Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

psykiska funktionshinder

Skriftlig fråga 2004/05:227 av Linna, Elina (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-10-27
Anmäld
2004-10-27
Besvarad
2004-11-03
Svar anmält
2004-11-08

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 27 oktober

Fråga 2004/05:227

 av Elina Linna (v) till socialminister Berit Andnor om psykiska funktionshinder

Debatten om psykiatrin har fått en kraftig slagsida mot hälso- och sjukvården. I synnerhet slutenvård och tvång har satts i fokus som det som ska lösa psykiatrins brister. Men det är en mycket snäv vinkling enligt min mening. När vi talar om psykiatrin ska vi komma ihåg att den består av människor med olika behov och med ett flertal olika sjukdomsbilder som varierar över tid och mellan individer. Det finns inom psykiatrin de som drabbas av svåra sjukdomstillstånd som leder till mer eller mindre svåra funktionshinder. Genom de utvärderingar som bland annat Socialstyrelsen genomfört av psykiatrireformen konstaterar man att just den del som berör den psykiska ohälsan som funktionshinder är eftersatt. Det gäller bland annat frågan om sysselsättning och tillämpningen av LSS.

Att ha en psykisk sjukdom eller funktionshinder innebär också en stigmatisering som inte minskat utifrån den bild av psykisk sjukdom som utmålas i medierna. Vi är på väg att få en bild av den psykiskt sjuka eller funktionshindrade människan som "en våldsam och oberäknelig galning".

Min fråga till socialminister Berit Andnor är därför:

Avser ministern att vidta några åtgärder för att öka stödet till de psykiskt funktionshindrade och minska risken för stigmatiseringen?

Svar på skriftlig fråga 2004/05:227 besvarad av

den 3 november

Svar på fråga 2004/05:227 om psykiska funktionshinder

Socialminister Berit Andnor

Elina Linna har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att öka stödet till de psykiskt funktionshindrade och minska riskerna för stigmatisering.

Jag håller med om det olyckliga i att debatten som den förs i dag, inte minst i medierna, ofta beskriver psykiskt funktionshindrade som farliga och våldsbenägna. Människor med psykiska funktionshinder beskrivs många gånger på ett stigmatiserande sätt som det finns få motsvarigheter till. Omkring 15 % av befolkningen uppskattas någon gång ha haft en psykisk sjukdom. Gruppen psykiskt funktionshindrade är en mycket stor och heterogen grupp och kan inte beskrivas på ett så förenklat sätt som ofta görs. Risken är att fördomarna gör att många inte vågar berätta om sitt funktionshinder och därmed inte heller söker hjälp eller kräver sina rättigheter. För andra kan det vara svårt att återhämta sig från sin psykiska sjukdom om det samtidigt känns som en skam att ha en sådan. Alla måste få en riktig bild av vad psykiska sjukdomar är.

Det är viktigt att påminna om att vården och omsorgerna om personer med psykiska funktionshinder har genomgått stora förändringar @ från en ibland livslång vistelse på mentalsjukhus till ett självständigt liv ute i samhället. Men fortfarande är inte samhället tillräckligt anpassat för psykiskt sjuka och psykiskt funktionshindrade. Jag instämmer med Elina Linna att det behövs ytterligare satsningar även inom andra områden än hälso- och sjukvården för personer med psykiska funktionshinder.

Den nationella psykiatrisamordnaren har i uppgift att skapa förutsättningar för en utveckling av kvaliteten i vården och omsorgen såväl av människor med psykiska sjukdomar som av de med psykiska funktionshinder. I uppdraget ingår att göra en genomgång av situationen inte bara inom vården utan även inom den sociala omsorgen och rehabiliteringen. Han har, i en rapport som överlämnades till regeringen i juni 2004, konstaterat att bristen på boendeformer med olika omsorgsnivåer är påtaglig. Detsamma gäller bristen på meningsfull sysselsättning. Det behövs både boendeformer och sysselsättning som är anpassade till omhändertagandet av personer med psykisk ohälsa.

Den satsning som regeringen nu föreslår i budgetpropositionen för 2005 grundar sig på psykiatrisamordnarens erfarenheter. Satsningen, om 500 miljoner kronor för 2005 och 200 miljoner kronor 2006, görs i två delar. Den första delen som omfattar 400 miljoner kronor 2005 och 100 miljoner kronor 2006 avser en satsning på vård, sysselsättning och boende. Den andra delen avser en särskild satsning på verksamhetsutveckling, exempelvis när det gäller samverkan, rehabilitering, sysselsättning, kvalitet och arbetssätt.

De personliga ombuden utgör en viktig resurs för personer med omfattande psykiska funktionshinder och sammansatta behov bland annat genom att hjälpa till att lotsa den funktionshindrade till annat stöd denne behöver.

Det krävs ett utökat samarbete mellan huvudmännen för att bättre ta till vara de resurser som finns. Att utveckla formerna för samverkan är en mycket viktig uppgift. De möjligheter till samverkan mellan kommuner och landsting som den nuvarande lagstiftningen ger i form av beslut i gemensam nämnd måste utnyttjas bättre. Samverkan är särskilt viktig för personer med psykiska funktionshinder som ofta har behov av insatser från flera aktörer.

Fördomar och stigmatisering kräver ett ökat informations- och kunskapsutbyte. Utredningen om bemötande av personer med funktionshinder visade hur funktionshindrade upplever misstro och kontroll från myndigheters sida. Regeringen gav med anledning av detta i uppdrag till Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus) att ta fram ett nationellt kompetensutvecklingsprogram som vänder sig till politiker och anställda inom den offentliga sektorn. Programmet belyser bland annat betydelsen av tydlig information och kompetensutveckling för ett bättre bemötande. Programmet tar också upp möjligheterna att utnyttja kultur och utbildning för att förändra attityder och värderingar.

Psykiatrireformens intentioner var att förbättra livssituationen för personer med psykiska funktionshinder. Detta mål får vi inte tappa bort i den debatt om omhändertagandet som nu pågår. Jag kommer därför att noga följa hur de resurser som avsätts för att utveckla stödet till psykiskt funktionshindrade används.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.