Legitimation och skyddad yrkestitel

Fru talman! Sluta leta syndabockar när sjukvården brister. Det är krav som har framförts på många håll, och man har gjort så länge. Danmark är ett föregångsland på det här området. I Sverige går införandet av avvikelserapportering alldeles för sakta. Självklart ska det finnas olika typer av påföljder när det blir fel inom vården. Vid allvarliga fel och brister är det självklart att man ska göra anmälan, precis som i dag, enligt lex Maria och lex Sara, till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och Socialstyrelsen. Andra områden som också har höga säkerhetskrav som till exempel flyget använder sig av just avvikelserapporteringar i mycket hög utsträckning. Om man uppmärksammar riskfyllda tillbud kan man i tid undvika att de upprepas. Att rapportera avvikelser är, som jag ser det, en av de allra viktigaste metoderna för att förbättra säkerheten inom vården. En avvikelserapportering ska i första hand inrikta sig på vad som har blivit fel, inte på vem som var inblandad. Fru talman! Det finns mycket gott att säga om den svenska sjukvården, men den har allvarliga brister när det gäller effektivitet, kvalitet och patientsäkerhet. Statistik från patientförsäkringar ger en viss uppfattning när det gäller att mäta lidande och brister. Som exempel kan nämnas att över 3 600 patienter sökte och fick ersättning 2001. Av dem uppvisades ibland upp till 15 % invaliditet. Socialstyrelsens rapporter nyligen visar att hundratals personer varje år avlider av skador som man fått i vården och som hade kunnat undvikas. Samtidigt vet vi att mörkertalet är väldigt stort. Alliansens förslag att stärka patientens ställning och införa en patienträttighetslag, öka tillsynen i vården genom en starkare tillsynsmyndighet, öppna kvalitetssystem, införa en vårdvisare för äldre och multisjuka och satsa på nationella IT-system är åtgärder som många gånger skulle kunna säkra patientens väg genom vårdkedjan. Jag vill också påminna om att Moderaterna i budgeten avsatt över 10 miljarder kronor för att stärka vården och omsorgen. Det hade kommit till nytta när det gäller patientsäkerheten. Fru talman! Att analysera och följa upp misstag, eller så kallade avvikelser, i vården så att det inte inträffar igen är det viktigaste säkerhetsarbetet. Det arbetet måste accelereras. Det räcker inte som majoriteten skriver i betänkandet att lex Maria har reformerats och att olika aktörer inom hälso- och sjukvården har enats om ett gemensamt uttalande om hur patientsäkerhetsarbetet ska bedrivas. Svensk hälso- och sjukvård kännetecknas inte av en öppen kultur där vårdpersonalen uppmuntras att anmäla fel och brister. Många avstår därför att man är rädd för att bli prickad. Fru talman! Vi måste acceptera att fel kommer att begås inom sjukvården också i framtiden. Utmaningen ligger i att rätta till felen innan de får allvarliga konsekvenser. Här kommer behovet av att stärka arbetet med avvikelserapportering in. Patientsäkerheten ska i ökad utsträckning vara grundbulten i kvalitetsarbetet i vården. Därför, fru talman, yrkar vi moderater bifall till reservation nr 2. I dagens betänkande tar vi ställning till att ge ett antal yrkesgrupper legitimation och skyddad yrkestitel. Det är en stor dag för dem som det berör. De är alla på olika sätt delaktiga i vården runt patienten och en viktig kugge i arbetet med att ge patienten en god och säker vård och omsorg. Det är anledningen till Moderaternas stöd i denna fråga. Man har fått vänta många år på den här dagen. Utredningar och beslut i denna fråga har legat i en byrålåda på Socialdepartementet alldeles för många år. Fler yrkesgrupper ansöker nu om legitimation och skyddad yrkestitel. De ska självklart skyndsamt utredas. Däremot vänder vi oss starkt emot den skrivning som står i propositionen. "Regeringen påpekar också att det för de flesta av de aktuella yrkena gäller att samhällsutvecklingen har lett till att de blivit bristyrken. En rätt att få legitimation kan enligt regeringen tänkas få till följd att fler söker sig till dessa yrken." Det är en mycket märklig skrivning, fru talman, där fokus ligger mer på personalfrågan än på patientsäkerheten. Jag kan med tillförsikt notera att utskottet inte fullt instämt i denna skrivning i propositionen.

Fru talman! Det är nog väldigt många som tycker att det är en bra dag i dag när de får sin legitimation. Legitimationsfrågan har ju diskuterats i många år. Vi har nog varit ganska restriktiva i Sverige. Vi har behandlat motioner i socialutskottet under många år och sagt nej till många önskemål om legitimation inom hälso- och sjukvårdsområdet. Med tanke på patientsäkerhetsaspekten som det också finns en del av i betänkandet har vi också tyckt att det har varit viktigt att man får sin legitimation och då har en annan typ av ansvar för sin yrkesutövning. Vi tycker att det är bra att vi har fått detta i dag. Vi tycker också att det är bra att vi nu har ett tillkännagivande om att regeringen ska titta över och återkomma när det gäller legitimation för cytodiagnostiker. Vi har i utskottet enigt tyckt att de har en sådan typ av arbete att de har ett väldigt stort ansvar och därför behöver ha den här legitimationen. Vi tycker att det är bra att vi har fått detta. Folkpartiet står också bakom reservation nr 2 som handlar om patientsäkerhetsarbetet. Där har vi nog en hel del kvar att göra i Sverige. Det handlar mycket om de rutiner och strukturer som man har inom sjukvården. Det uppmärksammas ganska ofta i medierna att man begår misstag men inte alltid följer upp dem och tittar på varför det har blivit som det har blivit. Ett exempel som man kanske kan knyta till detta är en artikel i förra veckans Dagens medicin. Den handlar om kvinnor med ljumskbråck. De får inte samma diagnos. De opereras fel. De opereras ofta akut. Dödligheten bland kvinnor som opereras för ljumskbråck är högre än bland män. Det är fråga om kunskap, rutiner och ett sätt att arbeta som gör att man minimerar de skador som kan uppstå i sjukvården. Det finns ju mycket som man måste titta på och dra lärdom av. Vi är inte heller ute efter att till vilket pris som helst lägga skulden på någon. Men när något händer måste man titta på detta. Jag sitter i Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. När man läser journalerna kan man se att det helt enkelt har brustit i fråga om rutiner och att en patient därför har råkat illa ut. Vi känner många gånger att det skulle behöva göras en uppföljning. Ändrar man sina rutiner, eller fortsätter man så att andra riskerar att drabbas av detta? I detta betänkande behandlas tre motioner om en fråga som har funnits med länge i riksdagen och som handlar om speciallivsmedel och kostnaderna för dem. Utskottet gjorde redan i mars förra året ett tillkännagivande om det förmånssystem för speciallivsmedel som används av medicinska skäl. Det har inte hänt någonting på detta område. Detta verkar ligga helt stilla någonstans på departementet. Det kanske därför var bra att det har skrivits tre motioner som påminde oss i utskottet om detta så att vi nu kan påminna regeringen om att detta är en fråga som nu verkligen måste avgöras. Därför har vi också en ganska stark skrivning i utskottets ställningstagande där vi förutsätter att regeringen återkommer i frågan under innevarande riksdagsår. Fru talman! Vi har kommit fram ganska bra med en del frågor, men just beträffande analysen av de fel och brister som uppkommer i sjukvården och hur vi på ett bättre sätt ska kunna följa upp och åtgärda dem kvarstår fortfarande. Därför yrkar jag bifall till reservation 2.

Fru talman! Alla åhörare! Kristdemokraterna står bakom socialutskottets betänkande att fler yrkesgrupper ska få legitimation. Vi välkomnar också socialutskottets förslag att regeringen får i uppdrag att skyndsamt utreda frågan om legitimation för cytodiagnostiker. De grupper som vi föreslår ska få möjlighet till legitimation - audionomer, biomedicinska analytiker, dietister, ortopedingenjörer - tycker vi har uppfyllt kriterierna, men även cytodiagnostiker borde vara en sådan grupp som skulle kunna få legitimation. Kristdemokraterna ser det också som en framgång för vår politik att frågan om legitimation för socionomer nu i enighet drivs ett stycke framåt. Riksdagsåret 2003/04 avvisades våra krav på legitimation för socionomer. Men nu får vi ändå ett slags ja om färdriktningen, att vi ska fram till en position där socionomer också får en legitimation. Även om mycket förarbete anses föreligga innan vi är framme vid den tidpunkten, tycker vi ändå att det är ett viktigt steg framåt som tas i och med detta betänkande och markeringen att vi ska dit. Beträffande speciallivsmedel som måste användas av medicinska skäl tycker vi att det är gott att vi nu får en skärpning i vår skrivning och att regeringen är tvungen att återkomma till riksdagen detta år med klarläggande förslag om när man ska kunna få rätt att använda speciallivsmedel. Däremot är Kristdemokraterna inte nöjda med utskottets behandling av andra patientsäkerhetsfrågor. Det finns motionskrav från bland andra Kristdemokraterna om en hel del som skulle kunna flytta patientsäkerhetsfrågorna framåt. Men vi ser inte ett ordentligt och seriöst svar från majoriteten på dessa frågor. Vi kräver till exempel i en motion att vi ska komma till rätta med svårigheterna som handlar om förbudet mot dubbelbestraffning. Sverige måste fram till en position där ledning och personal systematiskt arbetar med patientsäkerhet. Och en del i detta är att vi också måste kunna komma till rätta med det problem som dubbelbestraffningen medför. Det är naturligtvis riktigt att brott eller förseelse inte ska straffas två gånger. Men man måste komma till rätta med att i somliga fall ingen prövning sker. När förundersökning har lagts ned, när åtal har ogillats, och när brott ej kan styrkas är, med all rätt enligt lagstiftningen, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd inte förmögen att göra en prövning i disciplinär ordning. Det är stötande att ingen sakprövning av vad som har inträffat sker i somliga fall. Allmänheten, patienten, anser sig inte kunna komma till sin rätt och får ingen ordentlig talerätt mot en omöjlig apparat som man tycker sig ha framför sig. Det är också till men för kvalitetsarbetet i sjukvården att ingen sakprövning i Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd kan ske. En sådan prövning ger ju alltid någonting tillbaka. Lärdom och erfarenheter byggs upp undan för undan. Men om ingen prövning sker blir det inte heller något erfarenhetsutbyte för förbättring i vården. Syftet med förbudet mot dubbelbestraffning har aldrig varit att inget ska hända när misstag eller oegentligheter sker, utan någonting ska kunna gå framåt på den vägen. Kristdemokraterna har ytterligare förslag för ökad patientsäkerhet. Vi har begärt en utredning om hur lagstiftningen när det gäller tillsyn ska främja ett minimerande av antalet misstag. Vi har också förslag om en ny lagstiftning beträffande avvikelserapportering. Vi har också krav på att vi ska sätta upp ett mål om en halvering av antalet vårdskador inom tio år. Och vi skulle vilja se en översyn av lex Maria eftersom vi både när det gäller lex Maria och lex Sara ser en väldigt ojämn anmälningsfrekvens. Det beror på vilken del av Sverige som det handlar om. Det beror inte på att kvaliteten är så oerhört ojämn i Sverige, utan det beror på olika rutiner. Man ser olika allvarligt på lex Maria. Det beror också på att det är brist på systematiskt säkerhets- och kvalitetsarbete i sjukvården i vissa delar av Sverige. Det är angeläget att detta drivs framåt. Man ska även ha i minnet att riksdagen tidigare har avvisat förslag från oppositionen om en samlad patienträttighetslag. När det gäller argumentationen mot våra förslag tycker jag att utskottsmajoriteten är svag och egentligen inte har någon plädering för avslag. Man hänvisar till Socialstyrelsens arbete, och det är inte fel. Socialstyrelsen bedriver ett aktivt arbete. Nu senast såg jag att man har utarbetat en förträfflig handbok för säkerhetsarbete inom sjukvården. Majoriteten hänvisar också till att det anordnas konferenser. Det anordnas EU-konferenser, konferenser i Världshälsoorganisationens regi och även nationella konferenser om patientsäkerhetsarbete. Men konferenser betyder inte att patientsäkerhetsarbetet så att säga blir operativ verklighet på ett systematiskt sätt ute i sjukvården. De kan fungera som inspiration och kan befrämja kunskap hos befattningshavarna. Men det är inte argumentering för det som vi föreslår. Jag saknar den argumenteringen. Intrycket blir att majoriteten förhåller sig passiv till detta patientsäkerhetsarbete. I själva verket är det inte riktigt så. Så elak är jag inte. Men när majoriteten inte bjuder upp till en ordentlig argumentering om vad oppositionen föreslår så ger det ett passivt intryck. Jag yrkar bifall till reservation 3.

Fru talman! Hälso- och sjukvården är en sektor som ständigt utvecklas och förändras. Det ställs stora krav på personalens kompetens och förmåga att hålla sig ajour med både tekniska och medicinska förändringar. Som patient ska man kunna lita på att personalen som vårdar och behandlar en är kvalificerad att utföra sina uppgifter och har behörighet för detta arbete. En väl fungerande garanti för att personalen har dessa kvalifikationer är legitimation. Och legitimationen kan återkallas för den som visat sig olämplig att utöva yrket. För närvarande har vi 17 yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården som har rätt till legitimation. I betänkandet vi nu diskuterar här i kammaren föreslår ett enigt socialutskott att fyra yrkesgrupper till får legitimation, nämligen audionomer, biomedicinska analytiker, dietister och ortopedingenjörer. Dessa fyra yrkesgrupper har sedan 1999 haft skyddad yrkestitel i kraft av viss yrkesexamen och därmed är det hög tid att de nu kommer att omfattas av legitimationsbestämmelserna. Vänsterpartiet välkomnar denna förändring. Vänsterpartiet är också nöjt med socialutskottets tillkännagivande till regeringen om att frågan om legitimation för cytodiagnostiker bör utredas skyndsamt. I regeringens proposition i ärendet, som Vänsterpartiet också står bakom, aviseras en utredning om framtida behörighetsregler, och det är bra. Som jag sade inledningsvis är hälso- och sjukvården en sektor som utvecklas och förändras ständigt. Förutsättningarna för olika yrkesgrupper för att få legitimation förändras också. Jag yrkar bifall till lagförslagen i betänkandet. Fru talman! I betänkandet behandlas också ett antal motioner från allmänna motionstiden, och jag ska nu gå över till att argumentera för Vänsterpartiets motion om handläggningen av omvårdnadsärenden i Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, som också kallas för Hsan, och i Patientskadenämnden. I de sammanhang patienten är missnöjd med vården eller där direkta felaktigheter har begåtts dominerar medicinska behandlingsinsatser såsom diagnostisering, ordination och operativa ingrepp. Det kan ha sin naturliga förklaring i att medicinska behandlingsinsatser ofta är konkreta och tydligt avgränsade behandlingar. Men det kan också handla om att patienterna saknar kunskap om att även omvårdnadshandlingar kan och ska bedömas. När ett ärende kommer till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd eller till patientskaderegleringen är det viktigt att yttrande tas in från omvårdnadsexpertis. I dag händer det att läkare med olika specialistfunktioner även uttalar sig i omvårdnadsärenden trots att de inte har utbildning i denna disciplin. Det finns två sjuksköterskor som är knutna till Hsan som sakkunniga. De får skriva uttalanden, men det gäller enbart när det berör rena omvårdnadsfrågor. Beträffande Patientskadenämnden ingår ingen sjuksköterska. Jag kan också lägga till att vid de vetenskapliga råden vid Socialstyrelsen är omvårdnadsexpertisen mycket underrepresenterad. Vad gäller vetenskapliga råd på den medicinska sidan finns det ett stort antal representanter från olika specialistområden. På omvårdnadsområdet finns det endast två tre stycken och dessa får sällan några ärenden att uttala sig om. Självfallet borde fler representanter för omvårdnad ingå, också från olika specialistområden. Dessa borde förstås tillfrågas för uttalanden i Hsan-ärenden. Vi beklagar att majoriteten i socialutskottet inte ser dessa brister utan hävdar att "utgångspunkten för prövning av ärenden i Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd måste vara att ärenden får en allsidig belysning och att även omvårdnadsfrågor vägs in". Vi menar att vårt krav på utredning om hur omvårdnadsinsatser bedöms och utreds i Hsan och Patientskadenämnden är befogat och berättigat. Jag yrkar bifall till reservation nr 4.

Fru talman! Legitimation är ett ord i titeln för denna debatt. Det ordet kommer av det latinska ordet legitimus , som betyder behörig, rättfärdig, riktig, passande, äkta eller laglig. Oavsett vad vi lägger i ordet är det viktigt att vi här, som alltid annars när vi diskuterar vårdfrågor, sätter patientsäkerheten i centrum. Det är viktigt att den som behöver vård kan lita på vården. I reservation 2 efterlyses ett mer målmedvetet patientsäkerhetsarbete inom hälso- och sjukvården. Ett misstag i vården är alltid ett misstag för mycket. Det drabbar personer, anhöriga, den som har gjort misstaget och de andra i sjukvårdens arbetslag. Från Centerpartiet vill vi ha en större fokusering på säkerhet. När ett misstag har begåtts ska det noga analyseras och åtgärdas. Patienten i centrum måste vara nyckelord. Legitimation av olika yrkeskategorier som till exempel cytodiagnostiker är ett led i detta viktiga arbete. Fru talman! I dagens betänkande finns det också ett avsnitt om ett förslag till förmånssystem för dem som av medicinska skäl är beroende av speciallivsmedel. Det är ett förslag som beräknas komma från regeringen under detta år. Från Centerpartiet välkomnar vi verkligen detta förslag. Här handlar det om utsatta människor. Förutom sjukdomen drabbas berörda av dubbla matkostnader jämfört med dem som inte behöver speciallivsmedel. Det finns också stora variationer i landstingens och regionernas bedömning och subventionering av livsmedel för särskilda näringsändamål. Här efterlyser vi ett mer rättvist och jämlikt system. Det är många som vill ha en lösning som ger bättre livskvalitet. Jag tänker till exempel på den medelålders kvinna som har levt med allergi sedan barndomen. Hon måste undvika mängder av den basmat som finns på ett vanligt svenskt middagsbord. Dessutom lider hon av en tarmsjukdom och ska helst inte äta något fett över huvud taget. Hon måste i sitt vardagsliv ta hänsyn till tre dieter, och den fettreducerade kosten kostar henne en tusenlapp extra i månaden. Den mjölk- och äggfria maten kostar ytterligare 1 000 kr extra. Vi vet alla att maten blir billigare i Sverige, men det finns varor som går åt motsatt håll. Det är hög tid att åtgärda det orättvisa och oöverskådliga regelsystemet för speciallivsmedel. Jag vill avsluta genom att yrka bifall till reservation nr 2. Jag vet att utskottskollegan Christer Engelhardt inte har tillfälle att vara med här i kammaren i dag, men jag antar att han pliktenligt läser debattreferatet och även förväntar sig ett latinskt citat. Så får det bli också i dag: Bona fide - det betyder efter bästa förstånd. Efter bästa förstånd har nu socialutskottet behandlat dagens ämnen, och nu återstår det för regeringen att agera på samma sätt.

Fru talman! Både som patient och anhörig och som ansvarig för hälso- och sjukvården är det viktigt att känna trygghet i att man kan få den vård med den erforderliga kompetens som man vill ha inom hälso- och sjukvården. Verksamheten måste hålla hög kvalitet. I hälso- och sjukvårdslagen anges hur vården ska bedrivas för att uppfylla kraven på god vård. Förändringar och föreskrifter samt tillsyn av Socialstyrelsen anger också bestämmelser för att bidra till god vård och patientsäkerhet. Hälso- och sjukvårdspersonal har en rad skyldigheter. Bland annat finns den väl kända regeln att man ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Bestämmelser finns bland annat om kompetenskrav avseende hälso- och sjukvårdspersonal, till exempel för legitimation, och det anges i LYHS, lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Det betänkande som vi behandlar här i dag innehåller just förslag från regeringen om legitimation för ytterligare yrkesgrupper samt en del motioner från den allmänna motionstiden som berör patientsäkerhet i övrigt. Fru talman! Legitimation har sedan lång tid utgjort det mest framträdande beviset på en yrkesutövares kompetens inom hälso- och sjukvården. Legitimationen ger dessutom ensamrätt för yrkesutövaren att för allmänheten ange att han eller hon är legitimerad. Rätten till legitimation ges huvudsakligen utifrån en bedömning av om yrket innebär en självständig yrkesfunktion med kvalificerade arbetsuppgifter, ett särskilt ansvar för patienternas säkerhet i vården samt att utövarna i inte oväsentlig utsträckning vänder sig direkt till allmänheten. Fru talman! Regeringen föreslår nu att legitimation ska införas för audionomer, biomedicinska analytiker, dietister och ortopedingenjörer samt att skyddad yrkestitel införs för legitimationsyrkena optiker, kiropraktor och naprapat. Utskottet delar regeringens bedömning och då också motiveringen att de nu föreslagna yrkesgrupperna inte har andra kvalifikationer än de yrkesgrupper som redan har legitimation. Sedan LYHS infördes 1999 och legitimationsfrågan senast prövades har det också skett en snabb utveckling mot nya arbetsuppgifter och en allt större självständighet. Däremot menar utskottet att det är ytterst tveksamt om behovet av att rekrytera personer till ett yrke ska ges betydelse vid bedömning av rätten till legitimation, något som regeringen dock menar skulle kunna ha betydelse. Men det är alltså inte utskottets uppfattning. Fru talman! När det gäller yrkesgruppen cytodiagnostiker menar utskottet att denna grupp väl borde kvalificera sig för legitimation. De uppfyller alla de krav som stipuleras för legitimation. Då frågan dock inte beretts krävs emellertid ytterligare överväganden, till exempel avseende avgränsningsfrågor och övergångsbestämmelser. Utskottet anser att regeringen skyndsamt bör utreda frågan om legitimation för cytodiagnostiker och snarast återkomma till riksdagen. Utskottet föreslår att detta ges regeringen till känna. Utskottet anser det också positivt att regeringen aviserat en utredning om behörighetsregler som ska gälla för framtiden. Motionärer tar upp frågan om legitimation för bland annat fysioterapeuter och kuratorer inom hälso- och sjukvården samt socionomer inom socialtjänsten. Denna fråga torde beaktas i den aviserade utredningen. Några motioner tar upp några övriga patientsäkerhetsfrågor, bland annat förbudet mot dubbelbestraffning i lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. I Sverige har vi en rättspraxis som innebär att man inte ska kunna dubbelbestraffas. I dag är patienten part i de här frågorna. Men det är upp till patienten att välja huruvida man önskar få sitt ärende prövat i domstol - man gör då en polisanmälan som kan leda till straffrättslig påföljd - eller om det ska vara möjligt med en disciplinär påföljd. Det görs då en bedömning i Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Det som tas upp i reservationen från Kristdemokraterna är kanske just det som är problemet. Det står i reservationen att patienten förväntar sig att någon ska fällas. Patientens rätt är inte att få någon fälld, utan den rätt patienten har är att få sitt ärende prövat. Som patient kanske man inte alltid förstår att man är part och inte målsägande, vilket gör att det kan bli komplicerat. Naturligtvis kan vi behöva fundera på om det behöver göras ytterligare förändringar för att patienten ska förstå vad det egentligen finns för olika möjligheter att få ett ärende prövat. I Sverige har vi ansett att det är en tillgång att ärendena prövas på det här sättet och har väl också varit det till stora delar. Men som sagt måste patienten bestämma vad det är man efterfrågar i sin anmälan. I det sammanhanget vill jag också säga att patientsäkerhetsarbetet inte endast är att betrakta som en åtgärd inom Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, utan det är det arbete som bedrivs ute i verksamheten. Det finns ett par motioner som berör lex Maria. Jag vill i det sammanhanget säga att nya tillämpningsföreskrifter avseende lex Maria nyligen har trätt i kraft, den 1 februari 2006. Från och med den 1 september 2005 gäller också ny föreskrift om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet. Det finns också en motion om speciallivsmedel i betänkandet. Jag kan konstatera att utskottet sedan tidigare har gett ett tillkännagivande till regeringen och bett regeringen att återkomma i frågan. Jag vill precis som i tidigare debatter säga att det naturligtvis är en teknisk fråga hur man ska lösa det här, men det är också en kostnadsfråga. Den socialdemokratiska regeringen har för vana att finansiera de reformer som finns. Vad jag kan minnas har inte något av de andra partierna avsatt pengar för att kunna möjliggöra detta. Det är till och med så att en del av partierna har för avsikt att sänka kostnaden för läkemedelsförmåner, och då skulle det bli ännu svårare att få medel till speciallivsmedel. Icke desto mindre skriver vi i betänkandet att vi förutsätter att regeringen återkommer med det snaraste och då under detta riksdagsår. Till sist, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut i betänkande SoU10 detta riksdagsår och därmed avslag på samtliga reservationer och motioner.

Fru talman! Vi har ett starkt gemensamt intresse av att på alla sätt driva patientsäkerhetsarbetet framåt. Det är egentligen ingen partiskiljande synpunkt, utan vi är givetvis eniga om att vi alla vill patientens väl. Det helt avgörande för oss kristdemokrater är att personal och ledning kommer till skott och sätter sig ned och ägnar tillräcklig tid åt att komma till rätta med det alltför rapsodiska arbetet med patientsäkerheten så att det faktiskt blir systematiskt. Som politiker ska jag då vara med och bidra till att denna tid och energi blir avsatt i personalgruppen så att man faktiskt ägnar sig väldigt mycket åt detta. Vi har lagt fram några förslag som kanske skulle kunna driva detta arbete framåt, att man faktiskt ägnar mycket tid åt det arbetet. Vi föreslår en lagstiftning som bättre driver på arbetet, en lagstiftning kring hur tillsynen ska främja ett minimerande av antalet misstag och en lagstiftning om avvikelserapportering. Som jag sade i mitt anförande argumenterar inte majoriteten ens utan bara avvisar detta. Om man vill främja patientsäkerhetsarbetet borde man vara mer seriös än så. Varför skulle detta bara vara fel och varför skulle majoriteten bara nöja sig med ett blankt avvisande? Nu hör jag en liten öppning här i majoritetens argumentering när jag hör Catherine Persson tala om en ytterligare förändring, som jag uppfattade att hon sade, angående dubbelbestraffning. Jag skulle då förstås vilja höra vad denna ytterligare förändring kan komma att handla om när det gäller dubbelbestraffningen.

Fru talman! Först vill jag bara understryka det som Ulrik Lindgren sade inledningsvis. Jag tror inte heller att det finns någon oenighet mellan partierna. Alla vill ju att det ska vara en så god hälso- och sjukvård som möjligt och skapa så bra förutsättningar som möjligt för både patienter och personal. Sedan kan vi ha olika förslag för att ge de möjligheterna, men själva målsättningen att man ska få en god vård torde det väl inte finnas någon oenighet kring. När det gäller avvikelserapportering har regeringen hittills valt att utveckla den lagstiftning som vi har i dag, så att den tillämpas i större utsträckning än i dag och så att huvudmännen arbetar med frågan. På senare tid har ett arbete intensifierats med avvikelserapportering. Det välkomnar jag. Jag vill också i sammanhanget säga att Socialstyrelsen inom kort väntas lämna en rapport och en del förslag till Socialdepartementet om på vilket sätt man kan hantera avvikelserapportering och anmälningar. Vi får väl se exakt vad det innehåller när man har lämnat det till Socialdepartementet. Däremot vill jag inte säga att jag är beredd att ta bort dubbelbestraffningen. Jag kan se att det finns behov av att patienten på ett bättre sätt kan förstå vilken roll man spelar i anmälningsförfarandet till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.

Fru talman! Jag välkomnar naturligtvis det arbete som pågår. Jag har också läst Socialstyrelsens lista över vad som pågår och vad som är på väg. Jag välkomnar också Catherine Perssons besked om att man kan tänka sig någon slags förändring av dubbelbestraffningen. Inte heller vi vill ju ha ett slopat förbud mot dubbelbestraffning, utan det vi vill komma åt är att patienten verkligen ska kunna komma till tals, uppleva att man har en möjlighet att klaga och föra sin sak till högsta instans utan att hindras av ett ogenomträngligt byråkratiskt murverk som man inte förstår sig på. Det är oerhört angeläget för förtroendet för sjukvården att patienterna upplever att de kan komma fram och att de har en möjlighet att ställa folk till svars i rättsstaten Sverige. Jag tycker fortfarande att jag saknar argumenteringen kring det som vi har talat om här, nämligen lagstiftning för att understödja säkerhetsarbetet. Varken i texten i utskottets betänkande, i Catherine Perssons olika anföranden eller i repliker här hör jag någonting om Kristdemokraternas förslag på att lagstiftningen också ska verka främjande så att säkerhetsarbetet går framåt ute på fältet och så att sjukvården verkligen sätter sig ned och tar detta på tillräckligt stort allvar och systematiskt arbetar med kvalitetsarbetet. Det finns öar där man verkligen har tagit detta på allvar. Vi vill se ett heltäckande arbete för en bättre och säkrare kvalitet för patienterna i hela Sverige, inte bara på ett antal vårdinrättningar.

Fru talman! När vi pratar om misstag i hälso- och sjukvården, när en patient misstänker att man blivit felbehandlad eller har blivit felbehandlad tror jag att det är viktigt att vi ser att det finns flera spår att hantera detta. Huvudmännen har ett väldigt stort ansvar. På vilket sätt man bedriver verksamhet och hur man väljer att organisera sig är ofta oerhört avgörande för vilka förutsättningar personalen har att arbeta under. Å andra sidan finns det också ett behov att kunna ifrågasätta den enskilde yrkesutövarens kompetens. Allmänheten ska också känna tryggheten att man kan ifrågasätta och få en bedömning av den enskilde yrkesutövaren gjord. Det finns möjlighet att göra detta i Hsan. Man kan också få ersättning för sina eventuella skador från Patientskadenämnden. Jag vill särskilt trycka på att om vi ska nå framgång i patientsäkerhetsarbetet kan man behöva skärpa en lagstiftning, och det spelar ingen roll vilka frågor det är. Men om det ska bli framgångsrikt hjälper det inte om vi har en skarp lagstiftning men inte några verktyg ute i verksamheten som huvudmannen har ansvaret för. Jag ser en hel del tecken som faktiskt påvisar att man i verksamheten nu arbetar mer aktivt med frågan än man har gjort på länge. Man har fått stöd i de nya föreskrifter som bland annat handlar om ledningsfrågor. Där lyfter man tydligare fram ansvarsfördelningen mellan vårdgivare, verksamhetschefer och hälso- och sjukvårdspersonal. Det finns, som sagt var, en hel del arbete som har gjorts under hösten. Jag förväntar mig att Socialdepartementet och regeringen drar lärdom av det. Det gäller också huvudmännen som har deltagit tillsammans med de olika aktörerna, bland annat personalens fackförbund.

Fru talman! Först vill jag påpeka att Miljöpartiet inte har deltagit i att ta fram och står inte bakom det förslag som regeringen har lagt fram i propositionen och som utskottet yttrar sig över i sitt betänkande. Normalt försöker vi samarbeta med regeringen. När vi får igenom saker i den processen har regeringen ett ansvar för att genomföra det, och det gör man i de flesta fall, även om det finns exempel på att saker som vi fått igenom den vägen inte riktigt går framåt som vi tycker att de borde göra, till exempel inom tandvårdsområdet. I den här frågan gjorde vi av flera skäl tidigt den bedömningen att vi skulle avstå från att försöka påverka regeringen och i stället använda oss av motionsvägen. Vi är därför väldigt glada över att vår motion har tagits så väl emot av utskottet. Även om regeringen nu till stor del fattar beslut i enlighet med vår motion innebär det inte att genomförandet är lika garanterat som när vi har fått igenom det i samarbete med regeringen från början. Det ser vi till exempel när det gäller riksdagens uttalande om detta med speciallivsmedel. Det är inte lika starkt att få gehör för en sak i riksdagen som att få gehör för en sak i själva samarbetsprocessen med regeringen. Det är ganska naturligt, eftersom det är regeringen som verkställer riksdagens beslut. Det är grunden för att vi som samarbetsparti försöker att så långt möjligt få igenom vår politik i form av så tidigt samarbete som möjligt med regeringen. I den här processen i utskottet har vi fått gehör för vår motion So8 och står därför naturligtvis bakom utskottets betänkande och yrkar bifall till förslagen på samtliga punkter och avslag på de reservationer som finns. Vi är glada över att regeringen, som vi tolkar det, kommer att återkomma snarast när det gäller legitimation och en skyddad yrkestitel för cytodiagnostikerna, att man seriöst kommer att titta på detta med kuratorer och socionomer inom hälso- och sjukvården och att även yrkestiteln fysioterapeut blir ordentligt analyserad så att vi förhoppningsvis får använda den på samma sätt i Sverige som i övriga världen. Vi är nöjda med det. Vi tycker också att det yttrande som utskottet gör när det gäller förmånssystemet för speciallivsmedel är kraftfullt. Vi förväntar oss, precis som Catherine Persson sade här tidigare, att regeringen återkommer under det här riksdagsåret. Därför har vi för vår egen del tagit upp budgetkonsekvenserna i diskussionerna inför vårpropositionen för att det ska finnas en beredskap från vår gemensamma regering efter valet att i höstbudgeten se till att det finns resurser för att ta det här ansvaret från årsskiftet. Jag tänkte inte vara mer långrandig än så. Det tror jag inte behövs. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet, fru talman.