bedömningen av permanent uppehållstillstånd
Skriftlig fråga 2000/01:140 av Lindstedt-Staaf, Ester (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-10-27
- Anmäld
- 2000-10-31
- Besvarad
- 2000-11-02
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 27 oktober
Fråga 2000/01:140
av Ester Lindstedt-Staaf (kd) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om bedömningen av permanent uppehållstillståndEn invandrare från ett land utanför EU, svensk medborgare, söker permanent uppehållstillstånd i Sverige för modern som blivit änka. Modern bor i ursprungslandet där inga av hennes barn bor kvar. Det blir avslag på ansökan om permanent uppehållstillstånd för modern.
Dottern vill då göra det hon tycker är näst bäst: låta modern komma hit och träffa de två döttrarnas nya släkter och vara med sina barnbarn över jul. Hon ansöker därför om turistvisum för modern men får åter avslag, nu med hänvisning till att man tidigare sökt permanent uppehållstillstånd. Myndigheten tar den tidigare ansökan om permanent uppehållstillstånd som bevis för att modern tänker stanna. Ingen kontakt tas i syfte att stärka misstanken.
Om en tidigare avslagen ansökan om permanent uppehållstillstånd i Sverige automatiskt medför avslag av ansökan om svenskt turistvisum, bör detta framgå av reglerna. Det innebär således att man alltid måste besöka vårt land först som turist, innan man ansöker om permanent uppehållstillstånd.
Avser statsrådet att göra en översyn av aktuella regelverk när det gäller reglerna för bedömning av turistvisum kontra permanent uppehållstillstånd?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:140 besvarad av
den 2 november
Svar på fråga 2000/01:140 om bedömningen av permanent uppehållstillstånd
Statsrådet Maj-Inger Klingvall
Ester Lindstedt-Staaf har frågat mig om jag avser göra en översyn av aktuella regelverk när det gäller reglerna för bedömning av turistvisering kontra permanent uppehållstillstånd.
Viseringspolitiken har som mål att utgöra ett stöd för att upprätthålla den reglerade invandringen och samtidigt skapa så stor frihet som möjligt för rörelser över gränserna. Det gäller i fråga om såväl släktkontakter som kommersiella och kulturella förbindelser. Ett led i dessa kontakter är naturligtvis att medge besök i Sverige. Samtidigt är det av migrationspolitiska skäl nödvändigt att upprätthålla kravet på visering i förhållande till ett stort antal länder. Jag vill i detta sammanhang erinra om att det enligt instruktionen för Migrationsverket ankommer på verkets styrelse att besluta bl.a. om riktlinjer för beslut i ärenden om visering. Den generella praxis Migrationsverket tillämpar i viseringsärenden ger vid handen att visering normalt beviljas för, exempelvis, besök av föräldrar, barn och syskon. En annan vanlig grund för att bevilja visering är en inbjudan från en organisation eller ett företag. Jag vill även klargöra att Migrationsverket tillämpar den praxis som styrelsen fastställt samtidigt som varje enskilt ärende till sist avgörs på grund av en samlad bedömning av omständigheterna i ärendet. En viseringsansökan ska dock inte bifallas om det framkommit uppgifter om att syftet med ansökan egentligen är bosättning i Sverige. Migrationsverket ska således göra en bedömning av om det finns risk för att den sökande, på grund av personliga eller andra förhållanden, inte återvänder till hemlandet. För länder där "avhoppen" erfarenhetsmässigt är många och där återtagande av icke skyddsbehövande möter problem gör Migrationsverket en mer restriktiv bedömning än för andra länder. Svenska myndigheter hanterar ca 220 000 viseringsansökningar varje år och ca 186 000 av dessa beviljas.
Som svar på Ester Lindstedt-Staafs direkta fråga vill jag avslutningsvis meddela att en parlamentarisk kommitté ska göra en översyn av utlänningslagens bestämmelser om anhöriginvandring. Denna översyn omfattar även viseringspolitiken i den del det gäller möjlighet att besöka anhöriga i Sverige.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.