Ensamstående mammors ekonomi
Skriftlig fråga 2009/10:638 av Eriksson, Birgitta (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-03-12
- Anmäld
- 2010-03-16
- Besvarad
- 2010-03-17
- Svar anmält
- 2010-03-17
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 12 mars
Fråga
2009/10:638 Ensamstående mammors ekonomi
av Birgitta Eriksson (s)
till socialminister Göran Hägglund (kd)
Fler än var fjärde ensam mamma är fattig och antalet har ökat stadigt sedan början av 2000-talet. För sju år sedan levde knappt tio procent av landets ensamstående mammor i fattigdom. I dag är drygt var fjärde, 25,5 procent, av de ensamma mammorna fattiga. Organisationen Makalösa Föräldrar framhåller att det är ensamföräldrarna som står för den största ökningen i gruppen som lever på under 60 procent av medianinkomsten. Organisationen menar att det saknas ett helhetstänk kring utsatta grupper och ensamföräldrar.
Det finns översiktligt fem orsaker till att dessa förhållanden råder, enligt Makalösa Föräldrar:
1. Låga inkomster. Ensamma mammor tjänar minst – gifta pappor tjänar mest.
2. Hög arbetslöshet i gruppen ensamföräldrar.
3. Stor ohälsa. Enligt försäkringskassan är ohälsotalet högt bland ensamföräldrar.
4. Att statsrådet sänkt a-kasse- och sjukförsäkringsnivåerna.
5. Bostadsbidraget som försämrades under 90-talet har inte återställts. Samtidigt har det blivit dyrare att bo.
Ett generösare bostadsbidrag är en av de två viktigaste förändringarna för att förbättra ensamstående mammors ekonomi. Det är ett väldigt träffsäkert bidrag eftersom majoriteten av dem som får det är just ensamföräldrar och dessa är mestadels kvinnor. Dessutom borde alla ha rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid.
Avser socialministern att ta initiativ till höjt bostadsbidrag och rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid i vårpropositionen?
Svar på skriftlig fråga 2009/10:638 besvarad av Socialminister Göran Hägglund
Svar på fråga
2009/10:638 Ensamstående mammors ekonomi
Socialminister Göran Hägglund
Birgitta Eriksson har frågat mig om jag i vårpropositionen kommer att ta något initiativ till höjt bostadsbidrag och rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid.
Barns ekonomiska situation är en viktig fråga för regeringen. Vi strävar efter att ge alla barnfamiljer förbättrade förutsättningar för en god levnadsstandard. Långsiktigt måste målsättningen vara att skapa förutsättningar för människor att försörja sig själva. Där är drivkrafter för arbete en viktig del, och regeringens satsningar inom skatteområdet är av stor vikt för att göra det mer lönsamt att arbeta. Den avgörande orsaken till ekonomisk utsatthet för barn är vanligtvis att föräldrarna saknar arbete eller utbildning. Regeringen satsar stort på att värna jobb och omställning och ge bättre förutsättningar för en varaktigt hög sysselsättning, vilket kommer barnfamiljerna till del. Den inkomstskattereform som regeringen har genomfört gör det mer lönsamt att arbeta för låg- och medelinkomsttagare. Att skapa goda förutsättningar till arbete är således den viktigaste åtgärden för möjlighet till god ekonomisk standard.
De behovsprövade stöden, som till exempel bostadsbidraget, är direkt riktat till de hushåll som har de lägsta inkomsterna vilka till relativt stor del utgörs av ensamstående föräldrar. För ensamstående med ett barn utgör de olika familjestöden 14 procent av disponibel inkomst per konsumtionsenhet, för ensamstående med två eller fler barn är motsvarande siffra 25 procent. Till detta kommer även rätten till ekonomiskt bistånd som garanterar barnfamiljer en skälig levnadsnivå.
I officiell statistik mäts som låg ekonomisk standard en inkomst under 60 procent av medianinkomsten för samtliga individer. En egenskap med relativa mått är att inkomstgränsen varierar över tiden. I en lågkonjunktur sänks gränsen om medianinkomsten sjunker. Om många av dem som har lägst standard då lever på realt oförändrade transfereringar kan resultatet bli att andelen med låg ekonomisk standard minskar i takt med att ekonomin i landet försämras. En relativt stor del av de ensamståendes inkomster utgörs av ekonomiska familjestöd. I en konjunkturuppgång kan resultatet bli det omvända. Därför är det lämpligt att komplettera redovisningen med ett absolut mått, till exempel andelen med inkomst under 60 procent av ett visst års medianinkomst, uppräknad med prisutvecklingen. Enligt det relativa måttet har andelen ekonomiskt utsatta ökat relativt mycket sedan i början av 2000-talet om man däremot studerar det absoluta måttet har andelen ekonomiskt utsatta bland de ensamstående med barn minskat sedan 2000. Detta innebär att det var färre ensamstående 2007 som räknades som ekonomiskt utsatta om gränsen varit densamma som år 2000 kompenserat för prisökningen.
I detta sammanhang vill jag också informera om att regeringen redan i budgetpropositionen för 2008 redogjorde för sin uppfattning att man delar riksdagens bedömning och behovet av att utreda frågan kring hur olika ersättningar påverkar föräldrars möjligheter att samarbeta och ansvara för barnets försörjning, i de fall när föräldrarna är särlevande. Vem av föräldrarna som är berättigad till olika ersättningar samt i vilken utsträckning den frånlevande föräldern ekonomiskt bidrar till barnets försörjning, är av avgörande betydelse för att få en rättvisare bild av barns ekonomiska situation. Utredningen om ekonomi och föräldrasamarbete vid särlevnad (S 2009:04) tillsattes i juni 2009 och kommer att avlämna sitt betänkande senast den 31 december 2010. Mot bakgrund av detta avser jag inte att ta initiativ till höjt bostadsbidrag i vårpropositionen.
När det gäller frågan om barnomsorg på obekväma arbetstider bereds ett förslag till ändring i skollagen för närvarande inom Regeringskansliet. Utgångspunkten för förslaget är att det är önskvärt att föräldrar med obekväma arbetstider ska få sitt behov av barnomsorg tillgodosett men att det i varje enskilt fall ska prövas av kommunen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.