En ny organisation för veterinär service och vid utbrott av smittsamma djursjukdomar

Fru talman! I dag ska vi debattera och besluta om propositionen En ny organisation för veterinär service och vid utbrott av smittsamma djursjukdomar - ett område som berör oss alla mer än man vid en första anblick kanske tror. I propositionen föreslår regeringen långtgående åtgärder som kommer att splittra det som i dag är en mer än väl fungerande och nationellt heltäckande organisation av distriktsveterinärer som ska garantera en tidig upptäckt och dessutom en kraftfull behandling av smittsamma djursjukdomar. Man kan sannerligen fråga sig varför. Det enda svar jag kan uttyda utifrån propositionen och en tidigare interpellationsdebatt med jordbruksminister Erlandsson är att man gör de här förändringarna bara därför att man kan, inte därför att man behöver. Erlandsson hävdade i vår interpellationsdebatt till exempel att propositionen i praktiken inte kommer att innebära någon förändring. Jag tycker att det är ett oerhört märkligt uttalande, för i så fall skulle det väl inte finnas någon anledning att över huvud taget genomföra en förändring. Men det är klart att det finns en anledning. Det finns en ideologisk förklaring, men det är också den enda. I betänkandet finns en mycket tydlig beskrivning: "För att uppnå ett gott djurskydd och en god djurhälsa krävs ett gott smittskydd. Ett gott smittskydd har också betydelse för folkhälsan. Det finns smittämnen som på ett naturligt sätt kan spridas mellan djur och människa (zoonoser), ofta via animaliska livsmedel men också direkt från djur till människa. Många zoonoser kan leda till allvarlig sjukdom hos människor, t.ex. salmonella och tuberkulos. Utbrott av smittsamma sjukdomar kan få stora samhällsekonomiska konsekvenser." Fru talman! När Sverige gick med i EU blev en av konsekvenserna ett sämre gränsskydd. Risken att smittsamma djursjukdomar förs in i landet har markant ökat. I dag kan vi inte heller bortse från de klimatförändringar som sker och som gör att antalet sjukdomar på våra breddgrader ökar. Ett exempel på detta som de flesta av oss känner till är blåtunga som sprids genom en sorts knott som vi inte förut haft i denna del av Europa. I dag får vi in leishmaniasmittade hundar. Den franska hjärtmasken, som är oerhört plågsam, finns inte långt bort. Vi har här blåtunga, fågelinfluensa och salmonella - alla kända sjukdomar som orsakar stor skada och lidande. Vår ambition måste vara väldigt tydig: Vi måste hålla dessa sjukdomar borta! Men när de ändå lyckas komma in i landet måste vi oerhört snabbt, effektivt och kraftfullt bekämpa dem - precis som vi gör i dag i och med den tajta och välorganiserade struktur som vi har på smittskyddsområdet. Att vi, som jag nyss sagt, står inför stora utmaningar när det gäller smittsamma djursjukdomar är alla överens om. Vi är också överens om att vi i dag har en väl fungerande organisation på området. Sverige hyllas internationellt för en väl fungerande smittskyddsberedskap. Vad gör då regeringen? Jo, man bestämmer sig för att den veterinära jourverksamheten och smittskyddsberedskapen ska läggas ut på anbud. Organisationen ska konkurrensutsättas. Varför? Jo, därför att det går. Inte någonstans, vare sig i propositionen eller i förarbetet till propositionen, sägs det någonting som redogör för hur detta skulle förbättra den svenska smittskyddsberedskapen. I stället handlar det om just konkurrensutsättning. Visa på det land i världen där man genom konkurrensutsättning på området har fått ett säkrare smittskydd! Då kan vi börja snacka om det. Men det handlar inte om det. Nej, det handlar om någonting helt annat. På område efter område i samhället i dag ser vi hur fungerande organisationer och strukturer splittras därför att det går - men ingenstans för att förbättra resultat. Jag tycker att detta är skamligt. Den veterinära smittskyddsberedskapen är en vital samhällsfunktion. Där får brister helt enkelt inte förekomma. Regeringen upprepar flera gånger i propositionen att det fortsatt finns ett behov av en statlig veterinärorganisation för att säkerställa en väl fungerande organisation vid utbrott av smittsamma djursjukdomar och vård av djur dygnet runt. Med sådana skrivningar erkänner man faktiskt att man inte anser att det är lika säkert med en privatiserad struktur. Detta är rätt intressant, men det gör inte det hela speciellt mycket enklare att begripa. Fru talman! Just nu pågår en utredning om smittskyddets framtida organisation. Det betänkandet ska komma i december; nu är det november. Regeringen lägger alltså fram en proposition en månad innan utredningen har presenterat sitt resultat. Ska det vara seriöst? Nej, ännu en gång får jag stå här i riksdagens talarstol och undra varför regeringen har så bråttom när man genomför stora genomgripande förändringar. Varför har man så bråttom att man inte ens tänker invänta utredningsresultatet? Smittskyddsberedskapen blir aldrig starkare än sin svagaste länk. I andra verksamheter - till exempel inom äldrevården; alla har vi hört om exempel därifrån - har man sett att brister kan förekomma, hur noggrant upphandlingsförfarandet än är. Vad händer om vi vid ett allvarligt sjukdomsutbrott har en bristande länk i smittskyddsberedskapen? Vill ni borgerliga verkligen medverka till att vi får uppleva det? Fru talman! Jag har även svårt att se varför den veterinära jourberedskapen ska läggas ut på anbud. Också där har vi i dag en väl fungerande organisation som det inte finns någon som helst anledning att riva upp. I dag är det ju inte på något sätt förbjudet att bedriva privat veterinärverksamhet, något som man annars nästan kan få för sig när man läser propositionen. Av propositionen går det att utläsa att man genom detta vill "säkerställa en veterinär jourverksamhet dygnet runt i hela landet". Jag kan komma med en liten sakupplysning till de borgerliga ledamöterna: Vi har redan det. Och vi har det just på grund av att vi har en statlig distriktsveterinärorganisation i hela landet. I propositionen kan vi vidare läsa: "Distriktsveterinärorganisationen bör, på de ställen där den finns, utan begränsningar kunna ägna sig åt djurhälso- och djursjukvård av lantbrukets djur och bedriva vård av hästar och sällskapdjur på en fastställd primärvårdsnivå." Vad betyder "en fastställd primärvårdsnivå"? Om jag åker med min sjuka hund till veterinärstationen i Vännäs mitt i natten - det är nio mil enkel resa, och det har tyvärr har hänt flera gånger - ska de då bara kunna hjälpa mig till en viss nivå? Ska vi hindra veterinärer att utöva sin yrkeskunskap och att använda den utrustning som finns, för att vi på något sätt ser det som onödigt och något som någon annan kan utföra? Är detta beskedet djurägare ska få när de kommer till veterinären? Och vart ska de hänvisa mig någonstans? För tro mig: Jag vet att det är svårt att få ironi att fastna i riksdagens kammarprotokoll, men att det inte kommer att poppa upp en hel uppsjö av privata alternativ i hela landet kan jag lova er. Vad betyder begreppet "fastställd primärvårdsnivå"? Jag har träffat flera veterinärer som gärna vill ha en förklaring på det. De borgerliga ledamöterna har nu all möjlighet att förklara det i sina anföranden som ska följa. Slutligen, fru talman: Propositionen befäster än en gång att den här regeringen bara ser till marknadens intressen och inte till befolkningens trygghet. Man skapar återigen otrygghet, inte minst i glesbygd, för att gynna vinstintressen. Vi ser det. En samlad opposition ser det och har skrivit en gemensam motion till propositionen. Svenska folket ser det. Och tro mig: Vi har fått nog nu. Det finns mycket att säga i denna fråga, men tiden är dock begränsad. Jag står självklart bakom samtliga yrkanden i betänkandet, men jag väljer att yrka bifall till reservation 1, det vill säga avslag på propositionen. (Applåder)

Fru talman! Den borgerliga regeringen är konsekvent - mer marknad, mindre politik, begränsa offentlig verksamhet, privatisera. Dagens ärende om en ny organisation för veterinär service är ett exempel på detta. Här föreslås nämligen att den statliga distriktsveterinärorganisationen ska begränsas och konkurrensutsättas. Jag menar att detta riskerar en organisation som i dag garanterar tidig upptäckt av smittsamma djursjukdomar. Jag kan i stort sett fullt ut hålla med föregående talare, Helén Pettersson, som jag tycker utvecklade detta på ett mycket bra sätt. Därför yrkar jag avslag på propositionen i enlighet med vår gemensamma reservation nr 1. Jag har dock några ytterligare kommentarer. Av ärendet framgår att distriktsveterinärorganisationen 2007 stod för ungefär 12 procent av omsättningen inom den samlade veterinärsektorn, och det sägs i betänkandet att det är en betydande aktör. Man kan kanske hålla med om att 12 procent är en betydande del av 100 procent, men det är trots allt en klar minoritetsaktör relativt de privata veterinärerna i landet. Jag tror att det är viktigt att man har en stark statlig organisation som är gemensam och demokratisk i den här viktiga sektorn, inte minst mot bakgrund av de hot vi är utsatta för i och med klimatförändringarna. Vi kan även ta det aktuella fallet med svininfluensa, som i dessa tider anknyter till frågan. Det påpekas även i betänkandet att den föreslagna upphandlingsprocessen innebär ökade administrativa kostnader såväl för Jordbruksverket som för de privata företagen och den återstående distriktsveterinärorganisationen. Och jag som trodde att den borgerliga regeringen och den borgerliga majoriteten i denna kammare var angelägna om att minska de administrativa kostnaderna! Nej, här kommer man fram med saker som ökar dem. Visserligen säger utskottet trosvisst att nackdelarna med de administrativa kostnaderna mer än väl övervägs av fördelarna med förslaget, men det återstår ju verkligen att bevisa. Nej, i stället för att slå sönder den sammanhållna distriktsveterinärorganisation vi har i dag bör man se över de problem som finns. Till exempel bör man se över Jordbruksverkets olika roller och förtydliga dem så att de går att särskilja, och man bör vidareutveckla Veterinära ansvarsnämndens ansvar i dessa frågor, i enlighet med vad vi framför i reservation 3. Jag yrkar avslag på propositionen i enlighet med reservation 1. (Applåder)

Fru talman! Även i debatten om detta betänkande, En ny organisation för veterinär service och vid utbrott av smittsamma djursjukdomar , kommer jag att vara ganska kortfattad. Vi ser med stor oro på hur regeringen i sin proposition föreslår långtgående åtgärder som slår sönder den nationella och heltäckande organisationen av distriktsveterinärer som kan garantera tidig upptäckt av smittsamma djursjukdomar. Vi tycker att frågan om smittskydd och de förpliktelser vi har gentemot våra grannländer att inte medverka till att smittsamma sjukdomar sprids måste väga tyngre än de lösningar som propositionen förespråkar. Vi tror också att regeringen överskattar de ekonomiska effekterna av en privatisering - vi ser att det samhälleliga uppdraget, smittskyddsberedskapen och den dygns- och rikstäckande djursjukvården, kan komma att fördyras. Utifrån uppgifter från Veterinärutredningen kan fördyringen uppskattas till drygt 200 miljoner kronor. Vi ser också att i länder som har modeller som liknar den som regeringen föreslår, till exempel Norge, är kostnaderna stora. Norska staten budgeterade till exempel 88 miljoner norska kronor enbart för jourberedskap 2007. Samma år kostade den svenska jourberedskapen 53 miljoner kronor. I det norska systemet har det också hänt att förhandlingar har strandat, vilket i början av 2005 ledde till en period med obemannade jourer i 152 av 162 veterinärdistrikt. I ett sådant scenario kan varken ett gott smittskydd eller ett gott djurskydd upprätthållas. Den enda grunden i regeringens inställning är att allt ska konkurrensutsättas. Ingenstans finns en tanke om att det skulle stärka smittskyddsberedskapen. En majoritet av remissinstanserna motsätter sig en privatisering av distriktsveterinärorganisationen, framför allt på grund av de risker som förslaget skulle kunna innebära för beredskapen vid utbrott av smittsamma djursjukdomar och för tillgången till djursjukvård under jourtid i glesbygd. Inte minst det sista, om glesbygdens ständiga kamp om att få finnas och ha något slags beredskap och service, är viktigt. Regeringen har också utnämnt Sverige till det nya matlandet, och det ska vara trygga och bra livsmedel med ett gott djur- och smittskydd. Allt detta är argument som talar för att inte luckra upp denna verksamhet på så lösa grunder, och jag yrkar därmed bifall till reservation 1. (Applåder)

Fru talman! Jag yrkar inledningsvis bifall till förslaget i betänkandet. Kära åhörare! Detta är ett ämne som har vandrat under väldigt lång tid. Det har funnits kritik under ett antal år, och jag kan berätta att det under den förra mandatperioden till och med fanns så stark kritik från riksdagens revisorer att ett enigt miljö- och jordbruksutskott gjorde ett tillkännagivande. Det är alltså sju år sedan, under verksamhetsåret 2002/03. Det är därför intressant att höra socialdemokratins invändningar i dag, i och med att de själva var med om att göra ett tillkännagivande till regeringen. Det här utmynnade så småningom i en veterinärutredning som kom 2007. Den omgavs av en stor remisskritik, varför man ånyo gjorde en mindre utredning som var färdig i september i fjol. Dessutom har Konkurrensverket lämnat förslag för hur man skulle kunna förbättra konkurrensen. Det har också under tiden framförts kritik mot djurskyddskontrollen vid tävlingar med djur. Fru talman! Vad jag tycker är viktigt att inledningsvis slå fast är alltså att de fanns en massiv kritik mot det gamla systemet. Vad är det då vi vill åstadkomma från allianspartierna och alliansregeringen? Självklart en mycket väl fungerande organisation, och den ska vara samhällsekonomiskt försvarbar. Precis som nu ska den fungera i hela landet. Den ska också fungera hela dygnet, och framför allt ska vi ha ett rejält harnesk mot smittsamma sjukdomar. Det statliga stödet, som inte på något sätt föreslås förändras, åtminstone inte minskas, handlar om att vi ska använda medlen för att ha beredskap inför smittsamma djursjukdomar, som har nämnts här tidigare i talarstolen. Det är viktigt för djuren men också för oss människor. Dessutom ska medlen användas till djursjukvård under jourtid. Det intressanta i förslaget är att man öppnar för privatpraktiserande veterinärer att kunna delta i smittskyddsarbetet och jourberedskapen samt i glesbygd. Detta glömde dysterkvistarna från vänsterkartellen att lyfta fram. Det här är en mycket tydlig förbättring. Dessutom bygger vi in att det ska vara en offentlig upphandling av de här verksamheterna, vilket jag tror är kolossalt nyttigt. All erfarenhet visar att upphandling i konkurrens utvecklar verksamheten bättre än i monopolställning. Vad blir då Statens jordbruksverks roll enligt förslaget? Ja, det blir att man kommer att separera distriktsveterinärsorganisationen från Statens jordbruksverks vanliga verksamhet. Det innebär att man inte kommer att utöva direktkontroll av sig själv eller direktkontroll av privatveterinärer. Det finns en tydlig brandvägg mellan myndighetsutövningen och den producerande veterinärenheten på Statens jordbruksverk. Den speciella avdelning som ska sköta upphandlingen ska dessutom lägga beställningsuppdrag och ha hand om de statliga stöden. Herr talman! De privatpraktiserande veterinärerna ska alltså kunna förordnas som officiella veterinärer. Det här är en mycket viktig clou. EG-rätten kräver nämligen att man ska vara förordnad för att kunna utöva myndighetsverksamhet. Tidigare var man tvungen att vara anställd av en myndighet, antingen av Statens jordbruksverk eller av Statens livsmedelsverk. Detta med myndighetsutövning är det väldigt viktigt att vi har kontroll på därför att det handlar om myndighetsutövning mot enskilda, inte minst i samband med exempelvis djurtävlingar. Man måste kunna gå in och bryta en startande som inte har ett djur som är lämpligt för start just då. Den statliga distriktsveterinärsorganisationen ska inte vara större än nödvändigt för att klara de statliga uppdragen. Det är också en viktig markering, tycker jag. Herr talman! Hur gör vi då? Jo, vi börjar med en pilotverksamhet under ett år då man ska pröva att göra upphandling för att sedan i bredare skala gå ut över landet. Inom fem år är tanken att det här ska vara klart på så sätt att det är upphandlat i hela landet. Nu vill jag skicka med ett tydligt budskap, och det är att det är oerhört viktigt att detta sköts professionellt för att detta ska bli så bra som möjligt. Det finns en extra dimension i detta när den nuvarande myndighet som har hand om verksamheten ska göra upphandlingen. Men tro mig, vi kommer att ha ögonen på dem så att det här kommer att bli så bra som möjligt. Jag vågar påstå, herr talman, att det här är en mycket efterlängtad förändring som har pågått, som jag nämnde, sedan utskottet tog ett eget initiativ 2002/03 och om jag minns rätt i total enighet - åtminstone var Socialdemokraterna med på tåget. Nu levererar vi, och det tycker jag är bra. Detta skulle ha gjorts för länge sedan. Som jag ser det finns det egentligen bara vinnare i detta. Djurskyddet är vinnare, exempelvis när det gäller djurtävlingar där man kan få en bättre ordning. När det gäller smittskyddet kommer det att finnas fler som har smittskyddsuppdrag än vad vi har i dag i och med att vi kan ta in de privatpraktiserande veterinärerna. De privata veterinärerna är också vinnare. Nu kan de helt plötsligt vara med och lägga anbud om att utföra en bredare djuromsorg än vad de kunnat göra tidigare. De statliga veterinärerna är också vinnare. Nu kan de helt plötsligt starta eget och ändå vara kvar i sitt eget område och sköta sin verksamhet men med småföretagarens ögon i stället för att vara anställda av Statens jordbruksverk, om de så önskar. Slutligen och sist är Statens jordbruksverk vinnare i det här systemet. De kommer att få en ökad trovärdighet eftersom de renodlar verksamheten och slutar att direkt ha kontroll på sin egen produktion. Dessutom kommer detta att bli mer resurseffektivt. Vi kommer att få mer omsorg för pengarna. Avslutningsvis, herr talman, vill jag ändå rikta en fråga till vänsterkartellen: Kommer ni att riva upp det här om ni kommer till makten nästa mandatperiod? Jag tror att det är oerhört viktigt att ni är tydliga och talar om vad det är väljarna har att se framför sig efter nästa val. (Applåder)

Herr talman! Som svar på Bengt-Anders Johanssons fråga om vi tänker riva upp det här kan jag säga att vi kan väl börja med att invänta eftermiddagens votering och se om förslaget går igenom. Bengt-Anders Johansson säger att det ska finnas veterinärer även i glesbygd och tittar på mig som om jag ska vara speciellt mycket tacksam över det. Det är väl självklart att det finns veterinärer i glesbygd i dag. Däremot är det kanske lite mer osäkert hur organisationen kommer att se ut i och med den nya propositionen. Jag skulle vilja fråga Bengt-Anders Johansson några saker, för jag fick inget svar på mina tidigare frågor i anförandet. Hur blir smittskyddet bättre när det konkurrensutsätts? Har det gjorts några konsekvensanalyser på detta? Hur blir jourverksamheten bättre när den är konkurrensutsatt? Finns det några konsekvensanalyser på det? Jag kan hänvisa till Tina Ehns anförande där hon berättade om de extrema problem man har upplevt i Norge. Har vi något slags garanti för att det inte kommer att bli så här? Jag skulle vilja be Bengt-Anders Johansson att någon gång se världen ur brukarperspektivet och inte ur vinstintresse. Det kanske är så att lyckan inte alltid finns i möjligheten att driva eget företag. Det kanske finns något slags lycka i tryggheten att inte behöva ha det ekonomiska ansvaret själv när man bedriver den här typen av verksamhet i glesbygd.

Herr talman! Jag hoppas att alla åhörare hörde inledningssvaret, som inte var något svar: Vi kan väl invänta eftermiddagens votering. Det är ett tydigt besked. Man vet uppenbarligen inte hur man tänker göra. Ska jag uppfatta Helén Pettersson på detta sätt? Hur kan smittskyddet bli bättre? Jo, smittskyddet kan bli bättre därför att det, så föreställer jag mig i min värld, kommer att kunna bli fler som har ett smittskyddsförordnande. Den som har varit med vet att när smittan kommer annonseras den inte i förväg, utan den dyker upp som en blixt från klar himmel. Jag har förstått att ju fler det är som är i beredskap att anta den utmaningen, desto bättre är det. Därför föreställer jag mig att vi kommer att få ett bättre smittskydd än det vi har i dag. Jag säger inte att det är dåligt, men på marginalen kan det bli bättre. Det tas här upp någon jourverksamhet i Norge. Med all respekt, herr talman, men jag kan inte det norska veterinärsystemet, så jag har ingen möjlighet att bemöta den frågan. Men jourverksamheten kommer inte på något sätt att bli sämre. Om den skulle bli det, vore det detsamma som att skicka en anmärkning om att Statens jordbruksverk inte har förmågan att göra en beställning, för det är ju där det avgörs på vilken nivå jouren ska ligga. Brukarperspektiv - ja, Helén Pettersson, om det är någon som har varit i brukarverksamheten så är det jag. Jag vet precis vad jag talar om. Jag vet vad det innebär att ha tillgång till veterinär. Jag vet också vad det innebär att vara tvungen att åka ett antal mil för veterinärvård. Jag är oerhört medveten om detta och känner en stark tillförsikt att detta kommer att fungera.

Herr talman! I Bengt-Anders värld kommer det att finnas en större och utökad kompetens på området. Jag är inte säker på att alla delar den synen på omvärlden. Bengt-Anders Johansson säger också, och jag tycker att det är ganska intressant, att han inte kan svara på frågor om det norska systemet. När vi har ett grannland som i många avseenden inte är helt olikt Sverige och som har genomfört en sådan här förändring, tycker jag att det är märkligt att den borgerliga alliansen inte har tagit reda på fakta om hur det har gått innan man har bestämt sig för att genomföra samma sak i Sverige. Jag tycker att det återigen är ett tecken på hur otroligt bråttom man har haft och hur ganska dåligt påläst man är i de frågor som man här står och försvarar. Jag håller inte heller med Bengt-Anders Johansson om att smittor alltid är någonting som kommer som en blixt från en klarblå himmel, utan det är sådant som ofta upptäcks först av veterinärer. Därför är det viktigt att vi har en väl fungerande veterinärverksamhet i hela landet. Jag tycker fortfarande inte att jag har fått några svar på hur själva beredskapen kommer att stärkas av detta. Det öppnar snarare för ett antal luckor. Att jag skulle misstro Jordbruksverket är faktiskt ett vansinnigt påstående. Som jag sade i mitt anförande spelar det ingen roll hur noga man än gör en upphandling och hur man lägger upp den, för det kan ändå förekomma brister. Vi har sett det på område efter område. Problemet är vad som blir konsekvensen av en bristande länk i smittskyddsberedskapen vid ett våldsamt utbrott av sjukdom. Det har jag fortfarande inte fått svar på.

Herr talman! Jag noterar återigen att vi inte får något tydligt svar på vad som händer om vi i den här kammaren voterar som alliansregeringen föreslår allianspartierna, vilket vi med stor sannolikhet kommer att göra. Det är viktigt att komma ihåg. Jag tror, herr talman, att det nog egentligen inte spelar någon roll vilket svar jag ger till Helén Pettersson. Helén Pettersson kom in genom dörren här i dag med den förutbestämda uppfattningen att det här betänkandet är felaktigt, trots - notera detta - att Socialdemokraterna under förra mandatperioden var med på att göra ett tillkännagivande till den dåvarande regeringen om att man borde göra en översyn av detta, därför att kritiken var så massiv. Det tycker jag att man ska ta fasta på. Men nu helt plötsligt står man inte upp för den gamla kritiken. Man kommer inte med ett enda konkret förslag till förändring, inte ett enda, utan det är bara fel och galet, och så ska vi jämföra oss med Norge. Det är inte seriöst, Helén Pettersson, att argumentera på det viset. Det är självklart att det är en misstro mot Statens jordbruksverk om Helén Pettersson inte tror att de kan göra en upphandling som täcker jourbehovet i glesbygd. Det är nämligen de som kommer att göra den. Det är inte fråga om det är privat eller om det är offentligt, för tanken är att både Statens jordbruksverk och den privata sidan ska få lägga anbud på samma område. Då är det den som presterar det bästa resultatet för Jordbruksverket som får jobbet. Jag kan inte tro annat än att det är en direkt misstro mot Statens jordbruksverks förmåga att beskriva vad det är man behöver, alltså att beställarorganisationen inte skulle fungera. Det är inget annat än misstro.

Herr talman! Först vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på reservationerna. Det gäller de veterinära frågorna. Debatten hittills har varit spännande, intressant och ideologisk. Jag skulle vilja ta min utgångspunkt någonstans i den vardag där jag har befunnit mig. Det är många med mig som arbetar tillsammans med veterinärer, det vill säga djurägare och djurskötare. Herr talman! Jag ska hålla mig till betänkandet, det lovar jag. Hur ser det ut i dag egentligen, och hur såg det ut när man beställde den här utredningen för ett antal år sedan? Det var ju inte den förträffliga borgerliga alliansregeringen som beställde utredningen, utan det var den förra regeringen, Socialdemokraterna med stödpartier, som beställde utredningen vars förslag går ganska mycket längre än alliansens förslag. Frågan är om inte bollen studsar tillbaka till Socialdemokraterna som beställde en utredning som går så mycket längre än vad man i dag själv redovisar politiskt och ideologiskt. I många fall gör veterinärer ett föredömligt gott arbete. De gör en fantastisk insats dagligen i vårt gamla land. Men djurägarna och djurskötarna ska harangeras. De har gjort en fantastisk insats och gör det dagligen. Men vad händer? Vad är det man upptäcker? Jo, man upptäcker att det finns en lucka, att djurägaren står utan veterinär tillsyn. Detta sker när Distriktsveterinärorganisationen är ett faktum i Sverige sedan 2002. Det är svårt att rekrytera veterinärer till det som kallas för glesbygd. Det är tyvärr ett begrepp som används alltför ofta. Jag tror att de som bor i det som kallas för glesbygd nog tycker att det är ganska bra där och kanske lagom mycket folk. Men nåväl, vi kan ändå konstatera att det är för lite djur i de här bygderna. Hade det varit tillräckligt mycket djur hade det funnits fler veterinärer. Då hade det också funnits mer folk. Jag tycker att bollen studsar tillbaka på Socialdemokraterna som har drivit en politik som dels inte direkt främjat djuruppfödning i Sverige - vi pratar om storboskapen nu - dels inte främjat landsbygdsföretagandet. Det har gjort att koncentrationen av kompetens har hamnat i storstäder och på smådjurskliniker. I det perspektivet kan jag tycka att Sverige har haltat. Och i det perspektivet tycker jag att det var bra att Socialdemokraterna beställde en utredning, som Gerhard Larsson sedan slutförde och som lades fram här för lite drygt ett år sedan. Vi kan inte fortsätta på samma sätt som det har varit. Hittills i debatten här framstår det som att vi skulle kunna fortsätta med den modell som i dag gäller. Jag påstår med respekt för djurskyddet, respekt för djuren, respekt för dem som håller djuren och arbetar med djuren att det inte går. Gotland, som är ett djurtätt område och på sommaren alldeles för tätt med folk i vissas ögon, hade ingen distriktsveterinär förra sommaren. Är inte det ett tecken på att den organisation som i dag gäller inte fungerar? Norge tas som exempel här. Jag skulle föredra att vi pratar om Sverige, men jag kan prata om Norge om ni vill. I gränstrakterna har vi haft väldigt svårt att få kompetens, att få veterinärer som stannar i bygden. Om man däremot har smällt upp en smådjursklinik och vaccinerat ormar eller andra djur som inte hör till vår naturliga fauna har det varit mycket enklare att få expertis och sakkunskap till området. Jag ser detta som en mycket negativ utveckling, men med den här propositionen och det här betänkandet har vi en liten möjlighet att möta problemen. Inte löser vi världens problem på det här sättet, men jag kan garantera att vi inte löser de problem som i dag finns genom att inte göra någonting. Jag är kanske inte bara jössehäring utan kanske även svagt korkad, men jag kan inte utläsa i reservationerna hur man lägger fram ett förslag från oppositionen som på något sätt möter de problem som vi har. Berätta då det för oss! Vad innebär ert förslag? Ni har hur mycket tid som helst! Jag har anmält tio minuter talartid här - var glada om jag håller den tiden! Ni har haft samma möjligheter. Berätta hur det skulle vara i stället! Ska vi rulla på som det har varit då vi inte har veterinärer på Gotland. Ska vi fortsätta så, tycker ni? Är det en bra idé? Jag tycker att det är oansvarigt. Det är klart att ordet privat triggar i gång känslor. Jag fattar att det redan är valår även om inte alla av oss lever i den totala verkligheten av ett valår dagligdags. Jag fattar att ordet privat triggar i gång många. Men jag är en privatperson, kan jag berätta. Jag har enskild firma. Triggar det i gång mer nu? kan jag fråga. Överdriv inte de här värdeorden! Jag har all respekt för ledamot Johnson som är otroligt konsekvent när det gäller detta, men i övrigt tycker jag att vi behöver se framåt och försöka hitta en modell där vi kommer vidare med respekt för djuren och för djurägarna. Socialdemokraterna uttrycker att det är skamligt. Ja, men kom då med ett förslag som inte är skamligt så kanske vi voterar för det sedan! Den veterinära organisationen är inte tidsenlig längre. Vi kommer inte att göra alla veterinärer nöjda och glada. Det finns veterinärer som vill gå längre, som vill stödja Socialdemokraternas utredning och anamma den fullt ut. Det finns de veterinärer som tycker så. Så blir det inte i dag. Det är ett första steg. Som ledamot Johansson sade är det ett prövoår här först, och det sker inte vind för våg av privatister utan det sker med en myndighets goda minne, tack och lov! Det sades här tidigare att det poppar upp privata veterinärer. Nej, med tanke på att Socialdemokraterna har gjort allt för att göra fel, eller? Jag måste få ställa frågan, för någonting har man gjort som inte var bra när det inte finns distriktsveterinärer i en distriktsveterinärorganisation. Då tror jag inte att det poppar upp veterinärer ens i de distriktsveterinärorganisationer som i dag finns. Har man ingången att det minsann inte kommer att poppa upp veterinärer, då kan ni vara säkra på att man inte tror att det heller kommer att poppa upp några djurbönder eller någon utveckling på landsbygden. Är det inte den ingången man kanske har i grund och botten? Man tycker inte att det som händer är så viktigt. Men förklara då hur det ska gå till! Vad är orsaken till att antalet djurbönder minskar, att de har allt längre arbetsdagar, veterinärerna har allt svårare att hinna med och att de har allt längre mellan gårdarna? Detta är en strukturrationalisering och en omvandling på landsbygden som hela samhället har del i. Jag skulle säga att Socialdemokraterna också har del i detta, så försök inte att komma undan. Vad gäller Norrland tycker jag att det mesta tyder på att storboskapen har stora möjligheter att öka i antal tack vare nationella stöd. Jag tycker att det är bra att det här sker nu. Det är viktigt. Jag önskar verkligen att vi tillsammans kan hitta de goda krafterna. Jag tycker ändå att det här är en kompromiss, och jag tror nog att det finns socialdemokrater som tycker att det var tur att man inte anammade den socialdemokratiska utredningen utan att man bromsade lite grann ändå. Man möter den inte fullt ut men anammar ändå stora delar av den. Så hade jag kunnat tänka om jag hade varit socialdemokrat i dag. Det är jag inte, tack och lov. Jordbruksverkets dubbla roller kan man också fundera över. Men nu handlar det om att konkurrensutsätta. Skulle det vara så fel att ta reda på vad det kostar egentligen? Det är totalt oseriöst att bedriva en verksamhet där man inte törs ifrågasätta kostnaderna, målen och verksamheten? Det skulle jag skämmas över om jag inte gjorde. Det finns goda möjligheter för att distriktsveterinärer är de som fortsätter en verksamhet som man i dag redan är ansvarig för. Här får de den chansen. Vi öppnar dörren och säger: Välkommen, räds icke! Jag tycker att det är en bra avvägning, och jag har anmält tio minuters talartid, och en och annan skulle vara tacksam om jag stannade nu. Jag skulle kunna ta och sakta in lite i alla fall. Oron är obefogad, skulle jag säga. Se detta som en möjlighet! Smittan, ja! Det pratas om att veterinärer är de första som ser smitta. Men det finns djurägare som har veterinärutbildning. De kan mycket väl vara de första som ser smittan. Hade vi inga djur och djurägare utan bara veterinärer som åkte runt i distriktsorganisation med veterinärer, vad skulle hända då? Ingenting! Utgångspunkten är att vi har fria företagare. Vi har lantbrukare som tillåts bedriva sin verksamhet utefter de lagar och regler som gäller tillsammans med en duktig veterinärkår. Då har vi goda möjligheter att få en utveckling på landsbygden. Med det här känner jag att jag behöver dra mig tillbaka. Jag tackar, herr talman, för ordet i denna viktiga fråga. (Applåder)

Herr talman! Det sades mycket på de där nio och en halv minuterna, måste jag säga. Erik A Eriksson kopplar tillbaka till den socialdemokratiska utredningen och säger att borgerligheten på något sätt mildrade dess förslag. Ja, vi tillsatte en utredning. Det var faktiskt det vi var överens om i alla partierna att vi skulle göra, och det var för att göra en översyn på grund av den kritik som hade kommit. Det handlade framför allt om Jordbruksverkets dubbla roller. Jag tror att det finns mycket smidigare lösningar på det - och det finns faktiskt att läsa i vår motion - än att konkurrensutsätta hela verksamheten. Jag tror att det finns andra saker man kan göra. Det där är billiga argument! Som att vi skulle ha haft ett förslag om att privatisera distriktsveterinärorganisationen! Vi har varit stenhårt emot det från början. Det tog däremot lång tid innan jag fick några svar från de borgerliga ledamöterna när utredningen hade kommit om hur ni tänkte hantera den. Jag skulle vilja veta varför regeringen inte har inväntat resultatet av den utredning som görs just nu om smittskyddsberedskap. Varför lägger man fram en proposition en månad innan utredningen kommer och presenterar sitt betänkande? Det vill jag ha ett svar på. Vi tror att det går att utveckla den befintliga organisationen. Erik A Eriksson säger att det inte fanns någon veterinär på Gotland i somras. Det är sådant som faktiskt går att åtgärda inom en befintlig organisation. Det är betydligt svårare att åtgärda läget när man hamnar i Norges situation där 152 av 162 distrikt står utan jour när man förhandlar om avtalen. Det är ett stort problem, men Erik A Eriksson kanske inte heller känner till det norska exemplet.

Herr talman! Jag har tydligen framstått som lite raljant, och då har jag kanske lyckats trigga någonting mer än vad bara ordet privat gör. Men låt mig säga att jag inte tänker resonera kring Norges förehavanden, särskilt inte om det handlar om en avtalsrörelse. Snacka om att trigga! Då är vi nog inne i en annan genre av triggning. Låt oss stanna i Sverige och säga att vi hade uppdraget att slutföra det som ni iscensatte, och det tycker jag väl ändå var bra. Det tyckte jag att jag betonade i mitt inlägg. Det är bra att man ser över det här totalt sett. Det handlar ju både om fältverksamhet och om smittskyddet, och det tycker jag är bra. Jag tycker att det var framsynt av er i Socialdemokraterna, och varken ledamot Pettersson eller jag var ledamöter då, men vi kan väl ändå tycka att det var vettigt, det som skedde. Det är bra att ledamot Pettersson ändock närmar sig en beskrivning utifrån Socialdemokraternas hållning, för det uppfattade jag inte i anförandet. Jag kanske inte lyssnade noga. Det kan ha varit så, men jag försökte. Här finns ändå en öppning för att man vill utveckla det som i dag finns, om jag förstår ledamoten rätt. Jag skulle vilja få utvecklat hur man tänker sig att se till att organisationen som finns i dag blir mer kostnadseffektiv för djurägarnas bästa och indirekt för konsumenternas bästa. Jag tror ändå att det är bra om vi får en kort beskrivning av det. Det är väl ändå det som vi uppfattar kostar pengar, nämligen att hålla människor i det som kallas för glesbygden under den service som veterinärservicen i dag är. Jag skulle vilja veta lite mer om det, så jag är tacksam om du kan utveckla detta.

Herr talman! Jag borde inte bli speciellt förvånad över att det direkt handlar om kostnadseffektivitet när man pratar med representanter för det borgerliga blocket. Jag pratar om brukarintressen. Det är en helt annan sak. När det gäller kostnadseffektivitet vet jag inte om ledamot Eriksson har lyssnat på de anföranden som har hållits tidigare om hur mycket dyrare den här organisationen beräknas bli jämfört med den vi har i dag. Att utveckla den organisation som finns skulle det nog inte vara några större problem att göra till en mindre kostnad än det som man tänker sig i dag. Om jag förstår det rätt var det stora problemet som Erik A Eriksson kunde hänvisa till att det inte fanns en distriktsveterinär på Gotland i somras. Jag tror att det är ett ganska enkelt problem att lösa i jämförelse med att riva upp alltihop och vända upp och ned på det. Jag får också passa på att be om ursäkt. Jag visste inte att ordet privat var så laddat och fult för centerpartister. Nu har jag lärt mig det. Jag ska hädanefter använda ordet konkurrensutsatt om det känns enklare för Erik A Eriksson att hantera den typen av retorik. Jag vill fortfarande ha svar på min fråga: Varför har ni inte inväntat Smittskyddsutredningen? Snälla borgerliga ledamöter, kan någon av er svara på denna så uppenbara fråga?

Herr talman! Min ingång var inte att reta upp människor, vill jag säga till dem som orkar lyssna - I uthärdande människor! Kostnadseffektivt eller inte var frågan. Om det handlar om jordbrukets boskap är vi alla som konsumenter med och betalar. Om man nu var enig om att göra en utredning är man väl ganska intresserad av att veta att pengarna blir väl använda och att det som sker också är kostnadseffektivt. Förutom de 6 miljarderna i gårdsstöd är man nog intresserad av att veterinärkostnaderna håller sig inom rimliga nivåer. Nu har Helén Pettersson inte möjlighet att svara, men motfrågan skulle i så fall bli: Ska vi inte ha ett tak på budget för veterinärer? Den möjligheten finns, alltså att det skulle kunna vara en i stort sett obegränsad kostnad, att låta det ske på löpande räkning. Jag vidhåller att jag inte tror att det är framgångsrikt. Låt mig även kommentera det som sades om Gotland. Det handlar inte bara om Gotland, men Gotland är ett bra exempel eftersom det är ett djurtätt område. Jag talade om mina hemtrakter där vi inte har haft en fast veterinär på många år, och när vi väl hittar någon som vill stanna i våra bygder blir man oerhört lycklig över det. Personerna brukar dock snart vilja gå vidare på karriärstegen, och visst, då kan en privatklinik i staden locka. Därmed går vi miste om kompetensen, men genom att konkurrensutsätta veterinärerna jämnar vi ut det. För mig är inte ordet privat särskilt triggande. Sedan gällde det utredningen. Tack och lov att det äntligen blir ett beslut i frågan! Vi ska inte vänta längre. Ska vi vänta in svininfluensans alla effekter också? Nej, knappast. Vi ska vaccinera oss, och vi ska få detta verkställt nu. Människor har väntat alldeles för länge på utredningen. Det duger som svar. Tack för en fin debatt!

Herr talman! Det är inte lätt att gå upp i debatten efter Erik A Erikssons fantastiska inlägg, men jag ska göra ett försök. Nu får vi återigen debattera ett nytt betänkande. Det är ett betänkande som kommer med lösningar på en hel del surdegar som den tidigare s-regeringen inte lyckades komma fram med. Rovdjursfrågan har vi löst, liksom strandskyddet, för att nämna ett par exempel. Alla dessa utredningar och frågor hamnade tidigare i s-regeringens långbänk. Det är inte lätt, herr talman, att vara oppositionen till lags. Vi diskuterade för en stund sedan MJU5 som handlade om övergripande miljöfrågor. Då sade den samlade oppositionen: Varför dröjer det så länge innan regeringen gör någonting? Varför kommer man inte fram snabbare med olika förslag? En stund senare debatterade vi MJU7 som handlade om en ny organisation för veterinär verksamhet. Då var frågan från den samlade oppositionen: Varför har regeringen så bråttom? Min konklusion är att vi arbetar i lagom takt. Vi går successivt och konsekvent igenom fråga efter fråga. Veterinärorganisationen har länge kritiserats, och ett missnöje har funnits - inte från år 2000 då Riksrevisionen kom med sin kritik utan från 1995. Revisorernas riktade kritik kom år 2000, och det blev också ett tillkännagivande som vi alla stod bakom. Den historien känner vi till. Efter utredningar och remissförfaranden lägger regeringen nu fram förslaget. Vi valde dock att inte gå så långt som utredningen föreslog, nämligen en radikal privatisering, eftersom vi från alliansens sida anser att distriktsveterinärorganisationen har visat sig vara både effektiv och funktionell. Det hindrar emellertid inte att vi också är beredda att öppna för ett konkurrensförfarande. Det finns några grundläggande principer, herr talman, som måste uppfyllas. Den första principen är att säkerställa ett gott djurskydd, ett gott smittskydd, god djurhälsa, god folkhälsa och säkra livsmedel i hela vårt avlånga land. Den andra är en likabehandlingsprincip samt en sund konkurrenssituation. Det gäller både distriktsveterinärer och privatpraktiserande veterinärer. Nu föreslår vi, vilket oppositionen tycker är förvånande, att också privatpraktiserande veterinärer ska finnas med vid upphandlingar, delta i smittskydds- och jourberedskap, bedriva verksamhet i olönsamma regioner och då få ett stöd för det, på samma sätt som distriktsveterinärer har fått i alla tider. Det kommer inte att ta bort behovet av den statliga veterinärverksamheten, för som jag sade tidigare har den varit, och är, effektiv. I stället blir detta ett välkommet komplement. Också privatpraktiserande veterinärer kommer att förordnas som officiella veterinärer. Nu finns här möjligheter. Man kan dra en parallell till skolans verksamhet. Vi har kommunerna och vi vill ha staten som en grund, som en platta i botten. Men vi välkomnar också friskolor. Det har inneburit att kvaliteten ökat. Därför är det helt okej med upphandling och en sund konkurrens. I motionerna befarar man att smittskyddet riskeras. Det är svårt att förstå att så skulle ske då både distriktsveterinärer och privatpraktiserande kommer att arbeta med dessa frågor. De är välutbildade, och det finns ett engagemang och en kunskap i dessa viktiga frågor. Det finns ingenting i propositionen som säger att privata aktörer kommer att ta över, utan här kommer man att jobba sida vid sida. Möjligheter ges till båda. I betänkandet fastslås därför att "en helt privat lösning inte är förenlig med de målsättningar som finns för djurskydd och beredskap vid utbrott av smittsamma djursjukdomar". I grunden finns alltså - jag vill upprepa det - distriktsveterinärverksamheten och det statliga ansvaret kvar, men med detta beslut gör vi det möjligt också för privatpraktiserande veterinärer att delta i den viktiga smittskydds- och jourberedskapen. Därför vill jag fråga oppositionen: Varför är ni så kritiska till detta? Varför motsätter ni er konkurrens och upphandling på sjysta villkor? Och varför misstror ni de privatpraktiserande veterinärerna, alltså att de inte skulle göra ett fullgott arbete? Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet. (Applåder)

Herr talman! Jag misstror inte privatpraktiserande veterinärer. Jag vet dock att de privatpraktiserande veterinärerna inte är nöjda med propositionen. Vi har alla fått brev från dem, och jag hoppas att regeringspartierna också fört samtal med dem. Varenda en som jag talat med när jag rest runt under åren sedan utredningen kom, både de som är rena experter på området och veterinärer, har varit oerhört bekymrade över hur smittskyddsberedskapen kommer att fungera när man öppnar för svagare länkar. De är oroliga, och jag tycker inte att regeringen tagit det på allvar. Nu ska jag göra det väldigt enkelt och bara ställa en fråga till Anita Brodén. Då kan jag kanske få ett svar som är lite seriösare än det tidigare. Varför, varför, varför har regeringen inte kunnat invänta utredningen, som nu håller på att bearbetas och kommer om en månad, om den framtida organisationen för smittskyddsberedskapen? Jag tycker inte att det är seriöst att säga att det är dags att fatta beslut nu. Om det tagit tre år av en mandatperiod kunde man kanske ha väntat en månad till.

Herr talman! Jag uppfattade att det var två frågor, och jag vill därför svara på båda. Det sades att det skulle ha varit ett stort problem och en stor oro kring smittskyddet. De signaler vi har givit och den bedömning vi har gjort när betänkandet och propositionen har skrivits och betänkandet nu ligger är egentligen tvärtom. I grunden finns det statliga distriktsveterinärsskyddet och veterinärhanteringen kvar. Men dessutom öppnar vi för möjligheterna till privatpraktiserande. Det handlar om att smittskyddet är ett prioriterat område. Det var just därför vi inte gick på utredningens förslag. Det var precis den orsaken. Som svar på den andra frågan, varför vi inte inväntar utredningen: Det man kommer att komma fram till här handlar om en organisation. Mycket av tankarna i den utredningen kommer med all sannolikhet att så småningom kunna arbetas in och inrymmas i organisationen vad gäller den privatpraktiserande verksamheten och den distriktspraktiserande verksamheten. Jag anser inte att det var behövligt i det här läget.

Herr talman! Jag beundrar Anita Brodéns sätt att vinkla sig ur frågan om utredningen som kommer om en månad. Man fattar ett beslut i riksdagen om en ny veterinär organisation. Sedan, när utredningen kommer, ska man på något sätt kunna inlemma resultatet som den kommer fram till i den organisation som vi har fattat beslut om i dag. Jag är ledsen, Anita Brodén. Jag tycker inte att det är ett seriöst sätt att angripa frågan. Jag vet inte vilka kontakter de borgerliga ledamöterna har haft med expertisen inom det veterinära smittskyddsområdet under de här åren. Jag har träffat många framstående människor på det området som är oerhört bekymrade för det som sker i dag. Jag tycker att man från borgerligheten i alla fall kan visa lite ödmjukhet och ta det på allvar.

Herr talman! Vi tar smittskyddsfrågan på största allvar. Precis som Helén Pettersson nämnde i sitt anförande vet vi att det finns risker vad gäller både klimatförändringar och allt vad som har skett. Vi kan förvänta oss ökade smittrisker. Därför är smittskyddsfrågan så oerhört viktig. Men det jag ville säga med det här är att själva organisationen är en sak, medan vilka krav och uppgifter som sedan åläggs är en annan sak. Det kan mycket väl inrymmas i detta. Nu fastställer vi en oerhört bra organisation. Jag skulle vilja lugna alla tittare och lyssnare runt omkring i landet. Här presenterar vi något som kommer att kunna bli riktigt bra. Vi tar vara på den kompetens som finns i distriktsveterinärorganisationerna, men vi ger också möjlighet för många andra att arbeta på lika villkor och att öppna en egen verksamhet, precis som Bengt-Anders Johansson nämnde. Vi vet att det också inspirerar och stimulerar. Det allra viktigaste är kompetensen och engagemanget. Jag vet att det finns en otrolig kompetens hos Jordbruksverket. Man följer de här frågorna. Man har visat under de senaste åren att man har klarat av många svåra situationer, till exempel då vi drabbats av blåtunga. Jag skulle vilja lugna alla lyssnare och tittare. Det här kommer att bli bra!

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till förslaget i miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 7 och avslag på samtliga reservationer. Hur svensk veterinärverksamhet ska vara organiserad har varit en fråga för riksdagen i många år. Det har vi hört. Riksdagens revisioner riktade 2002 kritik mot distriktsveterinärorganisationen och organisationen av viss veterinär myndighetsutövning. Det resulterade i ett tillkännagivande som s-regeringen tog till sig; man tillsatte en utredning som skulle se över att det uppnåddes konkurrens och neutralitet mellan de olika veterinärkategorierna. Herr talman! Utifrån dagens debatt är det värt att hålla i minnet att det var den socialdemokratiska regeringen som tillsatte utredningen. Då förslaget som utredningen lämnade fick mycket stark kritik gav vår alliansregering Jordbruksverket och Livsmedelsverket uppdraget att komplettera. Det som man kom fram till där ligger till grund för den proposition utifrån vilken vi i dag har ett betänkande att ta ställning till. Herr talman! Som kristdemokrat är jag glad över det förslag som ligger på bordet. Det löser ett antal mycket viktiga frågor. Den viktigaste är att regeringen och riksdagen har att tillse att det finns förutsättningar för en väl fungerande vård för lantbrukets djur såväl som sällskapsdjur. Det är vår viktigaste uppgift. Näst är att det finns en väl fungerande organisation den dag då allvarlig smitta och allvarlig sjukdom drabbar djur i vårt land och också människor - det finns en överföringsmöjlighet - att det finns en väl fungerande jourverksamhet som täcker hela landet, att de lantbrukare som bor i djurglesa områden, inte minst i norra Sverige, men även i bygder på andra håll i Sverige, ska ha rimlig tillgång till veterinär verksamhet och ha rimlig kostnad för detta samt att vi genom dagens beslut också tillser att det finns tävlingsveterinärer som har möjlighet att fungera som myndighetspersoner oavsett om de är statligt eller privat anställda veterinärer. Herr talman! Alla dessa att-satser är så tydligt preciserade i propositionen och betänkandet att jag för min egen del satt och funderade i går på om inte debatt vore överflödig i ämnet. Men vi har en debatt som belyser en stor skillnad mellan den rödgröna oppositionen och regeringen, och för första gången en samlad opposition. Det är glädjande att veta vem man har att debattera med. För regeringen är det en väl fungerande verksamhet på marknadsmässiga villkor som är ledstjärnan. Men en väl fungerande verksamhet är det väsentliga. Det har inte varit fallet tidigare. Regeringen har en tilltro till att det finns många veterinärer som kommer att vilja driva egen verksamhet och vill vara företagare inom detta område och att dessa såväl som de distriktsveterinärer som kommer att finnas kvar är beredda att ta tydligt ansvar för en väl fungerande beredskapsorganisation. Herr talman! För oppositionen verkar det som att statlig organisation är ett självändamål. Den omdaning som nu föreslås och som vi kommer att besluta om här i dag innebär att Jordbruksverket på ett ansvarsfullt och väl strukturerat sätt kommer att möjliggöra för flera veterinärer att bli egenföretagare. Bengt-Anders Johansson har tydligt beskrivit hur den processen ska gå till. Vi kommer också för första gången att tydligt kunna se vad det är vi får för de skattepengar vi sätter i detta viktiga arbete. Vad är det de används till? För första gången kommer vi att kunna säga att vi vet det. Herr talman! Genom dagens beslut kommer vi bort från misstankar som funnits - rätt eller fel - om att distriktsveterinärerna har kunnat subventionera sin sällskapsdjursverksamhet genom de ersättningar man får från staten för att uppehålla en beredskapsorganisation för lantbrukets djur. Med dagens beslut kommer också fler veterinärer än i dag att involveras i smittskydd och jourberedskap. Jag tycker mig känna en parallell till en annan känd diskussion i den här kammaren. Jag behöver väl bara säga "apotek", så associerar väl alla till en debatt. Det kommer också att bli tydligare vad de distriktsveterinärer som kommer att vara kvar i den organisationen framgent kommer att få syssla med förutom lantbrukets djur. De ska bedriva vård för hästar och sällskapsdjur på primärvårdsnivå. Det är i propositionen tydligt beskrivet vad det innebär. Övrig vård ska hanteras av andra aktörer. Delvis är det så redan i dag. Jordbruksverkets egen organisation kommer också i och med dagens beslut att bli tydligare, såtillvida att detta nu tydligt skiljs åt. Bengt-Anders Johansson tog bilden av en brandvägg - det är väl det här vi inte kommer igenom när vi ska ut på nätet ibland. Det är så det ska fungera. Jordbruksverket ska ha en tydlig beställarorganisation och en tydlig tillsynsorganisation. Det är tydligt att det här är ett bra svar på den revisionskritik som kom 2002. Det har tagit ett tag att komma hit. Det skulle vara önskvärt att oppositionen rannsakade sig. Det var långt mellan 2002 och 2006. Herr talman! När det gäller tävlingsveterinärorganisationen har oppositionen även här riktat kritik mot att privata aktörer ska få ingå i den. Regeringen är tydlig och är klart medveten om, vilket också står i betänkandet, den kritik från EU:s kommission som riktats inte bara mot Sverige utan även andra länder för att man inte tydligt skilt på rollerna att vara besättningsveterinär och tävlingsveterinär. Det blir nu tydligt. Regeringen skriver på s. 61 i propositionen att det kommer att tydliggöras att förvaltningslagens regler om jäv med mera kommer att tillämpas på de förordnade veterinärerna. Offentliga veterinärer ska omfattas av offentlighets- och sekretesslagen. Därav följer att de blir skyldiga att tillämpa offentlighetsprincipen. Det kommer att bli mycket tydligare och enklare att följa vad som görs. Herr talman! Jag vill också lyfta fram ett uppdrag som regeringen ger Jordbruksverket. Det är att se över förutsättningarna för att införa ett utökat egetkontrollprogram vid tävling med djur och att se över tydligheten för ban- och tävlingsveterinärernas ansvar och roll. Det är också tydligt beskrivet. Herr talman! Detta är en angelägenhet som det finns ett stort behov av. Vi vill alla se till de djur som finns på kapplöpningar, travbanor och höjdhopp och de hundar som tävlar på olika sätt. De veterinärer som finns där ska göra ett arbete som vi kan följa upp och ha tydlig kontroll på. Herr talman! Med detta betänkande tar vi ett steg mot att även på detta område ge företagsamheten utvecklingsmöjligheter utan att göra avkall på vårt gemensamma ansvar för en säkerhet, en ändamålsenlig veterinärorganisation och ett gott djurskydd. (Applåder)