Beskattning av utomlands bosatta (prop. 2004/05:19)

Herr talman! Jag ska kort introducera nästa ärende som ska debatteras - skatteutskottets betänkande SkU9, Beskattning av utomlands bosatta. Regeringen beslutade den 23 maj 2001 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av frågor beträffande särskild inkomstskatt för utomlands bosatta. Lagen skulle ses över i sin helhet. Dessutom skulle en fråga ses över som rörde skattskyldighet för utländska arrangörer av tillställningar i Sverige vid tillämpning av lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister. Herr talman! Utredningen, som antog namnet SINK-utredningen, överlämnade i februari 2003 betänkandet Beskattning av utomlands bosatta, som har remissbehandlats. I betänkandet samordnas lagstiftning, och i konsekvens med detta gjordes också ändringar i budgetpropositionen för 2005. Med detta överlåter jag nu till kammaren att debattera frågan.

Herr talman! De fyra borgerliga partierna har i en flerpartimotion uttryckt att regeringens proposition i väsentliga delar är bra när det gäller särskild inkomstskatt och allmän inkomstskatt för utomlands bosatta. Vi har dock en bärande invändning. Regeringens förslag när det gäller hur mycket av den samlade inkomsten som ska härröra från inkomster i Sverige för att man ska kunna göra så kallade personliga avdrag är 90 %. Vi är inte säkra på att Sverige kan vara säkert på att undgå kritik från den europeiska unionen om kravet på andelen svenska inkomster sätts så högt som 90 %. En person som har en svensk inkomst som ligger på strax under 90 % av de totala inkomsterna kan riskera att inte få göra avdrag eller motsvarande någonstans - vare sig i Sverige eller i utlandet, herr talman! Den utredning som föregick propositionen, SOU 2003:12, som var benämnd Beskattning av utomlands bosatta , föreslog att den andel som skulle krävas för att man skulle kunna göra personliga avdrag skulle stanna vid 75 %. Denna gräns har också tidigare rekommenderats av EG-kommissionen. Denna procentsats tillämpas också i vårt västra grannland Danmark. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till den gemensamma borgerliga reservationen, där vi föreslår att avdragsrätt ska inträda när andelen svenska inkomster uppgår till minst 75 % av de samlade inkomsterna.

Herr talman! Det är inte lätt att komma efter Ulf Sjösten; då får man sänka talarstolen. Men det innebär inte att jag har lägre ambitioner än vad Ulf Sjösten har. Vi går i dag i skattedebatten från stora frågor, som handlar om anslagen till våra samtliga myndigheter, till en något mindre fråga. Detta berör trots allt en ganska liten grupp. Men i den internationella värld som vi lever i är det mycket möjligt att den gruppen kommer att bli större. Från borgerligt håll är vi, precis som Ulf Sjösten var inne på, angelägna om att uppmuntra gränsövergångarna där människor jobbar i ett land och kanske bor i ett annat. Detta är inte minst viktigt i våra gränsregioner. Öresund nämns i den reservation som är skriven. Men också i den region som jag kommer ifrån, där vi har gränsen mellan Haparanda och Torneå, är det ganska vanligt att man arbetar i ett land och bor i ett annat. Vi tycker därför att kravet på att de svenska inkomsterna ska vara 90 % för att man ska få göra så kallade personliga avdrag är lite väl högt. Den utredning som ligger till grund för propositionen föreslog att nivån skulle ligga på 75 %. Det stämmer också väl överens med den nivå som råder i exempelvis Danmark. Av den anledningen har vi, trots att vi är positiva till själva propositionen, valt att skriva en reservation just vad gäller den biten. Det är också den reservationen, herr talman, som jag yrkar bifall till.

Herr talman! Beskattningen av utomlands bosatta är som vi hörde något som skatteutskottet och denna kammare kommer att fästa alltmer vikt vid, då Sverige och våra grannländer för varje år som går knyts allt närmare varandra. Det måste vara ett mål att svensk arbetsmarknad så mycket som möjligt integreras med andra EU-länders. Det främjar nämligen tillväxt och välstånd samt minskar risken för konflikter i vår del av världen. Det är bland annat i ljuset av detta som betänkandet bör ses. Vi fyra borgerliga partier har, liksom den utredning som föregick propositionen, kommit fram till att den gräns som regeringen har valt att föreslå för när man ska få åtnjuta svenska personliga inkomstskatteavdrag är för hög. I stället för 90 %, som regeringen och majoriteten föreslår, borde den sättas till 75 %. Det enskilt starkaste argumentet för detta är förstås att det grannland som Sverige har störst utbyte med - Danmark - har den nivån. EG-kommissionen har också rekommenderat 75 %. Handen på hjärtat, herr talman, krävs det kanske inte så mycket fantasi för att man ska kunna förstå varför Socialdemokraterna och stödpartierna nu har valt en högre siffra. Det gör man ganska ofta när det gäller beskattning. Lite retoriskt får jag ställa skatteuppbörd mot den här formen av integration, skatteuppbörd mot fri rörlighet och skatteuppbörd mot arbetskraftsutbyte och till och med flexibilitet. I den motion som vi fyra borgerliga partier lämnade in med anledning av propositionen fanns ytterligare ett yrkande vid sidan om gränsdragningsförmågan för personliga inkomstskatteavdrag. Det yrkandet handlade också om inkomstbeskattning av utomlands bosatta. Utskottet har däremot ansett det rimligt att hänskjuta det yrkandet till socialförsäkringsutskottet. I vår motion beskrev vi hur utomlands stationerade svenskar beskattas, eller rättare sagt hur företag som behöver stationera medarbetare under en begränsad period utomlands beskattas. Ett företag som under en begränsad tid stationerar en medarbetare utomlands får betala arbetsgivaravgifter för alla omkostnader som man har för medarbetare. Man får till exempel betala arbetsgivaravgifter om man väljer att betala hyran för en utlandsstationerad medarbetare. Är inte det en nyhet, så säg? Om ett litet verkstadsföretag från Sverige behöver stationera en medarbetare i Tokyo i fem månader för att han eller hon ska upprätta kontakter med kunder eller leverantörer så får företaget betala sociala avgifter för bostadskostnaderna. Alla vet att hyran redan utan svenska arbetsgivaravgifter är hög - för att inte säga väldigt hög - i Tokyo. Slutsatserna blir lite absurda. Jag säger lite för att inte vara så oförsonlig med mina kolleger på andra sidan. Ordningen är kontraproduktiv. Alla svenska företag av tillräcklig storlek ser till att skapa juridiska personer i de här länderna för att undgå den i deras mening orimliga svenska beskattningen. Skatteobjektet är detsamma - den enskilda arbetstagaren - även om skattesubjekten inte är desamma. Ändå anser utskottet att man med detta som förevändning kan skicka frågan till socialförsäkringsutskottet. Jag har i och för sig ingen förhoppning om att vårt yrkande skulle ha nått större framgång hos majoriteten i det utskottet än vad det skulle ha gjort i skatteutskottet, men jag hade gärna sett att frågan hade diskuterats och behandlats av skatteutskottet som den skattefråga den är och med de konsekvenser den får för de små företag som har kontakter utomlands. Den så kallade SINK-utredningen borde givetvis ha innefattat även ovanstående frågeställning, liksom propositionen som nu behandlas av riksdagen borde ha innefattat frågeställningen om utlandsstationerade. Det är oppositionen som i elfte timmen får göra majoriteten uppmärksam på detta, och då är det som vanligt för sent - i alla fall för den här gången. Jag yrkar bifall till reservationen.

Herr talman! Jag vill för Centerpartiets del yrka bifall till den gemensamma borgerliga reservationen. Argumenten för den har redovisats väl här av tidigare talare. Utskottsmajoritetens och regeringens förslag är bland annat att om en skattskyldig som är bosatt utomlands tjänar in 90 % eller mer av sin inkomst i Sverige ska beskattning kunna ske enligt inkomstskattelagen. När denna princip, 90 %, ska skrivas in som lagtext används i stället för konkreta sifferuppgifter uttrycket att inkomsten uteslutande eller så gott som uteslutande ska härröra från Sverige. Vid närmare eftertanke tycker jag som lekman att detta inte är någon vidare bra formulering. En lagtext ska förvisso vara exakt avvägd, men den bör också vara så begriplig som möjligt och korrespondera med ord och begrepp såsom de faktiskt används i vårt språk av oss svenskar. Står det i lagen att inkomsten uteslutande eller så gott som uteslutande ska ha tjänats in i Sverige skulle jag, och de flesta andra tror jag, tolka det så att det handlar om 100 % eller kanske 99,9 % eller 99,5 %. Så tolkar jag den språkliga valören. Herr talman! Jag har med förskräckelse prövat denna formulering på den här kammaren. Om lagtextens formulering skulle användas består kammaren tyvärr uteslutande eller så gott som uteslutande av andra partier än Centerpartiet. Det gör lagtexten närmast demokratiskt tvivelaktig. Jag tycker att man i framtiden bör hitta bättre uttryck i lagtexten än vad som kommer att beslutas om här i dag.

Herr talman! Alla medborgare ska uppfatta skattesystemet som rättvist och förståeligt. Dessutom ska man få veta vad skatterna ska användas till. Men jag tror inte att det är en bra idé att utgå ifrån hur vi ska använda skatteintäkterna när det gäller den här lagstiftningen. De är nog inte av den arten att vi kan precisera att de ska gå till vård, skola eller omsorg. Jag är inte heller riktigt säker på att det här betänkandet bygger på att medborgarna kommer att sätta sig in i det och känna att det är förståeligt och lättbegripligt. Det berör inte speciellt många i Sverige. Däremot tror jag att man kan se hela det här betänkandet ur ett rättviseperspektiv. Vi blir mer och mer internationaliserade. Vi är med i EU, men alla är inte lika övertygade om hur bra det är. Jag tycker att det är alldeles utmärkt, men det gör inte alla. Det finns en viss misstänksamhet inför hur EU-utvecklingen och EU-samarbetet kommer att kunna utnyttjas av andra när det gäller den fria rörligheten där man kan bo i ett land och jobba i ett annat. Det finns en oro. Jag tror att vi ska vara tydliga och tala om att detta är en del av det. Bor man utomlands och arbetar i Sverige ska man också betala en skatt som är rimlig i förhållande till vad vi övriga gör som bor och verkar i Sverige. Det ska inte kännas som om andra utnyttjar vårt system. Jag tror att det är bra att hela det här systemet bygger på detta att man tar ett genomsnitt av kommunalskatten. Eftersom man inte bor i en kommun kan man inte ta den skatten, utan man tar ett genomsnitt. Jag tycker att det bör uppfattas som ganska rättvist. Jag tror också att det kommer att uppfattas som rättvist eftersom det finns ett eget ansvar. Om det inte finns någon som betalar in skatten åt mig, har jag ett eget ansvar för att betala min skatt här i Sverige om jag jobbar här. Jag tror att alla kommer att förstå det och känna att det kan vara rimligt. Sedan har vi nivån på 90 % för att få göra de här avdragen. Utredningen och de borgerliga partierna har föreslagit en nivå på 75 %. Jag tror att det även här finns en viss rättvisetanke, en viss rättvisekänsla, som man ska bygga detta på. Vi ska försöka hitta ett system som blir så lika som möjligt både för dem som bor i ett annat land och jobbar här och för dem som bor här och jobbar här. Då är nivån på 90 % ganska rimlig. Jag vill inte påstå att en nivå på 75 % är orimlig, men jag tror att man ska ligga så nära de svenska normerna som möjligt. Framför allt ska man inte kunna pendla mellan de olika systemen. Därför vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen. Som avslutning vill jag säga att det finns en uppfattning hos många medborgare att politiker käbblar så mycket. De undrar varför man inte hjälps åt och har en enhetlig syn på saker. Alla säger att det här är ett bra lagförslag som man ställer upp på, men på något sätt måste man hitta något lite där man kan göra en avvikelse. De borgerliga partierna vill visa att de vill ta ut en lägre skatt. Jag tycker att det är synd. Det här är en principiellt viktig fråga. Den berör som sagt var inte så många, men man kommer att uppmärksamma hur vi hanterar den. I reservationen skriver reservanterna att de inte är säkra på att 90 % är bra. Men ni är säkra på att 90 % inte är bra. Jag har tyvärr glömt bort vem det var, men någon av debattörerna sade: Tänk om man hamnar precis under 90 %. Då får man inte möjlighet att göra det här avdraget. Nej, men tänk om man hamnar precis under 75 % då. Då har man inte heller någon möjlighet att göra avdrag. Så är det ju alltid när det gäller regler. Så fort det finns ett streck som man hamnar över eller under, får det konsekvenser. Det har inte med reservationen till den socialdemokratiska regeringens förslag att göra. Det handlar alltid om det. Om det finns en gräns på 50 kilometer i timmen och man kör 52 så är det för fort. Är man under 90 % får man inte göra de här avdragen enligt det här skatteavtalet. Skulle man hamna under 75 % har man inte heller rätt att göra dessa avdrag enligt den borgerliga reservationen. Logiken är måttlig.

Herr talman! Nej, logiken är inte alls måttlig, utan vi följer den logik som till exempel Danmark tillämpar. Det är en gränsproblematik som finns där och som majoriteten inte alls adresserar sig till. Det sades också lite raljant att det handlar om ifall man ligger några procent över eller under. Nej, det handlar inte om bara några procent utan om 15 %. Det är också så att ju längre ned man kommer, desto större blir förståelsen för den här typen av lösningar. Det handlar inte heller bara om att man bor utomlands och jobbar hemma, utan man kan ha arbetsgivare hemma men jobba och bo utomlands. Den som gör det kan under vissa förutsättningar tycka att det är bättre att beskattas enligt inkomstskattelagen än enligt Sink, lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta. Vi hörde alldeles nyss att EU är bra, att integrationen och arbetskraftsutbytet ska öka och att den fria rörligheten och flexibiliteten ska främjas. Ni drar då på er sådana misstankar som vi har om att det så att säga är fiskus som är ute och fiskar och vill ha ut maximalt av medborgarna och andra skatteobjekt. Min fråga är då: Tror du att en avdragsrätt som inträder vid nivån 90 % förbättrar eller försämrar integrationen eller ökar eller minskar den fria rörligheten? Ökar eller minskar den arbetskraftsutbytet?

Herr talman! Jag avslutade utifrån ett perspektiv att det hos många finns en misstro mot politiker för att de bara käbblar och tredskas. Det uppkommer också en uppenbar risk för en sådan misstro när till exempel en debattör inte lyssnar på de inlägg som görs. Jag började med att säga att det här lagförslaget inte är av den arten att vi behöver förklara vad alla olika skatteintäkter ska gå till, för det är inte fråga om så stora summor att det behöver specificeras vart de ska gå. Sedan får jag i repliken höra att förslaget är motiverat av fiskala skäl. Jag tycker att politikerjobbet får en dålig klang när man använder argument på det sättet. Det som jag anfört är inte fiskala skäl, att få in så mycket pengar som möjligt, utan att ordningen ska uppfattas som så likvärdig och rättvis som möjligt för den som bor utomlands och arbetar i Sverige. Man ska betala skatt på samma villkor men också ha de olika avdragsmöjligheter som vi har i vårt skattesystem. Jag har sagt att dessa möjligheter ska vara så lika som möjligt. Om nivån ligger på 90 % eller på 75 % kommer inte att vara det minsta avgörande för hur vi klarar integrationen eller för hur stort arbetskraftsutbyte vi kommer att få mellan olika länder. Det avgörande är hur attraktivt det är att arbeta i Sverige.

Herr talman! Jag tror att det stora problemet för oss politiker - och jag riktar mig då naturligtvis också till Mats Berglind - är när vi själva säger att vi käbblar. Jag käbblar inte utan försöker att bedriva en saklig debatt. Sådana här självutlämnande recensioner av den egna debatten tycker jag bara är konstiga. Jag kan inte förstå dem. Jag har inte på något sätt försökt ifrågasätta att du skulle ha försökt specificera hur skatterna från Sink skulle gå till vård, skola och omsorg, som du sade. Jag talade om att det gällde fiskus, hur man får in skattepengarna. Ni brukar ändå rent generellt lägga er på nivåer som ligger mer åt det hållet än åt det andra hållet. Det är väl inte ofint att säga att den höga skattekvoten är något som ni värnar. Ni vill naturligtvis också rättvist fördela skattemedlen, och det kan ju hedra er, men frågan var om detta främjar det som du var så positiv till: integration, EU och fri rörlighet. Då blir argumentet för att lägga sig på den höga nivån att man skulle vara avundsjuk hemmavid. Det kokar ned till detta, och jag tycker att det inte håller. Vi lever, som du sade, i en ny och internationaliserad tid, och då ska vi väl för allt i världen i vår skattelagstiftning också lägga oss på ett sådant sätt att det i det här fallet motsvarar Danmarks förhållanden och även stimulerar integration, fri rörlighet, flexibilitet och arbetskraftsutbyte. Jag tycker att det är solklart. Det är en klart logisk argumentering utan något fel. Det är inte fråga om något politiskt käbbel, utan jag vill i stället ha raka svar.

Herr talman! Det som jag reagerade på var att jag inledningsvis så tydligt hade sagt att det här lagförslaget inte har tillkommit för att ta in så mycket skattepengar som möjligt. Sedan får jag i repliken höra att det är en fiskal fråga, som bara handlar om att ta in så mycket skatt som möjligt. Nej, jag kallar det inte avundsjuka, för det har en dålig klang och vibrationer som jag inte ställer upp på. Jag tror faktiskt inte att det är det som det handlar om, men det finns en rättvisetanke hos många människor om att vi ska behandlas lika. Jag tror att det är en bra idé att man även om man bor i ett annat land och jobbar i Sverige ska behandlas så lika som möjligt. Det handlar kanske inte minst om lönesättning, som är ett väldigt aktuellt ämne just nu, men den frågan ska vi ju inte debattera här. Nej, jag tror att det här är ett bra förslag, som får en förankring hos medborgarna. Jag tror att det här kommer att fungera, och jag tror inte att det kommer att försämra arbetsmarknaden inom till exempel EU.

Herr talman! Jag delar uppfattningen att det är bra ju mer vi kan vara överens när vi fattar beslut i Sverige, men ibland är vi inte det. Jag håller med om att vi här är överens om principerna. Sedan är det inte en obetydlig eller så gott som obetydlig skillnad mellan att lägga sig på 90 % eller på 75 % nivå. Om vi ser det ur individernas synpunkt har det relevans om man ligger i det inkomstskiktet med sin andel av inkomsterna från Sverige. Då tycker jag att argumentationen bör vara att nivån 75 % är ett bättre förslag. Men det kan vi i lugn och ro diskutera och acceptera att vi har olika syn på detta. Jag tycker inte att vi har käbblat. Jag vill fråga Mats Berglind om en sak i den här lagtexten, som jag rätt nyligen kom att tänka på. Låter inte formuleringen "uteslutande" eller "så gott som uteslutande" snarare som 100 % och inte som 90 %?

Herr talman! Det är en skillnad i tonläge i den här replikrundan. Låt oss nu fundera. Jag hoppas på att en riksdagsmajoritet röstar igenom förslaget om nivån 90 %, men man ska också vara öppen för att det kan visa sig att detta beslut har negativa konsekvenser. Jag tror inte det i dag, men man ska alltid vara öppen för att det kan komma fram nya fakta och inträffa nya saker. Det är inte mycket vi vet om skattesystemet i framtiden. Det enda vi säkert vet är att det inte kommer att vara som det är i dag. Det kommer alltid att behöva förändras. Översyner och justeringar kommer alltid att behöva göras. Skulle det inträffa i det här fallet tycker jag att vi ska gå in i en öppen dialog om detta för att se om något behöver göras. Men vi ska nog först se hurdant utfallet blir innan vi drar alltför stora växlar på de olika förslagen. När det gäller lagtext känner jag mig - det ska jag ärligt erkänna - ute på lite skakig mark. Jag tycker att en lagtext ska vara så tydlig som möjligt. Även här finns det anledning att justera. Jag är helt öppen för din linje att det ska vara klart och tydligt så det inte blir tolkningsproblem när det sedan så småningom ska tolkas.

Herr talman! Jag tackar för synpunkterna. Om riksdagen i dag inte röstar på 75-procentsalternativet, vilket jag hoppas, tar jag vara på Mats öppning i frågan.