Analys av de nya reglerna för återvinning
Svar på skriftlig fråga 2018/19:644 besvarad av Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Svar på fråga 2018/19:642 av Jessica Rosencrantz (M) Hushållsnära insamling och fråga 2018/19:644 av Magnus Oscarsson (KD) Analys av de nya reglerna för återvinning
Jessica Rosencrantz har frågat mig om jag avser att ge Naturvårdverket i uppdrag att genomföra en översyn med anledning av den kritik som har inkommit samt tidigarelägga konsekvensanalysen för att tydliggöra om de investeringskostnader som åläggs producenterna är proportionerliga i relation till miljönyttan. Magnus Oscarsson har frågat mig om jag kommer att säkerställa miljönyttan av förpacknings- och tidningsinsamling genom att genomföra en analys av kostnadseffektivitet och miljönytta innan kostsamma investeringar sker. Eftersom frågorna handlar om samma område väljer jag att svara på dem tillsammans.
Regeringen arbetar hårt för att styra om samhället från ett köp och släng-beteende till återanvändning och återvinning. Källsorteringen av förpackningsavfall och returpapper i hemmen är en viktig del av detta. Det är var och ens ansvar att sortera ut mjölkförpackningar och konservburkar men det måste också vara lätt att göra rätt. Det är inte rimligt att hushållen ska ha en sämre servicenivå för detta avfall i relation till det hushållsavfall som transporteras bort av kommunerna från fastigheterna. Förpackningsavfallet och returpapperet ska dessutom omhändertas som en resurs genom materialåtervinning, medan det osorterade restavfallet energiåtervinns.
Många av dem som i dag vill ha förpacknings- och tidningsinsamling nära
sin bostad måste betala extra, antingen genom avfallstaxan, genom sin bostadsrättsförening eller via sin hyra. Detta trots att det egentligen är producenterna som har det ekonomiska ansvaret för insamlingen.
Mycket förpackningsavfall samlas in redan i dagsläget, men alltför mycket hamnar i det blandade brännbara restavfallet. Detta beror bl.a. på att stationerna för insamling inte är tillräckligt tillgängliga. Det finns också en rad andra problem som regeringen ville lösa med de förordningar som beslutades förra sommaren. Problemen har bl.a. handlat om oklar fördelning av ansvar, oklara krav på servicenivå för insamling av förpackningsavfall och returpapper, bristfällig statistik till följd av oklara rapporteringsskyldigheter, nedskräpning, samt otillräcklig utsortering av förpackningsavfall från annat avfall. Ett av huvudargumenten när producentansvaret för förpackningar infördes var att det skulle styra mot en bättre utformning av förpackningarna, men de beskrivna problemen har inneburit en svagare styrning mot detta mål. Ett särskilt stort problem är de plastförpackningar som inte är möjliga att materialåtervinna. Här syftar förordningarna till att ställa tydligare krav på producenterna.
Många remissinstanser stöttade förslagen om mer lättillgängliga insamlingssystem för medborgarna och ett tydliggörande av att det är producenterna som har det ekonomiska och det fysiska ansvaret för detta. Men det fanns också kritik mot förslagen, bl.a. avseende de ökade kostnaderna för producenterna och dess effekt på t.ex. papperspriser och tidningsbranschen. Regeringen tog denna kritik på allvar och valde att justera förslagen bl.a. genom att möjliggöra kvartersnära insamling i stället för enbart bostadsnära. Den nya förordningen avser att tydliggöra producenternas ansvar för den bostads- och kvartersnära insamlingen. Eftersom kraven i förordningarna inte är detaljstyrande så finns alla förutsättningar för de som ska tillhandahålla insamlingssystemen att utforma kostnadseffektiva system för insamling.
Nu pågår ett arbete hos Naturvårdsverket att vägleda om de nya förordningarna och hos de ansvariga aktörerna att planera hur insamlingssystemen ska utformas. Det är inte min sak som minister att kommentera eller påverka detta arbete.
Från år 2021 ska insamlingssystemen erbjuda bostads- eller kvartersnära insamling till minst 60 procent av hushållen. Naturvårdsverket har i uppdrag att följa upp hur utbyggnaden av den bostadsnära insamlingen har genomförts och vilka effekter som den har bidragit till avseende miljönytta, tillgänglighet och produktutveckling. Från år 2025 ska insamlingssystemen som huvudregel erbjuda bostads- eller kvartersnära insamling från alla fastigheter. Redovisningen av uppdraget kan användas för att bedöma när det finns anledning att göra undantag från kravet på bostads- eller kvartersnära insamling från år 2025. Uppdraget syftar således inte till att revidera de krav på insamlingssystemen som är beslutade. Mot bakgrund av detta ser jag inte nu någon anledning att tidigarelägga denna redovisning.
Stockholm den 22 maj 2019
Isabella Lövin
Skriftlig fråga 2018/19:644 av Magnus Oscarsson (KD) (Besvarad 2019-05-14)
Fråga 2018/19:644 Analys av de nya reglerna för återvinning
av Magnus Oscarsson (KD)
till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
Regeringen beslutade förra året att införa nya krav för insamling av förpackningar och tidningar. Den nya förordningen om producentansvar för förpackningar ställer krav på att först gå till 60 procents och sedan 100 procents bortforsling av insamlat material från fastighetsgränsen i stället för dagens system med drygt 5 000 återvinningsstationer och fastighetsnära insamling för ca 30 procent av alla hushåll. Som alla förstår är detta en gigantisk reform, och från början utlovade den dåvarande miljöministern Karolina Skog att den skulle beslutas i riksdagen. Detta skedde dock aldrig, utan regeringen beslutade i stället om två nya förordningar.
Jag delar ambitionen att förbättringar ska ske där det är motiverat och möjligt med bibehållen samhällsnytta. När bransch efter bransch pekar på konsekvenser för det tryckta ordet, kvalitetsproblem för glasåtervinningen, kraftiga kostnadsökningar för handeln och tillverkarna samt en lång rad juridiska och praktiska problem kan man tänka sig att detta är analyserat i vanlig ordning genom en konsekvensanalys och en färdplan för implementering. Men detta finns inte, då den valda beslutsordningen gjorde att rimliga krav på analys och beslutsunderlag kringgicks. En hantering som är mycket allvarlig, då det handlar om investeringar i storleksordningen 10 miljarder, ökade årliga kostnader med flera miljarder och upp till 50 000 civilrättsliga avtal som Återvinningsindustrierna har i dag och som ingen vet hur de ska hanteras. Hushållen blir de som får stå för notan genom höjda priser.
Att dessutom Naturvårdsverket i sitt utkast till vägledning tydliggör att man tolkat regeringen som att miljönytta inte är vägledande kräver att regeringen tar sitt ansvar. Att man avslutade förra mandatperioden med ett illa underbyggt beslut som kan rasera delar av svensk återvinning innebär att man nu måste göra en omstart. Den analys som aldrig gjordes och som regeringen gav Naturvårdsverket i uppdrag att genomföra när systemet är på plats måste startas redan nu.
Med anledning av ovanstående är min fråga till miljö- och klimatminister Isabella Lövin:
Kommer ministern att säkerställa miljönyttan av förpacknings- och tidningsinsamling genom att genomföra en analys av kostnadseffektivitet och miljönytta innan kostsamma investeringar sker?
Intressenter
Frågeställare
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.