Kommunal demokrati och kompetens

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 3, även om jag givetvis står bakom även de övriga moderata reservationerna. Kommunal politik spänner över ett mycket brett spektrum och berör ofta medborgarna mycket nära. Det framgår även av dagens inte alltför omfattande betänkande. Frågorna om den kommunala demokratin framstår då som särdeles viktiga och betydelsefulla för medborgarna. Det gäller exempelvis minoritetsskydd och försvar för den enskildes integritet och försvar för medborgarna mot olika administrativa övergrepp. Det hindrar inte att åtskilligt fler frågor och aspekter på kommunal demokrati är spännande och intressanta. Europafrågorna och deras betydelse för kommunerna måste naturligtvis följas med mycket stor uppmärksamhet framöver. Mycket kan också sägas om de kommunala folkomröstningarna, inte minst efter vad som förevarit i form av brutna vallöften, partiella folkomröstningar och andra omständigheter kring eventuella trängselskatter i Stockholm under senare år. Många som har sagt sig tala för folket har inte vågat fråga folket vad de tycker. I frågan om kommunala folkomröstningar tycks det dock finnas en princip som det råder enighet om, nämligen att det inte är staten som ska diktera om vad eller när en kommun eller ett landsting ska folkomrösta. Den kommunala självständigheten måste även i detta fall försvaras. En annan fråga av vikt i den kommunala demokratin är minoritetsskyddet. Vi menar att den återremissrätt som en minoritet i kommunfullmäktige har också bör skyddas så att majoriteten inte kan rycka undan grunden för återremissen genom att ge helt andra motiv än minoritetens för återremissen och därmed också styra utredningar och annat arbete under remisstiden. Det skulle omintetgöra återremissens syfte. Regeringen bör således utreda frågan och återkomma med förslag till riksdagen. Av karaktären skydd för minoritet och för enskilda medborgare är också frågan om krav på verkställighetsförbud för överklagade kommunala beslut. Bakgrunden är naturligtvis att så länge ett överklagande inte är avgjort - och i vissa fall kan det röra sig om flera år - råder det stor osäkerhet, och i vissa fall blir det inte praktiskt möjligt för den som får sitt överklagande bifallet att bli tillgodosedd beroende på att åtgärder som inte går att återkalla redan vidtagits. För den enskilde medborgaren kan en sådan situation bli mycket förödande. En översyn av dessa förhållanden är därför angelägen. En förändring av bestämmelserna skulle förhoppningsvis även få konsekvensen att överklaganden skulle bli snabbare avgjorda, vilket vore till fördel både för den överklagande och för respektive kommun. Att, som nu är fallet, behöva vänta i många år på det slutliga utfallet av ett överklagande är inte förenligt med hög samhällseffektivitet. Vad sedan gäller kommunala bolag är det viktigt att de med sina i många fall, beroende på den kommunala beskattningsrätten, mycket starka finansiella positioner inte på olika sätt missbrukar sin ställning. Mycket talar för att kommunal verksamhet ska bedrivas i förvaltningsform, därför att det ger den öppenhet och den insyn som vi alla vill ha. Kommunerna bör sålunda inte ha möjligheten att ge koncernbidrag som medför att verksamheter får finansiera andra verksamheter som saknar samband med de ursprungliga verksamheterna. Exempel har funnits på energiproduktion som i praktiken fått finansiera kulturlivet i kommunen. Inte heller samarbetsformer mellan enskilda företag och kommunala bolag, som gör det svårt för att inte säga omöjligt att följa och kontrollera den kommunala aktiviteten, är acceptabla, och de bör naturligtvis ses över. Till sist har vi de kommunala bostadsbolagens verksamhet och kompetensgränser, som ju är speciella. De bör preciseras och förtydligas för att det ska bli möjligt att följa denna verksamhet. Herr talman! Den kommunala demokratin behöver ständigt övervakas och revideras, och stundtals försvaras. Det är anledningen till att jag inledningsvis yrkade som jag gjorde.

Herr talman! Det kanske är bäst att vara tydlig från början här och förklara att det här kommer ytterligare ett förenklat motionshanterande. Det är på demokratins område. Vi behandlar bara de frågor som inte har behandlats tidigare under perioden - om det skulle dyka upp något ämne som jag inte har berört. Man måste ändå säga att det är en rik variation av frågor som tas upp i det här betänkandet. En fungerande demokrati förutsätter ju att människor är delaktiga, och då handlar det inte om att människor ska vara delaktiga vart fjärde år, när det är val, utan också mellan valen. Här har vi alla en väldigt viktig roll att fylla. Det gäller verkligen att dagligen ge människor anledning att engagera sig på många olika sätt. En nyligen redovisad undersökning visar till exempel att riksdagsledamöter blivit mer aktiva nu än tidigare när det gäller kontakten med väljarna, och det borde förstås vara helt naturligt. All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Så säger grundlagens portalparagraf. Men all makt ska inte för den sakens skull vara offentlig. Och den offentliga makten får inte vara oinskränkt. I ett liberalt samhälle garanteras den enskilda människan en privat sfär med självbestämmande och valfrihet. Vid sidan av den så kallade etablerade partipolitiken kan vi se andra former för folkligt engagemang växa fram. Det har blivit allt vanligare med tillfälliga opinionsrörelser, nätverk och intressegrupper vilka i sig är ett tecken på politisk mobilisering. Men av tillfälliga nätverk och intressegrupper är det svårt att utkräva ansvar. Det kan egentligen bara ske i en modell som bygger på någon form av partier med förtroendevalda som redovisar program och sakståndpunkter. Herr talman! För att förtroendevalda ska kunna fullgöra sina uppdrag krävs det fungerande spelregler. Det finns exempel på regelverk som skapats för att underlätta och förtydliga men där det verkligen visat sig att det blev precis tvärtom. Då tänker jag på tillägget i kommunallagen, som sedan den 1 juli 2002 ger en minoritet i en fullmäktigeförsamling rätt att få till stånd en återremiss. Den nya ordningen, rätt använd, ger större möjligheter för samråd, ekonomiska analyser och fördjupad demokrati. Dessvärre, måste man säga, finns det exempel som visar att den återremiss som en minoritet kan få till stånd görs helt betydelselös genom att majoriteten, genom ett beslut med enkel majoritet, driver igenom en helt annan motivering till återremissen än den som minoriteten avsett. Det finns ett antal exempel hämtade från södra delen av vårt avlånga land som visar hur fel det kan bli när lagstiftningen inte riktigt hänger samman. Det är också därför vi i Folkpartiet tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet vill att regeringen ska utreda frågan och återkomma till riksdagen med förslag för att det inte ska vara så att en återremiss kan göras helt verkningslös. Herr talman! För att människor ska kunna känna förtroende för välfärdstjänster som finansieras med offentliga medel är det viktigt att människor får klarhet i vad de kan förvänta sig. Det är till exempel inte alls särskilt ovanlig att en kommun höjer skatten med motiveringen att äldrevårdens kvalitet ska förbättras. De äldre och deras anhöriga märker dock inte av någon särskild förbättring över huvud taget. Det är lätt att förstå att det väcks både förakt och misstro i en sådan situation. Ett tydligt sätt att ge medborgarna större makt när det gäller att utvärdera kvaliteten på välfärdstjänster skulle kunna vara en modell med så kallad medborgarkontrakt, där människor genom ömsesidig dialog klart och tydligt får klart för sig vad de kan förvänta sig och där de får kompensation när målen inte uppfylls. Den offentliga verksamheten måste koncentreras till det som är allra viktigast, sådant som inte kan utföras bättre av andra. En annan självklarhet är förstås att offentlig verksamhet ska drivas med full öppenhet och insyn för medborgarna. Här måste man säga att de kommunala bolagen är en verklig avart. Ett beslut som fattas i ett kommunalt bolag kan inte överklagas. I bolaget gäller aktiebolagslagen, vilket innebär att det är de affärsmässiga intressena som väger tyngst. Kommuner som bildar koncerner där pengar flyttas hit och dit mellan bolag försvårar ytterligare. Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga att utgångspunkten måste vara att all makt inte ska vara offentlig och att den offentliga makten inte får vara oinskränkt. Slutligen vill jag yrka bifall till reservation 3. I detta anförande instämde Helena Bargholtz och Tobias Krantz (båda fp).

Herr talman! Betänkandet handlar om kommunal demokrati och kompetens. Jag kan väl säga att den svenska grundlagen egentligen inte ger så stort utrymme åt den kommunala självstyrelsen. Det är ett bekymmer. Det behandlas i och för sig inte i det här betänkandet, men egentligen borde man fundera vidare på att förstärka den kommunala kompetensen. Det är ju så att väldigt många av de uppgifter som ligger på kommunerna i dag är statligt bestämda, och det blir inte mycket kvar av restpost för kommunal demokrati, så att säga. Det är en stor och viktig fråga som förhoppningsvis kommer att hanteras av den nu tillsatta Grundlagsutredningen. Det vet vi ju inte än eftersom regeringen inte vill ge de här direktiven. Man skulle invänta Ansvarskommitténs synpunkter på om det behövdes grundlagsförändringar eller inte. Vår bedömning är att det behövs. Vi har inte så många motioner i det här betänkandet. Vi har några väsentliga motioner som behandlas i den förenklade ordningen. Jag skulle vilja instämma i de tidigare synpunkterna när det gäller reservation 3, som jag också instämmer i bifallsyrkandet till, när det gäller återremissyrkanden. Jag ska inte orda så mycket om detta. Jag vill bara ta upp en synpunkt när det gäller folkinitiativet till kommunala folkomröstningar. Det har det funnits en majoritet i den här kammaren för att man ska utreda. Nu har den här frågan hänförts till Grundlagsutredningen. Då kan jag säga att vi var flera stycken som motsatte oss att detta skulle ligga på Grundlagsutredningen, utan det skulle hanteras i särskild ordning. Men nu ligger det där, och då får vi acceptera att det är på det sättet. Ibland är det så att vissa partier vill framstå som mer vänliga till folkinitiativet än andra, och då kan man lägga reservationer. Det är ju faktiskt fritt för Grundlagsutredningen att behandla de här frågeställningarna i delbetänkandet. Vi hoppas att det kan fungera på det sättet inom utredningen så att vi snabbt kan få ett underlag för det här med folkinitiativ.

Herr talman! Den enskilda medborgaren, den enskilda människan, är naturligtvis utgångspunkten och måste vara en grund för vårt arbete. Att ge människor möjligheter och förutsättningar att förverkliga sina livsdrömmar måste vara centralt för den offentliga verksamheten. Den offentliga verksamheten är enligt dagens grundlag ordnad på ett sätt som gör att mycket makt, all offentlig makt, hamnar i denna kammare att fördelas till andra från vår horisont. Vi har från Centerpartiets sida uttalat att vi vill förändra dagens ordning och vill ha en annan struktur som byggs underifrån med en tydlig offentlig makt byggd på att varje nivå har en stark självständighet och att varje nivå har förutsättningar både ekonomiskt och beslutsmässigt i övrigt att avgöra de frågor som ligger i det egna hägnet. Det skulle göra att den kommunala självstyrelsen och den lokala och regionala demokratin kraftfullt förstärktes och gavs ett reellt innehåll. Från vår sida ser vi att det är så att säga det ena benet för att utveckla vår demokrati, att federalisera Sverige. Det andra är att vara tydlig när det gäller att utveckla det civila samhällets utrymme. I dag är det så att många frågor som mycket väl skulle kunna lösas i det civila samhället tas om hand av den offentliga verksamheten eller marknaden, för den delen. Vi vill ge förutsättningar för det civila samhället, som är grunden för hela vårt samhälle, att växa. Vi vill ge utrymme för den sociala ekonomin att få goda förutsättningar att utvecklas. Det pekar vi på i reservation 6, som gäller punkt 12, som jag yrkar bifall till. Det handlar om att ta vara på en stark tradition i Sverige, om det civila samhället, och att ge förutsättningar för det. Det är så att säga ett ben som saknas i vårt utredningsarbete just nu. Ansvarskommittén ser över den offentliga strukturen, Grundlagsutredningen ser över det gemensamma ramverket, men vi har ingen som fokuserar på och ser på det civila samhällets rum. Och vi vill att man också jobbar med dessa frågor. Det pekar vi på i reservation 6 och som gäller punkt 12. För övrigt, herr talman, vill jag peka på några andra motioner som behandlas i detta betänkande. De berör några av de frågor som ligger på bordet i dag. I betänkandet tas också upp en rad andra spörsmål som naturligtvis är av stort intresse. Men i den här delen vill jag peka på demokratiexperimenten som tas upp under punkt 1. Vi har sett att det finns behov av att utveckla vår demokrati och att bejaka demokratiexperiment, inte bara sammanläggningar av kommuner, vilket verkar vara regeringens nuvarande modell. Vi vill alltså att man tydligt från denna kammare ska peka på behovet av att ge utrymme för mångfald när det gäller att utveckla vår demokrati. Det skulle kunna vara ett led i att ge debatten kraft när det gäller vår kommande grundlagsöversyn också. Ytterligare frågor i detta sammanhang är naturligtvis återremissförslaget som behandlas under punkt 6. Beträffande den punkten har Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet en gemensam reservation, nämligen reservation 3. Den yrkar jag också bifall till. Det är en ofullkomlighet såsom denna kammare har beslutat att man i lokala fullmäktigeförsamlingar eller i landstingsfullmäktige ska kunna gå in och med majoritetsbeslut avgöra vad som har varit syftet med ett återremissyrkande från en minoritet. Det är inte en rimlig ordning, och det bör vi rätta till. När det gäller kommuners inflytande i Europafrågor pekar vi i ett särskilt yttrande på just vikten av att vi i en ny ordning så att säga för vår samhällsorganisation tar fasta på det lokala och regionala självstyret. Vi tycker att man i grundlagsöversynen borde titta på möjligheterna att inrätta också en andra kammare i detta parlament som mycket väl skulle kunna vara baserad på en representation från den lokala och regionala nivån. Det skulle ge ett delinflytande eller medbestämmande - makt - i de frågor som handlar om vår gemensamma Europapolitik som i mångt och mycket också berör den lokala och regionala nivån. Dessutom är det naturligtvis intressant att fundera på dessa frågor i ett läge då vi har ett nytt fördrag i vardande där de nationella parlamenten ges ett nytt inflytande. Herr talman! Med detta vill jag bara konstatera att vi självfallet står bakom samtliga våra reservationer i betänkandet, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservationerna 6 och 3.

Herr talman! Redan 1897 - det var innan herr talman blev talman - lade den liberale riksdagsmannen David Bergström fram ett förslag om att det skulle utlysas en folkomröstning om införandet av allmän rösträtt. Detta förslag avslogs. Så här lite drygt 100 år efteråt vet vi varför det avslogs. De som då hade makten i samhället ville inte dela med sig av den till de stora folklagren genom att införa allmän och lika rösträtt eftersom de visste att det skulle leda till ett rättvisare samhällsskick, jämlikhet, arbetares rättigheter och på sikt också kvinnors rättigheter. Det ville man inte. Men givetvis kunde man inte föra fram sådana argument ens då i riksdagens kammare. I stället sade man: Allmän och lika rösträtt kan inte införas eftersom det, mina vänner, skulle strida mot Sveriges representativa statsskick. Argumentet känns igen. Just argumentet att direkta former av inflytande från folket, direkt demokrati, på något sätt skulle stå i motsatsställning till ett representativt styrelseskick eller en representativ demokrati har sedan dess funnits med i debatten. Den demokratisyn som jag och Miljöpartiet de gröna företräder är av ett annat slag. Vi menar att inslag av direkt inflytande från medborgarna, direkt demokrati, är ett komplement till de valda församlingar som alla numera är med och väljer. En riktigt levande demokrati är en demokrati där människor har möjlighet att vara delaktiga och också direkt påverka de beslut som fattas. Vår grundsyn är att alla beslut som du påverkas av ska du också ha möjlighet att påverka själv. Det är långt dit, men det blir inte närmare för att vi aldrig börjar gå. Det har förflutit tid sedan den liberale riksdagsmannen David Bergström lade fram sitt revolutionerande förslag om allmän och lika rösträtt. Vi fick igenom den allmänna och lika rösträtten. Människors kamp ledde till det. Sedan fick kvinnor också rösträtt. Kvinnornas och männens kamp, de män som var med dem, ledde till det. Efter det har demokratins former med vissa förändringar sett ungefär likadana ut, trots att medborgarna i vårt land har förändrats. Man går i skola längre, man utbildar sig mer, man reser mer, och man har troligen större förståelse för komplexa orsakssammanhang och kan se större bilder. Vi har fungerande medier och en granskning av makten. Även om den ibland kan kritiseras vet vi att människor i dag är betydligt mer insatta än vad de hade möjlighet att vara för 100 år sedan. Trots det har demokratins former inte utvecklats på samma sätt. Det vill vi ändra på, bland annat genom införande av folkinitiativ, möjligheten att kräva folkomröstningar. Det som vi i Sverige samlar under begreppet folkomröstningar är i själva verket, åtminstone i en internationell kontext, flera saker. Sedan 1977 har vi den lag som säger att kommunfullmäktige ute i landet kan utlysa en kommunal folkomröstning, vilket har skett ett 70-tal gånger. Vi har också den lag om folkinitiativ från 1994 som innebär att fullmäktige kan besluta om en folkomröstning om minst 5 % av kommunens röstberättigade invånare kräver det. Det är just det här - att själva beslutet att hålla en folkomröstning eller ej fortfarande ligger på de folkvalda politikerna när man utnyttjar initiativrätten - som har gjort lagen om folkinitiativ till tandlös och urholkad snarare än att den har stärkt den lokala demokratin. Av de över 80 initiativ som kunde ha lett till en lokal folkomröstning har bara fem genomförts. Fullmäktigeförsamlingarna har haft några ständigt återkommande skäl att avslå begäran: att det inte ligger inom den kommunala kompetensen, att frågan ligger fel i tiden, att det blir svårt att formulera alternativen och så vidare. Ni kan själva tänka er vilket antiklimax för det lokala engagemanget det är om man har samlat namn, fått stöd av 5 % av kommunens invånare och sedan på några minuter på ett fullmäktigemöte får sin begäran om en folkomröstning avslagen. Detta sker trots att det finns så många goda skäl för folkomröstningar och lokala folkinitiativ. De principiella skälen - de som lämnar makt till representanter - ska också ha möjlighet att ta tillbaka den makten. Vi är inte något frälse som har kommit från ovan. Vi är valda av väljare som har satt oss här och därmed också har rätt och möjlighet att överpröva våra beslut. Det sker genom allmänna val till de här församlingarna men också, tycker jag, genom möjlighet att kräva en folkomröstning i en enskild fråga där de inte känner att vi representerar dem på det sätt som de önskar. Det gäller de demokratiska skälen. När jag gick hit till riksdagen i dag såg jag en liten skylt där det står: Demokrati betyder folkstyre. Varför är det då inte folket som styr? Det är en provocerande fråga som är menad att få folk att tänka till. Men den pekar på det avstånd som många människor upplever till den politiska makten och på den känsla av maktlöshet som finns i samhället. Det finns en känsla av att man inte kan påverka de beslut som fattas här inne eller i kommunfullmäktigeförsamlingarna runtom i landet. En möjlighet att kräva och få igenom folkomröstningar skulle kunna vara ett sätt att överbrygga den klyftan. Dessutom finns de rent praktiska argumenten. Initiativ- och folkomröstningsinstitutet i Europa har bevisat att de områden som tillämpar folkinitiativ och medborgarförslag har bättre ordning på sin ekonomi och en bättre förvaltning än de områden som inte gör det. Inför risken att bli överprövade av våra medborgare håller vi helt enkelt mer ordning både på papper och pengar. Herr talman! Redan två år efter införandet av lagen om folkinitiativ reagerade Demokratiutvecklingskommittén på det faktum att inte ett enda av de då 40 initiativen år 1996 hade kommit längre än till fullmäktige, där de hade avslagits. Sedan föreslog Demokratiutredningen att man skulle göra det obligatoriskt att hålla en folkomröstning om minst 10 % av medborgarna krävde det. 10 % är en hög tröskel. Vi skulle vilja ha den lägre. Men det var rätt steg att gå. Det skulle bli obligatoriskt, och man skulle få en möjlighet att tvinga fram en folkomröstning. Denna hållning fick stöd av konstitutionsutskottet och därefter av riksdagen vid upprepade tillfällen. Tyvärr arbetade regeringen inte fram ett förslag utan försökte i stället mer eller mindre fumla fram ett förslag i en departementsskrivelse om att man skulle hålla samråd. Det kunde vara en folkomröstning, men det kunde också vara en utställning på biblioteket eller någonting däremellan om minst 10 % och en tredjedel av kommunfullmäktige krävde det. Trösklarna blev dubbla. Ett sådant förslag kunde givetvis inte accepteras, och vi satte oss i samtal för att försöka få fram det ursprungliga förslaget. Döm om min förvåning när förslaget helt plötsligt skulle begravas i den grundlagskommitté som av naturliga skäl nu ska arbeta under lång tid! Vi var emot att det skulle hamna där. Vi tycker fortfarande att frågan ska behandlas i ett snabbspår eller lyftas ur kommittén och behandlas på ett särskilt sätt. Det är en fråga som har ett riksdagstillkännagivande bakom sig och som i den ordning som man har i dag riskerar att urholka det lokala engagemanget genom att folk som samlar namn inte får igenom det krav på folkomröstning som de ställer. Den borde därför behandlas snabbare. Ett tillkännagivande skulle innebära att regeringen kan lägga sådana direktiv till Grundlagsutredningen. Ett sådant tillkännagivande begär vi i reservation nr 4, som jag härmed yrkar bifall till. Det finns några andra partier som har ställt upp på folkinitiativ. Det hade som sagt en gång en riksdagsmajoritet bakom sig. Några partier har ett särskilt yttrande där de säger att de i och för sig inte skulle vilja ha frågan i Grundlagsutredningen, men eftersom den nu ligger där så behandlar vi den där. Det är Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet - gott så! Vi har lite olika uppfattningar om formen, men i sak är vi fortfarande överens. Två partier som tidigare har varit med på ställningstagandet säger dock ingenting i betänkandet. Det är Folkpartiet och Moderaterna. Därför har jag en tydlig fråga: Är ni med på kravet om lokala folkinitiativ? Vidhåller ni den uppfattning ni har haft tidigare om att stärka medborgarnas inflytande eller har ni svikit den uppfattningen och alla de som kräver ökat medborgerligt deltagande i besluten och ökade inslag av direkt delaktighet i demokratin? Herr talman! I betänkandet behandlas flera andra frågor. Jag kommer inte att hinna gå in på någon av dem, men vi står givetvis bakom även övriga reservationer som bär grön partibeteckning. Låt mig bara säga att jag finner reservation 1 om demokratiexperimentet intressant. Bland annat har Ängelholms kommun ansökt om att få ha ett försök med valdag på en annan dag än den officiella valdagen i Sverige. Den typen av experiment borde kunna tillåtas, speciellt nu när vi har en grundlagskommitté och en utredning om hur man stärker demokratin i landet.

Herr talman! Det är en intressant diskussion som Gustav Fridolin tar upp här i början om förhållandet mellan direkt och indirekt demokrati eller representativ demokrati. Det låter ju fint att Miljöpartiet har en speciell demokratisyn, där det ska finnas ett inslag av direktdemokrati i den representativa demokratin. Det kan man fundera på. Det är ingen enkel fråga hur man ska konstruera detta. Men ibland får man en känsla av att man använder det här som argument när det passar Miljöpartiet. Det gäller i vissa frågor, medan Miljöpartiet i andra frågor inte är så intresserat av folkomröstningar. Min anledning att begära replik är just det som står i reservationen, nämligen att det finns tillräcklig utredning gjord på området. Jag undrar bara var den utredningen finns någonstans. Jag har nämligen inte sett den. Det gjordes en utredning utifrån vårt tillkännagivande som var oerhört usel. Den kan inte vara underlag för beslutsfattande i den här kammaren, som jag ser det, åtminstone inte med den inställning som Gustav Fridolin och jag har i grunden på området. Var finns den utredningen, Gustav Fridolin?

Herr talman! Låt mig först konstatera att det är spännande att de två partier som begär replik på mitt anförande är två partier som säger att de fortfarande håller med i sak även om vi är lite oense om formen och takten. Men de två partier som jag ställde en rak fråga till - Moderaterna och Folkpartiet - mörkar fortsatt om sin inställning till folkinitiativet. Det tycker jag är tragiskt. Ingvar Svensson! Den fråga som redan är utredd är den om ifall vi ska införa ett folkinitiativ eller inte. Det är utrett genom Demokratiutredningen och genom de tillkännagivanden som riksdagen har levererat. När det gäller hur det sedan ska utformas finns flera frågor. Hur gör man med det som handlar om frågor utanför den kommunala kompetensen? Hur gör man med frågan om vem som formulerar frågeställningen? Hur gör man med frågan om hur man går vidare efter folkomröstningen och hur man ser till att processen försiggår och så vidare? Där finns frågeställningar kvar som måste utredas. Men frågeställningen om ifall det ska införas eller inte är färdigutredd. Det som behövs nu är ett verkligt arbete om hur det ska införas.

Herr talman! Om Gustav Fridolin har den inställningen borde han ha skrivit något helt annat i reservationen. Han säger nämligen att ytterligare utredning inte är nödvändig. Vi brukar ju få till stånd utredningar därför att vi inte vet hur saker och ting ska genomföras.

Herr talman! Jag tyckte att det blev ganska tydligt. Ytterligare utredning om huruvida frågan om folkinitiativ ska införas eller inte är inte nödvändig. Det är avklarat. Hur folkinitiativet ska införas borde vi få ett seriöst regeringsarbete om. Den DS som presenterades var, precis som Ingvar Svensson själv sade, fullständigt värdelös i de här sammanhangen. Den fråga som riksdagen hade begärt utreddes över huvud taget inte. Det behövs ett vidare tankearbete, dock inte om huruvida arbetet ska utföras.

Herr talman! Jag vill också kommentera frågan om folkinitiativ. Vi är överens om kritiken och vi har i olika sammanhang uttalat mycket tydlig kritik mot regeringens sätt att hantera det tillkännagivande som riksdagen återkommande har gjort i frågan. Mot den bakgrunden känns det något tveksamt att ånyo göra ett tillkännagivande till regeringen och tro att det skulle förändra världen. Jag övervägde om jag skulle lämna en reservation i den här frågan, men jag bedömde inte att ett nytt tillkännagivande enligt Gustav Fridolins modell skulle föra frågan framåt. Därför valde jag att i ett särskilt yttrande föra fram att Centern självfallet står fast vid det vi tidigare har sagt i den här delen. Gustav Fridolin säger att det ska vara ett snabbspår i Grundlagsutredningen, men det sägs inte heller. Det sägs att den inte hör hemma i Grundlagsutredningen utan ska regleras i kommunallagen. Men jag är inte helt säker på att det är kommunallagen, som snabbt kan ändras, som ska reglera den här frågan. Jag delar inte heller den uppfattning som Ingvar Svensson framförde i replikskiftet om att frågan inte ytterligare behöver utredas, för så är det. Av den reservation som finns under punkt 4 framgår det inte att det finns en kritik mot det nuvarande underlaget för beslut. Det finns helt enkelt inte ett tillräckligt underlag för ett ställningstagande här och nu. Det krävs ytterligare utredning. Jag utgår ifrån att vi som vill kommer att kunna hantera det på ett skyndsamt sätt också i Grundlagsutredningen.

Herr talman! Riksdagen måste ju genom ett tillkännagivande, som är det verktyg vi har, kunna begära att en fråga som regeringen, genom sin makt att ge direktiv till utredningar, placerat på en plats där det kommer att ta ytterligare tid att bli färdig med den ska behandlas snabbt eller, vilket jag helst vill och för fram i min reservation, lyftas ur denna utredning för att behandlas på särskilt sätt. Jag vidhåller att frågan om lokala folkinitiativ, som inte är en grundlagsfråga, därmed inte hör hemma i Grundlagsutredningen. Den borde behandlas på annat sätt. Jag kan tänka mig att när nu Grundlagsutredningen fått den, kan de väl få behandla den, men då ska den behandlas snabbt. Det ska inte vara så att den ska vara färdig samtidigt som det stora grundlagsarbete som Grundlagsutredningen gör ska vara färdigt, vilket är om lång tid. Den bör behandlas snabbt, och ett betänkande bör i så fall presenteras under detta år.

Herr talman! Av den reservation som finns framgår det inte att det handlar om ett tilläggsdirektiv eller en förändring i Grundlagsutredningen. Om man läser reservationen får man den uppfattningen att den framför allt är tillkommen för att uttrycka kritik mot att Grundlagsutredningen fick detta uppdrag. Det anser jag är mer en fråga för ett särskilt yttrande än en reservation. Därför valde jag att inte stötta den här frågan, även om vi i grunden är överens om att vi ska ha ett folkinitiativ på 10 %. Herr talman! Jag tycker också att det kan vara intressant att föra ett resonemang i Grundlagsutredningen om folkomröstningar i stort, och också om folkomröstningar i den lokala demokratin. Att skydda medborgarnas rätt i den delen i grundlagen behöver ju inte per definition vara fel. Här vill Gustav Fridolin låsa fast frågan till att det ska ligga i kommunallagen, vilket ger ett sämre skydd för folkomröstning i kommuner än vad vi kanske skulle ha när det gäller riksdagen. Jag tycker inte att det är en självklarhet, herr talman, vilket jag beklagar att Gustav Fridolin uppenbarligen anser.

Herr talman! Jag tycker att det är en självklarhet att vi inte kan ha en ordning där människor runtom i landet förlitar sig på lagen om folkinitiativ, engagerar sig i den lokala demokratin och det lokala beslutsfattandet, samlar in namn på ett genuint engagemang, går till kommunfullmäktige med de namnen och sedan får det avslaget som ett rutinärende. Det är ett slag mot det lokala engagemanget snarare än ett steg som stärker det lokala engagemanget. Vi måste så snabbt som möjligt komma ifrån den ordningen. Det har Demokratiutredningen konstaterat. Det har vi i riksdagen genom en majoritet, där jag och Kerstin Lundgren har varit eniga tillsammans med de övriga borgerliga partierna och ibland Vänsterpartiet, konstaterat. Problemet är bara att nu har man begravt den här frågan i Grundlagsutredningen, och det vill jag att riksdagen ska uttrycka kritik mot. Sådan kritik skulle, åtminstone om regeringen har den minsta lyhördhet kvar, innebära att regeringen plockar ut frågan ur Grundlagsutredningen och behandlar den på särskilt sätt eller ger Grundlagsutredningen direktiv om att behandla den här frågan i ett snabbspår då den måste avklaras mycket snabbare och inte nödvändigtvis behöver vara en fråga för Grundlagsutredningen och inte heller logiskt sett är tänkt att vara en grundlagsfråga.

Herr talman! I detta betänkande behandlar vi frågor kring demokratiprocesser i kommuner och också bland annat kommuners kompetens, möjligheter, styrning och verkställighet. Som jag sade i det andra anförandet har vi också ett förenklat betänkande där vi tar upp andra frågor som vi behandlat tidigare under mandatperioden. Jag vill framför allt lyfta fram de frågor som rör demokratin. I regeringsformens portalparagraf står det att all offentlig makt i Sverige utgår från folket. Demokratin måste alltid återvinnas för varje generation. Den får aldrig tas för given. Demokrati tar, och måste få ta, tid. Jag tror att vi är överens om de här sakerna. Jag tror också att vi i grund och botten är överens om att vi även i fortsättningen ska ha en representativ demokrati där vi på ett tydligt sätt kan utläsa vem som har beslutanderätt och av vem medborgaren kan utkräva ett ansvar. Vi behöver stärka förutsättningarna för deltagande i den politiska verksamheten genom att förbättra arbetsvillkoren för många förtroendevalda. Vi behöver också undanröja hinder för deltagande. Det kan vara ekonomiska eller kunskapsmässiga. Men ibland kan våra egna organisationsformer och arbetssätt också vara hinder. Attityder, hot, trakasserier, social bakgrund eller funktionshinder är andra saker som kan hindra en medborgare från att få eller vilja ta på sig ett förtroendeuppdrag. I maj 2001 överlämnade Kommundemokratikommittén sitt betänkande. En proposition följde. År 2004 kom en uppföljning från Justitiedepartementet tillsammans med Kommun- och Landstingsförbunden. Den 11 mars 2004 överlämnades regeringens skrivelse, som innehåller en redovisning och en analys av den svenska demokratins utveckling efter 2002, till riksdagen. Det finns oerhört mycket att göra när det gäller demokratiutveckling och de förtroendevaldas situation, men majoriteten i utskottet ser i nuläget inget behov av ytterligare utredning i denna fråga. En form av utveckling kan vara den IT-användning som har diskuterats i många sammanhang i demokratiska beslutsprocesser. Denna fråga har regeringen i december 2004 gett Örebro universitet i uppdrag att utreda. I uppdraget ingår också att lämna förslag på hur kommunala initiativ för att öka deltagande i demokratiska processer kan uppmuntras. Uppdraget ska redovisas till Justitiedepartementet senast juni 2005. Kommunerna har i dag stor frihet att organisera sig. Det går att göra mycket som inte behöver kosta extra resurser. Det har också förekommit flera satsningar på demokratiutveckling, och regeringen har aviserat 10 miljoner till en ny demokratisatsning inför valet 2006, bland annat för att stimulera ökat valdeltagande. Det finns alltså stora möjligheter att experimentera inom ramen för den gällande lagstiftningen. Den svenska demokratin ska också kännetecknas av ett brett medborgerligt deltagande inom ramen för den representativa demokratin. Det finns många sätt att stimulera medborgarna till ökat deltagande och inflytande. Kommunala folkomröstningar är bara ett sätt, andra är samråd, information, debattkvällar och utställningar. Grundlagsutredningen har i sina direktiv fått uppdraget att förutsättningslöst se över bestämmelserna om kommunala folkomröstningar. Låt utredningen ta det här helhetsgreppet över demokratins möjligheter! Jag vill också ta upp frågan om återremiss. Det måste förutsättas att det finns en respekt för de demokratiska spelreglerna i kommuner och landsting. Och det måste faktiskt gälla både minoritet och majoritet. Om någondera missbrukar sitt förtroende och sin makt riskerar man att mista väljarnas förtroende. Ett politiskt mandat har man inte för evigt. Det är bra att det finns en möjlighet till minoritetsåterremiss. Det kan bidra till att fördjupa demokratin och skapa större utrymme för debatt och diskussioner. Att majoriteten formulerar och beslutar om andra motiv än de som minoriteten anför bör vara ett undantag, och det ska också motiveras av starka skäl. Det bör också nyttjas med stor försiktighet. Någon ändring av gällande bestämmelser anser vi dock inte vara nödvändig. Till slut vill jag beröra folkrörelsepolitiken. Det är ett viktigt område som Kerstin Lundgren tar upp i sin motion. Det är också ett område som betonas av regeringen. Det är viktigt med en kontinuerlig dialog mellan föreningslivet och staten. Det är också viktigt med en verksamhet som har allmännyttan eller medlemsnyttan, inte vinstintresse, som främsta drivkraft. Jag tror att detta är ett område som starkt förenar Centerpartiet och oss socialdemokrater. Våra partier är ju sprungna ur folkrörelsetanken och det engagemang det medför. Det pågår en hel del arbete bland annat för att stimulera och stödja människornas organisering i föreningar, och den arbetsgrupp som har arbetat sedan 2001 har konstaterat att det finns ett behov av att göra en översyn av den statliga folkrörelsepolitiken och de olika insatser som görs riktade mot föreningslivet och den sociala ekonomin. Detta har regeringen tagit till sig och aviserat att en utredning ska tillsättas. Departementet arbetar på direktiv, och dessa kan förväntas runt sommaren. Allt tyder på att det blir en bred översyn som omfattar både hela folkrörelsepolitiken och att man tar ett grepp om den sociala ekonomin. Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Herr talman! Anser Helene Petersson att det är tillfredsställande att lagstiftningen haltar på så vis att ett minoritetsskydd när det gäller återremiss visar sig bli det precis rakt motsatta?

Herr talman! Som jag sade måste man använda det här instrumentet väldigt försiktigt, både från majoritet och minoritet. Jag kommer själv från en kommun där vi sitter i minoritet. Vi har begärt återremiss. Vi har fått upp frågan för att man har kallat till ett extra fullmäktigemöte ett par dagar efter ett möte, och frågan har alltså inte utretts. Det kan jag inte känna är tillfredsställande. Men samtidigt finns det också möjlighet att, när man inte tycker om innehållet i en sakfråga, förlänga processen och driva sin tes - om man nu säger att det är opportunistiskt, eller vad man använder för ord här. Det tror jag inte är det största skälet till det, men man vill förlänga eller utreda och kan begära orimliga utredningar. Då tror jag ändå att de som har ansvaret - det finns ju ett ansvar hos dem som sitter i majoritet i kommunen - får ta det ansvaret. Är vi inte nöjda med det får vi hoppas att väljarna heller inte är nöjda med det och gör en annan bedömning i nästa val.

Herr talman! Helene Petersson känner till något exempel, och jag har ytterligare en bunt med exempel som jag gärna delar med mig av. Men för mig är det så att blotta vetskapen om att lagstiftningen haltar och att ändringen i kommunallagen fått motsatt verkan mot syftet räcker för mig. Man kan göra två val, tycker jag. Man kan erkänna att ett problem finns, eller så kan man välja att blunda för det. I utskottets motivering står det: "Det bör endast vara i undantagsfall som det finns skäl för majoriteten att besluta om andra motiv än de som minoriteten har anfört." Då undrar jag: Hur många fall av det här slaget tycker Helene Petersson att det krävs innan man uppmärksammar regeringen på problemet?

Herr talman! Det går inte att svara på en sådan fråga. Jag vill inte säga att vi blundar för problemet. Däremot kan man se olika hantering av det. Jag hade ett samtal med ett kommunalråd som råkade ut för det här, om man säger så, ett flertal gånger. Hon sade: Det finns faktiskt andra sätt. Det är inte bara återremissmöjligheten som vi har, utan vi har ju också möjlighet att avisera i ett tidigt skede att det här är saker vi inte är nöjda med. Vi tycker inte att det är utrett tillräckligt. Vi vill se mer motiv för det, och vi vill ha en annan utredning. Aviserar vi det i ett tidigt skede så har faktiskt majoriteten också tagit hänsyn till det, och vi har inte ens fått upp frågan på fullmäktiges bord, utan vi har kunnat bromsa upp det i ett tidigare skede. Jag tror alltså att man kan hantera frågan på andra sätt. Jag vet att det finns de som inte är nöjda, men vi är inte beredda att gå in med en förändring i lagstiftningen nu.

Herr talman! Helene Petersson väljer att behandla Sveriges demokrati i stort i detta betänkande. Den demokratiska utvecklingen, Demokratiutredningen och de skrivelser som tidigare har behandlats i den här kammaren visar ju i sig att tillståndet inte är bra. Inte minst visar det att man på den lokala och regionala nivån får ett allt lägre deltagande. 80 % av det som beslutas i det lokala självstyrets rum är styrt av regler från denna kammare eller från regering och myndigheter. Otydligheten är uppenbar i dagens system mellan vem som har ansvar och vem som har makt. Är Helene Petersson tillfreds med den ordning som i dag gäller, eller är Helene Petersson beredd att tillsammans med Centerpartiet och andra skapa tydligare regelverk där makt och ansvar följs åt och där vi får en tydligare struktur än att allt blandas samman och ingen vet vem som egentligen makten haver - förutom möjligen statsministern? En annan fråga som Helene Petersson berör är intressant. Minoritetsåterremissen, synen på den och folkinitiativet, hänger för Socialdemokraterna ihop, herr talman. Minoritetsåterremiss är en möjlighet. Man ger möjlighet för minoriteten att begära ytterligare utredningar och få makt att höras på samma sätt som medborgarna skulle få makt i folkinitiativet. Men i båda fallen ska tolkningen finnas hos dem som makten haver. Majoriteten ska bestämma alltjämt. Det var inte syftet med minoritetsåterremissmöjligheten när kammaren tog ställning, men så har det blivit, och det borde Helene Petersson vilja ändra.

Herr talman! Den första frågan som Kerstin Lundgren berör är vi ju inte tillfreds med eftersom vi gemensamt har tillsatt en utredning, Ansvarsutredningen, som sitter och jobbar med de här frågorna. Vi har ju också Grundlagsutredningen, som har tagit tag i författningsfrågorna. Alltså kommer vi med all säkerhet att debattera de här frågorna under lång tid framöver. Framför allt är ju Ansvarsutredningen ute och diskuterar i kommuner och bland medborgarna, hur vi vill ha det med fördelningen av den här makten. Det finns väl ingen möjlighet att säga att man är tillfreds med den ordning som råder nu, för då skulle vi ju inte ha tillsatt en utredning. Återremissen har jag tagit upp i replikskifte med Liselott Hagberg.

Herr talman! Utredningar är tillsatta. Problemet är att man skapar ett moment 22, å ena sidan därför att man i Ansvarsutredningen ska följa dagens ordning. Grundlagsutredningen får å andra sidan inte utreda dagens ordning, därför att den ska bygga på den nuvarande strukturen att all offentlig makt går till denna kammare och delegeras härifrån med den modell som sedan följer och som vi har i dag, där ansvar, makt och befogenheter inte följs åt. Det vore väl bättre, herr talman, att öppna upp Grundlagsutredningen och öppna för att få en annan struktur i vårt land, som är mera anpassad till att vi lever i en demokrati i flera nivåer, vilket vi faktiskt gör, herr talman.

Herr talman! Utredningarna har fått sina direktiv, och jag anser att de ska fortsätta att jobba. När det gäller demokratin har vi ett stort ansvar i våra politiska partier och i de församlingar där vi sitter. Det handlar om att låta medborgarna ta del, få upplysningar, information och ha möjlighet att få komma och diskutera frågorna. Där har vi ett ansvar. Jag är också övertygad om att det kommer att bli en diskussion utifrån Ansvarsutredningen om på vilken nivå detta ska ske och vilka ansvar och befogenheter man ska ha på respektive nivå. Låt oss vänta på utredningarna.

Herr talman! Jag vill helt kort säga något om detta om återremiss. Det kan väl inte vara fel att man följer upp syftet med återremissen genom de förslagna förändringarna? Majoriteten i fullmäktige eller i kommunstyrelsen har ju ändå möjligheter att påverka skeendet på ett sådant sätt att det inte behöver förhindra ärendets fortgång särskilt mycket om man får fram nya fakta i målet.

Herr talman! Var sätter vi gränsen då? Sätter vi gränsen genom att säga att skälet för återremissen inte får vara ett orimligt krav? Man kan ju begära utredningar på väldigt många områden, med en väldig tidsutdräkt som följd. Många kommuner är i dag i tät samverkan med andra kommuner. Där fordras att beslut fattas inom en bestämd tidsgräns. Ska vi av sådana skäl kunna säga nej till en återremiss? Majoriteten har ansvar för hur kommunen styrs. Det bygger på en tydlig signal från väljarna. Det har bildats en majoritet på basis av valresultat. Den majoriteten får ta ansvaret. Jag tycker inte att man ska frångå minoritetens skäl, men jag tycker inte att vi ska låsa oss så att det alltid blir minoritetens skäl som de facto ska gälla. Majoriteten måste ha en möjlighet att ta ansvar för kommunen.

Herr talman! Det förekommer missbruk i dag, har vi hört här. Den föreslagna förändringen skulle undanröja det missbruket. Det finns möjligheter för majoriteten att ändå parera en eventuell snedvridning av de nya bestämmelserna. Jag förstår inte varför Socialdemokraterna inte kan acceptera det.

Herr talman! Jag tror att det också förekommer missbruk från andra hållet. Jag avstår från vidare kommentarer.

Herr talman! Låt mig konstatera att Helene Petersson i sitt anförande först sade något i stil med att vi måste förutsätta att de lokala politikerna hyser tilltro till demokratin och använder systemet som det är tänkt och att vi måste ha respekt för deras arbete - och sedan visar att hon tror att om man ger möjlighet för minoriteten att begära återremiss så kommer de bara att sitta och obstruera som tjuriga lekskoleungar! Den respekt man känner för den lokala demokratin ska ju inte bara gälla majoriteten i de olika församlingarna, utan också minoriteterna. Jag tror att de är mogna att använda det här verktyget på ett bra sätt. Herr talman! Jag har två andra frågor till Helene Petersson. Är det acceptabelt att riksdagen vid ett flertal tillfällen gör en beställning om en särskild sak, en beställning om att regeringen ska återkomma med förslag på hur man kan införa lokala folkinitiativ där 10 % av kommuninvånarna kan tvinga igenom en folkomröstning, och man sedan sätter sig ned och utreder någonting helt annat? Ett förslag om små diskussionsklubbar och utställningar på biblioteken som kan komma till stånd om 10 % av kommuninvånarna och en tredjedel av fullmäktigeledamöterna kräver det torde väl vara något helt annat än det riksdagen ville. Är det acceptabelt att regeringen hanterar riksdagens beslut och tillkännagivanden på det sättet? Den andra frågan är: Tycker Helene Petersson som demokrat att det är okej och tillfredsställande att vi har en ordning som undergräver det medborgerliga engagemanget på det sätt som jag tog upp i mitt anförande? När människor engagerar sig och samlar in namn kan de få sina krav direkt avslagna av fullmäktige. Demokratiutredningen har pekat på vilket problem detta är. Anser Helene Petersson att det är tillfredsställande att det ska gå tiotals år innan en förändring görs trots att utredningen har pekat på problemet?

Herr talman! Även här har jag en personlig erfarenhet. Jag har stått ute på barrikaderna, samlat namn och stridit för att vi skulle få en kommunal folkomröstning, och mitt fullmäktige sade nej. Jag är medveten om frustrationen. Men jag ser det också som att majoriteten tog det ansvar man tyckte var nödvändigt när man sade nej till denna folkomröstning. Vilken legitimitet kan vi kräva av en folkomröstning? Hur många procent av medborgarna i en kommun ska rösta för att vi ska säga att alla medborgare har fått säga sitt - är det 50, 60 eller 70 %? Vilket ansvar kan vi sedan kräva av medborgarna i kommunen om folkomröstningen visar något som fullmäktiges majoritet inte kan ta ansvar för? Jag tror att vi får ställa dessa saker emot oss. Det innebär ju också att vi får direkt beslutande folkomröstningar. Det har vi ju inte i det folkomröstningsinstitut vi har i dag.

Herr talman! Låt mig understryka det modesta i det krav som jag och riksdagen flera gånger har uttalat. 10 % är en hög tröskel. Den är mycket högre än i de flesta andra länder. Om 10 % av invånarna i en kommun kräver folkomröstning så ska det bli en sådan, men den ska inte bli beslutande. Men givetvis blir den ett tungt argument om man vill frångå det folket har beslutat. Det är ingen som har krävt beslutande folkomröstningar, kom ihåg det. Sedan tycker jag i och för sig att det vore rimligare, men det är inte vad riksdagen har uttalat. Jag konstaterar att Helene Petersson inte svarade på mina två frågor. Är det acceptabelt att regeringen utreder något helt annat - man borde ju titta på de legitimitetsproblem som Helene tar upp, men i stället utreder man ett helt annat förslag som man själv har kommit på? Hon svarade inte heller på om det är demokratiskt tillfredsställande att ha en ordning som kan leda just till den frustration som hon själv nämner? I stället sade hon att det är bättre att majoriteten tar ansvar. Jag tycker och tror att kommuninvånare som engagerar sig också är ansvarsfulla medborgare som vill det allra bästa för sin lokala miljö och sin lokala demokrati. Kommuninvånare är ju ansvarsfulla nog att rösta fram oss eller andra till kommunfullmäktige eller riksdagen. De är ansvarsfulla nog att fatta direkta beslut i frågor där de önskar det. De är ansvarsfulla nog att begära en folkomröstning och ansvarsfulla nog att besluta om en folkomröstning. Jag känner igen de argument mot folkomröstning som har förts fram - det är samma argument som en gång har förts fram mot allmän och lika rösträtt och andra demokratireformer. Det är dags att demokratin tar ett steg till och att det direkta inslaget utökas. Kofi Annan avfärdade en gång argumenten mot ökade direkta inslag i demokratin i såväl rika som fattiga länder genom att säga: Hindren på väg mot mer demokrati har endast lite att göra med kultur, historia eller religion, men mycket mer att göra med de mäktigas vilja att till varje pris försvara sina egna positioner. Så tror jag att det är, och det utläste jag i det svar Helene Petersson gav. Jag tror att kommuninvånare är ansvarsfulla - minst lika ansvarsfulla som lokala politiker.

Herr talman! Kommuninvånare är ansvarsfulla, men de har inte ansvaret för de enskilda sakfrågorna. Vi har en representativ demokrati, och det är de som är förtroendevalda som har fått folkets förtroende. Sedan har vi detta med regeringens utredning som många har framfört här. Man är alltså inte nöjd med den utredning som har gjorts. Det har regeringen de facto tagit till sig när man nu lyfter in den i grundlagsutredningen. Regeringen har velat se en utveckling av demokrati på fler sätt än bara genom folkomröstning. De sakerna har både Gustav Fridolin och jag nämnt i våra anföranden. Man kan arbeta med demokrati och medborgarinflytande på många olika sätt. Man behöver inte låsa sig fast i en folkomröstningsdiskussion. En sådan bredd såg regeringen i sin utredning, men den har väckt kritik och den kritiken har regeringen tagit till sig när man nu lyfter in frågan i grundlagsutredningen. Den ingår i utredningen. Vi får se om den kommer som ett delbetänkande i ett tidigare skede. Annars får vi det i slutbetänkandet.

Herr talman! Folkomröstningar är i stor utsträckning en fråga om representativitet. Folkomröstningar är en tillgång när folkomröstningsresultatet blir mer representativt än vad fullmäktige- eller riksdagssammansättningen kan åstadkomma i representativitet. Det är detta som har föranlett oss att ofta klaga på den gemensamma valdagen, därför att valen till lokala fullmäktige har alltför mycket blivit påverkade av ett för det lokala samhället icke-representativt ställningstagande i riksfrågorna. Det vore till och med bra om man kunde ha löpande val till fullmäktige, för att helt frigöra dem från riksval eller andra val, så att man hade olika valdagar i olika kommuner och kanske skilda mandatperioder. Då skulle man få en bättre representativitet. Med en dålig representativitet i folkomröstningen har man bara förvirrat och försämrat demokratin. Detta kommer att innebära negativa bedömningar för demokratin, och därför är det viktigt att den sittande Grundlagsutredningen får möjlighet att fundera på hur man ska kunna få fram folkomröstningar med bättre representativitet än fullmäktige, eller åtminstone lika bra som fullmäktige.

Herr talman! Jag håller helt med om Skårmans argument för skilda valdagar. Jag tycker att det vore rimligt. Det är också mitt partis hållning. Reservation 1 handlar just om att ha möjligheten - som till exempel Ängelholms kommun anser att man får göra - att prova lokala valdagar. Skårman skulle gärna få rösta för det. Jag ska ge honom en möjlighet till det genom att jag yrkar bifall till reservation 1, så får vi se om Skårman följer upp det. Den fråga som jag ställde tidigare, som Skårman började svara på, handlar om lokala folkinitiativ. Där har Moderaterna och Miljöpartiet tidigare haft samma inställning och röstat lika i riksdagen, att man ska ha lokala folkomröstningar om 10 % av invånarna kräver det. Sedan finns det, precis som jag sade, en del frågor kvar att lösa. Om Grundlagsutredningen ska lösa dem skulle jag vilja se en snabbare utredning. Jag vill i alla fall fråga: Instämmer ni principiellt i den hållning ni haft tidigare, att om 10 % av kommuninvånarna kräver det ska det bli en folkomröstning?

Herr talman! Det är fortfarande en fråga om representativitet. Om det är en folkomröstning som man får till stånd med ett aktivt arbete men där inte ett tillräckligt antal människor deltar i folkomröstningen eller kanske är helt ointresserade därför att det är en komplicerad fråga där man inte tar ställning till kärnpunkterna, kommer folkomröstningsresultatet bara att förvirra. Därför gäller det att hitta sådana former för folkomröstningar att de verkligen blir representativa. Jag tror att det är en viktig del. Därvidlag kan folkomröstningar spela en väldigt stor roll för att förbättra demokratin. Sedan är det kanske, herr talman, mindre en fråga om hur många procent man sätter - om det är 4, 8, 10, 12 eller 25 %. Det är inte det som är principfrågan.

Herr talman! Formen av begränsningar vad gäller hur högt valdeltagandet ska vara, vilka frågor som kan omfattas, vem som ska formulera frågeställningen, hur lång tid som ska förflyta till dess folkomröstningen hålls - den typen av begränsningar måste man titta närmare på och utforma ett regelverk för. Där är jag och Skårman fullständigt ense. Men ska jag tolka det Skårman sade som att han instämmer i principen att man ska ha tvingande folkinitiativ, alltså om en viss del - vi sätter en procentsats här i riksdagen - kräver en folkomröstning ska det bli en folkomröstning, såsom Moderaterna tidigare har uttryckt det?

Herr talman! Fortfarande: Det är inte hur man sätter i gång eller vilka procentsatser man har som är det avgörande, utan det avgörande är representativiteten. Vi är inte betjänta av folkomröstningar som är orepresentativa och kommer i konflikt med det parlamentariska systemet.

Herr talman! Jag är också här på extratid för att räta ut frågetecken. Det fungerar så, vilket är bekant för de flesta, att om man inte reserverar sig instämmer man med utskottets ställningstagande. Därför ansåg jag tidigare att jag inte behövde göra något klargörande. Men nu gör jag det i alla fall. Det gäller folkinitiativ och den fråga som Gustav Fridolin tidigare ställde. Jo, det finns två tillkännagivanden tidigare här i riksdagen i just den frågan, och de tillkännagivandena står vi bakom. Efter det senaste tillkännagivandet uppstod en rejäl offentlig debatt, och sedan har förslag lagts om att utreda den här frågan i Grundlagsutredningen. Vi tycker att det är en bra ordning. Det är också därför vi har ställt oss bakom en sådan tanke. Vi tycker att den här frågan är så viktig och att det är så viktigt att den utreds ordentligt. Och vi har accepterat att den är föremål för utredning i Grundlagsutredningen.

Herr talman! Då är våra partier oense i form och takt. Men är vi också oense i sak? Tycker Folkpartiet alltjämt att ett antal kommuninvånare ska kunna tvinga fram en folkomröstning genom folkinitiativ?

Herr talman! Som jag tidigare sade har vi, precis som sex andra partier, accepterat att den här frågan är föremål för utredning i Grundlagsutredningen. Jag kan samtidigt konstatera att Gustav Fridolin är ensam om att reservera sig. Man kan tänka på en historia som jag hörde för några år sedan, om mannen som kör mot färdriktningen på motorvägen. Han slår på radion och hör att det är en galning som kör mot färdriktningen på motorvägen. Då säger han: En? Det är ju flera tusen!

Herr talman! Roande historier är alltid roande och goda att få upp i kammaren. Trots att det sitter en grundlagsutredning har Folkpartiet en mängd ställningstaganden i de frågor som utredningen utreder. Folkpartiet vill väl fortfarande ha skilda valdagar, vad jag förstår. Folkpartiet har väl en del åsikter om vad grundlagen reglerar gällande kommunala bolag, vad jag förstår. Man har en del åsikter om det som Grundlagsutredningen tittar på. En fråga som utredningen nu - tyvärr, tycker jag, för den borde behandlas i en annan ordning - ska titta på är frågan om lokala folkinitiativ. Då är väl frågan: Vad tycker Folkpartiet om dem? Håller man med om det man tidigare tyckt och tidigare varit med om att göra ställningstaganden om här i riksdagen, att sådana folkinitiativ ska finnas om en viss andel av medborgarna kräver det och att de då ska få en lokal folkomröstning? Eller håller man det öppet? Då är det ett besked som borde komma tydligt, om man sviker sitt tidigare ställningstagande eller icke.

Herr talman! Vi står bakom de tidigare tillkännagivandena, och vi har accepterat att frågan nu är föremål för utredning i Grundlagsutredningen, eftersom vi anser att frågan är så viktig att diskutera och utreda ordentligt.

Herr talman! Låt mig som avslutning på denna debatt bara erinra om den timade verkligheten, de folkomröstningar som bland annat på moderat initiativ drivits fram i vissa kommuner kring Stockholm, i frågor som varit lätta att förstå för allmänheten, som haft ett högt valdeltagande och därför blivit representativa. Detta tycker jag är ett bra exempel både på moderat politik och på kommunal demokrati. Det är möjligen någonting för bland annat miljöpartister att fundera på.

Herr talman! Vi tar det till oss. Det blir ju en folkomröstning om trängselskatten också i Stockholm. Men det är roligt att när vi tidigare har diskuterat folkinitiativen har de som varit tydligast med att folkinitiativen ska begränsas i de frågor som håller sig inom den kommunala kompetensen varit Moderaterna. Sedan har de drivit fram folkomröstningar i en del kommuner i frågor som absolut inte har med deras kommunala kompetens att göra. Men så är den politiska verkligheten. Ibland tycker man en sak, och när man sedan har en fråga som går lite utanför den lägger man formen åt sidan och tar politiken först. Så gör alla våra partier. Så kommer det att fungera.