Riksrevisionens rapport om regeringens styrning av länsstyrelserna

Herr talman! En hel del av morgonens kammardebatter har handlat om granskning, och det första ärendet var ju konstitutionsutskottets granskning.

Detta betänkande behandlar en annan granskning, nämligen Riksrevisionens granskning av regeringens styrning av länsstyrelserna. Det vi i konstitutionsutskottet har gjort är att läsa regeringens skrivelser med anledning av denna granskning och naturligtvis själva rapporten i sig.

Inledningsvis vill jag säga att utskottet anser att Riksrevisionens granskning ger ett bra underlag för regeringen att vidareutveckla styrningen av länsstyrelserna.

Vi har 21 länsstyrelser i Sverige. De är 21 fristående myndigheter, vilka bedriver verksamhet inom en mängd olika områden och med ett brett uppdrag. Frågan om regeringens styrning av länsstyrelserna har utretts vid ett flertal tillfällen, och många av utredningarna har lyft fram problemen med styrningen av dessa styrelser.

Granskningsrapporten framhåller att regeringen inte har ett tillräckligt utvecklat helhetsperspektiv på styrningen, utan den följer samma mall som för andra myndigheter och beaktar alltså inte i tillräckligt stor utsträckning den olikhet som finns mellan länsstyrelserna.

Granskningsrapporten pekar på att styrningen i dag är svår att överblicka, då den återfinns i ett flertal olika dokument: i förordningar, i ett gemensamt regleringsbrev, i särskilda regleringsbrev och i uppdrag. Styrningen är omfattande och i vissa fall mycket detaljerad.

Enligt rapporten är också finansieringen av länsstyrelserna svår att överblicka, eftersom den består av ett relativt litet förvaltningsanslag och en mängd andra kompletterande finansieringskällor. En del av finansieringen utgörs av bidrag från andra myndigheter och av öronmärkta medel.

Här vill utskottet framhålla hur viktigt det är att länsstyrelserna ges goda förutsättningar att planera sin verksamhet och att förutsebarheten ökar. Vi i utskottet anser att länsstyrelserna bör ges större möjligheter att vid genomförande av uppdrag ta hänsyn till regionala förutsättningar och förhållanden.

Av Riksrevisionens granskning framgår också att det saknas dokumenterade kriterier för när uppgifter och uppdrag ska ges till länsstyrelserna eller till andra myndigheter - det avgörs från fall till fall. Utskottet anser att regeringen i sin styrning tydligare bör ange vilka frågor som är prioriterade för länsstyrelserna och vilken roll de ska ha i statsförvaltningen.

Vi i utskottet vill framhålla värdet av att det finns en samlad bild av länsstyrelsernas uppdrag inom Regeringskansliet för att möjliggöra just en ändamålsenlig styrning och uppföljning av verksamheten.

Slutligen, fru talman, vill jag ta upp två frågor som är nära sammankopplade med varandra och som utskottet pekar särskilt på.

Vi framhåller behovet av samarbete mellan berörda myndigheter och länsstyrelserna. Detta är nämligen en förutsättning för att länsstyrelserna ska kunna fullgöra sitt uppdrag som samordnare. Utskottet vill här särskilt peka på länsstyrelsernas uppdrag som sammanhållande för krisberedskapen inom sitt geografiska område.

Fru talman! Sammanfattningsvis välkomnar utskottet de åtgärder som regeringen avser att vidta med anledning av rapporten. Vi noterar också att regeringen instämmer i problemformuleringarna.

Utskottet anser att det är angeläget att regeringen förbättrar sin styrning av länsstyrelserna och skaffar sig just en samlad bild av deras uppdrag. För att göra detta bör regeringen följa Riksrevisionens rekommendationer. Konstitutionsutskottet kommer att följa arbetet och effekterna av vidtagna åtgärder.

Jag yrkar bifall till att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna.

(Applåder)

Fru talman! Länsstyrelsernas roll är betydande för att hela Sverige ska leva, utvecklas och hållas ihop. Riksrevisionens rapport om regeringens styrning av länsstyrelserna är därför befogad. Den har också, såvitt jag förstått, välkomnats av länsstyrelserna och tagits emot på ett konstruktivt sätt av regeringen, vilket ju framgår av den skrivelse vi i dag har att ta ställning till.

Jag vill yrka bifall till förslaget i KU:s betänkande KU2, som föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse med anledning av rapporten till handlingarna.

Fru talman! Riksrevisionen gav titeln Vanans makt åt sin granskningsrapport, och det kanske kan ha sin poäng. En vana är ju sådant som ibland sker utan att man tänker särskilt mycket på det - det bara sker av rutin, tradition och erfarenhet, men det fungerar i allmänhet hur bra som helst.

Självklart gäller det dock att hela tiden blicka framåt - hur kan en i stora stycken väl fungerande verksamhet ytterligare förbättras? Den samlade kompetens och kunskap som finns hos respektive länsstyrelse är därför värd att lyfta fram.

Att granskningen har tagits emot med stort intresse och också diskuterats framkom inte minst för konstitutionsutskottet då vi för en tid sedan besökte länsstyrelserna i Västernorrland och Gävleborg, men det har också framkommit genom andra kontakter som jag - och säkerligen även andra ledamöter - har haft med länsstyrelser i olika delar av Sverige.

Riksrevisionens rekommendation till regeringen handlar om att i den mån det är möjligt samla uppdragen till länsstyrelserna i det gemensamma regleringsbrevet och i detta formulera uppdrag till länsstyrelserna som i dag enbart framgår av andra myndigheters regleringsbrev och särskilda beslut som rör just länsstyrelserna.

Det framhålls att länsstyrelserna ska ges goda förutsättningar att planera sin verksamhet och att förutsebarheten ska öka. Större hänsyn ska också kunna tas till regionala förhållanden och förutsättningar.

Det är ju på det viset att förutsättningarna skiljer sig åt i olika delar av landet. Vissa länsstyrelser har korta avstånd och hög befolkningstäthet. Andra har stora områden med glesbygd och landsbygd. En del har mest inland; andra har mest kust. Även socioekonomiskt kan det skilja sig åt mellan olika landsändar.

De 21 länsstyrelserna är självständiga myndigheter med ett gemensamt uppdrag, och de bedriver verksamhet inom en rad områden. Den regionala utvecklingen bygger på ett nära och ömsesidigt samarbete mellan staten, i form av länsstyrelserna, centrala myndigheter och folkvalda regionfullmäktige.

Eftersom Regeringskansliet är organiserat i departement med olika verksamhetsgrenar är i princip varje departement ansvarigt för någon verksamhet som utförs av länsstyrelserna. Av det skälet är behovet av samordning betydande.

Fru talman! Utskottet anser att Riksrevisionens granskning ger ett bra underlag för regeringen att vidareutveckla styrningen av länsstyrelserna. Länsstyrelserna bör enligt utskottet ges större möjligheter att ta hänsyn till regionala förhållanden och förutsättningar. Det bör också tydligare anges vilka frågor som är prioriterade för länsstyrelserna samt vilken roll länsstyrelserna ska ha i statsförvaltningen.

KU framhåller värdet av att det inom Regeringskansliet finns en samlad bild av länsstyrelsernas uppdrag.

Av instruktionen för länsstyrelserna framgår att de ska samordna olika samhällsintressen och statliga myndigheters insatser. Utskottet vill därför betona - och gör det i sitt ställningstagande, vilket särskilt kan poängteras - att de berörda statliga myndigheterna också behöver samarbeta med länsstyrelserna.

En annan sak som tas upp i rapporten är att finansieringen av länsstyrelserna är svår att överblicka, eftersom den består av ett förhållandevis litet förvaltningsanslag och en mängd olika kompletterande finansieringskällor. En inte obetydlig del av finansieringen utgörs av bidrag från andra myndigheter och av öronmärkta medel.

Av rapporten framgår att regeringen har gett länsstyrelserna utökad dispositionsrätt på vissa sakanslag. Därigenom har man skapat bättre förutsättningar för länsstyrelserna att planera sin verksamhet.

Fru talman! I sammanhanget kan också särskilt pekas på länsstyrelsernas uppdrag att vara sammanhållande för krisberedskapen inom sitt geografiska område samt att före, under och efter en kris verka för samordning och gemensam inriktning av de åtgärder som behöver vidtas. Ett exempel som kan nämnas är den omfattande skogsbrand som härjade i Hälsingland för en tid sedan och där länsstyrelsens roll särskilt lyftes fram. Ett annat exempel är samarbete över länsgränserna i Skåne och södra Halland, där länsstyrelserna samarbetar för att bemästra stranderosionens påverkan.

Regeringskansliet har en interdepartemental arbetsgrupp för länsstyrelsefrågor. Denna kan enligt regeringen användas i en större utsträckning för att stärka helhetsperspektivet i styrningen av länsstyrelserna. Regeringen framhåller också att den ser ett behov av att principerna som bör ligga till grund för styrningen av länsstyrelserna görs mer transparenta och kända.

Det finns anledning att välkomna de åtgärder som regeringen avser att vidta med anledning av granskningsrapporten. Man instämmer också i flera av problemformuleringarna. Utskottet kommer självklart att följa arbetet och effekterna av de åtgärder som vidtas.

Fru talman! Utifrån Riksrevisionens rapport om regeringens styrning av länsstyrelserna kan vi här i betänkande KU2 utläsa konstitutionsutskottets slutsats att granskningen ger ett gynnsamt underlag i syfte att å regeringens vägnar vidareutveckla själva styrningen. Riksrevisionen har bland annat anfört att regeringen inte har ett betryggande eller nog utvecklat helhetsperspektiv vad gäller styrningen av länsstyrelserna. Utifrån Riksrevisionens rapport framkommer det att regeringen har utökat länsstyrelsernas dispositionsrätt vad gäller vissa sakanslag. Därmed har man arbetat fram bättre förutsättningar kring verksamhetsplanering.

Utskottet har understrukit vikten av att länsstyrelserna ges nödvändiga förutsättningar att kunna planera sin verksamhet. Likaså vill utskottet se en ökning av förutsebarheten. Ytterligare anser utskottet att utvidgade möjligheter bör ges länsstyrelserna vid genomförandet av uppdrag samt att hänsyn bör tas till regionala förhållanden och förutsättningar.

Utskottet har betonat att det krävs ett samarbete mellan de statliga myndigheter som är berörda i sammanhanget och länsstyrelserna. Det är en premiss för att länsstyrelserna ska ha möjlighet att verkställa sitt uppdrag som samordnare. I just detta sammanhang har utskottet särskilt lyft fram länsstyrelsernas uppdrag att agera sammanhållande för krisberedskapen inom sitt geografiska område samt att före, under och efter en kris arbeta för samordning och en förenad inriktning på nödvändiga åtgärder.

Vad gäller Regeringskansliets arbetsgrupp för länsstyrelsefrågor kan denna enligt regeringen användas i en större utsträckning i syfte att stärka helhetsperspektivet i regeringens styrning av länsstyrelserna. Två andra åtgärder som regeringen har som syfte att ytterligare arbeta med är en utökad direktfinansiering genom förvaltningsanslag samt, som jag nämnde tidigare, en ökad dispositionsrätt vad gäller frågan om sakanslag.

Sammanfattningsvis har utskottet välkomnat de åtgärder som regeringen syftar att vidta med anledning av den granskningsrapport som Riksrevisionen har presenterat. En notering har även gjorts varpå det framkommer att regeringen instämmer i ett flertal av problemformuleringarna. Utskottet har anfört att det är angeläget att regeringen både bättrar sin styrning av länsstyrelserna och att regeringen skaffar en sammanhängande bild av deras uppdrag.

I syfte att åstadkomma detta bör regeringen genomföra åtgärder utifrån de rekommendationer som Riksrevisionen har lagt fram. Utskottet har för avsikt att följa arbetet liksom effekterna av genomförda åtgärder.

Med vad som härmed sagts har ett enigt utskott givit förslaget att riksdagen bör lägga regeringens skrivelse till handlingarna, vilket även är mitt yrkande. Jag vill tacka övriga ledamöter och kansliet för ett bra utfört arbete.

(Applåder)

Fru talman! Länsstyrelserna är i grunden statens närvaro på regional nivå. Länsstyrelserna är 21 fristående myndigheter med ett brett uppdrag, vilket gör det till en särskild utmaning för regeringen att styra dem. Det har under lång tid påtalats att förutsättningarna för länsstyrelserna att bedriva sin verksamhet inte är de bästa.

Riksrevisionens granskning av regeringens styrning av länsstyrelserna påvisar också att regeringen inte har ett tillräckligt utvecklat helhetsperspektiv på styrningen av länsstyrelserna, vilket har gjort styrningen sektoriserad, detaljerad och otydlig. Det har bland annat lett till att länsstyrelserna har svårt att avläsa regeringens intentioner och planera sin verksamhet.

Granskningen visar också att regeringen i flera avseenden styr länsstyrelserna som om de vore en myndighet, vilket enligt Riksrevisionen har lett till att roller och ansvarsförhållanden inom länsstyrelsekollektivet blivit mindre tydliga. Riksrevisionens bedömning är att regeringens sätt att styra länsstyrelserna begränsar dem och deras möjligheter att bedriva en långsiktig och hållbar verksamhet.

Fru talman! När regeringen har behandlat Riksrevisionens rapport har man instämt i och tagit fasta på många av Riksrevisionens slutsatser och rekommendationer. Det kommer att bli mycket intressant att se hur regeringen nu kommer att förvalta och omhänderta synpunkterna i det fortsatta arbetet med att utveckla styrningen av länsstyrelserna.

En springande punkt är att länsstyrelsen måste få faktiska möjligheter att samordna mellan olika samhällsintressen och statliga myndigheters insatser. Så länge utvecklingen fortgår att varje statlig myndighet är sig själv nog och ska utforma sin egen regionala geografi utan att beakta eller samspela med den regionala statliga nivån kommer vi tyvärr att få se fler stuprör och färre hängrännor. Vem vinner på en sådan utveckling? Nej, här behövs krafttag för att vända utvecklingen.

Mycket behöver göras för att utveckla och öka helhetsperspektivet i regeringens styrning av myndigheterna och för att förbättra länsstyrelsernas möjligheter att utöva statens regionala samordningsuppdrag. En viktig åtgärd bland andra är att rensa i floran av uppdrag och återrapporteringskrav i regleringsbreven. Har Regeringskansliet i dag verkligen kapacitet att ta hand om all återrapportering som kommer från länsstyrelserna? Används återrapporteringen på ett meningsfullt sätt för att utveckla verksamheten, eller har det blivit en onödig byråkratisering?

Fru talman! I det fortsatta arbetet att utveckla länsstyrelsernas roll vill jag lyfta fram Centerpartiets förslag som en delmängd i intressanta lösningar att titta vidare på. Centerpartiet vill att en riktig decentralisering och regionalisering genomförs som bygger på att funktion, ansvar och finansiering flyttas från central nivå till regioner med valda församlingar. Regionerna ska vara funktionella regioner som innebär bättre möjligheter till utveckling och jobb i hela landet. Därför bör en utredning tillsättas om länsstyrelsernas roll, där en utgångspunkt handlar just om att flytta delar av befogenheterna från staten till regionerna.

Fru talman! Länsstyrelsernas uppdrag är komplext. Det visar både Riksrevisionens granskningsrapport och regeringens skrivelse som är ett svar på granskningsrapporten. Utskottet är enigt i sitt ställningstagande, och jag väljer att helt kort lyfta fram två aspekter som jag tror är viktiga att ta med i det arbete som kommer att fortsätta framöver.

Riksrevisionens rapport om reger-ingens styrning av länsstyrelserna

Den första är vikten av att låta länsstyrelserna ha en karaktär som formas av de regionala förutsättningarna. Även om det finns gemensamma uppdrag ser våra län olika ut. Det kan till exempel komma till uttryck när det gäller krisberedskap där lokalkännedom är en viktig faktor för snabba och effektiva beslut.

Den andra aspekten är vikten av att alla statliga aktörer har ett grundläggande förhållningssätt som bygger på samverkan och tillit och bidrar till länsstyrelsernas samordningsuppdrag. Det behövs samverkan med kommuner och det civila samhället i det aktuella länet, och jag tror att det är viktigt att det bygger på principer och förhållningssätt som omfattar alla inblandade aktörer, för annars riskerar vi att hamna i en detaljstyrning riktad till varje myndighet. Det kan leda till alldeles för mycket byråkrati, vilket kan göra att vi inte kan ta vara på det arbete som görs.

Utskottet kommer att följa arbetet, och jag ser fram emot att göra det.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)