Allmänna motioner om fastighets- och förmögenhetsbeskattning

Fru talman! Jag skulle nog kunna göra en historieskrivning av skatternas framväxt för att fylla ut dessa minuter, men jag ska fatta mig kort och presentera det kammaren nu ska debattera. Det är skatteutskottets betänkande SkU21. Betänkandet behandlar ett antal allmänna motioner från 2004 med anknytning till fastighets- och förmögenhetsbeskattningsområdet. De är två heta frågor som har debatterats i olika omgångar de senaste åren, inte minst i medierna men också bland vanligt folk. Debatten i dag med anledning av motionerna gäller bland annat avskaffad eller sänkt fastighetsskatt, särskilda beskattningsregler vid miljöinvesteringar, slopad förmögenhetsskatt, befrielse från fastighetsskatt för vindkraftverk och slopad inkomstskatt för bostadsrätter. Det här var något av innehållet bland de motioner som inkommit och de reservationer som finns. Jag är övertygad om att det blir en intensiv och intressant debatt som vi får höra i kammaren i dag - och som jag ser fram emot.

Fru talman! Debatten kommer säkert att bli intensiv. Vi får se hur intressant den blir, men intensiteten ska vi försöka stå för. Fru talman! Den socialdemokratiska regeringens särskilda skatteutredare som har nämnts här tidigare - de har kallats för de tre vise männen, jag kallar dem vid namn: LO:s förre chefsekonom P.-O. Edin, Konjunkturinstitutets chef Ingemar Hansson och skatteprofessorn Sven-Olof Lodin - presenterade för en kort tid sedan ett förslag som bland annat ska röja upp i den snårskog av regler som finns för kapitalbeskattningen av fåmansbolag. I utredningen pekar man på vikten av att ta bort den skadliga förmögenhetsskatten. När det gäller den skatten sade finansminister Pär Nuder alldeles nyligen att ett borttagande inte är aktuellt eftersom det har nyss beslutats om att slopa skatten på arv och gåvor. Förmögenhetsskattens vara eller inte vara har varit i politikens fokus under de senaste åren. Det råder i dag en relativt bred enighet om förmögenhetsskattens skadliga effekter för en god utveckling och tillväxt i Sverige. Jag har tolkat debatten i kammaren så, fru talman, att det egentligen bara är representanter för s, v och mp som inte håller med om detta i dag. De flesta andra är överens om att ta bort den orättvisa och lotteribetonade skatten. Representanter för regeringen, för Socialdemokraterna, har också tidigare sagt att motiven för Socialdemokraterna att ha kvar förmögenhetsskatten är dels fördelningspolitiska, dels statsfinansiella. Inget av skälen är längre hållbart, minst av allt det statsfinansiella. Jag återkommer till det. Regeringen har också tidigare hänvisat till att man föreslår höjningar av fribeloppet och att detta skulle minska antalet personer som betalar förmögenhetsskatt. Det stämmer, men man kommer inte åt grundproblemet. Det är att en stor kapitalmassa är placerad utomlands av svenskar och inte till någon del arbetar i Sverige. Det problemet, fru talman, kommer man inte åt på det sättet. Jag tycker att man återigen kan konstatera att det har lappats och lagats i ett sjukt system, där den enda boten borde vara att ta bort det onda. I det fallet - det finns fler fall - är det onda just förmögenhetsskatten. Fru talman! Socialdemokratiska regeringsföreträdare har också många gånger understrukit vikten av att tidigt ha tillgång till riskkapital för att tidigt få fler nya företag. Det är sant. Det är oerhört viktigt att vi har tillgång till bra riskkapital i Sverige. Kapitalet finns där, men det finns inte i Sverige - och framför allt arbetar inte kapitalet i Sverige. Svenskt Näringsliv har tagit fram ett exempel på om strömmen av kapital från Sverige vänder. Man har utgått från att blott en tiondel av de flyktade 500 miljarderna återvänder till Sverige. Med en beräknad avkastning på 7 % och med 30 % skatt på den avkastningen skulle det innebära 1 miljard kronor till statskassan. Nyinvesteringar beräknas ge 25 000-30 000 nya jobb, vilket i sin tur skulle ge skatteintäkter på 5 miljarder från de nya jobben. Nu kan man tycka att Svenskt Näringsliv har ett speciellt intresse i den här frågan, men uppgifterna i sig synes inte vara vare sig orimliga eller oproportionerliga på något sätt. Vad man kan tillägga är att vissa bedömare säger att det kan vara häpnadsväckande 1 000 miljarder kronor som i dag är placerade utomlands av svenskar. Fru talman! Förmögenhetsskatten fungerar som en taggtråd i samhällsekonomin och hindrar företag från att växa. Den slår direkt mot den ekonomiska tillväxten, vilket i förlängningen gör oss alla relativt sett lite fattigare. Fru talman! På vilket sätt är det fördelningspolitiskt rimligt? Det finns också en annan viktig fråga i det här betänkandet, och det är frågan om fastighetsskatten. Den är aktuell nu. Just nu bävar människor runtom i Sverige för hur de nya taxeringsvärdena ska slå för just dem. Bävar - jag understryker det ordet. Det är många som fruktar hur de här beskeden kommer att se ut. Moderaterna vidhåller sitt krav på att den orimliga och orättvisa fastighetsskatten tas bort. Av statsfinansiella skäl har vi utarbetat en modell för en successiv avveckling av denna skatt. Vi har ett förslag om takbelopp för uttag av fastighetsskatt för att dämpa den galopperande höjning av taxeringsvärdena som skett i tillväxtområden och kustregioner. Det här är ett verksamt, konkret förslag, som skulle ta bort de värsta orättvisorna som vi i dag ser runtom i Sverige. Fru talman! Jag vill med detta yrka bifall till reservation nr 1.

Fru talman! Jag har en enda fråga till majoritetspartierna, och jag vänder mig naturligtvis särskilt till skatteutskottets ordförande. När nu boendebeskattningen åter ska höjas genom höjda taxeringar, vad ska vanliga människor spara in på? Jag tar frågan en gång till: När fastighetsskatten nu åter ska höjas, vad ska vanliga människor spara in på? Jag ställer den här frågan mot bakgrund av att skatteutskottets ordförande i dag visat en sådan omsorg - och det är bra - om statens budget. Den är viktig. Vi ska inte ha ofinansierade utgifter. Just nu handlar det om att vi lånar ungefär 50 miljarder om året av våra barn. När pengarna inte räcker måste man låna. Det kan inte alla vanliga familjer göra, och därför är min fråga när boendeskatterna nu ska stiga ytterligare igen: Vad ska vanliga människor spara in på? I genomsnitt kommer nu fastighetstaxeringen att höjas med 27 %, står det i dag, utan något riksdagsbeslut. Det handlar om hundratals kronor för många familjer, ibland tusenlappar, per år. Jag kan ge ett perspektiv, fru talman, på hur mycket pengar det här handlar om. I år tar fastighetsskatten in drygt 24 miljarder kronor för år 2005. En 25-procentig uppräkning blir då ungefär 6 miljarder kronor. Det blir något mindre på grund av en del begränsningsregler och så vidare. Man kan jämföra det med andra skatter som vi diskuterar så flitigt de här dagarna, nämligen alkoholskatterna. Starkspriten beräknas i år inbringa i bästa fall 4 miljarder, vin lite mindre och öl knappt 3 miljarder. Det är jättelika skattehöjningar det är frågan om för vanliga människor. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill nu ha en ny skattetopp. Folkpartiet står för en annan politik. Vi står för skattestopp, inte skattetopp. Jag är medveten om att man inte kan avskaffa fastighetsskatten med en gång. Det måste gå på ett stort antal år. Det är jag helt övertygad om. Men man måste börja någonstans. Och det är absolut fel väg att höja skatterna ytterligare. Jag hoppas verkligen att skatteutskottets ordförande - det är en viktig person i detta sammanhang - går upp och talar om för oss vad vanliga människor ska spara på. Vad ska vanliga människor spara på? Det grundläggande felet med fastighetsskatten är att det inte finns något samband mellan debiterad skatt och betalningsförmåga. Det må vara en kapitalskatt, men folk upplever den inte så, utan de ska betala den av någonting annat, nämligen av sina inkomster. Det har för mig alltid varit obegripligt att det är en socialdemokratisk regering som tycker att den här skatten är i princip bra. Den är ju fullständigt felaktig. Det förhållandet att ni har tvingats införa begränsningsregel efter begränsningsregel visar bara en enda sak: Sambandet mellan betalningsförmåga och debiterad skatt saknas. Fru talman! Jag ska gå över till en annan del i den här skatten som handlar om energibesparande investeringar. Det är om möjligt än obegripligare. Om man till exempel vill ersätta oljeeldning med bergvärme eller någonting annat resulterar det i höjt taxeringsvärde och höjd skatt. Enligt den här principen ska man alltså slösa på energi - det är det bästa man kan göra. Då slipper man ifrån höjd skatt. Jag menar att den politik ni föreslår på den punkten, att goda miljöinvesteringar leder till högre skatter, är oansvarig av miljöskäl, och det är omoraliskt mot dem som ska betala. Sparsamma agas, och slösaktiga premieras. Det kan inte vara en socialdemokratisk politik. I fråga om förmögenhetsskatten ber jag att få yrka bifall till reservation 12. Jag ska inte gå in på några detaljer där. Jag noterar att det finns en vänsterpartist i kammaren, Per Rosengren, och det är väldigt roligt att se honom här. Jag ska därför säga några ord särskilt om Vänsterpartiet och förmögenhetsskatten. Detta parti vill, vilket framgår av ett särskilt yttrande, av fördelningspolitiska skäl ha kvar förmögenhetsskatten. Det kan man tycka. Det ska alltså vara skatt på hus, aktier och annat. Men Vänsterpartiet vill göra ett undantag. Den som vinner på lotteri ska slippa förmögenhetsskatten på den delen av sin förmögenhet. Det är ett lotteri att rösta på Vänsterpartiet. Det vet vi sedan tidigare - det är ingen nyhet. Men att partiet gått så långt som att vilja ha kvar all förmögenhetsskatt utom den som genereras av lotterivinster är absurt. Jag har varit angelägen om att läsa in detta till kammarens protokoll, för dessa särskilda yttranden visar ofta var man verkligen står i sådana här frågor. Jag har därför utarbetat ett förslag till valslogan för Vänsterpartiet i valet 2006: Du som har vunnit högsta vinsten på lotteri, rösta på oss! Du kan göra det utan att rodna.

Fru talman! Kristdemokraterna anser att konstruktionen med nuvarande löpande fastighetsbeskattning är principiellt felaktig. Ägande av bostäder betraktas i nuvarande skattesystem för det första som en form av sparande eller kapitalplacering. Enligt likformighetsnormen för kapitalbeskattningen får, till att börja med, inget obeskattat sparande förekomma. Vidare gäller enligt detta synsätt att "den implicita avkastning i form av boendetjänster som egnahemsägaren eller bostadsrättsinnehavaren erhåller skall utgöra skattepliktig inkomst". Därför ska såväl den löpande beskattningen som reavinstbeskattningen utformas så att detta sparande beskattas likformigt med annat sparande. En kapitalplacering i till exempel en villa ska således beskattas som en kapitalplacering i en aktieportfölj eller sparande på bank. Nivån på beskattningen bör vara densamma oavsett vilken typ av kapital det rör sig om, det vill säga att pengarna ska beskattas lika hårt om man sätter in dem på banken eller om man betalar delar av ett hus med dem. Så långt kan resonemanget vara begripligt ur ett nationalekonomiskt perspektiv, om man dessutom medvetet bortser från likviditetsproblemet, som det heter, när den som äger huset inte längre har reda pengar. Man bortser då också från, vilket är värre, att boende ofta - allra oftast får man säga, om man inte köper fler hus - inte alls är en kapitalplacering i första hand utan snarare ett uttryck för ansvaret som en enskild människa eller en familj har och plikten att ordna ett boende för sig själv och de sina. Tillgångar i kapital ger i regel löpande avkastning i reda pengar, men så är ju inte fallet med ett hus eller en bostadsrätt. Den konstgjorda parallellen med andra kapitalplaceringar upprätthålls dock genom att regeringen och andra förespråkare talar om en - och nu, kan tyckas, kommer det verkliga fikonspråket - icke-monetär avkastning, det vill säga en avkastning eller en inkomst som inte faller ut i reda pengar. Den finns där, och den ska fångas upp till beskattning likväl. Denna avkastning sägs motsvara den inkomst kapitalet skulle ha genererat om det placerats i någon annan sparform. Ett annat begrepp som ofta används för att beteckna denna avkastning är nettohyresvärde. Ofta används bilden, i till exempel utredningssammanhang, att egnahemsägaren skulle kunna hyra ut sitt hem på hyresmarknaden, men om han eller hon inte gör detta är det som om han eller hon hyr ut fastigheten till sig själv. Och hyran ska ju bestämmas marknadsekonomiskt. Det värde som denna hyresintäkt betingar, även om den är icke-monetär och fiktiv, ska då fångas upp till beskattning genom fastighetsskatten. Hur många socialdemokrater och vänsterpartister ställer egentligen upp på den här typen av skattekonstruktion, om man över huvud taget lyckas förklara den? Nu har vi också hört att enligt Lantmäteriets beräkningar kommer taxeringsvärdeshöjningarna för nästa år att bli ungefär 25 % i genomsnitt. Om man tittar närmare på detta ser man att Malmö och Göteborgsregionen drabbas hårt, säkert Stockholm också. Expressen har i dag presenterat ökningstal som bygger på prisutvecklingen. Om man bryter ned det på till exempel Göteborgs kommun kommer taxeringsvärdena där att höjas med 42 %. Det innebär att ett medeltaxerat hus får en kraftig värdering, och taxeringsvärdet följer med. Vad beror detta på? Jo, det beror på köpta och sålda hus i grannområdet. Man kan sitta där, och plötsligt kan man om man är till exempel en normalinkomstfamilj få en skattehöjning på kanske 5 000-10 000 kr i ett slag. Inte minst barnfamiljer kommer att drabbas av detta. Regeringen talar ju sig varm för olika insatser för barnfamiljerna, men sedan i ett slag dras detta undan för dem helt och hållet, i alla fall de eventuella förbättringarna. Nej, det enda rimliga är att man avskaffar den statliga fastighetsskatten helt. Den statliga fastighetsskatten har ju ingenting med husen och kommunal service att göra. Vi föreslår att fastighetskatten slopas helt för småhus, bostadshyreshus, kommersiella lokaler, industrienheter och så vidare. Och så ges kommunerna en rätt att ta ut en fast avgift per småhus, per bostadslägenhet samt per kvadratmeter lokalyta för kommersiella lokaler och industrienheter. I det här paketet har vi också en reavinstskattehöjning, så att säga, vid försäljning av privatbostäder och bostadsrätter. Reavinstskatten höjs till den generella nivån på 30 %. Och vi behåller, möjligtvis förlänger, nuvarande uppskovsregel. Den här reformen skulle slutligen också kunna leda till att Skatteverket skulle kunna satsa mer tid och resurser på att beivra riktigt skattefusk i stället för att kontrollera fastighetstaxeringar. Dagens administration av fastighets- och förmögenhetsbeskattning uppgår till sammanlagt minst 200 miljoner kronor för Skatteverket, för skattemyndigheterna och Statistiska centralbyrån. Administrationen av sambeskattning av förmögenhet och de med jämna mellanrum återkommande fastighetstaxeringarna och administrationen av begränsningsregeln och andra ytterligare ad hoc -regler för fastighetsskatt kräver mycket av resurser, och det skulle vi kunna ta bort. Vi tycker också att det är rimligt att förstärka den kommunala skattebasen med en sådan här reform. Det är också i kommunerna som husen står. Det är de som står för den kommunala servicen, och man skulle kunna göra den här fastighetsavgiften servicerelaterad. Då är det också en bättre transparens vad gäller den avgiften eller skatten. Det skulle också öka legitimiteten att ta ut någonting på fastigheter över huvud taget om det är någon form av garantibeskattning där man faktiskt får någonting i stället. Detta skulle då ske i samband med en skatteväxling då vi också tar in de statliga statsbidragen. Det finns mycket mer att säga om detta och det finns mycket att säga om förmögenhetsskatten som jag inte hinner säga här. Men man kan ändå lägga till att fastighetsbeskattningen tillsammans med förmögenhetsskatten är betydande. Inte mindre än 36 % av den totala tillgångsmassan vad gäller förmögenhetsskatten, som ligger på ca 5 miljarder, handlar just om egnahem. Fastighetsbeskattningen är inte rimlig. Den uppfattas inte som rimlig och legitim av människor som drabbas av den. Vi vill göra den legitim, och vi vill komma ifrån de gamla ideologiska skygglapparna, som majoriteten har just vad gäller egendomsbeskattning.

Fru talman! Boendet är en av grundstenarna i de flestas tillvaro. Få andra nyttigheter spelar så stor roll för den enskildes trygghet i tillvaron som just boendet. Förutsättningarna för att skapa ett boende som har en rimlig kostnad oavsett var man bor i landet är därför en viktig fråga. Fastighetsskatten och förmögenhetsskatten är i det här sammanhanget viktiga komponenter. Beräkningar visar att den genomsnittliga beskattningen på vårt boende i dag är 57 %. Det är alltså en orimlig kostnadsbit. Målsättningen, eller ska vi säga tumregeln, för ett boende är att det ska kosta ungefär 25 % av familjeinkomsten. Det målet uppnås sällan i dag. En annan målsättning är att det skapas neutralitet mellan olika boendeformer, och där spelar otvivelaktigt skattefrågan en framträdande roll. Fastighetsskatten är en skatt på en icke-monetär avkastning. Den är alltså inte kopplad till den enskildes bärkraft. När man har ett sådant system är det extra viktigt att skatten uppfattas som rimlig. Det finns avarter inom fastighetsbeskattningen i dag, och en översyn är därför nödvändig. Gör vi en internationell jämförelse kan vi konstatera att beskattning av fastigheter inte är något ovanligt. Det är däremot nivåerna och bedömningsgrunderna för beskattning. Centerpartiet vill lägga ett takvärde för tomten om 300 000 kr vid sidan av en sänkning av uttagsprocenten. En grundlig översyn av fastighetstaxeringssystemet är också nödvändig. Det är inte rimligt att en försäljning av ett hus inom ett litet värdeområde driver upp taxeringsvärdena till extrema höjder så att människor inte kan bo kvar i området. Det är inte heller rimligt att Skatteverket lägger ut bedömningarna av taxeringarna på entreprenad då man saknar egen kompetens. Dagens system med genomsnittsvärden av referensförvärven leder till för höga taxeringsvärden. I stället bör marknadsvärdet beräknas utifrån ett medianvärde där extrema försäljningsvärden sållas bort. Det här behöver utredas vidare för att man snabbt ska få till stånd en förändring. Det finns extrema exempel där staten från ena dagen till den andra har förändrat markvärdet med 1 400 %. Det säger sig självt att detta inte är rimligt. Förhållandet påverkar givetvis människor i området som via höjda skatter tvingas från sina hem. Detta är dagens Sverige. Ytterligare höjningar är alltså orimliga. Förmögenhetsskatten är ofta en väsentlig del av boendekostnaden. Den drabbar i mindre omfattning landets rika, i stället många vanliga villaägare som klassas som rika. Förmögenhetsskatten är dessutom en direkt skadlig skatt för svensk ekonomi och tillväxt. Vi kan konstatera att Sverige är ett av ett fåtal länder i Europa som har förmögenhetsskatten kvar. Om vi ska få fart på tillväxten är ett slopande av förmögenhetsskatten såväl direkt som indirekt en drivkraft. Här har uppenbarligen uppstått dogmatiska låsningar hos regeringen och dess stödpartier. Jag tycker att vi såg ett tillnyktrande från Per Rosengrens sida tidigare i debatten här. Frågan är bara när regeringen ska inse behovet av en mer vitaliserad ekonomi i landet. Som tidigare nämnts har även landets mest framträdande ekonomer föreslagit ett slopande av förmögenhetsskatten, men regeringen biter sig fast i ett gammalt tänkande. Sverige är unikt, men låt det vara det på områden som utvecklar landet, inte på områden som avvecklar vår välfärd! Fru talman! Vi behöver alternativa boendeformer för att tillfredsställa olika gruppers krav. Det är viktigt att alternativen ges lika förutsättningar. Kooperativ hyresrätt är en ny boendeform som inte spelar på samma spelplan som andra alternativ i dag. Här behövs en ändring. Dels behöver insatsen inflationsskyddas, dels behöver uppskovsrätten vidgas till att omfatta den boendeformen. Jag noterade i veckan att även Boverket uppmanar regeringen att genomföra den förändring som Centerpartiet nu föreslår i sin motion. Jag är övertygad om att just kooperativ hyresrätt är en boendeform som uppfattas som positiv av fyrtiotalisterna som inte orkar bo kvar i sin villa som de givetvis har betalt på grund av den inflation som var under 70-talet. Man vill ha ett boende med en rimlig insats som värdesäkras samtidigt som man kan leva upp de pengar man får över när man har sålt sitt gamla hus. Avslutningsvis, fru talman, är energifrågan något av en ödesfråga inför framtiden. Vi ska klara klimatmålet, vi ska klara energiförsörjningen och vi ska klara miljön i övrigt i samhället. Det kräver stimulans av de förnybara energikällorna. Vindkraften är en energikälla som byggs ut rejält i övriga Europa men inte i Sverige. Samhällets stelbenta hantering av energikällan är en av orsakerna till det. Ett slopande av fastighetsskatt för vindkraft skulle bidra till att stimulera småskalig energiproduktion som vi så väl behöver. Fru talman! Jag ställer mig bakom samtliga reservationer från Centerpartiet, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservationerna 6 och 12.

Fru talman! Jag tänkte börja med att försöka ge lite svar på de frågor som jag har fått. Jag börjar med Ulf Sjösten. Han konstaterade att det är "bara", som han sade, socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister som vill ha förmögenhetsskatten kvar. Så länge vi är i majoritet är det väl kanske inte "bara". Om vi får fortsätta kommer vi nog att försöka se till att vi har förmögenhetsskatten kvar även framöver. Men det är inte vi utan väljarna som bestämmer det. Gunnar Andrén frågar vad vanliga människor ska spara in på. Man hjälper dem i alla fall inte om man sänker ersättningarna när de är sjuka eller arbetslösa. En stor del av det borgerliga sällskapet tycker att man ska göra den försämringen. Miljöinvesteringar ger högre skatt, nämnde Gunnar Andrén också. Så är det. När värdet på fastigheten stiger ökar skatten. Jag tror ändå att det är andra drivkrafter som avgör om man byter uppvärmningssystem i villa, om man går från olja till pellets till exempel. Det är så pass lönsamt att jag tror att den värdestegring som det innebär inte är något som gör att man avstår från att göra det. Per Landgren hade inte någon direkt fråga som jag kan uppfatta. Men min fundering var om Per Landgren argumenterar på samma sätt i det borgerliga sällskapet som han gör här i kammaren för sin modell. Jag ställde frågan förra gången vi debatterade här. Det vore intressant att få veta om han har lyckats övertyga någon av kamraterna om förträffligheten i den modell som han förespråkar. Jörgen Johansson konstaterade att det inte är ovanligt internationellt att man beskattar fastigheter. Så är det ju. Likaså där kan man fundera över hur Jörgen Johansson lyckas i den borgerliga gruppen med sin argumentation. När det gäller frågan om fastighetsskatt är det otroligt spretigt. Ni har inte lyckats närma er varandra på något sätt annat än att ni i slutändan, åtminstone alla utom Centern, konstaterar att den skatten ska bort. Där har väl Centern lite jobb att göra, om det nu inte är så att Centern också vill ta bort den helt och hållet. När det gäller vindkraften och beskattningen av den har kommittén föreslagit att man ska ta bort det. Där kan man hysa en förhoppning om att det kommer att bli som Jörgen Johansson vill. Fru talman! När Riksgälden med förre moderatledaren Bo Lundgren i spetsen för ett tag sedan betalade ut 1 miljard för mycket till sina sparare var det inte, som man skulle kunna tro, ett nytt försök att genomföra ofinansierade skattesänkningar. Det var ett misstag kopplat till den mänskliga faktorn och datasystemet. I samband med den händelsen försökte man i ett radioprogram belysa hur mycket 1 miljard egentligen är. Det visade sig vara inte alltför enkelt. Programledaren började med att berätta hur lång tid det tar att räkna till 1 miljon. Det var ett stort antal timmar. Sedan fortsatte han med att säga att 1 miljard var 100 gånger så mycket, alltså 100 miljoner. Tjänstemannen från Riksgälden som också deltog i programmet fick då rycka in och tala om att det var värre än så. 1 miljard är nämligen 1 000 miljoner, och det tar det väldigt lång tid att räkna till. I min hemkommun Nora med ca 10 500 invånare har vi en årsbudget på lite drygt 400 miljoner. Vi brukar räkna med att om statsbidraget till alla kommuner ökar med totalt 1 miljard betyder det lite drygt 1 miljon till Nora. 1 miljon motsvarar en tioöring på kommunalskatten. Ni kan säkerligen allihopa räkna ut på ett ungefär vad det skulle motsvara i era hemorter. För 2005 beräknas fastighetsskatten ge en inkomst på ca 25 miljarder. Om man lägger till de ca 5 miljarder ytterligare som skatten på förmögenheter inbringar är det stora summor och mycket välfärd som vi behandlar här i dag. Det motsvarar kostnaden för barnbidragen till alla Sveriges barn och ungdomar. Det skulle dessutom bli pengar kvar till ca 15 000 anställda i skolan och vården, eller om man fördelade pengarna på alla Sveriges kommuner 30 miljoner till Nora, motsvarande lönen till ca 90 anställda i skolan och äldreomsorgen. För Nora kommun skulle det krävas en skattehöjning med 3 kr om motsvarande summa pengar skulle tas in via kommunalskatten. Fru talman! Varför använder jag då så mycket tid för att gå igenom det här? Betänkandet handlar väl om allmänna motioner om fastighets- och förmögenhetsskatt? Det är naturligtvis sant, men i stort sett alla skatter har som huvudsyfte att bekosta den välfärd som svenska folket tycker att vi ska betala via skattsedeln. I det perspektivet är det nyttigt att fundera lite kring de summor vi här diskuterar och vilken betydelse de har för vårt gemensamma folkhem. Det gäller inte minst för dem som liksom borgerligheten har ambitionen att sänka eller helt ta bort de här skatterna. De har naturligtvis en grannlaga uppgift när det gäller att redovisa hur det är tänkt att finansieras eller vilka indragningar de tänker göra. Fru talman! I dagarna har vi genom medierna fått veta att huspriserna runtom i landet fortsätter att öka. Under perioden 2001-2004 har taxeringsvärdena på fastigheter i snitt ökat med 25 %. Det är inte i första hand stockholmarna som har fått se sina fastigheter öka mest i värde. De ligger den här gången i nivå med Mellannorrland på ca 16 %. Nu är det i stället Väst- och Sydsverige som ligger i topp med höjningar på 30-35 %. Det finns naturligtvis anledning att allvarligt begrunda vilka konsekvenser det här får för enskilda fastighetsägare, men samtidigt kan vi ändå konstatera att de beslut vi tidigare fattat kommer att påtagligt lindra verkningarna. Tack var till exempel dämpningsregeln fördelas höjningarna på tre år. Det innebär att värdestegringen inte ger full effekt på skatten förrän året före nästa taxering. Begränsningsreglerna för både fastighetsskatten och förmögenhetsskatten gör dessutom att de hushåll som har låga och normala inkomst- och förmögenhetsförhållanden och där taxeringsvärdet inte överstiger 3 miljoner knappast alls berörs av höjningarna. Det finns anledning att påminna om alla insatser som gjorts för att motverka effekterna av den snabba värdeökningen på fastigheter och för att boendekostnaderna ändå ska vara möjliga att hantera. I det sammanhanget förtjänar det också att nämnas det i grunden positiva i att något man äger och förfogar över stiger i värde. Det finns många delar av landet där man inte önskar sig något högre än att ens hus ska öka i värde eller till och med i värsta fall bara vara möjligt att sälja. På det här området, liksom inom nästan alla politikområden, hörs ofta klagorop från den borgerliga oppositionen om att inget görs. Här kommer därför en kort sammanställning. Vi har klarat av att föra en politik som inneburit ett lågt ränteläge. Jag tror att det viktigaste för dem som har köpt eller står i begrepp att köpa hus är att man har låg ränta. Om man lånar 1 miljon, vilket inte alls är ovanligt om man ska köpa hus, är varje procent värd otroligt mycket; 1 % på 1 miljon är 10 000. Det vore inte konstigt om räntan gick upp ett par tre procent. Var och en inser vad det skulle betyda. Vi har via inkomstskattesänkningar bidragit till att ge människor höjda reallöner. Det påverkar också möjligheten att betala. Vi har infört begränsningsregler som ger ett skydd för att låginkomsttagare inte ska drabbas av ett alltför högt skatteuttag. Vi har sänkt förmögenhetsskatten för makar. Arvs- och gåvoskattens borttagande ger en ökad möjlighet att bo kvar i samma bostad när en make gått bort. En dämpningsregel som sprider ut skatteeffekten av värdestegringar på flera år ökar förutsägbarheten. Vi har, sist men inte minst, sänkt procentsatsen från 1,5 % till 1 %. Fru talman! Utskottet vidhåller sin tidigare intagna ståndpunkt att fastighetsskatten utgör en del av kapitalinkomstbeskattningen, att det bör finnas en likformighet och enhetlighet mellan beskattningen av en fastighet och beskattningen av avkastningen av övriga kapitaltillgångar samt att ränteutgifter, även sådana som berör bostadslån, bör förbli avdragsgilla. För att inte effekterna av värdestegringar ska bli för stora i skattehänseende bör det även i fortsättningen finnas dämpnings- och begränsningsregler. Utskottet anser också att regeringen fortlöpande bör övervaka att fastighetsskatteuttaget ligger på en rimlig nivå. För närvarande bereds i Regeringskansliet de förslag som lagts fram i Egendomsskattekommitténs huvudbetänkande. Ett ställningstagande från riksdagen till förändringsförslag som gäller områden som kommittén behandlat anser utskottet inte bör ske innan regeringen redovisat sitt ställningstagande. Jag yrkar därför bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Vi har talat mycket om fastighetstaxeringen och fastighetsskatten. Som det har sagts i debatten är nya taxeringsvärden på gång. Man talar om att det kan röra sig om 25 % i snitt över riket i sin helhet. Som jag sade i mitt inledningsanförande är det många människor i Sverige i dag som bävar inför de nya taxeringsvärdena och beskedet om dem. Det har också sagts i debatten att höjningen i tillväxtområden och i kustregioner kan bli 30-40 %, kanske ändå mer. Om man omsätter det i årskostnad för dem som bor i dessa hus blir det naturligtvis åtskilliga tusenlappar. Det slår blint. Det drabbar pensionärer. Det drabbar barnfamiljer. Det drabbar dem som i dag har de minsta ekonomiska marginalerna att klara sitt dagliga uppehälle. Det saknar, kanske framför allt, relation till den enskildes betalningsförmåga. Människor här i landet har drivits från sina hem under ganska många år. Det har inte upphört, Lennart Axelsson, utan det pågår fortfarande. Jag ställer min fråga till Lennart Axelsson som representant för dem som vill behålla fastighetsskatten. Han har gjort väldigt tydligt under debatten att det är det som gäller för framtiden också. Jag tänker på en familj i Fiskebäckskil som jag känner till lite. Den består av en mor, en far och två minderåriga barn. Vad ska den familjen med en bostad i Fiskebäckskil, som redan värmer huset med pellets, ta sig till?

Fru talman! Jag tror att Ulf Sjösten förstår att det inte är så himla enkelt att ge ett enkelt svar på den frågan eftersom jag inte känner till omständigheterna för familjen över huvud taget, mer än att de eldar med pellets. Jag vill ändå påstå att de beslut vi har fattat när det gäller begränsningar innebär fördelar för många av de människor som har låga löner och inte har taxeringsvärden som är väldigt höga. Om man har taxeringsvärden över 3 miljoner uppstår problemet att man trots låga löner kan få betala ganska höga skatter. Då återkommer man till att det trots allt är ett värde i fastigheten, vilket inte på något sätt får förringas. Jag sade tidigare i mitt anförande att det finns väldigt många människor i Sverige som inget hellre vill än äga fastigheter som har taxeringsvärden av den arten.

Fru talman! Jag tycker att Lennart Axelsson är något nedlåtande i förhållande till det exempel jag drog. Det är faktiskt en familj som existerar i verkligheten. Vad jag försökte relatera var att den familjen har det ganska tufft ekonomiskt. Man har normalinkomster och man bävar inför det här beskedet. Jag tycker att det var ganska nedlåtande av Lennart Axelsson. Min fortsatta fråga till dig, Lennart, blir: Vad är det för välfärd i att tvinga familjen i Fiskebäckskil, till exempel, att lämna sitt hem? Du har talat mycket om välfärd i ditt inledningsanförande. Du hänvisade också en hel del till de åtgärder som har vidtagits för att lindra effekterna. Det har vidtagits en del åtgärder, men effekterna finns kvar. De är oerhört påtagliga för många människor, trots de åtgärder som har vidtagits. Min fråga blir kort och gott: Är det trots allt inte dags, Lennart Axelsson, att i varje fall starta processen för att ta bort den här skatten?

Fru talman! Jag försökte inte på något vis vara nedlåtande mot den här familjen. Jag är säker på att de existerar. Om Ulf Sjösten säger det, är det naturligtvis så. Jag skulle också vilja fundera lite kring vad som skulle hända med den här familjen om någon i familjen blev sjuk eller arbetslös. Vilka förutsättningar skulle man då ha att klara av att bo där, framför allt med de förslag som Ulf Sjöstens parti står bakom när det gäller ersättningar? Jag tycker att jag var ganska klar i mitt anförande när det gäller att man från regeringens sida måste vara observant på de effekter som blir när värdestegringarna blir väldigt höga. Mer generell än så tycker jag inte att man kan vara.

Fru talman! Jag inleder med att yrka bifall till reservation 3. Alla känner ju av att Socialdemokraterna med stödpartier driver skattetrycket uppåt. Den borgerliga alliansen driver den nedåt. Vi försöker lyfta fram de skatterättsliga principer som ändå finns i vårt land och i andra länder och som, om de följs, på något sätt ska säkra att skatteuttag sker på ett etiskt, moraliskt och legitimt sätt. När det då gäller fastighetsskatten skulle vi kunna ta upp två principer. Å ena sidan har vi skatt efter bärkraft. Den har ju efterlevts hjälpligt när nu de borgerliga partierna har tryckt på i utredningar och riksdagsarbete om att människor drivs från hus och hem på grund av den samlade fastighetsbeskattningen. Skatt efter bärkraft finns alltså fortfarande, nu när de värsta avarterna är åtgärdade. Å andra sidan har vi likviditetsprincipen, och här kommer min fråga till Lennart Axelsson, en principiell fråga. Likviditetsprincipen betyder att man ska beskattas först när man har pengarna i handen. Tycker du - eller jag kanske ska ställa frågan via fru talmannen: Tycker Lennart Axelsson, fru talman, att en skatt på en fiktiv intäkt, på en icke monetär inkomst, är i enlighet med likviditetsprincipen och även med principen om skatt efter bärkraft?

Fru talman! Jag tar inte alls illa upp om jag får frågan direkt ställd, så det är helt okej. Jag tycker att skatten och den utformning den i dag har i allmänhet fungerar ganska väl. Sedan finns det bekymmer när värdet på fastigheter stiger väldigt kraftigt inom vissa områden. Vi försöker komma till rätta med det. Det är naturligtvis väldigt enkelt att säga att vi tar bort alltihop, men vi anser att de pengar vi får in, motsvarande ungefär 25 miljarder i år, är pengar vi behöver för den välfärd som vi ändå tycker att man behöver ha. Därför kommer vi att fortsätta försöka hitta system som gör att detta inte orättfärdigt drabbar människor som inte har förmåga att betala.

Fru talman! Nu kom du in på att det skulle vara rättfärdigt, men i början sade du att du tycker att skatten fungerar väl. Jag frågade inte om funktionen eller funktionaliteten, att Skatteverket kan driva in skatterna och att människor till nöds kan betala. Det är klart; till slut tvingas man ju realisera den här fiktiva intäkten så att man får pengarna i handen, det vill säga sälja kåken. Till dess har det uppenbarligen fungerat, om man inte har gjort som den tidigare finansministern Bosse Ringholm sade att man skulle, nämligen belåna sina fastigheter för att betala fastighetsskatten. Det kan ju uppfattas som ganska cyniskt, eller det till och med är cyniskt. Du pratade alltså mer om funktionalitet än gav ett principiellt svar på om du tycker att det är bra och riktigt att beskatta fiktiva intäkter. Någon sade att om man har en fiktiv intäkt och ska ha en skatt på den kan ju också skatten vara fiktiv. En fiktiv, icke monetär skatt på icke monetära intäkter är inte bara en parallellitet; jag tycker faktiskt att det låter rättfärdigt. Det låter riktigt. Du har också här talat dig varm, tillsammans med en partikamrat tidigare, för förmögenhetsskatten. Jag vet inte om Lennart Axelsson verkligen tror på det, men det finns väl en och annan som tror att förmögenhetsskatten fortfarande är en skatt som i huvudsak är vertikalt rättvis och fördelande. Men den är ju horisontellt orättfärdig, så att säga. Den är inte likformig. Det är en rad olika tillgångar som inte beskattas alls - gods, skogsfastigheter, onoterade aktier med mera - och som man alltså kan köpa för att kanske delvis komma undan skatt. Det är denna olikformighet, som också gör att pengar allokeras på fel ställen, som vi reagerar på.

Fru talman! Jag tycker att det är bra att Per Landgren reagerar på olikformigheten i förmögenhetsskatten och kanske vill göra något åt den. Samtidigt måste man ändå konstatera att ingen människa i dag betalar förmögenhetsskatt om man inte har ett värde som överstiger 1 ½ miljon som enskild person eller 3 miljoner som makar efter den senaste höjningen. På det viset måste man ändå säga att detta är en skatt som träffar den del av befolkningen som har värden som är större än så. Jag måste nog vidhålla att det är rättvist ur fördelningssynpunkt att träffa på det viset.

Fru talman! Lennart Axelsson tyckte att han hade varit mycket klar i sitt anförande. Det vill jag gärna instämma i. Det var extremt klarspråk. Jag ställde en enda fråga, och jag förväntar mig att skatteutskottets ordförande så småningom kommer att svara på den: När nu boendebeskattningen ska höjas genom höjda taxeringar, vad ska vanliga människor då spara på? Det var den fråga jag ställde. Nu fick vi omedelbart i inledningen höra vad vi inte ska spara på. Jag fick ett inte-svar: Vi ska inte spara som Moderaterna vill. Men jag har en helt annan fråga, nämligen vad vanliga människor ska spara på. Det är min fråga, inte vad staten inte ska spara på. Det har jag inte frågat. Jag har frågat vad vanliga människor ska spara på. Jag ställde frågan också till Lennart Axelsson: Vad ska vanliga människor spara på? Lennart Axelsson hade en intressant och belysande genomgång av hur mycket 1 miljon kronor är. 6 miljarder kronor är 6 000 gånger så mycket! Det är otroliga summor. Nu är det inte fråga om sparande i staten, utan detta är en utgift som vanliga människor ska betala - vanliga människor som Lennart Axelsson och jag som bor på något sätt. Det är vi som ska betala detta. Vad ska vi spara in på? Det är det som är den viktiga frågan. Det här med 10 öre i kommunalskatt i Nora är också en intressant fråga. Jag vet att det finns företrädare för ert parti som vill höja skatterna, till exempel finansministern. Men den frågan, den interna polemiken, ska ju inte vi svara på. Ni får väl göra upp om ifall kommunalskatten ska gå upp eller ned. Det tycker jag inte att vi har anledning att svara på. Jag noterar slutligen att Lennart Axelsson berörde ränteläget och så vidare. Det tycker jag är väldigt bra. Nu har jag väldigt lite tid på mig, så jag får avstå från att ta upp det. Jag återkommer. Men min huvudfråga är: Vad ska vanliga människor spara på?

Fru talman! Jag tycker ändå att jag hade en ganska bra poäng när jag sade att det också är vanliga människor som blir sjuka och arbetslösa. En väldigt stor del av den allians som ni försöker trumma in är så enig är faktiskt Moderaterna, och när Moderaterna står för den politik de gör tycker jag att man kan avkräva även Gunnar Andrén en synpunkt när det gäller den delen och hur det påverkar vanliga människor. Sedan har jag försökt redogöra för de beslut som är tagna och den politik som har förts för vanliga människors möjlighet att klara ökade boendekostnader, eller i vissa fall slippa dem med hjälp av de begränsningsregler som vi har infört. Men jag tycker att det är mer än rimligt att avkräva Gunnar Andrén ett svar på hur han kommer att hantera de förslag som finns för att försämra för vanliga människor.

Fru talman! Jag förstår Lennart Axelsson precis. Han vill inte tala ett dyft om att det är vanliga människor som ska betala de här ökade skatterna på 6 miljarder kronor. Vad ska de spara på? Vi vill inte höja de här skatterna. Vi behöver över huvud taget inte bekymra oss om dem. Vi vill inte höja de här skatterna med 6 miljarder. Det är er besparing. Ni vill ha ökade utgifter med 6 miljarder, men det får väl ni fixa till. Vi ska väl inte behöva redovisa vad vi ska spara på för en skatteökning som vi inte vill ha! Någon ordning måste det vara på argumentationen från Lennart Axelsson. Jag vill veta någonting annat, och det kommer jag att fortsätta att upprepa: Vad ska vanliga människor spara på? Det är ju de som ska betala de här pengarna. Slutligen: Man har inte tid med allting, fru talman, men förmögenhetsskatten kom ju upp här i en replik. Det var en sådan väldigt bra sak att man hade höjt grundavdragen. Nu är det dock så att hushåll där det bara finns en kvarlevande, en änka eller en änkeman, har inte fått höjt grundavdrag eller höjd övre gräns. Där har det inte höjts. Nu är min andra fråga till Lennart Axelsson: Hur har rättvisan ökat när änkor och änkemän inte har fått höjt grundavdrag i förmögenhetstaxeringen? Det har däremot sambeskattade. Var har rättvisan ökat? Men det är en annan fråga. Min huvudfråga är nämligen: Vad ska vanliga människor som ska betala de här pengarna spara på? Vad ska de spara på?

Fru talman! Med en dåres envishet upprepar jag att det faktiskt är så att det är de totala inkomsterna för en familj som avgör vilken betalningsförmåga man har för att köpa mat, för att betala hyra eller om man har ett eget hus för att kunna betala räntor och liknande. Där spelar det naturligtvis in vilka ersättningar man får om man blir sjuk eller arbetslös. Man kan inte bara skaka bort det och säga att det här inte handlar om det. Det är klart att det gör det. Om vi när det gäller förmögenhetsskatten höjer gränsen för makar till 3 miljoner från tidigare 2 miljoner betyder det att var och en får 1 ½ miljon. Det anser i alla fall jag gör att man får en lösning när det gäller effekten av sambeskattningen. Det har inte gjorts någon höjning för var och en, i det läge man står ensam, men för två är det trots allt en förbättring. Jag kan inte se riktigt vad det är som är negativt med det.

Fru talman! Jag skulle vilja fråga Lennart Axelsson om han delar värdegrunden att boendet är en av grundstenarna i människors tillvaro och att det inte är någon spekulationsvara. Gör du det kommer jag till nästa fråga. Det gäller beräkningsgrunden för fastighetsbeskattningen. Ulf Sjösten nämnde att vi kan förvänta oss en höjning med 40 %. Jag nämnde ett exempel nedifrån västkusten där man från ena dagen till den andra ökade ett markvärde med 1 400 %. För några år sedan minskade man antalet värdeområden i fastighetstaxeringen, gjorde dem betydligt färre. När man då har ett genomsnittligt värde för åsättande av fastighetsskatt blir genomslaget rätt så stort. Ett exempel, också det nedifrån Båstad, är ett byggföretag som bygger ett antal hus på var sin sida om värdeområdet. Vid en försäljning stiger husen på ena sidan vägen 1 miljon mer än på den andra sidan vägen, vilket naturligtvis påverkar de människor som ska bo där. Anser du att den här beräkningsgrunden är rimlig, eller vill du medverka till att det blir en förändring? Den skrivning som majoriteten har i utskottet är tämligen skral.

Fru talman! Nej, svarar jag på sista frågan. Jag kan tycka att man ibland får berättelser om värderingar av fastigheter som låter knepiga. Så långt kan jag sträcka mig. Den beskrivning som Jörgen Johansson gör tycker jag tillhör den kategorin. Sedan vet jag att man från Centerpartiet har drivit den här frågan tidigare. Jag ställde frågan i mitt anförande hur ni har lyckats få de övriga borgerliga partierna att ställa upp bakom det här. Det är ändå en lite annorlunda vinkling i synen på beskattning av fastigheter som ni för fram jämfört med de övriga. Det känns på något vis som om vi ändå skulle kunna närma oss er på ett annat sätt än vi skulle kunna närma oss de partier som vill slopa skatten helt och hållet. Jag fick en fråga om värdet av boendet och hur man betraktar den insats som görs i boendet. Där tror jag nog också att det stämmer mycket väl att de flesta köper en bostad för att bo i den och inte som en kapitalplacering. Det är säkert så.

Fru talman! Vad gäller fastighetsskatt eller inte fastighetsskatt tror jag att det finns andra skatter som är viktigare att slopa, sådana som är direkt skadliga. Förmögenhetsskatten diskuterade vi tidigare. Sedan tror jag nog att vi kommer att ha kvar fastighetsskatt, men den nuvarande formen är inte acceptabel. Den är för hög. Det vi egentligen står direkt akut inför i dag är hur man kommer att göra värderingen i samband med fastighetstaxeringen. Den slår ju igenom i stort sett om några veckor. Så egentligen, Lennart Axelsson, vore det dags att slå näven i bordet och säga att nu får det lov att bli ordning. Det här är grunden som kommer att slå igenom redan i morgon, som sagt.

Fru talman! Tack vare den dämpningsregel som vi har infört tillsammans slår det inte igenom direkt utan är utlagt på tre år. Det är samtidigt också bra att få klargjort att det finns tre borgerliga partier som tycker att fastighetsskatten ska bort och ett som inte tycker det. Det kan ju bli intressant att se framöver vilket besked man kommer att ge väljarna när det gäller den här frågan.

Fru talman! Ibland blir man väldigt besviken på enskilda riksdagsledamöter när de går upp i talarstolen och vräker ur sig saker. Jag blev naturligtvis oerhört besviken på Gunnar Andrén. Han står och råljuger rakt ut i kammaren och säger att vi vill ta bort förmögenhetsskatten när det gäller lotterivinster. Så är det ju inte. Jag råder Gunnar Andrén att gå på läsövning någonstans. Det vi skriver är att det har kommit upp ett rättsfall. Jag tror att det var skattemyndigheten i Sundsvall som bedömde att de månatliga utbetalningarna av en vinst skulle läggas ihop och så skulle man betala förmögenhetsskatt på det, trots att man inte hade tillgång till de pengarna. Det var ingen som över huvud taget hade räknat på det, framför allt inte Svenska Spel och de som konstruerade spelet. Ingen, tror jag, kanske en och annan riksdagsledamot, hade uppfattningen att det skulle vara så. Vi hade inte det. Det intressanta i sammanhanget är att just detta nu är överklagat till kammarrätten. Innan vi visste om att det var överklagat till kammarrätten tyckte vi att det måste klarläggas. Därför ville vi att riksdagen skulle uttala att de regelsystem som hela spelsystemet faktiskt är uppbyggt på skulle gälla. Men att stå här i kammaren och säga att Vänsterpartiet vill ta bort all förmögenhetsskatt på lotterivinster tycker jag är lite väl dåligt och populistiskt. Jag hade faktiskt högre tankar om Gunnar Andrén, dels att han kunde läsa innantill, dels att han kunde föra en hederlig politisk debatt. Tillbaka till betänkandet. Nu är vi inne på förmögenhetsskatten. Då sägs det från Ulf Sjöstens sida att det faktum att vi har en förmögenhetsskatt innebär att det inte finns något riskkapital i landet. Jag råder Ulf Sjösten att läsa betänkandet från P.-O. Edins skattebasutredning, Våra skatter . Där framgår med all önskvärd tydlighet att förmögenhetsskatten och den eventuella kapitalflykt som sker från landet inte har någonting med riskkapital att göra. Riskkapitalet rör sig fritt över gränserna och söker sig dit där det ger högst avkastning. Det är den generella regel som gäller. Den andra diskussionen kanske vi kan ta, huruvida 10 % av de 500 miljarderna skulle komma tillbaka till landet. Det vet vi inte. I vissa länder har de gjort det, i Italien framför allt. Där hade man en ganska kraftig bestraffning för dem som återförde pengarna. Man införde en amnesti för dem som gjorde det. I Danmark, som har gjort samma operation, kan man inte påvisa de här effekterna över huvud taget. Jag tror att man ska vara väldigt försiktig. Sedan finns det naturligtvis argument för att förändra förmögenhetsskatten. Det har jag sagt förut. Vi har i många år arbetat för att till exempel bara halva taxeringsvärdet ska tas upp i förmögenhetsbeskattningen. Jag tror att den frågan kommer att bli ännu mer aktuell nu när taxeringsvärdena ökar, precis som frågan om beloppet i begränsningsregeln ska höjas från 3 miljoner till 4 ½-5 miljoner. Det borde redan ha gjorts med tanke på att det efter det att man införde 3 miljoner har skett en 50-procentig höjning. Tycker de som vill förhandla med oss egentligen att man hade fel från början? För 3 miljoner då är ju värt 4 ½ miljoner i dag, och i morgon är det säkert uppe i 5-5 ½ miljoner. När man inför den typen av begränsningsregler som är till för att gynna dem som faktiskt inte annars kan klara att bo kvar tycker jag att man på något sätt borde indexreglera beloppen i förhållande till den utveckling som sker i respektive område. Men det är väl en diskussion som vi får ta senare, och vi är öppna för att se till att de förändringar som sker med taxeringsvärdena inte ska behöva innebära att folk får lämna hus och hem. Vi hyser en viss sympati med Centerpartiets förslag. Vi har själva lagt fram samma förslag i olika sammanhang, dock utan att få någon större respons på det, nämligen att man ska införa någon form av tak, framför allt när det gäller markvärdet. Jag tycker att 300 000 kr är lite lågt. Men var man sätter gränsen kan diskuteras. Men huvudsaken är att det inte får orimliga konsekvenser för folk med lägre inkomster. Det finns ju även normalinkomsttagare som drabbas ganska ordentligt. De kanske påverkas på marginalen av begränsningsreglerna och får en väldigt hög kostnad för sitt boende. I grunden anser jag att fastighetsskatten som sådan är en utmärkt skatt och en skatt som vi måste ha kvar. Jag har roat mig med att gå igenom de betänkanden som finns och tittat på de borgerliga förslagen. De handlar om avdrag för konst, riskkapitalavdrag, borttagande av dubbelbeskattning, införande av väldigt generösa 3:12-regler, borttagande av förmögenhetsskatten och i princip ett borttagande av fastighetsskatten under en viss tid. Det handlar vidare om att periodiseringsfonderna ska göras mer generösa och att man ska ha någon form av resultatutjämningsfonder, men jag vet inte vad det innebär. Man vill införa avdrag för hushållsnära tjänster, och man vill införa någon form av förvärvsavdrag så att man sänker skatterna där. Och sedan går Moderaterna ut och säger att det nu gäller att inte sänka skatterna så mycket längre. Och Folkpartiet säger att det är skattestopp som man vill ha och att man inte längre vill sänka några skatter. Och sedan ser man detta batteri med skattesänkningar för minst 50 miljarder. Det är fullkomligt osannolikt. Är det det som ni går ut och säger till folk som gäller, eller är det era reservationer och det som ni står och bubblar om här i riksdagen som gäller? Någonstans måste politiken gå ihop. Är det bara retorik när ni går ut och säger att ni nu ska värna den svenska ekonomin och ta detta på allvar? Och så ser vi dessa vansinnesreservationer i tre betänkanden. Och då har vi ändå inte kommit in på de betänkanden som vi ska behandla efter detta. Där hittar vi säkert förslag om skattesänkningar på 10-15 miljarder till. Det ska bli väldigt intressant att se vad ni kommer med nästa gång. Gunnar Andrén säger att vi uppmanar folk att slösa på energi och undrar om det är det som vi ska göra. Men vi har väl inte precis anklagats för att uppmana folk att slösa på energin. Jag tror att den största kritiken under senare år har väl gällt att vi har höjt skatten på villaolja, att vi har höjt elskatterna och att vi verkligen har stramat in där och fått folk att satsa på till exempel bergvärme. Att investera i bergvärme kostar 100 000-130 000 kr. Men om sex sju år har den investeringen betalat sig. Och den medför 50-60 kr mer i skatt i månaden. Vi tog itu med denna fråga på allvar när det gäller fastighetsskatten och energibesparande åtgärder och undersökte hur mycket just dessa åtgärder påverkar. Ibland påverkar de inte alls. Men jag tror att det för normalinkomsttagare handlar om maximalt 400-500 kr om året. För dem som har lägre taxeringsvärden handlar det om 200-300 kr om året. Ett administrativt system för att ändra på detta och ta bort vissa typer av investeringar kostar betydligt mer än detta. Och samtliga utredningar tycker att man i stället för att gå den vägen ska satsa på bidrag eller någon form av avdrag i samband med investeringarna. Det är precis det som vi har gjort. Men att gå båda vägarna, att både ge bidrag och någon form av avdrag vid investeringarna, och sedan dessutom inte ta hänsyn till det i taxeringsvärdet stämmer inte. Då blir det dubbla subventioner på något sätt. Vi i Vänsterpartiet är övertygade om att riktade bidrag till investeringar, för att de verkligen ska göras, är betydligt bättre än att gå via fastighetsskatten. Det är väldigt intressant att höra när Per Landgren talar om fastighetsskatten och den icke-monetära avkastningen och att det blir någon form av schablonskatt. Men jag har inte hört Kristdemokraterna, och inte något annat borgerligt parti heller för den delen, över huvud taget yttra sig om en annan schablonbeskattning som vi har och som innebär att man betalar skatt trots att värdet minskar. Jag tänker på pensionsförsäkringar i pensionssystemet. Där har vi en 15-procentig schablonskatt. Även om värdet går på dessa pensionsförsäkringar minskar så betalar man skatt. Men var finns reservationerna, och var finns de konsekventa och välformulerade avståndstagandena från denna typ av beskattning? De finns inte därför att det på sikt är ganska bra att beskatta dem på det sättet. Men ponera att dessa pensionsförsäkringar fortsätter att rasa i värde och att man ändå ska betala skatt på dem. Ibland är det den inbetalda skatten som utgör den stora minskningen av dem. Ändå är det fler och fler länder som inför denna typ av schablonskatt därför att den är enkel. Det som man diskuterar ute i Europa börjar även diskuteras i Sverige. Skattebasutredningen med P.-O. Edin förde detta resonemang, nämligen att man skulle ha en löpande kapitalbeskattning på allt, alltså inte bara när det realiseras. Man ska betala en reavinstskatt på den nivå som aktierna ligger. Då blir det lite grann varje år. Det blir ett administrativt väldigt krångligt system. Alternativet är att ha en form av schablonskatt även på aktier och annat. Jag tror att vi i framtiden kommer att hamna i en sådan situation för att man ska kunna genomföra de förenklingar som man kanske behöver. Och vi skulle ha sluppit väldigt många av problemen i samband med byten av aktier, utköp och återköp och allt vad det heter. Då skulle vi kunna komma till rätta med en del av dessa problem. Jag tror att vi på sikt hamnar där. Jag tror att det var Lennart Axelsson som var inne på att det är svårt att se vad de borgerliga partierna egentligen vill göra med fastighetsskatten. Någon vill göra den kommunal och gynna de kommuner som har väldigt många och dyra fastigheter och så vidare. Det gäller Kristdemokraterna. De andra vill göra någonting annat. Och några vill ta bort den helt. Folkpartiet har partibeslut på att den ska tas bort helt. Det kanske gäller även Moderaterna. Hur man ska lösa detta i slutändan har jag, som sagt, väldigt svårt att se. Jag tror att det vore bra om vi kunde enas om det som i stort sett alla länder i Europa anser, nämligen att fastighetsskatten är bra. Och den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD anser och upprepar att Sverige bör höja fastighetsskatten, trots att vi försöker förklara att det nog inte är så särskilt aktuellt att höja den särskilt mycket, och kanske inte alls. Nu tycker inte vi det. Jag yrkar bifall till förslaget i det föreliggande betänkandet.

Herr talman! Det är i viss mån lite otacksamt att gå upp i talarstolen efter att Per Rosengrens har hållit sitt mycket intensiva inlägg. Men jag ska med viss ödmjukhet försöka framföra en del ytterligare synpunkter på frågan om fastighetsskatt. Fastighetsskatten är en del i boendebeskattningen, som vi har diskuterat i många andra sammanhang och som vi kanske inte ska ta upp här. Men den är ändå viktig i sammanhanget att boendet är en rättighet för alla. Någonstans ska man ju bo. Det handlar också om möjligheten att äga sitt boende. Jag tycker att mycket av diskussionen har handlat om att målet har fått helga medlen. Det är klart att även om man gör bra saker med de intäkter som staten har kan det naturligtvis inte vara så att man får tar in dessa medel på ett otillbörligt sätt. Jag tycker att regeringen nu faktiskt måste ta sitt ansvar för att få till stånd en omedelbar förändring av dagens fastighetsskattesystem. Nu talar vi om detta på ganska kort sikt. Och jag tyckte att Gunnar Andrén ställde en mycket berättigad fråga om vad folk ska spara in på. Om ett år är det dags för en ny fastighetstaxering. Jag kan relatera från min valkrets hemma i Bohuslän. Det förs redan en orolig diskussion om var det ska sluta. Det har här talats om värdeökningar på i genomsnitt 25 % i Sverige. Men om man ser till kommuner i Bohuslän - för Tanum handlar det om 59 %, för Tjörn om 45 % och för Strömstad om 41 % - blir 25 % en ganska ointressant siffra för just de människorna. Precis som sagts här är det naturligtvis positivt i sig att fastigheterna går upp i värde. Det finns ju saker som är bra med det. Man kan belåna fastigheterna på ett annat sätt och så vidare. Problemet är att den nya fastighetsskatten kommer att bygga på de här siffrorna. De som vill bo kvar får betala för att andra har sålt och fått bra betalt. I längden blir det här naturligtvis helt orimligt. Det finns begränsningsregler. Men allvarligast blir om permanentboende måste flytta från hus och hem och lämna orten om det är fråga om de attraktiva orterna. Jag tycker att man ska titta även på detta med fritidshus och delårsboende. Det är inte så ovanligt att människor i generationer har byggt upp ett fritidshusägande som kanske övergått i deltidsboende sedan man pensionerat sig eller så. Ska inte vanliga pensionärer ha rätt att ha kvar sitt hus då? Det finns alltså problem också kring detta. Sedan finns det ett annat problem. Bland befolkningen i sådana här attraktiva kustområden är detta en ständigt pågående diskussion. Det kan inte vara rimligt att ha ett skattesystem som är sådant att människor ständigt ska gå och oroa sig för att man kanske inte kan bo kvar. För att möta de här orimligheterna har en och annan undantagsregel - jag tänker då på dämpnings- och begränsningsregler - införts. Men det tycker jag bara är ett bevis på att regelsystemet inte fungerar. Under de sekunder som återstår av min talartid skulle jag även vilja nämna några ord om detta med miljöinvesteringar som vi tidigare här i dag har varit inne på. I en interpellationsdebatt i går angående energieffektiviseringar gav samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin faktiskt klart uttryck för att systemet, som hon tyckte, sänder dubbla signaler, vilket inte är bra. Herr talman! Jag vill påstå att det här systemet har överlevt sig självt. Vi kan inte ha skatter som upplevs som orimliga och orättfärdiga. Ytterst handlar det om människors respekt för skattesystemet i stort. Folkpartiet har lagt fram förslag om hur man kan göra för att på kort sikt bryta trenden. Vi måste bryta utvecklingen - det är min uppmaning. Det går inte att fortsätta med ett system som inte fungerar.