Ändrade regler om introduktionsperiod och legitimation för lärare och förskollärare

Herr talman! Sverige står inför en lärarkris. Detta är de flesta överens om. I en skola där bristerna i likvärdighet är alarmerande och där resultaten rasar är det viktigare än någonsin att satsa på lärarna. Därför har vi socialdemokrater förespråkat och startat upp en nationell samling för läraryrket, ett brett arbete för att stärka professionaliteten och yrkets status. I dag, herr talman, debatterar vi lärarlegitimationerna, en reform som kom till efter ett utredningsinitiativ av den senaste socialdemokratiska regeringen och som då kallades auktorisation. Syftet är just att professionalisera läraryrket och säkra att alla elever möter kompetenta lärare. Jag yrkar bifall till vår reservation nr 1. Herr talman! Lärarlegitimationerna syftade till att gå ett steg längre än en behörighetsgivande teoretisk utbildning. Reformen inspirerades av andra legitimationsgivande yrken som avslutas med en längre tids arbete under handledning och kompletterande utbildning med deltagande från akademin. Syftet med legitimationen är att brygga över mellan utbildning och yrkesvardag. Syftet med lärarlegitimationen är att brygga över mellan lärandets vardag och lärarens vardag. Introduktionsåret skulle ge arbete under handledning, som är en förutsättning i alla andra legitimationsyrken. Vi socialdemokrater har varit tydliga med vår besvikelse över hur regeringen har utformat introduktionsåret. Vi menar att det har fått alldeles för liten del av utbildning och handledning och att regeringen har lämnat huvudmännen i sticket. Men också lärare, rektorer och inte minst elever har lämnats i sticket. En nyutbildad lärare behöver få hjälp att bedöma och utvärdera sina insatser tillsammans med en skicklig, erfaren kollega som har fått särskild utbildning för att vara mentor. Men hon behöver också få påfyllning från akademin i den praktiska vardag hon möter. Den form som regeringen har gett introduktionsåret har inneburit att det i stället har blivit ett sätt för en nyutbildad lärare att visa upp vad hon redan kan, vad hon redan har lärt sig. Det har blivit en sorts extremt förlängd provanställning. Herr talman! Regeringens respektlösa behandling av denna viktiga reform har skapat en ryckighet som har gjort att både lärare och rektorer far illa. I stället för att utreda ordentligt och ta tid på sig började legitimationshanteringen med att regeringen hafsade. Ett illa genomtänkt förslag lades fram, och en hart när ogenomförbar modell presenterades. Förslag har kommit och beslutats utan att konsekvenserna varit utredda. Kostnaderna har skenat. Regler har beslutats, återtagits, debatterats i denna kammare och bytts ut bara för att kompromissas bort och återkomma som något helt annat. Hafs och slarv har präglat regeringens hantering av denna viktiga fråga redan från början. Detta har vi socialdemokrater påpekat vid flera tillfällen, och vi har också lämnat konstruktiva förslag till hur arbetet skulle kunna gå vidare. Under de år som reglerna för lärarlegitimationer nu har vinglat hit och dit har lärare och rektorer slitit för att lärarna ska få sina legitimationer. Trots att lärarutbildning annars är ett statligt ansvar, och i en ekonomiskt ansträngd tid, har huvudmännen, rektorerna och lärarna ansträngt sig för att ta det ansvar som det innebär att förverkliga introduktionsåret. Mycket engagemang har lagts ned på att utbilda mentorer och söka vägar för nyutbildade lärare att få det stöd som behövs i ett bra yrke - det som skulle vara bryggan mellan lärarens utbildningsvardag och lärarvardagen. Exakt hur mycket pengar som har lagts ned vet vi inte, men det är mycket. Och nu säger regeringen att det inte spelar någon roll. När introduktionsåret inte längre ska vara en del av lärarlegitimationen raderar det skillnaden mellan utbildad och legitimerad. Vad är kvar? Det kastar omkull hela idén med introduktionsåret som en brygga mellan lärarutbildningens teori och läraryrkets vardag. Lärarlegitimationen reduceras helt enkelt till ett examensbevis. Vad är skillnaden? Tydligare än så kan man inte säga att detta är exempel på ännu ett av legitimationsreformens misslyckanden. Det är inget mindre än en förolämpning mot landets lärare och rektorer, som har trott på legitimationsidén och som har arbetat hårt för att förverkliga den. Det är en förolämpning mot de huvudmän som har arbetat för att få till en fungerande rutin för introduktionsåret. Det är ett hån mot landets elever, som behöver en stärkt och professionaliserad lärarkår. I en tid när landet står inför den värsta lärarkrisen på åratal gör man bara inte så här! Herr talman! Regeringen har konstaterat att introduktionsårets utformning har inneburit hinder för nyutexaminerade lärare, som man skriver i det betänkande vi diskuterar i dag. Tydligare än så kan man inte säga att detta är ännu ett exempel på slarvet med legitimationsreformens genomförande. Det rimliga nu vore att ta ansvar för hela legitimationsreformen och göra om introduktionsåret så att det verkligen fungerar. Det skulle jag ha respekt för. Men i stället för att göra om och göra rätt väljer regeringen att blunda och helt enkelt ta bort det som är kärnan i hela reformen. Herr talman! Detta är inget mindre än ett bevis på den borgerliga skolpolitikens misslyckande. I den situation som regeringen har försatt skolan i Sverige i måste introduktionsåret göras om. Vi menar att regeringen måste återkomma med en plan för hur introduktionsåret kan bli en välfungerande del av lärarlegitimationen. Herr talman! Staten har en viktig ledarskapsroll för att utveckla skolan, för att utveckla läraryrket och för att stärka resultaten i skolan. Det har inte minst regeringens egen utredare Leif Lewin skrivit om. Han avlämnade betänkandet Staten får inte abdikera , där han efterlyser ett statligt ledarskap som bidrar till att lärarna utvecklas. Det behövs ett ledarskap som kan "stimulera lärarnas kollegiala samverkan i syfte att utveckla kvaliteten i undervisningen i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet". Vidare säger Lewin: "Ledarskapet bör verka för att alla lärare utvecklas kontinuerligt i sitt arbete." Det låter som om han talar om rektorer. Men han pekar också på det statliga ansvaret - minns rubriken: Staten får inte abdikera . Precis detta skulle introduktionsåret vara. Precis just detta skulle introduktionsåret ge - en struktur för att stimulera lärarnas kollegiala samverkan. Ett introduktionsår som utformats som en förlängd del av utbildningen skulle både ge ny kunskap, som utformats för just situationen att arbeta som ny lärare, och skapa en struktur för ett kollegialt lärande. Att lärare utvärderar undervisningen gentemot vetenskap och beprövad erfarenhet är det som behövs. Det var precis det som regeringens egen utredare efterfrågade. Och den strukturen vill nu regeringen lägga ned. Herr talman! Förra året var utbildningsutskottet på studiebesök i Finland, det nordiska land som ofta framhålls som det goda exemplet när det gäller goda resultat i skolan. Utskottet besökte bland annat övningsskolan i Helsingfors, där vi träffade chefen Olli Määttä. Han berättade att den finska skolan lärt sig mycket av hur den svenska grundskolan utformats. Men, sade han, de sista åren har vi inte gjort så mycket av det som ni har gjort. Det fanns dock en sak som han var imponerad av och beundrade och som han skulle följa noga med stort intresse, och det var introduktionsåret. Det skulle ge läraren en bättre start i yrket och bidra till skolans lärandestruktur, sade han. Det är många i den finska skolvärlden som följer debatten i Sverige, och jag är säker på att de blir besvikna när det här beslutet fattas. Herr talman! Introduktionsåret är en viktig del av lärarlegitimationen. Det är ett sätt att stärka lärarstudenten på vägen till att bli en självständig lärare. Det lägger grunden för ett kollegialt lärande och bidrar därmed till att utveckla och professionalisera läraryrket. Det ska innehålla stora utbildningsdelar och stöd för utvärdering tillsammans med erfarna lärare hos huvudmannen. Staten måste spela en viktig roll eftersom lärarutbildning också är en statlig angelägenhet. Men det har regeringen sjabblat bort. Man kan beskriva skolan på olika sätt. Man kan tala om PISA-ras och lärarkris, skolsegregation, ökande kunskapsklyftor och bristande likvärdighet. Men man kan också tala om alla de tusen och åter tusen lärare och rektorer som i dag precis som alla andra dagar går till skolan glada över det fantastiska uppdrag de har, stärkta av att varje dag möta elever som upplever wow-ögonblicket, som fattar, som känner polletten trilla ned. Och man kan jobba för att stärka dem. Introduktionsåret var till för att skapa en lärandeorganisation för att stärka just de lärare som behöver det i skolan. Det tar regeringen nu bort. Det behövs ett tydligt ledarskap och rimliga arbetsvillkor. Sveriges rektorer, elever och lärare behöver en regering som faktiskt tar ansvar för läraryrkets utveckling. Vi socialdemokrater vill inte reducera lärarlegitimationen till ett examensbevis. Vi vill därför att regeringen ska återkomma till riksdagen med en plan för hur introduktionsåret ska bli en självklar och fungerande del i lärarlegitimationen. Efter åtta års hafs och slarv med lärarlegitimationsreformen mäktar den här regeringen kanske inte med det. Därför, herr talman, är det tydligt att den svenska skolan behöver en ny regering. Men det, herr talman, är en annan historia. (Applåder)

Herr talman! För drygt tre år sedan stod vi här i kammaren och debatterade införandet av lärarlegitimation. Då stod jag här i talarstolen och pekade på rimligheten och vikten av att lärarlegitimationen ska medges direkt efter avslutad utbildning i stället för efter en ettårig introduktionsperiod som regeringen inte visste hur den skulle organiseras. Svaret från Alliansen var att de hade rätt och vi andra fel. Herr talman! Nu har det gått tre år, och nu har verkligheten hunnit i kapp Alliansen. Nu har Alliansen kommit till vägs ände och säger exakt det vi hävdade här för tre år sedan. Alliansen kovänder alltså och gör exakt som Miljöpartiet föreslog för tre år sedan: ser till att lärarna får lärarlegitimation efter avslutad lärarutbildning och inte efter en påtvingad introduktionsperiod som skolan inte var förpliktad att ge. Välkomna till verkligheten! säger jag till regeringen. Bättre att förstå sent än aldrig. Vi välkomnar att regeringen nu insett att lärarleg ska medges efter avslutad utbildning. Det är dock synd att ni i Alliansen lekte så här ansvarslöst i tre år med villkoren för våra nyblivna lärare. Herr talman! Vi har hävdat att det främst är lärosätenas ansvar att de lärare som examineras uppfyller kraven på lämplighet enligt examensordningen. Just detta föreslår nu sent omsider regeringen. Återigen säger jag till regeringen: Välkomna till verkligheten! Vi menar att huvudmännens ansvar även inkluderar att säkerställa att de som examineras får en god introduktion till läraryrket genom en introduktionsperiod där varje ny lärare får en mentor under sitt första år på jobbet. Gällande introduktionsåret har Miljöpartiet tidigare påpekat att skolhuvudmännen fick mycket otydlig information om vad en introduktionsperiod skulle innehålla och att ingen myndighet har haft till ansvar att se till att det finns platser till alla studenter. Detta gäller fortfarande. Regeringens förslag, som ligger till grund för det betänkande vi diskuterar i dag, uppfyller tyvärr inte dessa krav. Jag anser att Skolverket behöver ett uppdrag att utarbeta föreskrifter för ökad kvalitet i introduktionsåret samt att samordna och därmed garantera att varje nyexaminerad lärare får en bra ingång i yrket. Så är inte fallet i dag. Under 2013 presenterade Lärarförbundet siffror som visade att endast sex av tio nyutexaminerade lärare har fått en introduktionsperiod. Det är alldeles för få. Dessutom krävs det att de nyutexaminerade lärare som får en introduktionsanställning också får tid avsatt för samtal och förberedelser med sin mentor. Detsamma gäller de lärare som blir mentorer. Även de behöver få möjlighet att avsätta tid till det. Herr talman! Bara för att regeringen nu flyttar ansvaret för introduktionsperioden från den enskilde nyutexaminerade läraren till skolan garanterar det inte automatiskt att varje lärare får en god introduktion i yrket. Förändringen kommer inte att säkerställa att det finns tillräckligt med mentorer och att dessa får tillräckligt med tid i sina tjänster för att vara bra mentorer. Vi i Miljöpartiet menar att det krävs en tydligare samordning och tydligare garantier från staten att detta sker. Det uppdrag som Skolinspektionen har fått avseende en granskning av hur huvudmännen tillhandahåller introduktionsperioden för nya lärare är förknippat med svårigheter, då det saknas tillräckliga riktlinjer att utgå från. Dessutom fick myndigheten uppdraget innan propositionen om förändringar i frågan blev klar. Därmed är frågan om garanti och kvalitet gällande introduktionsperioden fortfarande obesvarad av regeringen. Herr talman! Reformen om lärarlegitimation och introduktionsperiod har alltid varit underfinansierad. Utredningen som föregick införandet av lärarlegitimation ansåg redan från början att det kommer att krävas betydligt mer pengar än vad regeringen senare anslog. Regeringen blev så småningom tvungen att justera det och tillskjuta mer pengar. Regeringen gör nu återigen samma misstag. Vi menar att det krävs mer pengar och resurser. Lägger man ansvar på skolan måste man tillskjuta mer pengar. Då är det tveksamt om detta ens i fortsättningen kan bli en bra reform och om mentorer, nya lärare och skola får tid och möjlighet att genomföra sina uppdrag om man inte tillskjuter pengar. Jag menar att regeringen har ett ansvar för att se till att de reformer som presenteras också har förutsättningar att genomföras på ett ändamålsenligt sätt. Så är inte fallet i denna fråga. Miljöpartiet har tidigare gjort yrkanden i riksdagen om en finansieringsplan för lärarlegitimationen och introduktionsperioden, som har fått stöd av riksdagen, men regeringen har ännu inte uppfyllt det tillkännagivandet. Vi menar att regeringen nu behöver se över finansieringen av introduktionsperioden. Skolverket och Skolinspektionen har i sina remissvar uttryckt att de förändringar som medger för lärosätena att ta ett tydligare ansvar för att de som genomgår utbildning och examineras är lämpliga för läraryrket redan borde ha varit på plats. Det håller vi med om. Detta är ytterligare ett belägg för att regeringen har misskött frågan om lärarlegitimation. De försöksverksamheter som nu genomförs med exempelvis lämplighetsprov borde ha kommit i samband med den nya lärarutbildningen, som i sin tur borde ha kommit i samband med lagen om lärarlegitimation. I stället för att ta ansvar för en sammanhållen strategi för att få fler att vilja bli lärare, öka kvaliteten i lärarutbildningen och att rätt personer passerar utbildningen för att bli yrkesverksamma lärare, har regeringen genomfört ett antal bristfälliga reformer, som dessutom förändras om och om igen. Regeringen har bevisligen fört en undermålig politik för Sveriges lärare. För att denna reform ska kunna lyckas krävs att frågan om introduktionsperioden samordnas, så att varje nyutexaminerad lärare får en meningsfull introduktionsperiod och att staten tillskjuter medel för finansieringen av reformen. Skolorna får inte beläggas med oklara förutsättningar och ofinansierade reformer. Avslutningsvis, herr talman, vill jag yrka bifall till vår reservation, reservation 2.

Herr talman! Jag tror att det var Tage Erlander som för ett antal år sedan sade: Huka er, gubbar, för nu skjuter de! Efter denna formliga kanonad från Cecilia Dalman Eek och Jabar Amin kan de stackars åhörarna tro att skolan är i fritt fall och på dekis. Så är det ju inte riktigt. Jag tror att vi har en lite annorlunda bild av vart svensk skola är på väg i dag. Som en liten tanke kan jag nämna att när jag i går skulle skriva ned några rader inför den här debatten hade jag framme skrivboken från lärarfacken, Allt börjar med en bra lärare . I politiken är det viktigt att vara ärlig, prestigelös och kunna erkänna misstag. Verkligheten gör sig påmind, och därför behöver man ibland justera reformer. Konstigare än så är det inte. Jag håller med om att allt inte har varit bra. När vi ser att lärarlegitimationerna har funnits i fem, sex, sju eller åtta år hoppas jag att många kommer att inse att det var bra att vi införde dem. Det var också gott att ni hade samma tankar före 2006. Det ska också erkännas. Läraren har ett av de viktigaste jobben i samhället, som kunskapsförmedlare, vuxenförebild och numera ofta också kurator eller socialarbetare. Under en lång rad av år har resultaten i svensk skola sjunkit. Slår man upp en kvällstidning eller lyssnar på den rödgröna oppositionen får man kanske bilden av att detta bara har skett sedan 2006, men sanningen är ju att det började långt innan, 1999-2000, vilket kanske till viss del kan härledas ur de skolreformer som genomfördes 1989-90, alltså tio år innan. Det är ungefär det tidsspannet som man kan räkna med att det tar att förändra en del av skolan. Bland annat infördes tidigare- och senarelärare. Bland tidigarelärarna var det ganska många som hade läst SO-ämnen, men de fick ändå rättighet att undervisa i matte. Jag tror att även en ungdom kan räkna ut hur den matteundervisningen blir. Vi har förändrat lärarrollen och skolan. Mycket av eget arbete har funnits. Många forskare, inte minst Hattie, har visat att det är direkt skadligt för elever som är 11, 12, 13 eller 14 år. Framför allt drabbas killarna extra hårt eftersom de inte är utvecklade lika väl som tjejerna vid denna ålder. Vi har en annan lärarroll i dag och andra samhällsförhållanden. Sverige ser helt annorlunda ut i dag än det gjorde för 20 år sedan. Vi har fått ändrade undervisningsmetoder. En del studenter borde kanske inte ha blivit lärare, och det beror naturligtvis på att statusen för läraryrket har sjunkit under en följd av år. En del har jag berättat om. Detta har gjort att en del elever inte har känt det kall som gjorde att folk kände förr i världen när de ville bli lärare, som man tyckte var det viktigaste och finaste man kunde bli. Nu har vi gjort allt vi kan - det finns säkert en del kvar - för att förändra detta. Allting genomfördes inte 2007, för det skulle utredas först. Ny lärarutbildning är införd, liksom lärarlegitimation och karriärtjänster, som har gjort att lönerna har börjat stiga runt om i kommunerna. En förstelärare i vissa kommuner ligger i dag på ungefär 40 000 kronor. Tanken med de nya pengar som har tillförts är att ungefär var sjätte lärare kommer att vara förstelärare eller möjligtvis lektor. Förslaget om att slopa kravet på ett introduktionsår för att få legitimation fördes fram i juni förra året. Det var en stor uppgörelse om skolan mellan regeringen, lärarfacken och arbetsgivarna. Motivet till förändringen var att många nyutexaminerade lärare inte lyckades ordna ett introduktionsår med en mentor som handledare, vilket lett till att de inte har kunnat ansöka om legitimation och få tillsvidareanställning. För att garantera kvaliteten på legitimerade lärare ska i stället kraven på lärarstudenterna skärpas. Regeringen vill införa lämplighetstest vid antagningen till lärarutbildningen, en särskild kvalitetsgranskning av den verksamhetsförlagda utbildningen, VFU, och utreda betygssättning av studenterna under VFU enligt en flergradig betygsskala. Samtliga dessa frågor utreds just nu i Regeringskansliet. Själva introduktionsåret ska dock vara kvar men helt inriktas på stöd och handledning. Huvudmännen ska enligt förslaget bli skyldiga att ordna introduktionen. De ändrade reglerna föreslås träda i kraft den 15 juni i år. När Skolverket beslutar om legitimation ska det också ske en prövning av att den sökande inte är olämplig. Om man har gjort något som skulle ha föranlett en indragen legitimation - ett allvarligt brott eller liknande - bör man heller inte beviljas legitimation. Herr talman! Jag vill avsluta med att kort och gott yrka bifall till utskottets förslag. (Applåder)

Herr talman! Under många år har lärare och rektorer arbetat för att genomföra den reform som är er reform, som ni i Alliansen har genomfört och arbetat fram. Visserligen har vi uppfattat och framfört att det gått slarvigt till, men den har satts i verket. Det har funnits en idé med att lärarlegitimationen ska vara något anat än ett behörighetsintyg eller ett examensbevis. Men ändå har jag inte hört något. När nu det kravet slopas blir det enda som är kvar ett luftslott. Jag har inte hört någonting från Moderaterna om varför regeringen släpper hela tanken med legitimationsreformen. Hela kärnan är borta. Det har kostat enorma ansträngningar. Det har kostat pengar för huvudmännen. Det har kostat resurser i form av tid och arbete. Och det skulle ha kunnat bli bra. Det skulle ha kunnat skapa strukturen för en lärande organisation. Skolan skulle kontinuerligt ha kunnat använda detta för att skola in nya lärare i en lärande organisation. Ni ger bara upp. Varför gör ni det? Varför beslutar ni så här? Lärarna efterfrågar detta, och er egen utredare efterfrågar detta. Jag vill ha ett svar på frågan: Varför ni gör det här? Ni släpper hela reformens kärna utan att ens säga att ni ska komma tillbaka med ett bättre förslag. Varför?

Herr talman! Vi ger inte alls upp. Cecilia Dalman Eek vet att vi har genomfört en mängd reformer, inte minst lärarlegitimationen, sedan 2010 - ett par reformer kom redan 2007. Det är möjligt att man kan rikta in sig på att lärarlegitimationen enbart var till för ett introduktionsår, men legitimationen är också till för någonting annat, nämligen att räta ut alla de frågetecken som finns när det gäller landets ungefär 90 000 lärare. Det handlar om att ge lärarna någon form av körkort och bevis på vilka ämnen de har rätt att undervisa i. Introduktionsåret ska finnas kvar, men det ska mer inriktas på stöd. Och genom andra förslag som nu utreds, som jag sade, ska vi se till att det är än mer lämpliga studenter som söker sig till läraryrket. Då tror vi att vi kommer till rätta med en del. Men det är alltför många lärarstudenter som inte har kommit ut på arbetsmarknaden eftersom det inte har funnits tillräckligt många mentorer. Där är den stora anledningen.

Herr talman! Det är bra att regeringen erkänner det som inte har fungerat. Det som är mindre bra är att man ger upp hela poängen med reformen och bara säger: Okej, då släpper vi det här. Vad är skillnaden mellan att vara behörig lärare med ett examensbevis från en lärarutbildning och att vara legitimerad lärare? Vad är det Moderaterna talar om som är en sådan stor skillnad? Hela poängen med legitimationsreformens genomförande avskaffas ju. Det som har varit ett krav ska inte längre vara ett krav. Om det inte har fungerat när det har varit viktigt att genomföra det eftersom det varit ett krav undrar jag hur det ska fungera när det inte är det. Det ni talar om nu är ett luftslott. Jag vill fortfarande att ni redovisar för landets lärare och rektorer, som har jobbat hårt med detta, hur ni gör, hur ni tänker och varför ni inte återkommer med en plan för hur det ska bli bra. Legitimationsyrkena handlar om att få en tids arbete under handledning och vidare utbildning för att det ska bli en brygga mellan lärandets teori och yrkets vardag. Med ett pennstreck stryker ni det. Har det inte fungerat förut lär det inte fungera nu när det blir frivilligt. Vad är kvar efter examensbeviset?

Herr talman! Jag uppfattade inte om det var en ny fråga, men jag upprepar gärna vad jag sade tidigare. För att få en tillsvidareanställning i skolan och för att få lov att sätta betyg krävs en legitimation. Arbetet med hela legitimationen drog tyvärr ut på tiden. Med facit, så här i efterhand, kan man säga att det kanske kunde ha gjorts på ett annat sätt. Man hade kanske kunnat be om att få in lite pilotfall i fråga om betyg. Då hade man sett att det var en enda stor villervalla med betyg. De flesta skickade dessutom in dem per post och inte via mejl. Det gjorde att det drog ut extra långt på tiden. Som jag sade tidigare ska introduktionsåret finnas kvar. Och vi vill skärpa kraven för att komma in i läraryrket. Däremot har det inte funnits tillräckligt många mentorer. Många har stått och stampat vid dörren och inte fått sin tillsvidareanställning. Det är därför vi nu justerar. Verkligheten har gjort sig påmind. Man måste kunna vara ärlig som politiker och beslutsfattare. Ibland måste man justera vissa reformer.

Herr talman! Det är härligt att se att den moderatledda regeringen nu inser att man har gjort fel i denna fråga. Det är härligt att man medger detta. Michael Svensson! Ärligt talat - redan för tre fyra år sedan sade vi att lärarlegitimationen bör ingå i utbildningen och att man inte ska påtvinga studenterna, de nyutexaminerade, den här introduktionsperioden. Ni motsatte er det med emfas. Nu, tre år senare, tvingas ni att retirera. För tre fyra år sedan sade vi att det behövs mer medel. Ni har tvingats att retirera och tillskjuta mer pengar. Redan för tre fyra år sedan sade vi att skolorna måste få ansvar och skyldighet att ge introduktionsperioden. Ni sade att det inte behövdes, och nu har ni retirerat. I fråga efter fråga har ni retirerat. Min fråga till er är: Är det meningen, när vi stiftar lagar, att vi ska lappa och laga samma lag två gånger per år? Jag undrar om det inte är bättre att redan från början lyssna på alla och säga: Så här bör vi göra. Här bör ni inse att ni har gjort fel. Jag tycker att ni ska be Sveriges lärare om ursäkt för vad ni har orsakat när det gäller lärarlegitimationen. Är du beredd att göra detta?

Herr talman! Jag besöker många skolor. Det har varit ganska många under de här snart fyra åren. Jag har nog aldrig mött en så positiv reaktion från alla lärare. Många lärare och rektorer tycker att svensk skola äntligen är på rätt väg: Äntligen har vi fått de reformer som vi länge har efterfrågat. Dessutom verkar de implementeras, till skillnad från en del tidigare reformer. Det finns alltså ingen anledning att be om ursäkt. Jag tror på människor. Jag tror att skolledare, förvaltningschefer och rektorer kommer att tillse att de nya lärare som kommer ut kommer att introduceras på ett bra sätt i sitt nya yrke. För några veckor sedan hade jag ett lite speciellt fokus när jag besökte några kommuner angående karriärtjänsterna. I Halmstad träffade jag ett tjugotal människor - det var förvaltningschef, rektorer och förstelärare. Ett par förstelärare sade: Vi tror att det här är den enskilt viktigaste reformen för att lyfta resultaten i svensk skola. Det här innebär, när vi nu får 17 000 förstelärare, att många av förstelärarna också kommer att öppna för ett kollegialt lärande och hjälpa till att introducera de nya i yrket.

Herr talman! Michael Svensson måste leva i en annan värld när han säger att skolan är på rätt väg. Skolresultaten sjunker. Likvärdigheten minskar. Skolsegregationen ökar. Utslagningen fortsätter. Så är det enligt regeringens egen myndighet Skolverket. Och regeringen står här och säger att skolan är på rätt väg. Seriöst, Michael Svensson! Vi ska åter till lärarlegitimationen nu. Vi ska inte byta spår. Ni har gjort fel efter fel när det gäller denna fråga. Då måste regeringen stå till svars. Varför orsakar ni Sveriges lärare detta? Redan från början påpekades det från flera håll här i kammaren och i talarstolen att man var tvungen att göra de här reformerna och de här förändringarna. Redan från början sade vi: Det kommer att bli fel om ni inte gör detta. Men ni körde på ändå och har varit tvungna att retirera gång på gång. Min fråga är återigen: Är det inte dags att be Sveriges lärare om ursäkt för vad ni har orsakat dem när det gäller lärarlegitimationen?

Herr talman! Jabar Amin tycker tydligen att jag ska stå här och be om ursäkt. Det finns ingen anledning att be om ursäkt. Jag vet inte hur många skolor du har besökt under dina år i utbildningsutskottet. Det pågår oerhört mycket bra arbete ute i kommuner och i enskilda skolor. Man gläds varje gång man är ute och besöker skolklasser och pratar med lärare och rektorer. Jag tror faktiskt att skolan är på rätt väg. Om nu olyckan skulle vara framme och vi får ett regeringsskifte är det möjligt att ni om ett par tre år tycker att ni kan ta åt er äran, när vi ser förändrade resultat. Resultaten från PISA-undersökningen kan vi diskutera över en kopp kaffe.

Herr talman! Mot en enig alliansregering i skolpolitiken hör jag en totalt splittrad rödgrön opposition. Hade vi haft en rödgrön regering hade vi inte ens haft en lärarlegitimation, för Vänsterpartiet är emot lärarlegitimation, och Miljöpartiet lade ned sina röster i kammaren när vi beslutade om lärarlegitimation. Och nu debatterar vi, herr talman, ett introduktionsår. Tror åhörarna att de rödgröna är eniga? Absolut inte! Socialdemokraterna står helt ensamma i sin åsikt att introduktionsåret ska fortsätta att vara ett kriterium för att få lärarlegitimation. Cecilia Dalman Eek inledde sitt anförande med att hon vill se en så kallad nationell samling för att höja läraryrkets status. Det finns visst inga begränsningar för vad man kan stå här i kammaren och ge sken av. Det var ju ni som kommunaliserade skolan. Det var ni som lade ned lärarutbildningen och stadieindelningen och införde en generell lärarutbildning, där en kvinnlig lärare - de flesta lärare är ju kvinnor - skulle kunna allt. De skulle kunna hoppa in överallt och undervisa i vilka ämnen som helst. Det var ni som struntade i de larmrapporter som kom till Skolverket 2000 och 2002 och som visade att nästan hälften av de svenska eleverna undervisas av obehöriga lärare. Ni gjorde ingenting! Herr talman! Omläggningen av lärarutbildningen är en av de viktigaste reformer som Folkpartiet och alliansregeringen genomför nu, just i syfte att höja attraktionskraften och locka fler studenter till läraryrket men inte minst säkerställa att de lärare som lämnar utbildningen för anställning är kvalificerade för uppdraget när det gäller de teoretiska kunskaperna men också beträffande det praktiska hantverket, för det är ju vad det handlar om. Lärarens insatser och kompetens är den faktor som mest avgör hur resultaten utvecklas och hur kvaliteten på utbildningen står sig. Därför ligger fokus nu på att genomföra en ny, stadieindelad utbildning, parallellt som vi inför en lärarlegitimation. I april, för drygt två månader sedan, kom också statistik. Det var en ökning på 12 procent från förra året i söktryck till lärarutbildningen. Det beror naturligtvis på den här regeringens aktiva insatser. Problemet är att ökningen är från en låg nivå och att det fortfarande är väldigt många duktiga studenter som tyvärr väljer bort lärarprogrammet och söker sig till andra utbildningar. Det låter på de rödgröna partierna som om vi inte gör något åt lärarutbildningen och att introduktionsåret nu är hotat. Denna bild stämmer inte. Däremot finns det bekymmer som gör att det är för krångligt att få ut sin legitimation innan man söker en anställning. Lärare hänvisas till tidsbegränsade anställningar. De har inte heller haft möjlighet att få legitimation inom rimlig tid. Detta i sig riskerar att många söker sig bort från läraryrket. Enligt förslaget, som jag för Folkpartiets del yrkar bifall till, ska det inte längre vara ett krav att en lärare eller förskollärare har genomfört en introduktionsperiod för att få ut sin legitimation. Regeringens förslag innebär att tiden från examen till anställning utan tidsbegränsning därmed kan förkortas. Introduktionsåret avskaffas inte, Cecilia Dalman Eek. Vi inför en skyldighet för huvudmannen att erbjuda nyanställda lärare i skolan ett introduktionsår, men kopplingen till att få ut sin legitimation efter studierna ändras. Vidare föreslår vi från Folkpartiet och regeringspartierna att lärosätena ska få ett mycket större ansvar. Det är där man ska bedöma lämpligheten - i god tid, inte när det har gått så långt att man är på väg att påbörja en anställning. Regeringen har också aviserat en förordning som träder i kraft inom kort. Sitter vi och rullar tummarna? Det kan man undra när man lyssnar på de rödgröna. Absolut inte! Skolinspektionen har i årets instruktion ett särskilt uppdrag att granska huvudmännens arbete när det gäller att tillhandahålla lärare en introduktionsperiod. Det uppdraget ska redovisas i oktober. Vart tar pengarna vägen? Det är också en bra fråga att ställa från kammaren. Vi anslår 256 miljoner kronor till kommunerna, huvudmännen. Men tyvärr har de inte levererat. Det är därför vi gör den här uppföljningen. Det är därför vi inför övningsskolor och satsar 40 miljoner kronor per år. Det är därför vi gör den här förändringen, så att man ska underlätta för lärare att komma ut någon gång och få en riktig anställning. Avslutningsvis, herr talman: Cecilia Dalman Eek och Socialdemokraterna är helt ensamma i sin kritik mot detta förslag. Man kallar det en hån mot lärare, mot elever och till och med mot huvudmännen. Låt mig då påminna om att regeringen genom utbildningsminister Jan Björklund i juni förra året slöt en överenskommelse med Friskolornas riksförbund, lärarfacket, Lärarförbundet och Sveriges Kommuner och Landsting, som i politisk enighet - från höger till vänster - står bakom regeringens förslag om ett introduktionsår. Även socialdemokratiska kommun- och regionpolitiker står alltså bakom den här överenskommelsen. Med detta sagt, herr talman, inser jag att Cecilia Dalman Eek inte har något slags stöd i sin argumentation från sitt eget parti, som faktiskt är huvudman för Sveriges lärare. (Applåder)

Herr talman! Det vi debatterar i dag handlar om ändrade regler om introduktionsperiod och legitimation för lärare och förskollärare. Men det är klart att vi på olika sätt också vill måla upp den verklighetsbild som vi ser ute, för att sätta frågan i dess sammanhang. Det är bra, säger Sveriges lärare, med de reformer som alliansregeringen har gjort - det är många som har varit oerhörda värdefulla för att vi ska kunna utveckla den svenska skolan. Men Miljöpartiet står här och fullkomligt svärtar ned och säger att allt är på väg åt fel håll. Signalen från skolan är: De reformer som är genomförda är bra. Låt oss nu få göra vårt jobb! Kom inte med fler reformer, utan låt oss nu få den arbetsro som vi behöver! Däremot måste man vara medveten om att man ibland kan få göra vissa justeringar av det som inte fungerar eller som kan fungera på ett bättre sätt. Men att måla upp det som att allt är antingen rätt eller fel blir märkligt och felvisande i debatten. Det är bra att reformen nu förändras, när man har sett att enskilda nyutexaminerade lärare hamnar i kläm eftersom de inte får möjlighet till introduktionsår, vilket är en förutsättning för att få ut sin lärarlegitimation. Därmed försvåras en tillsvidareanställning. Det är något som inte har varit speciellt bra, kopplat till att göra läraryrket attraktivt. Vi gör nu den förändringen för att stärka detta. Det är bra att kraven på lärarutbildningen höjs när det gäller den verksamhetsförlagda utbildningsdelen. Det är viktigt att utbildningen ställer höga krav på lärarna, och att man gör det också i den delen där man tittar på att utreda att införa en flergradig betygsskala, för att göra så att man får ett bättre underlag. Precis som mina alliansföreträdare redan har sagt: Den 3 juni 2013 - det är bara ett år sedan - presenterade man tio punkter för läraryrkets utveckling. Tre av de punkterna har direkt bäring på det vi diskuterar i dag. Den åttonde punkten är att den verksamhetsförlagda utbildningen bör utvecklas vad avser uppföljning, bedömning och prövning av lärarstudenter. Socialdemokraternas Cecilia Dalman Eek sade i sitt anförande att det är viktigt med det kollegiala lärandet under introduktionsåret. Men att samtidigt vara föremål för granskning, utifrån om man ska få en legitimation eller inte, rimmar inte speciellt bra med det sättet att se på hur viktigt det är att man utvecklas i arbetslaget. Den nionde punkten handlar om att introduktionsåret bör utvecklas. Där skriver, precis som tidigare anförts, Friskolornas riksförbund, SKL och de två lärarfackliga organisationerna att introduktionsåret ska utvecklas, inte avskaffas. Det står: Huvudmännen är skyldiga att ge nyutexaminerade lärare handledning första året de arbetar som lärare. Man får en kvarts miljard kronor per år i statsbidrag för detta uppdrag. Skolinspektionen får i uppdrag att följa handledningen och hur den ges i verkligheten. Jag tror inte på en enda statlig modell för introduktion. Det är viktigt att skolhuvudmännen tillsammans med de lärarfackliga organisationerna utformar den. Det kan ske på olika sätt. De viktigaste är att man får en så bra introduktion som möjligt. Där vill inte jag vara med och misstänkliggöra den svenska skolan för att den inte skulle vara intresserad av att ge en så bra introduktion som möjligt. Den har den viljan. Skolan vet att den är en viktig del för att för att göra läraryrket attraktivt för nya studenter, och därför vill den vara en del av det. Ytterligare en punkt handlar om det som också nämnts i debatten om att övningsskolor inrättas för lärarstuderande. Cecilia Dalman Eek höjer tonläget högt i debatten men vill sedan inte svara på de frågor som vi har tillbaka. Man säger att det handlar om hafs och slarv när man beskriver viktiga reformer men gör det på ett sätt är synnerligen hafsigt och slarvigt. Det gör mig lite beklämd. Det tycker jag att Socialdemokraterna har gjort i den här debatten. VFU är den viktiga bryggan mellan utbildningen och arbetslivet. Introduktionsåret tar sedan vid för att utveckla det kollegiala lärandet. Om man inte har sett det i propositionen vill jag tipsa om att läsa det som är skrivet lite mer noggrant. Det enda man från Socialdemokraternas sida landar i efter att ha haft ett högt tonläge i debatten är att man vill göra en plan. Det är fantastiskt. När det sedan handlar om att stärka kvaliteten i den svenska skolan är det oerhört viktigt att man gör det på alla sätt och sätter introduktionsåret i dess sammanhang för att ge en så bra introduktion som möjligt. Det ger det förslag som vi i dag debatterar förutsättningar för. Jag är därför glad att alliansregeringen har lyssnat och tillsammans med de lärarfackliga organisationerna, SKL och Friskolornas riksförbund nu talar om: Så här vill vi se en utveckling av introduktionsåret och lärarlegitimationsreformen för att stärka kvaliteten i den svenska skolan. Man tror på möjligheten att göra läraryrket än mer attraktivt för att attrahera de bästa studenterna till läraryrket. Herr talman! Jag yrkar bifall till propositionen och avslag på samtliga reservationer och motioner. (Applåder)

Herr talman! Lärarlegitimationen är en av de viktigaste reformer som regeringen infört under denna mandatperiod. Legitimationskravet kommer att bli en avgörande del för att komma till rätta med de sjunkande elevresultaten. En av orsakerna till elevers sjunkande skolresultat sedan början av 90-talet är att man inte brytt sig om att använda sig av rätt utbildade lärare. Fram till nu har vi kunnat skicka våra barn till en skola som vi inte vet om den har pedagogiskt utbildad personal. Även om alla lärare på en skola har lärarexamen garanterar det ändå inte att de är behöriga i de ämnen de undervisar i. Det är inte ovanligt att en lågstadielärare hittills har kunnat undervisa i matematik på högstadiet eller att en lärare som är utbildad för högre åldrar ska lära barn att läsa utan att ha någon kunskap i läsinlärning. Det säger sig självt att resultatet blir därefter. Situationen jag beskriver nu är inte så ovanlig. Huvudmän och rektorer har ganska dålig koll på vad personalen har för bakgrund. Det visar på hur viktigt det är att vi ror i land beslutet om lärarlegitimationen på bästa möjliga sätt även om vägen till en implementering varit krokig och det varit svårt att se konsekvenserna av reformen. Herr talman! Dagens betänkande handlar om ändrade regler för introduktionsperioden för lärare och förskollärare. Det ska inte längre vara ett krav att en lärare eller förskollärare har genomfört en introduktionsperiod för att legitimationen ska utfärdas. Men det är viktigt att betona i detta sammanhang att huvudmännen även fortsättningsvis kommer att ha ansvar för att en introduktionsperiod genomförs. Det kommer att vara av största vikt att uppföljning av det sker. Skolinspektionen har redan i sitt regleringsbrev fått uppdraget att följa det. Den främsta orsaken till att introduktionsåret slopas är att det har visat sig svårt att få anställning inom skolväsendet direkt efter examen. För att få tillsvidareanställning krävs en lärarlegitimation, och då hänvisas de flesta lärare till tidsbegränsade anställningar, vilket i sin tur kan få färre att söka till lärarutbildningen. Vi måste vidta åtgärder för att öka söktrycket till lärarutbildningen, inte få färre att söka. Ett annat problem vi ser är att kräva betyg och godkänd VFU, verksamhetsförlagd utbildning, för att gå på lärarutbildningen och dessutom genomföra ett introduktionsår efter examen för att bli legitimerad innebär dubbla lämplighetstester, vilket inte är fallet i andra legitimerade yrken. Sjuksköterskor får till exempel sin legitimation direkt vid examenstillfället. Herr talman! Vi behöver i stället förstärka andra kvalitetsfaktorer för att få de mest lämpade att söka sig till lärarutbildningen. Mycket har också redan genomförts från alliansregeringens sida vad gäller att öka kvaliteten. Den nya lärarutbildningen innehåller fler och tydligare krav på gedigna ämneskunskaper och pedagogisk skicklighet. Den första kullen som läst på den nya lärarutbildningen kommer att ut först 2015. I budgetpropositionen för 2014 har regeringen aviserat att den avser att särskilt granska kvaliteten inom VFU, det vill säga de verksamhetsförlagda delarna av lärarutbildningen, och att det ska utredas och föreslås hur en förtydligad bedömning av studenternas prestationer under VFU ska komma till stånd. Regeringen har dessutom gett Universitets- och högskolerådet, UHR, i uppdrag att låta tre lärosäten genomföra försöksverksamhet med lämplighetstester för blivande lärare. Det är något vi kristdemokrater välkomnar och som vi hoppas ska permanentas. Om man talar med äldre lärare eller lärare som gått i pension vittnar de om de omfattande lämplighetstester de hade när de sökte lärarutbildningen. Det kunde ta flera dagar av intervjuer, och de fick också visa att de var lämpliga att stå inför en klass. Det är också något vi lärde oss när vi var i Finland med utbildningsutskottet, som vi har hört här. Det gäller att inte bara gå efter betyg vid antagningar till lärarutbildningen utan att hitta dem som verkligen är motiverade och lämpade och att sedan träna dem till att bli skickliga lärare. Just övningsskolor har visat sig vara en framgång i Finland. Det är något som vi även nu har på försök i Sverige och som borde permanentas om det visar sig ge goda resultat. Det är 15 lärosäten som ska få delta i försöksverksamheten med övningsskolor med start nu till hösten, och det ska pågå i fem år. Sedan är det viktigt att högskolan tar sitt ansvar och vågar stänga av och avråda dem som visar sig olämpliga för yrket i mycket högre grad än i dag. Herr talman! Genom alla dessa åtgärder som regeringen vidtagit och kommer att genomföra ser vi att det kommer att finnas åtskilliga kvalitetskontrollsstationer för att få veta att de lärare som utexamineras håller en god kvalitet så att de därmed kan erhålla sin legitimation vid examenstillfället. En skola i världsklass är en förutsättning för att Sverige ska vara ett framgångsrikt land också i framtiden. Att kvalitetssäkra läraryrket genom lärarlegitimationen är ett mycket viktigt steg i den riktningen. Låt oss därför tillsammans se till att vi går i mål med denna viktiga reform på bästa möjliga sätt även om det kräver uthållighet och ett stort mått av tålamod. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)