Subsidiaritetsprövning av förslag om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten

Fru talman! Vi ska debattera justitieutskottets utlåtande över en subsidiaritetsprövning av Europeiska kommissionens förslag till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten. Vi har i utskottet prövat vilken nivå förslaget ska ligga på; unionsnivå eller nationell nivå. Ett enigt utskott anser att förslaget i sin helhet strider mot både subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen. Utskottet föreslår därför att riksdagen beslutar att lämna ett motiverat yttrande till Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande. Hur enigt utskottet är kan vi diskutera vidare här, för det finns trots allt från Folkpartiet och Johan Pehrson ett särskilt yttrande där de anser att förslaget inte strider mot subsidiaritets- eller proportionalitetsprincipen. Låt mig återkomma till detta. Först lite kortfattat om vad förslaget går ut på. Det handlar om att inrätta en europeisk åklagarmyndighet där det övergripande syftet är att bekämpa brott mot EU:s finansiella intressen. Det handlar om missbruk och bedrägeri vad gäller EU-medel bland annat. Den här EU-åklagarmyndigheten ska ha exklusiv behörighet att utreda och åtala för den här typen av brott. Det innebär att medlemsstaternas åklagarbehörighet överlåts till EU. Det kommissionen säger är att förslaget är nödvändigt eftersom medlemsstaterna inte förmår att bekämpa dessa brott på ett tillfredsställande sätt. Ja, varför säger då utskottet i sitt utlåtande att detta strider i sin helhet mot subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen? Kommissionen har inte förmått att visa att det de vill uppnå, att på ett effektivt sätt bekämpa brott mot EU:s ekonomiska intressen, inte kan uppnås genom åtgärder på nationell nivå med stöd av det mellanstatliga samarbete som vi redan har i dag och som inte minst Eurojust erbjuder. Man kan säga att om ett brott innehåller en gränsöverskridande dimension finns redan i dagsläget Eurojust med tio års erfarenhet, kunskap och kompetens. Då ska vi veta att Eurojusts fulla potential inte är känd än eftersom inte alla medlemsstater har genomfört det senaste Eurojustbeslutet. Det finns även andra förslag för att ytterligare underlätta internationellt straffrättsligt samarbete mellan medlemsstaterna. Vi har redan tagit vissa kliv inom sådant samarbete. Om kommissionen inte har kunnat påvisa det här på nationell nivå har man inte heller kunnat visa på att de här åtgärderna skulle må bättre på EU-nivå. I sakfrågan är det givet så att vi socialdemokrater delar kommissionens uppfattning att det är viktigt och nödvändigt att kunna bekämpa brott mot ekonomiska intressen. Det är därför som vi har ett proportionalitetskriterium samtidigt som subsidiaritetsprövning ingår. Vi kan konstatera att detta förslag är långtgående och innebär inrättande av en ny överstatlig åklagarmyndighet. Fru talman! Det är uppenbart att införandet skulle få stora konsekvenser för svensk lagstiftning och svenska myndigheters verksamhet. Det sägs i förordningen att man i framtiden ska möjliggöra en utvidgning och kanske ge behörigheten till åklagarmyndigheten att omfatta annan grov gränsöverskridande brottslighet. Ja, då strider det i sin helhet mot subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen. Nu lite grann om formfrågan i riksdagen kring subsidiaritetsprövningen. Hanteringen har inte varit tillfredsställande enligt oss socialdemokrater. Hur regeringen har skött denna fråga är helt oacceptabelt. Utskottet har begärt att få en ståndpunkt från regeringen. Enligt riksdagsordningen ska regeringen komma inom två veckor. Vi fick bordlägga frågan i väntan på leverans. Inget levererades. Vi fick en text svart på vitt på ett papper där det stod att regeringen alltjämt analyserar förslaget och att man för närvarande inte kan ha någon inställning i frågan. I går i utskottet fanns en faktapromemoria på vårt bord där regeringen gör samma bedömning som ett enigt utskott, att förslaget i sin helhet strider mot både subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen. Då hade regeringen analyserat färdigt när utlåtandet fanns på riksdagens bord och vi skulle debattera frågan i dag. Det var ett enigt utskott som lämnade sitt utlåtande om förslaget till riksdagen att ge ett motiverat yttrande. Samtidigt finns det ett särskilt yttrande från Folkpartiet och Johan Pehrson där han skriver: "Jag delar kommissionens bedömning att förslaget om inrättande av den europeiska åklagarmyndigheten inte strider mot subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen." Så avslutas det särskilda yttrandet med: "I det rådande läget väljer jag dock att inte reservera mig mot förslaget att skicka ett motiverat yttrande." Johan Pehrson får ordet lite senare. Jag skulle vilja att han talar om vad det var för rådande läge. Var det så att Johan Pehrson kände sig rätt slagen av ett enigt utskott? Var det så att Johan Pehrson inte hade med sig de folkpartistiska riksdagsledamöterna? I går fick Johan Pehrson regeringens utlåtande om att det strider. Då kan man undra - i regeringen ingår också Folkpartiet - om inte Johan Pehrson är rätt ensam i sin lilla vrå. Jag skulle vilja att Johan Pehrson talade om för oss hur han har kommit fram till sitt ställningstagande.

Fru talman! Straff- och processrätten har genom historien utgjort, och utgör alltjämt, de mest centrala delarna av statsapparaten. Det är genom straff- och processrätten som varje tidsepoks styrelseskick gör sig påmint. Det gällde under antiken, och det gäller även i dagens moderna demokratier. Åklagarväsendet är i allra högsta grad förknippat med denna ordning och utgör en central funktion i den moderna rättsstaten. Det finns därför all anledning att värna varje stats rätt att själv bestämma över sin straff- och processrätt samt de institutioner som lyder under denna och alltid tänka sig för både en och två gånger innan en sådan fundamental del av staten överlämnas till överstatliga organ. Det innebär inte ett absolut hinder, men det måste i vart fall påvisas mycket starka skäl för att flytta centrala delar av statsapparaten bort från statens ansvarsområde. I föreliggande ärende har frågan aktualiserats. Kommissionen har som ett led i ett större lagstiftningsarbete föreslagit att det ska inrättas en gemensam europeisk åklagarmyndighet i syfte att stärka skyddet för EU:s ekonomiska intressen. Denna europeiska åklagarmyndighet föreslås få exklusiv behörighet att utreda och åtala för brott mot EU:s ekonomiska intressen. Kommissionen motiverar förslaget med att medlemsstaterna inte förmår att bekämpa aktuella brott på ett tillfredsställande sätt. Resursbrist, ett nationellt synsätt och svårigheter på grund av gränsöverskridande brottslighet anförs som orsaker till medlemsstaternas tillkortakommanden. Fru talman! Det är utskottets mening att det är av stor vikt att på ett effektivt sätt bekämpa brott mot EU:s ekonomiska intressen. Denna typ av brottslighet kan slå hårt mot EU:s välstånd och är också ett hot mot den europeiska gemenskapens grundvalar. I dag utreds den här typen av brottslighet för Sveriges vidkommande av svenska åklagare med hjälp av bland annat polisen och Skatteverket. Någon överstatlig myndighet existerar däremot inte. Detta innebär att det nu föreliggande förslaget skulle medföra betydande förändringar och långtgående konsekvenser inom framför allt det straffprocessuella rättsområdet. Föremålet för utskottets prövning är om det aktuella förslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen eller inte, alltså om det krävs överstatlig lagstiftning för att uppnå de önskvärda målen eller om detta görs bättre av medlemsstaterna själva. Detta förutsätter givetvis en grundlig konsekvensanalys och övervägande av en rad förhållanden. Regeringen anför i sitt ställningstagande att subsidiaritetsfrågan måste ägnas särskild uppmärksamhet när det handlar om förslag till lagstiftning inom just det straff- och processrättsliga området. Det kan konstateras att kommissionens konsekvensanalys visar på alltför stora brister och variationer vad gäller antalet anmälda brott som leder till åtal och fällande domar. Det tyder på att det inte finns ett generellt problem inom EU på det området. Snarare kan det finnas en rad olika förklaringsvariabler till varför resultaten skiljer sig så mycket mellan medlemsstaterna. Det är därför onödigt långtgående att inrätta en central myndighet med likriktade åtgärder gentemot samtliga medlemsstater. Det bör också påpekas att det redan existerande samarbetet inom Eurojust är fullt tillräckligt för att bistå medlemsstaterna i det internationella samarbetet. Dessutom har alla medlemsstater heller inte genomfört det senaste Eurojustdirektivet. Det försvårar också att se vilka möjligheter som fullt ut finns att bistå medlemsstaterna. Det kan därför inte uteslutas att målen kan nås genom åtgärder på nationell nivå. Förslaget i dess nuvarande utformning är enligt såväl regeringen som utskottet därför inte förenligt med subsidiaritetsprincipen. Däremot har regeringen för avsikt att delta i de fortsatta diskussionerna och den kommande lagstiftningsprocessen och noga följa hur förslaget mottas bland övriga medlemsstater. Det välkomnas. Regeringen menar vidare att förslaget strider mot proportionalitetsprincipen, då kommissionen kan vidta andra, mindre långtgående alternativ för att uppnå syftet med förslaget. Som exempel nämns åtgärder för att förebygga brott mot EU:s ekonomiska intressen. I bedömningen av såväl subsidiaritetsprincipen som proportionalitetsprincipen har utskottet i sin behandling av ärendet haft samma uppfattning, och utskottet är enigt i sin bedömning. Fru talman! Med detta sagt vill jag yrka bifall till utskottets utlåtande. (Applåder) I detta anförande instämde Jan R Andersson och Krister Hammarbergh (båda M).

Fru talman! Vi samarbetar i Europeiska unionen sedan ett antal år. Vi liberaler är varma anhängare av tanken att vi tillsammans fattar beslut, diskuterar och kommer fram till gemensamma lösningar för det som är bäst för vår del av världen. Vi vet vad som är alternativet. Den europeiska historien är milt sagt tyngd av mänskliga och humanitära katastrofer. Det är dock inte så att man till vardags känner att Europeiska unionen alltid beskrivs i positiva termer. Självklart har EU också utvecklats genom åren, begått misstag, tagit felsteg, gått för långt och missat att fatta viktiga beslut när det gällt. Men när man sammantaget utvärderar Europeiska unionen måste man ändå med alla rimliga mått mätt landa på att det har varit en helt avgörande institution och ett avgörande samarbete mellan medlemsstaterna för fred, demokrati och säkerhet i vår del av världen. Nu reser Europa sig förhoppningsvis ur den kris som har präglat unionen. Det är många som har dömt ut unionen innan och sagt att vi inte skulle klara det och att det var medlemsländer som skulle åka all världens väg ut. De hade helt fel. Europeiska unionen är kvar. Jag tror att de som har förespått dess försvagning kommer att ha fel på sikt. Det är mycket riktigt, som tidigare har sagts av duktiga företrädare för utskottet från både Socialdemokraterna och Moderaterna, att detta är svårt. Jag gör också reflexionen att rättsordningarna genom historien för det mesta har varit nationella. Men historien om Europa är större än så. Vi har den kontinentala rätten, den germanska rätten och den anglosaxiska rätten som på olika sätt har blandats och getts och i dag utgör ryggraden i den europeiska rättsordningen och också de nationella rättsordningarna i medlemsstaterna. För Folkpartiets del kan vi konstatera att vi tycker att EU i något fall ägnar sig åt för mycket detaljer. Men ibland får man köpa paketen. Det är så det ser ut. Man får ge och ta. Det är som i vilket samarbete som helst. I ett samarbete är det viktigare att man tar ett steg framåt än att man får berätta hur bra eller förträfflig man själv är i den ena eller andra nationen. Samarbete bygger på detta. Vi tycker från Folkpartiet liberalerna att det finns områden som Europeiska unionen borde stärka. Det gäller att bekämpa brottslighet. När det handlar om att skapa förutsättningar för trygghet och respekt för mänskliga rättigheter i det gränslösa Europa är vi är övertygade om att man ytterligare behöver förstärka det rättsliga samarbetet. Fru talman! Det är orsaken till att jag har ett särskilt yttrande i den text vi har framför oss. Det är en förhastad bedömning. Det finns mängder av sakinvändningar som Socialdemokraterna och Moderaterna nu för fram som jag har stor respekt för och till viss del kan dela. Det är ingen lätt fråga. Men att såga kommissionens förslag på subsidiaritet är för Folkpartiet liberalerna att gå något för långt. Jag kan försäkra att det inte är så att jag sitter ensam på min kammare och bär på den funderingen. Det är ganska väl förankrat i hela Folkpartiet att vi tror på mer av europeisk brottsbekämpning. Det är då ganska lämpligt att man börjar med det som är Europeiska unionens intressen för att se hur det ser ut. Det är en hel del resurser som har hamnat snett där avsikten har varit helt korrekt men där man i genomförandet har fallit på något. Det kan ha varit korruption. Korruption finns i alla länder och så också i Sverige. Låt oss inte tro något annat. Men det är tyvärr mycket värre på andra håll. Vi har olika mognadsgrad vad gäller kampen mot korruption. Därför skulle det vara önskvärt att se till att vi drev igenom detta på lång sikt på EU-nivå och ser till att man får effektivitet att bekämpa korruption. Det skulle på lång sikt stärka tron på rättsstaten, EU och hela det projekt som det är så viktigt att värna i vår del av världen. Fru talman! Det är därför jag har kommit fram till att jag vill ha ett särskilt yttrande. Det är väl ingen hemlighet att vi inte tycker likadant i Alliansen i varenda fråga. Jag har noterat att de rödgröna partierna också tycker lite olika till och från, och jag har stor respekt för det. För Folkpartiets del är det viktigt att markera att vi tycker att frågan mycket väl hade kunnat tippa över åt andra hållet och att vi markerat att det är en väg framåt. Det hade inte betytt att vi sagt ja och amen till varenda detalj som tänkts från kommissionen, men det skulle inte ha fallit på subsidiariteten. Fru talman! Med hänvisning till de omständigheter som råder yrkar jag också bifall till det utlåtande som ligger framme.

Fru talman! Det är mycket av det Johan Pehrson sade som vi socialdemokrater kan hålla med om. Det gäller inte minst hur vi effektivt ska bekämpa både bedrägeri och missbruk av EU:s medel. Det tror jag vi alla är politiskt överens om och också att svenska folket vill. Den ståndpunkten står inte enbart för Johan Pehrson och Folkpartiet. Där är vi fullständigt överens. Frågan är hur vi ska göra det. Det handlar om att försöka komma till rätta med ett problem. Kommissionen säger att det huvudsakligen gäller vissa medlemsländer som inte har skött detta. Det är inte så att vi kan straffa alla medlemsländer och göra det till någon generell sak eftersom det är så pass långtgående. Du får rätta mig, Johan Pehrson, men det känns som att ni i Folkpartiet är lite för överstatliga just nu. Detta är en överstatlig fråga. Jag visade i mitt anförande på andra vägar att gå och att fortsätta det mellanstatliga arbetet med Eurojust. Eurojust är inte klart i alla medlemsländer ännu. Johan Pehrson vet att vissa länder går före och andra kommer efter. Det ingår i vår gemensamma strävan att nå ett bra Europa och också bedriva kampen mot organiserad brottlighet och annat i ett samarbete. Det samarbetet har hitintills varit bra. Det är inte sakfrågan det nu handlar om. Ska detta ligga på nationell nivå eller ska det ligga på EU-nivå? Sakfrågan kommer sedan i ett andra steg även om vi lägger in en viss proportionalitetsdiskussion i detta. Jag vill gärna veta: Tycker inte Johan Pehrsson att det finns andra vägar att gå?

Fru talman! Jag tackar Kerstin Haglö. Vi är överens om vägen. Ingen av oss är för korruption med EU-medel. Vi är inte för någon korruption, gissar jag. Vi är för frihet, trygghet, rättssäkerhet och respekt för mänskliga rättigheter i hela Europiska unionen. Vi kan dock tillsammans konstatera att även om mycket är gjort finns det mer att göra, som jag brukar säga, inte minst på det här området. En konsekvens av dessa öppna gränser är att det är otroligt mycket lättare för oärliga människor, för att inte säga grovt kriminella personer, att ägna sig åt diverse brottslighet i allmänhet och att fuska med EU-medel i synnerhet. Jag är inte särskilt oroad över att det i något enskilt fall, om det är aktuellt, skulle vara frågan om en undersökning som skulle drivas i Sverige av en åklagare ytterst ledd från Luxemburg, som det är tänkt enligt de papper jag har framför mig. Det är inte hela världen. Vi har mängder av åtgärder. Man sitter i svenska domstolar och har folkmordsrättegångar som följer av andra rättsakter från internationella organisationer som påverkar oss direkt. Jag känner att vi från Folkpartiets sida väljer att se mer positivt på att vi får kraft i brottsbekämpning. Vi tror nämligen att det blir lättare att samla en brottsbekämpning på åklagarhåll. Jag vill understryka att det handlar om EU:s egna intressen som ska skyddas först. Här finns det mycket pengar som går till spillo. Är vi inte tydliga och skarpa gynnar vi, menar Folkpartiet, de som är skeptiska mot hela EU som idé. Europa har gått fram i olika steg. Jag tror att det här steget kommer förr eller senare. Jag har svårt att känna mig riktigt skrämd inför tanken på en EU-åklagare - att det skulle vara något obehagligt i detta. Snarare gäller det att se efter EU:s egna medel, och det är därför rimligt att detta kan göras på överstatlig nivå.

Fru talman! Vi har i Sverige haft en tradition att hålla hårt på vår bestämmanderätt, både vad gäller straffrättsliga och processuella frågor. Det här är så pass långtgående, och det är Johan Pehrson medveten om. Jag köper inte att det är hans eller Folkpartiets argument att vi med kraft ska ta emot brottsbekämpningen. Jag sade innan: Det står vi för, alla partier - hoppas jag - i denna riksdag. Johan Pehrson äger inte den frågan. Johan Pehrson vet också att detta kommer att få stora konsekvenser när det gäller svensk lagstiftning. Det säger regeringen, och det säger utskottet. Det kommer också att påverka våra svenska myndigheter. Till sist vill jag säga till Johan Pehrson: Johan Pehrson har i sitt särskilda yttrande dragit slutsatsen att detta kommer att innebära minimalt intrång i medlemsstaternas rättsordning. Det är märkligt att det är så många länder som skriver motiverade yttranden just nu. Det är faktiskt så, Johan Pehrson, att du kan få flera länder och ett gult kort mot kommissionen i den här frågan. Vi får avvakta och se, men där ligger frågan just nu.

Fru talman! Du har rätt, Kerstin Haglö, på så sätt att det här inte så mycket är en medlemsstatsfråga utan här finns tydliga skillnader mellan vilken politisk bakgrund vi har. Till och med jag skulle erkänna, när jag träffar mina liberala vänner runt om i Europa, att några av dem går lite väl långt i sina federalistiska tankar, men på detta område är det väldigt tydligt för Folkpartiet att detta är någonting som kan skruvas upp på överstatlig nivå. Vi kan ha en annan debatt om saker vi ska skruva ned på EU-nivå. Så tycker jag, Kerstin Haglö. Vi kommer inte runt att om man ska få kraft i brottsbekämpningen skulle det vara bra - tror vi - med gemensamma regler och gemensam drift, när vi pratar om att bekämpa de EU-nära brotten runt om i Europas hörn. Det gäller kanske inte norra delen av EU-samarbetet, i Sverige. Vi är inte mest utsatta, kanske för att vi inte har mest EU-bidrag. Vi behöver se till att vi värnar EU-projektet, och då behöver vi bekämpa den brottsligheten. Det är dock inte okomplicerat. Jag tycker att regeringen för fram viktiga argument, och jag tycker att Kerstin Haglö och Socialdemokraterna för fram viktiga argument som man ska tänka på. Den här frågan handlar inte om sak, men i grunden blir det ändå så. Vi har flyttat hela detta paket in i gemensamhetsrätten på ett sätt vi inte hade för några år sedan, av just de skäl som tidigare angetts. Vi har olika betoningar. Jag respekterar Socialdemokraterna. Folkpartiet går gärna ett steg till i detta framöver, därför att vi tror att det skulle gagna de gemensamma värden som Socialdemokraterna, Alliansen och Folkpartiet står för.

Fru talman! Patrick Reslow föredrog regeringens ståndpunkt förträffligt, och jag ska inte återupprepa allt det. Jag vill dock ha sagt - precis som flera andra talare - att det inte är någon tvekan om att det behövs en bättre bekämpning av bedrägerier som går emot EU:s finansiella intressen. Det är ingen tvekan om att pengar försvinner ur EU-systemet, och det är ingen tvekan om att det finns nationer som gör alltför lite för att bekämpa den typen av brott. När man väl har kommit fram till detta måste man fundera över vilka åtgärder som är de bästa. Vi tycker inte att kommissionen har funderat tillräckligt långt på andra åtgärder än Europeiska åklagarmyndigheten. Europeiska åklagarmyndigheten är något som har diskuterats i många år. Det känns som att man har bestämt sig för att detta är den enda möjliga lösningen. Som liberaler i Centerpartiet tycker vi inte att den överstatliga åklagarmyndigheten är rätt väg. För oss är det viktigt att beslut och befogenheter ligger så nära medborgarna som möjligt. Just åklagarväsendet är en nationell fråga, och det ska ligga kvar hos nationerna. Vad ska man göra i stället? Som flera har varit inne på tidigare ska Eurojust stärkas. Jag vill också nämna Olaf, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, som också ska stärkas. Där kan man göra betydligt mer för att hjälpa de nationella åklagarmyndigheterna att komma åt bedrägerierna mot EU:s finansiella intressen. Det är också en europeisk utredningsorder på gång, och det kommer att underlätta detta arbete. Det är så vi ska arbeta för att bekämpa bedrägerier och annan brottslighet, inte genom att upprätta nya myndigheter på överstatlig nivå. Till slut vill jag i detta sammanhang säga att det är bra att vi och Socialdemokraterna stöder alliansregeringens politik på detta område. Det gör oss starkare som nation. (Applåder)