Till innehåll på sidan

läkarkompetens inom det kommunala äldreboendet

Skriftlig fråga 2002/03:724 av Johansson, Carl-Axel (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-03-27
Anmäld
2003-03-27
Besvarad
2003-04-02
Svar anmält
2003-04-02

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 27 mars

Fråga 2002/03:724

av Carl-Axel Johansson (m) till socialminister Lars Engqvist om läkarkompetens inom det kommunala äldreboendet

Inom kommunernas äldreboende finns många äldre med behov av vård, omsorg och medicinering. Inte sällan kommer rapporter om att äldre får en mängd olika mediciner och att risken för medicinbieffekter därmed ökar. De äldre har sedan tidigare ofta kontakt med sin läkare. Det är bra att denna kontakt kan bibehållas även då man flyttat till kommunalt äldreboende. Emellertid saknas många gånger läkarkompetens för personalens fortbildning, handledning och stöd i sitt vårdarbete. Det är viktigt att detta kan tillgodoses, eftersom många bieffekter kanske annars inte upptäcks i den vardagliga vården.

Kommunerna är emellertid förhindrade att teckna avtal med @ eller anställa @ läkare för detta. Avtal måste i så fall tecknas med landstinget för denna tjänst. Detta är inte ändamålsenligt för kommunerna.

Avser ministern vidta åtgärder så kommunerna kan teckna avtal direkt med enskilda läkare för att stärka den medicinska kompetensen och därmed stödet för personalen och de äldre inom äldreboendet?

Svar på skriftlig fråga 2002/03:724 besvarad av

den 2 april

Svar på fråga 2002/03:724 om läkarkompetens inom det kommunala äldreboendet

Socialminister Lars Engqvist

Carl-Axel Johansson har frågat om jag avser att vidta åtgärder så att kommunerna kan teckna avtal direkt med enskilda läkare för att stärka den medicinska kompetensen och därmed stödet för personalen och de äldre inom äldreboenden.

Att utveckla kvaliteten i, och omfattningen av, läkares medverkan i särskilda boenden för äldre utgör ett prioriterat område inom ramen för den nationella handlingsplanen för utveckling av hälso- och sjukvården. Enligt det avtal om utvecklingsinsatser som slutits i enlighet med handlingsplanen ska landstingen svara för att de som bor i särskilt boende eller får hemsjukvård utan dröjsmål ska kunna erbjudas medicinsk bedömning eller hembesök av läkare. Vidare framgår att lokala avtal bör träffas mellan landsting och kommun som reglerar läkarinsatsernas omfattning och innehåll, bland annat med avseende på tillgänglighet, uppföljning av behandlingsinsatser och läkemedelsanvändning samt stöd till den kommunalt anställda personalen.

Socialstyrelsen genomförde 2002 en kartläggning av läkarkontakten vid särskilda boenden för äldre som också visar att lokala överenskommelser har en betydande omfattning och att ansträngningar gjorts och görs för att etablera en god läkarmedverkan i vården och omsorgen om äldre.

Frågan om läkarmedverkan i de särskilda boendena för äldre behandlas i propositionen om samverkan mellan kommuner och landsting inom vård- och omsorgsområdet (2002/03:20) som lämnades till riksdagen i december 2002. I propositionen klargörs bland annat att en möjlighet för kommunerna att anställa läkare skulle ge upphov till en ökad otydlighet i ansvarsfrågan vilket kan leda till att det lokala utvecklingsarbetet beträffande samverkan och samordning mellan huvudmännen blir lidande. Vidare konstateras att de utökade möjligheter till samverkan i gemensam nämnd som föreslås kan skapa förutsättningar för en fördjupad samverkan i denna fråga. Enligt förslag om ändringar i lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård skärps också kraven på gemensam vårdplanering vilket skapar förutsättningar för en tätare och bättre kontakt mellan läkare, patienter och personal i de särskilda boendena. Mot denna bakgrund gjordes bedömningen att det i nuläget inte bör införas en möjlighet för kommunerna att anställa läkare. Med hänsyn till de problem som uppmärksammats klargjordes dock att frågan bör utredas vidare inom ramen för en utvärdering av vården och omsorgen om äldre.

Trots den utveckling som skett, och de nya förutsättningar som förslagen i samverkanspropositionen skulle ge, kan jag konstatera att det finns skäl att utreda frågan vidare så att en långsiktig strategi kan utformas. En nationell utvärdering av vård och omsorg för äldre ska genomföras för att ge en tydligare bild av vad som fungerar väl och vilka brister som föreligger. I utvärderingen ska också frågan om kommunernas möjlighet att anställa läkare behandlas.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.