Tillgänglighet i vården
Skriftlig fråga 2009/10:815 av Linna, Elina (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-05-19
- Anmäld
- 2010-05-19
- Besvarad
- 2010-05-26
- Svar anmält
- 2010-05-26
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga
2009/10:815 Tillgänglighet i vården
av Elina Linna (v)
till socialminister Göran Hägglund (kd)
Socialstyrelsen har kartlagt tillgängligheten i vården genom att undersöka 500 distriktsläkarmottagningar. Man har funnit att tillgängligheten för personer med rörelsehinder är relativt god, men att det finns stora brister när det gäller tillgängligheten för personer med andra funktionsnedsättningar. Det finns hinder för personer med kommunikationssvårigheter samt syn- och hörselnedsättningar som gör att man ofta får vänta längre på vård eller rentav blir utan vård på grund av hindren.
Min fråga till socialminister Göran Hägglund är:
Avser socialministern att vidta åtgärder för att göra vården mer tillgänglig för personer med funktionsnedsättning?
Svar på skriftlig fråga 2009/10:815 besvarad av Socialminister Göran Hägglund
Svar på fråga
2009/10:815 Tillgänglighet i vården
Socialminister Göran Hägglund
Elina Linna har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att göra vården mer tillgänglig för personer med funktionsnedsättning. Frågan är ställd utifrån Socialstyrelsens kartläggning av tillgängligheten på socialkontor och vårdcentraler där det framkommer att tillgängligheten är hög för personer med rörelsehinder men att det finns brister i tillgängligheten för personer med andra funktionsnedsättningar.
Att kommuner och landsting bedriver verksamheter som är tillgängliga för alla sina medlemmar är en grundläggande förutsättning för att vi i Sverige ska leva upp till våra åtaganden om att främja och skydda mänskliga rättigheter. Det uttrycks bland annat i regeringsformen som fastslår att det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Inom handikappolitiken är ansvars- och finansieringsprincipen vägledande. Varje aktör i samhället ska utforma och bedriva en verksamhet som är tillgänglig för alla medborgare, inklusive personer med funktionsnedsättning. Det är landstingen som ansvarar för vården och de är således viktiga aktörer i detta hänseende.
Vid regeringsskiftet uppmärksammade vi att tillgänglighetsarbetet behövde intensifieras och tillsatte därför en interdepartemental statssekreterargrupp med uppdraget att ta fram en strategi för hur takten på arbetet kunde ökas. Vi såg att kommuner och landsting har en nyckelroll i arbetet för ett tillgängligt samhälle och tog därför fram strategin, Enkelt avhjälpt, i nära samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting. Inom ramen för strategin avsattes 12 miljoner kronor till Boverket och Sveriges Kommuner och Landsting för en uppsökande informationsverksamhet om enkelt avhjälpta hinder i kommuner och landsting under 2009–2010. Som Elina Linna påpekar visar Socialstyrelsens kartläggning på att arbetet med enkelt avhjälpta hinder har gått framåt men att den generella tillgängligheten ytterligare kan förbättras.
Vi har nyligen lämnat en skrivelse till riksdagen där vi presenterar grunden för en strategi framåt inom handikappolitiken. En av de viktigaste delarna i arbetet framåt är att ytterligare förstärka samarbetet med Sveriges Kommuner och Landsting och att synliggöra frågan om tillgänglighet i kommuner och landsting. Socialstyrelsens kartläggning visar att vi är på rätt spår. Kommuner och landsting behöver ytterligare stöd och ökad kunskap när det gäller arbetet med att förbättra tillgängligheten utöver enkelt avhjälpta hinder. Vi har därför gett Handisam i uppdrag att öka kunskapen i kommuner och landsting om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I en strategi för handikappolitiken kommer vi att fortsätta att synliggöra huvudmännens viktiga roll i att uppnå de handikappolitiska målen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.