Vindkraften

Motion 2001/02:Bo248 av Knut Billing m.fl. (m)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen beslutar om krav på detaljplaneprövning av vindkraftsetableringar i enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning för att utreda ansvarsfrågan gällande kostnader, nedmontering och bortförande av vindkraftverk i enlighet med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en ny gränsvärdesnorm för buller från vindkraft bör arbetas fram.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa respektavstånd mellan bostäder och vindkraftverk för att skydda människor från buller, skuggbildningar och andra olägenheter.

2 Motivering

I denna motion behandlas lokaliseringen av vindkraft. I den moderata partimotionen Energipolitiken 2001/02:N213 beskrivs de ekonomiska förutsättningarna för vindkraft som energikälla.

Det kan konstateras att regeringens riktmärke är att subventionera politiskt gångbar men oftast mindre konkurrenskraftig produktion – och dit kan vindkraften räknas – åtskilliga gånger till förfång för enskilda.

3 Många frågor är obesvarade

Många frågor står fortfarande obesvarade kring uppförandet av vindkraftverk. Att påstå att vindkraft i alla stycken skulle vara en helt och hållet miljövänlig och oändlig energikälla och att den som regel inte medför skador på mark och vatten är att starkt förenkla de problem som finns kring lokaliseringen av verken. Därför är det angeläget att ta fram ett vetenskapligt underlag över vindkraftens påverkan på människor, natur och djurliv. Forskning som skall belysa svenska förhållanden för uppförande av vindkraft är ett krav.

Såväl i kustlandskapen i Sverige som på Öland och Gotland och i fjällområdena är diskussionerna omfattande. Regeringens planeringsmål att inom en 5–10-årsperiod bygga ut vindkraften till 5–10 TWh (i dag knappa 0,5 TWh) gör att frågan om lokalisering av vindkraft kommit än mer i fokus. I sin iver att visa att de uppställda målen är rimliga och relevanta förbises det faktum att etablering många gånger skall ske i landskap och närmiljöer där stora grupper människor lever och verkar eller har sina rekreationsområden. I bedömningar av s.k. havsbaserad vindkraft undantas inte lokaliseringar närmare land än tre kilometer. En mycket stor vindkraftsutbyggnad kan alltså omvandla människors livsmiljöer från naturlandskap till industrilandskap. Inte minst kan detta bli följden i Bohuslän med sin unika inre skärgård med trånga sund och ytterskärgården med öppna horisonter. Många ansökningar avseende Bohusläns kust hanteras nu dels av länsstyrelsen, dels av regeringen.

Flera etableringsansökningar berör Upplandskusten med Öregrundsgrepen och utsidan Gräsö samt också i Skåne. Det finns för närvarande också ansökningar om att uppföra 900 vindkraftverk på och omkring Öland varav ca 500 i Mörbylånga kommun. Var och en kan förstå att boende i området reagerar och frågar sig hur detta skall sluta och hur miljö, djur och natur skulle komma att klara en så stor anhopning av vindkraftverk.

4 En komplicerad fråga

Frågan om etablering av vindkraftverk är komplicerad. Å ena sidan framförs fördelar som att den kan nyttjas i liten skala, att den är förnybar och inhemsk och därför i och för sig önskvärd. Å andra sidan har den låg och ojämn effektivitet. Kravet på ständigt tillgänglig lättreglerad ersättningsel (för närvarande främst baserad på kol och gas) gör påståenden om vindkraftens generellt positiva inverkan på miljön tveksamma. Vindkraftens miljökonsekvenser är fortfarande inte utredda. Därtill kan ifrågasättas vindkraftens samhällsekonomiska följder. Trots detta planerar regeringen en mycket omfattande utbyggnad baserad på statliga subventioner. Med fog kan ifrågasättas på vilka vetenskapliga fakta regeringen grundar sitt ställningstagande.

Vindkraftverk dominerar närmiljön och påverkar landskapsbilden på minst fem kilometers avstånd, ger upphov till buller, skuggbildningar och andra olägenheter. Det har också visat sig att närhet till vindkraftverk medför att fastigheters värde sjunker. Vid avstånd på mellan 300 och 500 meter finns flera exempel från södra Sverige där fastigheter blivit helt osäljbara.

5 Fungerande regelverk behövs

Mellan bostäder och vindkraftverk borde åtminstone minimiavstånd kunna fastställas. Gotlands kommun har t.ex. fattat beslut om att inte tillåta vindkraftsetableringar närmare bebyggelse än 1 000 meter. Både värdefulla kultur- och naturvärden måste beaktas liksom grannars legitima krav på en fortsatt god boendemiljö.

Viktigt är också att pröva vilka områden både på land och till havs som är skyddsvärda och som måste undantas från utbyggnad. Det är därtill angeläget att bevara de fria horisonterna runt våra kuster och i fjällvärlden. Vindkraftverk är, bl.a. med tanke på de roterande vingarna, inte byggnader i vanlig mening och störningarna på omgivningen kan bli omfattande, speciellt då de byggs i grupper.

Samtidigt som markägare måste ges möjlighet att själv bestämma vad marken skall användas till krävs att även övriga intressen tas tillvara på ett bra sätt. Vi anser därför att det måste tas fram ett fungerande regelverk som sätter snäva gränser för byggande av vindkraftverk, på precis samma sätt som det finns regler för andra omfattande ingrepp i landskapsbilden och störningar för närboende. De närboende bör ges tillräcklig information och också ges möjlighet att delta vid samråd på ett för den enskilde tillfredsställande sätt. Tyvärr kan konstateras att det finns exempel på att det politiska intresset att främja s.k. alternativa energikällor har satts före medborgarnas möjlighet att påverka.

6 Detaljplan vid vindkraftsetablering

Vi vill kraftigt understryka vikten av att frågan om lokalisering av vindkraftverk noga övervägs i den kommunala planeringen. Det skall vara krav på detaljplaneprövning av varje vindkraftsetablering. Därmed ges sakägare och andra närboende möjlighet att hävda sina intressen. För att grundläggande rättssäkerhetskrav skall uppfyllas måste det också ske en bättre samordning vid tillståndsgivningen. På detta sätt kan skyddsvärda natur- och kulturmiljöer undantas och förutsägbarhet garanteras ägare till kringliggande markområden.

Prövningar med samråd enligt miljöbalken ger i praktiken inte medborgare rimliga möjligheter att påverka. Dessa förfaranden är allt för resurskrävande för att den enskilde skall klara att värna sin närmiljö. Rättsskyddet för den enskilde måste därför stärkas. Inte ens länsstyrelser eller kommuner har i dag tillräckliga resurser.

Då vindkraftverkens storlek och antal för länge sedan sprungit förbi vad som kan accepteras av berörd befolkning måste ytterligare understrykas att de riktlinjer som i dag finns inte ger någon garanti för att målkonflikter avseende exempelvis buller och skuggreflexer kan undvikas.

7 Utred nermontering och bortförande

Ytterligare en frågeställning som borde diskuteras är vem som skall genomföra och betala skrotningen. Vindkraften är i dag beroende av politiska beslut om statliga subventioner. Vad händer om förutsättningarna ändras och verksamheten måste avbrytas? Speciellt vid etablering till havs kan detta bli kostsamt. Detta är ett spörsmål som måste redas ut inte minst mot bakgrund av att vindkraftproduktionen i regel är samhällsekonomiskt olönsam och miljökonsekvenserna outredda. Regeringen bör återkomma med förslag om detta.

Mot bakgrund av regeringens satta planeringsmål och att det pågår en omfattande verksamhet med etablering av vindkraftverk på flera håll både på land och i vatten, där man inte alltid tar vederbörlig hänsyn till kultur- och naturmiljön, ej heller alltid tar hänsyn till buller och andra olägenheter, anser vi att det är av yttersta vikt att regeringen omedelbart kommer med förslag till strikta föreskrifter som säkerställer hänsyn till människorna och deras livsmiljöer.

Stockholm den 3 oktober 2001
Knut Billing (m)
Sten Andersson (m)	Inga Berggren (m)
Carl-Erik Skårman (m)	Ewa Thalén Finné (m)
Gunnar Axén (m)	Anna Lilliehöök (m)
Margareta Cederfelt (m)