Omreglering av apoteksmarknaden

Herr talman! Det här ärendet handlar om regeringens proposition Omreglering av apoteksmarknaden och om motioner i den frågan. Denna omreglering är en del av det arbete som nu pågår på hälso- och sjukvårdsområdet. Regeringens förslag syftar till att öka möjligheterna till entreprenörskap och företagande. Målet är att konsumenterna ska få ökad tillgänglighet till läkemedel, bättre service och ett bättre tjänsteutbud. Socialutskottet har haft en öppen utfrågning på temat omreglering av apoteksmarknaden. Dessutom har näringsutskottet yttrat sig över propositionen och följdmotionerna. Socialutskottet har i sin behandling ställt sig bakom regeringens förslag, det vill säga att apoteksmarknaden ska omregleras och att Apoteket AB:s ensamrätt att bedriva detaljhandel med vissa läkemedel och varor ska brytas. Monopolet ersätts med ett system där de som har fått tillstånd av Läkemedelsverket ska få bedriva detaljhandel med de läkemedel och varor som i dag omfattas av Apoteket AB:s ensamrätt. Utskottet ställer sig också bakom förslaget om att en ny lag, apoteksdatalagen, ska inrättas som reglerar öppenvårdsapotekens hantering av personuppgifter i handel med läkemedel med mera. En del andra förändringar krävs också. Det gäller till exempel lagen om receptregister. I propositionen tas frågan om förutsättningar för ändringar av inköps- och försäljningspris upp. Man föreslår att Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket ska få utfärda sådana föreskrifter. Detta förslag har i vissa delar kunnat uppfattas som otydligt, och utskottet har därför uppfattningen att regeringens förslag just i denna del inte bör genomföras. Utskottet ställer sig i övrigt bakom propositionens föreslagna lagändringar, som föreslås träda i kraft den 1 juli i år. Samtliga motionsyrkanden avstyrks. I ärendet finns två reservationer. Därmed överlämnar jag talarstolen till debattörerna.

Herr talman! Läkemedel är den vanligaste behandlingsmetoden i sjukvården i dag. Vi har under vår livstid sett fantastiska framgångar när det gäller läkemedel. Vi kan bota och lindra många sjukdomar som tidigare var obotliga eller väldigt svåra att lindra. Vi kan i dag ofta ge läkemedel i stället för kirurgi och därmed undvika väldigt många svåra situationer. Vi kan med hjälp av läkemedel hantera risker, och man kan också skräddarsy läkemedel så att de passar för den enskilda personens förutsättningar. Det är en fantastisk framgång. Sverige har i internationell jämförelse en mycket bra läkemedelshantering och läkemedelsutveckling. Det har varit säkert och kostnadseffektivt, och vi har också snabbt kunnat tillgodogöra oss de nya läkemedel som kommer ut på marknaden. Men det betyder inte att den svenska läkemedelshandeln är utan problem. Det finns naturligtvis ganska stora problem. Låt mig peka på några av dem. Det första jag vill ta upp är att de nya fantastiska läkemedlen inte alltid kommer alla patienter och alla medborgare till del. Vi vet att det finns betydande skillnader mellan olika landsting när det gäller hur snabbt man introducerar nya läkemedel, ofta beroende på att man initialt har höga kostnader. Vi vet också att man ger olika läkemedel beroende på om patienten är man eller kvinna och beroende på samhällsklass eller utbildningsbakgrund. Det är skillnader som inte rimligen kan förklaras med medicinska skäl utan helt enkelt beror på diskriminering. Att alla medborgare och alla patienter ska få lika tillgång till den bästa medicinska behandling som finns att tillgå borde vara en rättighet. Det är det inte fullt ut i dag i svensk sjukvård. Det andra problemet jag vill ta upp är att det också finns de som får alldeles för mycket läkemedel eller som får läkemedel under alldeles för lång tid. Det gäller speciellt många multisjuka äldre, där polyfarmaci har blivit ett allt ökande problem. Det är oerhört många människor som får väldigt många läkemedel, och detta har ökat snabbt. Från att ha haft ett genomsnitt på två tre läkemedel är man nu uppe på ett genomsnitt på över tio läkemedel per person på många äldreboenden. Det är en skandal att det tillåts att vi överbehandlar våra äldre med läkemedel utan att någon tar ansvar för att göra regelbundna läkemedelsgenomgångar, anpassa läkemedlen för äldre och anpassa doserna utifrån de förändrade förutsättningar som gäller i den åldrade kroppen. Här finns det väldigt mycket att göra. Ett annat område är psykofarmaka som det naturligtvis är en fantastisk möjlighet för många att få tillgång till. Men det är alltför många patienter som under lång tid får fortsätta med en antidepressiv medicin utan att man följer upp eller utvärderar vad som händer och hur effekterna blir. Det tredje problemet handlar om tillgänglighet. Det är många som skulle önska att man kunde köpa enklare läkemedel direkt i handeln. Det kan gälla allergimedicin när pollensäsongen sätter i gång, det kan vara huvudvärkstabletter och det kan vara nässprej. Jag tror att det skulle vara en stor fördel om vi kan få ut mer av vanliga, enkla, receptfria läkemedel i handeln och därmed öka tillgängligheten. Jag tror också att många skulle uppskatta att kunna hämta ut sitt recept direkt på vårdcentralen eller i anslutning till vårdcentralen, så att det blir möjligt att när man har fått recept på antibiotika också kunna hämta ut penicillinet och påbörja kuren direkt för att snabbt få effekten. Inget av dessa problem löses eller hanteras med de förslag som nu ligger på riksdagens bord. Nu är det avreglering och utförsäljning av apoteken som vi ska besluta om. Inget av det hanterar de problem som jag har tagit upp. Hur har det kunnat bli så fel? Hur kan man lägga fram en så tjock proposition utan att ens beröra några av de ganska stora problem som faktiskt finns i läkemedelshanteringen? Jag tror att det handlar om synen på läkemedel. Är läkemedel en del av hälso- och sjukvården - faktiskt den viktigaste behandlingsmetoden inom hälso- och sjukvården? Eller är läkemedel en detaljhandelsvara, likadan eller nästan likadan som andra detaljhandelsvaror? Jag tror att det är det synsättet som skiljer oss. Det är det som också gör att vi hamnar i väldigt olika slutsatser om hur vi på bästa sätt ska reglera och hantera läkemedel i vårt land. Skattebetalarna betalar ungefär 23 miljarder årligen för läkemedel i dag. Det är en nota som förmodligen kommer att öka i framtiden, förhoppningsvis därför att vi får bättre läkemedel och därmed också kan bota fler. Den här förändringen - det gäller det beslut som riksdagen snart ska ta - är en oerhört stor förändring som kommer att påverka många människor. Detta kommer att påverka hela hälso- och sjukvården, och det kommer att påverka skattebetalarnas kostnader. Jag vill ändå, herr talman, ta upp att regeringen har valt att genomföra de här mycket stora förändringarna utan att ens ha försökt finna en blocköverskridande lösning, utan att ens ha försökt utröna var de kanske oöverbryggbara skillnaderna och de delar där vi kanske är överens finns. Ni har valt att hålla oss i oppositionen helt utanför processen, både när det gäller utredningen och när det gäller beredningsarbetet. För snart ett och ett halvt år sedan, i månadsskiftet november/december 2007, ringde jag till socialminister Göran Hägglund för att säga att vi i oppositionen var intresserade av att se om det gick att finna en blocköverskridande lösning när det gäller Apoteket. Det är en ganska ovanlig hantering. Det är mer vanligt - så brukar det vara - att det är regeringen som sonderar ifall det finns möjlighet att komma överens med oppositionen. Det är ganska ovanligt att oppositionen hör av sig och vill sondera ifall det finns förutsättningar att komma överens över blocken. Men detta gjorde jag. Jag gjorde det därför att jag tycker att man har ett ansvar att åtminstone försöka göra det när det gäller en sådan här stor förändring, när det gäller en sådan här stor del av hälso- och sjukvården och när det gäller så här mycket pengar av skattebetalarnas medel. Men regeringen sade nej. Regeringen har vid inget tillfälle velat diskutera med oss i oppositionen och har inte ens velat ta reda på vad det är som skiljer och vad som möjligen förenar. Därför är regeringen ensam ansvarig för den osäkerhet som kommer att råda efter de här besluten. En av de vanligaste frågorna som jag får är naturligtvis: Vad kommer att hända om det blir en ny majoritet i riksdagen efter nästa val? Då är svaret: Det kommer att bli stora förändringar just därför att vi inte ens har försökt finna en överenskommelse i den här stora frågan. Jag vill peka på några av de frågor som vi tycker är allvarligast i det här förslaget. Det gäller bland annat statens roll. I mina ögon är det naturligt att statens och statliga myndigheters uppgift ska vara att garantera god säkerhet, god tillgänglighet och effektiv användning av skattebetalarnas pengar. Regeringen har valt att formulera sig så här: Marknadens lönsamhet ska säkerställas genom att den statliga myndigheten vid beräkningen av handelsmarginalen beaktar att den samlade lönsamheten på den svenska apoteksmarknaden inte får vara väsensskild från den som noterade apoteksbolag redovisar i andra länder. Statliga myndigheter ska alltså garantera internationella apoteksbolags lönsamhet. Jag tycker att det är en mycket märklig ordning. Det andra problemet jag vill ta upp handlar om neutraliteten mellan olika läkemedelsproducenter. När man har ett apoteksmonopol, som vi har haft och fortfarande har, ställs det mycket höga krav på en neutralitet mellan olika läkemedelsföretag. Apoteket får inte gynna vissa företag före andra. Apoteket får inte marknadsföra eller sätta fram och göra mer reklam för eller ha bättre exponering av vissa läkemedel. Det här är strikt reglerat, och jag tycker att det är mycket bra att det är så. Nu släpper vi på detta. Nu blir det möjligt för de nya apoteksbolagen att ingå överenskommelser med läkemedelsbolagen, att exponera sig och delta i gemensamma kampanjer, kanske inte reklamkampanjer men exponeringskampanjer och informationskampanjer, tillsammans med läkemedelsbolagen. Det kommer att påverka. Och jag är rädd för att det kanske negativt kommer att påverka hur konsumtionen av läkemedel utvecklas. Det sista jag vill ta upp handlar om kostnaderna. Vi kommer, tror jag, på sikt att få kraftigt ökade kostnader för skattebetalarna. Alternativet är att det blir dyrare för den som handlar läkemedel. Vem ska annars bekosta den ökade vinstmarginalen? Dessutom har vi en minskad insyn i den ekonomiska hanteringen inom de här nya apoteksbolagen. Vinstintresset ska styra. Vi har redan sett exempel på det. När den statliga myndigheten TLV kan effektivisera sitt arbete så att man sparar pengar ska de pengarna gå till ökad vinstmarginal för de nya internationella aktörerna och inte komma skattebetalarna till del. Det är ett tecken på att kostnaderna kommer att öka för skattebetalarna, för att gynna de nya aktörerna. Herr talman! Jag yrkar avslag på den här propositionen och bifall till reservation 1. I detta anförande instämde Ann Arleklo, Lennart Axelsson, Christer Engelhardt, Peter Jeppsson, Per Svedberg och Krister Örnfjäder (alla s), Elina Linna och Eva Olofsson (båda v) samt Thomas Nihlén (mp).

Herr talman! Den borgerliga regeringen gjorde redan tidigt, i början av mandatperioden, klart för oss att Apoteket skulle avregleras. När jag eller någon annan från oppositionen har ställt frågan varför regeringen vill riva ett välfungerande system och ersätta det med ett marknadssystem där läkemedelskostnaderna riskerar att skjuta i höjden har vi fått mer eller mindre begåvade svar. De vanligaste förklaringarna har varit att man gick till val med löftet att sälja ut Apoteket eller att endast diktaturer som Nordkorea och Kuba har kvar apoteksmonopolet och att Sverige därför inte kan ha kvar monopolet. Monopol är alltid dåligt, enligt borgerlig retorik. Lika säkert påstår de borgerliga partierna att privatisering och konkurrens per automatik kommer att innebära billigare läkemedel. Alliansens representanter i socialutskottet brukar också lyfta fram den dåliga tillgängligheten och att det är så få apotek i Sverige. Uttalanden från socialministern och hans allianskompanjoner i socialutskottet i olika debatter har varit entydiga: Apoteket måste privatiseras; så här kan vi inte ha det. Herr talman! Svenska folket är däremot nöjt med Apoteket. Svenskt kvalitetsindex visar att Apoteket har en hög kundnöjdhet, och OECD prisar vårt monopol och konstaterar att Sverige har ett av de mest kostnadseffektiva distributionssystemen för läkemedel i världen. Socialministern citerar inte dessa synpunkter. Inte heller har jag hört Göran Hägglund referera till rapporten Apoteksmarknaden ur konsumentperspektiv från Konsumentverket. Den sistnämnda rapporten är så pass intressant att jag tänker ägna lite mer tid åt den. Rapporten gjordes som en nollmätning för ett år sedan. Syftet var att man skulle kunna mäta effekter av avregleringen efter några år. Målgruppen i undersökningen är den svenska allmänheten i åldern 18-85 år. Det sammanfattande betyget på Apotekets verksamhet är 4,4 på den femgradiga betygsskalan. Detta innebär att 92 procent anser att verksamheten sköts bra eller mycket bra. Fyra av tio besöker ett apotek minst varje månad. Närheten till apoteken bedöms vara mycket god. 85 procent av alla har mindre än 15 minuters väg till närmaste apotek eller apoteksombud från sin bostad. Nio av tio anser att närheten till apoteken är bra, och 80 procent säger att öppettiderna är bra. Jag citerar från rapporten: "Kunderna är alltså mycket positiva till tillgängligheten till apoteken." När det gäller äldre personer, 65-85 år, är inställningen ännu mer positiv. 87 procent anser att närheten till apoteken är bra, och 85 procent svarar att öppettiderna är bra. Det är mycket få, 4 respektive 2 procent, som svarar att närheten och/eller öppettiderna är dåliga. Allmänhetens inställning till Apoteket AB:s personal är också mycket positiv. Nära 100 procent anser att personalen är kunnig. Nio av tio anser att personalen bemöter dem med respekt, och tre av fyra anser att personaltätheten är god. Man är också mycket positiv till försäljningslokalerna och till den information som ges. Inställningen till omregleringen varierar. Vad gäller receptbelagda läkemedel är förbättrade öppettider det främsta argumentet, medan en majoritet tror att tryggheten och den hjälp man får av personalen skulle bli sämre. Det är tydligt att de människor som har medverkat i undersökningen inte delar socialministerns uppfattning att vi har för dålig tillgänglighet när det gäller läkemedel och att vi har för låg servicenivå på området. Detta påstående är ett utdrag från en interpellationsdebatt jag hade med socialministern för cirka ett år sedan. Herr talman! Den debatten handlade om apotek på landsbygden. Vänsterpartiet anser att regeringen sviker befolkningen i glesbygden i sin iver att låta företag med vinstintresse ta över försäljningen av läkemedel. Den enda konkreta åtgärd regeringen redovisar för att säkra tillgängligheten till läkemedel i glesbygd är att Apoteket AB under en övergångsperiod på tre år får behålla sina apoteksombud. Vänsterpartiet anser tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet att det krävs särskilda åtgärder från statens sida för att i längden kunna upprätthålla servicen i hela landet. Hur detta ska organiseras, vad det kommer att kosta och vilken ambitionsnivå för detta som finns hos regeringen går inte att läsa i propositionen. Vilka garantier har Göran Hägglund för tillgänglighet på små orter? Hur blir det för orter som Koppom och Vittangi med några hundra invånare var? Där finns apotek i dag. Hur blir det framgent? Hur kommer regeringen att avtalsvägen kunna garantera en täckning av apotek som motsvarar dagens täckning av apotek över hela landet? Jag finner inga garantier i betänkandet. Den hearing som socialutskottet anordnade för några veckor sedan gav inte heller några garantier. Nej, hela beredningen av ärendet har varit exempellöst illa skött från början till slut. Det har varit mycket tyckande och tro och desto mindre fakta och oberoende undersökningar. Inga hållbara argument för avregleringen har presenterats. Det är enbart ideologiska skäl som har drivit fram förslaget. Vad konsekvenserna av förslaget blir för enskilda medborgare har regeringen inte ens försökt att beskriva. Tidigare avregleringar som Posten, SJ och elmarknaden höll inte heller vad som lovades. Konsumenterna skulle gynnas, och det skulle bli bättre för alla. Inte har det blivit så, utan många människor är besvikna på grund av krångliga system, ökade priser och dålig service. Elbolagens vinster, till exempel, är däremot som bekant mycket stora. Och när vi talar om apotek får vi inte glömma att det är skattebetalare som får stå för huvuddelen av kostnaderna för receptbelagda läkemedel också nu när regeringen ser till att vinstdrivande företag ska börja sälja läkemedel. Herr talman! Jag yrkar avslag på propositionen och i stället bifall till s-, v- och mp-reservationen nr 1. I socialutskottets betänkande behandlas också Vänsterpartiets yrkande från 2007 som handlar om generika och vaccintillverkning. Under förra mandatperioden genomfördes en reform som har inneburit betydligt sänkta kostnader för såväl samhället som den enskilda patienten. Jag syftar på det obligatoriska utbytet av originalläkemedel till generika om inte särskilda skäl mot detta finns. Nu vet vi inte hur det blir med bytet till billigare läkemedel i framtiden, men Vänsterpartiet menar att det är dags att utreda möjligheterna för staten att etablera en egen generikatillverkning. Det skulle bidra till fortsatt satsning på fler jobb och det skulle också garantera nationell kompetens inom läkemedelsområdet. På lång sikt skulle ett statligt generikaföretag också kunna utgöra grunden i en inhemsk produktionskapacitet för framtagning av vaccin mot influensapandemier - en mycket aktuell fråga både hos oss och globalt. Jag kan tänka mig att en sådan tillverkning skulle kunna etableras och byggas upp tillsammans med våra nordiska granländer. Herr talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall också till reservation nr 2. I detta anförande instämde Eva Olofsson (v), Ann Arleklo, Lennart Axelsson, Christer Engelhardt, Peter Jeppsson, Ylva Johansson, Per Svedberg och Krister Örnfjäder (alla s) samt Thomas Nihlén (mp).

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till de rödgrönas gemensamma reservation, nr 1. Hur kan vi på bästa sätt skapa en utveckling inom läkemedelsdistributionen i Sverige som gagnar patienterna och folkhälsan? På vilket sätt kan apoteken bidra till att den felaktiga läkemedelsanvändningen och den läkemedelsrelaterade sjukligheten minskar? Kommer regeringens förslag om att avreglera apoteksmarknaden att leda till förbättrad och mer rationell läkemedelsanvändning? Dessa tre frågor ställde jag till regeringens representanter här i kammaren för snart ett år sedan då vi debatterade propositionen om bildande av moderbolag för Apoteket AB. Några svar på dessa frågor fick jag inte vid den förra kammardebatten, och inte heller fick frågorna något svar i den proposition som vi ska debattera här i dag. Vi i Miljöpartiet tycker därför att det är högst relevant att ställa dessa frågor än en gång. Avsaknaden av svar på dessa tre centrala och viktiga frågor samt det faktum att regeringen inte presenterar ens ett försök till analys av konsekvenserna avseende hur läkemedelsanvändningen påverkas av apoteksutförsäljningen är minst sagt anmärkningsvärt. Detta visar att den moderatledda regeringen inte ser läkemedel som en viktig del av svensk hälso- och sjukvård utan som en vanlig detaljhandelsvara som ska konkurrensutsättas. Regeringen gör i propositionen ett halvhjärtat och tafatt försök att ändå nämna frågan om förbättrad läkemedelsanvändning. I propositionen kan man läsa att ett av avregleringens mål är följande: Omregleringen bör tillvarata apotekens bidrag till en förbättrad läkemedelsanvändning. Vidare kan man läsa att reformen bör följas upp och utvärderas efter tre år, främst avseende effekter på tillgänglighet, service och tjänsteutbud samt läkemedelskostnader. Det står också att Konsumentverket och Konkurrensverket har fått uppdraget att utvärdera reformen. Visar då inte dessa skrivningar att regeringen verkligen tar de här frågorna på allvar? Nej, snarare tvärtom. Däremot ger propositionstexten upphov till ett antal nya obesvarade frågor. Ska verkligen reformens alla mål, även målet om förbättrad läkemedelsanvändning, utvärderas och följas upp trots att det inte nämns under avsnittet i propositionen om utvärdering och uppföljning? Vem har fått i uppdrag att genomföra denna utvärdering och uppföljning? Vad är det som ska följas upp och utvärderas när det gäller läkemedelsanvändningen och hur ska det ske? Finns det någon analys eller utredning som beskriver nuläget, före avregleringen, när det gäller omfattningen och orsaker till den felaktiga läkemedelsanvändningen och läkemedelsrelaterade skador och dödsfall? Jag tror inte att det finns någon sådan analys, och om det inte finns någon analys av dagens situation, hur ska man då kunna genomföra en utvärdering? Då har man ju inget att jämföra med om tre år. Miljöpartiets slutsats av propositionstexten och de obesvarade frågorna är att det stöder vår uppfattning att regeringens ambition att förbättra läkemedelsanvändningen är obefintlig. Herr talman! Regeringens förslag till förändring av det svenska apotekssystemet är i stället helt ideologiskt driven och bygger på den felaktiga utgångspunkten att läkemedel i huvudsak är en detaljhandelsfråga. Miljöpartiet och den rödgröna oppositionen anser tvärtom att läkemedelshanteringen i första hand måste ses som en helt avgörande del av en väl fungerande hälso- och sjukvård. Vi vill behålla och utveckla den effektiva infrastruktur som Apoteket AB administrerar inom läkemedelsdistributionen av receptbelagda läkemedel. Apoteket AB bör ges en utvecklad roll när det gäller insatser mot felaktig läkemedelsanvändning. I dag har vi en felaktig läkemedelsanvändning som ger upphov till läkemedelsrelaterade skador, sjukdom och dödsfall. Kostnaderna för den felaktiga läkemedelsanvändningen kan vara så stora som 20-30 miljarder, alltså lika stora som hela den totala läkemedelsnotan i dag. Hur många är det som drabbas av felaktig läkemedelsanvändning som leder till läkemedelsrelaterade skador, sjukdom och dödsfall? Anmärkningsvärt nog finns inga säkra siffror eller statistik på detta, men uppskattningar visar att det handlar om tiotusentals patienter som skadas i onödan och kanske så många som 1 000 personer patienter som dör i onödan av läkemedelsrelaterade orsaker. Vad kan då Apoteket göra för att bidra till en förbättrad läkemedelsanvändning? Det viktigaste är att skapa förutsättningar för att utnyttja apotekspersonalens kompetens och kunskap i större utsträckning än i dag. Detta kan möjliggöras genom tydliga incitament och ersättningsmodeller för att utöka information och rådgivning om läkemedel vid patientmötet. Självklart ska det garanteras att informationen och rådgivningen är enhetlig, oberoende och kvalitetsgranskad. Även rådgivning om hälsa och livsstil samt alternativ till läkemedel bör vara prioriterat för apotekspersonalen. Herr talman! En annan av regeringens målsättningar med apoteksavregleringen är "låga läkemedelskostnader till nytta för konsumenten och det offentliga". Jämfört med de flesta länder i Europa får läkemedelsföretagen bra betalt för sina produkter i Sverige. Samtidigt är priset till konsumenterna i Sverige bland de lägre. Det svenska apotekssystemet har bidragit till att vi i dag har ett av de säkraste och mest kostnadseffektiva distributionssystemen för receptbelagda läkemedel i världen. Dessa påståenden stöds av en OECD-rapport som granskat den svenska läkemedelsdistributionen. Där säger man: Den jämförelsevis låga kostnaden för läkemedel beror på ett billigt och effektivt distributionssystem, som innefattar en statligt ägd apotekskedja med låg handelsmarginal samt att vi inte har någon moms på receptbelagda läkemedel. Att just monopolsystemet bidrar till de låga priserna kommenteras i rapporten som förvånande. Vilka förutsättningar har då regeringen att lyckas med reformens mål om låga läkemedelskostnader? Först måste man ställa sig frågan vad regeringen menar med låga läkemedelskostnader - låga läkemedelskostnader i förhållande till vad? Tidigare var regeringen tydlig med att avregleringen skulle ge lägre läkemedelskostnader. Här har alltså ambitionen sänkts till att målet är låga läkemedelskostnader. Menar regeringen låga läkemedelskostnader i förhållande till andra EU-länders kostnadsnivå? I så fall är risken stor att svenska konsumenter får betydligt dyrare läkemedel på grund av avregleringen. Kommer det då att frigöras resurser till nytta för det offentliga genom avregleringen? När vi nu har fått se förslagen till handelsmarginal och prismodell kan man bara konstatera att detta mål har regeringen redan misslyckats med. Genom att man höjer handelsmarginalen drabbas det offentliga av ökade kostnader på minst 460 miljoner per år som direkt kan hänföras till avregleringen, i stället för att komma det offentliga till nytta. Skattebetalarnas pengar ska alltså användas till att betala 460 miljoner till de nya apoteken för att garantera lönsamheten för de nya apoteksaktörerna. Prismodellen innehåller också förslag på hur TLV ska utnyttja systemet med generiskt utbyte effektivare. Här beräknar TLV att det finns en besparingspotential på mellan 500 och 600 miljoner kronor per år. Det är ett mycket bra förslag, men det har ingenting med avregleringen att göra. Dessa besparingar skulle kunna genomföras och bör genomföras, avreglering eller inte. Då skulle alla dessa resurser tillfalla skattebetalarna och komma det offentliga till nytta. Självklart skulle dessa skattepengar göra större nytta för patienterna och hälso- och sjukvården. I stället vill nu regeringen använda dessa pengar till att attrahera internationella apotekskedjor. Herr talman! Jag ser fram emot den här debatten och hoppas att många av de frågeställningar som hittills inte fått några svar från regeringsrepresentanterna i dag ska få tydliga och klarläggande svar. Avslutningsvis har jag en förhoppning. Det är att vi här i kammaren i dag ska slippa höra ett av regeringens mest populära och använda argument för att avskaffa apoteksmonopolet, nämligen att det bara är Nordkorea och Kuba som har kvar ett apoteksmonopol. Att jämföra det svenska apoteksmonopolet med Nordkorea är både stötande och långsökt. Nordkorea är en grym diktatur med ett kraftigt misskött samhälle som har en allvarlig bristsituation när det gäller det mesta, inklusive läkemedel, och där människor dagligen dör av svält och i fångläger. Låt oss alltså slippa höra detta argument fler gånger! Liknelsen med Nordkorea är ingenting annat än barnslig demagogi. Att regeringsföreträdare har använt detta argument så flitigt stärker bara bilden av att avregleringen genomförs av ideologiska skäl och inte av sakskäl. I detta anförande instämde Ann Arleklo, Lennart Axelsson, Christer Engelhardt, Peter Jeppsson, Ylva Johansson, Per Svedberg och Krister Örnfjäder (alla s) samt Elina Linna och Eva Olofsson (båda v).

Herr talman! Jag vill först yrka bifall till socialutskottets förslag i betänkande SoU21 och avslag på motionerna. Det känns stort i dag. Det är något av en glädjens dag. Centerpartiet och övriga allianspartier gick till val på att omreglera apoteksmarknaden. Nu genomför vi det, steg för steg. Detta är en apoteksreform som banar väg för fler apotek, generösare öppettider och bättre service. Sverige lämnar nu som ett av de sista länderna i världen monopolet bakom sig - ett monopol som gjort att vi har färre apotek och sämre tillgänglighet än många andra jämförbara länder. Vårt förslag uppskattas av många människor. Det märker vi när vi möts av blomster från majoriteten här på morgonen. Sveriges Farmacevtförbund säger i sitt kort till oss: Äntligen! Tack för de nya möjligheterna! Detta är ett av de områden där jag känner ett klart stöd från de allra flesta när man ser helheten. Efter att ha tagit del av oppositionsföreträdarnas klagosång och definitiva brist på självkritik vill jag upprepa argumenten för apoteksreformen. För det första får vi fler apotek. I Sverige har vi cirka 10 000 invånare per apotek; övriga Europa har cirka hälften. Varför ska inte vi ha samma tillgänglighet och service som övriga Europa? Svara på det! För det andra får vi bättre öppettider. Många städer saknar helgöppna apotek. Behovet av läkemedel begränsar sig inte till kontorstid. För det tredje får vi förbättrad service. Erfarenheterna från omregleringen i Norge visar på en ökning av antalet apotek med över 60 procent såväl i städerna som på landet. För det fjärde möjliggörs småföretagande. I dag har vi faktiskt yrkesförbud i Sverige. Man utbildar sig i Sverige och åker ibland till Norge för att arbeta. Stort intresse för att starta eget finns. Varför ska inte de som i dag har sådana jättefina planer, går på starta-eget-kurs och så vidare, få en chans att visa det entreprenörskap som inte minst många kvinnor har intresse av? Vi föreslår också åtgärder som möjliggör försäljning av vissa receptfria läkemedel i vanliga butiker. Det kommer i en kommande proposition. Målet är också att vi ska ha låga läkemedelskostnader. Vi får heller inte glömma att det handlar om en samklang med EG:s rättsliga principer. Apoteksmonopolet har kommit till vägs ände. Vi måste släppa fram flera aktörer som ges möjligheter att bidra. Monopolet ska självfallet inte ersättas med ett oligopol. Det handlar om att ge förutsättningar för en mångfald där såväl stora som små aktörer ges möjlighet att verka. Glädjande nog, som jag sade, är intresset stort för att driva egna apotek. Apoteket AB kommer att finnas kvar som en aktör i statlig ägo, utifrån samma villkor som de nya aktörerna på en konkurrensutsatt marknad. Statens ägande minskas successivt genom avyttring. Social- och näringsutskotten understryker särskilt vikten av att det föreslagna bolaget med högst 200 apotek, där enskilda entreprenörer ska kunna vara delägare, snarast inrättas. Från utskotten bedömer vi att statens ägarandel i dessa företag på sikt kan komma att upphöra helt. Jag känner ett starkt stöd från många, som jag sade inledningsvis, inte minst när vi presenterar helheten, inte minst när vi presenterar receptfria läkemedel i detaljhandeln. "Bra för våra kunder att monopolet upphör", skrev Apoteket AB:s ledning på DN Debatt för en tid sedan. Den, i vissa stycken, skrämselpropaganda som oppositionen håller på med vinner vare sig respekt, gehör eller mark. Det är min bestämda uppfattning. Från majoritetens sida ser vi apoteksreformen även som ett steg för att öka entreprenörskap och företagande. Läkemedel är en viktig del av hälso- och sjukvården och har avgörande betydelse för folkhälsan. Läkemedel är inte vilken vara som helst, därför ställs det höga krav på dem som vill öppna apotek. Minst samma krav på kompetens och säkerhet i läkemedelsförsörjningen som gäller i dag ska gälla efter omregleringen. Farmaceutisk kompetens ska finnas på försäljningsställena. Läkemedelsansvarig apotekare eller annan farmaceut med tillräcklig kompetens och erfarenhet ska finnas. Läkemedelsverket bevakar i sin tillståndsgivning med föreskrifter och i sin tillsyn att kravet på läkemedelsansvarig med tillräcklig kompetens och erfarenhet uppfylls. Vi har självständiga, starka och oberoende myndigheter för att säkerställa tillsynen. Utöver Läkemedelsverket är det Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, Socialstyrelsen, Konkurrensverket och Konsumentverket. Läkemedel ska självklart vara tillgängliga för hela befolkningen, i hela landet och på lika villkor. Ingen ska betala mer för sina receptbelagda mediciner än med nuvarande system, oavsett i vilket apotek man köper dem. Högkostnadsskyddet för mediciner är kvar. Och precis som i dag ska det vara fri prissättning av receptfria läkemedel. Utskottsmajoriteten tillstyrker regeringens proposition. På en punkt föreslår vi dock en ändring. Det gäller förslaget att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förutsättningar för ändring av inköpspris eller försäljningspris. För att undvika oklarheter anser utskottet att regeringens förslag i denna del inte bör genomföras. 13 § 2 stycket lagen om läkemedelsförmåner med mera föreslås utgå. Det röda laget, alldeles speciellt Elina Linna i sitt inledande inlägg, säger att utskottsmajoriteten och allianspartierna sviker glesbygden, sviker landsbygden. Det röda laget försöker sprida uppfattningen att reformeringen av apoteksmarknaden leder till att apotek i glesbygden läggs ned. Riskerna är små, men för att ha både hängslen och livrem vidtas åtgärder för att säkerställa tillgängligheten i glesbygd. Systemet med apoteksombud blir kvar i tre år. Nya aktörer åläggs via avtal apotekstäckning i hela landet. Jag ser, till skillnad från oppositionen, stora möjligheter, spännande och kreativa lösningar som redan börjar växa fram och som förbättrar servicen, inte minst i glest befolkade områden. Uppföljning och utvärdering, som regeringen aviserar att göra efter tre år, är ytterligare en trygghetsåtgärd. Herr talman! Oppositionsföreträdarnas anföranden var lätta att förutse. Avslag, nej, vi river upp - monopolkramandet är tydligt. Man backar in i framtiden. Det är bra att det kommer fram nu så att väljarna även på detta område kan behålla det röda laget i oppositionsläge och i stället ge alliansregeringen fortsatt förtroende att utveckla område efter område, i detta fall förbättra apoteksservicen genom att skapa konkurrens och fler försäljningsställen i hela landet. (Applåder)

Herr talman, socialministern, socialutskottets kolleger och lyssnare! Äntligen! säger de unga kvinnor som står utanför Riksdagshuset i dag. Efter 38 år av monopol och inlåsning, där man inte har kunnat få utveckla sin kreativitet, sina idéer utifrån den farmaceutiska kompetens man har ropar man i dag: Äntligen! Jag hoppas verkligen att alla kolleger i socialutskottet tar chansen att gå ned och prata med dem som ser det beslut som Sveriges riksdag i dag kommer att fatta som en möjlighet. Inledningsvis, herr talman, vill jag yrka bifall till förslagen i betänkandet. Jag kan inte annat än att glädjas över att man tar chansen till en frihetsmanifestation över den typen av beslut som vi ska fatta här i dag. Precis som väldigt många har sagt, oavsett politisk färg, är läkemedel en del av svensk hälso- och sjukvård. Varför skulle läkemedel som behandling vara undantagen att användas utifrån den farmaceutiska kompetens som inte minst dessa unga kvinnor brinner för. Sjuksköterskor får använda den ganska fritt i dag. Vi har mångfald inom hälso- och sjukvården till stora delar, inte minst tack vare vårdvalet. Varför skulle inte även farmaceuterna få använda den briljanta insats som de ändå gör? Jag måste säga att jag beklagar djupt att Ylva Johansson och Socialdemokraterna, Elina Linna och Vänsterpartiet och Thomas Nihlén och Miljöpartiet sätter sig på de unga människor och farmaceuter som i dag vill använda den här kompetensen fullt ut. Det är beklagligt. Dessutom kastar man ut en orosvind och säger att det blir förändringar om vi kommer tillbaka. Man får ju hoppas vid gudarna att ni inte får den chansen och tar den möjligheten i sådana fall utan gör precis som Thomas Nihlén, Miljöpartiet, faktiskt sade: Låt oss tydligare utvärdera först vad det blir av detta. Thomas Nihlén ger även inspel till oss i alliansen på vilket sätt vi ytterligare kan utvärdera detta. Jag lyssnar och hör faktiskt, eftersom jag inser att Miljöpartiet tycker att det är okej med mångfald på skolområdet som en viktig del av välfärdens kärna. Men på det här området är det inte lika viktigt än. Men låt oss först och främst utvärdera detta, Thomas. Ylva Johansson och Socialdemokraterna däremot vill direkt förändra någonting. Vi vet inte vad, men de vill förändra någonting. Nej, det gäller att ta till vara och se dem som faktiskt vill utveckla de farmaceutiska tjänsterna och se detta som en del av svensk hälso- och sjukvård. Det här blir det inledande hälsoarbetet, herr talman. Det är inte bara här i Stockholm som arbetet pågår, även om det finns några kvinnor som redan har öppnat, inte långt härifrån, en liten butik som de kallar Sveriges första svenskägda apotek. Redan innan det har fattats beslut om reformen ser de möjligheterna. Det är inte säkert att Ylva Johansson, Miljöpartiet och Vänstern har varit där på besök, men vi andra som har varit där på besök ser att de utvecklar tjänsterna. Det var den stressade elektrikern som stannade lite snabbt utanför butiken, sprang in på apoteket och insåg att han snabbt kunde få en fästingvaccination och sedan ut igen och fortsätta att arbeta. Han behövde inte ringa vårdcentralen och ställa sig i kö och vänta. Låt dem utveckla tjänster alltifrån blodtrycks- och diabeteskontroller till vad de vill göra i fråga om livsstilsförändringar och folkhälsoarbete - som Miljöpartiet så gärna ser. Thomas Nihlén och Miljöpartiet: Ta chansen! Åk dit och besök dem. Se hur de funderar på hur de ska utveckla tjänsterna. Men detta sker också på andra platser runt om i landet. Jag är från landet, Elina Linna. Jag bor långt ut på vischan. I Skaraborg har 27 anmält intresse att få starta eget. Det är fråga om 15 kommuner. Det är inte bara i storstäderna som intresset finns för att utveckla tjänster för oss konsumenter i dag. Det finns runt om. Häromdagen var jag inne på Ica och handlade mjölk till pojkarna. Då kom Icahandlaren fram och sade: Du! Är det klart snart? Får jag snart lägga bud på ett apotek? Jag trodde han menade att han nu skulle få sälja receptfritt och att han var nöjd med att gå från bara nikotinläkemedel till andra receptfria varor inne i butik. Nej! Han såg hur han skulle utveckla de farmaceutiska tjänsterna med att anställa farmaceuter och öppna apotek. Jag bor på landet, Elina Linna. Jag känner över huvud taget ingen oro över det du beskriver. Jag har träffat representanter för Sveriges Farmacevtförbund och Farmaciförbundet runt om i Sverige. Det finns många frågor, och de är berättigade. Men vi i alliansregeringen befäster hög kvalitet, säkerhet, möjligheter, lika villkor för alla på marknaden. Det känns tryggt att säga att vi efter hand kan ge svar på alla de frågor som vi fortfarande inte kan ge svar på, eftersom det är en så omfattande reform. Vad är alternativet? Det vet vi inte riktigt. Ni ska bara förändra på något vänster om ni får chansen. Men man kan då titta på vad Apoteket AB självt säger. Jag förtydligar vad min kollega Kenneth Johansson sade: Apoteket AB erkänner att bolagets monopol inverkat skadligt på priser, tillgänglighet, sortiment och service. Kan det vara mer tydligt än så? Elina Linna har helt rätt i att Apoteket är ett populärt varumärke. Det varumärket kommer att få fortsätta att vara populärt även framöver eftersom staten kommer att ha en del av ägandet kvar i Apoteket AB, men självklart ser Apoteket bristerna i att vara ett monopol. Apoteket skriver också att de vill öppna för nya aktörer som kommer in så att det kan bli fler apotek. Det låter märkligt att det kommer från dem, skriver Apoteket AB, men de är övertygade om att när de får konkurrens kommer priserna att sjunka och servicen att bli bättre. Även Apoteket självt ser bristen i att inte ha lika villkor som andra nordiska och europeiska länder har. Självklart är det viktigt att se detta. Möjligheten till återgång finns inte, utan då får man hitta på något annat. Jag vädjar till oppositionen att i det här fallet lyssna till Miljöpartiet, som säger att det är dags att först grundligt utvärdera och sedan kanske ta ställning till vad man ytterligare vill göra. Målen är tydliga, herr talman. Det är otroligt viktigt för alliansregeringen att konsumenterna får ökad tillgänglighet till läkemedel, bättre service, bättre tjänsteutbud samt lägre läkemedelskostnader till nytta för både konsumenten och det offentliga. Prispressen är tydlig. Folkhälsoperspektivet är tydligt. Likaså är det med kvalitet och säkerhet, inte minst läkemedelsanvändningen. Det går att förtydliga, men det går inte heller när det öppnas för mångfald att se alla möjligheterna i ett icke-mångfaldsläge. Från den 1 juli och framåt kommer det att utvecklas nya kreativa saker, och allt det kan vi inte redan se. Det ska bli så intressant att höra vad oppositionen har att komma med när man inser möjligheterna som har öppnats och som har beskrivits utifrån detta. Herr talman! Som det låter kommer vi att bli överens med oppositionen vad gäller de receptfria läkemedlen i handeln. Propositionen kom till riksdagen i förra veckan, och vi kommer snart att behandla den. Det ska bli härligt att se när vi alla samfällt kan vara överens om att småbarnsföräldrar på landsbygden även en söndag eftermiddag ska kunna få tag i lite febernedsättande, nässprej eller allergimediciner, som Ylva Johansson tog upp. Det är jättebra att vi kan komma överens om den möjligheten. Så synd att man inte hade ett bättre alternativ och ville vara delaktig i den process som nu fortgår. Ta chansen och träffa farmaceuterna som står utanför Riksdagshuset i dag och som ser möjligheterna. Vi bejakar dem också. (Applåder)

Herr talman! Klockan klämtar för apoteksmonopolet. Från den 1 juli i år blir det fritt fram för privata aktörer att starta och driva apotek. Från den 1 november i år blir det fritt fram att sälja receptfria läkemedel i vanliga affärer. Om några timmar fattar riksdagen det beslut som gör att vi lämnar den famösa apoteksmonopolklubben med Kuba och Nordkorea som kvarvarande medlemmar. Det är länder, precis som Thomas Nihlén tidigare sade, som vi vanligtvis inte känner någon större politisk samhörighet med. Varför skulle vi göra det i frågan om hur apoteksmarknaden ska vara reglerad? Det svenska apoteksmonopolet såg dagens ljus 1971. Sedan dess har mycket hänt i världen. Berlinmuren har fallit, järnridån har rasat och Sovjetunionen har kollapsat. Sverige är medlem i Europeiska unionen, och ett långt socialdemokratiskt maktinnehav har brutits. Verkligheten förändras, världen förbättras och förhoppningsvis kommer apoteksmonopolet inom en inte alltför avlägsen framtid att ses som en parentes i svensk historia. Apotekets vd Stefan Carlsson skrev själv som ett tecken i tiden nekrologen över det svenska apoteksmonopolet. I mars 2008 skrev han i Dagens Nyheter att det är bra för kunderna att Apoteket upphör. Herr talman! Vilka är de främsta motiven till en reform av apoteksmarknaden? För det första ska det bli fler apotek. Den svenska apotekssektorn fungerar på många sätt bra. Apoteket AB är ett respekterat varumärke, och det kommer också att vara en viktig aktör efter den omreglering som vi förhoppningsvis i dag kommer att fatta beslut om. Men faktum är att Sverige är ett av de länder i Europa och i västvärlden som har minst antal apotek per invånare. I Sverige går det 10 000 invånare per apotek. Det normala i de flesta europeiska länderna är att det är ungefär 5 000 invånare per apotek. Endast Danmark har fler invånare per apotek, alltså lägre apotekstäthet, än Sverige. Varför ska vi vara nöjda med detta? Det är den fråga som ska ställas till oppositionen. Norge genomförde i början av 2000-talet en omreglering av apoteksmarknaden av ungefär det slag som regeringen har lagt fram förslag om och som vi förhoppningsvis ska fatta beslut om i eftermiddag. Resultatet av den var att det blev 200 nya apotek. Det var en ökning av antalet apotek i Norge med 60 procent. Ingen kommun har förlorat sitt apotek i Norge. 16 kommuner har fått sitt första apotek. Ibland framförs i debatten att apoteksomregleringen skulle vara ett hot mot apotekstätheten i glesbygden. Det norska exemplet visar att det är precis tvärtom. Ibland säger Socialdemokraterna och deras kompanjoner i det rödgröna blocket att det behövs ingen omreglering av apoteksmarknaden för att det ska bli fler apotek. Det räcker med att ge Apoteket AB direktiv om att starta fler apotek. Då är de intressanta frågorna: Varför har det inte skett? Varför har utvecklingen under apoteksmonopolets tid snarare gått åt precis rakt motsatt håll? Mellan 1999 och 2006 - under monopolets och den socialdemokratiska regeringens tid - minskade antalet apotek i Sverige från 890 till 872. Antalet apoteksombud minskade från 963 till 871. Socialdemokraternas alternativ faller platt till marken. Under den tid ni styrde, under monopolets tid, minskade antalet apotek; apotekstätheten i Sverige blev mindre. För det andra är det ett centralt motiv för oss, herr talman, att vi vill ha bättre service. Ett avskaffat monopol öppnar nämligen för kreativitet, nytänkande, nya sätt att resonera och fundera och inte minst nya sätt att bemöta kunder. Den kreativiteten, den spänsten och det engagemanget mötte flera av oss tidigare i morse när vi träffade företrädare för Farmacevtförbundet. Tänk vilken kraft, vilket engagemang och vilket entreprenörskap som har väntat på att släppas loss! Varför ska vi inte ta till vara den kraft och det engagemang som finns? För det tredje behövs det en ökad tillgänglighet. Receptfria läkemedel som huvudvärkstabletter och nässprejer bör kunna köpas i vanliga livsmedelsbutiker. Jag är själv småbarnsförälder och vet att min son inte alltid blir sjuk, inte alltid får feber och inte alltid är täppt i näsan anpassat till apotekets öppettider. Varför ska inte vi svenskar ha samma möjlighet att enkelt införskaffa receptfria läkemedel som andra människor runt om i Europa? Vad är det som motiverar att just svenska folket, som kanske det enda folket i Europa, ska sättas under särskilt förmyndarskap? Socialdemokraterna har under den debatt som har förevarit i ett antal månader sagt att de är öppna för att också receptfria läkemedel ska få säljas i handeln. När jag läser reservationen i betänkandet blir jag mer osäker. I reservationen sägs att tillgängligheten lika gärna kan öka genom att Apoteket får direktiv om ökade öppettider. Det återstår att se vad det socialdemokratiska alternativet på denna punkt egentligen är. Jag hoppas att jag har fel och att det som tidigare har sagts gäller. Men det gäller att klara ut vad som sägs från Socialdemokraternas sida. Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet har alla sagt att denna förändring av apoteksmarknaden är ideologiskt driven. Ja, vi vill ha fler apotek, vi vill ha bättre service och vi vill ha ökad tillgänglighet. Det är vår ideologi. Min fråga till er är: Har ni någon annan ideologi? Herr talman! Socialdemokraterna blir alltmer isolerade i apoteksfrågan. En efter en har bundsförvanterna hoppat av. Allt fler aktörer i Sverige inser nu att apoteksmonopolets tid är förbi, att apoteksmonopolet har nått vägs ände. Ylva Johansson, Thomas Nihlén och Elina Linna verkar vara de sista apoteksmonopolkramarna. Det sista strategiska halmstrået försöker Socialdemokraternas Ylva Johansson gripa i debatten i dag genom att säga att man vill söka en uppgörelse med regeringen och anklagar regeringen för bristande förhandlingsvilja. Men vad är det i så fall för förhandlingsalternativ som Socialdemokraterna erbjuder? Vad vill egentligen Socialdemokraterna? Partiet framstår mest som vilset och famlande efter en strategi i apoteksfrågan. Gång på gång byter partiet ståndpunkt. Först skulle apoteksmonopolet bevaras i sin nuvarande form. Sedan skriver Ylva Johansson en debattartikel i Svenska Dagbladet där hon säger att de kan tänka sig ökat självbestämmande för personalen inom monopolets ram. Först säger Ylva Johansson att hela reformen ska återställas och att alla apotek som har sålts till privata aktörer ska köpas tillbaka. Sedan säger hon att bara delar av reformen kanske ska återställas. Nu säger hon från talarstolen att det ska ske stora förändringar, oklart dock vilka. Först antyder hon att receptfria läkemedel ska få säljas i butik. Sedan skriver hon en reservation tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet om att tillgängligheten lika gärna kan ökas genom att apoteket får generösare öppettider. Min fråga till Ylva Johansson - och den är inte enbart retorisk - är: Vilken Ylva Johansson är det regeringen ska samarbeta och förhandla med? Är det den Ylva Johansson som vill bevara monopolet i sin nuvarande form, eller är den Ylva Johansson som vill att man ska öppna för ökat självbestämmande för personalen inom monopolets ram? Är det den Ylva Johansson som vill återställa hela reformen, eller är det den Ylva Johansson som bara vill återställa delar av reformen? Är det den Ylva Johansson som vill att man ska kunna sälja receptfritt i butik, eller är det den Ylva Johansson som inte tycker att man ska kunna sälja receptfritt i butik? Hur ska man kunna förhandla med ett parti som inte ens självt vet vad man har för uppfattning och som ständigt byter uppfattning? Vad skulle en sådan uppgörelse ha för styrka och långsiktig hållbarhet? Herr talman! Dagens beslut är en viktig frihetsreform. Det banar väg för fler apotek, bättre service och ökad tillgänglighet. Det gör vardagen lättare för många människor runt om i vårt land. Det är en stor framgång för långvarig liberal opinionsbildning. Klockan klämtar i dag för det svenska apoteksmonopolet. Det är dags att ringa ut det gamla apoteksmonopolet och ringa in något nytt - den omreglerade apoteksmarknaden. Jag vill yrka bifall till förslaget i propositionen och betänkandet och avslag på samtliga reservationer och motioner. (Applåder)

Herr talman! I dag är det en glädjens dag, åtminstone för oss som vill öppna nya möjligheter och ta bort förbud som har funnits. Jag kan inte låta bli att tycka att oppositionen ser lite slokörad ut, och det kan jag ha förståelse för. Eftersom det har förekommit en hel del skrämselpropaganda från oppositionen för att oroa befolkningen vill jag lyfta fram de äldres situation. Jag har hört från olika pensionärsorganisationer att det sägs saker för att de ska bli rädda och att det särskilt ska drabba våra äldre. Vi vet att äldre är de största konsumenterna av läkemedel. Vi vet alla att det för många mycket gamla är alldeles för mycket läkemedel. Läkemedel är många gånger en fråga om liv eller död. Därför måste apotek, de som handhar läkemedel, också ha en reglering. Det är alltså en omreglering och inte, som oppositionen gång på gång kallar det, en avreglering. Har man läst propositionen och utskottets majoritetstext ser man att det är oerhört mycket regleringar. Det är alltså fråga om en omreglering. Trygghet är någonting som är oerhört stort och värdefullt för oss alla, särskilt kanske när man blir gammal. Då är det trygghet att ha en närhet. Mina kolleger har exemplifierat hur det gick i Norge, vårt grannland. Vi har också hört att det inte är så att apotek på landsbygden har mindre lönsamhet, utan snarare tvärtom. Det handlar alltså om tillgänglighet för dem som varken har bil eller någon anhörig som kan skjutsa en ett par mil bort för att få ett läkemedel. Vi är övertygade om att det kommer att bli fler apotek. Jag är också mån om att få läsa från s. 35 i utskottets bedömning, och det handlar om individuellt anpassad information. Och vad kan vara viktigare för en äldre person än att just få individuellt anpassad information? Det står så här på s. 35: "Läkemedel är komplexa produkter. Ytterligare ett krav som ställs på den som har tillstånd att bedriva detaljhandel med läkemedel till konsument är att denna ska tillhandahålla individuell och producentoberoende information och rådgivning om läkemedel, läkemedelsanvändning och egenvård till konsumenter samt se till att informationen och rådgivningen endast lämnas av personal med tillräcklig kompetens för uppgiften." Det tycker jag är trygghet. På s. 38 har utskottet också tagit fram att det ska vara anpassade lokaler. Där står det: När det gäller tillgänglighet till läkemedel och förbättrad läkemedelsanvändning bör apotekslokalernas och sortimentets ändamålsenlighet anpassas för olika grupper, bland annat för grupper med funktionsnedsättning. Det är ytterligare ett bevis på att även regeringen och utskottsmajoriteten ser lokaliteterna som viktiga. Mina vänner! Hur kan det komma sig att ett apotek i dagens läge inte har en toalett? Väldigt många som kommer till apoteket har urindrivande medicin och behöver gå på toaletten. Det har inte funnits någon toalett, för man har inte tvingats till att ha det. Jag tror att det här nya kommer att ge vid handen att man även ser till den saken. Herr talman! Vi har en garanti där det står att om man inte har det läkemedel som man ska ha i ett apotek - man tvingas till att ha allting som finns på listan - är det 24 timmar som gäller. Det har varit en praxis tidigare, men detta lyfter regeringen än en gång fram för att det ska vara tydligt och klart att vi vill ha en god kvalitet. Jag blev så glad när jag träffade representanter för Farmacevtförbundet i dag, dessa unga människor som fullständigt lyser av glädje inför möjligheterna som kommer. Man vill bli något som ger ett mervärde till varje medborgare. Man ser alltså möjligheterna. Oppositionen riktar sig gång på gång in på svårigheter. Man kan knappast peka ut en enda relevant svårighet, utan det finns bara möjligheter. Det handlar också om att få de bästa studenterna att välja vårdyrken eller apoteksyrken, att välja det när man vet att man vill ha en mångfald av arbetsgivare att välja på eller starta eget. Då ska jag läsa ur farmaceuternas broschyr - det är de som organiserar farmaceuter och apotekare. De skriver: "För oss betyder det att vi kan välja vår egen arbetsgivare i större utsträckning. Vissa av oss kan till och med starta eget apotek. De flesta tror att det i framtiden blir betydligt fler apotek än i dag. Fler apotek med bättre öppettider är verkligen välkommet. Dessutom blir det bättre möjligheter för farmacevternas kunskap att komma till nytta för dig som kund - det är viktigast av allt!" De som jobbar med det här tycker att tillgängligheten ska bli större. När det gäller uppföljningen om tre år känns det väldigt viktigt att ha det. Men så säger Miljöpartiets företrädare att det kan man inte göra, för det har aldrig funnits någon sådan statistik. Då beklagar jag att en socialdemokratisk regering som har haft stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet inte såg till att man har ordentliga uppföljningar och något att jämföra med. Om det är nu är så illa att den regering som även Thomas Nihlén stöttade inte hade det måste vi börja någonstans. Varenda utvärdering har ju en första gång. Det är hög tid att få en uppföljning så att vi vet vad vi gör. Herr talman! Jag tycker att det är en fantastisk möjlighet som öppnas. De 38 år då vi har haft monopol har naturligtvis inneburit väldigt mycket på olika sätt, och vi vet att apotekspersonalen får fina goda siffror. Men, kära opposition, inte blir en apotekare sämre för att man har en annan huvudman. Vad har man då för åsikter om legitimerad personal som har gått en utbildning om någon plötsligt blir dålig för att denna jobbar för en annan huvudman? Det är samma människor med samma utbildning som får möjlighet att serva oss medborgare. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. Jag vill fråga Socialdemokraterna om en sak. Ni trycker numera på knappen för instämmande när era kompisar yrkar bifall till något. Elina Linna yrkade bifall till reservation 2. Eftersom ni tryckte på knappen för att instämma undrar jag: Instämmer ni socialdemokrater och miljöpartister i reservation 2 och bara glömde att säga det till Elina i utskottet och reservera er? (Applåder)

Herr talman! Det är en viktig fråga som debatteras och ett viktigt beslut som riksdagen kommer att fatta i dag. Det är naturligtvis en del av vardagen i riksdagen att vi fattar viktiga beslut, men vissa beslut märks lite mer än andra i människors vardag. Jag tror att den här frågan är av den karaktären att den kommer att spela en väldigt stor roll för alla de människor som jobbar inom det som i dag är monopol, men framför allt för alla oss som är kunder hos Apoteket. Vissa människors vardag kommer att påverkas lite mer än andras, och det här betyder naturligtvis väldigt mycket för personalen på landets apotek. Jag tycker att det finns skäl att i det här sammanhanget ta tillfället i akt och rikta ett tack till Apoteket AB:s 11 000 anställda som utför ett fantastiskt viktigt arbete med att trygga Sveriges läkemedelsförsörjning. Det är självklart att den process som vi nu går igenom kan resa en del frågor och skapa en del oro. Vår ambition är förstås att minimera skälen för oro och ge så mycket information som vi bara kan. Jag vet att omregleringen välkomnas av väldigt många personer på Apoteket som ser möjligheten att byta arbetsgivare, att kanske rent av starta egen verksamhet och på det sättet pröva en inriktning med lite annan touch, att få utlopp för den kreativitet som man kanske inte alltid får utlopp för inom ramen för ett företag där det ena apoteket bör vara det andra så likt som möjligt. Jag är övertygad om att omregleringen är ett verkligt framsteg för de apoteksanställda samtidigt som jag har respekt för att många frågor dyker upp. Därför är jag glad att se att så många inom Apoteket aktivt stöder reformen och arbetar för att den ska bli framgångsrikt genomförd. Herr talman! Apoteksmonopolets upphörande är ett beslut som kommer att märkas: fler apotek, bättre öppettider, nya ägare, nya skyltar, nya koncept på ett gammalt apotek, helt nya apotek på ställen där vi kanske inte är vana att se dem. Den nya lagen öppnar nya möjligheter, nya möjligheter för entreprenörer att starta nya apotek, nya möjligheter att utveckla och kundanpassa service och öppettider, nya möjligheter för personalen att välja arbetsgivare och kanske pröva vingarna och starta eget, men främst nya möjligheter för kunderna att välja mellan flera apotek eller att hitta ett öppet apotek på kvällar och helger. Det är det som den här reformen först och främst handlar om - att förbättra tillgängligheten för medborgarna och skapa förutsättningar för förbättrad samhällsservice. Herr talman! Som vi alla är medvetna om är läkemedel inte som vilken annan vara som helst. Läkemedel är potentiellt farliga produkter när de felanvänds eller överanvänds. Därför måste vi vara väldigt noggranna i de steg som vi tar. Läkemedel är en viktig del i behandlingen inom hälso- och sjukvården och naturligtvis också en del av egenvården, något som alla har rätt till som medlemmar i ett välfärdssamhälle alldeles oavsett plånbokens tjocklek eller samhällsställning. Nya effektiva läkemedel är naturligtvis inte någonting som utvecklas i en handvändning. Det tar oerhört många år i regel, och det krävs ett stort antal personer som alla har många långa utbildningsår bakom sig, att gå från idé till ett färdigt läkemedel. Det måste man ta hänsyn till också vid distribution och prissättning av läkemedel. Bland annat av de här orsakerna är propositionen om omreglering av apoteksmarknaden en av de mest omfångsrika som jag har varit med om att arbeta fram. De nya möjligheterna, den ökade friheten ges inom ramen för en lagstiftning som garanterar en trygg och säker läkemedelsförsörjning, som ger alla rätt till läkemedel på lika villkor och som skapar goda förutsättningar för tidig introduktion av nya läkemedel. Herr talman! Det är inte utan en viss stolthet som jag står här i kammaren i dag. Jag är stolt över att leda genomförandet av en reform som ökar tillgängligheten genom att öppna för mångfald och konkurrens. I Sverige har vi haft apoteksmonopol sedan 1971. Jag tror att väldigt många tror att monopolet är äldre än så. Och när man läser beredningsunderlaget inför monopoliseringen, alltså övergången 1971, blir det uppenbart att det var en helt annan tidsanda vid den tiden. Då diskuterades på allvar att förstatliga hela läkemedelsindustrin. Det är inte utan att man bävar lite inför en sådan tanke. Vad hade hänt om de hårdaste socialisterna då hade fått som de önskade? Vad hade hänt med det som i dag är en blomstrande näring som sysselsätter fantastiskt många högt utbildade personer och som betyder oändligt mycket för Sveriges exportinkomster, men som framför allt leder till resultat som kommer patienterna till del? Jag tror inte att vi då hade haft en livskraftig forskande läkemedelsindustri i Sverige. Man kan också fråga sig hur apoteksmarknaden hade utvecklats om den inte hade monopoliserats. Visst har apoteksmonopolet haft sina fördelar. Ett sammanhållet system har möjliggjort stordriftsfördelar, låga distributionskostnader och systemutveckling. Systemet har i en bemärkelse varit effektivt. Det har varit relativt låga kostnader för handel och distribution av läkemedel i Sverige, men de låga kostnaderna har vunnits till priset av för få apotek, begränsade öppettider och en för låg servicenivå. Utifrån förutsättningarna har Apoteket AB utfört sitt uppdrag på ett bra sätt, men genom att förbättra förutsättningarna och öppna för mångfald och konkurrens kan vi få fler apotek utan att det kostar mer. Oppositionen är oroad, och det ligger kanske i sakens natur, över att vi förändrar systemet. Man oroar sig över att cirklar rubbas, att vi inte gör som vi alltid har gjort, att system förändras. Men de nya möjligheterna välkomnas av Apotekets personal. Det har inte minst varit tydligt för alla som har passerat Riksdagshuset i dag. De nya möjligheterna kommer också att välkomnas av Apotekets kunder; det är jag helt övertygad om. Herr talman! Det är dags att vända på den logik och det förhärskande synsätt som präglat inte bara apoteksområdet utan också hälso- och sjukvården i stort. Det är dags att sluta krama systemen och genomföra de förändringar som sätter den enskilde patienten, den enskilda människan i centrum. På hälso- och sjukvårdens område stärker vi patientens ställning genom att fokusera på tillgänglighet och öka möjligheterna att välja genom vårdval. På apoteksmarknaden handlar det om att skapa förutsättningar för bästa tänkbara service och tillgänglighet genom mångfald och konkurrens. Vi delar Apotekets bedömning att monopolet har kommit till vägs ände. Vill vi få fler apotek och bättre öppettider måste fler aktörer ges möjlighet att etablera sig på marknaden. I Norge har drygt 200 nya apotek öppnats som en följd av den omreglering som genomfördes 2001. Det är en ökning med över 60 procent. Sug på det! Ytterligare ett exempel på förbättrad tillgänglighet kan vi hämta från hemmaplan. Sedan den 1 mars 2008 är det möjligt att köpa nikotinläkemedel i vanliga butiker, någonting som den tidigare regeringen inte såg skäl att genomföra. Antalet försäljningsställen för nikotinläkemedel har därefter ökat mycket kraftigt, från den tidigare ordningen där 900 apotek ansvarade för försäljningen till att vi i dag har drygt 4 300 försäljningsställen. Är det bra eller dåligt? Ja, oppositionen får ju ta ställning för sin del. Vi tycker att det är bra att tillgången till nikotinläkemedel snart är lika god som tillgången till cigaretter. Herr talman! Regeringen går vidare, och i förra veckan beslutades om den proposition som, om förslaget antas här i riksdagen, gör det möjligt att sälja receptfria läkemedel i vanliga butiker - inte alla läkemedel men många. Det är en reform som underlättar för småbarnsföräldrar som har långt till ett apotek. Det underlättar för dem som drabbas av huvudvärk när det lokala apoteket har stängt. Självklart ska handeln bedrivas på ett säkert och tryggt sätt. Det är bland annat därför vi föreslår en åldersgräns på 18 år. Men det är väl ändå rimligt att exempelvis småbarnsfamiljer får möjlighet att i den lokala matbutiken köpa något febernedsättande till ett förkylt och febrigt barn. Herr talman! Det är min övertygelse att vi med den här reformeringen av apoteksmarknaden på ett betydligt bättre sätt kommer att kunna möta människors behov och de krav och förväntningar som de i dag ställer på ett modernt apoteksväsen. Vi tar klivet in i 2000-talet några år för sent, herr talman. (Applåder)

Herr talman! Det är nästan som att lyssna på en sagoberättelse när man hör de borgerliga företrädarna här. Genom att avreglera apoteksmarknaden och sälja ut apoteken, släppa in internationella läkemedelsgrossister på den svenska marknaden som ska få sin lönsamhet garanterad av statliga myndigheter, speciellt av höga vinstmarginaler, får vi nu höra att det ska bli fler apotek, längre öppettider, bättre service, bättre sjukvård, lägre priser och dessutom fler toaletter på alla apotek. Jag tror att svenska folket har hört det här förut; fromma förhoppningar om vad man tror ska hända. Vi får hela tiden höra att den borgerliga alliansen är övertygad om att man ska få alla dessa positiva effekter, bara man släpper in de internationella aktörerna och säljer apoteken. Vi har sett andra avregleringar där man också har haft de här förhoppningarna men där det inte alls har blivit på det sättet. Och jag tror att det är fler än jag som är ganska skeptiska till att man gör stora förändringar enbart baserade på vad ministern och hans majoritet i kammaren tror, men det är den bas som vi nu ska fatta beslut utifrån. Vi har sett det förut. Före valet sade den borgerliga alliansen att man var övertygad om att man skulle kunna skapa fler jobb och bekämpa utanförskapet. Ja, vad har blivit resultatet? Vi har tidernas värsta jobbkris och ett ökande utanförskap. Nu säger Göran Hägglund i sitt anförande här att det här kommer att leda till fler receptfria läkemedel och nikotinläkemedel i butiker. Det gör det ju inte. Propositionen som vi nu debatterar handlar ju om de receptbelagda läkemedlen och apoteken. När det gäller receptfria läkemedel är vi socialdemokrater också för att de ska säljas i butiker. Där är det nämligen bra, tror jag, att man kan använda marknadskrafter, eftersom det är varor som kunden själv väljer och själv betalar och där priset är möjligt att påverka.

Herr talman! Ylva Johansson tycker att det låter som en saga. Ja, det tycker jag också. Jag tycker att vi har byggt under resonemanget och hanterat de tekniska frågor som måste lösas på vägen. Det är bara så att när vi lyssnar på oppositionen låter det snarare som en spökhistoria som man försöker berätta. När vi säger att vi omreglerar marknaden - vi tror ju verkligen inte att man kan släppa regleringarna för det här är ett område som behöver vara tydligt reglerat, men vi vill släppa in fler aktörer - talar ni om en avreglering. Människor som lyssnar på den här debatten är ju inte dumma i huvudet och går på den finten. Varför envisas ni med att framställa det som om vi avskaffar de regleringar som finns på det här området? Vi släpper in fler aktörer. Det är det nya. Vi ger fler möjlighet att vara verksamma på ett område som alltför länge har varit omgärdat av ett monopol. Det är jättebra att du, Ylva Johansson, säger att ni nu är för att man får sälja nikotinläkemedel i butiker. Men varför var ni inte det tidigare? Det är ju under trycket av förändring, när andra pekar på förändringars nödvändighet eller betydelsen av vinsten av förändringar, som ni tvingas ta ett steg tillbaka och säga: Vi har också varit för det här. Ni kommer så småningom att säga att ni också var för det här och att ni gillar det. Ta det steget redan i dag! Det blir bara fånigt att släppa efter på detta vis. (Applåder)

Herr talman! Det regeringen försöker göra är att skapa en marknad med några mycket svåra förutsättningar. Kunden betalar inte själv. Det är skattebetalarna som betalar. Det är vad som i huvudsak gäller med receptbelagda läkemedel. Det är inte kunden som väljer produkten, utan det är läkaren som förskriver. Priset är dessutom fastställt av en statlig myndighet. Man måste väl ändå erkänna att det är ganska svårt att få en fungerande marknad utifrån de förutsättningarna. Regeringen har på inget sätt talat om hur man ska få en marknad att fungera utifrån detta, utan man tror att det ska bli fler toaletter och bättre öppettider genom att fler kommer in och agerar. Min fråga till Göran Hägglund gäller hur han har tänkt sig att statens roll ska se ut. Den som gynnas mest av avregleringen är det statliga Apoteket AB som får en höjd vinstmarginal. Apoteket AB behöver inte vinna sina nya kunder; man har redan trogna kunder som gillar varumärket och servicen. Man behöver inte köpa nya apotek eller bygga upp ett nytt varumärke. Med hjälp av reformen har man kunnat skaffa sig en högre vinstmarginal. Vad ska Apoteket AB använda denna ökade vinstmarginal till, Göran Hägglund? Ska man aggressivt försöka ta nya marknadsandelar på den avreglerade marknaden och därmed konkurrera med de nya aktörer som du ska släppa in? Är det en klok politik i förhållande till vad det är du vill uppnå? Eller ska regeringen säga åt det statliga Apoteket AB att det inte ska agera för att nå maximal lönsamhet utan ta andra hänsyn? Är det en klok politik när man ska styra statliga bolag? Är det så klokt att staten både ska driva apotek och vara den aktör som ska garantera lönsamheten på hela apoteksmarknaden, garantera tillsynen av hela apoteksmarknaden, fastställa priset på alla receptbelagda läkemedel och ansvara för kostnaderna gentemot skattebetalarna?

Herr talman! I det sista resonemanget lät det nästan som om Ylva Johansson tycker att man ska avreglera och att staten ska avhända sig ägandet helt och hållet. Jag antar dock att det inte var det som Ylva Johansson var ute efter. Jag fick inget svar på frågan om varför ni envisas med att tala om avreglering när det i själva verket är en omreglering. Ylva Johansson väljer i stället att beskriva många av de regleringar som finns, till exempel när det gäller högkostnadsskyddet, att det offentliga bär mycket av kostnaderna, TLV:s roll och så vidare. Hon envisas dock med att tala om avreglering. Ylva Johansson ställde frågan om jag är bekymrad över att Apoteket kommer att vara, som hon utmålar det, vinnare i detta sammanhang. Ska Apoteket konkurrera med de andra? Självklart. Apoteket AB är en av aktörerna på marknaden när lagstiftningen har genomförts. Då kommer Apoteket AB att tävla med de andra företagen när det gäller nya apotek, priser och servicenivå. En av de fina sakerna när nya tävlande släpps in är att man behöver anstränga sig lite extra och fundera över hur man tillfredsställer kundernas behov i ännu större utsträckning än vad man har lyckats med tidigare. Det är en drivkraft och en fördel i ett konkurrensutsatt system jämfört med en situation där man som kund inte har någon annan att gå till. Man går till den som anstränger sig mer och som är lite bättre. Så fungerar vi alla i det vanliga livet i övrigt, och det kommer vi naturligtvis också att göra när det gäller produkter som säljs från Apoteket AB och på apoteksmarknaden som helhet. Det här är en reform som jag förstår att oppositionen ogillar. Jag är dock övertygad om att oppositionen inte kan genomföra det som man tänker sig om olyckan skulle vara framme nästa år. (Applåder)

Herr talman! Det har blivit mycket näringslivets och professionens perspektiv från den borgerliga sidan i debatten, inte konsumentperspektiv. Socialministern lyfte visserligen upp den enskilda individen och patienten några gånger, och det var bra. Jag ska fortsätta på den linjen. Jag har med mig rapporten Apoteksmarknaden ur konsumentperspektiv som jag hänvisade till i mitt anförande. Konsumentverket har låtit ett företag som heter ARS Research AB genomföra en stor undersökning av svenska allmänhetens syn på och attityder till systemet för att sälja läkemedel och närliggande produkter på Apoteket och bett allmänheten beskriva sin syn på en förändrad apoteksmarknad. Man har gjort en så kallad nollmätning för att sedan kunna följa upp avregleringen av Apoteket. En sak är säker när man lyssnar på de borgerliga representanterna från socialutskottet. De har inte läst rapporten. Jag förutsätter dock att socialministern har gjort det. Då har socialministern läst att 85 procent av alla har mindre än 15 minuters väg till närmaste apotek och att över 80 procent är nöjda med Apoteket. När man lyssnar på socialministern och de andra borgerliga verkar det som om man tvivlar på uppgifterna som finns här. Litar inte socialministern på rapportens uppgifter?

Herr talman! Jag litar visst på uppgifterna. Det är dock inte det som frågan handlar om, utan frågan är om vi har det optimala systemet eller om vi kan göra det bättre. Min tro är att vi ska ha större ambitioner och att vi ska lyckas ännu bättre på detta område. Jag tror att fler aktörer kommer att innebära en utveckling av apoteksmarknaden på ett sådant sätt att det kommer den enskilda kunden/patienten till del. Elina Linna ägnade en del av sitt tidigare anförande åt att diskutera tillgängligheten i glesbygd. De senaste siffrorna som jag har tillgång till när det gäller situationen i Norge visar att där öppnades 20 nya apotek under 2006. I Sverige öppnades inga nya apotek. I Norge lades ett apotek ned i Oslo. 12 av de 20 nya apoteken öppnades på mindre orter. 13 kommuner som tidigare inte hade apotek har fått det. För medborgarna blir det betydligt närmare till apoteket och en större tillgänglighet än vad man har haft tidigare. Varför ska Elina Linna säga nej till detta? Varför vill hon inte ha den bättre tillgängligheten? Borde det inte ligga i vårt intresse att se till att kunderna/patienterna får en möjlighet att skaffa sig läkemedel enklare?

Herr talman! Utgångsläget i Norge var annorlunda. När de borgerliga säger att vi har ett apotek per 10 000 invånare räknar man inte med apoteksombuden. Än så länge har vi 400 apoteksombud. Då kan vi inte jämföra med situationen i Norge. Jag vill påminna socialministern om vad som står i rapporten. "Med grund i denna undersökning får ARS säga att det måste finnas högre och andra mål än den direkta kundnyttan för att förändra den nuvarande marknaden för försäljning av produkter inom Apoteket AB:s sortiment. I dag är den svenska allmänheten mycket nöjd med marknaden för försäljning av produkter inom Apoteket AB:s sortiment. Den svenska allmänheten ser egentligen inga fördelar eller förväntar sig några större förbättringar med en omreglerad marknad för försäljning av produkter inom Apoteket AB:s sortiment." Återigen, det är näringslivets och professionens fördelar och den ideologiska drivkraften som får regeringen att riva ned ett väl fungerande system som många berömmer Sverige för.

Herr talman! Utgångspunkten för mig och majoriteten i socialutskottet är naturligtvis hur vi riggar system så att de fungerar så väl som möjligt för människor som är i behov av de produkter - läkemedel - som måste hanteras på ett speciellt sätt. Hur ordnar vi systemet så bra som möjligt för den enskilde? Det kan då vara klokt att använda en marknad med fler aktörer än en. En aktör blir i regel lite stelbent och möter inte den enskilde kunden/patienten på ett sätt som långsiktigt utvecklar verksamheten till att bli inriktad på den enskilde kunden/patienten. Vi tror att vi gör det bättre för den enskilde på det här viset. Elina Linna säger att vi, när vi pratar om antalet apotek, inte räknar in apoteksombuden. Det tycker jag visst att man kan göra, men jag för min del tycker att det är en skillnad i kvalitet. Att man kan köpa huvudvärksmedel på Ica är naturligtvis jättebra. Men jag tycker också att det finns skäl att arbeta för en ökad tillgänglighet när det gäller den kvalificerade rådgivning man kan få på ett apotek. Därför tycker jag att det är väldigt mycket bättre om man på en liten ort kan ha ett riktigt apotek i stället för bara ett ombud. Det tillför en hel del för de enskilda kunderna/patienterna. Med det resonemang som Elina Linna för kanske man skulle föreställa sig att Konsumentverket i sitt remissvar hade landat i att avråda från en omreglering av apoteksmarknaden, men det gör man inte. Man landar i att man betonar vikten av en väl fungerande konkurrens när vi har tagit det här steget.

Herr talman! Vi har lyssnat på de borgerliga ledamöternas anföranden och även på socialministerns anförande. Man kan notera att ingen, inklusive socialministern, över huvud taget har nämnt en av målsättningarna med avregleringen, nämligen att det skulle bli en förbättrad läkemedelsanvändning. Att ingen ens har nämnt frågan stöder vår uppfattning att regeringens ambition på det området är obefintlig, som jag sade i mitt anförande. Jag ska ge socialministern en chans till att svara på de frågor som jag tog upp i mitt anförande. Ska reformens alla mål utvärderas och följas upp - även målet om förbättrad läkemedelsanvändning? Vem har i så fall fått i uppdrag att genomföra den utvärderingen och uppföljningen? Hur och vad ska följas upp och utvärderas när det gäller läkemedelsanvändning? Jag skulle även vilja ha svar på om det finns någon analys eller utredning om nuläget. Som jag förstår blir det väldigt svårt att efter tre år utvärdera om avregleringen har lett till en förbättrad läkemedelsanvändning eller inte om man inte har någon som helst statistik på hur det ser ut i dag. Om regeringen menar allvar med att reformen även ska förbättra läkemedelsanvändningen borde det vara tämligen enkelt för socialministern att ge klara och tydliga svar på dessa frågor.

Herr talman! Den fråga som Thomas Nihlén tar upp är ju av utomordentligt stor betydelse, framför allt för den enskilde patienten. Vi vet att vi här har stora problem som vi hittills inte har kunnat komma åt. Mot bakgrund av Thomas Nihléns resonemang kan man konstatera att problemen med felaktig läkemedelsanvändning och överförskrivning, inte minst till äldre personer, har tillkommit i dagens system. De finns i dag. Frågan är hur vi möter de problemen på bästa möjliga sätt. Vi har det som vi har diskuterat många gånger, nämligen läkemedelsgenomgångar. Det är en viktig sak. Vi har expeditionsstöd. Vi har förskrivarstöd, det vill säga ett hjälpmedel för den enskilde läkaren att hantera läkemedel till den enskilde. Vi har det som prövas inom apoteksverksamheten, nämligen en automatiserad läkemedelskontroll som innebär att systemet slår larm när man skriver ut läkemedel som kan interagera med andra läkemedel på ett sätt som är negativt för patienten, och man får möjlighet att avgöra hur man bör göra i stället. Det finns en stor mängd åtgärder. Vi har också en arbetsgrupp tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting, den så kallade P 16-gruppen, som jobbar med hur vi får en bättre läkemedelsanvändning för den enskilde. Vi tror att det kommer att spara stora kostnader på läkemedelssidan och när det gäller vård som vi måste ge till följd av att patienterna far illa. Med patienten i centrum tror jag att vi kan spara pengar på det här området.

Herr talman! Trots att socialministern säger att det här är en fråga av utomordentligt stor betydelse lyckas inte socialministern svara på någon av de frågor som jag ställde. Frågan om målet med förbättrad läkemedelsanvändning verkligen ska utvärderas fick vi inget svar på. Vi fick inte heller svar på frågan om vem som i så fall har fått i uppdrag att göra utvärderingen och uppföljningen. Vi fick inte heller svar på frågan om det finns någon analys och utredning om nuläget. Det tolkar vi som ett stöd för vår uppfattning att detta inte är något som regeringen prioriterar och tar på allvar. Jag ska fråga om en annan sak som jag också tog upp i mitt anförande. Det gäller en annan målsättning med apoteksavregleringen, nämligen låga läkemedelskostnader till nytta för konsumenten och det offentliga. Vad menas med låga läkemedelskostnader - i förhållande till vad? Är det i förhållande till tidigare situation i Sverige eller andra EU-länders kostnadsläge? Detta är intressant. Tidigare har de borgerliga representanterna och socialministern alltid pratat om att apoteksavregleringen skulle ge lägre läkemedelskostnader. Vissa representanter har också i dag pratat om lägre kostnader. Nu står det låga i propositionen. Jag skulle vilja veta vad som menas med låga läkemedelskostnader, och i förhållande till vad.

Herr talman! Frågan om låga och lägre är naturligtvis också betydelsefull. Jag har svårt att se att vi i framtiden kommer att ha lägre kostnader för läkemedel i pengar räknat, helt enkelt av det skälet att det kommer fram nya effektiva läkemedel som kommer att kosta nya pengar. Jag tror inte att vi framöver kommer att kunna se lägre siffror i statsbudgetens tabeller än vad vi har sett historiskt. Det tror jag inte. Utvecklingen går så rasande snabbt och det kommer fram nya fantastiska läkemedel. Det ska vi glädja oss åt. Det måste vara ett resonemang om lägre i förhållande till vad det annars skulle ha varit. Vi hamnar då i ett kontrafaktiskt resonemang där det inte är särskilt lätt att föra det ena eller andra i bevis. Det handlar om att vi på alla upptänkliga sätt försöker pressa på kostnaderna. För detta har vi till exempel våra myndigheter som ska göra sitt jobb, och det arbete som vi gör tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting. Myndigheten prövar kostnaden i förhållande till nyttan. Vi ska även framgent lägga stora pengar på läkemedel när det är det mest effektiva behandlingssättet. Om det finns andra sätt som är mer effektiva ska vi använda dem. Jag tror inte att vi framöver kommer att ha lägre summor än vad vi har haft historiskt. När det gäller frågan om utvärderingar och uppföljningar vet Thomas Nihlén att det finns många studier som pekar på problemen med läkemedelshanteringen. Jag kan inte säga att något är det sanna och annat är osant, men det finns många larmsignaler som vi måste använda som ett underlag för att åstadkomma förbättringar. Självklart är detta också någonting som ska följas upp i ljuset av alla de förändringar som vi gör på detta område. (Applåder)

Herr talman! Jag ska i mitt anförande försöka kasta lite ljus på den fråga som det senaste meningsutbytet mellan socialministern och Thomas Nihlén tangerade. Men låt mig först reflektera lite grann över dagens diskussion ur ett ideologiskt perspektiv. Den visar att sjukvården faktiskt är en av socialisternas sista bastion här i Sverige. Trots att samtliga länder i hela vår civiliserade omvärld, inklusive nära grannländer, lämnat en statligt ägd monopolmarknad för läkemedelsdistribution och försäljning kramar i stället de svenska socialdemokraterna med stödpartierna fortsatt denna förlegade ordning på ett närmast krampaktigt sätt. Offentligägda monopol är ett välkänt ideologiskt signum för socialistiska regimer. I totalitära samhällen har monopolen ett egenvärde för socialisterna. Men för våra mer pragmatiska socialister i Sveriges riksdag är det möjligt att det inte är egenvärdet av ett monopol som är styrande utan att en statlig monopolmarknad för just läkemedelshantering enligt dem förutsätts ha ett funktionellt syfte på något sätt. Detta är i så fall inget som vår nära eller fjärran civiliserade omvärld har förstått eller håller med om för, som sagt, inte ens socialdemokratiskt styrda länder världen runt har i dag kvar något apoteksmonopol. Det är därför ytterst förvånande att Ylva Johansson som talesperson för Socialdemokraterna i dessa frågor i sitt avslutningsanförande vid socialutskottets öppna utfrågning den 19 mars inför detta betänkande konstaterade att man bygger sitt envisa motstånd mot en förändring, i otakt med omvärlden, på huvudsakligen tre argument som står att läsa i bil. 3 på s. 125. Ylva Johansson hävdar att ett statligt monopol för apoteksmarknaden är en garant för: 1. varsam och effektiv användning av skattebetalarnas pengar för främst receptbelagda läkemedel 2. att man med ett monopol långsiktigt kan säkerställa låga kostnader 3. att vårt monopol säkerställer patientsäkerheten eftersom det enligt Ylva Johansson utan monopol är vinstmaximering utan krav på tillräcklig kompetens som ska vara regleringen för att sälja läkemedel. Herr talman! De två första påståendena har debatterats flitigt här i dag, och jag lämnar dem därför med konstaterandet att omregleringen bör leda till en bättre tillgänglighet med bibehållen eller förbättrad läkemedelsekonomi. Jag vill i stället skjuta in mig på det sista påståendet att ett statligt monopol på apoteksmarknaden skulle vara en garant för patientsäkerheten. Herr talman! Vad är det som säger detta? Är det så att resten av världens läkemedelsintagande befolkning ständigt skadas och till och med dör bara därför att deras läkemedel distribueras på ett mer lättillgängligt sätt utanför ett statligt ägt monopol? Var finns denna statistik? Var finns dessa vetenskapliga studier som belägger detta osakliga påstående att ett monopol i hanteringen och försäljningen av läkemedel skulle garantera patientsäkerheten på detta område? Nej, sådana studier finns naturligtvis inte, och det är därför som detta argument för att behålla apoteksmonopolet är så bedrägligt falskt. Patientnyttan och patientsäkerheten relaterad till läkemedelsanvändningen för befolkningen är en fråga långt mycket större, långt mycket viktigare och långt mycket mer komplex än att bara förenkla den till att relateras till hur distributionen av förpackningar innehållande läkemedel ska organiseras i ett land. Herr talman! Den samlade patientsäkerheten i relation till hela läkemedelsanvändningen är en fråga inte främst för det mer tekniska fackområdet farmaci eller apotekslära utan ett kompetens- och ansvarsområde som vid sidan av farmacin ligger inom de medicinska specialiteterna experimentell och klinisk farmakologi, det vill säga läkemedelslära relaterad till biologins funktioner hos levande organismer och sjukvårdens tvunget nära koppling till patienternas sjukdomar. Utvecklingen av modern vetenskaplig och klinisk kompetens inom den medicinskt och sjukvårdsmässigt orienterade läkemedelsläran under det senaste seklet utgör själva grunden för vår kunskap om patientnytta och patientsäkerhet för läkemedel. Det finns således ingen säkerställd relation som säger att just detaljhandelsmonopolet för läkemedel skulle gagna patientsäkerheten. Snarare kan ett forskningsmässigt stelbent apoteksmonopol i sig motverka den forskningspotential som krävs för att bäst utveckla patientnyttan och patientsäkerheten för läkemedel. Varför? Jo, för att slutlig nytta och säkerhet för läkemedel inte enbart eller ens primärt skapas bakom apotekens diskar utan ute i vården bland sjukvårdspersonalen, förskrivarna av läkemedel och bland alla unika patienter som där exponeras för läkemedel varje dag. Det är här det ska studeras och följas upp - inom sjukvården. Herr talman! Ljuset för utveckling på detta område kommer därför från till exempel regeringens utredare för klinisk forskning som lägger fram sitt slutbetänkande den 5 maj, vill jag minnas, vilket är mycket snart. Det är också mycket glädjande att vi har ett EU-engagemang som innebär att denna fråga kommer att belysas när Sverige nu går in i sitt ordförandeskap. EU har tagit initiativ till ett så kallat läkemedelspaket vars två huvudkomponenter för läkemedelssäkerhet innebär följande: Det innebär för det första en efterlängtad satsning på vad vi kallar farmakovigilans, det vill säga studiet av hur läkemedel efter registrering av ansvariga myndigheter för förskrivning faktiskt faller ut vad gäller effekter och biverkningar efter exponering av större befolkningslager som speglar situationerna i en verklig klinisk vardagsanvändning. Det innebär för det andra en internationell strategi för att möta det ökande hotet mot läkemedelssäkerhet som förfalskning av läkemedel faktiskt innebär. Det finns alltså inga belägg för att dessa viktiga insatser för att öka patientsäkerheten vid läkemedelsanvändning är beroende av, eller ens gynnas av, ett bevarat apoteksmonopol i Sverige. Det är inte genom en inskränkt forskningsutblick offrad på ideologins altare, parat med en protektionistisk utgångspunkt för att förhindra en mångfaldslösning av apoteksmarknaden, som Sverige möter framtiden på läkemedelssäkerhetsområdet i en global finanskris. Herr talman! Jag ska avslutningsvis säga att om Ylva Johansson och oppositionen verkligen menar allvar med att de vill värna patientsäkerheten vid läkemedelsanvändning bör de i stället studera de förslag som regeringens utredare av klinisk forskning snart levererar och anta alliansregeringens med positiva förtecken stöd för EU:s engagemang för en ökad internationell patientsäkerhet på läkemedelsområdet. (Applåder)

Herr talman! Mina utgångspunkter i denna debatt grundar sig på näringspolitiska, konkurrenspolitiska och regionalpolitiska aspekter. Vi socialdemokrater anser att den moderatledda regeringens förslag till omreglering innebär en stor risk för att det kommer att uppstå en situation på apoteksmarknaden liknande den i Norge med några få stora företag. Vi kan inte se några fördelar ur konkurrenssynpunkt med att ersätta ett statligt monopol, som enligt bland annat OECD fungerar effektivt, med ett privat oligopol. En effekt av den ineffektiva konkurrens som kan förväntas är att det blir höjda priser. Regeringen har i propositionen inte lagt fram något förslag om hur prisregleringsmodellen konkret ska utformas. I stället har Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket getts i uppdrag att ta fram ett förslag. Detta uppdrag har inte redovisats. Det som sägs i propositionen och som i övrigt framkommit tyder dock på att det är en stor risk för att resultatet kommer att bli högre priser. Den prispress som för närvarande finns på apoteksmarknaden riskerar att upphöra. Det nuvarande systemet för prissättning av läkemedel, där dessa får en värdebaserad prissättning som motsvarar den nytta som läkemedlet i fråga erbjuder patienten och det offentliga, har blivit internationellt uppmärksammat. Vidare finner vi det oacceptabelt att staten ska påta sig rollen att garantera lönsamheten i privata företag. Herr talman! Med det som bakgrund är det inte konstigt att det finns sådana som applåderar förslaget och som till och med, enligt uppgift, tydligen också ger blommor. Om det är så att man ska bli garanterad sin inkomst genom att starta ett eget företag och någon annan ser till att det blir en garanterad lönsamhet är en blomsterkvast inte någon speciellt stor kostnad. I propositionen sägs det rakt ut att ersättningen till apoteken ska bestämmas så att det säkerställs en lönsamhet på marknaden som inte är väsensskild från lönsamheten för noterade apoteksbolag i andra länder. Det är inte svårt att starta företag med sådana förutsättningar. Inom vilka andra branscher gäller motsvarande? Vi avvisar ett sådant system för att fastställa handelsmarginaler. Det är oacceptabelt att regeringen vill ersätta det nuvarande effektiva systemet med ett mindre effektivt och dyrare system. Ytterligare ett område som jag vill kommentera rör den regionalpolitiska dimensionen i regeringens förslag. När det gäller tillgängligheten i hela landet spelar apoteken på små orter och apoteksombuden en stor roll. För närvarande har Apoteket en täckning som det med stor sannolikhet kommer att vara svårt att uppnå på en framtida om- och avreglerad apoteksmarknad. Det kommer att krävas särskilda åtgärder från staten för att servicen i hela landet ska kunna upprätthållas. Hur det här ska organiseras, vad det kommer att kosta och vilken ambitionsnivå som finns från statens sida klargörs inte i propositionen. Det enda som sägs är att det ska regleras i olika avtal och att Apoteket bör få behålla sina apoteksombud i tre år. Några tydliga långsiktiga lösningar finns inte. Vi befarar därför att en omreglering kommer att innebära att det på sikt blir svårt att säkra servicen i landsbygd och glesbygd. Herr talman! Om huvudsyftet skulle vara att öka tillgängligheten och få en bättre service är det i dagsläget bara att besluta att så ska ske. Den nuvarande organisationen ägs ju av staten, och det är regeringen som företräder i det ärendet. Jag är inte förvånad över att den borgerliga regeringen vill sälja ut apoteken. Det är ju det sättet man i alla lägen använder när man vill ta så lite ansvar som möjligt. Det här är bara ytterligare ett exempel. Man vill överlämna åt någon annan att höja ribban. Avslutningsvis, herr talman, kan jag konstatera att det med dessa utgångspunkter finns fler frågor än svar i den här - 570 sidor - stora produkten. Jag tycker att det hade varit på sin plats att ha svaren innan beslut fattas om man nu är så övertygad om att det här är den enda rätta vägen att gå. Det som hänt under de 38 år som det tidigare talats om och då detta varit en statlig verksamhet är att man har fått en kraftig förbättring av apoteksverksamheten. Om någonting fungerar bra ska man, tycker jag, i första hand bygga vidare på det som redan finns i stället för att riskera att hamna i situationen att det blir ett sämre resultat än man utgått från. Med detta, herr talman, instämmer jag i Ylva Johanssons yrkande. I detta anförande instämde Ann Arleklo, Christer Engelhardt, Ylva Johansson och Per Svedberg (alla s) samt Thomas Nihlén (mp) och Elina Linna (v).

Herr talman! Jag ska koncentrera mig på en fråga. Krister Örnfjäder sade här tidigare, och detta har också tidigare i debatten framförts av socialdemokrater, att om man vill ha ökad tillgänglighet och fler apotek är det bara för staten att ge Apoteket AB direktiv om att öppna fler apotek. Jag vill därför fråga Krister Örnfjäder varför antalet apotek i Sverige under den socialdemokratiska regeringens tid och det statliga monopolets tid i så fall sjönk. Mellan år 1999 och år 2006 sjönk antalet apotek i Sverige från 890 till 872. Antalet apoteksombud sjönk från 963 till 871. Om det är så enkelt som att bara ge det statliga bolaget direktiv om att öppna fler apotek, varför gjorde Socialdemokraterna inte det då det statliga monopolet fanns?

Herr talman! Jag kan inte svara för varje enskilt fall. Men bilden av Apoteket i dag är, uppfattar jag, att en absolut majoritet - över 90 procent av dem som använder sig av det här - anser att den verksamhet som bedrivs är bra. Därför tror jag att man tycker att man har legat på rätt nivå och att Apoteket i varje enskilt fall har tagit ställning till att man kan uppnå goda resultat trots att ett och annat kanske försvinner. Poängen med det jag sade var att ett av era huvudskäl i er argumentering för att sälja ut är att ni vill öka tillgängligheten. Vore det då inte på sin plats för frågeställaren att i det här fallet i stället för att prata om en förgången tid fråga sig: Om det är det som är kravet varför använder inte vi då den möjligheten när det är vi som sitter vid makten? Det här är ju någonting som ska spegla framtiden. Vad som gjordes på 60-, 70-, 80- och 90-talen har liksom ingen betydelse. Om det gäller tillgängligheten i dag och i framtiden är det den nuvarande regeringen som ska ge de direktiven. Eller är det ännu en gång så att man vill frånsvära sig ansvaret och bara prata historia i stället för att ta ansvar för framtiden? Ska vi uppfatta frågan på det sättet?

Herr talman! Jag fick inget riktigt svar på min fråga. Vi diskuterar frågan om monopol är bra för att det ska vara många apotek i Sverige eller inte, om det ska bli fler apotek eller inte. Bland annat med utgångspunkt i de erfarenheter som finns från Norge där antalet apotek sedan omregleringen har ökat med över 60 procent och det blivit fler apotek i både glesbygd och storstad är vi övertygade om att vi kan se fram emot en sådan utveckling också i Sverige. Krister Örnfjäder står här och försvarar monopolet och säger att det inte behövs fler aktörer på apoteksmarknaden, att det är bra med ett fortsatt statligt monopol och att det bara är att ge Apoteket AB direktiv om att starta fler apotek - så enkelt är det tydligen. Men vi kan se till hur det sett ut under den tid vi haft statligt monopol och Socialdemokraterna och Krister Örnfjäder dessutom styrt det här landet. Mellan år 1999 och år 2006 har antalet apotek och apoteksombud minskat. Vilken slutsats ska vi rimligen dra av det? Jo, att det faktum att vi haft ett statligt monopol inte har lett till fler apotek, inte har lett till en ökad tillgänglighet, utan tvärtom har lett till en minskad tillgänglighet. Vilken annan slutsats kan vi dra av hur det har sett ut? Krister Örnfjäder säger att vi inte ska titta bakåt i historien. Nej, jag kan förstå att Krister Örnfjäder inte vill titta bakåt i historien. Men vi måste också våga dra slutsatser. Det är precis det som regeringen och alliansen gör. Det statliga monopolet har nått vägs ände. Det inser nu de flesta aktörer och de flesta personer som bedömer apoteksmarknaden. Apoteket avgör självt. Det är väldigt spännande att här höra Krister Örnfjäder säga att det bara är att ge Apoteket AB direktiv om att starta nya apotek. Men Apoteket AB:s verkställande direktör säger själv att det inte fungerar, att vi måste ha en ny, öppen apoteksmarknad. Ta nu ansvar och se framåt, Krister Örnfjäder! Apoteksmonopolets tid är förbi. (Applåder)

Herr talman! Om jag hade en direktör för ett helägt bolag som sade att han inte kan utföra den arbetsuppgift som han är ålagd skulle jag till att börja med ta en allvarlig fundering över hur verksamheten såg ut. Det är klart att det ska fungera. Det är klart att de direktiv som regeringen ger till sitt helägda bolag ska följas. Det är klart att man ska uppnå de resultat som regering och riksdag fastställer. Om man inte anser att det fungerar måste man se över den organisation man har. Jag ser från min utgångspunkt att det med de goda resultat som Apoteket har finns förutsättningar för att bygga vidare på den organisationen. Bara för att den verkställande direktören har en viss åsikt är svaret för mig inte automatiskt: Jaha, då måste vi väl sälja ut dem. Det tycker jag inte håller. Man måste ta sitt ansvar utifrån den ägarsituation man har som ägare. Men som jag nämnde tidigare är det inte ovanligt att regeringen och den nuvarande majoriteten hela tiden söker de lösningar som innebär att när det kör ihop sig, om man nu har en sådan åsikt, då drar man sig ur i stället för att ta tag i situationen. Jag upplever bland de väljare som jag företräder att det finns en stor acceptans och att de till och med försvarar det system som vi har i dag. Den oro som jag har framfört här om den framtida utvecklingen är inte min egen, utan det är mina väljares åsikter som jag gör mig till tolk för. Jag tycker att de ska finnas som grund för det beslut som nu tas. Ingen ska efteråt komma och säga: Det där visste inte vi.

Herr talman! Nu fattas beslut om ytterligare en viktig frihetsreform i Sveriges riksdag. Det handlar om att bryta den långa tradition av apoteksmonopol som vi haft i Sverige. Målsättningen med reformen är att människor i Sverige ska få tillgång till fler apotek med längre och mer varierade öppettider, detta genom att göra det möjligt för entreprenörer att antingen starta egna apotek eller ta över verksamheten vid redan befintliga apotek. Det finns en tydlig målsättning med reformen. Den är att öka tillgängligheten och skapa bättre service och ett utökat utbud till konsumenterna, patienterna och medborgarna, till dig och mig. Tillgänglighet, service och kvalitet är ledord för en framtida omreglerad apoteksmarknad som präglas av effektiv konkurrens och en fungerande prisregleringsmodell men även av fungerande infrastruktur och tillgänglighet i hela landet. Den ökade tillgängligheten är en viktig välfärdsfråga för alla de människor som är i behov av läkemedel. Vi är alla beroende av tillgänglighet till våra apotek med god och professionell service. I jämförelse med många andra länder i Europa är Sverige ett av de länder som har sämst tillgång till apotek. Nu vill jag be Thomas Nihlén att lyssna extra noga. Tillsammans med Kuba och Nordkorea är Sverige ett av få länder i världen som fortfarande har ett apoteksmonopol. Albanien har övergivit modellen. Nicaragua har gjort det. Kazakstan har gjort det. Storbritannien, Japan och även Kanada har gjort det för länge sedan - om vi nu ska ta några välfärdsländer som exempel. Efter att Norge 2001 omreglerade sin apoteksmarknad har antalet apotek ökat med hela 60 procent. Nu när apoteksmarknaden öppnas för konkurrens även i Sverige innebär det inte bara att tillgängligheten ökar, utan också att vi som kunder får tillgång till ett bredare sortiment med större valfrihet. Dessutom innebär reformen inte minst nya möjligheter för yrkesgrupper som tidigare varit helt utestängda från möjligheten att bli entreprenörer. En del av dem står utanför Riksdagshuset i dag och ger sitt bifall till det beslut som riksdagen i dag kommer att fatta. Enligt Sveriges Farmacevtförbund har redan fler än 1 000 av deras medlemmar visat intresse för att starta egna apotek, det vill säga fler personer än vad det i dag finns apotek. Av dessa är 80 procent kvinnor, och många av dessa är också nya svenskar. Det är särskilt värdefullt att det nuvarande statliga monopolet bryts upp och ger förutsättningar för en apoteksmarknad med bred och mångfasetterad ägarspridning. För att en mångskiftande konkurrensmarknad ska komma till stånd är det av yttersta vikt att det av regeringen föreslagna nyinrättade bolaget med högst 200 apotek, där enskilda entreprenörer ska kunna vara delägare, inrättas snarast. Det tål att återigen framhållas hur positivt det är att reformen innebär nya möjligheter för yrkesgrupper som tidigare, sedan 1971, varit utestängda från möjligheten att driva eget företag. Det här ger förutsättningar för en marknad med bred och mångfasetterad ägarspridning som präglas av goda förutsättningar för mångfald och där både stora och små aktörer kan etablera sig. De ska också kunna fungera på denna marknad på likvärdiga villkor. Det är viktigt att värna om små företags goda möjligheter att etablera sig och verka på marknaden. Reformen innebär inte att Apoteket AB försvinner. Tvärtom kommer Apoteket AB att finnas kvar, men på en konkurrensutsatt marknad, där merparten av de apotek som finns i dag kommer att vara i statens ägo. Apoteket AB kommer att finnas kvar som en central och viktig aktör och kommer att agera på samma villkor som de många nya aktörerna på denna konkurrensutsatta marknad. Successivt bör dock statens ägande av Apoteket AB framöver minskas genom avyttring. Herr talman! En säker läkemedelshantering är livsviktig. För säkerställande av tillsynen krävs starka, självständiga och oberoende myndigheter, för att marknaden, det vill säga kunder, leverantörer och alla andra människor som verkar på marknaden, ska ha stabila, förutsägbara och rättssäkra regler att följa. I den här reformen berörs särskilt Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, som förkortas TLV, Läkemedelsverket och Socialstyrelsen. Men det är viktigt att betona att också Konkurrensverket, som tillsynsmyndighet över konkurrensreglerna, och Konsumentverket, med ansvar för konsumentperspektivet, har viktiga roller att spela på en omreglerad marknad. Det kommer att ställas höga krav på den entreprenör som vill starta och driva apotek i Sverige. Därtill kommer krav på godkännande från Läkemedelsverket och krav på att personalen har rätt utbildning. Herr talman! Socialdemokraterna gjorde under sina senaste tolv år vid makten ingenting för att förbättra tillgängligheten till apotek. Man ville inte ens tillåta nässprej att säljas av någon annan än det statliga apoteksbolaget. Det var väl om något att låta näsvisheten bedra visheten. I sin argumentation till varför detta viktiga steg mot omreglering av apoteksmarknaden inte bör tas anför Socialdemokraterna riskerna för oligopolbildning. Det ter sig en aning lustigt, när Socialdemokraterna på det här området liksom andra hellre förespråkar ett stenhårt monopol. Omregleringen av apoteksmarknaden kan också ses som en bra modell för reformer inom andra områden där staten är den enda aktör som tillåts bedriva näringsverksamhet. I en framtid kan sådana exempel vara såväl Systembolaget som spelmonopolen. I väntan på fler viktiga omregleringar som underlättar människors vardag kan vi nu glädjas åt att läkemedel blir tillgängligare. En ökad tillgänglighet är en viktig välfärdsfråga som betyder så väldigt mycket för alla de människor som är i behov av läkemedel. Herr talman! För många människor innebär dagens reform mycket för att stärka denna del av välfärden. Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag. (Applåder) I detta anförande instämde Maria Plass och Cecilie Tenfjord-Toftby (båda m).

Herr talman! En del av det som Hans Rothenberg nu tog upp är en del av bakgrunden till att jag hade ett antal frågeställningar. Jag tänkte ta möjligheten i anspråk och se om jag kan få något klarläggande. Hans Rothenberg talade om värdet av att det kom in en massa små nya företag och så vidare. Jag kan köpa ett sådant resonemang även om jag inte ser det som lösningen på problematiken. I förlängningen av sitt anförande började han sedan att jämföra monopol med oligopol. Jag tycker ändå att det framskymtade att oligopol i det här skedet skulle kunna vara en bättre lösning än ett monopol. Min fråga är: Om man ser till den struktur som finns i Europa på apoteksmarknaden, och det blir ett fåtal, är det då målet? Eller är man beredd från den nuvarande majoritetens sida att i så fall vidta åtgärder för att se till att det inte blir ett sådant resultat? Nu talar jag inte om på tre års sikt, utan då talar jag om resultatet. När det gäller Apotekets roll ser jag det en eftergift till vårt resonemang att man behåller en stor del av Apoteket, åtminstone i ett inledningsskede, för att garantera att det inte blir ett oligopol i ett inledningsskede. Är man beredd att garantera att Apoteket i den omfattning som det kommer att få i ett inledningsskede också kommer att finnas kvar i en förlängning?

Herr talman! Det gläder mig att Krister Örnfjäder tar replik. Den här debatten har varit anmärkningsvärt fri från repliker, vilket tyvärr inte är ett särskilt bra tecken på hur det demokratiska forumet fungerar här. Det är en viktig fråga huruvida oligopol kommer att vara det som efterträder den nuvarande monopolsituationen. Vi ska bara klargöra att ett oligopol innebär att det är några stora aktörer som dominerar en marknad. Ofta kännetecknar det en mogen marknad. Det kan vi se på hemelektronikbranschen, livsmedelsbranschen och så vidare. Med ett monopol är det någon som har en ensamrätt till detta. Den här reformen och omregleringen av Apoteket syftar till att öppna möjligheter för inte minst personal att kunna ta över enskilda apotek. De ska kunna köpa och bedriva dem, om det så skulle vara i franchisingform eller som personalkooperativ. Det är vad reformen syftar till. Om det går över till ett oligopol förutsätter det först och främst att det är någon av de mindre aktörerna som är beredda och vill sälja. Men förutsättningarna för detta ligger i att bedriva en fungerande, bra och effektiv politik för att värna små- och nyföretagandet i Sverige. Att underlätta för företagare som bedriver sin verksamhet i liten skala och normalskala är alliansregeringens politik. Det är den bästa garantin för att dessa företagare vill fortsätta att driva sin verksamhet och inte blir uppköpta. Man blir inte uppköpt, utan man säljer, Krister Örnfjäder.

Herr talman! Ja, men man kan göra det mer eller mindre frivilligt. Jag lade märke till att Hans Rothenberg använde ordet avreglering. Jag köper ett sådant resonemang. Jag tycker att i grund och botten ligger en sådan diskussion. Det är väldigt mycket en ideologisk fråga och handlar om vad man tycker är bäst inte för att tillgodose konsumentens behov utan för att tillgodose marknadens behov. Jag vill ändå återkomma till den diskussionen. Vi vet sedan en lång tid tillbaka att det finns ett antal kedjor som står i startgroparna för att ge sig in på den här marknaden. De kommer naturligtvis att ha bättre förutsättningar att ta över de här verksamheterna än vad enskilda personer har. Vi har också genom andra exempel sett, inte minst genom beslut som den nuvarande regeringen har fattat, att det i ett inledningsskede mycket väl kan vara så att man har små entreprenörer som går in på en marknad. Men i ett senare skede blir de utkonkurrerade av en större aktör på marknaden, för det tillhör också spelreglerna. Det sades att de inte blir uppköpta utan att de säljer. Ja, men alternativet till att sälja kan vara att de råkar i en ännu sämre situation. Förutsättningarna för att bedriva en sådan verksamhet är väldigt skilda från varandra beroende på vilken bakgrund man har och inte minst vilka ekonomiska muskler man har att bedriva en affärsverksamhet. Jag tycker inte att Hans Rothenberg i det här fallet ska ducka för den sanning som ändå finns på den fria marknad som vi har inom andra områden. Den utvecklingen kan vi mycket väl anta kommer att hända även på apoteksmarknaden om inte regeringen och den nuvarande majoriteten säkerställer andra spelregler. Då kan det bli skillnad.

Herr talman! För att slå an en näringspolitisk approach är Krister Örnfjäder anmärkningsvärt emot just de näringspolitiska spelreglerna. Krister Örnfjäder och Socialdemokraterna har i inläggen här varit väldigt tydliga med att de inte vill att marknaden ska spela en roll. De vill behålla ett monopol och tar till alla tillgängliga lösa trådar för att knyta ihop sitt resonemang och försvar för det apoteksmonopol som är. Konsumentkooperationen, Ica och kanske till och med företag inom hemelektronikbranschen kommer kanske att ge sin in på den här marknaden. Det som är avgörande är kompetensen. Det handlar om kompetensen hos dem som står bakom disken på apoteket, kompetensen hos farmaceuterna och apotekarna och den lokalkännedom som man också kan ha med den lokala förankringen. Det är en servicefråga. Det handlar om att ge den enskilde kunden och patienten så bra service som möjligt. Precis som det gäller i alla andra sammanhang spelar närheten en roll. Att ge goda förutsättningar för små och medelstora företag är också en grundförutsättning för att göra den här reformen, omregleringen av apoteksmarknaden, lyckosam. Jag gläds åt de farmaceuter som i dag står på Mynttorget och har förhoppningar om att kunna för första gången på 38 år ha möjlighet att starta eget. Socialdemokraterna säger sig krama småföretagare när de är i opposition. I själva verket kramar de i dag monopolet. En sådan björnkram som de har för småföretagarna och dem som vill starta eget är i själva verket ett omvänt livtag, en dubbelnelson för att tvinga ned dem i parterr. Vi bejakar avregleringen. Jag yrkar bifall till utskottets förslag. (Applåder)