gömda kosovoflyktingar
Skriftlig fråga 2000/01:130 av Pehrson, Johan (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-10-25
- Besvarad
- 2000-11-03
- Anmäld
- 2000-11-07
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:130
av Johan Pehrson (fp) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om gömda KosovoflyktingarI en nyss utkommen rapport från FN-organet UNMIK om förhållandet i Kosovo, uppmanas de stater som överväger att skicka tillbaka Kosovoflyktingar mot deras vilja att i nuläget och med den kommande vintern i åtanke avvakta med detta till våren. Länderna uppmanas även i andra fall, som t.ex. tillhörighet till en minoritetsgrupp, lämna fortsatt skydd eller för människor med vissa allvarliga sjukdomar ge vård i det land de nu vistas i.
Nyligen skulle 130 Kosovoflyktingar som under en längre tid vistats i Sverige ha skickats tillbaka till sitt hemland. Men av dessa var det endast ett trettiotal som vid tiden för avfärd dök upp. Av de som ej infann sig till avresan har flera gömt sig av rädsla att tvingas återvända till en mycket osäker framtid. Det är även redan känt att andra som fått avvisningsbeslut, bl.a. barn, lever gömda i Sverige.
Med anledning av det som anförts ovan vill jag ställa följande fråga:
Vilka åtgärder är regeringen beredd att vidta för att tillmötesgå UNMIK:s uppmaning och förhindra att fler Kosovoflyktingar avvisas till en osäker framtid?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:130 besvarad av
Svar på frågorna 2000/01:126 om återsändande av evakuerade Kosovoflyktingar, 130 om gömda Kosovoflyktingar och 145 om asylsökande från Kosovo
Statsrådet Maj-Inger Klingvall
Yvonne Oscarsson har frågat mig om regeringen avser att tillmötesgå UNMIK:s vädjan att avvakta med återsändande av flyktingar till Kosovo till efter vintern. Johan Pehrson har frågat mig vilka åtgärder regeringen är beredd att vidta för att tillmötesgå UNMIK:s uppmaning och förhindra att fler Kosovoflyktingar avvisas till en osäker framtid. Slutligen har Marianne Andersson frågat mig vilka åtgärder regeringen ämnar föreslå för att uppfylla UNMIK:s vädjan om Kosovoflyktingarna. Med hänsyn till att frågorna är så likartade väljer jag att ge ett gemensamt svar.
FN-administrationen i Kosovo, UNMIK, har i ett nytt policypapper vänt sig till de länder som tagit emot kosovoalbaner. UNHCR har deltagit i utarbetandet av dokumentet. De bedömningar som UNMIK gör i policypapperet av situationen i Kosovo överensstämmer med andra informationer.
Ansvaret för handläggningen av asylärenden ligger hos Migrationsverket och vid ett eventuellt överklagande hos Utlänningsnämnden. Vid denna prövning bedöms även om vårdbehov eller andra humanitära skäl finns och är av sådan styrka att uppehållstillstånd bör ges i enlighet med gällande praxis.
Det är Migrationsverket som har huvudansvaret för verkställighet av fattade beslut och som tar ställning till eventuella verkställighetshinder. UNMIK:s bedömningar och rekommendationer är självfallet av stor betydelse för utlänningsmyndigheterna i Sverige som underlag för deras beslut. Mot denna bakgrund har Utrikesdepartementet överlämnat UNMIK:s policypapper till Migrationsverket och Utlänningsnämnden.
I arbetet med återvändande tillämpar Migrationsverket ett individuellt perspektiv där man haft som inriktning att återvändande i första hand ska ske med samtycke.
Bostadsproblemen i Kosovo är stora och det är angeläget att omvärlden fortsätter att ge bistånd för att komma till rätta med dem. Sverige tar sitt ansvar för detta. Migrationsverket samarbetar också aktivt med Sida och enskilda organisationer för att lösa bostadssituationen för återvändande från Sverige. Sida har den 25 oktober givit bidrag till en av de enskilda organisationer som har UNMIK:s uppdrag att ordna tillfälligt boende för återvändande, nämligen ADRA International. Bidraget är en medfinansiering till att bostäder ska tillhandahållas fram till den 31 mars 2001. Återvändande från Sverige som inte själva kan ordna sitt boende under denna tid är därigenom försäkrade om förtur.
Migrationsverket har för samordningen av återvändandet personal stationerad i Pristina. På plats kan man där samverka inte bara med Sida utan också med andra biståndsgivare och enskilda organisationer som har program för byggande och reparationer av bostäder.
Utlänningsnämnden har i dag beslutat överlämna ett ärende till regeringen med frågan om det finns anledning att utsträcka fristen innan ett återvändande måste ske. Regeringen kommer skyndsamt att ta ställning till detta ärende.
Ca 2 700 personer från Kosovo har återvänt under år 1999 eller hittills i år efter att ha haft tillfälligt skydd i Sverige. Det stora flertalet har gjort det helt på egen önskan. Knappt 4 000 personer som haft tillfälligt skydd här har sökt asyl. T.o.m. september hade knappt 950 asylsökande fått uppehållstillstånd medan drygt 1 100 fått avslag. Bland dem som fått uppehållstillstånd finns serber, romer och andra som inte är av albansk etnisk tillhörighet. Generellt sett kan dessa för närvarande inte återvända till Kosovo på grund av den utsatta situation de då skulle hamna i.
Ca 82 000 personer har hittills i år återvänt organiserat från olika länder. UNMIK:s och UNHCR:s tidigare framförda önskemål om att återvändandet ska ske gradvis och i första hand frivilligt har varit kännetecknande för det organiserade återvändandet. Detta har skett genom Internationella Migrationsorganisationen, IOM, som har ett etablerat samarbete med UNMIK och UNHCR i Kosovo.
Sverige fortsätter att aktivt delta i internationellt samråd om bl.a. återvändande till Kosovo med andra flyktingmottagande länder, UNMIK och UNHCR. Det är omfattande och svåra uppgifter UNMIK och de nya, demokratiskt valda beslutsfattarna på lokal nivå har att fullgöra, där en av de viktigaste gäller återvändandet. Som bekant gör Sverige stora insatser för att aktivt medverka till återuppbyggnaden av Kosovo och skapa förutsättningar för ett återvändande som fungerar även på längre sikt.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.