Stöd till polisen vid terrorismbekämpning

Fru talman! För tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 2, även om vi moderater naturligtvis står bakom samtliga reservationer där vi finns med. Huvudförslaget i den proposition som vi nu ska behandla är att Försvarsmakten ska få vidgade möjligheter att ge polisen stöd vid terrorismbekämpning. Det är något som vi moderater har krävt tidigare, och vi tycker att förslaget i huvudsak är bra. Egentligen är det närmast en självklarhet att man i ett litet land som Sverige samverkar över myndighetsgränserna och nyttjar de resurser man har så effektivt som möjligt i krislägen. Just terroristangrepp är en typ av krisläge där viktiga samhällsfunktioner och viktiga värden ofta står på spel. Det är ändå viktigt att det finns en rågång mellan Försvarsmakten och andra myndigheter. Man ska vara noga med det. Man måste veta vem som har ansvar för vad, och man måste också veta vem som har befogenheter att ingripa och utöva tvång mot enskilda. Jag tycker att regeringen i propositionen har rett ut detta på ett ganska vettigt vis. Desto märkligare är det att regeringens samarbetspartier yrkar avslag på alltihop. De yrkar avslag på att man ska kunna använda vissa resurser från Försvarsmakten i krislägen och hävdar att det är polisen som ska bekämpa brott i fredstid och upprätthålla ordning. Ja, det tycker vi nog alla, men i den här propositionen handlar det om extremsituationer. Den genomgång som har gjorts visar att det finns tänkbara terroristangrepp där polisen inte klarar den uppgiften. Mig veterligen har varken Vänsterpartiet eller Miljöpartiet förordat några ökade resurser så att polisen skulle kunna klara av de uppgifter man nu anser att polisen ska ha. Från vissa håll sägs till och med att man vill avväpna polisen. Jag ser framför mig hur man i en allvarlig situation ska ha obeväpnade poliser som ska försöka hävda tryggheten i landet visavi grova brottslingar. Det är oseriöst och omdömeslöst att inte försöka se till att vi kan försvara medborgarna och landet i händelse av extrema terroristangrepp. Sverige är ingen fredad ö långt från resten av världen. Vi vet att vi som ett land i en internationaliserad värld kan utsättas för denna typ av angrepp. Det är klart att vi i Sverige måste ha ett regelverk för att på bästa sätt kunna hantera sådana situationer. Nu finns det här i kammaren en majoritet för att ta ansvar i detta ärende, och det är bra. Vi moderater har tillsammans med allianspartierna framhållit att vi tycker att man borde kunna göra det möjligt att använda försvarsresurser även i en del andra situationer där polisen inte klarar av uppgifterna. Det finns möjligheter i dag, men vi skulle vilja ha ytterligare några. Detta borde regeringen låta utreda. När det händer något riktigt allvarligt står man annars lätt med byxorna nere, och i efterhand undrar man varför man inte gjorde det man borde. Vi tycker att man i förväg borde fundera över de situationer som kan uppkomma. Liksom man har gjort i propositionen bör man reda ut hur beslut ska fattas, vilka regler som ska gälla och så vidare, så att man inte måste hasta i väg när det kommer en oväntad situation. Vi anser också att riksdagen så snart som möjligt ska informeras om och när regeringen har gett polisen befogenheter eller rätt att använda försvarsresurser. Där är det märkliga att Socialdemokraterna menar att vi inte kan fatta ett sådant beslut i riksdagen därför att regeringen funderar över hur man ska ha det med den parlamentariska insynen. Det vore väl självklart att man redan nu sade att det är naturligt och viktigt att parlamentet får besked så snabbt som möjligt när man har tagit ett sådant beslut? Det har ju att göra med tryggheten i regelverket. De senaste åren har vi tillsammans - även om alla partier kanske inte har varit med på allt - fattat en rad beslut som syftar till bättre beredskap och bättre förmåga att bekämpa terrorism. Det är ingen enkel uppgift; det vet vi alla. Man vet inte riktigt hur denna typ av kriser kan se ut. Terrorismen i dag ser annorlunda ut än den gjorde för 10-15 år sedan. Likafullt är det viktigt att vi funderar över vad som skulle kunna hända och förebygger problem genom att se över regelverk, fatta beslut och förbereda oss - förhoppningsvis för en situation som aldrig ska inträffa. Även den grövre brottsligheten ligger i vissa avseenden mycket nära det som definieras som terrorism. Denna brokiga skara av beslut - det kommer säkert fler beslut framöver - har föranlett att vi moderater har efterlyst en nationell strategi som håller samman arbetet. Jag tror att det är viktigt att man har en bättre samordning av de olika delarna. En strategi gör det lättare att samordna arbetet mellan polisen och andra myndigheter. Vi efterlyser också bättre samordning mellan polisen och andra myndigheter när det gäller underrättelser. Det framgår av betänkandet att en del av detta är på gång, men vi tycker att det behöver skyndas på och hitta sina former. I en reservation efterlyser vi också mer samordning inom Regeringskansliet. Innan jag gick upp i talarstolen läste jag några rader om att man hade olika möten och så vidare. Men erfarenheterna från tsunamin och den kritik som konstitutionsutskottet har riktat mot flera statsråd gör att man måste ta detta på större allvar. Vi behöver en bättre samordning inom Regeringskansliet. Vi behöver ett organ eller en plan som håller samman de olika delar som måste fungera i en kris. Jag yrkar som sagt bifall till reservation 2.

Fru talman! Demokratin kan reta gallfeber på vissa människor. Demokrati, innefattande mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, stör vissa människor till den grad att de är beredda att begå enorma brott. Vi ska inte vara mer blåögda än att vi inser att det faktiskt förhåller sig så. Därför måste demokratin skyddas. Vi som står upp för demokratin har inte bara en rättighet utan också en skyldighet att försvara oss. Vissa länder är större måltavlor för terroristbrott än Sverige. Dessa länder finns representerade i vårt land. Sverige har, som en del av den demokratiska gemenskapen i världen, ett ansvar enligt internationell rätt att göra allt för att motverka och bemöta terrorhot mot alla människor i vårt land. Det finns tre perspektiv att tänka på i kampen mot terrorism. Det handlar om att förebygga, att bekämpa och att kunna reparera eventuella skador. Jag vill börja med att tala om det förebyggande arbetet. Vi ska sända ekonomiskt bistånd för att bidra till en ekonomiskt rättvisare värld. Men framför allt måste vi intensivt stödja demokratisering och demokratiska krafter. Man ska komma ihåg att terrorister, och främst då ledarna, i regel inte är fattiga utan rika. Terrorism utgår i hög grad från idéer. Det gäller att hålla emot den radikalisering som vi ser av unga muslimer i dag. Radikalisering sker inte bara långt bort utan också här hemma. Här i Sverige har det på senaste tiden funnits klart oroande exempel. Jag kan till exempel nämna det åtal som just väckts gällande attacken mot en vallokal i Kista och det faktum att det finns organisationsföreträdare på hög nivå som vill införa muslimska lagar i Sverige. Det är väldigt bekymmersamt. Att det sker en betydande finansiering av terrorism från Sverige är också mycket olyckligt. Tyvärr räcker det inte med att enbart på ett mjukare sätt förebygga brott. Vi behöver också en effektiv bekämpning. Polisen måste få nya verktyg såsom buggning och förebyggande avlyssning. Även organisationen av de brottsbekämpande myndigheterna måste förbättras. I detta betänkande har vi i Folkpartiet en reservation för att förbättra organiseringen av underrättelsehantering. I dag har vi många myndigheter som bidrar i kampen mot de grova brotten. Den öppna polisen och säkerhetspolisen kan ses som självklara brottsbekämpare. Men även Tullverket, Kustbevakningen, Ekobrottsmyndigheten, militära underrättelsetjänsten, Försvarets radioanstalt och Migrationsverket är viktiga aktörer. För att effektivt kunna bekämpa grova brott krävs bra informationsunderlag. I dag kan de myndigheter och verksamheter som jag just räknade upp hantera ett och samma ärende men ändå vara ovetande om information som de andra besitter i ärendet. Det måste upphöra. Folkpartiet föreslår därför att de olika underrättelse- och analysenheterna samordnas i ett nationellt underrättelsecentrum. Om vi inte lyckas förebygga och bekämpa brott måste vi kunna minimera skadorna och reparera. För stora skador som kan bli resultatet av en terroristattack krävs det en väl fungerande krishantering i stort. Fru talman! Det beslut vi debatterar, om att tillåta polis att avropa militär hjälp vid terrorismbekämpning, är viktigt och bra. Men Folkpartiet vill gå lite längre. Vi måste rusta för det värsta och det mesta. Det gäller att tänka efter före. Vi anser därför att vi bör överväga att Försvarsmakten ska kunna ge stöd till polisen även i andra situationer än vid terrorism. Det kan inträffa sådant som skulle kunna medföra så stora påfrestningar på samhället att tvångsåtgärder kan behöva vidtas. Det handlar om så pass stora åtgärder att polisen inte klarar av dem med nuvarande resurser. Vårt förslag handlar om att försvaret skulle kunna stödja polisen vid en större olycka eller en naturkatastrof. Låt mig vara konkret och ge exemplet en pandemi. Försvarets insats skulle kunna bestå av att till exempel upprätthålla avspärrningar i större områden, genomföra utrymningar av samhällen samt skydda mot plundring. Precis som jag började vill jag avsluta med att säga att kampen mot terrorism är en kamp för demokrati och mänskliga rättigheter. Men även själva kampen måste alltid föras med respekt för mänskliga fri- och rättigheter. För att säkerställa detta vill Folkpartiet öka den parlamentariska insynen i bland annat säkerhetspolisens verksamhet. Vi vill att det inrättas ett särskilt underrättelseråd med företrädare för alla riksdagspartier och att det varje år ska avlämnas en offentlig rapport där det belyser Säpos verksamhet så öppet som det bara är möjligt med hänsyn till rikets säkerhet. Med detta sagt vill jag yrka bifall till reservation 6.

Fru talman! Propositionen och dagens betänkande ger riksdagen möjlighet att ta ställning till och besluta om hur Sverige ska möta terroristhot. Det är hot som i dag ökar dag för dag i sannolikhet, frekvens och skadeverkan. Lite yrvaket måste också svenskarna motvilligt inse att Sverige är med i världens händelseförlopp. Vi står inte utanför, befriade från problem som är andras. Terroristhandlingar är inget vi kan räkna med att slippa, speciellt inte ifall vi har en passiv attityd. Propositionen är därför efterlängtad och efterlyst och välkomnas av Kristdemokraterna. Vi stöder, och har flera gånger tidigare begärt, samverkan mellan myndigheter. Vi har efterlyst helhetsgrepp. Det är bra att polisen hädanefter kommer att få ta hjälp av försvaret när så behövs. Det är ett steg på vägen. Vi menar dock att ett antal förutsättningar inför detta måste vara uppfyllda. Det måste finnas ett entydigt regelverk som sätter tydliga gränser till exempel när det gäller parlamentarisk insyn och kontroll, rapportering och att samarbetet sker på polisens villkor och polisens rekvisition. Både propositionen och betänkandet tillgodoser flera av dessa behov. I helhet går alltså propositionen våra ärenden. Men på några punkter föreslås i betänkandet att riksdagen ska fatta dåliga beslut. När det gäller att förebygga terroristdåd föreslås riksdagen avslå vårt krav på att utreda i vilken mån och utsträckning det går att kriminalisera propagandistiskt förhärligande och rättfärdigande av terrorism enligt mönster för uppvigling. Denna möjlighet skulle kunna bidra till att motverka en okontrollerad utveckling och nyrekrytering av terrorister. Vi är fullt medvetna om att detta är ett svårt och grannlaga område att beträda i ett rättssamhälle. Just därför kräver vi inte kriminalisering så här omedelbart och rakt av, utan vi vill utreda möjlighet och former. Vi menar också att den restriktiva och närmast undantagsvisa användningen av Försvarsmakten både tillåter och motiverar att regeringen ska åläggas att rapportera till riksdagen vid varje tillfälle då lagen används med en redogörelse för motiv och insats. Utskottsmajoriteten avstyrker i sin upphöjda visdom direkt detta motförslag utan motivering. Man konstaterar bara lite slött att "utskottet emellertid inte är berett att förespråka sådan rapportskyldighet", ungefär som en uttröttad förälder uppgivet svarar ett lätt vanartigt barn. Inom den mycket restriktiva användning vi är överens om vill Kristdemokraterna dock i likhet med övriga partier inom Allians för Sverige att försvarets resurser också ska kunna användas vid andra typer av extraordinära samhällskatastrofer. Vi ser även här svårigheterna att dra gränser och vill därför först utreda förutsättningarna inför ett lagförslag. Det vill nu inte, inte helt oväntat, majoriteten. Den vet nämligen i stället att vi klarar oss lika bra utan försvarets resurser i varje tänkbar situation. Fru talman! Det finns anledning att tydligt understryka att Sverige behöver en organisation som samordnar samhällets resurser nationellt och även internationellt. Terrorismen är till sin natur utomordentligt sammansatt och komplicerad. Liksom annan brottslighet, och för den delen all mänsklig aktivitet, är den resultatet av ett mycket komplext samspel av en mångfald faktorer. All erfarenhet visar att sådana aktiviteter inte kan styras eller kontrolleras med trubbigt och enkelt våld i ett sent skede, i detta fall då terrorn redan manifesterat sig i dåd eller uttalade hot. Huvudinsatsen mot terrorism är därför inte eldvapen och fordon utan förebyggande kunskap. Vår kunskap om terrorismens reaktioner, sociologi, kultur, ekonomi och för all del psykiatri måste utvecklas. Vi föreslår därför att regeringen verkar för att stimulera forskning om terrorismen. Vi vill också att regeringen ska se till att myndigheterna samarbetar bättre än hittills. I april förra året konstaterade Totalförsvarets forskningsinstitut i sin rapport att en myndighetsöverskridande ansvarsfördelning saknas i Sverige. Det är svårt i Sverige att samarbeta över organisationsgränser, hävdar man. Ambitionen från regeringens sida har visat sig vara god när det gäller internationellt samarbete, speciellt inom EU. Det är bra. Nu gäller det att visa samma ambition för egen domän och helt enkelt infria det som sades i statsministerns regeringsförklaring. Konsekvenserna av att sakna denna klara överordnade organisation har vi i annat sammanhang med oönskad tydlighet sett i spåren av tsunamin i Sydostasien i december 2004 och i orkanen över södra Sverige i januari 2005. Utskottets majoritet bekräftar i harmoni med regeringsförklaringen behovet av samverkan över myndighetsgränser. Men utskottsmajoriteten menar uppenbarligen, lite lätt motstridigt, att detta problem nu med full trygghet redan är fixat. Det finns nämligen numera ett samverkansråd under ledning av säpochefen, som ska koordinera myndigheternas verksamheter och var 14:e dag rapportera till regeringen sin bedömning av det aktuella läget beträffande terroristhot. Någon form av kartläggning pågår också inom samverkansrådet. Det är en kartläggning som sedan ska läggas till grund för en vidare utveckling av koordinering och samverkan mellan myndigheterna. Låt oss noga följa utvecklingen. Låt oss hoppas på god framgång! Men bättre vore att bifalla vår reservation. Det övergripande ansvaret för att samordna olika myndigheters ansvar och uppgifter måste nämligen rimligen åvila regeringen. Det övergripande ansvaret kan knappast delegeras till en aldrig så kompetent, motiverad, klok och väl sammansatt nämnd. Jag hoppas, så här avslutningsvis, att jag i någon mån har lyckats förklara våra orsaker till att vi reserverar oss mot vissa av betänkandets beslutsförslag samtidigt som vi i stort stöder propositionen. Fru talman! Även om Kristdemokraterna står bakom alla våra reservationer yrkar jag för tids vinnande bifall enbart till reservationen nr 8.

Här vilar en svensk arbetare. Stupad i fredstid. Vapenlös, värnlös. Arkebuserad av okända kulor. Brottet var hunger. Glöm honom aldrig. Fru talman! Erik Blombergs dikt Gravskrift publicerades i tidningen Social-Demokraten bara några dagar efter dödsskjutningarna i Ådalen den 14 maj 1931. Så står vi här i dag - 75 år senare. Att de borgerliga partierna gärna vill glömma är väl kanske inte så svårt att förstå. Det är ingen överraskning. Men när den socialdemokratiska partiledningen i dag föreslår att militär ska kunna användas i polisiära sammanhang är det ett direkt svek mot den egna historien - ett svek som kan få förödande konsekvenser för framtiden. Faktum är att de är så rädda för att vi ska avslöja vad de håller på med att de inte ens vill hålla en gemensam minneshögtid om en knapp vecka i Ådalen. Fru talman! Jo då, jag har läst betänkandet. Jag ser att det skiljer sig en aning från den erbarmligt bristfälliga utredningen. Men det duger inte. Regeringen föreslår ändå att rollfördelningen mellan polis och militär luckras upp genom att militären i vissa situationer får rätt att använda våld mot civila. I andra europeiska länder där detta har skett och där man har gjort en sammanblandning mellan dessa båda roller - till exempel i Spanien och Italien - har det inte alls förhindrat terroristdåd. Tvärtom har det lett till ett ännu hårdare samhällsklimat. Regeringen placerar sig, som det ser ut med en riksdagsmajoritets stöd, på ett sluttande plan där man bara lite längre ned finner händelserna i Ådalen -31. Fru talman! Låt det vara sagt tydligt och klart. Självfallet måste det som kallas terrorism bekämpas. Det bästa sättet är att angripa det vid roten. En rättvis världsordning med respekt för de mänskliga rättigheterna minskar grogrunden för det som kallas för terrorism. Ett ifrågasättande och bekämpande av de stater som tar till terroristiska metoder mot människor i det egna landet eller som tar sig rätten att ockupera andra är en annan viktig del av en sådan strategi. Det är ett enkelt konstaterande att USA, som påstår sig vilja föra krig mot terrorismen och som Sverige i stor utsträckning följer efter i denna strid, tillhör de stater i världen som på det mest grymma och omfattande sätt själva bryter mot den frihet och de rättigheter som man låtsas vilja försvara. Fru talman! När ett terrorbrott ändå sker måste det utredas och bekämpas med demokratiska metoder. Polisen måste förstås ha de resurser som krävs för det arbetet. Men grunden för dagens förslag är en symbolpolitik från socialdemokratiskt och borgerligt håll. Det gäller att visa att man är beredd att ta hårda tag i kampen mot terrorismen. Utredningen tillsattes under hård tidspress. Man baserar dagens förslag på hopfantiserade scenarier där man menar att den nuvarande lagstiftningen lägger hinder för en samverkan mellan polis och militär i allmänhet. Det påstår man från utredningens sida utan en egentlig genomgång och utan någon analys av den redan befintliga lagstiftningen när det gäller vilka möjligheter polisen har till terrorismbekämpning i dag och hur man faktiskt kan ta hjälp av försvaret i det sammanhanget. Självfallet finns det situationer som kräver att polisen samverkar med andra. Det finns alldeles uppenbart möjligheter till samverkan redan inom ramen för befintlig lagstiftning. Möjligheter att exempelvis rekvirera materiel från militären för terrorismbekämpning är naturligtvis något som kan vara högaktuellt. Den klara begränsningen måste vara att militär personal aldrig får använda våld eller tvång mot civila i fredstid. En av anledningarna tar Sveriges Advokatförbund upp i sitt remissvar. "Vid en polisiär våldsinsats åligger det i princip varje deltagande polisman att i varje situation göra en proportionalitetsbedömning av vilken våldsinsats som är nödvändig för att genomföra insatsen och ibland att avstå från insatsen om den inte framstår som proportionell. En sådan ordning är mindre väl anpassad för militära insatser och torde kräva omfattande utbildningsinsatser för militär personal efter från den gängse militära utbildningen avvikande principer." Polisen får lära sig att ta ansvar för sitt våld och ibland faktiskt hålla igen. Soldater får lära sig att inte göra det utan att bara lyda order. Advokatsamfundet tror att det kan vara svårt att lära om. Fru talman! Låt mig citera journalisten Petter Larssons artikel i Helsingborgs Dagblad den 21 januari i år. "- - - de samhällspolitiska förhållandena? De kan snabbt ändras. Jag har svårt att tro att det inte finns politiska och sociala strider som skulle kunna hetta till rejält också i framtiden. Det är trots allt bara fem år sedan som Göran Persson - helt missvisande - brännmärkte Antifascistisk aktion i tv med orden: 'Det här är en militärt organiserad grupp med god utrustning, bra samband, utomordentligt väl planerat och med stora ekonomiska resurser som syftar till att stoppa en demokratisk process.' Närmare begreppet terrorism kommer man inte utan att använda ordet. Ja, jag tror att man hade velat sätta in militär under EU-toppmötet i Göteborg 2001 om det hade varit lagligt. Därför ska det inte vara det." Tillåt mig, fru talman, att instämma. Jag har inte särskilt mycket till övers för Afa, men lärdomen från Göteborgshändelserna säger oss att polisens metoder måste förändras. Vi ifrågasätter, tillsammans med Miljöpartiet, att polisen provocerar fram våld från annars fredliga demonstranter och att oskyldiga demonstranter drabbas av polisens våldsanvändning. Senast häromdagen kunde vi följa i medierapporteringen hur också helt fredliga och lugna stockholmare blev slagna av maskerade poliser för att de påstods vara på fel plats vid fel tidpunkt. Fru talman! Sveriges lagstiftande församling - Sveriges riksdag - har ett val att göra. Valet handlar inte om huruvida man är beredd att bekämpa det som kallas terrorism eller inte. Valet handlar inte heller om huruvida man är beredd att "ta krafttag" eller inte. Valet handlar om vilka metoder som är mest demokratiska och effektiva och vilka som mest är symbolhandlingar och innebär brott mot viktiga demokratiska principer. Låt mig avsluta med en uppmaning direkt ur Ådalskommissionens berättelse från 1931 när man hade utrett dödsskjutningarna av arbetare: "Kommissionen vill därför avsluta sin framställning med en vädjan till statsmakterna att för framtiden söka förekomma ett upprepande av vad som skett dels genom ytterligare förbättringar av polisväsendet, varigenom militärt bistånd i det längsta kan undvikas, och dels genom åtgärder, avseende att vid tilltänkta större folksamlingar anordnarna och ordningsmakten på förhand vinna kontakt med varandra för utrönande av bästa sättet för ordningens upprätthållande." Jag låter orden sjunka in. De borde påverka kanske inte folkpartister, kristdemokrater, inte heller moderater och centerpartister, men en och annan socialdemokrat borde nog ändå höra att orden väcker genklang. Vi får se vad debatten i fortsättningen ger. Fru talman! Man kan välja att låtsas som om skotten i Ådalen aldrig fälldes. Man kan välja att låtsas som om polisens agerande gentemot demonstranter i Sverige alltid är helt perfekt och fläckfritt. Man kan välja att göra så. Det är visserligen att förvränga både historien som samtiden, och det är att göra ett farligt val inför framtiden. Vänsterpartiet väljer en annan väg. Jag står bakom alla Vänsterpartiets reservationer, och jag yrkar bifall till reservation 1 under punkt 1 och till reservation 13 under punkt 11. Hur var det nu? "Brottet var hunger. Glöm honom aldrig."

Fru talman! Jag är uppvuxen i närheten av Ådalen. Jag har också nära vänner som är anhöriga till dem som drabbades. Kom inte och påstå att jag inte vet vad det här betyder. Det är också skälen till att jag har varit noggrann med att resonera om nödvändigheten av en rågång och tydliga regelverk mellan militär och polis. Det är nödvändigt. Det är också viktigt att ha klart för sig att polismans befogenhet inte kan ges till vem som helst hur som helst. Jag kan inte se framför mig att vi ska använda värnpliktiga med polismans befogenhet i något sammanhang. I propositionen sägs att polismans befogenhet ska kunna ges till Försvarsmaktens personal, men då gäller också samma regler om proportionalitet och annat. Där har man gjort en noggrann genomgång, och det är bra. Men det här är något där Kalle Larsson har en poäng och där vi har anledning att hålla ögonen på regelverket. Poängen med Kalle Larssons inlägg är att smällen i Ådalen inte får hända igen. Det är vi helt överens om. Vi andra har försökt att lösa ett problem som gäller människor i dag som kan utsättas för allvarliga hot. Jag delar uppfattningen att mycket måste göras vid roten till det som skapar terrorismen. Man måste jobba med ett brett program. Låt oss säga att vi hamnar i en situation med ett våldsamt angrepp som hotar människoliv. Vad vill Kalle Larsson att man ska göra om polisen inte har resurser att klara av situationen och vi vet att försvaret har det? Ska vi riksdagsledamöter säga: "Vi får inte använda de resurserna. Det är fel helikoptrar." Det är inte så att man har tänkt sig att använda sig av försvaret i vilken situation som helst. Man pekar framför allt på situationer i luftrummet och ute på sjön. Det är de exemplen som tas upp. Vad tycker Vänsterpartiet ska göras i den situationen? Hur svarar man drabbade människor när det står klart att de resurser som landet ändå har inte har använts?

Fru talman! Beatrice Ask säger att jag har en poäng. Jag har nog mer än så. Jag har rätt. Vi står inför en farlig utveckling. Vi inleder nu ett replikskifte där Beatrice Ask säger att det jag är orolig för verkligen ska undvikas. Men det finns ett sätt att undvika, nämligen att lägga fram förslag på riksdagens bord som inte innebär att man börjar glidningen längs detta sluttande plan så att vi så småningom befinner oss på precis den punkt som dina släktingar från dina hembygder faktiskt har drabbats av tidigare. Det finns möjlighet att lägga fram förslag om en ordentlig genomgång och samordning. Vilka möjligheter finns i dag? Det är möjligt att rekvirera den helikopter Beatrice Ask nämnde - militära materiel. Det finns inget hinder för den saken i dag. Det som vi kritiserar i förslaget är att man låter militär personal använda våld mot civila i fredstid. Vad vill vi göra? Vi vill angripa problemet vid roten. Vi vill att man kritiserar de stater i världen som själva brukar så kallad statlig terrorism. Vi vill självklart att man ser till att det svenska samhället är förberett på den typen av attacker med hjälp av en civil beredskap. Vi vill att man använder samordningen i enlighet med den lagstiftning och reglering som redan i dag finns. Det är klart att också polisen kommer att behöva utrustas bättre i framtiden. Till detta har vi under de senaste åren bidragit. Det finns alternativ så att Beatrice Ask slipper glida längs planet - om hon är orolig på riktigt för att den utvecklingen är farlig.

Fru talman! Jag sade redan i mitt inledningsanförande att jag tror att det vore bra med en nationell strategi så att man ser vad man gör. Jag delar uppfattningen att det är många förslag som far fram i luften om terrorism och terrorismbekämpning. Det kan gå fel om man inte ser helheten. Hur tänker ni vänsterpartister? Ni säger att man ska få använda grejer från försvaret. Ni ska ju avslå propositionen! Det har ni inte rett ut. Nu har vi inte poliser som kan flyga försvarets helikoptrar eller hantera deras fartyg. Det är det som är problemet. Vi hinner inte utbilda poliserna om vi vill kunna använda en del sådan materiel i en specifik situation. Har Kalle Larsson lagt fram något förslag om att lägga pengar på att satsa på en sådan utveckling av polisens personal så att det går att hoppa in och använda försvarets grejer? Nej, det har ni inte gjort. Försök inte att smita undan de problem som vi ändå diskuterar! Propositionen försöker att lägga fram ett förslag som praktiskt innebär att vi i en viss situation har möjlighet att be Försvarsmakten hjälpa till. Det är ni mot. Ni spelar upp långtgående situationer som jag, vid Gud, givetvis hoppas inte ska inträffa men som inte heller verkar troliga med den beslutsgång och det regelverk som finns med i propositionen. Förklara för mig hur ni har tänkt att hantera detta! Säg inte att vi bara kan hämta grejerna i försvaret! Det måste vara möjligt att rekvirera. Det är ingen som tror att det går att använda försvarets personal hur som helst. Förresten är de inte så många att det skulle vara möjligt. Vi moderater tycker att där det finns en möjlighet att lösa uppgiften bättre måste svenska myndigheter kunna samarbeta. För polismans befogenhet vid ingripande mot människor är det fråga om det ansvar och den prövning som gäller för en polisman. Annars är vi ute på ett sluttande plan. Det vill ingen av oss.

Fru talman! "Annars är vi ute på ett sluttande plan." Nej, på det sluttande planet befinner ni er nu. Vad som görs i betänkandet, som ni avser att rösta för i kammaren, är att den principiella rågången mellan militär och polisiär personal luckras upp. Om det hade lagts fram ett förslag på riksdagens bord som hade inneburit en samverkan, förbättrad utbildning av poliser för att använda viss annan teknisk utrustning, hade Beatrice Ask och jag stått här och möjligen varit rentav överens. Det hade varit en nyhet för kammaren, och då hade vi kunnat uppleva en trevlig stund! I stället är jag dessvärre nödgad att säga att Beatrice Ask antingen inte är medveten om att mycket av det hon påstår att hon vill göra med betänkandet redan är möjligt i dag enligt lagstiftningen, där behövs egentligen bara resurser och praktiska insatser, eller så försöker hon mörka detta eftersom det egentliga bakomliggande syftet med betänkandet faktiskt är att åstadkomma det som vi varnar för, nämligen en förskjutning så att mer av de uppgifter som polisen i dag har kommer militären i framtiden att kunna ta över. Vi ska vara medvetna om att samhällsklimatet förändras väldigt fort. Det är därför det är så avgörande hur våldsmonopolet används. I fredstid måste detta vara förbehållet polisen. De har en utbildning som är anpassad till det, som kan bli avsevärt bättre men som åtminstone är anpassad till att också hålla igen. Det räcker inte att säga att den militära personalen ska göra ungefär som om de vore poliser när de inte har den bakgrunden och den utbildningen. Ni har klivit över en gräns. Ni har några dagar fram till voteringen i nästa vecka på er att kliva tillbaka. Om ni gör det kan vi sedan sätta oss ned och konstruktivt diskutera vad som egentligen borde göras för att undvika det Beatrice Ask påstår att hon inte vill se upprepas.

Fru talman! I dag debatterar vi i vilken utsträckning försvaret ska få ge stöd till polisen när det har hänt något mycket speciellt i vårt land. Det är en viktig fråga, och den har debatterats länge, säkert sedan det som hände i Ådalen 1931. Vi har tidigare i debatten hört varför det är viktigt att militären ska få hjälpa till. Jag tänkte inte upprepa så mycket av det. Jag och Centerpartiet håller med om att i sådana här mycket speciella situationer, när polisen inte har resurser för att klara av en situation, kan regeringen ge tillåtelse till Försvarsmaktens stöd. Det måste helt enkelt finnas ett lagligt stöd för att vi ska kunna använda alla tänkbara resurser för att hjälpa människor, även försvarsresurser, om det skulle hända att Sverige råkar ut för ett storskaligt terrorangrepp. Det är också viktigt att påpeka att det stödet ska ges under ledning av polis. Det är inte så att militären kommer att få rätt att gå ut i samhället för att skjuta terrorister eller demonstranter, som det har låtit på tidigare talare. Att stå här i riksdagens talarstol och hävda att Sverige inte skulle kunna bli utsatt för ett terrordåd tycker jag skulle vara naivt. Jag tror och hoppas innerligt att det aldrig någonsin kommer att ske, men vi måste ändå ha en beredskap för det otänkbara. En sådan beredskap är bland annat att ha en tillämplig lagstiftning på plats, även om vi inte tror och hoppas att den lagstiftningen någonsin kommer att användas. Jag skulle också vilja säga att trots att vi sett terrorangrepp i världen, mot New York, Washington, Bali, Madrid och London, är det fortfarande inte terrorismen som är det största hotet mot Sverige eller andra länder i världen. Det är inte det hot som är värst. Terrorismen är ett hot, men jag skulle vilja hävda att naturkatastrofer och större olyckor är både mer vanligt förekommande och mer allvarligt. Vi har nu sett översvämningar av Donau i Rumänien, Bulgarien och Serbien. Tusentals människor har tvingats att lämna sina hem. Hela New Orleans fick utrymmas vid orkanen Katrina. Där fick militär sättas in för att tvångsevakuera människor och för att hindra plundring. Vi vet också vad som hände efter tsunamin annandag jul 2004. Även i vårt eget land har vi haft naturkatastrofer som har varit allvarliga på senare år, stormen Gudrun i Småland, översvämningar, olyckor med svavelsyra i Helsingborg till exempel. De senaste månaderna har vi använt ord som pandemi och fågelinfluensa för första gången. Det är inte svårt att tänka sig att det kan inträffa situationer, olyckor och naturkatastrofer, i Sverige, där det kommer att behövas mycket stora insatser för att skydda människor. Det kan gälla evakuering, avspärrning och bevakning. Det kan vara en kärnkraftsolycka, en gasolycka mitt inne i Stockholm, svåra översvämningar, stormar, orkaner. Man behöver inte ha speciellt livlig fantasi för att tänka sig att det skulle kunna hända även i Sverige. Jag är övertygad om att risken är större för det än att Sverige skulle bli utsatt för en terroristattack. Vi i Centerpartiet får yrka på att försvarets stöd även ska kunna ges i andra situationer än vid terroristattacker, inte för att vi vill att det ska behöva användas utan för att vi vill ha en lagstiftning som möjliggör det när det otänkbara händer. Men tydligen är det så känsligt för socialdemokratin och minnet av Ådalen 1931 så starkt, även om Kalle Larsson inte tycker det, att det endast är under hotet av terrorism som man vågar lägga fram förslag om att Försvarsmakten ska få hjälpa till vid stora påfrestningar mot samhället. Svaret i betänkandet på vårt yrkande om stöd även vid andra situationer än terrorism är att särskilda beredskapspolisen kan användas vid sådana situationer. Det är helt riktigt. Särskilda beredskapspolisen är bra, och den borde definitivt kunna användas oftare än hittills. Men man ska komma ihåg att det bara är 1 500 personer utspridda över hela landet. Som en jämförelse kallades det i New Orleans in 54 000 personer från armén, marinen och nationalgardet när staden skulle utrymmas och sedan skyddas mot plundring. New Orleans är ungefär lika stort som Stockholm. Fru talman! Utöver yrkandet om att försvaret ska få ge stöd till polisen även vid andra samhällshotande situationer än terrorism har vi i Centerpartiet yrkat på att regeringen efter varje bemyndigande om Försvarsmaktens stöd ska informera riksdagen om grunderna för beslutet. Jag vill också yrka bifall till reservation 3 under punkt 5 om parlamentarisk insyn i tillämpningen av stödbestämmelserna. Det är givetvis enbart i mycket speciella situationer, förhoppningsvis aldrig, som det här skulle ske. Då känns det anmärkningsvärt att majoriteten i utskottet och troligtvis även här i riksdagen säger nej till att regeringen ska informera riksdagen om grunderna för sitt beslut. Man kan läsa i betänkandet. Egentligen är det försvarsutskottets majoritet som i sitt yttrande till justitieutskottet säger följande: Det ligger i sakens natur att de händelser det är fråga om ändå kommer att komma till riksdagens kännedom. Visst är det så. Om det skulle ske en terroristattack mot Sverige så att regeringen tvingas fatta beslut om Försvarsmaktens stöd är det självklart att det kommer att rapporteras hur mycket som helst i medierna om detta. Men att vi i riksdagen ska sitta och följa nyhetsbevakningen för att få veta varför regeringen har fattat ett sådant beslut känns något konstigt. Självklart borde regeringen ha i uppdrag att genast återkomma till riksdagen med grunderna för sitt beslut. Majoriteten i utskottet talar också om KU:s granskning, att det skulle vara ett sätt för riksdagen att informera sig. KU är ju viktigt, men deras granskning kommer oftast månader i efterhand. Det kan väl inte vara tillräckligt för att informera riksdagen. Jag hoppas att de två partier, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som helt vill avslå propositionen ändå skulle kunna tycka att det är viktigt att riksdagen får information om det otänkbara skulle hända. Det finns all möjlighet att rösta för reservation 3. Fru talman! Till slut vill jag säga någonting om reservation 12 om domstolsprövning av frysning av tillgångar. Det ligger väl lite vid sidan om den här frågan, men det är en reservation som Centerpartiet, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet står bakom. Jag är fullt medveten om att vi i Sverige är bundna av FN:s resolutioner och EU:s rådsförordning i den här frågan. Jag är en stor anhängare både av FN och EU-samarbetet. Ändå tycker jag att det är helt oacceptabelt att en svensk medborgare sedan november 2001 har sina tillgångar frysta utan att kunna få en domstolsprövning av det. I fyra och ett halvt år har han haft sina tillgångar frysta. Jag tar inte ställning till om det finns anledning att frysa tillgångarna eller inte, men jag tar bestämt ställning för att alla ska ha möjlighet till domstolsprövning. Och det sker inte. Det finns ingen majoritet för detta. Det är en svår fråga, men jag tycker åtminstone att man från regeringens sida borde kunna ta detta på lite större allvar och ge det skydd till svenska medborgare som är ett minimum, alltså att man ska få sin sak prövad i domstol.

Fru talman! Jag sitter och lyssnar på den här debatten och blir lite förvånad. Jag måste instämma med vad Kalle Larsson säger: Det låter som om ni inte känner till vilka regler som gäller i dag. Här lyfts det upp argument efter argument för att polis och militär måste få samarbeta. Men det får de ju! Vad är detta för någonting? Jag tillhör den lilla staden Arvikas befolkning som fick staden översvämmad. Vilka var där? Jo, polisen, militären, hemvärnet och mängder av frivilliga personer. Det var inga problem för polisen att vara där. De behövde inte använda polismans befogenheter, men de kunde göra en stor insats ändå. Materialet kunde vi hämta både från Räddningsverket och från närliggande regementen när det gällde att få fram pumpar, extra generatorer och så vidare. Det fungerar ju! Då säger ni: Ja, men det är ju inte i det fallet detta är så himla viktigt utan vid de extrema terroristfallen. Javisst, skulle ett sådant inträffa har regeringen nödvärnsrätten och möjligheten att samordna alla myndigheter. Att de sedan skulle behöva öva och formalisera det hela kan vara så sant, men den möjligheten finns ju redan i dag! Jag skulle vilja titta på en del andra saker som är anledning till att vi från Miljöpartiet säger nej till denna proposition som den ser ut. Till att börja med, och det är den största punkten, är det polisen som har monopol på våldsanvändning gentemot civilbefolkningen i det här samhället, och så ska det vara. Det är en av de springande punkter som gör att vi opponerar oss. Vi opponerar oss därför att vi inte anser att det finns en tillräckligt bra parlamentarisk kontroll av denna verksamhet. Vi opponerar oss också av rättssäkerhetsskäl. Johan Linander nämnde den här frysningen. Här får människor dömas utan att vara hörda. De är dömda utan domstolsprövning, men straffet får de ta. Det tycker jag känns rättsvidrigt. Det är väldigt viktigt att slå fast att vi allihop är överens om att befolkningen ska skyddas i händelse av katastrofer, terroristanfall eller andra typer av hot. Det vore väl underligt om någon hade en annan uppfattning i den här kammaren. Det kan vi alltså vara fullkomligt överens om. Vi kan också vara fullkomligt överens om att man ska använda de medel som behövs. Från Miljöpartiets sida menar vi att de möjligheterna finns redan i dag utan att man överlåter polismans befogenheter på militär, kanske till och med värnpliktiga. Därför, fru talman, yrkar vi bifall till reservation 1 - men tillika till reservation 12, och detta av det skälet att jag vill lyfta upp rättssäkerhetsfrågorna i det här. Stödutredningen föreslog att detta skulle handla om att bekämpa terrorism "och annan liknande svår brottslighet". Jag är glad att man tog bort den där sista delen. Det finns en del annat som jag tycker känns osäkert. Vi använder ordet terrorism som ett slags "sesam, öppna dig!". Så fort det handlar om terrorismbrott får vi göra vad som helst - utan att vi för den sakens skull, fru talman, är riktigt på det klara med vad vi menar med terrorismbrott. Det finns ingen tydlig och klar definition av begreppet. Därför kan vi se hur man använder begreppet terrorismbrott i olika sammanhang. När Greenpeace skulle demonstrera i Danmark kallades det för terrorismbrott. För mig handlar det inte om det. Jag tycker att vi här ska vara medvetna om att vi ska stifta lagar som ska fungera på demokratiska villkor och kunna användas på ett för medborgarna bra och positivt även om fan själv sitter som statsminister med sitt anhang i regeringen. Det är väldigt viktigt att vi är klara över att de lagar vi stiftar ska leva betydligt längre än vad vi gör. Jag är väldigt rädd att den mörke potentaten, om han kommer till regeringsmakten, med de förslag som föreligger redan har försetts med alla de instrument han kan tänkas vilja ha. Vi har fått en del kommentarer som jag tycker är ganska spännande. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet säger så här: "På en rent abstrakt nivå, om förslaget blir lag, skapas det utrymme för den typ av kontroll av befolkningen som man mera förknippar med starkt auktoritära regimer än med demokratiska stater." Jag tycker att vi ska ha en ödmjukhet inför lagstiftandet. Vi ska vara försiktiga. Samtidigt är vi fullt ut medvetna om att samhället kan hotas från extremt håll, men vi ska inte ha så bråttom med lagstiftningen utan först ha med det som ni har begärt från borgerlighetens sida. Ni har pratat om att det är viktigt att vi får parlamentarisk kontroll, att det ska finnas rättssäkerhet och alla de här sakerna. Då bör ni väl vänta med att acceptera och anta den här proppen tills de instrumenten finns på bordet. Det är min bestämda uppfattning att den här propositionen bör avslås - vilket inte betyder att vi ska upphöra att arbeta med problematiken, för det ska vi givetvis fortsätta att göra.

Fru talman! Tänk er att det är första maj och fullt med folk i stan. Samtidigt håller några ungdomar en olaglig gatufest. Somalias president är i stan, och samtidigt står den svenska utrikesministern värd för ett internationellt möte om Förintelsen. Flera diffusa hot har framförts. Efter tips från allmänheten har dessutom en hemmagjord enklare granatkastare och en större ostyrd raket påträffats. Ett larm inkommer till polisen om att en fullastad oljetanker, Alexandra, kapats ute till sjöss. Det visar sig att det är terrorister som tagit gisslan och hotar att sprida kemiska vapen i Mälaren. Är det otänkbart? Egentligen ska detta inte kunna inträffa, men om det någon gång gör det är det nödvändigt att samhället har förmåga att samordna sina resurser på effektivaste och bästa möjliga sätt. När det otänkbara som inte kan inträffa ändå inträffar, är det då helt orimligt att polisen ska kunna begära stöd i samband med bekämpningen av den typ av terrorism som jag menar? Jag tycker att i kampen mot terrorism är detta nödvändigt. Polisen har förmåga att med egna resurser klara de allra flesta skilda slag av terroristattentat. Vi vet dock att de inte kan klara av allt. Ibland kan stöd behövas vid svåra fall, kanske i samband med att själva attacken äger rum och kanske också efteråt för att undanröja effekterna. För terroristbrott som utspelar sig i luftrummet och ute till sjöss kan polisen också behöva bistånd, som vi har varit inne på. Även om själva brottet inte är särskilt omfattande kan det handla om att polisen inte är utbildad i att framföra vare sig helikopter eller fregatt. Ett genomgående stödbehov finns också i situationer där det kan förekomma kemiska och ibland biologiska, radiologiska eller nukleära ämnen. Ibland kanske man behöver stöd i form av underrättelse och annan information samt i form av utrustning och transporter eller personella och andra resurser. Det är rimligt att personal från Försvarsmakten, när stöd lämnas i enlighet med det vi pratar om, har polismans befogenhet för att de ska kunna agera precis som vi har diskuterat utifrån proportionalitetslagstiftning och annat. Det innebär att Försvarsmaktens personal i extrema situationer kan sättas under polisens ledning. Det framgår också att det finns väldigt tydliga regler om hur detta ska ske. Polisen har ledningsansvaret över de resurser som lämnas. Det är klart att när personal från Försvarsmakten utövar polismans befogenhet ska de alltid stå under direkt polisbefäl, någonting annat är det inte fråga om. Sådana skrämselbilder som målas upp är det inte. Den historiekunnige har påmint oss om att det snart är 75 år sedan händelsen i Ådalen. Det är sant. Man ska tänka sig för. Det är också sant. Man ska tänka före. De tragiska händelserna i Ådalen för snart 75 år sedan då fem personer omkom till följd av militär skottlossning i samband med en arbetardemonstration i Lunde vid Ångermanälven torsdagen den 14 maj 1931 ska inte glömmas. Det är just därför vi har varit noggranna och tydliga med i vilka situationer detta kan komma att användas. Man kommer inte att sätta in den svenska militären mot den svenska befolkningen. Det är inte det som är tänkt. Låt oss inte förvränga historien. Händelserna i Ådalen måste bedömas i sitt tidsmässiga sammanhang. De samhällspolitiska och strukturella förhållandena som då rådde finns inte i dag. Vi lever i ett helt annat samhälle nu än för drygt 75 år sedan. Vår försvarsmakt är i dag, vågar jag påstå, en modern statlig resurs med mycket hög kompetens som bedriver ett målinriktat arbete för landets yttre försvar och som för FN gör fredsbevarande uppdrag av skilda slag vid oroshärdar runtom i världen. Det framstår därför som både förlegat och osakligt att i dag, av principiella skäl, åberopa händelserna i Ådalen år 1931 som grund för att inte låta Försvarsmakten få kvalificerade uppgifter till stöd för angelägna civila verksamheter. Det är på det sättet jag påstår att det är dags att nyansera diskussionen och det gamla synsätt som man har. Militären ska inte sättas in mot den svenska befolkningen. Det är inte det vi diskuterar. Det vi diskuterar här är terroristangrepp, ovanliga händelser där polisens resurser inte räcker till. Fru talman! Vi är väldigt ödmjuka inför just tanken att lagar och befogenheter kan missbrukas. Det måste vi vara. Som politiker är vi satta att ta tunga, kanske ibland obekväma steg, steg som inte alltid är populära men som ändå måste tas just därför att det vore oansvarigt att inte göra det. Vill man ta ansvar tittar man på saker och ting som de är och så gör man något. Men man följer besluten och slår vakt om att befogenheterna inte missbrukas. Om vi ser oss omkring kan vi konstatera att våra närmaste grannländer har ungefär samma ordning. I Danmark kan dansk polis begära stöd från försvarsmakten i kampen mot terrorism. Stöd från försvarsmakten till polisen kan ha karaktären av allmän hjälp eller också av särskild hjälp. I Norge har man möjlighet att be om stöd från försvarsmakten för att lösa polisiära uppgifter. Det är en liten instruktion från 2003. I Finland finns det en lag som gör det man kallar handräckning till polisen möjlig. Polisen kan exempelvis få hjälp med efterspaning och gripande av person, med trafikdirigering till och med och med röjning av sprängladdningar och sådant. Det finns liknande lagar i EU. Bara för att man har dessa lagar kommer man självklart inte att kunna lösa alla problem. Man måste göra mycket annat. Man måste som sagt se till att dessa situationer över huvud taget inte uppstår. Låt mig ägna några minuter åt de motioner som har väckts. Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill naturligtvis avslå motionerna. Jag kan bara säga att de gör det av principiella skäl. Det är inte mycket att säga om det. Jag tycker att det resonemang de för inte är övertygande. Vissa saker som de tar upp kan jag, det har jag sagt, tycka att vi ska vara ödmjuka inför. Men man är inte ansvarsfull när man till och med bortser från verkligheten och inte pratar om sakläget utan pratar om andra saker. Jag tycker att ansvaret åligger Vänstern att inte stå här och prata om maskerade poliser när så inte är fallet och när vi diskuterar denna angelägna sak. Det framstår som om man gör detta av helt andra skäl än sakliga. Sedan finns det andra motioner, från Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna och andra, där jag helt klart tycker att vi har anledning att följa upp en del av de saker som tas upp. En hel del av de sakerna bereds i Regeringskansliet, och jag hoppas att vi i utskottet i konstruktiv anda kan återvända till en del av de förslag som dessa partier har väckt. Jag hinner inte gå igenom varför vi avstyrker en hel del av dem. Det finns sakliga skäl. Jag vill bara säga att jag och utskottet är beredda att diskutera när eller hur man ska följa upp och hur man ska se till att redovisning och annat kan ske i framtiden. Jag får återkomma.

Fru talman! Jag anade nog att det var illa men inte att det var så här illa. Joe Frans sade precis i sitt anförande: Man ska inte sätta in militär mot civilbefolkningen. Det är inte det som är syftet. Och så sade han en gång till: Det är inte det vi diskuterar. Fascinerande att det är precis det vi diskuterar. Det är exakt den möjligheten som öppnas med det här lagförslaget. Det är också betecknande att Joe Frans beskriver det arbete man har utfört i utredningen som noggrant. Många remissinstanser och många här i kammaren har trots allt en annan uppfattning. Utredningen var nog inte särskilt noggrann, och den är ändå grund för den lagstiftning som man nu vill föreslå. Jag har tre frågor till Joe Frans. Den första frågan är varför inte befintlig lagstiftning har analyserats och redovisats i beslutsunderlaget. Varför har ni inte tagit reda på vad det är som gäller i dag, vilka möjligheter till samordning som finns och öppet redovisat det i utredningen, i propositionen eller i det här betänkandet? Ingenstans finns detta. Jag vill ställa en andra fråga, eftersom Joe Frans tror att det handlar om att man inte glömmer bara för att man minns ett årtal, men det handlar ju mer om att man ska minnas i vilket sammanhang det skedde. Vilka garantier kan Joe Frans ge för att den lagstiftning som nu diskuteras inte öppnar för att händelserna i Ådalen återupprepas? Den sista frågan: Eftersom det här är en lagstiftning som ska kunna användas vid terrorismbekämpning, undrar jag om du kan vara vänlig och definiera begreppet terrorism för mig och för kammaren.

Fru talman! Tack, Kalle Larsson, för frågorna. Du ställer tre frågor och jag ska svara på de tre frågorna. Först och främst har du läst den här utredningen, antar jag. Efter de grundläggande utgångspunkterna kommer analyser och nuvarande lägen, där man berättar om hotbilder och berättar om analyser som man har gjort. Har du läst utredningen har du nog inte läst den noggrant. Läs den en gång till, för att här berättas det om vilka analyser man har gjort, om vilka hotbilder som kan finnas, om hur läget är i dag, hur situationen ser ut. Du har använt en del argument härifrån. Man kan alltid göra mer kommer du att säga. Men läs utredningen en gång till, så tror jag att dina funderingar kommer att stillas något men kanske inte helt. Den andra frågan du ställer handlar om de historiska sammanhangen. Det är klart att man lockas att tänka på att Vänsterpartiet nog ska vara försiktigt med att be andra göra upp med historien. Innan de har gjort upp med sin egen historia ska de inte ta ansvar för att vara något slags ljusväktare över historiekunnigheten hos andra. Ansvaret för de garantier som kan lämnas har både du och jag och riksdagen, och jag är övertygad om att riksdagen gör saker och ting i gott syfte. Det finns garantier. Terrorismbekämpningen kommer att stå under polisens ledning och det kommer att fattas regeringsbeslut, så jag undrar vad det är för garantier du vill ha. Jag återkommer när det gäller terrorismdefinitionen.

Fru talman! Detta är häpnadsväckande. Här står regeringspartiets företrädare i en av de mest principiellt viktiga debatter vi har haft inom det här området på flera år och ägnar två minuter åt att säga två saker. Det första är: Du måste läsa en gång till. Det andra är: Du har ett kommunistiskt förflutet, så du ska inte säga någonting om historien. Jag utgår ifrån att ni har starkare argumentation och möjligen också starkare debattörer än så för er sak, men jag blir förvånad. Joe Frans redogör för att i utredningen, som jag självfallet har tagit del av, står det om hotbilder, om läget i dag. Men vad jag efterlyser är ju en analys och en redovisning av vilken lagstiftning som i dag finns och att få veta på vilket sätt den är ett hinder för det som man vill åstadkomma med detta betänkande. Svara på den frågan, för det är den jag ställer! Den andra frågan handlade om situationen i Ådalen. Och det räcker faktiskt inte att komma och säga: Ni har en viss historia och därför får ni inte diskutera historien. Du måste kunna förklara vad det är som gör att vi som nu är oroliga kan känna oss trygga med att situationen i Ådalen inte återupprepas. Även andra talare från borgerliga partier har i någon utsträckning varit oroliga för att den situationen eventuellt skulle kunna komma tillbaka. Vilka garantier kan du ge för att ni genom denna lagstiftning inte öppnar för ett återupprepande av händelserna i Ådalen 1931? Den tredje frågan, som du naturligt nog inte hann med att svara på eftersom det andra tog så lång tid att säga, är: Vem är egentligen terrorist? Det är en grundläggande fråga i det här sammanhanget, därför att hela betänkandet och hela resonemanget bygger på något slags bild där den man för tillfället anser vara ett hot eller ett problem görs till terrorist så att man får möjlighet att använda den lagstiftning som från början bara gällde i extrema fall. Så, Joe Frans, vem är egentligen terrorist?

Fru talman! Den ansvarsfulle Kalle Larsson borde kanske också ägna någon minut åt att definiera vad han själv menar med terrorism, för när han pratar om en sak skulle jag vilja veta vad han pratar om. Det finns inom ramen för FN och också i utredningen definierat vad man menar med terrorism. Det finns typfall. Och, återigen, jag är ledsen, men jag måste envisas med att peka på att om du läser utredningen ser du att det finns väldigt noggrant beskrivet ett antal typfall. Det handlar inte om att man ska sätta in militären mot ett antal demonstranter som har gatufest. Det handlar om mycket, mycket större och allvarligare hot mot samhället, systemhotande saker. Du försöker vrida debatten därför att du är emot förslaget. Det förstår jag. Jag håller med om och har sagt att vi måste vara ödmjuka. Men du måste också ta viss del av ansvaret. Även om du är emot saker och ting måste du kanske säga att det är detta du vill ha. Du ger inga alternativ utan står bara och säger nej. Det går vi inte på. Den dagen du vill vara med ordentligt är du välkommen. Då kan vi sätta oss ned och diskutera detta konstruktivt. Jag tar allvarligt på de invändningar du har, så det är inte det. Vi är mycket ödmjuka inför de problem som du pekar på, men du ska också ta ett ansvar. Detta är ungefär det som jag vill säga till dig: Låt oss ta detta ansvar på stort allvar. Det ansvaret har du och det har jag. Jag vill avsluta med att säga att definitionen av terrorism och annat kan du läsa själv. Det vill jag uppmana dig att göra.

Fru talman! Jag måste säga att det synopsupplägg som du, Joe Frans, gjorde från talarstolen konkurrerade verkligen med terroristserien Kommissionen , för jag tyckte att det du tog upp här var mycket mer actionbetonat. Du fick ju med betydligt mycket fler saker. Det var ett spännande manus. Försök att sälja det till SVT! Sedan kan du fundera på frågan: Om den situationen skulle dyka upp i dag, är det då inte tillåtet för polis att rekvirera båtar och helikoptrar? Allt det där som du spelar upp här är ju tillåtet i dag. För att föregripa dig lite grann kan jag säga att jag har läst utredningen. Jag har också haft överläggningar med Annika Nordgren Christensen, som är vår politiskt sakkunniga på försvarssidan. Där diskuterade vi i detalj i vilken omfattning polisen skulle kunna använda sig av båtar inklusive skeppare och besättning, flygplan inklusive pilot och besättning, och pumppersonal. Det är en sak att använda sig av deras kunskaper, men sedan är det en annan sak om de ska ha polisiära befogenheter eller inte. Jag tycker att ni argumenterar på ett väldigt konstigt och felaktigt sätt. Sedan har jag en väldigt skarp fråga. Det europeiska polissamarbetet handlar till viss del även om europeisk operativ samverkan. Är det tänkbart att polisen ska kunna ha ett operativt samarbete med EU:s övriga polis samtidigt som de använder sig av svensk militär under sitt befäl? I så fall hamnar vi i en ganska komplicerad situation. Jag skulle också väldigt gärna vilja höra Joe Frans definition på terrorism. Jag har läst de som finns några gånger, men jag skulle gärna vilja höra hur du har uppfattat den.

Fru talman! Tack, Leif Björnlod, för frågorna. Du berättade att polisen och militären var med vid översvämningarna i Värmland, och självklart inser också jag att det finns en möjlighet redan i dag för polisen och för samhället via länsstyrelserna och annat att rekvirera stöd och hjälp från militären. Det är riktigt. Det vi pratar om nu är ju mycket större händelser där polisens egna resurser inte räcker till. Då frågar man Försvarsmakten om den kan hjälpa till. Då gör den det, och då står den under polisbefäl. Det kan handla om att det exempelvis varit en stor kidnappningssituation och att människor sitter inlåsta i ett rum där kanske bara militären har möjlighet att sanera någon form av nukleärt vapen innan man går in i rummet. Det är klart att man inte kan be en polis att göra det om det bara är militären som har den kapaciteten. Det kan handla om att det finns ett flygplan som kanske har kapats från, låt säga, Härnösand på väg till Stockholm. Det kan vara på väg till centrala Stockholm och kanske måste tvingas ned någonstans på vägen. Polisen kanske inte har den typen av kapacitet. Det är fråga om den typen av händelser, mycket stora händelser. Jag är enig med dig om att det under vissa omständigheter går att använda det redan i dag. Vi måste självklart inse att det finns sådana situationer, och det har du själv också erkänt. När det gäller frågan om terrorism inser jag att det finns olika definitioner. Du vet mycket väl, jag kan återkomma i den andra repliken, vilka exempel det finns på vad terrorism är. World Trade Center - det är ett typexempel på vad terrorism är.

Fru talman! Joe Frans, det är alldeles uppenbart att du har fel yrke. Efter alla dessa härliga, spännande scenarier till romanuppslag som du berättar för mig i stället för att svara på mina frågor förstår jag att du har en dold talang. Men jag har fortfarande inte fått svar på mina frågor. Jag fick inget svar på huruvida EU-samverkan skulle kunna ske mellan poliser i samband med att man också har militärsamverkan och militärstöd. Jag tycker att det är en väsentlig fråga. Sedan håller du med mig, Joe Frans, om att det onekligen är så att när det gäller skogsbränder och översvämningar får polis och militär samarbeta. Det får de i andra sammanhang också. I de extrema fall som du pratar om kan regeringen använda sig av sin konstitutionella nödvärnsrätt, eller nödrätten. Då kan man alltså samordna samtliga myndigheter. Egentligen finns alltså dessa möjligheter. Det är bara det att den här propositionen saknar komplementet av rättssäkerhet som jag efterlyser. Man skulle inte jämföra Ådalen med dagens samhälle för de är helt olika. Det är sant. I dag har vi byggt upp ett övervaknings- och kontrollsamhälle som ger polisen så oändligt mycket fler möjligheter och instrument att kunna verka i samband med de här händelserna om man vill kontrollera samhället när det gäller demonstrationer, olika riktningar och eventuella terrorgrupper. Det finns ju, alltihop! Jag kan alltså inte förstå varför ni envisas med att säga att det är de här svåra fallen - och så får man ett härligt romanuppslag av dig. Det får man ju redan i dag! Och det står du också här och medger!

Fru talman! Beträffande frågan om EU: Det är ju ändå så att du säger nej till hela detta och inte presenterar några alternativ. Det är självklart att vi lever i ett europeiskt samhälle, och vi har ett samarbete inom EU. Jag har inga principiella betänkligheter om det skulle hända saker inom närområdet och man behöver hjälpa varandra. Det kan gälla översvämningar och annat som du själv var inne på. Det finns situationer som man får diskutera. Det viktiga är att det finns regeringsbeslut om saker och ting. Det kommer som jag har sagt alltid att finnas regeringsbeslut i dessa sammanhang. Vi diskuterar nog utifrån olika utgångspunkter. Det är dina utgångspunkter och mina. Jag tror inte att du heller vill ha ett samhälle som inte har en förmåga att stå emot terroristangrepp och terroristhot. Då kommer jag till din fråga om vad terrorism är. Jag kan bara ge dig ett antal exempel på vad terrorism är. Elfte september är ett typexempel. Madridbombningen är ett annat exempel. Det diskuteras inom FN att man skulle ta fram en gemensam definition av terrorism. Det är klart att det arbetet pågår.

Fru talman! Debatten går mot sitt slut. Det är dags att sammanfatta. Men det finns också ett antal frågor som behöver tas upp. Joe Frans använde en ganska ansenlig del av sin tid till att säga att varken jag eller Leif Björnlod tog ansvar, för vi gav inga alternativ. Samtidigt kan Joe Frans inte på en enda punkt - inte på en enda punkt! - säga vad i den nya lagstiftningen som inte är möjligt med den lag och förordning som i dag gäller. Han kan inte annat än att i allmänna ordalag berätta rövarhistorier när han ska förklara sin motivering till att man ska ställa sig bakom det här betänkandet. Man kan le och tycka att detta är lite skämtsamt framställt. Men det är djupt allvarligt. Vi är nu i färd med att förändra en lagstiftning som det finns ett skäl till att den kom på plats. Det var att vi hade problem med att militär ingrep med tvång och våld mot civila. Man kan förstås hävda att detta aldrig kommer att hända igen. 30-talet är längesedan. Sveriges Advokatsamfund har ett svar till Joe Frans på den punkten. Jag citerar: "Sociala och politiska spänningar och konflikter kan i ett framtida alltmer heterogent samhälle vara minst lika dramatiska som förhållandena på den svenska arbetsmarknaden i början av 1930-talet". Alltså finns det en stor risk, jag instämmer i detta, för att man får se liknande situationer som Ådalen igen. Och vad har vi fått höra när det gäller definitionen av terrorism? Att vi ska läsa på i utredningen som vi redan har läst, att FN diskuterar en gemensam definition av begreppet och att Joe Frans från talarstolen kan ge exempel på ett antal saker som han uppfattar vara terroristhandlingar. Och detta ska vara bakgrunden till rekvisit i lagstiftning. Det är en undermålig argumentation, och det är ett undermåligt förslag som riksdagen borde avslå å det snaraste.

Fru talman! Fortfarande efterlyser jag frågor, svar och upplysningar, kanske från borgerligt håll, om hur man ser på begreppet terrorism. Jag har en av definitionerna framför mig här. Det kan ju vara ganska enkelt att svara på vad som menas med terrorism. Det handlar om dem som vill injaga fruktan hos en befolkning eller otillbörligen tvinga offentliga organ eller internationella organisationer att utföra eller avstå från att utföra en viss handling. Det kan också vara att allvarligt destabilisera och förstöra de grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska och sociala strukturerna. Jag tycker faktiskt att delar av det här förslaget undergräver vår konstitutionella situation, det vill säga rättigheten för människor att fritt demonstrera och prata. Jag ser att det kan användas som ett instrument för att bekämpa det som vi normalt brukar kalla för, kanske lite subversiva, demonstrationer för att människor absolut vill lyfta fram sina rättigheter. Jag tycker att rättssäkerheten kan hotas av detta. Och jag är definitivt motståndare till att överlåta polismans rättigheter till människor som inte är utbildade att hantera det. Vi har ett våldsmonopol och så ska det förbli. Där ska inte militärerna ingå i fredstid.

Fru talman! Jag har en mycket kort och enkel fråga. På vilket sätt tror du att detta kommer att leda till att militären sätts in mot demonstranter?

Fru talman! Jag kan tänka mig att vi inte alltid har en regering och ett rättstänkande polissystem som är av den goda uppfattningen. Det kan ske felbedömningar. Vi har exempel från Göteborg. Där har vi skrämmande exempel på felbedömningar från polisiärt håll när det gäller att använda sina maktmedel. Om militären dessutom hade varit inblandad hade jag blivit ändå oroligare. Jag ser att man redan i dag faktiskt kan använda sig av det.

Fru talman! Jag säger inte att militären skulle ha satts in i situationen i Göteborg. Det är inte den typen av händelser vi diskuterar. Vilka konkreta förslag har du på hur vi ska kunna stå emot terroristangrepp? Efter alla dessa debatter har du inte förmått presentera något konkret alternativ som är verklighetsnära.

Fru talman! Jag vet inte vem som är mest verklighetsnära, jag eller Joe Frans med sina härliga romanuppslag, men jag tror att jag ligger något närmare verkligheten. Jag menar givetvis att vi ska motverka terrorism, i första hand uppkomsten av terrorism. Vi ska motverka möjligheten till rekrytering till terrorismgrupper och ekonomisering av terroristarbetet. Vi ska jobba med underrättelseverksamhet. Allt det gör vi redan. Det finns naturligtvis mer. När terrorismverksamheten och aktiviteterna blir direkt brottsverksamhet, utöver planeringsverksamhet och förberedelser, ska vi naturligtvis använda oss av de medel som står till buds. Det måste vi göra. Jag menar att vi kan göra det redan i dag. Så långt går reglerna. Om vi lämnar terrorismen och talar om polisen och militärt samarbete när det gäller naturfria delar - det är Johan Linanders uppfattning - är de stora hoten i Sverige mot mänskligheten naturhändelser, miljöhändelser, industriverksamhet och kemikalieanvändning. Det gör att vi har ett mycket känsligt samhälle. Där ser jag de stora hoten. Jag anser att vi givetvis ska kunna använda militär till saneringar. Det kan vi redan i dag. Jag tror att jag har ganska väl på fötterna.