Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

kvinnors inflytande över fredsarbete

Skriftlig fråga 2002/03:615 av Ahlqvist, Birgitta (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-03-05
Anmäld
2003-03-05
Besvarad
2003-03-12
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Besvarad
2003-03-14
Svar anmält
2003-03-18

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 5 mars

Fråga 2002/03:615

 av Birgitta Ahlqvist (s) till vice statsminister Margareta Winberg om kvinnors inflytande över fredsarbete

Sällskapet riksdagens kvinnor mot krig @ SÄRK @ har bildats. Vi kvinnor måste spela en större roll när det gäller konflikthantering och fredsarbete. Liksom i andra sammanhang bör 40-procentsregeln gälla. Det innebär att minst 40 % av alla befattningar som rör försoning, fredsarbete och konflikthantering i världen ska innehas av kvinnor.

Jag vill fråga jämställdhetsminister Margareta Winberg hur hon avser att agera för att vi kvinnor ska kunna öka vårt inflytande och för att vi ska kunna förändra rådande normer i samhället när det gäller krig, våld och konflikter.

Svar på skriftlig fråga 2002/03:615 besvarad av

den 14 mars

Svar på frågorna 2002/03:612 om kvinnors deltagande i överläggningarna om Irak, 614 om uppföljningsmekanism, 615 om kvinnors inflytande över fredsarbete, 619 om förebyggande av konflikter, 629 om kvinnors och barns möjligheter att påverka vid konfliktlösningar, 630 om kvinnors medverkan i återuppbyggnad efter krig och konflikter samt 631 om att kvotera fredsarbete

Utrikesminister Anna Lindh

Sju riksdagsledamöter har ställt frågor till statsministern, vice statsministern samt till mig om åtgärder regeringen avser att vidta för att stärka kvinnors deltagande i konflikthantering och återuppbyggnad av civila samhällen. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågorna, och jag gör det i ett samlat svar.

Sonja Fransson och Mona Jönsson har frågat vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för att stärka kvinnors möjligheter och rättigheter att påverka konfliktlösningar, fredsarbete och återuppbyggnad efter väpnade konflikter. Birgitta Ahlqvist och Carina Hägg har frågat vilka åtgärder som kommer att vidtas för att uppnå målet om 40 % kvinnlig representation i fredsarbetet, bland annat i syfte att förändra rådande normer när det gäller krig, våld och konflikter. Berit Jóhannessons fråga rör vad regeringen avser att göra för att tillse att en uppföljningmekanism inrättas för att bevaka efterlevnaden av säkerhetsrådets resolution 1325. Viviann Gerdin frågar vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att öka kvinnors representation i FN:s organ för freds- och konfliktförebyggande arbete. Karin Thorborg har frågat vad regeringen ämnar göra för att kvinnors röst ska höras i förhandlingarna om ett eventuellt krig i Irak.

Regeringen delar uppfattningen att det är angeläget och nödvändigt att öka kvinnors inflytande i arbetet med fred, konflikthantering och återuppbyggnad, både för att hitta fredliga sätt att lösa hotande konflikter och för att påverka vilka frågor som bör stå i fokus. Detta är viktigt för att föra fram perspektiven från de obeväpnade civila som är krigets stora offer, obeväpnade kvinnor, barn och gamla, till de beslutsfattare, primärt män, som initierar krig och som dominerar förhandlingar om konflikter, krigföring och återuppbyggnad.

I en interpellationsdebatt den 12 april 2002 betonade jag vikten av att utforma en sammanhängande strategi för att öka kvinnors medverkan i alla led av arbete med väpnade konflikter. Jag pekade också på att Sverige sedan länge varit ledande både i arbetet med fredsfrämjande och med jämställdhet och att vi därför borde vara ledande även i frågor om kvinnor i fredsfrämjande verksamhet. Margareta Winberg har i samverkan med Utrikesdepartementet, Justitiedepartementet och Försvarsdepartementet initierat ett övergripande arbete på detta område och kommer att tillsätta en arbetsgrupp med ambassadör Ragnar Ängeby som ordförande. Gruppen kommer också att biträdas av en referensgrupp med såväl svenska som internationella experter. Dess uppgift blir att utarbeta förslag till närmare åtgärder för bland annat utbildning, kompetensutveckling och ledarskapsutveckling för att öka antalet kvinnor i internationella konflikthanteringsuppdrag. Gruppens kanske viktigaste uppdrag blir att utarbeta förslag på agerande för att vi ska kunna förankra en genusbaserad konflikthanteringspolitik i FN, i EU och i det internationella samfundet i övrigt @ det vill säga en dialog och en politik där både mäns och kvinnors synpunkter förs fram.

Beträffande de konkreta frågor som ställts vill jag svara följande:

Först frågorna om hur kvinnors synpunkter bör föras fram. Sverige arbetar redan aktivt i FN, bland annat genom bidrag till FN:s enhet för fredsbevarande verksamhet och genom aktiv medverkan i FN:s så kallade C 34-kommitté, för att kvinnors prioriteringar ska synliggöras. Vi har här bland annat betonat 1) mandaten för FN:s fredsbevarande operationer, 2) utbildning av, riktlinjer för och sammansättningen av de kontingenter som sänds ut av FN och 3) vikten av att tala med kvinnor på samma villkor som med män i krigsdrabbade områden. De konkreta frågor vi betonat är att föra upp kvinnors angelägenheter på agendan så att bland annat våld mot kvinnor åtgärdas, att förövare av sådant våld lagförs, att kvinnors rätt till egendom beaktas på samma villkor som för män, att kvinnors hälsa och reproduktiva rättigheter tillgodoses samt att handel med kvinnor och barn förbjuds och motverkas. Vi har därför under många år lämnat betydande ekonomiska bidrag till organisationer som till exempel Kvinna till Kvinna, främst för stöd till lokala kvinnoorganisationer som arbetat på dessa viktiga områden.

Ett annat exempel på hur vi följer och stärker kvinnors medverkan i konflikthantering och återuppbyggnad är genom en dialog med FN om möjligt stöd till en studie om hur återuppbyggnadsinsatser i bland annat Afghanistan och Rwanda inriktats på och nått ut till kvinnor respektive män. Ytterligare ett exempel är att regeringen bidrar ekonomiskt till en SIPRI-konferens i vår om kvinnor och konflikthantering.

Den andra frågan som ställts till regeringen rör åtgärder för att få in fler kvinnor @ helst 40 % @ i beslutsfattande forum och att utse fler kvinnor på sådana poster. Regeringen arbetar aktivt för att identifiera och nominera fler kvinnor till freds- och konfliktarbete @ för att underlätta för FN, OSSE med flera att utse fler kvinnor på sådana poster. Ett annat sätt att verka är fortsatt stöd till organisationer som aktivt arbetar för att få kvinnor i krigsdrabbade områden att involveras i återuppbyggnad, arbete med ny konstitution, uppbyggnad av polisväsen och civila myndigheter, i budgetarbete och administration om fördelning av begränsade ekonomiska resurser för vård, utbildning, bostadsbyggande, borttagande av minor med mera.

Beträffande frågan om uppföljningsmekanismer rörande FN:s resolution 1325 så noterar jag att Unifems rapport till säkerhetsrådet bland annat för fram förslag om en särskild internationell panel för att bevaka dessa frågor och tankar förts fram om en övergripande road map för att säkra att ett systemövergripande arbete inleds och övervakas. Dessa frågor blir självklart viktiga bland annat för den nya arbetsgruppen i Regeringskansliet och regeringen får anledning att återkomma i denna specifika fråga.

Slutligen, vad gäller Irakfrågans hantering och möjligheten att involvera kvinnor i denna, konstaterar jag att frågan för närvarande behandlas i FN:s säkerhetsråd. Sverige är för närvarande inte medlem i säkerhetsrådet. Även om vi således har begränsade möjligheter att påverka vilka personer som tar del i just dessa diskussioner, håller jag med om att det generellt är viktigt att fler kvinnor involveras i diskussionerna om hanteringen av Irakkrisen.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.