flyktingars rätt till vård
Skriftlig fråga 2000/01:251 av Pehrson, Johan (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-11-17
- Anmäld
- 2000-11-28
- Besvarad
- 2000-11-29
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:251
av Johan Pehrson (fp) till socialminister Lars Engqvist om flyktingars rätt till vårdPå ett Stockholmssjukhus ligger en ung afrikansk kvinna döende i aids. Med bromsmediciner hade hon kunnat klara sig längre, men kvinnan vistas illegalt i Sverige sedan nästan fem år och har inte vågat söka hjälp. Hon är inte ensam. Enligt Noaks Ark finns ungefär 40@50 personer i Stockholm som bär på obehandlad hiv på grund av att de är här illegalt.
I våras tog staten efter förhandlingar med Landstingsförbundet på sig ansvaret för sjukvårdskostnaderna för barn som vistas illegalt i Sverige. Sverige hade då fått kritik från FN för att inte följa barnkonventionen.
Men frågan om vård som sträcker sig längre än ren akutvård för vuxna illegala invandrare har varit uppe i förhandlingarna mellan Landstingsförbundet och staten utan att något hände.
Det är ett moraliskt haveri att aidssjuka patienter nekas en adekvat vård som skulle förbättra deras hälsotillstånd endast på grund av att de är invandrare som är här illegalt. Det är en kränkning av deras moraliska rätt att deras intressen ska väga lika tungt som alla andras. De behandlas inte med samma hänsyn och respekt som övriga invånare i Sverige. Detta är givetvis oacceptabelt.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga socialministern följande:
Vad ämnar socialministern vidta för åtgärder för att även vuxna illegala flyktingar ska kunna få den vård som är adekvat för deras överlevnad?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:251 besvarad av
Svar på frågorna 2000/01:251 om flyktingars rätt till vård och 287 om asylsökandes rätt till hälso- och sjukvård
Statsrådet Maj-Inger Klingvall
Johan Pehrson har frågat socialministern vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för att även vuxna illegala flyktingar ska kunna få den vård som är adekvat för deras överlevnad. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan. Vidare har Magda Ayoub frågat mig vad regeringen avser göra för att ett avtal ska komma till stånd mellan staten och Landstingsförbundet angående svårt sjuka asylsökandes rätt till hälso- och sjukvård.
Låt mig inledningsvis erinra om att uttrycket "vuxna illegala flyktingar" som Johan Pehrson använder är missvisande. Om en person bedöms vara flykting är han eller hon garanterad skydd i Sverige. Att en flykting ges skydd i Sverige följer av våra åtaganden enligt 1951 års Genèvekonvention om flyktingars rättsliga ställning. Personer med flyktingstatus kan således i princip inte vistas i Sverige illegalt. Flyktingar har rätt till samma hälso- och sjukvård som i Sverige bosatta personer.
Enligt den ordning som i dag gäller för vård av personer som inte är folkbokförda i Sverige ska landstingen @ om inget annat följer av EU:s regler eller av annan för Sverige bindande överenskommelse @ erbjuda omedelbar hälso- och sjukvård för dem som vistas i landstingen och är i behov av sådan vård. Utlänningen måste dock själv bekosta vården om han eller hon inte omfattas av EU:s regler eller av annan för Sverige bindande internationell överenskommelse. Sedan år 1998 kompenseras landstingen i överenskommelserna mellan staten och landstingen om ersättningar till hälso- och sjukvården med 50 miljoner kronor per år för bl.a. detta ändamål.
Mellan staten och Landstingsförbundet ingicks den 31 maj 1996 en överenskommelse om hälso- och sjukvård till asylsökande m.fl. vilken gäller från den 1 januari 1997 och tills vidare. Enligt överenskommelsen ska landstingen ge dessa utlänningar akut vård och tandvård samt vård och tandvård som inte kan anstå. Därutöver ges viss annan vård såsom mödrahälsovård och förlossningsvård. För asylsökande som inte fyllt 18 år ges fullständig hälso- och sjukvård samt tandvård. Staten ersätter landstingen för denna vård.
Enligt Allmänna råd från Socialstyrelsen, 1995:4, Hälso- och sjukvård för asylsökande och flyktingar, kan en definition av begreppet omedelbar vård och vård som inte kan anstå, som täcker alla situationer som kan uppkomma, inte göras. Det är endast den vårdansvarige läkaren som utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet kan bedöma vilken vård som ska ges. Vård som inte faller under dessa kriterier och där en måttlig fördröjning inte medför allvarliga följder för patienten ersätts inte av staten.
Landstingsförbundet har tidigare gjort framställningar till regeringen om att såväl vuxna som barn som vistas i landet utan att vara bosatta här och som tidigare omfattats av överenskommelsen av den 31 maj 1996 ska kunna erhålla hälso- och sjukvård enligt samma grunder som asylsökande. Med detta avses utlänningar som fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd och därefter trots beslutet håller sig kvar i landet eller som med andra ord gömmer sig. Staten och Landstingsförbundet enades i mars 2000 om att barn som hålls gömda inför verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut ska tillförsäkras sjukvård enligt samma grunder som asylsökande barn. Skälen för detta var att regeringen i enlighet med FN:s barnkonvention ville tillförsäkra dessa barn, vilka befinner sig i en särskilt utsatt situation, samma hälso- och sjukvård som i Sverige bosatta barn.
Vid förhandlingarna med Landstingsförbundet om sjukvård för de gömda barnen gjordes bedömningen att det skulle innebära ett alltför omfattande åtagande om staten skulle ersätta landstingen för fullständig hälso- och sjukvård till alla som reser in i landet. Den bedömningen kvarstår.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.