Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag om ett fördjupat samarbete på området för skatt på finansiella transaktioner (FTT)
Utlåtande 2012/13:SkU33
Var är utlåtandet nu?
Utlåtandet är färdigbehandlat
- Avgörande
- 2013-04-11
- Debatt
- 2013-04-11
- Beslut fattades
- 2013-04-11
Hela utlåtandet
Beslut i korthet
Riksdagen kritiserar EU-förslag om finansskatt (SkU33)
Riksdagen anser att EU-kommissionens förslag om skatt på finansiella transaktioner går alltför långt. Sverige deltar inte i samarbetet, men finansinstitut i Sverige ska ändå beskattas i vissa fall. Riksdagen anser att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen och skickade ett motiverat yttrande till EU.
EU har tidigare sagt ja till att låta elva EU-länder inleda ett fördjupat samarbete om skatt på finansiella transaktioner. De länder som deltar i samarbetet är Belgien, Tyskland, Estland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Österrike, Portugal, Slovenien och Slovakien. Enligt EU-kommissionens förslag ska all finansiell handel med anknytning till de elva samarbetsländerna kunna beskattas. Det betyder att finansinstitut i Sverige ska beskattas då de handlar med en part som finns inom samarbetsområdet. Handel mellan parter inom Sverige ska också kunna beskattas om den sker med sådana finansiella instrument som har sitt ursprung inom det fördjupade samarbetet.
Riksdagen anser att den delen av förslaget som rör beskattning av aktörer i länder som inte deltar i samarbetet är problematisk. Det är enligt riksdagen oklart hur en sådan beskattning ska fungera rättsligt och praktiskt. Därför är det också svårt att bedöma vilka effekter förslaget kommer att få. Riksdagen anser att förslaget är oklart och att det går längre än vad som är nödvändigt för att nå målen.
- Utskottets förslag till beslut
- Riksdagen beslutar att lämna ett motiverat yttrande.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Beredning, Genomförd
Utlåtandet bereddes senast i utskott 9 april 2013, justerades 9 april 2013 och fick trycklov 9 april 2013.Reservationer: 1
Alla beredningar i utskottet
2013-04-09
Skatteutskottet kritiserar EU-förslag om finansskatt (SkU33)
Skatteutskottet anser att EU-kommissionens förslag om skatt på finansiella transaktioner går alltför långt. Sverige deltar inte i samarbetet, men finansinstitut i Sverige ska ändå beskattas i vissa fall. Utskottet anser att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen och föreslår att riksdagen skickar ett motiverat yttrande till EU.
EU har tidigare sagt ja till att låta elva EU-länder inleda ett fördjupat samarbete om skatt på finansiella transaktioner. De länder som deltar i samarbetet är Belgien, Tyskland, Estland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Österrike, Portugal, Slovenien och Slovakien. Enligt EU-kommissionens förslag ska all finansiell handel med anknytning till de elva samarbetsländerna kunna beskattas. Det betyder att finansinstitut i Sverige ska beskattas då de handlar med en part som finns inom samarbetsområdet. Handel mellan parter inom Sverige ska också kunna beskattas om den sker med sådana finansiella instrument som har sitt ursprung inom det fördjupade samarbetet.
Utskottet anser att den delen av förslaget som rör beskattning av aktörer i länder som inte deltar i samarbetet är problematisk. Det är enligt utskottet oklart hur en sådan beskattning ska fungera rättsligt och praktiskt. Därför är det också svårt att bedöma vilka effekter förslaget kommer att få. Utskottet anser att förslaget är oklart och att det går längre än vad som är nödvändigt för att nå målen.
Debatt, Genomförd
Information kommer.
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 1 Mats Pertoft (MP)
Herr talman! I dag ska vi debattera frågan om subsidiaritetsprövningen av FTT - inte FTT. Det påpekandet kan vara på sin plats efter att ha läst olika debattinlägg de senaste dagarna.
Jag vill starta med att yrka bifall till Miljöpartiets och Vänsterpartiets gemensamma reservation i ärendet.
Sedan kan jag inte låta bli att påpeka att det här är en lite märklig situation för mig. Jag har suttit drygt sex år i riksdagen, och plötsligt ska jag försvara regeringens ställningstagande mot allianspartierna. Det är intressant. Jag ska försvara det som Anders Borg har förhandlat fram och rekommenderat riksdagen att tycka mot hans partivänner. En sådan kovändning från Alliansens sida är anmärkningsvärd och intressant. Är det ren populism, eller finns sakskäl?
I debattinläggen verkar man mest uppehålla sig vid Tobinskatten - FTT. Miljöpartiet har en principiellt annorlunda hållning. Vi tycker att en skatt på finansiella transaktioner är bra. Däremot gillar vi inte den konstruktion som några EU-länder har hittat, nämligen att införa en EU-beskattning - om de nu slutligen landar i den konstruktionen. Alla detaljer är väl inte klarlagda. Miljöpartiet skulle gärna se en skatt på finansiella transaktioner. Eftersom idén att skatten ska tas ut världsomspännande inte kan genomföras praktiskt menar vi att det vore en bra idé att komma överens om konstruktionen på EU-nivå men att skatten tas ut nationellt. Naturligtvis ska intäkterna tillfalla de olika nationerna.
Men detta är själva saken. Vad vi här ska besluta om är frågan om subsidiaritetsprövningen.
Om man ska tänka på liknande konstruktioner finns en annan EU-bestämmelse som jag sympatiserar starkt med, nämligen den om utsläppsrätter i flygtrafiken. EU har infört utsläppsrättshandel för flygtrafiken inom EU. Samtidigt strider andra länder om hur rätterna ska tas ut. Jag vet att både USA och Kina är upprörda. Vi vidhåller detta. Kan vi då inte acceptera att FTT-skatt bestäms på EU-nivå av de länder som vill gå med i systemet? Sverige kan, precis som regeringen säger, acceptera systemet eftersom det är praktiskt möjligt. Det är anledningen till varför Miljöpartiet har reserverat sig i denna fråga.
Men jag måste återkomma till det märkliga att vi har en samlad allians som går emot sin egen regering i bedömningen. Antingen tycker ni att Anders Borg har fel eller så vill ni få billiga poäng. Det måste vara någon av de två anledningarna. Jag vill gärna få ett svar under debatten.
Jag blev inte mycket klokare när jag läste Dagens Industri i dag. Artikeln handlade mest om finansskatten i sig, inte så mycket om subsidiaritetsfrågan. Jag har sett liknande artiklar på annat håll. Jag står här i talarstolen med den märkliga situationen att få försvara Anders Borg mot sina egna partikamrater. Jag tycker att ni ska ta till er det. Ni borde kanske lyssna mer på er finansminister och fundera över om han inte har rätt när han sitter i Bryssel och inser att det kanske inte är så klokt att gå emot EU-kommissionen. Nu har han i för sig förlorat de flesta striderna mot EU-kommissionen och de andra länderna de senaste åren - kanske har han insett att det är lika bra att ge upp från början - men han borde ha sitt parti och övriga allianspartier med sig.
Därför yrkar jag bifall till reservationen från Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Anf. 2 Jacob Johnson (V)
Herr talman! Liksom föregående talare yrkar jag bifall till reservationen i ärendet.
Subsidiaritetsprövning är inte den enklaste frågan på den här planeten, men jag anser att utskottsmajoriteten blandar ihop sakprövningen med subsidiaritetsprövningen.
Vad vi ska pröva här i dag är ju om vi tycker att det är okej eller inte att ett förslag om en skatt på finansiella transaktioner tas fram på EU-nivå eller om det är bättre att det sker på nationell nivå. Vi ska alltså i dag inte ta ställning till om vi tycker förslaget i sak är bra. Det är en senare fråga.
Men, som sagt, det är inte så enkelt att hålla isär dessa frågor, och saken kompliceras ytterligare av att EU-kommissionens förslag bara rör elva av EU:s 27 medlemsstater. Men Europeiska rådet har godkänt ett så kallat fördjupat samarbete mellan de elva deltagande staterna, och även den svenska regeringen har ställt sig bakom detta beslut. Det kan nämnas att bland de elva ingående staterna finns de fyra stora staterna Tyskland, Frankrike, Spanien och Italien.
Förslaget i sak innehåller kontroversiella delar, som att även finansinstitut utanför de elva länderna, till exempel i Sverige, måste betala skatt till exempelvis Tyskland om den svenska parten handlar värdepapper med ett tyskt finansinstitut. Men, herr talman, detta är enligt min uppfattning en sakfråga, inte en subsidiaritetsfråga.
Vänsterpartiet är en principiell förespråkare för en transaktionsskatt på finansiella transaktioner, och det framgår av utlåtandet att Vänsterpartiet i den tidigare behandlingen av denna fråga har framfört att vi inte har några invändningar mot att några EU-länder genomför en skatt på finansiella transaktioner via ett fördjupat samarbete men också att Sverige endast ska ansluta sig till ett sådant samarbete om det är utformat som en mellanstatlig överenskommelse som inte överför beskattningsrätt till EU och att skattens intäkter oavkortat tillfaller medlemsländerna och inte EU.
Vi har i utskottet vid olika tillfällen träffat regeringens företrädare som informerat utskottet om de pågående förhandlingarna om transaktionsskatten. Sveriges regering deltar i dessa förhandlingar även om Sverige inte avser att delta i transaktionsskattesamarbetet och därför inte heller har rösträtt i beslut om dessa regler. Men den svenska regeringen är aktiv och försöker påverka sakinnehållet. Enligt uppgift är förhandlingarna långt ifrån färdiga, och jag är övertygad om att såväl skatteutskottet som finansutskottet och EU-nämnden till exempel kommer att följa utvecklingen i sak noggrant framöver.
Men återigen, herr talman, handlar dagens utlåtande inte om sakinnehållet utan om subsidiaritetsfrågan, även om det som sagt är svårt att hålla isär de här sakerna.
I subsidiaritetsfrågan är det min bedömning att givet att Europeiska rådet, inklusive Sverige, har godkänt ett så kallat fördjupat samarbete om en skatt på finansiella transaktioner bör det harmoniseras mellan de elva deltagande länderna bland annat för att, som kommissionen anför, undvika snedvridning av konkurrens, motverka omotiverad utflyttning av transaktioner, minska den nuvarande fragmenteringen med mera och, som kommissionen sammanfattningsvis säger, att målet med förslaget kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna själva utan uppnås bättre på unionsnivå.
Herr talman! Kanske någon finner det märkligt att Vänsterpartiet delar EU-kommissionens - och regeringens - bedömning i frågan. Men jag tycker att det på sätt och vis är ganska enkelt. Det är naturligtvis så att om vi ska komma åt finansiell spekulation med mera måste vi samverka över nationsgränserna, och då är de elva medlemsstaternas samverkan ett exempel på en sådan samverkan. Sverige och Europeiska rådet har, som sagt, godkänt detta.
Det ska också bli mycket intressant att följa förhandlingarna om utformningen av skatten och konsekvenserna på de finansiella marknaderna i framtiden när - och om, kanske man måste säga för säkerhets skull - den införs. Men det är en annan och senare fråga.
Jag yrkar bifall till reservationen.
Anf. 3 Leif Jakobsson (S)
Herr talman! Låt mig först säga, även om det gäller en subsidiaritetsprövning, att det inte är konstigt att de folkliga kraven på beskattning av den finansiella sektorn är väldigt starka i Europa efter finanskrisen när skattebetalarna har fått gå in och täcka förlusterna och sedan fått betala det genom nedskärningar i välfärdssystem och trygghetssystem runt om i Europa. Det är verkligen inte underligt att denna skatt har ett starkt folkligt stöd på den europeiska kontinenten.
Vi socialdemokrater skulle gärna också se en beskattning av den finansiella sektorn, dels av skälet att man på det sättet kanske skulle kunna få bort de värsta avarterna från den finansiella sektorn, dels därför att sektorn är underbeskattad och inte bidrar till välfärden på samma sätt som andra sektorer.
Det finns många sätt att göra det. Det behöver inte bara vara en transaktionsskatt. Aktivitetsskatt är en möjlighet. Vi besökte Danmark, och de har en löneskatt på den finansiella sektorn som täcker upp. Det finns också möjligheten till momsbeläggning och vad man nu vill. Dithän måste vi naturligtvis. Det är vår uppfattning att finanssektorn ska vara med som en skattebas på ett annat sätt.
För att en internationell skatt eller en skatt på transaktioner eller på annat sätt på finanssektorn ska fungera inser man, för att vara pragmatisk, att de väsentliga handelscentrumen i världen måste vara med om det inte ska bli flytt av aktiviteterna och transaktionerna. Vi pratar om en internationell skatt, men kanske allra viktigast är att de väsentliga aktörerna finns med i en sådan internationell överenskommelse. Jag tror att kraven kommer att öka i världen på att detta ska komma till.
Den här skatten lever inte alls upp till detta, och det är därför vi säger nej till den och till och med tycker att regeringen borde ha agerat skarpare i EU-sammanhang för att inte få till den.
Subsidiariteten, då? Jag håller med Jacob Johnson om att detta inte är någon enkel materia. Det som är problematiskt med subsidiaritetsprövningen och med hela ärendet är att besluten kommer i fel ordning. Det ger en oro för hur kommande initiativ från kommissionen ska hanteras och hur de nationella parlamenten ska kunna behandla dem. Vad jag tänker på är att vi inte föreläggs ett färdigt förslag om hur saker och ting ska se ut.
Först är beslutet om fördjupat samarbete baserat på något slags skiss och några allmänna uttalanden, och sedan är det carte blanche till de länder som är med om att fatta beslut om någonting som kommer att beröra svensk ekonomi. Det känns inte bra. Nu sitter vi här med en subsidiaritetsprövning då vi egentligen ska ta ställning till om de förslag som kommissionen lägger fram är rimliga och proportionella mot de syften man har. Men eftersom vi inte har hela förslaget och inte vet hur det kommer att se ut tycker jag att det är rimligt att Sveriges riksdag upplyser kommissionen om detta.
Vi är ju inte i ett läge att någon av oss kan säga att det blir si eller så eller att det får den eller den effekten. Men det är det som inte känns tillfredsställande, att säga ja eller nej i ett sådant läge.
Därför tycker vi att det är rimligt att vi gör detta yttrande till kommissionen och talar om var det svenska parlamentet står. Det kanske kan ge finansministern lite råg i ryggen i de fortsatta förhandlingarna om utformningen också, att kunna hänvisa till att det finns ett parlament som har en massa synpunkter.
Det andra i subsidiaritetsfrågan är naturligtvis ställningstagandet: Kan det här skötas på något annat sätt? Ja, frågan om ett mellanstatligt avtal är inte riktigt diskuterad i botten, om det i stället skulle kunna vara gången för det. Men vad man framför allt sätter frågetecken för är principiella frågor av stor natur. Det gäller just transaktioner mellan svenska aktörer. Det behöver inte vara en tysk aktie, utan nu säger vi att det är en fransk aktie som man handlar med. Då ska båda de svenska aktörerna vara solidariskt ansvariga gentemot varandra och betala en avgift till franska staten. Det ställer naturligtvis frågan: Vilken roll ska svenska Skatteverket ha i detta?
Oavsett vad som kommer ut av detta i slutändan är risken väldigt stor att det blir en frivillig skatt och att den kommer att betalas av en del och inte betalas av andra. Det solidariska betalningsansvaret för skatten innebär att om den ene inte betalar kanske den andre får betala två gånger.
Det är allvarliga principiella frågor, som i alla fall jag hade velat få svar på innan vi går till behandling. Men nu måste vi ta ställning i dag eftersom vi har fått den här tidsfristen, och då är det rimligt att vi ger detta svar.
Det känns inte heller tillfredsställande att utgångspunkten för hela denna process, som kommer att kantas av enormt många tekniska problem innan det är på plats, redan är tidsbestämd till att vara klar den 13 september i år. Av en händelse är det nio dagar före det tyska förbundsdagsvalet, för att ge Angela Merkel den fjädern i hatten att i valrörelsens slutskede kunna säga: Nu har jag fixat transaktionsskatten.
Det här är inget bra sätt för det europeiska samarbetet inför framtiden. Det väcker frågor. I utskottet har vi alla tagit del av de bildspel som kommissionen har lagt ut på sin hemsida och som är av propagandistisk karaktär. Som svensk parlamentariker blir man lite tveksam.
Jag pratar gärna om det svenska politiska systemet och tycker att det är så bra att vi alltid har ett underlag från oförvitliga tjänstemän som vi kan lita på, och sedan gör vi de politiska bedömningarna och kanske framställer det på lite olika sätt med lite olika vinklar. Men när kommissionen så uppenbart talar om att det här förslaget är utformat på ett sådant sätt att de som inte är med nu inte har någon annan möjlighet än att hänga på sedan känns inte heller bra.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Anf. 4 Anette Åkesson (M)
Herr talman! EU-samarbetet är oerhört betydelsefullt, inte minst för Sverige. Den inre marknaden med fri rörlighet av människor, varor, tjänster och kapital binder samman de europeiska länderna på ett sätt som gör det allt svårare för eventuella konflikter att urarta i regelrätta krig. Det är en utmaning att stärka konkurrenskraften i vår union, men det är nödvändigt för att säkra tillväxten och skapa sysselsättning. En väl fungerande inre marknad bidrar till att klara välfärden på längre sikt. För det krävs öppenhet och samarbete, både inom EU men även globalt.
Den långvariga ekonomiska krisen är ett hot mot vårt europeiska samarbete. Ett stort ansvar ligger på de enskilda medlemsstaterna att mäkta med att genomföra nödvändiga strukturreformer som på kort sikt kan vara tuffa nationellt. Sverige är ett av de länder som klarar sig bra. Det är ett resultat av hårt arbete och av starkt fokus på att driva en ekonomiskt ansvarsfull politik.
Ur det perspektivet är införandet av en finansiell transaktionskatt både olyckligt och kontraproduktivt. Vi har i Sverige erfarenheter av en motsvarande skatt, dåliga sådana, från slutet av 80-talet. Den medförde att kapitalet flydde utomlands och avskaffades därför relativt snabbt.
Nu vill man införa en finansiell transaktionsskatt som ett fördjupat samarbete mellan elva stater. Man anför två huvudsakliga syften. För det första vill man harmonisera lagstiftningen - en indirekt skatt på finansiella transaktioner finns i nuläget i två länder med olika regler. För det andra vill man att finansinstituten ska vara med och täcka kostnaderna för krisen. Den tanken må vara god - skattebetalarna har fått ställa upp för sådant som finansbranschen varit med och orsakat - men samtidigt är väl de flesta medvetna om att finansinstituten inte själva tar kostnaderna utan för dem vidare.
Sverige kommer inte att vara ett av de deltagande länderna men har inte motsatt sig förslaget. Vi har respekt för att flera länder behöver intäkterna. Skatten beräknas uppgå till ca 31 miljarder euro per år. Tillsammans med fem andra länder har vi dock klargjort att vi förutsätter att icke deltagande medlemsstaters intressen beaktas i den fortsatta behandlingen. Det finns även en oro för hur EU i sin helhet påverkas om den finansiella transaktionsskatten införs.
Det finns många frågetecken kring förslaget. Beredningen har gått snabbt, och det saknas konsekvensutredningar. Förslaget innebär i korthet att transaktioner av alla typer av finansiella instrument som utförs av finansinstitut, där minst en av parterna är etablerad i en deltagande medlemsstat beskattas till en skattesats som inte får underskrida 0,01 procent för derivat och 0,1 procent för övriga finansiella instrument. Det kan låta lite, men då både köpare och säljare i varje led blir skattepliktiga kan det innebära betydande transaktionskostnader.
Det liggande förslaget har kompletterats med den så kallade emissionsprincipen. Det betyder att därutöver ska vissa finansiella instrument med ursprung inom det fördjupade samarbetet beskattas oavsett var de handlas och oavsett om någon av parterna är etablerade i samarbetet. Detta är problematiskt då det utgör ett långtgående beskattningsanspråk som påverkar länder även utanför samarbetet.
Transaktionskostnaderna och oförutsägbarheten ökar, inte minst då de olika medlemsstaterna kan ha olika skattesatser och har möjlighet att införa solidariskt betalningsansvar för alla parter i en transaktion. Det är tänkt att flera undantag görs. Till exempel ska företagens och statens kapitalanskaffning på primärmarknader undantas, liksom de offentliga organ hos medlemsstaterna som förvaltar statsskulden. Därutöver är definitionen av finansinstitut bred, med viss gränsdragningsproblematik som följd, då även företag som utför viss finansiell verksamhet med ett så kallat visst betydande genomsnittligt årsvärde på de finansiella transaktionerna omfattas.
Det betyder att villkoren på den inre marknaden försämras. Hur stora blir de totala negativa effekterna? Hur påverkas Sverige, som inte får någon skatteintäkt men som ändå drabbas? Hur påverkas svenska företag och privatpersoner? Att vi påverkas är säkert. En rapport visar att trots att Storbritannien inte deltar i samarbetet beräknas finansmarknaden i London bli en av de största nettobetalarna av den finansiella transaktionsskatten.
Beskattningsrätten är nationell och vi moderater anser att det är angeläget att den svenska beskattningsrätten inte urholkas. Att beskattningen sker så nära medborgaren som möjligt är viktigt för dess legitimitet och för att varje person ska se kopplingen mellan den skatt man betalar och det mervärde som skapas i samhället. Riksdagen bör motsätta sig nya EU-skatter och värna den svenska beskattningsmakten.
Som både Mats Pertoft och Jacob Johnson varit inne på är den fråga vi här i kammaren har att ta ställning till prövningen av subsidiaritetsprincipen, det vill säga den princip som innebär att EU bara ska agera om målen för den planerade åtgärden inte kan uppnås av medlemsstaterna på nationell, regional eller lokal nivå. I frågan om finansiell transaktionsskatt kan man hålla med om att ett beslut på EU-nivå kan vara rimligt. Men under denna princip prövas även proportionalitetsprincipen, och den innebär att "EU:s åtgärder till innehåll och form inte ska gå utöver vad som är nödvändigt för att nå målen i fördraget". Det är vi flera partier som anser att förslaget gör.
Sammanfattningsvis kan man säga: Förslaget är för långtgående och för oklart. Det fragmentiserar mer än det harmoniserar. Det utgör ett beskattningsanspråk som påverkar också länder som inte deltar i samarbetet. Det är svårt att bedöma vilka effekter förslaget får, både ekonomiskt men även på rättssäkerheten. Därutöver är det oklart om förslaget över huvudtaget kan upprätthållas ur rättslig och praktisk synpunkt.
Det vill säga att vi anser att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen. Därför yrkar jag bifall till det motiverade yttrandet.
(Applåder)
Anf. 5 Mats Pertoft (MP)
Herr talman! I mycket kan jag hålla med Anette Åkesson i bedömningen när det gäller den här lagen, förutom det rent principiella. Vi har olika åsikter om FTT rent principiellt.
Det var ett väldigt fint anförande, men jag förstår inte riktigt hur Anette Åkesson kan säga att ni moderater anser detta när Anders Borg verkar anse något helt annat. Det står även i underlaget till kammaren att regeringen anser att denna lag inte strider mot subsidiaritetsprincipen, men här har moderaterna i riksdagen en helt annan åsikt. Vadan denna spricka?
Kan Anette Åkesson förklara för mig vad som är skillnaden mellan finansministerns och regeringens åsikt å ena sidan och den moderata riksdagsgruppens åsikt å andra sidan? Det verkar ju som om ni kommer till helt olika slutsatser. Eller är det hela ett spel för gallerierna? I så fall tycker jag att man ska säga att det är det och yrka på att vi i riksdagen ska fatta beslut utifrån att det är ett spel för gallerierna.
Jag skulle vilja veta: Vadan denna helt olika syn hos regeringen och den moderata riksdagsgruppen när det gäller subsidiaritetsprincipen?
Anf. 6 Anette Åkesson (M)
Herr talman! Det är viktigt att betona att det inte finns några tveksamheter när det gäller själva sakfrågan. Vi är väldigt negativa till den finansiella transaktionsskatten.
Det kan också hända att det finns olika synpunkter i regeringen och i riksdagsgruppen. Sådant händer. I sakfrågan är vi dock helt överens mellan regering och riksdagsgrupp.
Anf. 7 Mats Pertoft (MP)
Herr talman! Detta försvar förstår jag inte. Ni kan ju inte vara överens om det är en spricka mellan regeringen och riksdagsgruppen. Sprickan är tydlig i underlagen. Regeringen anser att detta förslag inte strider mot subsidiaritetsprincipen. Moderaterna här anser att det strider mot subsidiaritetsprincipen.
Det är två diametralt motsatta ställningstaganden. Jag frågar: Varför? Vadan detta? Vad är det som skiljer er sakmässigt? Hur har ni kommit fram till detta inom den moderata riksdagsgruppen? Ni måste kunna svara på denna fråga. Vad är det sakmässigt som gör att ni har kommit fram till diametralt olika ståndpunkter?
Vad är det som Anders Borg tyckte var helt okej som ni tycker är helt fel? Det måste finnas något svar. Annars är det ganska anmärkningsvärt att riksdagsgruppen ger sin finansminister och, för den delen, statsministern en total avhyvling.
Anf. 8 Anette Åkesson (M)
Herr talman! Det var kanske lite väl starkt uttryckt. Men det viktiga är, som sagt, att vi helt delar uppfattningen att den finansiella transaktionsskatten inte är gynnsam för Sverige. Regeringen har varit tydlig med att man säger nej.
Vad gäller bedömningen av subsidiaritetsprövningen har vi kanske gjort en delvis annan bedömning. Men så är fakta. Det har tillkommit underlag i utskottsarbetet som har gjort att vi har gjort den bedömningen.
Anf. 9 Gunnar Andrén (FP)
Herr talman! Europa mår inte riktigt bra. Så är det. En del länder mår bättre än andra länder. Vi ska vara glada för att inte alla mår dåligt. Sverige och flera andra nordeuropeiska länder har klarat den finansiella krisen, som nu är inne på sitt femte år, ganska bra.
Precis som Leif Jakobsson var inne på - jag tror att det stöds av alla andra - finns det ett uppdämt behov av att se över att den finansiella sektorn, efter det som hänt nere i Europa, får bidra mer än som har skett hitintills. Vi undgick det i Sverige på 1990-talet genom till exempel inrättandet av bankakuten. Det var viktigt. I många europeiska länder har man inte haft motsvarande möjligheter. Det har gjort att man fått vidta, uppriktigt sagt, ganska märkliga åtgärder som har drabbat på ett sätt som vi i Sverige i alla fall har sluppit både under 1990-talet och nu. Och de stora nedskärningar i olika system som har skett nere i Europa har slagit hårt mot många människors köpkraft.
Det är bakgrunden till det förslag som nu finns här.
Mats Pertoft ställer en väsentlig fråga. Finns det någon meningsskiljaktighet när det gäller subsidiaritetsprövningen mellan regeringen och utskottets majoritet? På den frågan finner man ett tydligt svar i det förslag till motiverat yttrande som vi har lämnat här. Det är nämligen ett diskuterande yttrande som vi har lämnat. Den väsentligaste meningen i det här förslaget ska jag gärna läsa upp för kammaren och de ärade åhörarna: "Bristen på klarhet när det gäller dessa beskattningsanspråk gör att förslaget i nuläget bedöms gå längre än vad som är nödvändigt för att nå målen för den planerade åtgärden."
Det är detta som är det viktiga och diskuterande när det gäller varför man kommer fram till att detta i nuläget går längre än en subsidiaritetsprövning, att godkänna den, skulle ge vid handen.
Det är synd att inte Mats Pertoft har läst förslaget. Då hade han kunnat undvika att ställa frågan om det finns någon skillnad mellan regeringen och utskottsmajoriteten. Det gör det inte. Det diskuterande yttrandet är tydligt på den här punkten.
Man måste också se detta i en annan relation. Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill nu ha ett godkännande - det är lite överraskande, måste jag medge, särskilt från Vänsterpartiet, som vill lämna EU - när det gäller att man ska överlåta en del av beskattningsmakten. Det är inte det vi hanterar, men det ställningstagande som Vänsterpartiet och Miljöpartiet gör möjliggör att man överlåter en del av beskattningsmakten till Europeiska unionen.
Då finns det en lång rad frågor. Jag tycker i och för sig att det är logiskt att ni som vill ha den här typen av överstatlig beskattningsmakt tycker att det här förslaget är bra. Det förstår jag i och för sig. Det finns logik i detta och i Tobinskatten.
Men sedan kan man läsa ert förslag till yttrande. Det finns inte med ett ord om att detta förslag i all sin oklarhet i själva verket skapar egna medel till Europeiska unionen. Det är en ståndpunkt som ni aldrig någonsin har haft och som inte heller Alliansens partier vill ha, att EU skulle skaffa sig en egen beskattningsmakt.
Det är en helt annan sak att den finansiella sektorn på olika sätt måste bidra. Men ni går ett steg längre. Om ert förslag skulle vinna riksdagens bifall - det kan man ju tänka sig; det vet vi ingenting om - har ni i själva verket sagt någonting annat, fast ni underlåter att tala om det för väljarna, nämligen: Vi tycker att EU ska få en beskattningsmakt och den vägen finansiera EU.
Det är vi väldigt mycket emot. Precis som Anette Åkesson sade ska beskattningsmakten vara nationell. Det är en viktig princip. På den här punkten måste medborgarna vara klara över att Vänsterpartiet och Miljöpartiet, med den position som de intar, öppnar för en internationalisering och en finansiering av EU, även om det ena partiet inte vill vara med i detta. Det är en finansiering via denna transaktionsskatt som man inför.
Jag tycker, herr talman, att det finns en annan sak som inte berörs så mycket i det här förslaget till yttrande, nämligen att EU är en gemenskap, en förening, mellan för närvarande 27 länder. Det kommer att bli 28 länder, och fler vill in i denna förening.
I det här läget är det bara 11 av de 17 euroländerna som vill vara med. Man måste också, herr talman, lägga märke till vilka länder som inte är med över huvud taget. Det är viktiga länder. Det är inte bara Storbritannien. Det är ett sådant kärnland som Holland, som av särskilda skäl inte vill vara med i den här transaktionsskatten. Det är inte betydelselöst att känna till detta.
Ett annat sådant land är Luxemburg, med sin stora banksektor, som inte heller vill vara med. Danmark, som inte är ett euroland men har en valuta knuten till euron, vill inte heller vara med.
Det finns alltså en lång rad länder nära knutna till euron som inte vill vara med i detta samarbete. Därmed är vi inne på en annan fråga: Är detta ett gemenskapsinitiativ över huvud taget? Det är en viktig fråga.
Detta skulle kunna få andra konsekvenser, konstitutionella konsekvenser, för EU. Det kan vara att man skapar ett mindre EU i olika frågor. EU-länderna kan samarbeta på olika sätt. Men här är det fråga om någonting annat.
Jag tycker, herr talman, att det förslag som nu finns till skrivelse till Europeiska unionen i majoritetens yttrande väl täcker vad svenska folket förväntar sig att vi i riksdagen ska tycka i den här frågan.
(Applåder)
Anf. 10 Jacob Johnson (V)
Herr talman! Som sagt: Subsidiaritetsprövningar är inte bland det enklaste på den här planeten. Det är väldigt svårt att hålla isär själva subsidiaritetsfrågan och sakfrågan. Sedan har vi även det här med det fördjupade samarbetet, och det omfattar inte hela, men då måste man ha historiken klar för sig: Europeiska rådet har godkänt detta fördjupade samarbetet, och den svenska regeringen har godkänt det.
Det kan man ha synpunkter på, och man kan ha synpunkter på EU. Det har till exempel Vänsterpartiet. Vi anser att Sverige på sikt bör lämna EU. Men så länge vi är med i EU spelar vi enligt reglerna och försöker göra de bästa möjliga ställningstagandena.
Gunnar Andrén hävdar att Vänsterpartiet i och med detta ställningstagande i subsidiaritetsfrågan är förespråkare för en beskattningsrätt till EU. Då tycker jag att Gunnar Andrén inte riktigt har läst utlåtandet, för där är det refererat vad vi har framfört tidigare i behandlingen, nämligen att vi inte kan tänka oss att gå med i någonting sådant här om det överför beskattningsrätt till EU. Vi är också helt klart motståndare till att skatteintäkterna ska kunna gå till EU som egna medel, utan de ska gå till medlemsländerna.
Men detta är, menar jag, sakfrågan. Subsidiaritetsfrågan är ju om ett sådant här förslag ska tas fram på EU-nivå eller mellanstatlig nivå. Där delar vi kommissionens åsikt som det står att "målet med förslaget kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås om medlemsstaterna måste samverka".
Kan inte Gunnar Andrén som EU-vän se den motiveringen?
Anf. 11 Gunnar Andrén (FP)
Herr talman! Jag trodde i all min enfald att Jacob Johnson hade läst den reservation som han har skrivit under. Så är uppenbarligen inte fallet, och därför, herr talman, ska jag läsa in den i protokollet.
Reservationen är ganska kort, och man lägger märke till att den andra delen om EU-medlen inte finns med över huvud taget. Så här står det: "Vi anser att ett fördjupat samarbete mellan medlemsstaterna på området för skatt på finansiella transaktioner bäst regleras på EU-nivå" - det var det som jag ansåg vara logiskt - "och ser därför inte någon grund för att ifrågasätta kommissionens förslag till direktiv om genomförande av det fördjupade samarbetet på området för skatt på finansiella transaktioner ur subsidiaritetssynpunkt."
Det är vad som står där. Innebörden är ju den att ni inte tar ställning till det som vi diskuterar, nämligen om det ska vara egna medel och beskattningsrätt eller inte. Det är det som det handlar om. Vi anser att det går för långt utöver det, men ni godtar detta.
I själva verket har ni godtagit, möjligen utan att förstå detta, att EU ska få egna medel. Det är det som
inte
står här men som är innebörden av ert förslag, Jacob Johnson, och därför tycker jag att man måste vara ärlig och diskutera den frågan. Ni öppnar för möjligheten att svenska pensionärers pengar går till att betala Tysklands EU-avgift, och det är jag inte med på att vi ska göra. Det är inte detta parlaments uppgift att göra på det sättet.
(Applåder)
Anf. 12 Jacob Johnson (V)
Herr talman! Gunnar Andrén fortsätter att blanda äpplen och päron. Det är en sakfråga hur den här skattens utformning ska se ut. Det finns oklarheter, men grundprincipen är att om man ska ha en skatt på finansiella transaktioner mellan ett antal samverkande länder som har fått godkänt av Europeiska rådet så måste den tas fram på en gemensam nivå och klara nödvändiga krav på harmonisering för att det inte ska bli olika effekter, fragmentisering och så vidare. Det är det som är grundfrågan.
I själva sakfrågan är det väldigt mycket som är oklart, till exempel om det blir några egna medel eller inte. I och för sig är det formulerat i utskottets utlåtande att förslaget i nuläget bedöms och så vidare. Men att i själva subsidiaritetsfrågan kunna godkänna ett förslag som inte är slutförhandlat och förutse hur det kommer att se ut är inte realistiskt, utan det handlar om den principiella frågan: Bör det här tas fram på gemensam nivå eller inte?
Det tycker vi. Det bör tas fram på gemensam nivå för att man ska kunna få effektivitet i den här skatten. Tänker man lite längre och vill försöka nå det här på en global nivå, över många nationsgränser, skulle då Gunnar Andrén tycka att det strider mot subsidiaritetsprincipen, eller är det liksom en lämplighetsfråga?
Kan Gunnar Andrén svara på den principiella frågan?
Anf. 13 Gunnar Andrén (FP)
Herr talman! När det gäller valpskatter är Folkpartiets och de andra allianspartiernas åsikt entydig: Det är vi emot.
Sedan kan man alltid diskutera hur den finansiella sektorn över hela världen ska beskattas. Där har vi ingen deciderad åsikt. Där måste vi se exakt hur förslagen utformas. Det är väl fullt möjligt att man kan tänka sig någon väldigt intressant konstruktion som gör att alla länders finansinstitut måste vara med och finansiera.
Men den här konstruktionen är inte alls av den karaktären, och det gör, som jag sade tidigare, att ni, oavsett om ni tycker att det inte ska vara så eller inte, kommer att säga att svenska folkpensionärers fonder, om de handlar med tyska aktier eller vad det nu kan vara för någonting, i själva verket kommer att gå till att finansiera EU-ländernas medlemsavgifter i EU. Detta är vi absolut emot.
Om Jacob Johnson hade läst lite mer hade han sett att regeringen har två väldigt bra ståndpunkter i den här frågan, nämligen att vi tolererar att de här elva länderna går vidare med en fördjupad finansiell transaktion. Men vi är mycket emot den andra delen om att det ska vara egna medel. Det kan man skratta åt eller vad man vill, men på den punkten är regeringen solklar. Det finns ingen som helst tvekan.
Men på den punkten blir det så att om det förslag som ni har lämnat skulle vinna riksdagens bifall så godkänner man att det blir egna medel, för det är kommissionens förslag att öppna för detta. Detta är vi emot, och det är den väsentligaste frågan: Nationell beskattningsrätt ska vara kvar.
Anf. 14 Karin Nilsson (C)
Herr talman! Nu har vi diskuterat och debatterat den här frågan i 45 minuter, och jag känner väl inte att det behöver tillföras så väldigt mycket mer. Men självklart vill jag uttrycka Centerpartiets ståndpunkt i sammanhanget, och det är givetvis att yrka bifall till utskottets förslag.
Vi har i dag inte att ta ställning till sakfrågan. Så är det. Det handlar egentligen om elva länders intresse av ett fördjupat samarbete om en skattefråga. Men eftersom man då också på något vis måste ta hänsyn till hur-frågan hamnar vi i sakdiskussionen ändå. Förslaget som det ser ut i dag upplevs nämligen luddigt, och dessutom verkar det som om det kommer att spilla över på svenska skattebetalare och svenska transaktioner och även på andra som inte omfattas av de elva medlemsstaternas fördjupade samverkan.
Det finns alltså alla skäl i världen att ifrågasätta hur man tänker och att vi då också prövar den här subsidiaritetsprincipen i sammanhanget och följer upp den med en motiverad skrivning.
Argumentationen har ni hört från Leif Jakobsson och Anette Åkesson såväl som från Gunnar Andrén. Jag ställer mig bakom deras resonemang och yrkar som sagt bifall till utskottets förslag.
Anf. 15 Thoralf Alfsson (SD)
Herr talman! Precis som tidigare talare kan jag instämma i att det är en tolkningsfråga när det gäller subsidiaritetsprövning och proportionalitetsprincip i sakfrågan. Men som vi i skatteutskottet har märkt under de utfrågningar vi har haft med Finansdepartementet finns det en rad oklarheter i detaljerna. Det måste man ändå ta med sig i den sammanvägda bedömningen.
När vi fick underlagen till vårt utskottsmöte och vår justering blev jag ändå förvånad över att det fanns en majoritet för att det strider mot subsidiaritetsprincipen. Jag hade förväntat mig att vi kanske skulle vara de enda som ansåg det. Det upplevde jag som väldigt positivt. Inte minst med tanke på regeringens ståndpunkt i frågan var det förvånande.
Som jag säger anser vi sverigedemokrater att förslaget om fördjupat samarbete om skatt på finansiella transaktioner strider mot subsidiaritetsprincipen enligt den information som har funnits tillgänglig i dag. Samtidigt är vår utgångspunkt att medlemsstater som generell princip bör ha rätten och möjligheten att gå vidare och fördjupa samarbetet inom en viss fråga, även om hela unionen inte är överens om inriktningen. Det fordrar dock att eventuella konsekvenser av ett fördjupat samarbete begränsar sig och inskränker sig till just de medlemsstater som frivilligt valt att inleda ett sådant fördjupat samarbete. Det kan inte sägas vara fallet i förslaget om en skatt på finansiella transaktioner, FTT.
Att en svensk kund som handlar till exempel ett svenskt värdepapper på ett svenskt institut skulle drabbas av en skatt införd av de elva EU-länder som ingår i det fördjupade samarbetet är lite magstarkt och inkräktar på vår nationella skattesuveränitet.
De remissinstanser som har yttrat sig angående kommissionens förslag är över lag kritiska, inte minst Bankföreningen som sammanfattar sitt remissyttrande på ett enligt mitt sätt att se väldigt bra sätt:
"Tillämpningsområdet för Skatten enligt förslaget måste inskränkas för att minska graden av extraterritoriell beskattningseffekt så att inte företag och privatpersoner i länder utanför Skatteområdet på ett helt oförutsebart sätt drabbas av Skatten när de gör affärer i värdepapper emitterade utanför Skatteområdet. Skatt ska inte tas ut i Sverige och Sverige ska inte agera uppbördsman för andra länders Skatter. Detta är inte rimligt. Det fördjupade samarbetet avseende Skatt på finansiella transaktioner bör utformas så att företag och personer i länder som inte valt att delta inte heller ska drabbas av Skatten."
Egentligen är det helt självklara slutsatser om vi värnar vår nationella skattesuveränitet, och Sverigedemokraterna instämmer till fullo i Bankföreningens sammanfattning.
Herr talman! I det tidigare motiverade yttrandet angående FTT till Europaparlamentet framhölls i skatteutskottets utlåtande att grundprincipen om skattesuveräniteten för medlemsländerna måste värnas; något som vi anser är lika viktigt i dag även om det inte omnämns i detta utlåtande.
Vad som händer med kommissionens förslag och den vidare utformningen av förslaget får vi avvakta, men jag är tills vidare nöjd med att en majoritet i utskottet anser att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen.
Därmed vill jag yrka bifall till förslaget i skatteutskottets utlåtande SkU33.
Anf. 16 Lars Gustafsson (KD)
Herr talman! Det finns en dansk komposition som heter Dimman lättar. Den är komponerad av en dansk kompositör som heter Nielsen. I det här ärendet är det så att dimman har tätnat för varje redovisning vi har fått av bland annat regeringen i utskottet. Det blir svårare och svårare att begripa vad som egentligen ska bli slutresultatet. Då kan det inte gärna bli lättare för lyssnarna, för det är mycket perifert vad finansiella transaktioner och skatter på dem kommer att handla om. Det blir också mer perifert när det inte finns några färdiga förslag för oss att ta ställning till.
Jag tror att man egentligen måste finna bakgrunden till detta i den ekonomiska krisen i Europa längre tillbaka i tiden. Man måste också komma ihåg att den här krisen inte bara handlar om de finansiella institutens beteende, utan det har också att göra med statsfinanserna i de olika länderna som inte har skötts på ett korrekt sätt. Sammantaget har detta gett utrymme för de problem som vi ser. Kommer inte länderna till rätta med sina statsfinanser kommer det inte att hjälpa vilka skatter vi än inför. Man måste ha med sig den bakgrunden.
Man måste också ha med sig i bakgrunden att den reservation vi ser från Vänsterpartiet och Miljöpartiet är sprungen ur att man vill ha sådana här övergripande skatter för att man tror att det är bra, medan det är många av oss som inte tycker att det är ett bra sätt att hantera detta, Tobinskatt och andra konstigheter. Vi tror att det finns andra sätt, som Sverige exempelvis som genom annan lagstiftning har kunnat begränsa bankers och instituts beteende.
Nu gäller det subsidiaritetsprövningen. Den är ju sådan att denna kammare och skatteutskottet inte har att ta ställning till huruvida man gillar förslaget i Europa eller ej. Det handlar om huruvida detta påverkar vårt land på ett sätt som vi tycker är negativt eller inte. Är det så, vilket har visat sig alltmer, att det finns stora oklarheter i hur utfallet kommer att bli för Sverige och för verksamheter i Sverige och även i andra länder som inte är med i samarbetet, både inom EU och utom EU, och det påverkar räntesättning, inflation och innebär väldigt många osäkra faktorer är det enligt proportionalitetsprincipen inte bara att godkänna det rakt av som det är. Det är detta som jag tror att Alliansen i skatteutskottet kommer fram till efter hand. Det finns för stora frågetecken för att bara lägga detta under sig, eftersom vi ännu inte vet hur det skulle kunna bli.
Som jag sade, dimman lättar inte, vi vet inte vad som händer när den väl lättar. Då vill vi inte ha godkänt någonting som vi tycker inte är acceptabelt för svenskt deltagande.
Man skulle kunna tänka sig att Danmark, Sverige och Finland kom överens om någonting som faktiskt påverkar Tyskland av någon orsak. Jag tror inte att tyskarna skulle tycka att det var jättebra att vi hittade på saker och ting som i och för sig inte strider mot deras grundläggande principer men som påverkar deras ekonomi. Jag tror att man nog måste tänka i större sammanhang, och det är det vi ska pröva i subsidiaritetsprincipen.
Vi vet att förslaget inte är avgränsat till länder. Den emissionsprincip som kommer blir väldigt diffus. Vilka indirekta eller direkta konsekvenser får detta när man börjar bolla runt det teoretiskt i sammanhanget? Några sådana förslag vill vi inte att EU ska föra fram, för då har EU gått utanför de befogenheter som finns i dess stadgar. Därför tycker jag att det också är rimligt att man är väldigt tveksam.
En annan tveksamhet, vi har inte debatterat den här, tycker jag är EU-avgiften och avdragsmöjligheterna. Hur kommer detta att clearas och vilka konsekvenser kommer det att få? Det blir ändå i slutet som ni vet en kohandel, om jag uttrycker det så. Det är fortfarande så att budgeten inte har kunnat fastställas därför att man har olika uppfattningar. Vilka länder kan ta ut vilka avgifter? Hur ska man dra av detta gentemot varandra? Jag tror att vi ska vara väldigt försiktiga innan kommissionen och EU har ett klart förslag där vi vet konsekvenserna för länder som inte ingår. Innan dess är inte subsidiariteten uppfylld och inte proportionaliteten heller. Därför stöder jag förslaget i utskottets utlåtande.
(Applåder)
Beslut, Genomförd
Utlåtandet beslutades i kammaren 11 april 2013.Förslagspunkter: 1, Voteringar: 1.
Protokoll med beslut
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag om ett fördjupat samarbete på området för skatt på finansiella transaktioner (FTT)
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen beslutar att lämna ett motiverat yttrande till Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande med den lydelse som anges i bilaga 2.- Reservation 1 (MP, V)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (MP, V) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 94 0 0 18 M 96 0 0 11 MP 0 20 0 5 FP 19 0 0 5 C 18 0 0 5 SD 19 0 0 1 KD 14 0 0 5 V 0 16 0 3 Totalt 260 36 0 53
Det här är ett utlåtande
Ett utlåtande är en rapport från utskotten med synpunkter om EU-initiativ. Ibland handlar det om så kallade strategiska dokument från EU-kommissionen som idédokument, diskussionsunderlag och långsiktiga planer för kommande EU-lagstiftning.
Ett utlåtande kan också behandla subsidiaritetsprövningen av ett förslag till EU-lagstiftning. Utskottet bedömer om den aktuella lagstiftningen bör ligga på EU-nivå eller om det är lämpligare med regleringar på nationell nivå. Om utskottet anser att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen skriver det ett utlåtande med ett förslag till invändning i form av ett så kallat motiverat yttrande.