Vårdnaden vid våld och övergrepp inom familjen

Motion 2004/05:L265 av Tasso Stafilidis m.fl. (v)

1Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i regelverket som innebär att presumtionen om gemensam vårdnad i föräldrabalken ersätts med en presumtion om enskild vårdnad vid våld och övergrepp i nära relationer.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagstiftning som innebär att det sker en automatisk prövning av vårdnaden om ett barn vid våld och övergrepp i nära relationer.

2Presumtionen om gemensam vårdnad

En lagändring i föräldrabalken som trädde i kraft år 1998 gav domstolarna möjlighet att mot den ena förälderns bestridande döma till gemensam vårdnad. Tanken var att gemensam vårdnad efter en skilsmässa är bäst för barnet.

Lagen har dock lett till att domstolarna i vissa fall påtvingar kvinnor gemensam vårdnad, även i de fall där mannen misshandlat kvinnan och barnen eller utsatt dem för sexuella övergrepp. Vänsterpartiet kan konstatera att de farhågor som kvinnojourer m.fl. gav uttryck för under lagstiftningsarbetet tyvärr har besannats.

Vidare förekommer det att domstolarna i vårdnadsmål anförtror vårdnaden åt fadern med motiveringen att modern obstruerat när det gäller barnets umgänge med sin far. Domstolarna har i många fall inte tagit hänsyn till att anledningen till att modern inte tillåtit barnet att ha umgänge med sin far är en befogad oro för att barnet ska utsättas för sexuella övergrepp eller misshandel av fadern eller någon person i hans närhet. Gemensam vårdnad kan vara ett hinder för att ett barn ska få psykologisk och psykiatrisk hjälp vid den psykiska barn- och ungdomsvården.

Vid BUP (Barn- och Ungdomspsykiatrin) läggs stor vikt vid båda föräldrarnas delaktighet i behandlingsprocessen. Enligt gällande lagstiftning kan den förälder som är vårdnadshavare förvägra barnet varje form av läkar- eller psykologundersökning. Den som ändå genomför en sådan undersökningen av ett barn i proffessionen riskerar att bli anmäld till Socialstyrelsen eller Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd av vårdnadshavaren. Om en förälder som förlorat statusen som vårdnadshavare måste gömma sig med barnet blir följden att barnet varken kan skrivas in i skola eller söka läkarvård. I lagstiftningen tas ingen hänsyn till anledningen till att föräldern inte kan se någon annan utväg än att gömma sig med barnet.

3Principen om barnets bästa

Sedan slutet av 1980-talet har såväl forskning som kvinnojourernas erfarenheter pekat på att mäns våld mot kvinnor är en fråga av direkt betydelse för barn. Enligt vår mening är det nödvändigt att lagstiftningen utformas så att även de barn som utsätts för eller blir vittnen till våld och övergrepp i hemmet tas på allvar.

Dagens lagstiftning utgår från vissa generella principer i definitionen av "barnets bästa" då föräldrar inte längre lever tillsammans. Gemensam vårdnad och obevakat umgänge anses vara det bästa för alla barn. I praktiken leder detta till att utsatta barns behov negligeras av rättsväsendet. I förarbetena till föräldrabalken har det visserligen påpekats att det finns undantag från de generella principerna. Det framgår dock inte i förarbetena hur mycket våld en kvinna eller ett barn ska behöva tåla av en närstående man innan det kan komma i fråga för domstolen att frångå presumtionen om gemensam vårdnad.

Principen om barnets bästa anses innefatta gemensam vårdnad och umgänge med båda föräldrarna. Således läggs bevisbördan för att barnets bästa utgör något annat på den förälder som är emot gemensam vårdnad eller umgänge. Enligt nuvarande ordning är det alltså inte den våldsamme mannen som måste visa att gemensam vårdnad och umgänge är tryggt och bra för barnet. Vänsterpartiet anser att denna tolkning av "barnets bästa" strider mot FN:s konvention om barnets rättigheter (art. 3, art. 9 st. 1 och st. 3, art. 19). Vår uppfattning är att det inom rättsväsendet finns en övertro på föräldrarnas förmåga att samarbeta.

Vårdnadslagstiftningen i Nya Zeeland kan tas som exempel på att principen om barnets bästa kan utformas på ett annat sätt. Enligt denna ordning kan gemensam vårdnad eller umgänge bara kan komma ifråga om det kan anses tillräckligt tryggt för barnet och den andra föräldern. Bevisbördan läggs då i stället på våldsutövaren i stället för på den utsatta kvinnan (Section 16B The Guardianship Act 1968). Enligt vår mening är det tydligt att vårdnadslagstiftningen i Nya Zeeland utgår ifrån barnets bästa och även möjliggör en tolkning där barnets bästa står i fokus. Dessvärre lämnar den svenska lagstiftningen mycket kvar att önska då det gäller implementeringen och efterlevnaden av principen om barnets bästa.

4Tidigare betänkanden

Lagutskottet har tidigare avslagit motioner med yrkanden om att presumtionen om gemensam vårdnad ska tas bort i fall där våld och övergrepp förekommit i familjen. I betänkandet (bet. 2003/04:LU11) hänvisar utskottet till att vårdnadskommitténs pågående utredningsarbete inte bör föregripas genom någon åtgärd från riksdagen (bet. 2003/04:LU11 s.11).

Vänsterpartiet tycker att detta ställningstagande är märkligt eftersom det inte ens ingår i vårdnadskommitténs uppdrag att föreslå en lagändring med dylikt innehåll vilket utskottet även erinrar om i sitt betänkande (bet. 2003/04:LU11 s. 1). Detta trots att lagutskottet tidigare anfört att man inte kan utesluta att en automatisk prövning av vårdnadsfrågan i fall där en förälder begått brottsliga handlingar mot den andra föräldern skulle kunna främja barnets bästa (bet. 2001/02:LU9 s.24).

Härvid hänvisar lagutskottet även till ett tidigare uttalande om att gemensam vårdnad mot den ena förälderns vilja bör vara utesluten då en förälder utsätter den andra för våld, trakasserier eller annan kränkande behandling. Vänsterpartiet kan bara konstatera att utskottets ställningstaganden i frågan är synnerligen inkonsekvens. Vi står fast vid vårt tidigare ställningstagande att en automatisk prövning av vårdnaden vid våld och övergrepp i nära relationer är det bästa för barnet.

Vi vill att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagstiftning som innebär att presumtionen om gemensam vårdnad i föräldrabalken ersätts med en presumtion om enskild vårdnad vid våld och övergrepp i nära relationer i enlighet med vad som anförs i motionen.

Vänsterpartiet vill även att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagstiftning som innebär att det sker en automatisk prövning av vårdnaden vid våld och övergrepp i nära relationer i enlighet med vad som anförs i motionen.

Stockholm den 23 september 2004
Tasso Stafilidis (v)
Rossana Dinamarca (v)	Mats Einarsson (v)
Siv Holma (v)	Rolf Olsson (v)
Peter Pedersen (v)	Per Rosengren (v)