Växtskyddsmedel och lika villkor

Motion 2012/13:MJ378 av Betty Malmberg och Eva Bengtson Skogsberg (M)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om problem vid utfasning av vissa växtskyddsmedel.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av lika villkor för svenska jordbruksföretagare som för kolleger i övriga EU.

Motivering

Att det finns ett heltäckande och effektivt växtskydd i trädgårdsproduktion och lantbruksproduktion är ett gemensamt ansvar och en viktig samhällsfråga. Växtskyddsmedlen bidrar till en ökad produktivitet med goda och jämna skördar samt konkurrenskraftiga priser på livsmedel, foder och annan biomassa. En god produktkvalitet för människors och djurs hälsa grundläggs genom sortval och odlingsteknik, men kan säkras med växtskyddsmedel och rätt lagring.

Delar av den svenska odlingen utsätts nu för återkommande prövningar då det gäller tillgången till ett effektivt växtskydd. Under de senaste åren har det till exempel gällt hantering av ogräs i morots-, lök- och palsternacksodling såväl som att stoppa insekters härjningar i fruktodlingar och jordloppor i våroljeväxtodling.

Problemet är att Kemikalieinspektionen (KemI) – som ansvarar för processen kring godkännande av växtskyddsmedel i Sverige – inte längre tar hänsyn till produktionens behov av ett speciellt växtskyddsmedel. Tidigare gjordes alltid en risk- och nyttobedömning men KemI menar att EU:s regler inte längre medger det. Andra länder gör dock en annan tolkning.

Som nämndes ovan har den framtida odlingen av bland annat lök, morötter, palsternacka och bruna bönor äventyrats i Sverige. Detta sedan användningen av de två viktigaste växtskyddsmedlen förbjudits här, medan medlen fortsatt är godkända i de flesta europeiska länder, däribland Danmark och Tyskland. Efter ett överklagande beviljade Miljööverdomstolen i sista skedet dispens i ärendet, men varje år pressas odlarna av nya hot och den för en hållbar produktion så viktiga planeringen av växtföljder och växtodling blir haltande, vilket inte är acceptabelt.

Problemet har också vidgats till att omfatta nya grödor och växtskyddsmedel. Nu senast är det ett bladluspreparat som förbjuds. Preparatet i fråga är viktigt för ärtodlingen och samtidigt som det fasas ut i Sverige är det fortsatt godkänt på andra sidan Öresund, i Danmark. Med dessa beslut är risken uppenbar att svenska jordbrukares konkurrenskraft minskar och att vi därmed riskerar att tappa produktion inom landet. Det finns också biologiska problem med en alltför restriktiv hållning till olika växtskyddspreparat. Så till exempel har det konstaterats att rapsbaggar har utvecklat viss resistens, något som troligen allmänt kommer att öka då antalet verkningsmekanismer endast blir ett fåtal eller i värsta fall en enda inom vår region.

Anmärkningsvärt är också att besluten kan leda till att Sverige tvingas importera vegetabilier som producerats med hjälp av de medel som är förbjudna att användas i just Sverige. Att vi samtidigt riskerar att exportera miljöpåverkan är besvärande, och vilken total miljönytta vi uppnår kan förstås diskuteras.

Just nu pågår processen inom regeringen med att införliva direktivet om hållbar användning av bekämpningsmedel (128/2009).

I det sammanhanget är det viktigt att det utarbetas en övergripande konsekvensanalys för att se vilka effekter som direktivet kan komma att få för den svenska jordbruks-, trädgårds- och skogsproduktionen.

Införandet av nya regler och krav påverkar ju kostnader såväl som allmänna företagarvillkor och ger dessutom upphov till en ökad administrativ börda. Alltför långtgående miljökrav i jämförelse med våra konkurrentländer riskerar att påverka företagens utveckling och därmed möjligheter till sysselsättning. Något som går stick i stäv med den vision som Landsbygdsdepartementet arbetar efter.

Stockholm den 26 september 2012
Betty Malmberg (M)	Eva Bengtson Skogsberg (M)