Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Slutsatser kring bankernas kapitaltäckning

Skriftlig fråga 2008/09:338 av Eriksson, Birgitta (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-12-03
Anmäld
2008-12-03
Besvarad
2008-12-10
Svar anmält
2008-12-10

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 3 december

Fråga

2008/09:338 Slutsatser kring bankernas kapitaltäckning

av Birgitta Eriksson (s)

till finansminister Anders Borg (m)

Den snabbhet med vilken finanskrisen spritt sig har överraskat många utifrån den traditionella läroboksuppfattningen att en bank tar emot inlåning och transformerar sin likviditet till utlåning. Vår tids banker har i sin jakt efter vinster lockats till en stor exponering mot marknaden. De finansierar huvuddelen av utlåningen inte genom inlåning från sina kunder utan genom egen upplåning.  Riksbanken konstaterade under ett seminarium i november att de fyra storbankerna Swedbank, Nordea, SEB och Handelsbanken tillsammans har 10 000 miljarder kronor i tillgångar men bara 400 miljarder i eget kapital, omkring 4 procent. Inlåningen är 3 500 miljarder kronor, mycket tack vare Nordeas starka ställning i Finland. Resten lånar bankerna på den globala kapitalmarknaden. Inte minst därför har den amerikanska och internationella finanskrisen snabbt sköljt in också över Sverige.

Regeringen har reagerat på finanskrisen genom att ställa krav på att bankerna inte får låna ut mer än att de har en chans att betala tillbaka pengarna om många kunder skulle vilja tömma sina sparkonton samtidigt. Därför ställer också svenska staten och EU krav på kapitaltäckning. Därför kräver vidare också statsrådet att bankerna ska betala för att staten ska garantera pengar om bankernas egna pengar tar slut. Tre av de fyra storbankerna har dock ännu inte slutit något avtal med staten.

Vilka långsiktiga slutsatser drar finansministern kring krav på bankernas egen kapitaltäckning och framtida utlåning?

Svar på skriftlig fråga 2008/09:338 besvarad av Statsrådet Mats Odell

den 10 december

Svar på fråga

2008/09:338 Slutsatser kring bankernas kapitaltäckning

Statsrådet Mats Odell

Birgitta Eriksson har frågat finansminister Anders Borg vilka långsiktiga slutsatser med anledning av finanskrisen han drar kring krav på bankernas egen kapitaltäckning och framtida utlåning. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

När det gäller de problem som drabbat svenska institut under finanskrisen vill jag inledningsvis framhålla att det är viktigt att särskilja mellan åtgärder som har med bankernas likviditet att göra och åtgärder som rör bankernas kapitaltäckning och solvens.

Likviditetsrisker, det vill säga den risk som finns för att medel inte finns tillgängliga när till exempel en insättare vill ta ut sina medel är, precis som frågeställaren påpekar, en typisk del av bankernas verksamhet. Däremot är det varken önskvärt eller realistiskt att ställa krav på att bankerna aldrig får låna ut mer än de har chans att betala tillbaka om många kunder skulle vilja tömma sina sparkonton samtidigt. Då försvinner bankernas funktion som mellanhand på finansmarknaden, samtidigt som tillgången på lånekapital i samhället dramatiskt reduceras med åtföljande negativa återverkningar på de hushåll och företag som är i behov av krediter.

Bankverksamhet bygger på förtroende oavsett om utlåningen finansieras genom inlåning eller på kapitalmarknaden. De nuvarande likviditetsproblemen på marknaden grundas framför allt i en förtroendekris och har av staten bemötts på olika sätt.

Insättningsgarantin har utökats och omfattar nu 500 000 kronor per person och institut för att säkerställa att insättarna känner trygghet i att ha kvar sina insatta medel på banken. Inom EU pågår ett arbete med att ytterligare förbättra insättningsgarantins funktion.

Riksbanken har försett bankerna med likviditetsstöd så att de kan klara av kortsiktiga likviditetsproblem. Dessutom har Riksbanken ökat flexibiliteten i sina utlåningsfaciliteter.

Ett statligt garantiprogram har etablerats för att motverka att likviditetsproblem uppstår på längre sikt. Programmet har utformats enligt de gemensamma riktlinjer som antagits inom EU och som syftar till att motverka att åtgärder i ett land skapar problem i ett annat. Regeringen arbetar aktivt på EU-nivå med att se över vilka justeringar i programmet som kan behövas för att göra det attraktivt för fler institut.

Korrekt utformade och av marknaden betrodda krav på kapitaltäckning är viktiga för att på längre sikt återställa förtroendet på marknaden och undvika framtida likviditetsproblem. När det gäller kapitaltäckning vill jag betona att de regler som i dag gäller för svenska institut är ett resultat av ett långtgående internationellt samarbete, först i den så kallade Baselkommittén och därefter inom EU. Genom det regelverk som trädde i kraft i februari 2007, Basel II, är kapitaltäckningskraven i ökad grad riskbaserade och beror inte bara på risker i utlåningen utan också på vilka marknadsrisker och operativa risker som finns i en banks verksamhet.

När det gäller kreditgivningen är kraven differentierade, det vill säga att,1 krona i utlåning ger olika kapitalkrav beroende på vem pengarna lånas ut till.

Däremot ingår för närvarande inte likviditetsrisker i bedömningen av kapitaltäckningen. Regelverket inom EU – som bygger på Basel II – i form av kapitaltäckningsdirektiven 2006/48/EG och 2006/49/EG är nu föremål för översyn. Ändringar har föreslagits inom olika sakområden, främst beträffande värdepapperisering, tillsyn, hantering av likviditetsrisker, stora exponeringar och hybridkapital. Ändringsförslagen är dels ett svar på vissa av de problem som uppdagats under finanskrisen, dels uppdateringar mot bakgrund av den utveckling som skett inom finansmarknaden sedan direktiven antogs 2006.

Sverige deltar aktivt i detta arbete och framhåller bland annat vikten av att se till att de risker som finns i verksamheten också korrekt avspeglas i kapitalkraven. Detta är en förutsättning för att kapitaltäckningen ska kunna ge det förtroende som krävs för en fungerande marknad. Dessutom är det viktigt att det kapital som bankerna håller för att uppfylla kapitalkravet verkligen är av god kvalitet och har förmåga att absorbera förluster som kan uppstå.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.