Sjukersättning till äldre i förvärvsarbetande ålder

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1, som innebär att riksdagen avslår regeringens förslag.

I dag debatterar vi ett betänkande som har sin grund i att regeringen lagt fram ett förslag om att ändra reglerna för sjukersättning.

Förslaget innebär ändringar i socialförsäkringsbalken som riskerar att vi återigen får en sjukförsäkring som präglas av passivitet och att alltför många lämnar arbetslivet i förtid. Det finns stor risk att vi kommer att få se en utveckling där fler personer förtidspensioneras i stället för att genom aktiva rehabiliteringsinsatser stöttas tillbaka till tidigare eller nytt arbete.

Det borde vara självklart att ta till vara den arbetsförmåga som finns hos den sjukskrivne, oavsett om den nått 60 års ålder eller inte.

Det som hittills varit vägledande för utformningen av sjukförsäkringen är en aktiv sjukskrivningsprocess som påskyndar återgången till arbete. Detta förslag kan i stället leda till att vi återigen får en sjukförsäkring som präglas av passivitet.

Alla de reformer som genomförs inom pensionssystemet, bland annat att riktåldern för pension kommer att höjas under de kommande åren, har som syfte att vi ska jobba längre. Detta förslag går i en helt annan riktning.

Alla som har en arbetsförmåga kommer att behövas på arbetsmarknaden. Då kan vi inte ha ett sjukförsäkringssystem som leder till att äldre med förmåga att arbeta lämnar arbetsmarknaden i förtid via sjukersättning.

Sjukersättning till äldre i förvärvs-arbetande ålder

Regeringen har under lång tid monterat ned rehabiliteringskedjan och även avskaffat den bortre tidsgränsen, vilket har lett till fler sjukskrivna utan aktiva rehabiliteringsinsatser. Dessutom är ålder ingen sjukdom. Sjukersättning eller förtidspension, som förmånen tidigare benämndes, bör vara en sista utväg när alla andra möjligheter är uttömda.

Att välja en lösning som handlar om att gömma och glömma denna grupp sjukskrivna genom förtidspensionering innebär att de förvisas till ett utanförskap.

I förslaget benämns underlättandet i fråga om att få sjukersättning för dem som närmar sig ålderspensionen som en trygghetspension. Låt mig slutligen säga att detta begrepp är sakligt felaktigt eftersom detta inte utgör en ålderspensionsförmån. Det är därför direkt vilseledande att beskriva förmånen som en trygghetspension.

Fru talman! Vi debatterar nu socialförsäkringsutskottets betänkande 29 om sjukersättning till äldre i förvärvsarbetande ålder.

Fru talman! För inte så länge sedan debatterade vi riktåldern för pension. Vi från Sverigedemokraterna har hela tiden varit kritiska till höjd riktålder just eftersom alla inte har samma förutsättningar. Exempelvis sliter kvinnor i vårdyrken ut sig, och de klarar knappt i dag att arbeta fram till att de är 65 år. Det är svårt att se att de ska orka fram till att de är 66 år, då man tidigast ska kunna ta ut garantipensionen. En undersökning som Kommunal har gjort visar att det är få personer över 64 år som arbetar inom äldreomsorgen, kanske för att många är utslitna.

Tyvärr är det bara vi från Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet som har sett problemen med höjd riktålder och motsatt oss det. Däremot har fackförbundet Kommunal varit kritiska, så även hela Landsorganisationen, LO. Trots detta har höjd riktålder nu drivits igenom.

Fru talman! Självklart är vi medvetna om att medellivslängden har stigit och att det finns de som kan arbeta längre. Och - absolut - är man vid god hälsa är det positivt att man kan arbeta några år extra för att påverka sin egen pension positivt. Då ska det också följas av att det finns trygghetssystem som är utformade för att man ska kunna arbeta längre.

Problemet är att denna möjlighet inte går att generalisera över alla yrkesgrupper. En del börjar arbeta tidigt i livet, i slitsamma yrken, och en del börjar arbeta senare i livet efter många års akademiska studier. Att dessutom införa höjd pensionsålder och riktålder samtidigt som arbetsförhållandena bland annat inom vård och omsorg i vissa fall är fullständigt omänskliga är helt fel väg att gå. Det är många som nu är väldigt oroliga över vad som ska hända om de inte klarar att arbeta upp till riktåldern.

Fru talman! Även om det inte är tillräckligt är det bra att regeringen nu tagit fram lite plåster på såren till dem som är så utslitna att de inte kan arbeta upp till riktåldern. De ska i alla fall få det lite lättare att få sjukersättning.

Sjukersättning beviljas inte lättvindigt i dag. Åtta av tio får avslag på sin ansökan. Man ska ha en stadigvarande nedsatt arbetsförmåga i förhållande till alla normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden, och alla rehabiliteringsåtgärder ska vara uttömda. Många upplever att det är som att tränga igenom ett nålsöga.

Genom att införa en förändring som innebär att de som har fem år kvar till riktåldern endast ska bedömas mot yrken de tidigare har erfarenhet av minskar risken att äldre som är utslitna och som har nedsatt arbetsförmåga varken får pension eller sjukersättning utan i stället hänvisas till försörjningsstöd. Det är ju inte så att någon som är utsliten mirakulöst blir fullt arbetsför för att den får avslag på sin ansökan om sjukersättning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sjukersättning till äldre i förvärvs-arbetande ålder

Det är självklart viktigt, anser jag, att man fortfarande ser över rehabiliteringsåtgärder när det gäller de yrken som personen har arbetserfarenhet av och personens ordinarie arbete. Den här förändringen tar inte bort ansvaret att se över sådana möjligheter och att hjälpa dem som vill kunna återgå till sitt arbete. Den tar heller inte bort möjligheten för dem som mår bra att arbeta vidare, eftersom man fortfarande ska en stadigvarande nedsatt arbetsförmåga om minst en fjärdedel för att få sjukersättning. Har man inte det bedöms man kunna arbeta fram till riktåldern.

Man kan göra en hypotetisk bedömning - att en kvinna i 60-årsåldern, som är utsliten efter många års arbete, till exempel inom vården, hux flux ska ställa om och arbeta med ett administrativt arbete. Men det måste inte i praktiken leda till att denna kvinna faktiskt klarar av eller får ett sådant arbete. Förmodligen kommer det i stället att leda till utförsäkring och att hon hänvisas till socialkontoret för att ansöka om försörjningsstöd.

Därför anser vi i Sverigedemokraterna att det minsta vi kan göra för dem som är utslitna efter många år i arbetet, för dem som ställt upp för oss när våra barn eller vi själva har blivit sjuka, för dem som slitit inom barnomsorgen och tagit hand om våra barn så att vi kunnat arbeta, för dem som slitit inom lantbruket utan rast och återhämtning för att vi ska få mat på bordet, för dem som slitit inom svensk industri och bidragit till svensk innovation och ekonomisk tillväxt, ja, för alla dem som gjort detta för Sverige och med det dragit på sig förslitningsskador av olika slag - för dem är det minsta vi kan göra att inte tvinga dem till en näst intill omöjlig hypotetisk omställning till annat yrke som troligen bara kommer att leda till utförsäkring.

För dem är det minsta vi kan göra att bevilja sjukersättning om de inte längre klarar att arbeta och om de har en stadigvarande nedsatt arbetsförmåga inom den bransch som de har erfarenhet av. Därför är jag glad att det i dag finns en majoritet för den här propositionen.

Fru talman! Eftersom vi hela tiden har varit kritiska till just riktåldern anser vi dock att åldersgränsen för att få en annan bedömning inte ska höjas i takt med riktåldern utan stanna på 60 år, som kommer att bli gränsen när detta går igenom. Detta kommer ofta att beröra människor som börjat arbeta tidigt i livet i slitsamma yrken, och om åldersgränsen ständigt ska höjas kommer vi fortfarande att hamna i problemet att människor hamnar i kläm och varken får möjlighet till pension eller sjukersättning när de är utslitna.

Jag satt själv med i referensgruppen till utredningen som tog fram förslaget och lade då fram synpunkten om det inte skulle vara möjligt att låta bli att höja åldersgränsen från 60 år och att man ska, om man är över 60 år, bedömas mot sitt nuvarande arbete i stället för formuleringen om tidigare erfarenheter. Svaret var då att det skulle bli enklare om det var samma bedömning för dem som har fast anställning och dem som är arbetslösa eller inte har fast anställning.

Jag anser dock att det borde vara möjligt att bedömas mot nuvarande arbete för dem som har en anställning och göra en bedömning för andra enligt propositionens förslag. Därför ställer yrkar vi bifall till reservation 2 i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sjukersättning till äldre i förvärvs-arbetande ålder

Fru talman! Alldeles nyligen höjde andra partier i den här kammaren pensionsåldern. Argumentet var att medellivslängden ökar. Vänsterpartiet röstade nej till att höja pensionsåldern. Att vi lever längre betyder ju inte att alla kan arbeta längre.

Den faktiska pensionsåldern inom många LO-yrken är redan i dag flera år lägre än den pensionsålder som är. Därför skulle vi inte ha höjt pensionsåldern. Nu är det redan beslutat. Jag beklagar det.

Vänsterpartiet tycker att pensionerna ska höjas, inte pensionsåldern. Den som tvingas att gå i pension tidigare på grund av att man jobbat i ett slitsamt yrke kommer ju inte att orka jobba längre bara för att politikerna har bestämt det. Det enda som kommer att hända är att många nu får en ännu lägre pension.

Den allmänna löneavgiften har ökat enormt och ligger i dag på ungefär 10 procent. Det löneutrymme som vi gemensamt avstår går inte längre till pensionerna och sjukförsäkringen utan till stora skattebidrag till redan lönsamma företag. Vänsterpartiet vill i stället förstärka sjukförsäkringen och höja inbetalningarna till pensionssystemet. Nästa mandatperiod skulle svenska pensionärer kunna få en höjning på ungefär 2 000 kronor i månaden.

Fru talman! I dag ska vi diskutera och fatta beslut om den ventil i sjukförsäkringen som Vänsterpartiet ställde krav på i samband med höstens budgetomröstning - en trygghetspension. Det kommer nu att bli enklare att få sjukersättning om du är äldre. Det är en helt nödvändig reform som nu införs, och jag är väldigt glad att Vänsterpartiet ställde detta krav.

Flera borgerliga partier gör i dag som de alltid gör och röstar nej till förbättringar av sjukförsäkringen. De struntar i att äldre hårt arbetande människor inte kan jobba till 66 eller 67 år och vill därför avslå dagens förbättring. Det är skamlöst. Människor som byggt upp det här landet, som slitit i vården, på verkstadsgolvet eller i byggbranschen ska ha rätt till en bra pension. Dagens pensionssystem är inte riggat för dem. Men till och med den här lilla ventilen som skulle kunna spela en avgörande roll för många vill Moderaterna, Centerpartiet och Liberalerna sätta stopp för.

Fru talman! Vänsterpartiet hade velat ha en fast gräns och att man ska prövas mot det jobb man har eftersom riktåldern inte hänger ihop med hur länge människor kan jobba. Många yrkesgrupper kommer fortfarande att ha det lika slitsamt. Folk som behöver gå i pension på grund av ett fysiskt krävande och slitsamt jobb kan knappast jobba längre bara för att riktåldern ökar. Det hänger inte ihop, och därför har vi en reservation som innebär förbättringar i förslaget.

Samhället har tappat kontrollen över syftet med socialförsäkringarna, och utförsäkringar har under lång tid skett på löpande band. Vi som är förtroendevalda - valda av folket att representera medborgarna - ska agera handlingskraftigt och inte blunda eller främst agera pratmakare. De löften vi ger ska vi genomföra. Jag har all förståelse för att många har tappat tron på politiken efter alla år av försämringar. Många politiker säger en sak men gör en annan.

Fru talman! Vänsterpartiet ska i stället stå för det vi lovar. Vi representerar våra väljare, inte oss själva. Vi kompromissar och är hemskt konstruktiva, men vi kräver politiskt inflytande om våra mandat krävs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sjukersättning till äldre i förvärvs-arbetande ålder

När våra mandat krävdes behövde vi sätta en förbättrad sjukförsäkring högst upp på dagordningen. Det var första gången Vänsterpartiets röster krävdes i en budget den här mandatperioden, och då lyckades vi också genomdriva flera förbättringar. Nu får fler ersättning när de blir sjuka.

Det är dock fortfarande alldeles för många som nekas, och fler förändringar av sjukförsäkringen måste ske. Jag begriper inte varför inte regeringen lägger fram på riksdagens bord de delar som redan är utredda och som skulle göra det enklare för alla oavsett ålder att få sjukersättning. Det finns en majoritet i riksdagen; ändå läggs det inte fram.

Fru talman! Medan andra pratar agerar vi, och det ska vi göra framåt också. Ett samarbete där Vänsterpartiet ska ingå måste fortsätta att förbättra sjukförsäkringen.

Det är kanske inte så märkligt att högern är emot en förstärkt sjukförsäkring. Det ska löna sig att arbeta, säger de, men de begriper inte att fungerande socialförsäkringar dit alla som jobbar har avsatt en andel av sin egen lön är det viktigaste systemet om vi ska ha starka och trygga löntagare i Sverige.

En amerikansk arbetslinje där löneutvecklingen hålls nere har importerats till Sverige. I stället för starka omställningsförsäkringar och kraftfull jobbpolitik har politiker agerat för att göra löntagare otrygga och fattiga genom rekordlåga ersättningsnivåer. Många har inte ens fått den låga ersättning de har rätt till utan tvingas i bästa fall att försörjas av anhöriga eller socialtjänsten. I stället har vi fortsatt med stora skattesubventioner och branschstöd till företag som redan går väldigt bra.

Fru talman! Det finns mycket kvar att göra. De skarpa tidsgränserna behöver tas bort. Läkarintyg ska gälla. Den som är kroniskt sjuk eller har en funktionsnedsättning måste få rätt till varaktig ersättning. De som utförsäkrats genom åren ska ha upprättelse. Pensionerna ska höjas, inte pensionsåldern. Det ska Vänsterpartiet se till.

Fru talman! Välfärdslöftet måste återupprättas. Vänsterpartiet kommer att fortsätta att ligga på till dess att alla de förbättringar i sjukförsäkringen som vi driver är genomförda. Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation 2.

Fru talman! Från Liberalernas sida yrkar vi avslag på propositionen Sjukersättning till äldre i förvärvsarbetande ålder och bifall till reservation 1 under punkt 1.

Fru talman! Vi liberaler vägrar att acceptera att människor ställs åt sidan. Allas kompetenser behövs. Allas medverkan i samhället hela livet behövs. Alla behöver känna sig behövda.

Fru talman! Låt det samtidigt inte råda några som helst tvivel om att Liberalerna ser, förstår och känner med dem vars kropp eller knopp inte orkar längre, att orken sinar, efter många år i arbetslivet oberoende av vilken typ av arbete man har haft, arbeten som på olika sätt sliter hårt. Vi kommer aldrig att gå med på att förminska människors frihet eller människors viktiga bidrag till helheten med deras alldeles egna erfarenheter, kompetenser eller yrkesskickligheter, oavsett ålder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sjukersättning till äldre i förvärvs-arbetande ålder

Synsättet att sjukersättning är lösningen på ett problem som vi har i dag och som verkligen också ställer människor åt sidan är helt fel. Självklart behövs det reformer på detta område för att stödja människor att fortsätta bidra. Men det är inte pensionssystemets fel, och det är framför allt inte sjukförsäkringens fel, i denna del.

Fru talman! Däremot behövs det reformer inom arbetslivet när det gäller våra anställningsformer och anställningssystem som gör att man på en glidande skala kan fortsätta och gå över till ett mentorskap eller enklare kan byta mellan arbeten när ens kompetenser på äldre dagar kanske kommer bättre till nytta och man har möjlighet att fortsätta att utveckla sig, sin arbetsplats och sina arbetskamrater. Inom detta område behöver vi en lång rad reformer. Men grundpunkten är att alla behövs och att alla är viktiga.

Fru talman! Det är fel att använda sjukförsäkringssystemets verktyg till just det som denna proposition avser. Ålder är ingen sjukdom. Sjukersättning, eller förtidspension som det hette tidigare, kan vara helt rätt ibland. Det ska man inte sticka under stol med. Men det bör ändå alltid vara en absolut sista utväg när alla andra möjligheter för att förstärka och trygga individen är uttömda. Individens möjligheter, rättigheter och friheter måste gå före systemet.

Det som föreslås i dag är ingen pension - det måste vi komma ihåg - utan en del i sjukersättningssystemet. Jag har mött en del personer bara de senaste två veckorna som nästan tar det som en skymf att de ska hamna i sjukersättningssystemet eftersom de inte är sjuka. Det är inte där problemet ligger.

Regeringens förslag kommer att leda till fler förtidspensionerade i stället för att man arbetar med de aktiva rehabiliteringsinsatserna, habiliteringsinsatser, reformer inom arbetslivet, som jag tidigare nämnde, och att ge individer möjligheter att faktiskt fortsätta att gå framåt och återgå till sitt arbete eller arbeta vidare med någonting annat och kanske på ett helt annat sätt och fortsätta bidra i sitt sociala sammanhang. Förslaget leder med andra ord till en sjukförsäkring som återigen präglas av mer passivitet och som riskerar att medföra att alltför många lämnar arbetslivet i förtid. Det innebär faktiskt en återgång till 90-talets sjukfrånvaro med sjuktal som steg dramatiskt på grund av något helt annat än en sjukdomsbild.

Herr talman! Jag ska kommentera något av det som föregående talare har sagt. Höjningarna av pensionsåldern inom pensionssystemet har till syfte att så många som möjligt ska kunna fortsätta att arbeta, utvecklas och bidra. Det nu aktuella förslaget går i direkt motsatt riktning och får till följd att en grupp sjukskrivna hänvisas till ett åsidosatt liv och till ett liv i utanförskap.

Herr talman! Avslutningsvis: Ställ nu inte människor åt sidan! Alla behövs, oavsett kroppsliga eller intellektuella funktionaliteter, oavsett ålder och oavsett status. Alla behövs. Livet ska kunna levas hela livet, och ingen ska ställas åt sidan.

Herr talman! I reportageboken Vi som arbetar med våra kroppar, skriven av Annica Carlsson Bergdahl och med bilder av Elisabeth Ohlson, får man ta del av hur det moderna arbetslivet kan se ut i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sjukersättning till äldre i förvärvs-arbetande ålder

Kofi, som är lagerarbetare, säger: Det är lätt att glömma ergonomin eftersom vi plockar på ackord. Avdelningen bredvid har individuellt ackord där varje person blir utpekad om den inte jobbar tillräckligt fort. Folk orkar inte ens arbeta till pensionsåldern. Det krävs mycket förändringar om människor ska klara sig fram till 70 år.

Amirah, butiksanställd, säger: Efter en dag i kassan kan jag knappt gå upprätt. Jag har många år kvar till pensionen och har redan ont i handleder, axlar och knän. Jag går till sjukgymnast, vilket hjälper mig från att bli sjukskriven, men värken försvinner inte. Den försvinner först efter två veckors semester. Men när jag börjar jobba igen är den tillbaka efter ett par dagar.

Emilie, billackerare, säger: Vi puttar bilarna till den 60-gradiga ugnen. Jag önskar att vi hade tunnare arbetskläder. Varma dagar är värst, då är jag helt slutkörd. Det är som ett hårt träningspass. Många tvingas sluta innan pensionen. Vad händer i våra kroppar? Hur påverkas fertiliteten av de farliga ämnena som jag jobbar med? Hur påverkas svetsare av svetsröken? Det finns ingen forskning på vad gifterna vi utsätts för gör med oss kvinnor och våra kroppar. All forskning hittills är på män.

I en rapport från Katalys häromåret beskrivs hur samhället speglas i medierna. Den visar bland annat att personer med arbetarklassbakgrund ges endast 4 procent av utrymmet i våra tv-nyheter. Kanske är det en förklaring till att vissa partier och politiska företrädare helt saknar förmågan att se klassamhället och hur det påverkar människors möjligheter och liv.

I en färsk rapport från Handelsanställdas förbund beskrivs de genomsnittliga pensionerna för medlemmar som har arbetat ett långt arbetsliv i butik och lager. Den visar att den totala pensionen för medlemmarna ligger på i genomsnitt 13 600 kronor efter skatt och för kvinnor på 12 700 kronor efter skatt. Gränsen för låg ekonomisk standard enligt Pensionsmyndigheten är 13 300 kronor. Detta är helt orimligt.

Men det är inte bara traditionella arbetaryrken som berörs och påverkas av hur vårt skyddsnät fungerar. Vi såg under pandemin att sjuksköterskor, förskollärare, lärare men också många andra yrken vann på att karensavdraget försvann. Vi vet att pandemin ytterligare drog isär villkoren på arbetsmarknaden. Och det är tydligt att de allra flesta vinner på mer trygghet, inte mindre.

När man tar tunnelbanan här i Stockholm, som jag gör ibland, och åker den röda linjen från Vårby i Huddinge till Mörby Centrum i Danderyd passerar man hela Stockholm. Här bor människor från hela världen. Här bor undersköterskor, byggarbetare, städare, vd:ar och butiksarbetare. Resan tar kanske 30 minuter, men den visar upp en väldigt tydlig bild av vårt samhälle: Vi har olika yrken, vi har olika bakgrund och vi har olika förutsättningar. Det skiljer 18 år i medellivslängd mellan en kortutbildad person i Vårby i Huddinge kommun och en långutbildad person i Danderyd.

Vi debatterar i dag regeringens förslag om en trygghetspension, en sjukersättning till äldre i förvärvsarbetande ålder. För oss socialdemokrater är trygga socialförsäkringar en grundläggande del av välfärden. På samma sätt som skolan, vården och omsorgen ska finnas där och fungera för alla, vara fri från vinstintresse och ge högsta möjliga kvalitet ska man känna trygghet när man blir sjuk. Man ska kunna lita på att pensionen räcker både till en fika med barnbarnen och till hyran - och när man inte klarar att arbeta ska vi hjälpa varandra med en hög a-kassa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sjukersättning till äldre i förvärvs-arbetande ålder

Att ta tillbaka den demokratiska kontrollen i välfärden innebär att ha en sjukförsäkring som fungerar bättre. För mig är det enkelt: Sjukförsäkringen ger trygghet när vår arbetsförmåga är nedsatt, tillfälligt eller på lång sikt. Vi arbetar och betalar in till försäkringen, och om olyckan är framme eller när kroppen inte längre orkar - ja, då får vi skydd. Men låt mig vara tydlig: Högerregeringens nedmontering av tryggheten för vanligt folk 2006-2014 har gjort att tusentals människor i vårt land har hamnat utanför.

Därför har regeringen, reform för reform, stärkt sjukförsäkringen under den här mandatperioden. Behovsanställda ska få rätt till sjukpenning. Vi har ändrat reglerna så att fler långtidssjukskrivna får rätt till rehabilitering. Vi har sett till att färre har utförsäkrats, och vi har avskaffat stupstocken. Vi har också stärkt den ekonomiska tryggheten genom att ta bort funkisskatten och höja taket i sjukpenningen. Försäkringskassan har fått tydliga instruktioner om att arbeta både tillsammans med andra myndigheter och förebyggande för att detta ska fungera.

Herr talman! Vi tar i och med detta ärende ställning till trygghetspensionen. Den ger ekonomisk trygghet till den som har slitit ut sig under arbetslivet och inte kan arbeta hela vägen till pensionen och därför behöver ta ut sin ålderspension i förtid, vilket leder till en livsvarigt sämre ekonomisk situation med en lägre pension.

Trygghetspensionen är en del av sjukersättningen och innebär att de som har som mest fem år kvar tills de uppnår den ålder då man inte längre kan få sjukersättning ska få sin arbetsförmåga prövad mot arbete som de har erfarenhet av eller annat lämpligt arbete som är tillgängligt. Gällande regelverk för rätten till sjukersättning tar ingen hänsyn till ålder, vilket medför att arbetsförmågan hos en 64-åring prövas på precis samma sätt som arbetsförmågan hos en 43-åring eller 34-åring trots att tiden för omskolning, rehabilitering och omställning är mer begränsad.

Jag är glad att flera partier i dag kommer att yrka bifall till förslaget om trygghetspension, men jag är samtidigt oroad över vad som händer om olyckan är framme och vi får en moderatledd, högerkonservativ regering efter valet i höst. I Moderaternas motion och utifrån moderatens anförande här är det nämligen tydligt att man yrkar avslag på förslaget om den här reformen.

Man gör det för att man hävdar att trygghetspensionen skulle förpassa människor till ett "utanförskap". Man gör det med argumentet att regeringen vill "gömma undan" sjukskrivna. Detta visar en oförmåga att förstå hur villkoren för vanligt folk ser ut. Skulle vi som Moderaterna föreslår avslå reformen riskerar vi också att döma tusentals kvinnor som har slitit under långa yrkesliv men varken haft orken att jobba till pension eller fått möjligheten att jobba heltid till livslång fattigdom.

Trygghetspensionens syfte är att ge dem som har nedsatt arbetsförmåga i slutet av arbetslivet ett stöd, vilket skulle ge en betydligt högre pension. Med den här reformen skulle exempelvis en undersköterska som får ta del av förmånen öka sin pension med nästan 4 000 kronor i månaden om hon får trygghetspension under de sista åren av sitt yrkesliv. Detta omfattar alltså människor som har arbetat. De har arbetat hårt och länge och betalat sin skatt och sina försäkringar, år efter år, men för Moderaterna duger inte detta.

Vi vet vad det innebar för sjuka och arbetslösa förra gången en moderatledd regering fick chansen. Och i högerpartiernas eget budgetförslag inför årets budgetprocess är det tydligt att en moderatledd konservativ högerregering med stöd av Sverigedemokraterna, Liberalerna och Kristdemokraterna också framåt kan innebära återinförd stupstock, sänkta ersättningar för sjuka, återinförd funkisskatt och försämrad a-kassa för den som förlorat sitt arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sjukersättning till äldre i förvärvs-arbetande ålder

Herr talman! Vi har under den här mandatperioden ökat tempot och reformtakten i vår sjukförsäkring, men vi måste göra mer. Övriga förslag som nämnts i debatten och som finns i den utredning som ligger till grund för den här reformen måste vi genomföra. Det handlar om att fler ska ges rätt till sjukersättning. Bedömningen är i dag så otroligt snäv att nästan ingen släpps in, vilket tvingar många till orimliga livsvillkor. Det handlar också om att vi ska stärka rehabiliteringen och förändra regelverket så att personer med sjukersättning kan delta i ideellt arbete och i det demokratiska arbetet.

Detta är förslag som nu bereds i Regeringskansliet och som jag vill ska förverkligas. Men vi behöver också göra mer, och nu utreds andra viktiga förbättringar, som en bättre arbetsskadeförsäkring eller hur vi kan förändra karensavdraget så att det blir mer rättvist. Förslag kommer att landa på nästkommande regerings bord inom en ganska snar framtid, och därför krävs att vi återigen får en socialdemokratisk regering.

Jag inledde med berättelser från Kofi, Amirah och Emilie och deras egna ord från boken Vi som arbetar med våra kroppar. Trygghetspensionen kommer att ge många en trygghet i slutet av yrkeslivet. Den kommer innebära att pensionen räcker. Precis som Handels rapport om handelspensionärerna visar är trygghetspensionen ett verktyg för att garantera att den som arbetat ett långt yrkesliv får en bättre chans och mer trygghet som pensionär. Det är det pensionen är till för; den ska ge trygghet när vi är pensionärer.

Vi vill dock mer, och på riksdagens bord ligger nu ett förslag om att höja garantipensionen med 1 000 kronor. Jag välkomnar alla att trycka på den gröna knappen nästa vecka. Vi vet att medellivslängden ökar i vårt land, men vi vet också att samhällets orättvisor drabbar otroligt många. Därför krävs en välfärdspolitik. Därför krävs en politik för jämlikhet och jämställdhet. Det handlar om respekt för landets äldre - för alla dem som sliter hårt för att bygga vårt land.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och önskar alla i kammaren en trevlig sommar. Det gäller även utskottet, talmännen och utskottskansliet. Trevlig sommar!

(Applåder)

Herr talman! Den svenska sjukförsäkringen har haft problem under decennier, skulle jag vilja säga. Det har varit stor variation, inte beroende på pandemier, cancerförekomst eller annat utan beroende på att den varit utsatt för politisk debatt gång på gång.

Vi såg under 90-talet hur man använde sjukförsäkringen till att få ned arbetslöshetssiffrorna. Det ledde till väldigt många sjukskrivna. För att lösa det införde man en i princip automatisk förtidspensionering av eller sjukersättning till alla som varit sjukskrivna under mer än två år. Detta ledde till att det under vissa år var 150-200 personer per dag som fick sjukersättning, det vill säga lämnade arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sjukersättning till äldre i förvärvs-arbetande ålder

När man lyssnar på debatten här, herr talman, kan man nästan få intrycket att det är en trygghet och en belöning att få sjukersättning och därmed lämna arbetsmarknaden. Ingenting kunde vara mer fel. Vi vet nämligen från forskningen att den som har sjukersättning, oavsett bakomliggande sjukdom, har betydligt större risk att drabbas av annan sjukdom och dessutom död. För oss i Centerpartiet är det självklart att vi inte ska överge någon människa utan att alla ska få allt möjligt stöd för att kunna återgå till arbetsmarknaden.

Det var också detta som gjorde att det under 00-talet fanns en ambition både från Alliansens partier och från den socialdemokratiska regeringen att hitta stabilitet runt sjukförsäkringen på samma sätt som vi då hade fått en stabilitet kring pensionsförsäkringen. Det handlade om att reglerna inte ständigt skulle ändras beroende på politiska vindar i samhället. Tyvärr nådde vi inte dit, och det är kanske därför vi står här i dag och återigen har den här diskussionen.

Det har gjorts ett antal försök att komma till rätta med den här situationen. Rehabiliteringskedjan var en viktig del. Man införde fasta tidsgränser. Kraven på Försäkringskassan ökade också vad gäller samordning och att se till att de människor som har varit sjukskrivna under längre tid får alla tänkbara resurser för att kunna återvända till arbetsmarknaden.

Det beslut som fattades här i kammaren för en dryg vecka sedan, om förändringar i LAS och kraftigt utökade möjligheter till omställning och utbildning, tror jag kommer att vara en väldigt viktig del i att se till att vi kan hålla nere sjuktalen. I stället för att man stannar kvar på en arbetsplats och ett arbete där man mår dåligt och slutligen går mot sjukskrivning och kanske sjukersättning, herr talman, får man även sent i livet möjlighet att byta karriär och hitta någonting nytt.

Från Centerpartiets sida vägrar vi att ge upp. Vi vägrar att inte se att det finns en möjlighet för alla människor att återvända till arbetsmarknaden.

Att införa en åldersgräns, vilket det här förslaget innebär, där åldern i sig på något vis skulle innebära att sjukdomen blir svårare och arbetsförmågan därmed mer bestående nedsatt är ingenting annat än ren ålderism, herr talman. Jag är själv 60 år. Jag har ambitionen att jobba till 70, och gärna längre. Men vilket intresse kommer min arbetsgivare, med det här förslaget, att ha av att se till att jag får rehabilitering om jag har oturen att drabbas av sjukdom eller en svår skada? Kommer Försäkringskassan att vara beredd att lägga all energi på att ge mig hjälp i ett läge där man kan säga att det faktiskt finns en lag som säger att jag kan få sjukersättning och att man inte behöver satsa så mycket på mig?

Från Centerpartiets sida står vi definitivt inte bakom de här förändringarna. Det här fanns inte med i vår budgetmotion. Men i den kommande voteringen kommer vi att avstå. Vi ser detta som en del i det budgetbeslut som riksdagen fattade.

Herr talman! Vår sjukersättning ska fungera som en trygghet för den som under överskådlig framtid saknar arbetsförmåga. Då måste man ju konstatera - eller i alla fall gör vi kristdemokrater det - att sjukersättningen inte alltid finns där för dem som verkligen behöver den. Det gäller inte minst de personer som börjar närma sig sin pension. Vi yrkar därför bifall till utskottets förslag till beslut, där vi också har ett särskilt yttrande med ett påpekande om att vi kommer att bevaka att denna ersättning verkligen kommer de mest utsatta till del utan att arbetslinjen äventyras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sjukersättning till äldre i förvärvs-arbetande ålder

Av den här debatten kan man lätt få intrycket att det är någon annan som styr, men vi har haft en socialdemokratiskt ledd regering under de senaste snart åtta åren. Utvecklingen när det gäller avslagsfrekvensen för sjukersättning är dramatisk. När man tog över makten 2014 var det 43 procent; 2019 hade den siffran ökat till hela 70 procent. Det är kanske därför vi har en minister som så gärna går i opposition med sig själv.

Vi har alla läst om människor som fått avslag i och med att man har bedömt att de klarar av ett arbete på Samhall trots sina förslitningsskador. Problemet har varit att det inte fanns något jobb på Samhall.

Vi har därför i vårt budgetalternativ anvisat medel. I den budget som riksdagen antog förra året - den budget som Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna stod bakom - fanns också medel anvisade just för det som debatteras här i dag. Vi kristdemokrater har dock inte valt att kalla detta för en trygghetspension när vi har tagit till orda, för det är ingen pension. Vi har döpt om det till trygghetsersättning, vilket ger en mer korrekt bild av vad som faktiskt diskuteras här i dag.

Herr talman! Kristdemokraterna är väldigt väl medvetna om att Sverige behöver se att fler personer som kan och vill jobbar längre. Det handlar delvis om den ökade medellivslängden i Sverige. Den ska vi vara glada över, men i och med att pensionen ska räcka till ett större antal år kommer kompensationsgraden att sänkas om vi inte inför det som vi nu har gjort i riksdagen, nämligen en riktålder. Det gör att vi kan hålla det hela stången i den delen.

Det andra skälet till att vi måste jobba längre - och Kristdemokraterna tycker att alla borde vara eniga om att jobba för det - är den så kallade försörjningskvoten. Den växer hela tiden. Försörjningskvoten är den arbetsföra delen av befolkningen som ska försörja även dem som inte är arbetsföra. År 2015 hade Sverige en försörjningskvot på knappt 75, vilket innebar att 100 personer i arbetsför ålder, alltså mellan 20 och 64 år, ska försörja 75 personer som inte är i arbetsför ålder. SCB har räknat ut att denna kvot år 2060 kommer att uppgå till hela 92.

Den demografiska utmaning som vi har haft förvärras av att vi har haft väldigt många som har kommit till Sverige via migration och som inte är självförsörjande. Det gör att problemen med försörjningskvoten kan accelerera än mer. Inte minst gäller detta bland dem som är utrikes födda. Vi måste bli bättre på att få in utomeuropeiskt födda personer i arbetslivet så att de blir självförsörjande.

Ett längre arbetsliv är bra för den enskilde, men det är också bra för samhället i stort. Kristdemokraterna ställer sig bakom en höjd riktålder. Vi måste samtidigt jobba med att förmå fler att arbeta längre upp i åldrarna. Det kräver bättre omställningsmöjligheter, och det kräver också en förbättrad arbetsmiljö.

Men, herr talman, när riktåldern nu höjs kommer vissa, särskilt de som länge slitit i ett fysiskt krävande arbete, inte att orka fram till sin ålderspension. Även om vi ser - och forskningen visar - att många äldre så att säga är yngre jämfört med tidigare finns det faktiskt grupper som inte har den möjligheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sjukersättning till äldre i förvärvs-arbetande ålder

Dagens strikta regler tar inte någon som helst hänsyn till att personer som nekas sjukersättning trots att de varken har förmåga att arbeta eller tid att ställa om, och som inte kan försörja sig genom arbete tvingas ta ut sin pension i förtid.

Nu kommer vi till det som för mig var väldigt avgörande. Pensionsmyndigheten har visat att nästan en tredjedel av dem som gör förtida uttag, som det heter, av inkomstgrundad ålderspension är tvingade till detta av hälsoskäl. Jag vet inte om någon i denna kammare tycker att det är rimligt att vi har det på det viset. Det leder ju till att dessa personer tvingas att leva med en inkomstpension som blir livsvarigt lägre. Det är konsekvensen.

En rapport från Delegationen för senior arbetskraft hette Tidiga ålderspensionärer - vilka är de? Där visade man att människor som gör ett förtida uttag av sin allmänna pension har varierande skäl, men just hälsoskäl anförs som en betydande anledning till att de går ned i arbetstid. Kroppen orkar inte längre.

Att det förhåller sig på det viset var för oss kristdemokrater avgörande. Vi kände att det är klart att regelverket ska ses över om det råder en sådan här situation. Men det är alltså inte en trygghetspension, för detta kommer från socialförsäkringen. När propositionen väl landade på riksdagens bord hette den faktiskt Sjukersättning till äldre i förvärvsarbetande ålder - ingenting annat.

Herr talman! Jag tycker att det känns rimligt att en person som har som mest fem år kvar till den tidpunkt då sjukersättning inte längre kan lämnas ut, eftersom personen går i pension, ska prövas mot arbeten som är normalt förekommande och som hon eller han har erfarenhet av eller, som Mattias Vepsä mycket riktigt nämnde, mot annat lämpligt arbete som är tillgängligt. Jag tycker att det är en ganska rimlig modell för att se till att denna möjlighet finns. Man begränsar den här delen.

Det kan inte vara så att vi ska ha regler som ser lika ut för den som är 30 och den som är 63. Tiden som finns till hands för rehabilitering eller omställning är ju monumentalt olika.

Vi delar också regeringens åsikt att 15 år är rimligt att ha som tidsperiod före det att den här personen blir prövad. Har han eller hon prövats mot ett arbete ska det vara någonting som den personen utfört under de sista 15 åren. Detta fick regeringen lite kritik för; man tycker att det är för långt. Men vi tycker att det är en ganska god balans, för man måste också se att det handlar om att ta hand om den här människans erfarenheter och arbetsförmåga.

Herr talman! Den ekonomiska tryggheten för den som under ett långt och troget arbetsliv har slitit ut sin kropp och sin hälsa måste stärkas. Samtidigt ska vi värna arbetslinjen. Därför måste vi utvärdera detta, så att dessa förändringar endast kommer de mest utsatta till del.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

Sjukersättning till äldre i förvärvs-arbetande ålder

(Beslut skulle fattas den 21 juni.)

Borttagande av regler för tillgodoräknande av försäkringstid