Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

europeiskt icke-diskriminerande medborgarskap

Skriftlig fråga 1999/2000:801 av Papadopoulos, Nikos (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-04-06
Anmäld
2000-04-11
Besvarad
2000-04-17

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 6 april

Fråga 1999/2000:801

 av Nikos Papadopoulos (s) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om europeiskt icke-diskriminerande medborgarskap

Inom en snar framtid kommer EU:s politiska organ att börja utarbeta gemensamma regler för tredjelandsmedborgarnas situation i medlemsländerna. Där ingår inte minst dessa personers politiska rättigheter i de medlemsländer som de är bosatta i, samt gentemot EU.

Av den anledningen är det viktigt att den svenska regeringen redan nu påbörjar arbetet för ett icke-diskriminerande europeiskt medborgarskap som också omfattar invånare i unionen som inte är medborgare i något medlemsland. Det europeiska medborgarskapet måste därmed grundas på var personen har sin nuvarande fasta bostadsadress, inte var man råkar vara född eller naturaliserad. Utifrån denna fasta bostadsadress ska sedan de politiska rättigheterna som regleras av ett europeiskt medborgarskap utgå.

Ett europeiskt medborgarskap skulle kunna möjliggöra att alla EU-invånare, oavsett nationellt medborgarskap, har lika rättigheter i fråga om valbarhet och rösträtt till såväl europeiska och lokala val. Det skulle ge ett erkännande åt de personer som bor inom EU:s gränser men som inte i dag är medborgare som fullvärdiga européer. Med ett europeiskt medborgarskap stärks dessa personers ställning allmänt i samhället genom att de utgör en politisk maktfaktor.

Mina frågor till ministern är:

Avser regeringen att verka för införandet av ett europeiskt medborgarskap för invånare i EU innefattande lika politiska rättigheter oavsett nationalitet?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:801 besvarad av

den 12 april

Svar på fråga 1999/2000:801 om europeiskt icke-diskriminerande medborgarskap

Utrikesminister Anna Lindh

Nikos Papadopoulos har frågat statsrådet Klingvall om regeringen avser att verka för införandet av ett europeiskt medborgarskap för invånare i EU innefattande lika politiska rättigheter oavsett nationalitet (dvs. en rätt att rösta och bli vald i lokala val och i Europaparlamentsval där man är bosatt även för tredjelandsmedborgare).

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Med medborgarskap avses den fasta anknytning till en stat som en person erhåller genom födsel eller genom naturalisation. Ett nationellt medborgarskap ger medborgarna särskilda rättigheter. Bland dessa märks rätten att rösta och väljas till nationella beslutande församlingar. Detta är ett uttryck för staternas suveränitet och staternas demokratiska styrelseskick.

Genom Maastrichtfördraget infördes ett s.k. unionsmedborgarskap. Varje medborgare i en medlemsstat ska vara unionsmedborgare. Unionsmedborgarskapet ska komplettera och inte ersätta det nationella medborgarskapet. Med unionsmedborgarskapet följer vissa rättigheter, bl.a. vissa politiska rättigheter.

Det gäller för det första rätten för varje unionsmedborgare som är bosatt i en medlemsstat där han inte är medborgare att rösta och vara valbar vid kommunala val i den medlemsstat där han är bosatt, på samma villkor som medborgare i den staten. Det gäller för det andra rätten att i samma fall rösta och vara valbar till Europaparlamentet.

Dessa rättigheter kan anses ha tillkommit för att ytterligare betona att EU är en sammanslutning mellan de europeiska folken och för att ytterligare befästa demokratin i EU.

Europaparlamentet är en lagstiftande församling som fattar beslut som binder medlemsstaterna och deras medborgare. Det är därför naturligt att unionsmedborgarna också när de är bosatta i en annan medlemsstat ska ha rösträtt och vara valbara till denna gemensamma lagstiftande församling.

På samma sätt som utländska medborgare inte har rösträtt vid riksdagsval, är det med rösträtt för andra än unionsmedborgare vid val till Europaparlamentet.

På det lokala planet förhåller det sig något annorlunda. Jag vill här peka på Europarådets konvention om "the Participation of Foreigners in Public Life at Local Level".

Denna konvention föreskriver att varje icke-medborgare som varit bosatt i en fördragsslutande stat i fem år ska ha rösträtt och vara valbar i lokala val.

Sverige har ratificerat denna konvention. Den svenska lagstiftningen ger också utlänningar som har fyllt 18 år senast på valdagen rösträtt i landstings- och kommunfullmäktigeval, om de har varit folkbokförda i Sverige tre år i följd före valdagen.

I detta sammanhang bör nämnas det arbete som pågår inom kommittén om medborgarskapskrav (dir. 1994:4 och 2000:3). Kommittén ska bl.a. överväga om skillnader i svensk lagstiftning mellan EU-medborgare och tredjelandsmedborgare i fråga om rösträtt och valbarhet i lokala val ska bestå.

Mitt svar till Nikos Papadopoulos är sammanfattningsvis att regeringen av de skäl jag har angett i det föregående inte är beredd att verka för ett europeiskt medborgarskap som ger invånare samma politiska rättigheter oavsett nationalitet. Det kan inte heller anses vara EU:s uppgift att tillskapa rättigheter av detta slag för andra än medlemsstaternas egna medborgare.

Vissa andra unionsmedborgarrättigheter har emellertid utsträckts till tredjelandsmedborgare bosatta inom unionen @ exempelvis rätten att vända sig till ombudsmannen och rätten att göra framställningar till Europaparlamentet. Tredjelandsmedborgare bosatta inom unionen ska även ha rätt till tillgång till Europaparlamentets handlingar på samma villkor som unionsmedborgare.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.