Riksdagens byggnader

Helgeandsholmen, där riksdagshusen står, har fått sitt namn från det helgeandshus (heliga andens hus) som stod här på 1300-talet. Ett helgeandshus var en kyrklig inrättning där sjuka och gamla kunde få vård.

Riksdagens hus är sammanbundna med underjordiska gångar. Flera av gångarna går igenom arkeologiskt intressanta områden, där man bland annat kan se delar av den gamla stadsmuren från 1500-talet. Här följer en genomgång av några av riksdagens byggnader.

Östra riksdagshuset

När tvåkammarriksdagen infördes i Sverige 1866 behövdes ett nytt riksdagshus med två plenisalar. Från början var den nya tvåkammarriksdagen i det nyligen ombyggda Hebbeska huset på Riddarholmen. Men Hebbeska huset ansågs redan från början vara både trångt och ovärdigt för rikets folkrepresentation. En riksdagsman klagade över att riksdagsmännen var tvungna att ”slinka in köksvägen, mellan ett spiskvarter (enklare servering) och en krog” för att nå sammanträdesrummen.

Bygget av det nya riksdagshuset påbörjades 1897, och 1905 stod det färdigt. Arkitekten hette Aron Johansson. Han fick uppdraget efter att flera arkitekter hade fått rita förslag i en tävling. Byggnaden går i nybarock stil, med inslag av jugend i interiörerna. Sedan Östra riksdagshuset byggdes har det genomgått en del förändringar och renoveringar, men ser fortfarande till största del ut som när det byggdes.

En förändring genomfördes dock vid en ombyggnad 1938-42. Det mesta av den rika utsmyckningen på taket togs bort, till exempel alla obelisker och flera riksäpplen. En anledning var att riksdagshuset inte skulle överglänsa slottet. Dekorationerna var dessutom så tunga att de orsakade sprickor i fasaden.

På Östra riksdagshusets tak ligger ett 740 kvadratmeter stort sedumtak, ett tak med växter på. Utöver att taket hanterar växlande temperaturer på ett bra sätt bidrar det även till biologisk mångfald i stadsmiljön. Insekter och fåglar kan hitta en lugn oas i en övrigt ganska grå och bullrig omgivning.

Står man på Riksplan, öster om Östra riksdagshuset, kan man se tre andra viktiga Stockholmsbyggnader. Åt söder ligger slottet, som är ett av de främsta exemplen norr om Alperna på romersk barockarkitektur. I nordlig riktning ser man Arvfurstens palats (nuvarande Utrikesdepartementet) i en kombination av senbarock och nyantik arkitektur. I nordöstlig riktning ligger Operan som går i nyrenässans. Byggnaderna är tänkta att imponera med sin storslagenhet och utstrålar makt.

Första- och Andrakammarsalen

I Östra riksdagshuset finns de två äldre kamrarna, den första och den andra kammaren. De användes fram till att Sverige gick över till en enkammarriksdag 1971. De två kamrarna används i dag som sammanträdeslokaler för de största partigrupperna och för utskottsutfrågningar. I Östra riksdagshuset finns även utskottens sammanträdessalar och några kontor för utskottsledamöter och tjänstemän i Riksdagsförvaltningen.

Förstakammarsalen hade plats för 151 ledamöter och Andrakammarsalen var större, med plats för 233 ledamöter. Båda kammarsalarna har kvar sin originalinredning i bok. Klädseln på stolarna är i samma mörkröda färg som när de först tillverkades. Några av ledamotsbänkarna saknar bord. Det sägs att dessa bänkar kallades för kuskbänkar och var till för ledamöter från första kammaren som ville lyssna på debatter i andra kammaren, och tvärtom. På väggarna närmast taket finns tre väggmålningar – fresker – från 1958 av konstnären Otte Sköld. Motiven är det forntida Stockholm, det medeltida Stockholm och det nutida Stockholm.

Andrakammarsalen är en stor, åttkantig sal där riksdagens andrakammare hade sina sammanträden under åren 1905–1971. Formen på rummet ger det en god akustik och en intim känsla trots sin storlek. I taket finns ett runt fönster, en glaslanternin. Rummet har kvar sin träinredning i barockstil med inslag av jugend.

Bilder från Första- och Andrakammarsalen

I Första- och Andrakammarsalen fördes debatter och fattades beslut fram till att Sverige gick över till en enkammarriksdag 1971.

Sammanbindningsbanan

Sammanbindningsbanan är en 50 meter lång sal som ligger i den östra delen av Östra riksdagshuset. Under tvåkammarriksdagens tid träffades ledamöterna från de två kamrarna i Sammanbindningsbanan och pratade och umgicks. Eftersom ledamöterna på den tiden inte hade egna arbetsrum kunde man också se dem förbereda sina inlägg uppflugna på de breda fönsterkarmarna. Ledamöternas enda egna utrymme vid den här tiden var det egna bordet i Första- eller Andrakammarsalen. Därutöver hade ledamöterna även varsin hatt- och rockhängare samt galoschhylla, i korridoren mellan kammarsalarna och Sammanbindningsbanan.

Eftersom Sammanbindningsbanan är så lång delade arkitekten Aron Johansson in väggarna med hjälp av pilastrar och lister för att rummet skulle se mer proportionerligt ut. En pilaster är en väggpelare som påminner om en kolonn. Den skjuter ut svagt från väggen och har precis som kolonner en bas nedtill och ett kapitäl upptill. Stilen i salen är en kombination av jugend och gustaviansk stil. Sammanbindningsbanan restaurerades i början av 1980-talet, väggarna återfick då sin vita färg och vägglisterna sin "förgyllning" av slagmetall.

På golvet ligger en linoleummatta med ett mönster av eklöv. Den lades in 1905 och var då senaste mode. I dag finns där en textilmatta med samma mönster som golvet, för att skydda den kulturhistoriskt värdefulla linoleummattan. I mitten av Sammanbindningsbanan finns ett kupolformat tak. Runt taket finns 24 länsvapensköldar, så som länen såg ut 1904. På väggarna hänger porträtt av tidigare talmän.

I dag är Sammanbindningsbanan riksdagens stora festsal. Här träffas man när riksmötet öppnar, och här har talmannen sina stora middagar och mottagningar.

Bilder från Sammanbindningsbanan

Sammanbindningsbanan används i dag främst som festsal. 

Västra riksdagshuset och kammaren

Västra riksdagshuset byggdes från början för Sveriges riksbank, och huset stod färdigt 1906. Det ritades av Aron Johansson, samme arkitekt som ritade Östra riksdagshuset och de två husen går i samma stil. 1967 fattades beslutet att Sverige från 1971 skulle få en enkammarriksdag, och det innebar att det behövdes en ny och större kammare med plats för 350 ledamöter.

Under tiden som det nya riksdagshuset ställdes iordning satt riksdagen i 12 år i provisoriska lokaler i Kulturhuset vid Sergels torg. Som plenisal användes det som idag är Stockholms stadsteaters stora scen. Den stora scenen byggdes för att vara en teaterscen men fick inte användas som det förrän 1983 när riksdagen flyttade tillbaka till Helgeandsholmen. Under den här perioden användes hotellet Sergel Plaza som ledamotshus.

Helgeandsholmen stod alltså tomt från 1971, och renoveringen pågick 1979–1983. Vid ombyggnaden byggdes två våningar till ovanpå den befintliga byggnaden för att ge plats åt plenisalen, åhörarläktare och utrymmen för journalister. Östra och Västra riksdagshuset kopplades ihop, under jord med gångar och över jord via norra och södra förbindelsegången som är inglasade gångar över Riksgatan.

Bilder från Västra riksdagshuet och kammaren

Plenisalen, eller kammaren som den också kallas, ligger i Västra riksdagshuset. I samma byggnad ligger också Bancofullmäktiges rum.

Kammaren

Kammarens form påminner om den man kan se i teatrar i antikens Rom. Rummet är brett men inte särskilt djupt, vilket gör det möjligt för ledamöterna att se varandra och gör att sträckan att gå till podiet är kort.

Man kan säga att kammaren har två årsringar: när den byggdes 1983 och 2006 när kammaren byggdes om. Renoveringen 2006 initierades av den dåvarande talmannen Björn von Sydow och hade som syfte att skapa en större öppenhet i rummet. Bland annat byttes läktarens räcke ut mot ett i glas, de gamla höga stolarna i björk byttes ut mot lägre stolar klädda i blått tyg och delar av väggarna mot kammarfoajén byttes ut mot glas.

Vad är vad i kammaren?

Landskapsvapensköldar i kammarfoajén

För 500 år sedan lämnade Sverige Kalmarunionen i och med att Gustav Vasa valdes till kung den 6 juni 1523. Därmed blev vårt land åter en självständig stat. För att uppmärksamma detta och för att visa att riksdagen är hela Sveriges riksdag invigdes och placerades sköldar i lindträ med Sveriges 25 landskapsvapen i kammarfoajén.

Bankhallen

Bankhallen har fått sitt namn från den tid då byggnaden var Sveriges riksbank. Sofforna och de två telefonkioskerna i mahogny som står i bankhallen i dag är kvar från bankens dagar. Hallen har en nationalromantisk stil med kraftiga kolonner i bohuslänsk granit. Kapitälerna överst på kolonnerna är dekorerade med tallkvistar i brons.

Ombyggnaden på 1980-talet innebar att det välvda glastak som tidigare fanns i bankhallen togs bort när den nya plenisalen byggdes ovanför, och de väggmålningar som tidigare satt högst upp på kortväggarna placerades i stället i salens tak. Målningarna visar två viktiga näringar för Sverige vid förra sekelskiftet: bergsbrytning i Lappland och jordbruk i Skåne. Konstnären hette Georg Pauli.

Bankhallen är i dag en mittpunkt i Västra riksdagshuset och ligger direkt innanför det som idag är riksdagens huvudentré. Härifrån kan man ta hiss eller rulltrappa till kammaren, gå till riksdagens restaurang eller café.

Bilder från Bankhallen

Bankhallen är en mittpunkt i Västra riksdagshuset och ligger direkt innanför riksdagens huvudentré.

Riksplan och Norrbro

Riksplan är den öppna plats som ligger öster om Östra riksdagshuset på Helgeandsholmen. Det är en park med gräsmattor, buskar, träd och gångvägar. Från 1699 och till slutet av 1800-talet låg det ett hovstall på det som idag är Riksplan. Här fanns hästar, ridhus och vagnhus. I dag kan man se foderbord i marmor från hovstallets tid i den nordöstra delen av parken, och på marken intill kan man se stenläggning i form av hästar av konstnären Acke Oldenburg.

I samband med att riksdagshuset byggdes om i början av 1980-talet ville man bygga ett nytt garage där Riksplan i dag ligger. Innan man satte igång med arbetet gjorde man arkeologiska undersökningar. Man trodde att de flesta fynd hade förstörts i samband med att riksdagshuset och riksbankshuset byggdes och räknade med att utgrävningarna skulle vara avklarade på sex månader. Men man gjorde stora fynd; bland annat delar av den stadsmur som Gustav Vasa lät bygga på 1530-talet och en medeltida kyrkogård. Utgrävningen av det som kom att kallas Riksgropen tog istället två och ett halvt år, och istället för ett garage byggdes Medeltidsmuseet som visar fynden.

Öster om Riksplan ligger Norrbro, den bro som binder ihop Helgeandsholmen med Gamla stan och Norrmalm. Bron invigdes 1807 och är den äldsta bevarade stenbron i Stockholm. År 1838 byggdes Norrbrobasaren, en länga med 24 butiker som låg längs den västra sidan av gatan. Basaren och Norrbro var en elegant plats för den som ville se och synas och det var den första platsen i Stockholm som fick gaslyktor i mitten av 1800-talet. 

Bilder från Riksplan och Norrbro

Riksplan är den öppna plats som ligger öster om Östra riksdagshuset på Helgeandsholmen.

Ledamotshuset

Ledamotshuset ligger vid Mynttorget i Gamla stan. I huset finns arbetsrum och möteslokaler för ledamöter och partikanslier, riksdagspartiernas stödfunktioner. På den plats ledamotshuset ligger i dag har det tidigare legat flera historiska byggnader. I huset närmast Mynttorget låg från slutet av 1600-talet Kungliga Myntet, där de svenska silvermynten präglades. Bakom det huset öppnade så småningom Rannsakningsfängelset 1852. Det hus som finns i dag stod klart 1937. En stor del av 1900-talets politiska historia har utspelats i lokalerna.

Ledamotshusets doriska kolonnfasad uppfördes i slutet av 1700-talet efter att Gustav III gjort en resa till Italien och blivit inspirerad av den romerska och grekiska arkitekturen. Det var Olof Samuel Tempelman som ritade kolonnfasaden. När Kungliga Myntet, som gett Mynttorget dess namn, 1849 flyttade verksamheten till Kungsholmen började 1600-talsbyggnaden på platsen att tjäna som Kunglig Majestäts kansli och blev departementslokaler.

Det nuvarande huset byggdes efter en arkitekttävling som vanns av Gustaf Clason och Wolter Gahn och stod klart 1937. Det gamla kanslihuset revs under den här perioden men fasaden mot Mynttorget med kolonnerna behölls.
Huset fungerade som expedition för statsministern fram till 1981. Då flyttade Regeringskansliet ut och lämnade över huset till riksdagen. Huset anpassades i början av 1980-talet för de behov riksdagen hade inför återflytten till Helgeandsholmen efter den period riksdagen huserade i Kulturhuset vid Sergels torg.

2019 började en omfattande renovering och ombyggnation av ledamotshuset. Inför renoveringen flyttade ledamöter och partikanslier ut. 2022 var det dags för inflyttning i det nyrenoverade ledamotshuset.

Vid renoveringen av ledamotshuset har byggnadens kulturhistoriska och arkitektoniska värden vägts mot uppdraget att förse riksdagen med bästa möjliga lokaler för riksdagsarbetet. Ett par exempel på förändringar av byggnaden är att arkaden som löper längs Myntgatan har byggts in och blivit en del av huvudbyggnaden. Ledamotshusets runda gård har täckts med ett glastak och byggts om till innergård.

Bilder från Ledamotshuset

Cephalus

Kvarteret Cephalus i Gamla stan bär spår av många århundraden och består av allt från medeltida källarvalv till kontorslokaler från 1940-talet.

Cephalus ligger mellan Myntgatan, Salviigränd, Västerlånggatan och Storkyrkobrinken i Gamla stan. Kvarteret uppfördes under medeltiden efter ett mönster som då var typiskt, med så kallade vattugränder som löpte mot vattnet. Mellan gränderna bildades långsmala kvarter som förlängdes i takt med landhöjningen. I de äldsta delarna av Cephalus finns medeltida murverk fortfarande kvar.

På medeltiden gick fem gränder genom det som i dag är kvarteret Cephalus. På 1940-talet fanns tre av dessa gränder kvar, Klockgjutargränd, Kolmätargränd och Stenbastugränd, som löpte från Västerlånggatan fram till Myntgatan. Förutom källarvarv från medeltiden rymmer kvarteret också exteriörer från 1700-talet och praktfulla interiörer med stuckaturer, snickerier och ett rikt dekorationsmåleri från 1600-talet.

På 1920-talet var kvarteret rivningshotat och i slutet av decenniet började flera byggnader längs Myntgatan att rivas. En stark lokal opinion i Gamla stan, ledd av journalisten Vera Siöcrona, lyckades hindra rivningarna. Istället fick arkitekten Artur von Schmalensee i uppdrag att hitta en kompromiss som både bevarade det gamla och byggde nytt. Arbetet inleddes under 1940-talet. Von Schmalensee band ihop de gamla husen längs Västerlånggatan och Storkyrkobrinken med en modern förvaltningsbyggnad, det så kallade kanslihusannexet. I samband med arbetet klipptes de tre medeltida gränderna från Västerlånggatan till Myntgatan av och de slutar nu i kvarterets runda innergård. Även under 40-talet genomfördes rivningar i kvarteret.

Kanslihusannexet blev hemvist åt Finansdepartementet, där Gunnar Sträng var finansminister mellan 1951 och 1976. Inledningsvis hade även andra departement sina lokaler i byggnaden, däribland Försvarsdepartementet. Sedan 1994 är det Riksdagsförvaltningens fastighet.

Kanslihusannexet kännetecknas bland annat av den cirkelformade innergården vars mitt pryds av ett brunnskar i sten med Ivar Johnssons skulptur Morgon, som uppfördes 1962.

Den del av kvarteret som innefattar kanslihusannexet har inte genomgått några större förändringar sedan 1950-talet. Både exteriör och interiör är därför mycket välbevarade. Stadsmuseet i Stockholm ansvarar för att peka ut kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Stockholms stad. Kvarteret Cephalus är blåmarkerat, vilket innebär att det anses ha synnerligen höga kulturhistoriska värden.

Bilder från Cephalus

Riksdagsbiblioteket

Riksdagsbibliotekets hus var från början en bank. Den stod färdig 1876 och gick i nyrenässans. I byggnaden samsas i dag det gamla med det nya. Riksdagsbiblioteket flyttade in i lokalen 1996 efter en omfattande ombyggnad, restaurering och renovering. I samband med projektet tog man fram den ursprungliga bankhallsarkitekturen från 1870-talet, bland annat revs det extra bjälklag som hade lagts till så att den gamla bankhallen fick tillbaka sin dubbla takhöjd.

Bilder från Riksdagsbiblioteket

Riksdagsbiblioteket är ett specialbibliotek med framför allt samhällsvetenskaplig och juridisk litteratur. Här finns även läsplatser och grupprum.