stöd i föräldraskapet
Skriftlig fråga 1997/98:188 av Dannaeus, Siri (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1997-11-27
- Anmäld
- 1997-12-01
- Besvarad
- 1997-12-03
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
I en interpellationsdebatt i mars om föräldrautbildning svarade statsrådet med att tillsätta en utredning vilken nu har avlämnat betänkandet "Stöd i föräldraskapet". Det innehåller många bra och konstruktiva förslag. Bl.a. föreslås att den överenskommelse som regeringen träffade med landstingen 1979 och som vissa landsting uppenbarligen i minsta möjligaste mån fullföljer behöver ses över. Jag förutsätter att regeringen snarast kommer med ett förslag till riksdagen om åtgärder med anledning av betänkandet.
Vi blir tyvärr alltför ofta påminda om att föräldrastödet inte är prioriterat i landstingen. I dagarna har vi kunnat läsa om hur PBU fungerar eller rättare sagt inte fungerar.
Alltfler förtvivlade föräldrar vänder sig till barn- och ungdomsmottagningar för att få hjälp med sina barn. Besparingarna har varit stora och barnen kan nu få vänta ett halvt år. Den kartläggning av föräldrastödet som kom 1996 visade på stora brister och jag tyckte redan i februari att det var dags för statsrådet att erinra landstingen om deras ansvar.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:
Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att komma till rätta med bl.a. landstingens brister i PBU-verksamheten?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:188 besvarad av , ()
- Statsrådet Maj-Inger Klingvall
Siri Dannaeus har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att komma till rätta med bl.a. landstingens brister i PBU-verksamheten.
Först vill jag säga att jag delar Siri Dannaeus syn på hur viktigt föräldraskapet är. Föräldrarna är i allmänhet de viktigaste personerna i barnens liv. De flesta föräldrar är kompetenta och klarar av sitt föräldraskap väl. Ändå behöver de flesta föräldrar tid för sitt föräldraskap, förebilder och ett nätverk för att kunna prata med andra om barn.
Föräldrautbildningsutredningen är ett tecken på hur viktig vi tycker att barn-föräldrarelationen är. Utredningen ger en stark signal till landsting, kommuner och andra som har kontakt med barn och föräldrar att det är viktigt att satsa på barnens situation.
Utredningen har föreslagit en tydlig ansvarsfördelning för föräldrastödet och föräldrautbildningen. Utredningen har också beskrivit metoder för det praktiska arbetet som bygger på verkliga erfarenheter. Detta är viktiga steg för att föra verksamheten framåt.
Utredningen har däremot inte föreslagit någon lagstiftning för att reglera landstingens och kommunernas verksamhet på området. Skälet till detta är givetvis att verksamheter av detta slag bör växa fram underifrån utifrån lokala förutsättningar och behov. Fördelning av resurser i landsting måste också göras efter lokala beslut fattade i demokratisk ordning. Detta gäller också den psykiska barn- och ungdomsverksamheten.
Den barn- och ungdomspsykiatriska verksamheten behandlas i en särskild utredning, Barnpsykiatrikommittén, som beräknas lämna sitt betänkande i februari nästa år.
Jag vill betona hur viktigt det är att de generella barnverksamheterna - barnomsorg, skola och liknande - fungerar väl för de barn som har eller riskerar att få problem. De nedskärningar som exempelvis varit av skolans resurser för elevvård oroar mig.
Jag är för min del övertygad om att lokala politiker från alla partier vill värna om barnens bästa. Jag har också förståelse för att de många gånger ställs inför svåra prioriteringar. Inte minst har det varit så under den besvärliga period som har varit. Fortfarande har många landsting och kommuner ekonomiska bekymmer. Det är mot denna bakgrund som regeringen beslutat ställa ytterligare resurser till landstingens och kommunernas förfogande för att i första hand förstärka vård, omsorg och skola. Detta bör möjliggöra för landstingen att förstärka resurserna för psykisk barn- och ungdomsvård.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.