modersmålsundervisningen

Skriftlig fråga 2002/03:496 av Astudillo, Luciano (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-02-10
Anmäld
2003-02-11
Besvarad
2003-02-19
Svar anmält
2003-02-19

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 10 februari

Fråga 2002/03:496

av Luciano Astudillo (s) till statsrådet Lena Hallengren om modersmålsundervisningen

Yalla @ det är bråttom

heter en bok som kommit ut på förlaget Studentlitteratur. Den är skriven av pedagogikforskaren Ing-Marie Parszyk. Hon har följt en grupp assyrisk/syrianska barn från förskolan till nian. Barnen har gått i ett dagis som medvetet satsat på att utveckla barnens två språk. Man arbetade konsekvent för att hjälpa barnen hitta en harmoni mellan, och ett förhållningssätt till, både den svenska och den assyrisk/syrianska kulturen. Hälften av personalen på dagiset hade assyrisk/syrianskt ursprung.

Parszyk konstaterar att barn som får lära sig seder, bruk och normer på sina två huvudspråk blir "vaccinerade" för klara sig bättre genom hela livet. Hon konstaterar också att det medför negativa konsekvenser att osynliggöra och nedvärdera det som är betydelsefullt för barnen.

Modersmålsundervisningen har under 90-talets besparingsvåg fått låg status och tagits bort från många skolor och förskolor. Antalet lektionstimmar i modersmål sjönk med omkring 40 % mellan 1991/92 och 1997/98. Samma utveckling har skett i förskolan. Alltfler skolor förlägger modersmålsundervisningen utanför skoltid.

I dag talas det ca 150 språk i Sverige. Att växa upp med flera språk berikar inte bara individen, det är också en stor rikedom för vårt land. Men det behövs ett helhetsgrepp för att återupprätta modersmålets status i samhället.

Hur avser statsrådet att arbeta för att stärka modersmålsundervisningen i förskolan?

Svar på skriftlig fråga 2002/03:496 besvarad av

den 19 februari

Svar på fråga 2002/03:496 om modersmålsundervisningen

Statsrådet Lena Hallengren

Luciano Astudillo har frågat mig hur jag avser att arbeta för att stärka modersmålsundervisningen i förskolan. Detta är en för mig mycket viktig och angelägen fråga.

Modersmålet har stor betydelse, såväl för barnets identitetsutveckling som för språkinlärning och lärande i ett bredare perspektiv. Vi vet också att tidiga insatser har stor betydelse.

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98) anges under rubriken "Förskolans uppdrag" att förskolan ska bidra till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att både utveckla det svenska språket och sitt modersmål.

Inom ramen för regeringens storstadspolitik har under de senaste åren särskilda medel tilldelats ett antal kommuner för en satsning på förskolor med språklig inriktning. Viktiga erfarenheter för det fortsatta arbetet kan dras från denna verksamhet.

Statens skolverk redovisade i maj 2002 ett regeringsuppdrag om situationen beträffande modersmålsundervisning. Undersökningen visar att modersmålsstödet i förskolan har minskat kraftigt sedan början av 1990-talet. Då gavs modersmålsstöd till omkring 60 % av de barn i förskolan som hade ett annat modersmål än svenska. År 2001 hade denna andel minskat till 13 %. Många kommuner har också under den aktuella perioden helt avvecklat modersmålsstödet. År 1990 anordnade 179 av 260 kommuner modersmålsstöd, jämfört med 52 av 289 kommuner år 2001. Jag ser mycket allvarligt på denna utveckling.

För min egen del ser jag kvaliteten i förskolan som den viktigaste utmaningen under mandatperioden. En av regeringens satsningar på förskolans område är att uppfylla vallöftet om ett statligt bidrag till kommunerna för att kunna anställa 6 000 fler förskollärare, barnskötare och annan personal i förskolan.

Utvecklingen av en mångkulturell förskola ser jag som central när det gäller förskolans kvalitet. Här spelar modersmålsstödet en viktig roll, liksom forsknings- och utvecklingsarbete om barn med utländsk bakgrund i förskolan.

Jag avser att återkomma i denna fråga.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.