Lokalanställda som bistår den svenska styrkan i Mali

Skriftlig fråga 2014/15:102 av Hans Wallmark (M)

till Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Sverige deltar efter årsskiftet i den FN-ledda stabiliseringsinsatsen Minusma i Mali. Den svenska styrkan kommer att uppgå till ca 250 personer på plats, med möjlighet att förstärka till högst 400 personer. Insatsen syftar bland annat till att stabilisera säkerhetsläget så att staten kan få kontroll över territoriet, att en politisk dialog kan inledas samt att humanitärt bistånd kan komma fram.

Stabiliseringsinsatsen kommer att bli en stor utmaning för den deltagande svenska kontingenten. I Mali finns inte samma stödstrukturer som de Nato stod till tjänst med i Afghanistan. Det ökar risken för de svenska män och kvinnor som gör en viktig insats för fred och säkerhet i ett oroligt hörn av världen. En viktig faktor för att insatsen i Mali ska bli en framgång är att den svenska styrkan har ett bra samarbete med lokala aktörer i Mali. För att detta ska fungera har lokalanställda malier en vital roll att spela.

En viktig lärdom vi har fått från Afghanistan är att Sverige måste ha en tydlig policy när det gäller stöd och skydd för de lokalanställda som bistår den svenska styrkan. Vi minns alla den diskussion som uppstod hur Sverige skulle hantera frågan om att ge lokalanställda tolkar asyl och erbjuda dem relevanta skyddslösningar på plats i Afghanistan.

 Med anledning av ovanstående skulle jag vilja ställa en fråga till försvarsminister Peter Hultqvist:

Har ministern gjort ställningstagandet att det föreligger en hotbild mot den lokalanställda personalen i Mali och finns det en tydlig strategi från svensk sida hur man avser att hantera ett eventuellt behov av skydd och asyl för dessa personer?