skogsvårdslag
Skriftlig fråga 2002/03:940 av Norlander, Göran (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2003-05-15
- Inlämnad
- 2003-05-15
- Svar anmält
- 2003-05-21
- Besvarad
- 2003-05-21
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 15 maj
Fråga 2002/03:940
av Göran Norlander (s) till statsrådet Ulrica Messing om skogsvårdslagI skogslänen är det väl bekant att skogsköpare avverkar stora mängder skog och sedan lämnar ett kalhygge efter sig utan en tanke på återplantering, allt i syfte att tjäna snabba pengar. Enligt skogsvårdslagen kan myndigheterna ta ut en summa pengar av skogsägaren, innan avverkning sker, för att garantera återplantering av skogen. Denna möjlighet används dock sällan och därför kan så kallade skogsklippare fortsätta sin verksamhet och lämna skogar skövlade.
Skogsvårdsstyrelsen verkar endast ta hänsyn till avverkningens storlek och kostnaden för återplantering, när man tar ställning till om säkerhet ska krävas av skogsägaren. Frågan om skogsägarens intresse för långsiktigt skogsbruk verkar inte vara aktuell i sammanhanget.
Jag vill fråga näringsministern vilka åtgärder han avser att vidta för att återplantering av skog sker enligt skogsvårdslagen.
Svar på skriftlig fråga 2002/03:940 besvarad av
den 21 maj
Svar på fråga 2002/03:940 om skogsvårdslag
Statsrådet Ulrica Messing
Göran Norlander har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att återplantering av skog sker enligt skogsvårdslagen. Jag vill först poängtera att kravet på återbeskogning av avverkad skogsmark, oberoende av föryngringsmetod, är en av skogspolitikens grundläggande principer. Det är också så att majoriteten skogsägare, även de som nyligen förvärvat sin fastighet och oberoende om ägaren bor på fastigheten, utför nödvändiga föryngringsåtgärder enligt de undersökningar som Skogsvårdsorganisationen gör.
Skogsvårdsstyrelserna gör fortlöpande stickprovskontroller av föryngringsåtgärderna och att föryngringen uppfyller de minimikrav som föreskrivs i skogsvårdslagstiftningen. I de fall där skogsvårdsstyrelsen anser det befogat beslutar man om att ekonomisk säkerhet ska ställas för återväxtåtgärderna innan avverkning får påbörjas (36 § skogsvårdslagen).
När det är fråga om mindre avverkningar kräver skogsvårdsstyrelserna säkerhet normalt endast om skogsägaren vid tidigare avverkningar inte har fullgjort sina skyldigheter. Vid köp av skogsfastigheter genomförs ofta avverkningar i syfte att finansiera köpet. Dessa måste givetvis begränsas till vad skogsvårdslagens ransoneringsregler medger. Ett mer generellt utnyttjande av möjligheten att kräva ekonomisk säkerhet vid mindre avverkningar skulle ge endast små effekter på föryngringsresultatet totalt sett men orsaka ett omfattande administrativt merarbete vilket skulle dra resurser från skogsvårdsstyrelsernas angelägna tillsynsuppgifter, till exempel fältkontroller av föryngringsåtgärder.
Jag vill också passa på att lyfta fram den närliggande problemställningen kring ställda säkerheter vid upprepade försäljningar av en och samma fastighet. Bakgrunden till att jag vill göra det är att det vid ett fåtal tillfällen har hänt att personer köpt skogsmark, snabbt avverkat stora arealer och därefter sålt marken vidare utan att ha vidtagit lagstadgade föryngringsåtgärder. Som regelverket är utformat återgår ställd säkerhet till säkerhetsställaren, det vill säga till den köpare som avverkat på fastigheten. Om säkerheten i stället kunde knytas till fastigheten skulle den nya ägaren kunna nyttja den för att bekosta återväxtåtgärderna och den som avverkar skulle i sådana fall få stå för dessa kostnader även vid en försäljning.
Regeringen har i enlighet med vad som förutskickades i riksdagen låtit utreda frågan om att knyta den ekonomiska säkerheten till fastigheten. Utredningen har remissbehandlats. Utredaren har kommit fram till att det inte i egentlig mening är möjligt att knyta säkerheten till fastigheten. I stället föreslås att säljaren åläggs att ligga kvar med ett betalningsansvar för återväxtåtgärder, och att frågan därmed måste lösas i en förhandling mellan säljaren och köparen vid en försäljning. Utredarens förslag kan ha andra konsekvenser, bland annat skattemässiga, som utredaren inte har analyserat närmare. Frågan bereds därför vidare inom Regeringskansliet, och det är min förhoppning att ett förslag ska kunna läggas fram under 2003.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.