Grundsärskolans kunskapsuppdrag

Fru talman! En del ärenden får stora, högljudda, långa debatter och mycket medieutrymme utan att förtjäna det, medan en del ärenden som faktiskt förtjänar debatt och stora rubriker inte får det. Det här är ett sådant ärende.

I dag har vi Riksrevisionens rapport om grundsärskolans kunskapsuppdrag på bordet. Enligt skollagen i Sverige är syftet och målsättningen med skolan att den ska gälla för alla barn i Sverige, inklusive elever i särskolan.

Fru talman! Riksrevisionens rapport är sorglig läsning i Sverige 2020. På punkt efter punkt visar man att grundsärskolan i Sverige inte får samma beslut eller samma uppföljning som den vanliga grundskolan.

Jag vill nämna några av de saker som riksrevisorerna skriver:

Man har inte följt upp och utvärderat grundskolorna i tillräcklig omfattning. Skolverket har prioriterat bort utvärderingar av grundsärskolan, säger revisorerna.

Revisorerna säger också att det är svårt att jämföra undervisningens kvalitet eftersom betyg inte ges om inte föräldrar begär att få betyg.

Sedan 2013 finns resultatindikatorer för att följa upp kunskapen i den vanliga grundskolan. I grundsärskolan finns inga enskilda indikatorer.

År 2011 beslutade vi om nya timplaner för grundskolan. Sedan dess har timplanerna i grundskolan utökats i flera ämnen men inte i särskolan.

År 2017 reviderades också kursplanerna för grundskolan i Sverige men inte för särskolan.

Så sent som den 1 juli 2019 förtydligades läroplanerna för grundskolan avseende trygghet och studiero, då våra rektorer fick större ansvar för att säkerställa trygghet och studiero i grundskolan. Det gällde inte rektorerna i särskolan.

Inte heller i budgetpropositionen 2019 redovisas, enligt våra revisorer, någon information från skolmyndigheten gällande grundsärskolan - vare sig utvärderingar, tillsyn eller kvalitetsgranskningar.

Lärarna i grundskolan har bedömningsstöd i samtliga ämnen. För särskolan finns det bara i två ämnen.

På punkt efter punkt visar revisorerna att särskolorna i Sverige är en bortglömd grupp.

Förra året gick 11 140 barn i grundsärskola. Det är 555 skolor och flera tusen lärare, anställda och rektorer som inte berörs av de ändringar som vi gör när det gäller skolan gällande timplaner, skollagar och annat. Man har helt enkelt bara glömt bort särskolan.

Jag tycker att det är sorgligt, fru talman. När jag nu yrkar bifall till Moderaternas reservation vill jag avsluta med att säga att om jag vore skolminister eller tillhörde något av regerings- eller samarbetspartierna skulle jag skämmas över att ha glömt bort de funktionsnedsatta barnen i särskolorna, deras föräldrar och även personalen.

Fru talman! Den granskning som Riksrevisionen har gjort av grundsärskolans kunskapsuppdrag är väldigt viktig. Den är viktig därför att vi behöver ha fokus på att skollagen gäller precis varenda unge i det här landet.

Oavsett skolform ska alla elever i den svenska skolan enligt lagen ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och i sin personliga utveckling. De ska utifrån sina egna förutsättningar kunna utvecklas så långt som möjligt. Varenda unge har rätt att nå sin fulla potential.

Fru talman! Regeringen har i en skrivelse till riksdagen instämt i Riksrevisionens slutsatser och rekommendationer och har vidtagit ett antal åtgärder till följd av granskningen. Regeringen har fattat beslut om direktiv till en utredare som ska analysera och lämna förslag till timplaner samt analysera lärares behov vid bedömning och uppföljning av elevers kunskapsutveckling, precis som Riksrevisionen säger.

Som utskottets ledamöter vet gick det ut en remiss från Regeringskansliet för åtta dagar sedan. I promemorian föreslås även att läroplanerna för grundsärskolan, gymnasiesärskolan och specialskolan ska förtydligas vad gäller trygghet och studiero, vilket också tas upp i den här granskningen.

Regeringen har vidare beslutat om en ändring i förordningen om den officiella statistiken som innebär att det är tillåtet för Skolverket att samla in känsliga uppgifter som avser hälsa för elever i bland annat grundsärskolan. Det förbättrar möjligheten att redovisa utvecklingen i grundsärskolan, vilket är särskilt viktigt. Jag har i många år suttit och jobbat med utskottets granskning av regeringen - uppföljning och utvärdering, helt enkelt - och vi påpekade så sent som i december för regeringen att utskottet saknar indikatorer för att kunna följa utvecklingen.

Regeringen menar nu att det ska vara lättare för dem att redovisa detta, och det får vi verkligen hoppas. Oavsett vilken regering vi har lovar jag att utskottet kommer att fortsätta att granska det här.

Regeringen delar även Riksrevisionens bedömning att Skolverkets arbete gällande särskolan ska utvecklas, och i Skolverkets yttrande till detta säger man att arbetet har påbörjats i enlighet med förslagen.

Jag kan konstatera att det är ganska allvarliga anmärkningar från Riksrevisionen. Men jag tycker också att de har hanterats på ett seriöst, engagerat och noggrant sätt.

Fru talman! Personer med intellektuell funktionsnedsättning är lika unika som andra människor. De har styrkor och svagheter, olika personlighetsdrag och förmågor. Den ingången tycker jag att vi ska ha när vi diskuterar de här frågorna.

Under mina 13 år i riksdagen har det aldrig varit en konfliktfråga att riva hinder och öka möjligheterna för den här gruppen. Tvärtom har vi oftast krokat arm och gjort gemensamma uttalanden till regeringen och sådana saker. Oavsett regering har det varit på det sättet, och det behövs. Det behövs nämligen en blåslampa även på grundsärskolan. Det måste man faktiskt säga ibland.

Jag vet också att det finns ett starkt engagemang i frågan om särskolan hos januariavtalets partier. Att särskolan ska stärkas lyfts upp i en av punkterna i avtalet. Jag tror på en strukturell förändring och förbättring av den här gruppens förutsättningar, möjligheter och livschanser. Det är fullt möjligt.

Jag vill också kommentera Moderaternas och Kristdemokraternas reservation. Jag håller med Kristina Axén Olin om att den här frågan verkligen förtjänar en debatt, och det har vi just nu.

Jag tänker på delen om en speciell och långsiktig strategi för just särskolan. Jag förstår att det behövs särlösningar ibland. Vi behöver stärka möjligheten att få hjälp och individanpassat stöd. Men våra långsiktiga strategier behöver gälla alla.

Egentligen skulle jag vilja att särskolan togs bort som begrepp, bytte namn och blev en utvecklingsskola. Det har Leo Lust från Heby föreslagit, och det ligger en motion på riksdagens bord som vi ska prata om. Också Rasmus Westlund från Vadstena har skickat in ett förslag till utbildningsministern. Byt namn!

Den andra delen av Moderaternas reservation i ärendet gäller betyg. Elever som går i särskolan kan få betyg om de vill ha det eller om föräldrarna begär det. Jag har funderat en hel del på detta. Är det en bra idé att betyg skulle bli obligatoriska? Jag instämmer i att särskolans kunskapsfokus behöver stärkas.

Ja, jag tycker att det är viktigt att ta med sig dokumentation från gymnasiesärskolan. Vad man kan och vad man kan bidra till i yrkeslivet behöver man få med sig. Men samtidigt är betyg ett sätt att göra urval och sortera. Det avgör vilket gymnasieprogram man kommer in på och vilken behörighet man har till universitet eller högskola. Tyvärr är man inte behörig till högre utbildning om man har gått gymnasiesärskola. Grundsärskoleelever har rätt till gymnasiesärskola.

Om det av någon anledning behöver göras ett urval till de nationella programmen på gymnasiesärskolan är det det individuella behovet som styr. Jag har aldrig hört att det ska vara ett stort problem. Min slutsats blir att det är viktigare att fortsätta att ta vara på varje individs kompetens för att individen ska kunna nå sin fulla potential genom hela livet, att utveckla det som behöver utvecklas snarare än att lägga lärares tid på att sätta betyg på drygt 11 000 ungar.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Annika Hirvonen Falk (MP).

Fru talman! Det är intressant med diskussionen. Ett av de förslag som vi hade i vår reservation var mycket riktigt betyg. Jag upprepar vad jag inledde mitt anförande med: Skollagens syfte och målsättning ska gälla för alla elever i Sverige, inklusive elever i särskolan.

Om vi i riksdagen har beslutat om betyg i skolan för alla barn ska väl det i så fall också gälla särskolans barn. Om man inte vill ha betyg anser vi moderater att man självklart ska få begära att få slippa, men som det är nu är det precis tvärtom, det vill säga att inga barn i särskolan får betyg om inte föräldrar och barn begär det. Jag tycker att om skollagens syfte och målsättning ska gälla för alla barn ska självklart barnen i särskolan också få betyg.

Det är intressant att höra debatten här, att vi ändå påstås vara överens om att särskolan är viktig och att alla barn ska ha samma rättigheter. Ändå är riksrevisorernas kritik så otroligt allvarlig på punkt efter punkt. Om vi tycker så är det för mig obegripligt att vi missar särskolan när vi fattar beslut om nya läroplaner, timplaner och skollagar. Det är väl uppenbart så att både regeringen och Skolverket glömmer bort särskolan i de förändringar vi beslutar om i det här rummet. På det sättet kan jag inte se att det skulle vara så att riksdagen i alla decennier har varit överens om särskolan. Nej, enligt vad jag kan se är det uppenbarligen en grupp som nuvarande regering och majoritet inte har prioriterat alls.

Fru talman! Det gläder mig att Kristina Axén Olin är så pass upprörd som hon verkar vara över att särskolan inte får tillräckligt stöd, vilket den inte får enligt riksrevisionsrapporten.

Vi kan dra en historisk linje långt bak i tiden i fråga om särskolan, från omsorgsverksamheten och hela vägen till nu med ett kunskapsfokus. Vi har varit överens i kammaren under i alla fall mina 13 år, och vi har varit duktiga i utskottet med att tänka på särskolan. Så kan det faktiskt vara. Ibland är det jätteviktigt att få med i en utredning att den även gäller just särskolan, så att det perspektivet inte glöms bort. Det finns säkert mer att göra. Jag tycker ändå att regeringen har tagit dessa anmärkningar på allra största allvar.

Sedan var det frågan om att ha rätt till betyg. Jag vet faktiskt ingen grupp i skolan som är så väldokumenterad som just dessa elever. För att över huvud taget bli mottagen i särskolan ska fyra olika utredningar göras. Det är den pedagogiska, den psykologiska och den medicinska utredningen samt en social bedömning. Man följer dessa barns kunskaper på ett nära sätt hela vägen. Vad kan du bidra med, och vad ska du bli när du blir stor? Vad har betyg för syfte i det här sammanhanget? Det får Kristina Axén gärna berätta för mig.

Fru talman! Caroline Helmersson Olsson frågar om betyg och säger att barn som går i grundsärskolan är utredda och dokumenterade. Men det är inte det som betygen kan visa. Betygen kan visa om skolan håller kvaliteten och om lärarnas undervisning fungerar eller inte. Det har vi enligt vad vi kan se av riksrevisorernas rapport i princip ingen information om och har inte haft sedan 2011. Det är ingen som har brytt sig om att utvärdera, göra några kvalitetsgranskningar eller följa upp undervisningen. Lärarna i särskolan har inte samma bedömningsstöd.

Det är otroligt allvarlig kritik. Caroline Helmersson Olsson berättar att regeringen har tillsatt en utredning och säger att det ska förbättras. Ja, det låter fint, men hur många utredningar ska vi ha i salen över saker som inte fungerar? Många av dessa saker är det bara att fatta beslut om eftersom det uppenbart är så att man helt enkelt bara har glömt bort 11 140 elever, 555 skolor och de anställda på dessa skolor. Det är bara att fatta beslut här. Det behövs inga utredningar. Svensk lag ska gälla för alla barn.

Fru talman! Svensk lag ska gälla för alla barn. Där är vi överens. Vi är också överens om att vi ska fortsätta att vara en blåslampa även på särskolan. Där behöver göras mycket.

Men om vi ska förändra saker vad gäller barnens framtid i alla skolformer ska det vara kunskapsbaserat. Då ska det göras utredningar, och vi ska titta på forskning. Jag tycker att det är bra att dessa utredningar tillsätts.

(Applåder)

Fru talman! Liberalerna yrkar bifall till förslaget i utbildningsutskottets betänkande om grundsärskolan.

Låt mig först inleda med att säga några generella ord om den här viktiga skolformen. Frågan om särskolan har kritiserats under många år för att betona omsorg för mycket, inte kunskapsuppdraget. Det var den hårdaste kritiken mot den gamla särskolan, och den föranledde att dåvarande Folkpartiet liberalerna i alliansregeringen reformerade skollagen för att betona att kunskapskraven och kunskapsuppdraget också ska gälla eleverna i grundsärskolan. Det är oerhört viktigt. Grundsärskolan och elever i särskolan ska också ha rätt till en kunskapsskola, precis som alla andra barn och elever i Sverige.

Under ett och ett halvt år i kammaren har vi också lyft upp frågan om förskoleklass på vägen till grundsärskolan. Frågan berörs inte direkt i den här riksrevisionsrapporten men påverkar hela särskolepolitiken i landet. När obligatorisk särskola infördes i Sverige infördes inte obligatorisk förskoleklass för elever som tillhör målgruppen särskoleelever. Det är anmärkningsvärt, och det är helt oacceptabelt. Vi har återkommande ställt frågor och pressat utbildningsministern och regeringen om att det behövs en nationell reglering och en nationell ändring av skollagen. Så länge det finns obligatorisk förskoleklass måste även barn som tillhör särskolan få gå i en förskoleklass.

Vi liberaler menar att detta på sikt kan hanteras och lösas om vi inför tioårig grundskola. Här har Liberalerna varit pådrivande i många år och gjort två tillkännagivanden till regeringen, och det är bra att frågan nu är på väg att utredas av den sittande regeringen. Att införa tioårig grundskola, vilket innebär att man ersätter den obligatoriska förskoleklassen och gör om den till årskurs 1, skulle påverka och förbättra och lösa många av de problem som vi i dag ser i grundsärskolan.

Vi instämmer i den tuffa kritiken från Riksrevisionen. Det är Riksrevisionen som har granskat grundsärskolan, men det är inte första gången denna kritik presenteras för riksdagen och regeringen. Skolverket har pekat på detta tidigare. Skolinspektionen har också pekat på detta tidigare.

Under de senaste tio åren har det gjorts ändringar i skollagen med fokus på kunskapsuppdraget och hur man skriver in och bedömer elever. Det gäller inte minst den viktiga gymnasiesärskolan, där man breddade utbudet av program. Det var kanske den absolut viktigaste reformen som gjordes inom gymnasiesärskolan - att man inte bara tar in eleverna efter grundsärskolan utan faktiskt ger dem en alternativ väg ut i arbetslivet. Förut var man väldigt begränsad. När jag var kommunpolitiker för många år sedan var man begränsad till ett par tre program. Reformen innebar att det nu finns flera yrkesutbildningar att välja mellan och därmed ökade möjligheter att få in en fot på arbetsmarknaden.

Riksrevisionens rapport - med instämmande av regeringen, som faktiskt tar till sig all denna kritik - är ändå allvarlig och bekymmersam. Vi har för låg måluppfyllelse i grundsärskolan och särskolan. Vi har fortsatta problem med många obehöriga lärare, outbildade lärare, som undervisar en av de mest utsatta grupperna av elever i den meningen att de behöver särskilt stöd och extra stöd anpassat efter deras behov.

Det viktigaste för Liberalerna är att detta med stimulans, utveckling och fokus på kunskapsuppdrag och att man ska nå så långt man bara kan utifrån sina förutsättningar måste gälla även för grundsärskolan. Det bekymmersamma och sorgliga budskapet i Riksrevisionens rapport, fru talman, är att vi inte är där ännu.

Det är särskilt smärtsamt att läsa att lärare och rektorer i sin dialog med Riksrevisionen uppger att de upplever att deras elever inte är lika mycket värda eller inte räknas på samma sätt som elever i övriga grundskolan. Det hoppas jag sänder en tydlig signal rakt in i Riksdagshuset och Regeringskansliet att detta måste hanteras.

Som en del av januariavtalet och som en del av Liberalernas koalition, i den meningen att vi har ett avtal på 73 punkter, har vi fått in en punkt om att se över inkluderingstanken och stödet till elever i behov av särskilt stöd och elever med funktionsnedsättning. Det gäller allt från särskolan och särskilda undervisningsgrupper till resursskolor och specialskolor. Tack vare den punkten i januariavtalet beslutade regeringen på vårt initiativ att lägga in frågor om inkludering i utredningsdirektivet, och någon gång i slutet av februari eller början av mars kommer ett förslag som jag hoppas ska bemöta kritiken.

Hur säkerställer vi kompetensen hos lärarna? Fortbildningsmöjligheterna räcker inte. Vi har Lärarlyftet. Liberalerna har bidragit med att det ska förlängas, men det måste omfatta fler lärare och fler inriktningar. Vi har bedömningsstödet. Självklart ska elever i grundsärskolan få betyg, och Skolverket måste ge lärarna samma bedömningsunderlag för att de ska kunna betygsätta. Det är oerhört viktigt att vi kan följa upp kunskapsresultaten och kunskapsutvecklingen även i grundsärskolan. Något annat är inte acceptabelt.

Fru talman! Miljöpartiet vill säkerställa att skollagens viktigaste bestämmelse blir verklighet på riktigt. Barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Utbildningen ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Det här gäller alla barn i svensk skola, även i grundsärskolan.

I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt.

För att vi i Sveriges riksdag, som är ytterst ansvariga, ska kunna säkerställa att det här blir verklighet behöver vi bra rapporter och bra underlag. Då behöver vi få utvärderingar från regeringen som ger oss det, och för att det ska bli verklighet på riktigt behöver de lärare och andra som arbetar i grundsärskolan få de verktyg som de behöver i sitt arbete.

I dag debatterar vi en granskning från Riksrevisionen. Riksrevisionens övergripande slutsats är att grundsärskolans behov inte tillgodosetts tillräckligt i de statliga insatserna för att styra, stödja och följa upp. Det är allvarlig kritik.

Riksrevisionen konstaterar bland annat att antalet bedömningsstöd är färre för lärare i grundsärskolan än för dem i grundskolan. Men det stämmer inte, som Kristina Axén Olin påstod, att bedömningsstöd bara finns i två ämnen. Här har det tack och lov redan skett en utveckling. Det framgår också i utbildningsutskottets betänkande.

På den här punkten liksom övriga punkter redovisar regeringen att man tar kritiken från Riksrevisionen på allvar. Man har redan vidtagit åtgärder för att bemöta den kritik som framförs, och det är viktigt.

Regeringen har bland annat beslutat om direktiv till en utredare som ska analysera och lämna förslag om huruvida timplanerna för grundsärskolan bör förändras. Utredaren ska också analysera lärares behov när det gäller bedömning och uppföljning av elevers kunskapsutveckling i ämnen och inom ämnesområden samt ge förslag på verktyg som lärare kan behöva i arbetet med att bedöma elevernas kunskapsutveckling i förhållande till kunskapskraven.

Regeringen har också beslutat om en ändring i den förordning om officiell statistik som varit ett av hindren för att vi i vår tur ska kunna få kunskap om hur det ser ut i landets grundsärskolor. Det är också mycket positivt.

Men, fru talman, att alla elever i grundsärskolan ska få betyg tror jag är ett dåligt förslag. Generellt sett tycker jag att det finns en övertro på att betyg för fler längre ned i åldrarna ska lösa alla möjliga problem som man ser i svensk skola.

Visst är betyget väldigt enkelt på så sätt att det bara är en siffra eller en bokstav - ett A eller ett F. Och betyg är bra för till exempel urval till framtida studier. Men, fru talman, betyg kommer också med risker - risker för barns självkänsla när den förenklade benämningen "F" står efter barnets namn och risker för den psykiska hälsan och lusten att lära. Särskilt de elever som är svagare i ett ämne och får de dåliga betygen löper risk att drabbas.

Därför bör betyg inte användas om de inte fyller en viktig funktion. Och eftersom alla barn i grundsärskolan har rätt att läsa vidare i gymnasiesärskolan medan man från gymnasiesärskolan inte har möjlighet att söka vidare till högskola och universitet fyller betyg inte den funktion i särskolan som de gör i grundskolan och gymnasieskolan.

I dag är det möjligt för de elever som ändå vill ha betyg att få det. Det kanske är de elever som presterar ganska bra och vill ha det tydliga, enkla kvittot på det. Jag tycker att vi ska ha kvar den ordningen, och jag förstår inte varför Moderaterna vill sätta F på barn när det faktiskt inte fyller någon funktion.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag påminna om en annan fråga som är relaterad till den om särskolan, nämligen frågan om vad den ska heta. Under sin tid som utbildningsminister tog Gustav Fridolin emot förslag från elever i särskolan om ett namnbyte till "utvecklingsskola". Detta är något som Miljöpartiet ställer sig bakom. Vi vill se namnbytet och tycker att det är särskilt viktigt att detta är ett önskemål som kommer från just de elever som går där.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Det är intressant med den här lilla diskussionen om betyg eller inte i särskolan, vilket i och för sig är en detalj som riksrevisorerna egentligen inte tar upp.

Vi moderater vill ha ett kvalitetsmätningssystem för svensk skola. Vi vill att alla skolor och kvaliteten på undervisningen ska mätas så att man kan jämföra skolor med varandra. Detta skulle vara ett sätt att se hur särskolor fungerar runt om i landet, vilken förbättringspotential som finns och hur de utvecklas. Nu har vi inget sådant system, men jag hoppas att vi får en majoritet i det här huset för att införa kvalitetsmätningar av den typ som sker i många andra länder runt om i världen, till exempel i Norge, som ligger oss nära.

Till dess är betyg ändå ett sätt att se om skolan lyckas och om man håller en god kvalitet på undervisningen eller inte. Den som beroende på någon typ av funktionsvariation vill slippa betyg ska dock självklart kunna begära det.

Men jag vill upprepa det jag nu har sagt flera gånger: Skollagens syfte och målsättning ska gälla för alla elever i Sverige. Detta har vi i skrift, och det är det som ska gälla. Uppenbarligen är det inte så. Riksrevisionens granskning och rapporten om särskolan är förfärlig på punkt efter punkt. Uppenbarligen har regeringen och den förra regeringen, som satt under förra mandatperioden, helt glömt bort grundsärskolan.

Vi har fattat beslut om alla möjliga förändringar här, som har gällt både sameskolan och vanliga grundskolan, men inte särskolan. Det är förfärligt - vi har över 11 000 barn som går där, folk som jobbar där och rektorer som inget hellre vill än att få samma förändringar som det har beslutats om för vanliga grundskolan. Men den här skolan har bara lyfts bort.

Fru talman! Kristina Axén Olin talar om sitt förslag om att sätta betyg på alla grundskoleelever som en "detalj". Kanske är den där bokstaven en detalj i Kristina Axén Olins liv, men för det barn som kommer hem med ett papper där det står F, F, F och F är det ingen detalj.

Kvalitetsbedömning och kvalitetsmätning är viktigt; där är utskottet enigt. Men kvalitetsmätning kan aldrig vara viktigare än att säkerställa att alla barn får utvecklas så långt som möjligt, må bra och ha kvar den livslånga lusten att lära. Jag undrar faktiskt om det ens blir ett så bra mätverktyg för kvaliteten om det, som Kristina Axén Olin föreslår, ändå ska gå att välja bort betyg. Då kommer det ju inte att omfatta alla. Detta förslag från Moderaterna är kanske inte det mest genomtänkta. Faktum är att vi i övrigt är överens om det allra mesta i detta betänkande.

Jag vill också korrigera ett påstående från Kristina Axén Olin om att lagen inte skulle gälla lika för alla. Skollagen gäller för alla, och vissa bestämmelser är generella, till exempel de inledande portalparagraferna. Men vi har också olika regler för olika skolformer, och det finns goda skäl till att grundsärskolan och grundskolan har delvis olika regler.

Det Riksrevisionen har pekat på är att det ibland finns omotiverade skillnader, framför allt när det gäller den uppmärksamhet skolformen har fått i olika utvärderingar eller den tid man har fått på sig att implementera olika förändringar i läroplaner med mera. Här är vi överens i utbildningsutskottet.

Fru talman! Annika Hirvonen Falk kritiserar mitt förslag om att betygskriterierna ska gälla på samma sätt för grundsärskolans elever som för vanliga grundskolans elever. Detta är intressant. Nu har Roger Haddad lämnat salen, men uppenbarligen är ni i januaripartierna inte överens i den frågan eftersom Roger Haddad instämde i det jag sa och sa att alla självklart ska ha betyg. Nu har han lämnat salen, så vi får väl se.

Det är inte meningen att alla barn bara ska ha F. I min värld får inte barn F om läraren är duktig och lägger undervisningen på rätt nivå. Elever i grundsärskolan ska ha samma rättigheter till bra undervisning som alla andra; det är inte detta det handlar om. Betyg är ett sätt att ändå kunna se kvaliteten.

Om jag vore Annika Hirvonen Falk skulle jag vara lite klädsamt ödmjuk inför att detta är en förfärlig läsning. På punkt efter punkt har man uppenbarligen rent ut sagt glömt grundsärskolan. På vissa områden säger riksrevisorerna till och med att Skolverket har prioriterat bort grundsärskolan när det gäller en rad olika saker. Då tycker jag att man ska vara ödmjuk och som Caroline från Socialdemokraterna gjorde tidigare säga att vi i alla fall brukar vara överens om att dessa barn är viktiga och har samma rätt till en bra skolgång.

Det riksrevisorerna visar i denna rapport är inte detta utan något annat. Jag skulle skämmas över att ha varit med i ledningen i detta hus under så många år när det fortfarande ser ut på det här sättet. Jag tycker inte att det är acceptabelt.

Fru talman! Det är jättetråkigt att Kristina Axén Olin inte har uppfattat det budskap som jag har försökt förmedla, nämligen att jag delar synen att Riksrevisionens kritik är mycket allvarlig. Jag tycker att det är bra att vi i utskottet är eniga om detta och att regeringen har vidtagit åtgärder på alla de punkter där Riksrevisionen har lämnat rekommendationer.

Det jag kritiserar är några av Moderaternas förslag, som Riksrevisionen alltså inte har ställt sig bakom. I dag får elever i grundsärskolan aldrig F; de får i så fall inget betyg alls. Jag tycker att det är en bra ordning. Betyg för elever i grundsärskolan fyller inte den funktion i samband med urval för högre studier som betygen i grundskolan och gymnasieskolan gör. Därför är det en bra ordning att eleverna och vårdnadshavarna själva får välja om de vill ha betyg.

Jag ser detta ur elevernas perspektiv. Jag förstår det som att Moderaterna vill att alla elever i grundsärskolan ska få betyg för att vi politiker lättare ska kunna se hur det går med kunskapsutvecklingen. I valet mellan att använda betyg för att förstå hur det går med grundsärskolans kunskapsutveckling och att se till vad som är bäst för de elever som går där väljer jag det senare. Därför vill jag ställa mig bakom det förslag i betänkandet där vi säger nej till Moderaternas förslag.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)