Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Sveriges åtgärder för att uppfylla den nordiska språkkonventionen

Skriftlig fråga 2002/03:950 av Linander, Johan (c)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-05-15
Anmäld
2003-05-15
Svar anmält
2003-05-21
Besvarad
2003-05-21

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 15 maj

Fråga 2002/03:950

 av Johan Linander (c) till statsrådet Berit Andnor om Sveriges åtgärder för att uppfylla den nordiska språkkonventionen

Den nordiska språkkonventionen trädde i kraft den 1 mars 1987. Grunden i konventionen är att nordiska medborgare ska ha rätt att använda sitt eget språk även i annat nordiskt land vid kontakter med myndigheter och offentliga organ. Det kan enligt artikel 2 i konventionen gälla sjukvårds-, hälsovårds-, socialvårds- och barnavårdsmyndigheter samt arbetsmarknads-, skatte-, polis- och skolmyndigheter. Myndigheten har ansvar för att ge den enskilde medborgaren den tolknings- och översättningsservice som han eller hon behöver.

Konventionen gäller finländska, danska, isländska, norska och svenska medborgares rätt att få använda finska, svenska, danska, isländska och norska språket vid behov i annat nordiskt land. Konventionen tillämpas inte på Färöarna.

Målsättningen med konventionen är god men det är långt kvar till uppfyllelse. Den isländska medborgare som tvingas besöka sjukhus i Sverige och börjar prata isländska med läkaren lär mycket snabbt bli hänvisad till det engelska språket. Det är förmodligen inte speciellt många sjukhus i Sverige som inom en rimlig tid skulle kunna ordna fram en isländsk tolk.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet följande:

Vilka åtgärder har statsrådet vidtagit för att Sverige ska uppfylla den nordiska språkkonventionen?

Svar på skriftlig fråga 2002/03:950 besvarad av

den 21 maj

Svar på fråga 2002/03:950 om Sveriges åtgärder för att uppfylla den nordiska språkkonventionen

Statsrådet Mona Sahlin

Johan Linander har frågat statsrådet Berit Andnor om vilka åtgärder hon vidtagit för att Sverige ska uppfylla den nordiska språkkonventionen. Frågan har överlämnats till mig.

Enligt språkkonventionen åtar sig staterna att verka för att medborgare i en fördragsslutande stat vid behov ska kunna använda sitt eget språk vid kontakt med myndigheter och andra offentliga organ.

Konventionen innebär inte någon absolut rättighet att alltid kunna använda sitt eget språk vid kontakt med offentliga organ vid vistelse i annat nordiskt land.

För det första är det en grundförutsättning för rätten att använda sitt eget språk att det föreligger ett "behov" av det. Bedömningen av om det föreligger ett sådant behov görs av den myndighet eller det offentliga organ som den nordiska medborgaren har kontakt med.

För det andra innebär åtagandet enligt konventionen att staterna ska "verka för" möjligheten att vid behov använda sitt eget språk. Frågan om en ändring av konventionen i detta avseende till ett längre gående åtagande diskuterades ingående mellan representanter för de nordiska regeringarna så sent som under 1999. Man enades om att en sådan ändring inte borde göras, eftersom konventionen bedömdes fungera tillfredsställande.

Sedan konventionen trädde i kraft 1987 har informationsinsatser av olika slag riktade mot myndigheter och andra offentliga organ i Sverige genomförts, bland annat av Statens invandrarverk.

I samband med Sveriges ratificering av konventionen bedömdes att de svenska tolkbestämmelserna uppfyllde konventionens krav.

Jag utgår från att berörda myndigheter och andra offentliga organ i sitt arbete följer dessa bestämmelser och tar hänsyn till konventionen, även om det givetvis inte är möjligt att alltid, överallt och på kort tid uppbringa tolk på alla berörda språk.

Jag vill avslutningsvis nämna att regeringen avser att i instruktionen för Integrationsverket tydliggöra att det i verkets uppgifter ingår att följa tillämpningen av den nordiska språkkonventionen.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.