Trafikdispenser

Skriftlig fråga 2020/21:3 av Martina Johansson (C)

till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

De senaste åren har bostadsbristen ökat. Dessutom har den snabba befolkningsökningen, bland annat till följd av de senaste årens migration, fått följdeffekter i hela bostadsförsörjningen.

Sverige behöver snabbt få till fler bostäder som håller rimliga prisnivåer. Byggindustrin har därför utvecklat sin byggplatsproduktion till en sammansättning av prefabricerade element och moduler. Ett kostnadseffektivt byggande är därför helt beroende av effektiva och snabba transport- och lyfttjänster med mobila fordon och kranar.

Mobilkranföretagen verkar i en konkurrensutsatt marknad där det krävs snabba beslut för att tillfredsställa kunden och för att inte bli av med uppdrag. Planeringshorisonten är kort. En framförhållning på några timmars varsel är inte ovanlig då planering behöver ställas om, transporter blir försenade eller någon justering på en byggarbetsplats behöver göras för att arbetet inte helt ska avstanna.

Uppskattningsvis sker ca 250 000 trafikrörelser årligen med mobila kranar. För varje rörelse krävs enligt trafikförordningen en dispens. De allra flesta av dessa rörelser sker inom en stad eller inom en kommun. Då görs dispensansökan där.

Trafikverket har ansvar för statliga vägar, och om transporten gäller flera kommuner samordnas även dispensen på de aktuella kommunernas vägnät.

Trafikverket beviljar enligt uppgift drygt 7 000 dispenser för mobilkranar. Det betyder att Sveriges kommuner årligen, om allt var i sin ordning, skulle utfärda ca 240 000 dispenser. Tyvärr finns ett enormt stort mörkertal med dispenser som aldrig blir sökta.

Även om dispensen till slut utfärdas är transporten som sker utan dispens olaglig, och föraren ansvarar personligen i händelse av att polisen genomför en trafikkontroll.

I kontakter med kommuner får man till svar att staten har byggt upp för mycket byråkrati. En samhällsbyggnadschef säger så här:

”Det är viktigt för att kommunen ska kunna ha koll på långa/tunga transporter och planerade vägarbeten etcetera. Men rimligen borde det gå att kunna hantera via tillstånd som ges årligen eller under en period åtminstone. Mig veterligen beviljar vi alltid ansökan. Det måste gå att förenkla på något sätt. Hur många får idag avslag på sina ansökningar? Finns så detaljerat behov verkligen? Har vi byggt upp för mycket byråkrati?”

Dagens system fördyrar och försvårar nödvändig byggnation i Sverige. Det uppmuntrar inte laglydighet och sätter enskilda chaufförer i mycket svåra situationer. Dagens system har dessutom inte någon stark förankring i Kommunsverige.

När jag före sommaruppehållet ställde en fråga om vad regeringen och infrastrukturministern kommer att göra i frågan hänvisades bland annat till ett dispensnätverk där flera centrala aktörer ingår. I svaret hänvisade också ministern till att Trafikverket ska inleda ett projekt under hösten i syfte att korta dispensprocesserna.

Jag kan konstatera att nätverket knappast hade kommit till om inte bland annat Centerpartiet enträget återkommit i denna fråga. För Centerpartiet är minskad byråkrati en angelägen fråga. Det ska vara enklare att vara företagsam och lätt att göra rätt för att möjliggöra fler prisvärda boenden runt om i landet. Därför får vi ikläda oss rollen att fortsätta tjata på regeringen i denna angelägna fråga.

Jag vill med anledning av ovanstående fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

När kan näringslivet och riksdagen förvänta sig att en ny förenklad dispensprocess som förenklar för chaufförer, minskar tidsåtgång och underlättar bostadsbyggandet i landet finns på plats?