gjort någonting. Man hade i stort sett skrämt kvinnorna med regelverket. Vi socialdemokrater vill ha fler fasta jobb, inte färre. Andelen tidsbegränsade anställningar har ökat under de senaste 15 åren, mest dramatiskt bland kvinnor och yngre. En tillfällig anställning kan vara ett bra sätt att etablera sig i arbetslivet, men när olika korta anställningar staplas på varandra gång på gång under lång tid och högt upp i åldrarna blir det ett stort problem. I tidsbegränsade anställningar är i regel tillgången till utbildning, utveckling och lärande liksom inflytande mycket sämre än i fasta anställningar. Vi socialdemokrater menar att huvudregeln på svensk arbetsmarknad ska vara tillsvidareanställning på heltid, både för män och för kvinnor. Den förändring i lagen om anställningsskydd som infördes av den borgerliga regeringen den 1 juli 2007 innebar att arbetsgivaren skulle kunna hålla personer kvar längre i korta anställningar, samtidigt som individens anställningsskydd försämrades. Det gynnar definitivt inte jämställdheten. Herr talman! I går firade vi att det var 60 år sedan FN antog den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter. Det står bland annat i artikel 23: "Var och en har utan diskriminering rätt till lika lön för lika arbete." Det kan tyckas som en självklarhet, men hur ser det ut? Enligt Gender Gap Index kommer Sverige först på 35:e plats. Det tål att tänka på, efter 60 års löfte att var och en har utan diskriminering rätt till lika lön för likvärdigt arbete, att vi som anses vara ett av världens mest jämställda länder ligger först på 35:e plats med lika lön för lika arbete. Samtidigt kan vi läsa i LO-tidningen att det tar ett helt arbetsliv för en industriarbetare att matcha en genomsnittlig årslön för en vd i Sverige eller 105 år för att matcha årets vinnare av finansvärldens egen löneliga. Inkomsttoppen är rakt igenom en manlig historia. Endast fem kvinnor kvalar in på den topplistan. Det är med stor oro man ser på de förändringar som den borgerliga regeringen har genomfört som gynnar män och drabbar kvinnor. Samtidigt har man tagit bort bra verktyg och metoder som fungerade för att förändra och förbättra för att få jämställda löner. Vi hörde här tidigare att Ulf Holm pratade om lönekartläggningarna och att Désirée Pethrus Engström rättade honom, eller vad man nu ska säga. Lönekartläggningar finns kvar - okej, så är det. Men de har försämrats oerhört mycket genom att handlingsplaner för jämställda löner inte är kvar för de företag som har 25 anställda eller färre. Det har också försämrats, eftersom man ska göra och redovisa dem vart tredje år i stället för varje år. Både JämO och forskare är överens om att det inte gynnar jämställdheten. Av dessa anledningar vill vi socialdemokrater att det ska ske en bred utbildning av fackliga företrädare och arbetsgivare runt om på landets arbetsplatser i frågor om könsdiskriminering och vikten av en jämställd arbetsplats, och vi avsätter 10 miljoner kronor för detta under 2009. Därutöver vill vi avsätta ytterligare 10 miljoner kronor till den nya ombudsmannen mot diskriminering för att myndigheten ska kunna öka granskningen av jämställdhetsplaner och lönekartläggningar. Herr talman! "Sverige tappar i jämställdhet." Så löd rubriken som man kunde läsa i Svenska Dagbladet den 12 november i år. Det är inga rubriker vi i Sverige är vana vid att se. Tvärtom brukar Sverige sätta en ära i att ligga i framkant i jämställdhetsfrågorna. Enligt jämställdhetsindex 2008 är inte Sverige världens mest jämställda land längre, utan vi har halkat ned till en tredjeplats. Norge och Finland har gått förbi oss, men vi är fortfarande med på medaljplats. Hur länge till återstår att se med en borgerlig regering. Om man vill vinna får man nog inte skylla enbart på motståndaren, utan den som har ansvaret måste ta till sig, våga och vilja förändra. När man inte står överst på prispallen utan blir omsprungen av två andra måste man ha självinsikt och fundera på varför de andra har blivit bättre, inte skylla på föregående tränare, om man har ambition och vilja att jämställdheten ska bli bättre. Vi socialdemokrater anser att det behövs en tydlig genusanalys av den övergripande politik som regeringen driver. Efter två år av borgerligt regerande kan vi konstatera att den förda politiken framför allt har gynnat män med hög inkomst och/eller förmögenhet framför kvinnor. Det visar bland annat statistik från riksdagens utredningstjänst. Regeringens försämringar av socialförsäkringssystemet och arbetslöshetsförsäkringen har slagit hårdast mot kvinnor. En majoritet av landets deltidsarbetslösa är kvinnor, och det är fler kvinnor än män som är långtidssjuka och därmed fler kvinnor som får sin ersättning sänkt eller indragen. Regeringens politik har även ökat den ekonomiska utsattheten bland ensamstående föräldrar, vilket till övervägande del är kvinnor. Allt fler av dem har i dag behov av både bostadsbidrag och försörjningsstöd för att klara av att betala boende och mat. Det krävs tydliga insatser och genusanalyser på flera politikområden för att man ska kunna bedriva en jämställdhetspolitik som ligger i linje med det som vi här i riksdagen beslutade förra mandatperioden. Till sist, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 11.

Herr talman! Det finns många frågor som man egentligen skulle kunna ställa till Ann-Christin Ahlberg när det gäller jämställdheten under den socialdemokratiska regeringsperioden. Det kan jämföras med de åtgärder som nu vidtas. Det är lätt att kritisera. Men frågan är vilka alternativa förslag som man har. Anledningen till att jag gick upp i talarstolen är att Ann-Christin Ahlberg tog upp redovisningen om att Sverige halkar efter i jämställdhetsligan. Men det framkom nämligen att det var på grund av den tidigare regeringen. Man hade gjort mätningen under de socialdemokratiska åren. Därför är det väl bättre att vi tittar på hur Socialdemokraterna har klarat av jämställdhetspolitiken och hur de möjligtvis kan klara av den i framtiden. I dag är det färre kvinnor än under den socialdemokratiska regeringens tid som jobbar deltid. Fler kvinnor jobbar heltid. Vi ökar incitamenten för kvinnor att jobba heltid. Frågan är: Vilka konkreta förslag har Ann-Christin Ahlberg och Socialdemokraterna för att färre kvinnor ska jobba deltid? När det gäller bolagsstyrelser undrar jag vilka förslag som Socialdemokraterna har för att öka andelen kvinnor där. Har Socialdemokraterna ett förslag om att kvotera in kvinnor i dessa styrelser, eller på vilket sätt vill Socialdemokraterna få in fler kvinnor i bolagsstyrelser?

Herr talman! Jag ska börja med den sista frågan. Det är ingenting som vi har beslutat om än. Men visst är tanken väldigt lockande. Vi har just sett av resultatet från Norge att det går väldigt bra när man kvoterar in kvinnor i bolagsstyrelser. Det är klart att det är en av anledningarna till att Sverige har blivit omsprunget av just Norge. Men Désirée Pethrus Engström måste också titta på hela denna indextabell. Det stämmer att den är från 2006, men det finns siffror ända till 2007. Och såvitt jag minns var det bland annat Désirée Pethrus Engströms parti som var i regeringsställning då. Dessutom tror jag att Désirée Pethrus Engström ska vara väldigt glad för de siffror som finns nu. Om man skulle ha haft de siffror som visar hur det är ända fram till i dag hade de visat att vi har halkat efter ännu mer och hamnat ännu längre ned på listan. Då hade vi säkert inte varit på medaljplats. När det gäller heltider och deltider kan man med statistik lura både den ena och den andra. Man måste också våga titta på varför en del försvinner från statistiken. Vi vet att a-kassan i dag bara tillåter att man stämplar upp till heltid ett visst antal dagar. Därför försvinner en del. Vi vet också att många kvinnor inte orkar stå till förfogande hos Arbetsförmedlingen och vara tillgängliga 365 dagar och dygnet runt för att få kanske 5 procent i a-kasseersättning. Det är så livet ser ut för kvinnor som jobbar deltid.

Herr talman! Det är intressant att notera att mycket kritik riktas mot alliansregeringen, men man har oftast inga egna förslag. Det gäller nu framför allt det som jag nu tar upp om kvotering av kvinnor till bolagsstyrelser. Man frågar: Varför gör regeringen ingenting? Men man har inga konkreta och skarpa förslag själv. När det gäller deltidsarbete tycker jag att vi borde kunna vara överens om incitamenten för att jobba deltid. Om vi nu vill att kvinnor ska ha möjlighet till heltid måste vi skapa incitament. Om vi har ett system där arbetsgivarna säger att det är okej att erbjuda deltidstjänst eftersom man kan deltidsstämpla, är det då inte bra att vi stramar åt lite grann, så att arbetsgivarna förstår att de inte kan utnyttja systemet med deltidsarbetslöshet? Med vår nuvarande regering ser vi att vi får fler kvinnor i arbete och fler kvinnor som kommer att starta företag. Jag tror att vi under denna regeringsperiod kommer att få ett facit som visar att kvinnors självständighet, makt och inflytande i samhället ökar och att vi kommer att få se väldigt bra siffror jämfört med hur det var under den förra regeringens tid. Jag är inte orolig. Jag tror att det är viktigt att alla incitament för kvinnor handlar om att ha möjlighet att vara med och delta på arbetsmarknaden. Kommuner och landsting har ett jättestort ansvar. Det finns många socialdemokratiska kommuner som inte gör tillräckligt för att se till att kvinnor får heltidsjobb. Vi är överens om att försöka få kommunerna att sluta med alla dessa deltidsanställningar. Men det är många av Ann-Christin Ahlbergs partikamrater som fortsätter i samma gamla vanliga takt. Det är inte så lätt att ändra hela den politik som Socialdemokraterna har fört under lång tid och som har varit väldigt negativ för många, både invandrare och kvinnor. Här kommer det tyvärr att ta tid att vända skutan.

Herr talman! Jag blir väldigt orolig när Désirée Pethrus Engström säger att arbetsgivaren utnyttjade deltidsstämplingen. Så var det säkert i väldigt många fall. Men varför ska den enskilda personen drabbas av regelförändringarna? Ska vi inte se till att arbetsgivarna löser detta problem? Det är ju arbetsgivarna som har utnyttjat alla dessa kvinnor i så många år. Ni har själva sagt att man kunde utnyttja detta system i 18 år. Ska vi då låta den enskilda lilla människan ta både det ekonomiska ansvaret och ansvaret för att se till att få heltid? Det måste ändå vara arbetsgivaren som har utnyttjat dessa personer i så många år och inte hittat lösningar som ska ta detta ansvar. Det finns nämligen lösningar, Désirée Pethrus Engström. Jag har jobbat med sådana lösningar. Jag vet att om bara viljan finns går det. Varför ska det vara så svårt på kvinnors arbetsplatser, eller på arbetsplatser där både kvinnor och män jobbar, att ge kvinnor heltidsjobb? Det är bara män som får heltidsjobb, inte kvinnor. I min kommun får männen alltid heltidsjobb, oavsett om de jobbar som vaktmästare eller undersköterska, medan kvinnorna, oavsett om de jobbar som undersköterska eller skolmåltidsbiträde, får finna sig i att få den sysselsättning som de har. Jag kan här visa ett kort där det tydligt sägs hur kvinnor blir behandlade av arbetsgivare. Jag älskar Kommunals vykort. På detta kort står det: På fredag behöver vi dig 2,734 timmar. Då frågar kvinnan: Hela mig? Det är så det ofta ser ut i kommunerna och i landstingen men också på andra ställen. Kvinnorna får ta de timmar de får.

Herr talman! Vänsterpartiet har välkomnat de satsningar som regeringen har gjort när det gäller att bekämpa sexualiserat våld, hedersrelaterat våld, våld i samkönade relationer och även det som kommer när det gäller prostitution och människohandel. Utöver det gör vi själva betydligt större och mer träffsäkra satsningar på samma områden. Vi har hört jämställdhetsministern här säga att hon är intresserad av att ta in förslag från andra. Så vi kanske kan hoppas på att några av våra idéer så småningom blir verklighet även före valet 2010 - vem vet. Till skillnad från regeringens politik genomsyrar jämställdhetsperspektivet hela vår politik på alla politikområden. Det innebär att vi också gör både riktade och generella insatser som syftar till att förändra de strukturer som upprätthåller och fortplantar orättvisorna mellan kvinnor och män på samhällets alla områden. Det är det vi menar måste vara målet med en jämställdhetspolitik värd namnet - att i grunden förändra samhället så att kön upphör att vara en faktor som avgör vad du tjänar, vilken sorts jobb du erbjuds, hur mycket ansvar du förväntas ta för dina barn och i vilken grad du kan bestämma om allt från din egen kropp till hur lagar stiftas och hur samhällets resurser används. Jag ska nämna några av de satsningar som vi gör. Det handlar om att vi vill se ett jämställt föräldraskap och därför vill individualisera föräldraförsäkringen. Vi gör stora satsningar för en jämställd arbetsmarknad genom rätt till heltid, fler fasta anställningar och mer resurser till kommuner och landsting för att anställa fler, för att höja kvinnors löner och för att erbjuda fortbildning för de anställda i framför allt äldreomsorgen. Vi satsar på en arbetslöshetsförsäkring som faktiskt omfattar och ger trygghet åt alla och på en sjukförsäkring som innebär att inte de som bäst behöver den kastas ut. Vi satsar på ungas identitetsutveckling genom fler genuspedagoger i förskolan, förbättrad sex- och samlevnadsundervisning och genusperspektiv på lärarutbildningen. Vi satsar på en ökad rättstrygghet för offer för sexualiserat våld och sexualbrott genom obligatorisk fortbildning inom rättsväsen och socialtjänst. Listan över åtgärder och reformer kan göras betydligt längre. Men politik är ingen tävling i vem som har flest punkter på en lista. Det handlar om riktning och om resultat. Där förskräcker de två åren med borgerlig regering. Vänsterpartiet har låtit riksdagens utredningstjänst räkna på hur regeringens samlade ekonomiska politik har slagit med avseende på jämställdheten. Det visar sig att sedan år 2006 har inkomstklyftan mellan kvinnor och män ökat med hela 4 procentenheter. Det motsvarar en genomsnittlig ökning av inkomstskillnaderna med 1 000 kronor per månad. Det har skett en ofantlig omfördelning av resurser, från lågavlönade kvinnor som bor i glesbygd till högavlönade män som är bosatta i storstadsområden. Fördelningspolitiskt har regeringen alltså fört en omvänd jämställdhetspolitik. Kvinnor har fått se sina redan lägre inkomster ytterligare minska, till förmån för gruppen män - allt enligt beräkningar gjorda av riksdagens utredningstjänst. Den här ökande ekonomiska orättvisan mellan kvinnor och män beror på helheten i regeringens ekonomiska politik, där skattesänkningarna har utformats så att de konsekvent gynnat dem som redan har höga inkomster och stora förmögenheter och där beskattningen av förmögenheter tagits bort. Beskattningen av högt värderade fastigheter har sänkts dramatiskt. Ersättningen från föräldraförsäkringen har liksom sjukpenningen sänkts. Regelverket i a-kassan har utformats så att de med lägst lön betalar mer i avgift än de med hög lön. Deltidsarbetande och visstidsanställda har fått svårare att kvalificera sig för att få ersättning. Deltidsarbetande kvinnor puttas dag för dag, som Ann-Christin Ahlberg nyss sagt, ut ur försäkringen och förlorar rätten till ersättning. Det är en politik där åtstramningen år för år av resurser till kommuner och landsting på många håll redan har lett till nedskärningar och besparingar i sjukvård och omsorg - nedskärningar som nu, enligt alla bedömare, riskerar att bli dramatiska när skatteintäkterna minskar till följd av jobbkrisen. Alla de här reformerna har drabbat kvinnor i betydligt högre grad än män. Vilka är det som drabbas mest av nedskärningarna inom vård och omsorg? Ja, det är förstås alla medborgare som har behov av de här tjänsterna. Men samtidigt vet vi att det är kvinnor som i högst grad är anställda i de här verksamheterna och som drabbas genom en allt tyngre arbetsbörda och ännu sämre utsikter att få bättre arbetsvillkor och höjd lön. Dessutom vet vi att det är kvinnor i egenskap av makar, mödrar, döttrar och systrar som efter avslutad arbetsdag får kliva in i och sköta omsorgsarbetet oavlönat om den servicen inte längre finns i kommunen. Herr talman! Hårda fakta: Resultatet av två år med borgerlig omfördelningspolitik - med en omfördelning från kvinnor till män och från dem med små inkomster och lite makt och inflytande till dem med höga inkomster och mycket makt och inflytande - bekräftar att jämställdhet inte är någonting som uppnås av sig självt som en effekt av en oundviklig utveckling. Tvärtom går det att väldigt snabbt rasera de framsteg som trots allt gjorts tack vare åratal av kamp i kvinnorörelsen och bland de grupper och politiska partier och organisationer som har tagit fajten för ett jämställt samhälle. Men när det gäller att öka orättvisorna mellan kvinnor och män har den borgerliga regeringen sammantaget i hög grad visat prov på effektivitet. Det är uppenbart att Sverige för att den här utvecklingen ska kunna vändas och vi ska kunna gå i riktning mot en ökad jämställdhet behöver en regering som har både visioner och ambitioner att förverkliga de jämställdhetspolitiska målen om ett samhälle där kön inte avgör dina möjligheter i livet. Det är uppenbart att den borgerliga regeringen saknar både de visionerna och de ambitionerna. Jag yrkar bifall till reservation 10 från Vänsterpartiet. I detta anförande instämde Marianne Berg, Kalle Larsson och LiseLotte Olsson (alla v).

Herr talman! Jag blir väldigt orolig när Désirée Pethrus Engström säger att arbetsgivaren utnyttjade deltidsstämplingen. Så var det säkert i väldigt många fall. Men varför ska den enskilda personen drabbas av regelförändringarna? Ska vi inte se till att arbetsgivarna löser detta problem? Det är ju arbetsgivarna som har utnyttjat alla dessa kvinnor i så många år. Ni har själva sagt att man kunde utnyttja detta system i 18 år. Ska vi då låta den enskilda lilla människan ta både det ekonomiska ansvaret och ansvaret för att se till att få heltid? Det måste ändå vara arbetsgivaren som har utnyttjat dessa personer i så många år och inte hittat lösningar som ska ta detta ansvar. Det finns nämligen lösningar, Désirée Pethrus Engström. Jag har jobbat med sådana lösningar. Jag vet att om bara viljan finns går det. Varför ska det vara så svårt på kvinnors arbetsplatser, eller på arbetsplatser där både kvinnor och män jobbar, att ge kvinnor heltidsjobb? Det är bara män som får heltidsjobb, inte kvinnor. I min kommun får männen alltid heltidsjobb, oavsett om de jobbar som vaktmästare eller undersköterska, medan kvinnorna, oavsett om de jobbar som undersköterska eller skolmåltidsbiträde, får finna sig i att få den sysselsättning som de har. Jag kan här visa ett kort där det tydligt sägs hur kvinnor blir behandlade av arbetsgivare. Jag älskar Kommunals vykort. På detta kort står det: På fredag behöver vi dig 2,734 timmar. Då frågar kvinnan: Hela mig? Det är så det ofta ser ut i kommunerna och i landstingen men också på andra ställen. Kvinnorna får ta de timmar de får.

Herr talman! Vänsterpartiet har välkomnat de satsningar som regeringen har gjort när det gäller att bekämpa sexualiserat våld, hedersrelaterat våld, våld i samkönade relationer och även det som kommer när det gäller prostitution och människohandel. Utöver det gör vi själva betydligt större och mer träffsäkra satsningar på samma områden. Vi har hört jämställdhetsministern här säga att hon är intresserad av att ta in förslag från andra. Så vi kanske kan hoppas på att några av våra idéer så småningom blir verklighet även före valet 2010 - vem vet. Till skillnad från regeringens politik genomsyrar jämställdhetsperspektivet hela vår politik på alla politikområden. Det innebär att vi också gör både riktade och generella insatser som syftar till att förändra de strukturer som upprätthåller och fortplantar orättvisorna mellan kvinnor och män på samhällets alla områden. Det är det vi menar måste vara målet med en jämställdhetspolitik värd namnet - att i grunden förändra samhället så att kön upphör att vara en faktor som avgör vad du tjänar, vilken sorts jobb du erbjuds, hur mycket ansvar du förväntas ta för dina barn och i vilken grad du kan bestämma om allt från din egen kropp till hur lagar stiftas och hur samhällets resurser används. Jag ska nämna några av de satsningar som vi gör. Det handlar om att vi vill se ett jämställt föräldraskap och därför vill individualisera föräldraförsäkringen. Vi gör stora satsningar för en jämställd arbetsmarknad genom rätt till heltid, fler fasta anställningar och mer resurser till kommuner och landsting för att anställa fler, för att höja kvinnors löner och för att erbjuda fortbildning för de anställda i framför allt äldreomsorgen. Vi satsar på en arbetslöshetsförsäkring som faktiskt omfattar och ger trygghet åt alla och på en sjukförsäkring som innebär att inte de som bäst behöver den kastas ut. Vi satsar på ungas identitetsutveckling genom fler genuspedagoger i förskolan, förbättrad sex- och samlevnadsundervisning och genusperspektiv på lärarutbildningen. Vi satsar på en ökad rättstrygghet för offer för sexualiserat våld och sexualbrott genom obligatorisk fortbildning inom rättsväsen och socialtjänst. Listan över åtgärder och reformer kan göras betydligt längre. Men politik är ingen tävling i vem som har flest punkter på en lista. Det handlar om riktning och om resultat. Där förskräcker de två åren med borgerlig regering. Vänsterpartiet har låtit riksdagens utredningstjänst räkna på hur regeringens samlade ekonomiska politik har slagit med avseende på jämställdheten. Det visar sig att sedan år 2006 har inkomstklyftan mellan kvinnor och män ökat med hela 4 procentenheter. Det motsvarar en genomsnittlig ökning av inkomstskillnaderna med 1 000 kronor per månad. Det har skett en ofantlig omfördelning av resurser, från lågavlönade kvinnor som bor i glesbygd till högavlönade män som är bosatta i storstadsområden. Fördelningspolitiskt har regeringen alltså fört en omvänd jämställdhetspolitik. Kvinnor har fått se sina redan lägre inkomster ytterligare minska, till förmån för gruppen män - allt enligt beräkningar gjorda av riksdagens utredningstjänst. Den här ökande ekonomiska orättvisan mellan kvinnor och män beror på helheten i regeringens ekonomiska politik, där skattesänkningarna har utformats så att de konsekvent gynnat dem som redan har höga inkomster och stora förmögenheter och där beskattningen av förmögenheter tagits bort. Beskattningen av högt värderade fastigheter har sänkts dramatiskt. Ersättningen från föräldraförsäkringen har liksom sjukpenningen sänkts. Regelverket i a-kassan har utformats så att de med lägst lön betalar mer i avgift än de med hög lön. Deltidsarbetande och visstidsanställda har fått svårare att kvalificera sig för att få ersättning. Deltidsarbetande kvinnor puttas dag för dag, som Ann-Christin Ahlberg nyss sagt, ut ur försäkringen och förlorar rätten till ersättning. Det är en politik där åtstramningen år för år av resurser till kommuner och landsting på många håll redan har lett till nedskärningar och besparingar i sjukvård och omsorg - nedskärningar som nu, enligt alla bedömare, riskerar att bli dramatiska när skatteintäkterna minskar till följd av jobbkrisen. Alla de här reformerna har drabbat kvinnor i betydligt högre grad än män. Vilka är det som drabbas mest av nedskärningarna inom vård och omsorg? Ja, det är förstås alla medborgare som har behov av de här tjänsterna. Men samtidigt vet vi att det är kvinnor som i högst grad är anställda i de här verksamheterna och som drabbas genom en allt tyngre arbetsbörda och ännu sämre utsikter att få bättre arbetsvillkor och höjd lön. Dessutom vet vi att det är kvinnor i egenskap av makar, mödrar, döttrar och systrar som efter avslutad arbetsdag får kliva in i och sköta omsorgsarbetet oavlönat om den servicen inte längre finns i kommunen. Herr talman! Hårda fakta: Resultatet av två år med borgerlig omfördelningspolitik - med en omfördelning från kvinnor till män och från dem med små inkomster och lite makt och inflytande till dem med höga inkomster och mycket makt och inflytande - bekräftar att jämställdhet inte är någonting som uppnås av sig självt som en effekt av en oundviklig utveckling. Tvärtom går det att väldigt snabbt rasera de framsteg som trots allt gjorts tack vare åratal av kamp i kvinnorörelsen och bland de grupper och politiska partier och organisationer som har tagit fajten för ett jämställt samhälle. Men när det gäller att öka orättvisorna mellan kvinnor och män har den borgerliga regeringen sammantaget i hög grad visat prov på effektivitet. Det är uppenbart att Sverige för att den här utvecklingen ska kunna vändas och vi ska kunna gå i riktning mot en ökad jämställdhet behöver en regering som har både visioner och ambitioner att förverkliga de jämställdhetspolitiska målen om ett samhälle där kön inte avgör dina möjligheter i livet. Det är uppenbart att den borgerliga regeringen saknar både de visionerna och de ambitionerna. Jag yrkar bifall till reservation 10 från Vänsterpartiet. I detta anförande instämde Marianne Berg, Kalle Larsson och LiseLotte Olsson (alla v).

Herr talman! Så här i slutet av vår debatt hade jag tänkt ägna några minuter åt att föra fram vad alliansregeringen gör på området jämställdhet. Redan nu kan jag varna för att en del av det redan har tagits upp. Men så är det när man är sist i debatten, så ni får ursäkta mig för det. Utgångspunkten för regeringens arbete är att kvinnor och män ska ha lika makt att forma samhället och sina egna liv. För arbetsmarknadsområdet har detta varit särskilt viktigt eftersom det är betydelsefullt för Sverige och för vårt framtida samhälles utvecklingskraft att kvinnor deltar på samma villkor som män i arbetslivet. Sverige brukar annars i internationella jämförelser och mätningar placera sig på toppositioner när det kommer till jämställdhet. Jämfört med många andra länder har vi i Sverige kommit långt till exempel när det gäller kvinnors deltagande på arbetsmarknaden - detta inte minst genom en väl utbyggd och offentligt finansierad barnomsorg. Att Sverige internationellt står sig väl betyder däremot inte att vi står helt utan utmaningar. Till exempel när alliansregeringen för två år sedan tog över stod det klart att arbetet med att intensifiera jämställdhetsarbetet måste öka. Herr talman! Jag skulle kortfattat vilja redogöra för en del av de åtgärder som regeringen har vidtagit eller är på väg att vidta. Jag gör det inom ramen för en del av de delmål som den här regeringen arbetar efter och som också den förra regeringen arbetat efter. På området ekonomisk jämställdhet har regeringen tagit en rad initiativ. Till exempel gäller det då att göra det möjligt för kvinnor i offentlig sektor att starta egen verksamhet genom avknoppning. Bland annat vill vi därmed att kvinnor ska få ett större inflytande över arbetsuppgifter, arbetstider, anställningsvillkor och lön. Andra reformer är alliansens inkomstskattesänkningar som inte bara gjort det mer lönsamt att arbeta heltid utan också via minskade marginaleffekter gjort det mer lönsamt för kvinnor att gå från deltid till heltid. Därutöver har vi genomfört omfattande satsningar på kvinnligt företagande eftersom andelen företag ägda av kvinnor fortfarande är alldeles för liten. Till exempel har regeringens insats med mikrolån, som vi fördubblat, gett god effekt. Man kan säga att hälften av beviljade lån har gått till just kvinnor. Ett annat delmål handlar om hur fördelningen av det obetalda hem- och omsorgsarbetet ska bli mer jämställd. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet. En viktig reform på området är givetvis avdraget för hushållsnära tjänster som inte bara underlättat för familjer att få hjälp med det obetalda hemarbetet utan också bidragit till att många jobb som tidigare varit svarta otrygga anställningar nu har blivit vita trygga anställningar. Vi vill också kunna mäta effekten av våra reformer. Därför har vi bett Statistiska centralbyrån att ta fram en tidsanvändningsundersökning som visar hur mycket tid kvinnor och män lägger på hushållsarbete och hemarbete. Den ska också visa på skillnader i vilken typ av hushållsarbete som män och kvinnor utför. I detta sammanhang vill jag också nämna den jämställdhetsbonus som regeringen infört för att uppmuntra föräldrar att gemensamt ta ett större ansvar när det gäller att ta hand om barnen när de är små. Det sista målet som jag skulle vilja uppehålla mig en stund vid handlar om mäns våld mot kvinnor, som måste upphöra, att man som människa, oavsett ålder eller kön, har samma rätt till kroppslig integritet. Jag känner mig stolt över regeringens handlingsplan som riksdagen behandlade här i maj, som omfattar 56 åtgärder på totalt 800 miljoner kronor. Bland insatserna finns till exempel ökat stöd till kvinnojourer och ett nationellt program för att sexualbrottsoffer ska omhändertas inom vården på samma sätt oavsett var i landet de råkar bo. Den innehåller också förebyggande insatser, till exempel ökade satsningar på behandlingsprogram för sexualbrottsdömda. Det är några reformer som regeringen har lagt fram och kommer att införa under mandatperioden. Utöver det jag nämnt finns också det treåriga forskningsprogrammet för kvinnors hälsa, eftersom vi vet att kvinnliga patienter i dag inte behandlas på samma sätt som manliga. Jag vill givetvis också nämna den handlingsplan mot prostitution och människohandel vars 36 åtgärder nu bereds. Herr talman! Jag vill avslutningsvis framföra att arbetet med att uppfylla ambitionerna på jämställdhetsområdet måste fortsätta. En jämställd arbetsmarknad bär nämligen på en enorm potential, för skulle kvinnors faktiska förvärvsarbete vara lika stort som mäns hade bnp bara i år varit 15 procent högre. Slutsatsen blir givetvis att vi ska skapa ytterligare incitament för att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, för då kan både den svenska konkurrenskraften och ekonomin stärkas. (Applåder)

Herr talman! Jag blev lite uppretad när Anna König Jerlmyr sade att ni har gjort så väldigt mycket på jämställdhetsområdet. Då måste jag ta upp några minusposter, för om det ska bli ett plus måste man också beakta det som man har tagit bort. Jag ska bara nämna några saker som har försämrat för kvinnor. Vårdnadsbidraget, nedläggningen av ALI, som forskade om kvinnor och deras arbetsmiljö med mera. A-kassan är en typisk sådan sak som försämrar för kvinnor, liksom sjukförsäkringen. Tidigare planerade satsningar har inte blivit av, som vi kunde se i Riksdag & Departement: Mångmiljonsatsning på jämställdhet kom av sig. Endast 148 av 400 miljoner har använts. Förra året kunde vi se denna stora rubrik: En budget för gubbar av Anders Borg. Vi ser försämringarna i visstidsanställningarna som gör att kvinnor får det ännu tuffare och LAS-företrädet som har förändrats till det sämre. Och när man kommer till hushållsnära tjänster blir man nästan gråtfärdig. Vem var det som använde de svarta tjänsterna? Jag har frågat runt när jag har varit ute på LO-kurser och i andra sammanhang hur många det var som tidigare använde hushållsnära tjänster som var svarta eller vita. Ännu har jag inte lyckats hitta någon som sagt att man använt vare sig svarta eller vita hushållsnära tjänster. Men vi har ju kunnat se i medierna vilka som har använt svarta hushållsnära tjänster och barnflickor. Det är egentligen de som redan skulle ha haft råd att betala vita tjänster som nu får skatteavdrag för att göra dem till vita tjänster.

Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag respekterar Ann-Christins engagemang i jämställdhetsfrågorna. Vi kan nog ha samma mål när det gäller jämställdhetspolitiken, även om våra medel kan se olika ut. Men jag känner mig väldigt trygg med de reformer som regeringen har lagt fram på området, alltifrån att stärka kvinnors ekonomi genom att göra det mer lönsamt att arbeta till att stärka kvinnligt företagande, som kan ge fler kvinnliga vd:ar och förhoppningsvis också leda fram till fler kvinnor i bolagsstyrelser. Det är också viktigt att vi nu gör det mer kostsamt att diskriminera på arbetsmarknaden. Det här är några av de åtgärder som vi har genomfört och som också har börjat ge effekt. Vi kan se det till exempel när det gäller deltidsarbetslösheten, som nu är mindre än för två år sedan. Vi kan också se att antalet sysselsatta kvinnor var större i oktober om man jämför med för två år sedan och att antalet kvinnor med fasta anställningar ökar. Jag skulle vilja ställa en fråga till Ann-Christin Ahlberg. Du var inne på här att det är så förskräckligt att vi nu begränsar deltidsersättningen i a-kassan. Men i Socialdemokraternas förslag ser man att även Socialdemokraterna vill införa en begränsningsregel i a-kassan när det gäller deltidsarbetslöshet. Så ni säger en sak och gör en helt annan sak. Om man ser tillbaka på vad er politik ledde till så ledde den till att gruppen fattiga ensamstående kvinnor med barn växte. Vi kunde se att två av tre sjukskrivna kvinnor, som vi nu tar hand om, cementerades i sjukskrivning och förtidspensionering under er tid vid makten. Vi försöker att ta ansvar och rensa upp i de stora samhällsproblem som har växt fram under många år. Vi tar ansvar. Jag tycker att Socialdemokraterna kastar sten i glashus.

Herr talman! Jag fick ingen åsikt om de försämringar man har gjort som ändå måste stå på minussidan. En sak kan jag hålla med om, att det är bra att det kostar att diskriminera. Det kan jag hålla med om. När det sedan gäller begränsningen av deltider är det något som finns i vårt rådslagsmaterial. Det är inget beslut som vi har fattat. Jag kan upplysa Anna König Jerlmyr om att vi faktiskt har fått i uppdrag att analysera alla våra rådslag ur ett jämställdhetsperspektiv innan beslut ska fattas, så det kan vi nog återkomma till. När det gäller detta med ekonomisk jämställdhet och inkomstskattesänkningarna kunde vi läsa i Aftonbladet - jag tror att det var i går - att om en vanlig så kallad arbetarkvinna som kanske jobbar inom kommun, landsting, handel, hotell eller restaurang arbetar heltid kommer hon att få en ny skattesänkning med ungefär 280 kronor i månaden. Men det är ju så här att du och jag kommer i alla fall att få 1 000 kronor mindre i skatt nästa år. Är det att gynna kvinnor? Jag undrar vad det blir för skattesänkning för den kvinna som har en 74,311-procentig tjänst. Det kanske inte blir någonting alls. Vi vet att det oftare är kvinnor som är sjukskrivna. De har fått högre skatt än vad du och jag har. Vi vet också att de som är deltidsarbetslösa har fått ett krångligare regelsystem. De kan därmed inte få de ersättningar som de så väl är berättigade till så länge vi politiker inte ser till att arbetsmarknaden fixar så att både kvinnor och män får rätt till heltid och trygga anställningar.

Herr talman! Jag vill tacka Ann-Christin så mycket för det. Jag kan bara konstatera att våra beräkningar visar att 97 procent av alla som jobbar, oavsett om det är män eller kvinnor, får minst 1 000 kronor mer att leva på efter skatt, tack vare våra jobbskatteavdrag som den rödgröna alliansen nu är väldigt splittrad om. Deltidsbegränsningen finns absolut med i Socialdemokraternas förslag till budget. Det står klart och tydligt. Det är också därifrån jag har hämtat uppgiften. Om man är emot deltidsbegränsningen bör man också vara kritisk mot det som Socialdemokraterna nu själva har lagt fram. När det kommer till hushållsnära tjänster kanske jag är mer intresserad av vilka som jobbade i den svarta sektorn än av vilka som köpte de hushållsnära tjänsterna. Det var en lång rad kvinnor som arbetade utan möjlighet till försäkring, med otrygga anställningar, utan möjlighet att få pension och så vidare. Vi kan nu se att dessa kvinnor har börjat arbeta i den vita sektorn. Inte minst visar de undersökningar som har gjorts att tre av fyra har gått direkt från arbetslöshet till arbete, och en stor del av dem har funnits i den svarta sektorn, så det här har verkligen gjort avtryck. Jag var på ett seminarium i går om ROT-avdraget. Där stod facket och arbetsgivarna arm i arm för att arbeta mot den svarta otrygga sektorn genom ett ROT-avdrag, vilket regeringen nu inför. Jag hade uppskattat om man tog det på samma allvar inom den hushållsnära sektorn genom införandet av ett RUT-avdrag. När det gäller lag om heltid säger de som jag har talat med och som jobbar inom denna sektor att konsekvensen kommer att bli färre jobb, inte fler. Vi kommer inte att kunna se företag som kan anställa på helger eller ha mer personal när det blir en arbetstopp. Det kommer att tas bort. Den möjligheten införde vi. Det kommer att leda till fler jobb, inte färre. (Applåder)