Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Aralsjön

Skriftlig fråga 2000/01:154 av Viklund, Margareta (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-10-31
Anmäld
2000-11-07
Besvarad
2000-11-10

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 31 oktober

Fråga 2000/01:154

 av Margareta Viklund (kd) till utrikesminister Anna Lindh om Aralsjön

Lite nu och då, men inte tillräckligt ofta för att väcka behövlig opinion, brukar Aralsjön, som kallas världens största enskilda miljökatastrof, lyftas fram och belysas av massmedier.

Sovjetunionen byggde under 1960-talet ett omfattande bevattningssystem för att försörja stora bomullsodlingar i Aralområdet. Resultatet blev att tillflödet från sjöns stora tillflödesfloder upphörde. Aralsjöns storlek minskade därigenom undan för undan. Salthalten ökade kraftigt och fisken dog ut. Den forna sjöbotten förvandlades till sand- och saltöknar. Eftersom stora mängder giftiga kemiska gödnings- och bekämpningsmedel användes i bomullsproduktionen spreds och sprids fortfarande stora mängder gifter med vinden. Grundvattnet har försämrats kraftigt.

Aralsjökatastrofen är kanske den största ekologiska katastrofen någonsin, orsakad av människor. Den har påverkat miljön och hälsotillståndet i området så att situationen för framför allt kvinnor och barn är akut. Enligt Läkare utan gränser är platser som exempelvis staden Muynak i Karakalpakstan en av de mest "chronically sick places on earth".

Denna akuta situation måste fokuseras och lyftas fram av Sveriges regering, EU, OSSE och FN. Det är angeläget att den svenska regeringen initierar och driver frågan i olika internationella organ.

Min fråga till statsrådet är:

Vad avser regeringen vidta för åtgärder för att initiera och driva denna fråga i olika nationella och internationella organ?

Svar på skriftlig fråga 2000/01:154 besvarad av

den 9 november

Svar på fråga 2000/01:154 om Aralsjön

Statsrådet Maj-Inger Klingvall

Margareta Viklund har ställt en fråga till utrikesministern om Aralsjökatastrofen och vilka åtgärder regeringen avser vidta för att initiera och driva denna fråga i olika nationella och internationella organ. Arbetet i regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Förhållandena i och kring Aralsjön innebär, som Margareta Viklund riktigt framhåller, en fruktansvärd ekologisk katastrof med svåra följder både för miljön och människors hälsotillstånd i strandstaterna Kazakstan och Uzbekistan. Berörda av frågan om vattenresurserna är också Turkmenistan, Kirgizistan och Tadzjikistan.

Bland dem som engagerat sig i frågan råder enighet om att det krävs åtgärder av tre skilda slag. Den akuta humanitära situationen måste fortlöpande uppmärksammas. Samtidigt måste ett arbete ske för att förbättra effektiviteten i de bevattningsanläggningar som anlades under Sovjettiden. Ett mer långsiktigt stöd måste vidare till för att ställa om näringsstrukturen i området från det nuvarande starka beroendet av bommullsodling. Denna ensidiga näringsinriktning kräver konstbevattning i former som givit upphov till skadorna.

Det förhållande att flera länder delar på och är ansvariga för en gemensam vattenresurs innebär också en säkerhetspolitisk utmaning och kräver att de drabbade länderna arbetar tillsammans och mot gemensamma mål. De fem närmast berörda länderna, som alla är unga självständiga stater under utveckling, samarbetar inom ramen för International Fund for the Aral Sea @ ett samarbete som förtjänar internationellt stöd.

Det internationella samfundet och bilaterala givare är på flera sätt engagerade för att motverka katastrofens effekter och för att förbättra livsbetingelser och försörjningsmöjligheter för de berörda människorna. Världsbanken stöder projekt ägnade dammsäkerhet för att bl.a. mildra effekterna av den fortsatta uttorkningen av Aralsjön. Sverige bidrar med 8,5 miljoner kronor till detta projekt. FN:s utvecklingsprogram (UNDP) bedriver projekt inom områdena social verksamhet och hälsa, inom vilka insatser för barn och kvinnor är särskilt angelägna. I regionen arbetar Läkare utan gränser, bl.a. med svenskt stöd om drygt 10 miljoner kronor. Gemensamt för såväl de multilaterala som de bilaterala insatserna är att de har som mål att stödja och utveckla de berörda ländernas egen förmåga att hantera frågan.

Regeringen har i särskilt regeringsbeslut till Sida den 22 december 1999 bl.a. beslutat att svenskt stöd ska främja miljörelaterade projekt i Centralasien, främst med bäring på Aralsjön och de sociala konsekvenserna av katastrofen.

I Sverige har ett berömvärt arbete skett av den svenska Unifemkommittén som tillsammans med Vetenskapsakademien och Rädda Barnen sedan flera år satt denna fråga i fokus, bl.a. genom att våren 1998 anordna en konferens för att sprida kunskap om Aralsjön och dess problem. En rad lokala frivilligorganisationer har växt fram i regionen. Deras arbete bidrar till att både väcka de berörda ansvariga regeringarna och till att frågan ges en mer framskjuten plats på dagordningen i de internationella forum där beslut om finansiella resurser fattas.

Det är min bedömning att det finns en insikt om Aralsjöproblematiken i de internationella organisationerna som Margareta Viklund nämner i sin fråga. Detta innebär inte att tillräckliga resurser avsätts från bilaterala och multilaterala givare. Sverige kommer att fortsätta sitt stöd och @ i likhet med vad jag svarade på en interpellation från Margareta Viklund i november förra året @ självfallet fortsatt följa utveckling i regionen.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.