Avlägsnande - en ny form av särskild handräckning

Herr talman! Kojor, tält och husvagnar - tillfälliga bosättningar på privat mark gör att ägaren inte kan använda marken. Ofta måste markägaren städa, sanera och återställa marken efteråt. Men den som bosätter sig på annans mark utan tillstånd gör sig skyldig till ett brott.

Herr talman! Jag tror att det är viktigt att vi från början i denna debatt slår fast vad det är vi talar om: att man olovligen tar sig tillträde till annans mark. När markägare ser sin skog eller mark under stort slitage ockuperas av bosättare måste det finnas effektiva medel för avhysning. Det handlar om förtroendet för vårt rättssamhälle. Därför är det bra att det nu blir enklare för markägare att få tillbaka sin mark när personer har bosatt sig där utan tillstånd och att lagen börjar gälla redan den 1 juli i år.

Äganderätten är en fundamental rättighet. Den är stadgad i vår grundlag och i Europakonventionen. Det är en förutsättning för tillväxt och förädling. Att man kan råda över sin mark är en förutsättning för att man ska kunna utveckla de värden vi alla sedan kan njuta av inom ramen för allemansrätten.

De osanitära och miljöpåverkande boplatser vi har att göra med etableras inte inom ramen för allemansrätten. Den nuvarande lagstiftningen är högst otillräcklig för att adressera situationen och innebär stora kostnader för markägaren. Vid exempelvis saneringen av fastigheten i Sorgenfri i Malmö ålades ägaren att betala flera hundra tusen kronor. Jag säger det igen: Markägaren ålades att betala, inte de som olovligen bosatt sig där.

Polisen är den främsta aktören när det gäller att beivra bosättningars etablerande. Med stöd av polislagen, främst under rubriceringen egenmäktigt förfarande, kan den omständliga processen för avhysning undvikas. Här måste markägare i dag identifiera bosättare och ta stora kostnader.

När resursbrist eller bristande bevisunderlag underminerar polisens förmåga kan handräckning begäras med hjälp av Kronofogdemyndigheten. Det är här den nya formen av handräckning - avlägsnande - ska träda in.

De flesta av dessa handräckningar görs intermistiskt. Kronofogden anser denna snabba hantering vara den bästa, då den kortar handläggningstiden. I delar av Sverige är den interimistiska processen nödvändig för att förebygga att bosättare systematiskt bränner sina lägerplatser efter anmodan om avhysning. Möjligheten till interimistiskt förfarande föreslås kvarstå, vilket är bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avlägsnande - en ny form av särskild handräckning

Regeringens proposition har haft rätt utgångspunkt men inte tillräckliga ambitioner när det gäller möjligheten för markägare att värna sin egen mark. Det förslag som regeringen lade fram har under behandlingen i riksdagen blivit avsevärt bättre. För oss kristdemokrater har det varit viktigt att än tydligare stärka markägarnas rättigheter genom att snabba på processen med att flytta på dem som bosatt sig, så att det går att freda marken. Därför är jag glad över att vi genom riksdagsarbetet har fått gehör för att processen ska kunna gå snabbare och inte belasta markägaren ekonomiskt på ett orimligt sätt.

Tidsramarna har med hjälp av riksdagsmajoriteten kunnat kortas. Erfarenheten av bosättningar är: Ju längre de får vara kvar, desto större blir de, och desto svårare är det vid avhysning. Regeringen gick bortom utredningsunderlaget och förlängde handläggningstiderna och tidsfristerna. Utskottet föreslår två ändringar i regeringens lagförslag. Tidsfristen för ett avlägsnande ska vara fem dagar från det att den svarande underrättats om verkställigheten. Och kronofogdens handläggningstid bör vara tre veckor från det att handlingarna kommer in.

De regler för avhysning som regeringen nu inför får också med sig våra krav på uppföljning. Därför finns det fyra tillkännagivanden till regeringen.

Det första är: Enligt utskottet bör regeringen senast årsskiftet 2017/18 ta nödvändiga initiativ till en uppföljning av regleringen.

Det andra är: Regeringen bör ta initiativ till att Polismyndighetens befogenheter att hantera kvarlämnad egendom i samband med ett ingripande mot en otillåten bosättning med stöd av polislagen förtydligas.

Det tredje är: Regeringen bör även återkomma med ett lagförslag som innebär att samma ansvar för kostnader ska gälla alla vid utslaget kända svarande.

Det fjärde är: Regeringen bör ta initiativ till att sökandens ansvar för förrättningskostnader begränsas.

Kristdemokraterna hade helst sett att markägarna helt sluppit en ekonomisk utgift för rätten att freda sin mark.

Det kanske mest märkliga inslaget i regeringens proposition är införandet av proportionalitetsbedömningen. Regeringen anser att det är lämpligt att ifrågasätta om markägaren har rätt till mark i en proportionalitetsbedömning. Det är ett helt nytt inslag som kronofogden nu ska bocka av i den process som föregår en verkställighet. Kristdemokraterna kommer mycket noggrant att följa hur detta tar sig uttryck och om detta inslag medför försenade processer och kränkningar av äganderätten. Om så är fallet kommer vi att agera.

Med det yrkar jag bifall till reservation 8.

Herr talman! I dag debatterar vi, som sagt, propositionen Avlägsnande - en ny form av särskild handräckning.

Förslaget ska göra det enklare och mindre kostsamt för fastighetsägare att få hjälp med avflyttning av människor som olovligen bosatt sig på deras mark eller fastighet. Samtidigt ska lagförslaget säkra en rättssäker process för dem som uppehåller sig på platsen.

Vi har under de senaste åren sett att otillåtna bosättningar etableras på allmän plats och privat mark runt om i Sverige. Dagens regler om särskild handräckning har inte varit anpassade efter den situationen. Därför har det varit viktigt att ta fram en ny lagstiftning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avlägsnande - en ny form av särskild handräckning

Men parallellt med arbetet med att ta fram en mer ändamålsenlig lagstiftning har Polismyndigheten tagit fram nya rekommendationer. De rekommendationerna syftar till att polisen ska vara mer aktiv och bedriva ett mer enhetligt och juridiskt riktigt arbete med otillåtna bosättningar. Tidigare har fastighetsägare hamnat i en omöjlig situation när de vänt sig till polisen, som hänvisat till kronofogden. Och kronofogden har i vissa fall nekat ansökan om särskild handräckning eftersom man inte har kunnat identifiera dem som har bott på platsen.

Men nu förbättras hanteringen på båda håll för att man ska få ordning på den här situationen. Polisens roll har blivit tydligare. De kan ingripa med stöd av polislagen. Och utbildning pågår runt om i polisorganisationen för att öka kunskapen om hur man ska hantera otillåtna bosättningar.

Som jag sa är i första hand otillåtna bosättningar eller ockupation av en fastighet ett ärende för polisen. När bosättare eller ockupanter gör sig skyldiga till egenmäktigt förfarande men även andra brott, till exempel hemfridsbrott, ska polisen ingripa med stöd av polislagen. Trots det finns det ett behov av kompletterande regler och förändringar i lagstiftningen. I dag tar vi hand om detta i riksdagen så att de nya reglerna kan börja gälla från och med den 1 juli i år.

Utskottet ställer sig bakom att det ska införas en ny form av särskild handräckning. Det nya och mer effektiva förfarandet ska kallas för avlägsnande. Lagen ska hjälpa markägare att få tillbaka nyttjandet av sin mark på ett mer enhetligt och säkert sätt.

Eftersom det många gånger har varit svårt för den enskilde att få tag i personuppgifter från dem som uppehåller sig på hans eller hennes mark ska man nu kunna ansöka om avlägsnande utan att behöva identifiera alla de svarande, just för att detta i många fall har varit väldigt svårt. Även personer som har tillkommit till platsen efter ansökan till kronofogden ska kunna avlägsnas.

Samtidigt som vi gör det enklare för fastighetsägare att få tillbaka rådighet över sin mark finns det behov av att se att de som uppehåller sig på annans mark hanteras på ett bra och rättssäkert sätt. Många gånger handlar det om människor i en särskilt utsatt situation, och det kan även finnas barn med i bilden. Därför lagfästs proportionalitetsbedömningen i fråga om avlägsnande, för det ska inte råda något tvivel om att en sådan ska göras.

Utgångspunkten är att markägaren ska få tillbaka rådighet över sin mark som någon annan har använt utan tillåtelse, men det är viktigt att Kronofogdemyndigheten inte slentrianmässigt ger företräde till sökandes intresse utan något slags bedömning. Detta förfarande görs i två steg. Först prövas ansökan, bedömningen görs och beslut fattas. Det andra steget är verkställigheten, där själva avlägsnandet sker.

En intresseavvägning ska också göras i verkställighetsskedet. Det är dock inte någon överprövning av beslutet utan en avvägning av hur och när avlägsnandet på bästa sätt kan genomföras. Där behöver hänsyn tas till dem som uppehåller sig på annans mark, även om de gör det olovligen. De måste kunna få ordna med avflyttning på ett bra sätt som tar hänsyn till barns bästa. Det måste också säkras att man får tillgång till information och har möjlighet att komma i kontakt med sociala myndigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avlägsnande - en ny form av särskild handräckning

I denna intresseavvägning - precis som det låter handlar det ju om en avvägning mellan två olika intressen - ska man dock även ta hänsyn till om markägaren till exempel riskerar stora kostnader om verkställigheten fördröjs.

Herr talman! Som jag sa tidigare är otillåtna bosättningar i första hand ett ärende för polisen. Själva verkställigheten kostar ingenting för individen. Andrahandsalternativet är att sökanden får en möjlighet att själv ta initiativ för att åtgärda problemet och ansöka om avlägsnande hos kronofogden.

Detta är ingen service som staten erbjuder gratis. Även när man ansöker om avhysning eller fastställande av skuld hos Kronofogdemyndigheten kostar det pengar, även om dessa kostnader generellt sett är ganska låga.

Vi vet dock att risken för att kostnaderna ska bli höga är större ju fler som är svarande, och därför har utskottet ett tillkännagivande till regeringen om att begränsa kostnaderna för den sökande, i det här fallet markägaren. En begränsning av kostnaderna görs också i propositionen genom att sökande inte behöver ta ansvar för kvarlämnad egendom och hanteringen av den, något som också kan bli väldigt kostsamt.

Sammanfattningsvis ligger huvudansvaret för att avlägsna personer som utan tillstånd bosatt sig på annans mark hos polisen. Samtidigt ska det bli mycket enklare att få hjälp från Kronofogdemyndigheten. Med de nya reglerna blir det enklare att avlägsna personer utan krav på identifiering. Samtidigt införs regler som stärker rättssäkerheten för de svarande. Markägaren ska också kunna få hjälp utan att kostnaderna blir för höga.

Vi har funnit en stor enighet kring förslagen i utskottet, och jag hyser en stor förhoppning om att vi vid den snabba utvärdering som utskottet kräver ska se att målen med lagstiftningen uppfylls.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 4.

(Applåder)

Herr talman! Tillsammans med rösträtten och yttrandefriheten utgör äganderätten en del av demokratins och den moderna civilisationens grundbult. Där inte äganderätt har funnits genom historien har även rösträtt och yttrandefrihet saknats. Detta tycker jag att vi bör ha som utgångspunkt när vi diskuterar de här frågorna.

Sverige har en stolt tradition av att försvara och värna äganderätten. Men vi har på senare år kunnat se tendenser till att äganderätten har kommit att kringskäras av var för sig möjligen lovvärda intressen som dock tillsammans har skapat en helhet där det har varit svårt för enskilda att tillvarata sin äganderätt. Och om man inte kan tillvarata sin äganderätt, herr talman, är ju äganderätten bara någonting som finns på ett papper men som inte kan utövas.

Caroline Szyber inledde debatten med att tala om ockupanterna på Sorgenfri i Malmö, och jag tycker att det är ett exempel som beskriver det problem vi har i Sverige i dag. Det är inte bara på Sorgenfri i Malmö som vi har haft och har det här problemet, utan det ser ut så på en lång rad platser runt om i landet.

Det upprättades alltså en kåkstad i Malmö, och miljönämnden konstaterade att så här får man faktiskt inte göra. Här får man inte bo. Men markägaren som ägde fastigheten och som aldrig hade gett någon tillstånd att upprätta en kåkstad kunde inte tillvarata sina intressen. Markägaren kunde inte få de människor som fanns i kåkstaden avflyttade på ett enkelt sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avlägsnande - en ny form av särskild handräckning

Vad gjorde då samhället i stället för att tillhandahålla en möjlighet att avlägsna ockupanterna? Samhället hotade med vite. Samhället avkrävde markägaren kostnader för att sanera en nedskräpning som markägaren över huvud taget inte hade någon skuld till.

Detta är väl det mest Kafkaliknande vi har sett i Sverige på lång tid, och tyvärr är det inte bara på Sorgenfritomten i Malmö som vi har sett detta. Vi har sett exakt samma problematik med bärplockarläger runt om i Sveriges skogar. Det har varit ett stort problem i mitt hemlän Dalarna, där människor utan tillstånd från markägaren förstör naturvärden, förstör miljön och marken och beter sig hotfullt.

Detta är naturligtvis helt oacceptabelt, och därför är den här propositionen välkommen. Den är än mer välkommen sedan Alliansen har bidragit till att göra den väsentligt bättre än hur den skisserades från början. Vi får inte glömma att det som sas från början var att det i vissa fall skulle göras dyrare för markägaren att tillvarata sina rättigheter än vad som nu är fallet. Detta har vi nu förhoppningsvis satt stopp för.

Vi har också fått bort det strikta kravet på identifiering, vilket i praktiken har omöjliggjort för markägare att tillvarata sina intressen. Vem vill låta sig identifieras när man ockuperar en bit mark om man vet att ockupationen kan fortgå om man inte låter sig identifieras? Det var ett generalfel inbyggt i den tidigare processen som har drabbat enskilda markägare.

Jag har själv varit ute och träffat markägare i Dalarna som känner att de inte har möjlighet att tillvarata sina rättigheter. Då befinner sig samhället på ett sluttande plan, därför att det som händer då är att människor börjar ta lagen i egna händer. Det finns exempel på hur människor har grävt av skogsbilvägar som annars utgör utmärkta infartsvägar för att folk ska kunna ta del av allemansrätten i vårt vidsträckta land. Man gräver av skogsbilvägar helt enkelt för att man vet att om man får en ockupation på sin mark där människor kommer och slår läger och förstör, ja, då är det förknippat med kostnader som man inte kan bära.

I exemplet Sorgenfri i Malmö handlade det om en fastighetsägare som förmodligen var mer stadd vid kassa än vad de flesta privatpersoner som äger mark är. Likväl är det principen det handlar om, där man anmodas att betala 375 000 kronor för att städa upp mark som någon annan har förstört utan att man har haft möjlighet att freda sig emot det.

Detta är en viktig proposition, och den har blivit bättre tillsammans med Alliansen.

(Applåder)

Herr talman! Sverigedemokraterna anser att polisen alltid ska ingripa mot olagliga bosättningar och så kallade kåkstäder. Om någon ockuperar annans mark ska det hanteras som ett pågående brott, och ingripandet från polisen ska ske omgående. Först om det har funnits ett arrendeavtal och det har skett en betalning bör det vara möjligt att hänvisa till någon form av besittningsrätt.

Vi ställer oss ändå bakom flera tillkännagivanden om förbättringar av propositionen. Det gör vi för att trots allt underlätta för markägaren i de fall markägaren tvingas begära avlägsnande. Jag vill dock vara tydlig med att markägaren alltid först bör kontakta polisen, då det även i propositionen framgår att polisen i normalfallet ska avhysa personer som olagligen uppehåller sig på marken i strid med allemansrätten. Då ska heller inte markägaren drabbas av några kostnader i form av handläggningsavgifter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avlägsnande - en ny form av särskild handräckning

Det finns olika anledningar till att dessa bosättningar uppstår. I norra Sverige finns så kallade bärplockarläger. Människor har tyvärr ofta lurats hit för att plocka bär, och under tiden bor de i tillfälliga läger. Här borde man även gå på dem som lurar hit människorna och skapar problemet.

Sedan finns så kallade tiggarläger, där människor utnyttjar den fria rörligheten i EU för att komma hit och försörja sig på att tigga. En del av dem är troligen också hitlurade med förespeglingar om något mer välbetalt. Andra har kanske sett det som enda utvägen. Oavsett är det en mycket dålig lösning för alla inblandade parter att fattiga från andra länder ska tigga på våra gator utanför våra affärer.

När polis eller kronofogdemyndighet tvingar dessa människor att flytta från en plats tenderar de att flytta problemet till ett annat ställe. Det blir en ny markägare som drabbas, och proceduren börjar om på nytt.

För att lösa problemet måste dessa människor antingen ha ett arbete som ger tillräckligt med lön för att ha råd med en laglig bostad, eller också bör de tvingas lämna landet. Vår lösning på problemen med olagliga bosättningar är att använda de undantag för rörelsefriheten i EU som faktiskt finns och som bör respekteras.

När en bosättning avhyses bör polisen kontrollera om personerna lever upp till kravet på ärlig försörjning. Om de inte gör det ska de avvisas från landet. De nya reglerna om avlägsnande tar inte bort hela kostnaden och ger inte heller markägaren någon verklig möjlighet att få ersättning för vare sig några skador eller den uteblivna inkomst som ofta är en direkt följd av bosättningar. För en markägare kan kostnaderna bli stora. Om marken används för odling kan hela årets skörd på området bli förstörd samtidigt som marken efteråt måste saneras - detta även om bosättningen är kvar bara under en kortare tid. Vi hade hellre sett att staten hade tagit ansvar för kostnaderna som uppstår, om man nu inte tänker följa de regler som finns om ärlig försörjning, i stället för att lägga kostnaderna på markägaren.

Herr talman! Om jag nu ska säga något positivt om den nya lagen om avlägsnande är det att man i propositionen konstaterar att det normalt bör vara en arbetsuppgift för polisen snarare än ett uppdrag för Kronofogdemyndigheten. Vi kan alltid hoppas att den nya lagen om avlägsnande inte behöver användas.

Jag avslutar med mina yrkanden. Vi står givetvis fullt ut bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bara bifall till reservation nr 2.

Herr talman! Ibland i politiken står flera intressen mot varandra, ibland står två grupper mot varandra och ibland står två rättigheter mot varandra. Om vi ska ha ett samhälle som håller ihop måste vi se att de motstående intressena kan vara legitima vart och ett på sitt håll. Vi måste stödja de grupper som har en svagare ekonomisk och politisk röst, samtidigt som det är viktigt att behandla andra gruppers intressen med rättssäkerhet och respekt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avlägsnande - en ny form av särskild handräckning

I dag debatterar vi civilutskottets betänkande Avlägsnande - en ny form av särskild handräckning. Betänkandet handlar om en myndighets möjlighet att förflytta människor som bosatt sig eller uppehåller sig på annans mark utan markägarens tillstånd eller om de omfattas av allemansrätten.

Den som bosätter sig på någon annans mark gör det sällan för att den tycker att det är roligt eller för att den har för avsikt att inkräkta utan för att den kanske själv saknar någon annanstans att bo. Att ha rätt att själv eller tillsammans med sin familj bo kvar i sitt hem, oavsett hur det hemmet ser ut, är en mänsklig rättighet som finns inskriven i artikel 8 i Europakonventionen. Samtidigt, precis som Carl-Oskar Bohlin tidigare nämnde, har var och en rätt till sin egendom och mark enligt vår grundlag. Äger du mark ska självklart ingen annan kunna bosätta sig där utan ditt samtycke. Därför anser också jag att den lagstiftning vi nu debatterar och senare i dag ska besluta om är nödvändig.

Det kommer att bli enklare för markägaren att få tillbaka sin mark när personer har bosatt sig där utan tillstånd. Regeringens förslag innebär att det införs en ny form av särskild handräckning, det vill säga avlägsnande. Avlägsnande ska användas vid otillåtna bosättningar på mark, i en byggnad eller liknande när ägaren vill att personen ska flytta på sig. Syftet med propositionen är, som vi också tidigare har hört, att det ska bli enklare för markägaren att få tillbaka sin mark, byggnad eller liknande samtidigt som de som uppehåller sig på platsen ska vara föremål för en rättssäker process.

Herr talman! Jag ställer mig frågan varför människor uppehåller sig otillåtet på någon annans mark. Varför väljer människor att under svåra förhållanden bosätta sig där? Svaret är troligen att de inte har någon annanstans att ta vägen.

Den nya lagstiftningen ska vara tillämpbar i flera situationer, till exempel när människor otillåtet bosätter sig på någon annans mark, när någon bosätter sig eller tar en sommarstuga i anspråk samt när människor inför exempelvis en festival olagligt ianspråktar marken där festivalen ska hållas innan den har börjat.

Herr talman! Jag skulle särskilt vilja beröra frågan om olagliga bosättningar kopplat till EU-migranter. Jag väljer att göra det för att lyfta upp deras situation. Det är en situation som inte kommer att lösas av propositionen utan är ett långt mycket större problem. Många av de EU-migranter som kommer till Sverige gör det för drömmen om ett bättre liv för sig och sina barn.

Det råder stor bostadsbrist i Sverige i dag. Det är klart att om det hade funnits lägenheter eller rum att hyra hade situationen inte varit den som vi har i dag, där människor tvingas bo på ett undermåligt sätt utan tillgång till rinnande vatten och toalett. Det här är personer som redan är marginaliserade av samhället oavsett om de stannar kvar i sitt hemland, hamnat i ett annat europeiskt land eller tar sig till Sverige. En stor andel av dem är romer.

EU:s byrå för grundläggande rättigheter har fastslagit att de ca 10 miljoner europeiska romer som finns på kontinenten är den mest utsatta och diskriminerade folkgruppen på vår kontinent, trots att flera europeiska länder i dag, både inom och utanför EU, förbjuder etnisk diskriminering i sina lagstiftningar. Antiziganismen är spridd och accepterad i hela Europa, och de EU-pengar som är avsedda för stöd till romer når inte fram. Det är ett problem som vi alla har ansvar för på flera nivåer att jobba vidare med för att lösa. I Sverige bor i dag romer som i flera generationer har levt här. Ändå diskrimineras de på den svenska bostadsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avlägsnande - en ny form av särskild handräckning

Herr talman! Med tanke på att romer som har bott här i många generationer diskrimineras på den svenska bostadsmarknaden blir frågan hur det ska gå för de EU-migranter som vill få tak över huvudet. Jag vet att vi inte löser de problemen med den här lagstiftningen, men det som behövs är fler bostäder, mer kunskap och större acceptans i vårt samhälle.

Med tanke på den bostadsbrist som råder i Sverige i dag finns grupper som helt stängs ute från bostadsmarknaden. Det behövs fler bostäder även för de mest utsatta. Det byggs just nu mer än det har byggts på 40 år, men vi bör också se till att det byggs så att de grupper som står utanför också kan ta sig in på bostadsmarknaden.

Kommuner har ett lagstadgat kommunalt bostadsförsörjningsansvar. Varje kommun ska med riktlinjer planera för bostadsförsörjningen i sin kommun. Syftet med planeringen ska vara att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder och att främja att ändamålsenliga åtgärder för bostadsförsörjningen förbereds och genomförs. Jag förstår också att människor som uppehåller sig tillfälligt i Sverige har mycket svårare att ta sig in på bostadsmarknaden och kanske där inte heller kommer att ta sig in på den ordinarie marknaden, men jag skulle vilja lyfta upp ett bra exempel.

I min hemkommun Jönköping har kommunen gått in och finansierat ett härbärge som Kyrkhjälpen öppnat upp för alla utsatta i samhället. Därigenom har också EU-migranterna fått möjlighet till tak över huvudet och dusch. Det finns flera liknande exempel runt om i vårt land. Kommuner jobbar mycket bra med frågorna, och jag tycker att fler ska ta efter.

Herr talman! Civilutskottet föreslår för riksdagen att i huvudsak säga ja till regeringens förslag. Men vi har föreslagit två ändringar. Som ni tidigare hört handlar det om tidsfristen för ett avlägsnande och hur lång Kronofogdemyndighetens handläggningstid ska vara.

Jag är glad att utskottet tillsammans har kunnat komma fram till den här produkten. Som många har sagt blir den troligtvis också bättre.

Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag och säger tack för mig.

(Applåder)

Herr talman! Det här är lite grann Miljöpartiet i ett nötskal. Emma Hult inleder med att säga att det handlar om olika rättigheter som står mot varandra. Vilken rättighet är det som står mot äganderätten här? undrar jag.

Vi ska ha bygglov, vi ska strandskydd, vi ska ha bullerregler, vi ska ha riksintressen, vi ska ha det ena med det fjärde - absolut, tycker Miljöpartiet. Men det är tydligen också en mänsklig rättighet enligt Europakonventionen att ockupera någon annans mark och bo kvar där. Jag kan inte tolka inlägget i talarstolen på något annat sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avlägsnande - en ny form av särskild handräckning

Jag skulle vilja fråga Emma Hult, för tydlighetens skull: Menar alltså Miljöpartiet att det är en mänsklig rättighet enligt Europakonventionen att bo kvar på ockuperad mark bara för att man kallar den sitt hem? Vilken rättighet är det som står mot äganderätten?

Herr talman! Nej, Carl-Oskar Bohlin. Om Carl-Oskar Bohlin hade lyssnat på hela mitt anförande hade han hört att det jag talar om är rätten till en bostad, till tak över huvudet. Det är den mänskliga rättigheten jag talar om.

Jag säger också att jag tycker att den här lagstiftningen är bra, för det är inte rätt att ta annans mark i anspråk. Men vi har två intressen som står mot varandra, och problemet med att människor inte har någonstans att bo löser vi inte med den här lagstiftningen.

Herr talman! Det Emma Hult gjorde var att inleda med att säga att vi här har en avvägning där två intressen står mot varandra. Jag undrar återigen: Vilket intresse är det som står mot värnandet av äganderätten? Hur ska den rätten kringskäras, enligt Miljöpartiet?

Herr talman! Jag har inte sagt att vi ska göra en avvägning. Det jag sa var att ibland står två intressen mot varandra. Ibland står två grupper mot varandra, och ibland står två rättigheter mot varandra.

Jag har också i mitt anförande berört att de här gruppernas intressen ska lyftas fram. Det gör vi också, för nu inför vi rättssäkerhet. Vi inför också en proportionalitetsprincip - det är någon som kommer att göra en bedömning. Det tycker jag är viktigt, framför allt när vi nu inför någonting som kommer att påverka människor som vi inte ens har identifierat. Då tycker jag att det är oerhört viktigt att någon gör den bedömningen.

Jag säger inte att man inte ska ha rätt till sin egen mark. Det ska man absolut. Men det finns fall där markägaren kanske har sagt okej. Man kanske har sagt att det är okej att uppehålla sig och bosätta sig där. Men i ett senare skede vill man inte det. Man kanske har sett konsekvenser eller helt enkelt ändrat sig.

Jag tycker att det är tråkigt att Carl-Oskar Bohlin väljer att tolka det jag sagt i stället för att lyssna på det jag faktiskt säger.

(Applåder)

Herr talman! Ingen undgår väl att lägga märke till de personer som lever på gatan på grund av missbruk, psykisk sjukdom eller att de är pappers och identitetslösa i Sverige och Europa. Riksdagskollegor, tv-tittare och åhörare - det berör oss illa!

Den vanligaste synen här i storstaden är EU-migranterna, som tjänar sitt levebröd på gatan. Det kanske är det enda sätt de har lärt sig.

Den andra är de så kallade asfaltsläggarna, som med sina familjer i släptåg låter sig anlitas för svartjobb i svenska villakvarter på somrarna medan deras husvagnar står uppställda på olika parkeringsplatser i tätorternas utkanter, där familjerna far illa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avlägsnande - en ny form av särskild handräckning

Den tredje, som vi sällan ser, är bärplockarna. De finns långt från städerna, längs skogsvägarna, där de anlitas av oseriösa, skrupelfria företag som i stället för att betala avtalsenliga löner och erbjuda någon form av husrum och anställningstrygghet utnyttjar människor, främst från asiatiska länder, och låter dem leva under vedervärdiga omständigheter medan vi som handlar oftast inte är medvetna eller bryr oss om varifrån bären kommer eller vem som har plockat dem.

Herr talman! Jag vill börja så för att vi ska ägna en tanke åt det som är orsaken till att den här frågan nu kräver ett riksdagsbeslut: människors nöd och utsatthet.

Flera av EU:s medlemmar gör inte tillräckligt för att stötta sina medborgare. I stället fortsätter de att ägna sig åt diskriminering och tvingar medborgare - speciellt romer - till ett långvarigt utanförskap, där det enda alternativet blir att komma till länder där det finns en möjlighet att tjäna lite grann åt sig själv eller åt dem som stannar kvar hemma.

Herr talman! Rumänien, Bulgarien, Ungern och andra länder varifrån de romer kommer som lever i och utanför våra storstäder har ett ansvar för sina medborgare. De ska använda det humanitära stöd som de får av andra EU-länder för att stärka den gruppen. De ska framför allt inte underblåsa eller medverka till det hat som växer fram ur högerextremismen, som är på frammarsch på många håll i Europa.

Vi måste använda vårt EU-medlemskap och andra bilaterala kontakter som vi har till att föra upp romernas situation på agendan och synliggöra förtrycket.

Nog om detta, som tjänar till att ge lite perspektiv på saken. Man ska inte bara peka ut de enskilda bosättarna utan också peka på de bakomliggande orsakerna till att mark ockuperas olagligt och äganderätten inskränks, med den hopplöshet som det i sin tur innebär för många enskilda markägare när de försöker få hjälp av myndigheter med att återfå rättigheterna till sin egendom. Tidigare talare har tagit upp flera exempel på detta på ett bra sätt.

Vi i Centerpartiet är ganska nöjda med hur utskottet lyckats skärpa lagförslaget från regeringen som syftar till att underlätta för markägare att avlägsna otillåtna bosättningar. Vi kan konstatera att det redan i dag finns stöd i lagen för polis att ingripa och avhysa om det gäller allmän plats och inom planlagda tätorter men att det sällan sker på landsbygden eller i anslutning till mindre tätorter.

Herr talman! De förändringar som vi inför i utsökningsbalken är efterlängtade. De öppnar för en ny möjlighet att använda kronofogden och ett ansökningsförfarande utan att det ställs orimliga krav på markägaren att identifiera de boende och utan att det medför helt orimliga kostnader för den som har drabbats av oönskade markockupanter.

Det bästa av allt är att lagen kan träda i kraft redan i sommar och att det i slutet av 2017 kan finnas ett resultat att utvärdera som möjliggör för oss att ganska snabbt göra lagen ännu mer effektiv redan inför nästa års bärplockningssäsong. Därför kan vi också leva med de brister och oklarheter som finns kvar efter att vi i eftermiddag har fattat beslut.

Centerpartiet är starkt kritiskt till dubbelprövningen. Som den är utformad är det fortfarande osäkert om en markägare som gjort en anmälan på rätt sätt kan vara säker på att kronofogden verkligen genomför avlägsnandet inom de tre veckor vi pressat regeringen att korta ned handläggningstiden till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avlägsnande - en ny form av särskild handräckning

Självklart ska det om det behövs finnas tid att omhänderta barn, ge vård åt sjuka personer och göra andra humanitära överväganden. Men det får inte på några villkor innebära att en olaglig bosättning på grund av detta godkänns och blir permanent eller att så lång tid hinner gå att marken inte går att återställa och användas utan att också det blir arbetskrävande och kostsamt för markägaren.

En markägare är ofta en privatperson, kanske en sommarstugeägare, ett lantbruksföretag eller en kommun. Oavsett vem det är blir det i slutändan någon som står kvar med arbete, kostnader och olägenheter. Det är framför allt för markägarnas skull som den här lagen behövs.

Det är därför viktigt att det som grundregel gäller att en bosättning kan avlägsnas omedelbart, genom ett så kallat interimistiskt beslut, och att det sker inom loppet av bara några dagar. En tidsutdräkt på flera veckor är inte bra, vare sig för bosättaren eller för markägaren. Ju längre tid som går, desto svårare blir det att genomföra flytten.

Nu förklarar regeringen förekomsten av den så kallade proportionalitetsbedömningen med att den alltid sker och att det är en rättsgrundsats inom förvaltningsrätten. Då kan ju vän av ordning fråga sig varför det är så viktigt att den skrivs in just här, om den ändå skulle gälla.

I Centerpartiets, Moderaternas och Kristdemokraternas särskilda yttrande vill vi markera detta, och vi följer noga hur det tillämpas och vad resultatet blir när det sedan utvärderas. Vi yrkar också, som andra talare har gjort, bifall till reservation nr 8.

Vi har förmått regeringen att korta ned både handläggningstiden, från fyra till tre veckor, och tiden för genomförande efter delgivning, från en vecka till fem dagar. Kostnadstaket som regeringen sedan bestämmer ska vara maximerat till 3 000 kronor; det är egentligen för högt. Det vore önskvärt att kunna utkräva ett betalningsansvar för själva genomförandet från dem som olagligen har bosatt sig och att på något sätt göra det möjligt att beslagta egendom som sedan kan säljas på exekutiv auktion för att täcka andra kostnader som den sökande har fått för skador som har uppstått, återställande av mark och städning.

En låg avgift kan vara rimlig för att man ska vara säker på att markägaren har en skälig grund för sin anmälan. Men den får inte vara så hög att den avskräcker, och framför allt måste det räcka att betala en gång. Det kan ju inte uteslutas att bosättningen har avlägsnats men uppstår en liten bit bort på samma fastighet. I så fall ska det inte, tycker jag, bli frågan om en ny ansökan och en ny avgift.

Det är inte särskilt sannolikt att någon av de bosatta frivilligt kommer att ge sig till känna och identifiera sig, speciellt inte om detta kan leda till att man får ett personligt betalningsansvar. Det är bra att Liberalerna uppmärksammat detta i sin motion och att utskottet ställer sig bakom att polisen får utökade befogenheter att hantera kvarlämnad egendom.

Vi noterar att regeringspartierna och Vänstern inte delar vår uppfattning om betalningsansvar; det tycker vi är synd. Det vore bättre om betalningsansvaret fördelades på dem som uppehåller sig på marken.

Det är också önskvärt och välkommet att den som ansöker inte ska behöva identifiera de boende, om man upplever att det är obehagligt. Från Centerpartiets sida är vi nöjda med det besked som regeringen har gett oss: att kraven ska vara i stort sett obefintliga och att det räcker att översiktligt beskriva omfattningen av bosättningen för att få sitt ärende behandlat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avlägsnande - en ny form av särskild handräckning

Detta var en lång redogörelse som började med en beskrivning av den situation som människor befinner sig i - man ska ha den i åtanke. Men jag vill betona att för Centerpartiet är äganderätten grundläggande, och det får inte råda någon tveksamhet om på vems sida vi står i detta fall. Avlägsnande som inte sker omgående med polisens hjälp ska göras på ett ordnat sätt, med skäliga hänsyn till alla inblandade.

Jag vill avsluta detta anförande med att yrka bifall till utskottets förslag, med undantag för den reservation som jag också har yrkat bifall till, och med det särskilda yttrandet från Centerpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna i åtanke.

(Applåder)

Herr talman! Hemlöshet, avsaknad av ett hem, är något som vi genom välfärdsbygget har försökt komma bort från. Ingen ska behöva bo trångt, bo på gatan eller känna otryggheten i att sakna ett hem. Det är först när hemlösheten är ett faktum som vi inser att bostadsbyggande och bostadspolitik inte bara kan vara big business och något vi talar om på de stora byggföretagens bolagsstämmor. Det handlar om mänsklig värdighet, människors möjligheter till en framtid och vilken ambition vi har för välfärden i Sverige. Det är den sociala fråga som detta ärende handlar om.

Faktum är att Sverige är rikare än någonsin. Det finns familjer i Sverige som har så stora förmögenheter att de omöjligt kan hantera dem själva under sin livstid, samtidigt som det finns de som inte har tak över huvudet. Jag tycker att detta är fruktansvärt omodernt. År 2017 finns det inte plats för så stora ekonomiska klyftor.

Alla människor har talanger, drömmar och framtidsplaner. Det bästa sättet att krossa allt detta, hos barn och deras föräldrar, är att frånta människor den fasta punkten i livet, behandla dem illa och ovarsamt och inte ge dem förutsättningar att bygga sig en bra framtid.

Ta den svenska bostadspolitiken. Den subventionerar i dag de familjer som sitter på superdyra villor på fina adresser i Stockholm. Samtidigt gör vi väldigt lite för att motverka akut hemlöshet. Jag tycker inte att det är rättvist. Det är inte så jag tycker att vi ska fördela våra gemensamma resurser.

Så fort en härlig lirare på Södermalm vill byta ut sitt kök för första, andra eller tredje gången på ett år är skattebetalarna där och står för notan. När fastighetsskatten ändrades till en avgift skänktes miljontals kronor till de rikaste familjerna i Sverige. Klyftan är enorm på den svenska bostadsmarknaden på grund av just detta. Ändå står vi här i dag och tycker att det skulle vara så himla svårt att ge några hemlösa familjer tak över huvudet.

Rädda Barnen kom förra veckan ut med en rapport som visade att över 5 000 barn lever i hemlöshet i landets 25 största kommuner; mörkertalet är dock ganska stort. Både barnen och föräldrarna mår psykiskt och fysiskt dåligt på grund av otryggheten och ovissheten inför framtiden. Barnen lever med ständig oro över hur man ska bo, ofta i miljöer som är helt olämpliga för barn. Många barn visar symtom på stress och trauma, vilket ofta leder till längre tider av sjukdom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avlägsnande - en ny form av särskild handräckning

Rapporten visar också att hemlöshet är både en konsekvens av och en anledning till barnfattigdom. De psykologiska effekterna av fattigdom kombinerat med hemlöshet är låg självkänsla, vanmakt, ilska, depression, ångest och leda. Personliga sociala relationer påverkas negativt.

Enligt barnkonventionen har barn rätt till en skälig levnadsstandard, som kan tillgodose deras fysiska, psykiska och sociala utveckling. Det allmänna har i Sverige ett särskilt ansvar för att säkra människors behov av bostad. Barns trygghet måste alltid prioriteras, och där är hemmet naturligtvis helt grundläggande.

Därför är det allvarligt att utestängningen från den ordinarie bostadsmarknaden ökat så mycket de senaste åren. Det ställs fortfarande alldeles för höga krav på hyresgäster. Konkurrensen har hårdnat väsentligt på bostadsmarknaden, och fler barnfamiljer är hemlösa.

FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter menar att vissa grundläggande principer och aspekter alltid bör beaktas. Dessa inkluderar bland annat följande:

Alla medborgare har rätt till ett visst rättsligt besittningsskydd. I de fall där det finns grupper som saknar juridiskt skydd bör staten ta initiativ för att säkerställa att detta åtgärdas, i genuin konsultation med de personer som drabbas.

För att ett boende ska kunna anses vara adekvat ska det finnas basfaciliteter för att säkerställa hälsa, personlig säkerhet och komfort.

En adekvat bostad måste vara beboelig, det vill säga ge skydd mot köld, mögel, fukt, skadedjur och olika typer av faror för individen.

Jag menar därför att det förslag som vi debatterar i dag snarare är symtom på det som vi alla inser är själva grundproblemet: den akuta hemlösheten.

Vi är nog ganska få här i kammaren i dag som skulle välja att bosätta oss på någon annans tomt om vi hade ett annat val. Det är just det valet som regeringen inte klargör i samband med dessa lagförslag. Att flytta runt människor från tomt till tomt i en lång cirkus är, menar jag, bara omoraliskt. Det löser inte den enskildes problem med att inte ha ett hem.

Regeringen behöver därför återkomma med förslag till hur vi långsiktigt kan lösa problemet med hemlöshet. Människors behov av ett hem kommer inte i sig att tillgodoses av det här förslaget.

I konsultation med berörda personer behöver regeringen presentera förslag som går längre än det som vi behandlar här i dag. Med detta sagt står vi bakom stora delar av regeringens förslag i dag. För att rättssäkerheten inte ska bli undermålig föreslår vi dock ett antal ändringar, så att båda parter i målet ska kunna göra sin röst hörd på ett likvärdigt sätt. Framför allt vidhåller jag det som regeringen själv argumenterat för i sitt förslag till riksdagen angående tidsgränser för kronofogdens hantering av ärendena och angående kostnader för förfarandet. Utskottets bedömning är, menar jag, sämre än regeringens i den delen.

Med detta sagt yrkar jag bifall till reservation 3.

Herr talman! Det var ett lite märkligt anförande att lyssna till. Det verkar som om Nooshi Dadgostar tog fel anförande och i själva verket höll anförandet rörande nästa debatt, som kommer att handla om en effektivare plan- och bygglag och om byggande. I ingen del handlar ju den här propositionen om byggande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avlägsnande - en ny form av särskild handräckning

Detta hindrar tydligen inte Vänsterpartiet från att rabbla upp en rättighetskatalog kopplad till boende. Då måste man ställa sig frågan: Menar Vänsterpartiet att man som grund för ett boende kan ockupera annans mark och därefter ha alla de rättigheter som Nooshi Dadgostar räknar upp: besittningsskydd, basfaciliteter och förbud mot trångboddhet?

Det är ju inte bostadsbyggande vi diskuterar i den här debatten. Det hoppas jag att Nooshi Dadgostar är medveten om. Då måste vi fråga oss: Tycker Vänsterpartiet att det är legitimt att ockupera en annans mark bara för att man har ett behov av det?

Herr talman! Jag beklagar att Carl-Oskar Bohlin inte kände sig road av mitt vänsterpartistiska inlägg. Men vi är väl här för att ha olika åsikter i frågan.

Jag har reserverat mig mot det som också Carl-Oskar Bohlin kommer att rösta emot i kammaren i dag, nämligen att vi ska ta fram en strategi för hur vi på lång sikt löser problemet. Vi har inga synpunkter på lagförslaget i de väsentliga delarna. Man ska självklart inte ha någon på sin egen tomt som man inte vill ha där, men långsiktigt löser det inte problemet, för då måste ju familjen flytta till nästa tomt. Visst är det så?

Jag menar att vi måste ha en långsiktig strategi, så att människor har någonstans att gå. De har ju uppenbarligen inget val eftersom de måste bosätta sig på annans mark.

För mig är det viktigt att vi löser problemet i grunden, annars flyttar vi bara runt människor. Det är inte bra för vare sig den enskilde markägaren, kronofogden som ska lägga sin tid på detta eller polisen som har mycket annat som är viktigt att ägna sig åt. Jag menar inte att det är den enskilde markägarens ansvar att göra detta. Jag menar att det är det offentliga - regeringen, staten - som ska ha ett långsiktigt tänk i den här frågan.

Jag beklagar att Carl-Oskar Bohlin röstar emot ett sådant grundläggande förslag om att skapa en lösning som håller på lite längre sikt.

Herr talman! Ja, vad ska man säga? Det blev ju inte riktigt klarare av det anförandet. Min poäng var att Nooshi Dadgostar håller ett anförande om bostadspolitik när vi pratar om en särskild form av handräckning, som vi nu inför. Bostadspolitik har alltså ingenting med detta att göra.

Men eftersom Nooshi Dadgostar vill få detta att handla om bostadspolitik blir man nyfiken: Tycker Vänsterpartiet egentligen att det är en legitim plattform för bostadspolitiken att människor ockuperar andras mark? Då börjar Nooshi Dadgostar med att svara: Nej, det tycker vi inte, men om man har ett behov av det kan det ändå vara okej. Detta är för mig att schackra med äganderätten, en av de mest fundamentala rättigheter som finns.

Vänsterpartiet har väl aldrig varit några större värnare av att man ska kunna tillvarata sin äganderätt, och det skiner igenom i den här diskussionen. Man vill prata om allt annat än det som frågan rör, nämligen möjligheten att på ett effektivt sätt tillvarata sin äganderätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avlägsnande - en ny form av särskild handräckning

Herr talman! Det är självklart att detta är en fråga om att människor inte har någonstans att bo. Hur kan man som riksdagspolitiker inte se det?

Man kan inte ta saker och ting i stuprör. Det är inte den enskilda privata markägarens ansvar att lösa frågan, men det är uppenbart att det handlar om personer som inte har någonstans att bo. De har inget hyreskontrakt, och det finns inte tillräckligt med bostäder i vårt land. Därför måste de göra på det här sättet.

Om en politiker som Carl-Oskar Bohlin inte ser de bakomliggande orsakerna kommer han aldrig någonsin att kunna lösa något problem som vi ser, utan han kommer bara att rikta in sig på symtomen och flytta runt problemen. Jag tror inte på det. Jag tror att många människor skadas av det. Jag tror att vi tillsammans behöver komma överens om hur vi ska göra - vad har vi för sociala problem i vårt land som gör att så många människor inte har någonstans att bo? Vi måste naturligtvis lösa den frågan också.

Detta betyder inte att de flesta delarna av lagförslaget är dåliga. Men ska vi lösa detta på lång sikt är det bostadspolitik som är svaret på frågan.

Herr talman! I 2 kap. 18 § regeringsformen stadgas att alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten. Men allemansrätten är först och främst en sedvanerätt. Det är något vi ska vara otroligt stolta över. Den är något av det finaste vi har här i Sverige: rätten för var och en, rik som fattig, att under begränsad tid färdas över annans mark och under kortare tid uppehålla sig där och till exempel plocka bär och svamp. Men med allemansrätten följer också krav på varsamhet gentemot natur och djurliv samt mot markägaren och andra människor.

För Liberalerna är lagförslaget om avlägsnande, som vi debatterar i dag, inte någon svår fråga. Utanför ramen för vad allemansrätten medger är det inte tillåtet att utan medgivande bosätta sig på annans mark, och det ska inte heller vara det. Rätten till egendom är grundlagsskyddad, och det är viktigt att det finns en fungerande och rättssäker ordning för hur markägare och andra nyttjanderättshavare som råkar ut för olovliga bosättningar ska kunna få hjälp med att få tillbaka marken i sin besittning.

Det är först och främst polislagen som bör nyttjas för att säkerställa att markägare får tillbaka besittningen till sin mark. Dock anser Liberalerna att införandet av avlägsnanden som en ny typ av särskild handräckning behövs eftersom den gällande lagstiftningen har påtagliga brister, bland annat genom att den som ansöker om särskild handräckning för att få bort en olovlig bosättning åläggs ett långtgående ansvar att identifiera samtliga personer som utnyttjar bosättningen i fråga. Om sökanden inte lämnar uppgifter om motpartens namn, personnummer och bostadsadress kan ansökan komma att avvisas.

Vid bosättningar där det sker kontinuerlig inflyttning och utflyttning kan kravet på att markägaren ska redovisa identiteten på de personer som olovligen har bosatt sig där vara i det närmaste omöjligt att uppfylla. Det kan nästan vara lättare att ta sig till Mars, med tanke på hur många som kommer och går.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avlägsnande - en ny form av särskild handräckning

Vi välkomnar alltså den nya lagstiftningen. Det fanns dock många punkter där det förslag som regeringen lämnade till riksdagen inte var tillräckligt. Jag vill ta upp några av dem här i dag.

För det första ska jag lyfta fram Polismyndighetens befogenheter. Till att börja med underlåter regeringen att skapa en tydlig lagreglering för Polismyndighetens befogenheter och skyldigheter när det gäller att hantera kvarlämnad egendom i samband med att polisen, med stöd i just polislagen, ingriper mot en otillåten bosättning.

Vi anser allihop här att det först och främst är polislagen som ska utnyttjas, och därför måste den förbättras. Detta problem har bland annat uppmärksammats av Justitieombudsmannen, som i sitt remissvar föreslår att det bör införas kompletterande regler när det gäller frågan om hur egendom som lämnats kvar efter ingripande enligt § 13 i polislagen ska hanteras.

Liberalerna delar denna bedömning och anser att kompletterande regler dels skulle förbättra möjligheten för polisen att aktivt utnyttja sina legala möjligheter att ingripa mot otillåtna bosättningar, dels skulle innebära en mer rättssäker reglering även för de avhysta personerna eftersom det skulle finnas tydligare regler för vad som händer med egendom som kvarlämnats på platsen efter att en otillåten bosättning har tagits bort.

Vi i Liberalerna är därför glada att hela civilutskottet ställer sig bakom Liberalernas yrkande på denna punkt och att regeringen får i uppdrag att förtydliga dessa regler. Eftersom vi alla står bakom att det är just polislagen som ska utnyttjas är detta en bra förstärkning av just den lagen.

För det andra ska jag tala om verkställighet av beslut. Den intresseavvägning som behöver göras i samband med verkställighet handlar i första hand om att säkerställa att olovligt bosatta inte drabbas av oacceptabla följder i samband med avlägsnandet, till exempel vid mycket svåra väderförhållanden. Även socialtjänstens särskilda ansvar för att säkerställa att barn inte far illa måste beaktas.

Regeringen nämner i propositionen att den svarande ska få möjlighet att invända mot förfarandet men att ärendets natur gör att den svarande sällan med framgång kan göra invändningar i sak och få rätt att stanna på platsen. I den här delen anser Liberalerna att propositionen lämnar ett alltför stort tolkningsutrymme. Prövningen av avlägsnandet som sådant har skett redan i ett tidigare stadium, och det enda som ska prövas i samband med verkställigheten är tidpunkten och de närmare formerna för avlägsnandet - inte huruvida verkställighet ska ske eller inte.

Liberalerna anser att utgångspunkten måste vara att verkställighet ska ske så snabbt som möjligt och att det krävs särskilda omständigheter för att uppskjuta det. Sådana omständigheter anser Liberalerna skulle vara att det bedöms lämpligt att vänta några timmar så att socialtjänsten kan ordna de insatser som eventuellt behövs och anses vara nödvändiga. Vi har lagstiftning som innebär att vi ställer ganska höga krav på socialtjänsten att skydda och hjälpa människor i den här situationen, och då kan vi inte ha en annan lagstiftning som innebär att socialtjänsten inte kan få några timmars andrum att faktiskt göra sitt jobb.

Liberalerna är övertygade om att denna flexibilitet är behövlig för att socialtjänsten på ett säkert och bra sätt ska kunna utföra sitt myndighetsuppdrag. Vi anser att de förtydliganden som finns i civilutskottets betänkande är bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avlägsnande - en ny form av särskild handräckning

För det tredje ska jag ta upp avgiftsnivån för den sökande. Även de rådande avgiftsnivåerna hos kronofogden har kritiserats starkt. I dag tar Kronofogdemyndigheten ut en grundavgift på 600 kronor för varje svarande som omfattas av verkställigheten av en särskild handräckning. Om det rör sig om en bosättning där många personer uppehåller sig kan avgiften alltså uppgå till ganska betydande belopp.

Regeringen aviserar i sitt lagförslag att den avser att se över bestämmelserna i förordningen om avgifter vid Kronofogdemyndigheten, i syfte att åstadkomma vissa lättnader för sökande när det är fråga om flera svarande. Man anger dock inget närmare om vad detta kan komma att innebära konkret.

Liberalerna vill därför framhålla att det är otroligt angeläget att det införs ett takbelopp för hur stor avgift en markägare eller annan rättighetshavare kan behöva betala. Man ska inte behöva vara rik för att utnyttja allemansrätten, och man ska definitivt inte behöva vara rik för att säkerställa att ens mark inte har olovliga bosättningar eller för att kunna bli av med sådana. Det ska inte bara vara rika svenskar som ska kunna betala för att bli av med olovliga bosättningar; det ska alla svenskar som äger mark kunna göra.

I likhet med till exempel Lantbrukarnas riksförbund, LRF, anser Liberalerna därför att detta takbelopp ska vara lågt. Med tanke på att många markägare råkar ut för att personer flyttar runt sina otillåtna bosättningar, alltså mellan olika platser inom samma område, är det också viktigt att takbeloppet knyts till den sökande och inte till avlägsnandeåtgärden. Liberalerna är mycket nöjda med utskottets kompromissförslag. Det är i det närmaste en karbonkopia av Liberalernas förslag, varför vårt yrkande även på denna punkt kommer att bifallas. Det är vi väldigt glada över.

Slutligen vill vi i Liberalerna poängtera att vi står bakom de lagändringar utskottet föreslår om att tidsfristen för avlägsnandet ska vara fem dagar från det att svaranden underrättas om verkställigheten och att Kronofogdemyndighetens handläggningstid bör vara tre veckor från det att handlingarna kommer in. Vi står även bakom de övriga två tillkännagivandena om ansökningskostnader samt en översyn av lagstiftningen.

Framför allt är vi i Liberalerna glada att vi i dag får igenom två tillkännagivanden som innebär att polisens befogenheter att beslagta föremål kommer att förtydligas och att kostnaderna för sökanden kommer att vara låga samt ha ett takbelopp. Eftersom utskottet i det närmaste har landat i Liberalernas - om jag själv får säga det - mycket väl avvägda ståndpunkter har Liberalerna inga reservationer här i dag. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i dess helhet och avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Allemansrätten är något av det finaste vi har, och den ska bevaras. Men vi ska inte tillåta olovliga bosättningar som strider mot allemansrättens regler och egendomsskyddet i grundlagen. Denna nya lagstiftning är ett bra skydd, och den skyddar både allemansrätten och egendomsskyddet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)