Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

ansvarsfördelningen vid inhyrning av arbetskraft

Skriftlig fråga 2003/04:1217 av Wittgren-Ahl, Siw (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-05-17
Anmäld
2004-05-18
Besvarad
2004-05-26
Svar anmält
2004-05-27

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 17 maj

Fråga 2003/04:1217

 av Siw Wittgren-Ahl (s) till statsrådet Hans Karlsson om ansvarsfördelningen vid inhyrning av arbetskraft

Det senaste decenniet har bemanningsbranschen växt kraftigt. Samtidigt är det uppenbart att frågan om vem som har arbetsmiljöansvar för den inhyrda arbetskraften inte har getts tillräcklig uppmärksamhet i lagstiftningen. I arbetsmiljölagen står endast att den som anlitar inhyrd arbetskraft ska vidta de skyddsåtgärder som behövs i arbetet.

I ett entreprenadförhållande är det den egna arbetsgivaren som formellt utövar den direkta arbetsledningen. I bemanningsverksamhet är det däremot det inhyrande företaget som utövar den direkta arbetsledningen under den tid som uthyrningen pågår.

Samordning och ansvarsfördelning på arbetsmiljöområdet vad gäller bemanningsverksamhet bör därför tydliggöras i lagstiftningen. Målsättningen måste vara att de inhyrda får samma skydd som övriga anställda på arbetsplatsen.

Det inhyrande företagets ansvar bör skärpas både för information och för de förebyggande åtgärder vad gäller arbetsmiljöriskerna på den plats och i de uppgifter man avser att använda inhyrd arbetskraft. Det uthyrande företagets ansvar berör mera långsiktiga åtgärder, såsom utbildning och rehabilitering.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att tydliggöra samordning och ansvarsfördelning vad gäller bemanningsverksamhet?

Svar på skriftlig fråga 2003/04:1217 besvarad av

den 25 maj

Svar på fråga 2003/04:1217 om ansvarsfördelningen vid inhyrning av arbetskraft

Statsrådet Hans Karlsson

Siw Wittgren-Ahl har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att tydliggöra samordning och ansvarsfördelning vad gäller bemanningsverksamhet.

Jag håller med Siw Wittgren-Ahl att målsättningen måste vara att de inhyrda arbetstagarna får samma skydd som övriga anställda på arbetsplatsen. Det är också utgångspunkten för att ett särskilt arbetsmiljöansvar har införts för inhyrare av arbetskraft. Enligt 3 kap. 12 § andra stycket arbetsmiljölagen ska den som anlitar inhyrd arbetskraft för att utföra arbete i sin verksamhet vidta de skyddsåtgärder som behövs i detta arbete.

Inhyrd arbetskraft är inordnad i verksamheten hos inhyraren och står under arbetsledning på ett sätt som gör att de i mångt och mycket är att jämställa med arbetstagare i denna verksamhet. Ansvaret för inhyrd arbetskraft har därför givits en utformning så att det motsvarar arbetsgivarens arbetsmiljöansvar när det gäller det aktuella arbetet hos inhyraren. Arbetsgivaransvaret för uthyraren (bemanningsföretaget) kommer att gälla jämsides med inhyrarens ansvar. Uthyraren svarar för långsiktiga åtgärder, såsom utbildning och rehabilitering. Fördelningen av ansvar för olika åtgärder bör naturligtvis så långt som möjligt klaras ut mellan uthyrare och inhyrare med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1) jämställs den som hyr in arbetskraft med arbetsgivare vid tillämpning av föreskrifterna. Det kan handla om att denne ska undersöka arbetsförhållandena, bedöma risker, vidta åtgärder inom ramen för verksamheten och ge instruktioner. I verkets allmänna råd om tillämpning av föreskrifterna har närmare utvecklats vad föreskrifterna innebär såväl för den som hyr in arbetskraft som för uthyraren.

Som framgår finns det ett långtgående ansvar vad avser arbetsmiljön för inhyrd arbetskraft. Arbetsmiljöverket har emellertid framfört behovet av en översyn av vissa frågor om arbetsmiljöansvaret i uthyrningssituationen. Inom Regeringskansliet bereds för närvarande, bland annat med beaktande av verkets framställningar, utredningsdirektiv för en översyn av vissa delar av arbetsmiljölagen.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.