Utbildning och forskning till stöd för näringslivets utveckling

Motion 1992/93:Ub613 av Carl Olov Persson (kds)

Svenskt näringsliv genomgår just nu en mycket svår kris.
Ordet kris kommer ur grekiskan och kan översättas med
förändringar. Förändringar upplevs oftast mycket negativt
men innebär även nya möjligheter till en positiv framtid.

I den kris vi upplever nu är förutsättningarna inte alls
desammma som under någon tidigare kris. Vi har inte
längre ett utpräglat industrisamhälle utan ett kunskaps- och
informationssamhälle. Teknisk utrustning som t ex fax till
avlägsna områden på andra sidan av jordklotet gör att
nyheter om valutaförändringar, offerter, kontrakt etc.
förflyttar sig blixtsnabbt mellan olika delar av världen. Det
är i det klimatet vi tvingas leva. Förändringarna gör att de
gamla spelreglerna upphört att gälla. En nyhet kan på bara
någon minut spridas över hela världen. Varje liten
indikation får omedelbart genomslag i förändringar av
valutakurser, räntor och börskurser. De nya förutsättningar
vi tvingas leva med kräver nya kunskaper för att klara
sysselsättning och välfärd.

Det allvarliga är att nya idéföretag inte fick någon chans
under 80-talet. I stället blev det konsulterna, fastighetsoch
finansföretagen och den offentliga sektorns årtionde. Vi
missade tillväxtföretagen. Det här är så mycket mer
beklagligt med tanke på den oerhört långa inkubationstiden
från nyföretagande till betydelsefull produktion och många
sysselsatta. Det är oerhört viktigt att vi tar igen våra
försummelser på detta område.

Infrastruktur är inte bara järnvägar, vägar, telefon etc.
Den allra viktigaste infrastruktursatsningen sker genom
satsningar på människor. Det gäller utbildning och
erfarenhet t ex genom praktik i företag i Sverige eller
utanför landet. Att näringslivet under vissa tider fungerar
på lägre nivå är ingen katastrof. Det viktiga är hur de
lugnare tiderna tas tillvara. Det är då man rustar sig för att
möta en ny högkonjunktur, bättre rustad än tidigare. Alla
arbetslösa borde ges möjlighet att delta i någon form av
utbildning t ex språkutbildning. I det nya gränslösa Europa
behövs goda språkkunskaper. Alla behöver kunna
engelska, tyska och även EGs vardagsspråk franska.
Sverige skulle ha stor nytta av att många från Sverige kunde
ryska, japanska, kinesiska etc.

Utbildningens och forskningens inriktning

Utbyggnaden av utbildningen och forskningen bör
föregås av en utredning om vilken inriktning som bör
eftersträvas. För att satsningarna skall vara riktiga krävs att
de bygger på en väl underbyggd analys om vilka sektorer
och branscher som kommer att vara intressanta i framtiden.
Den utbildning som planeras ske i grundskolan, högskolor,
universitet, AMU, vuxenskolan, folkhögskolor etc. måste
vara grundad på att kunskaperna efterfrågas på
arbetsmarknaden och kommer att ge arbete i framtiden.
Japans framtidsforskning kan vara en användbar modell för
hur framtidsforskningen kan läggas upp. Där görs
kontinuerligt mycket noggranna analyser över vilka
produkter och vilken kunskap som kommer att bli viktiga i
framtiden.

Målet med arbetet för utbildning och ökad sysselsättning
får inte i första hand vara att få människorna sysselsatta.
Huvudmålet måste i stället vara att ta vara på människorna
som de viktiga resurserna. De som blivit utan arbete är en
viktig outnyttjad resurs och inte ett problem. Problemet är
att politikerna inte kunnat lägga till rätta samhället så att
tillräckligt många inovativa människor med gott
ekonomiskt tänkande vill vara företagare och delta i
skapandet av sysselsättning.

Ett stort antal utredningar har slagit fast att Sverige
saknat ett välfungerande riskkapital och teknikstöd till
framförallt småföretagen. Tekniknivån har blivit eftersatt
på många håll och med den ökade internationaliseringen
blir marknadskontakt och teknikinnehåll allt viktigare.

Många länder har sedan länge insett vikten av att
offensivt stödja små och medelstora företag. Speciellt har
detta rört teknikförnyelse och kompetensutveckling. De
japanska små och medelstora företagen har t ex en
omfattande stödverksamhet från lokala kommuner och
centrala organ. Franska staten premierar kontakter mellan
forskare och småindustrier. Sydtyskland har ett omfattande
teknikförmedlingsprojekt, och Finland har sedan länge ett
omfattande konsultationsstöd till småindustrin.

Regionala utvecklingscentra

För att stimulera svensk ekonomi och speciellt
småföretagen föreslås att staten och kommunerna
tillsammans med företagare upprättar regionala
utvecklingscentra, där de små och medelstora företagen kan
driva avancerade produktutvecklingsprojekt, få gratis eller
starkt subventionerad rådgivning, marknadshjälp,
information om tillgänglig teknik m m -- helt enkelt en
vidareutveckling av de s k företagsbyarna.

Dessa nya utvecklingscentra skall arbeta med olika
utvecklingsprojekt tillsammans med företagen. En viktig
del av utvecklingscentrats uppgifter är utbildning och
kompetensutveckling.

Dessa utvecklingscentra bör få en fristående roll från
redan etablerade stödorgan, t ex. NUTEK,
Utvecklingsfonder m fl. De bör också etableras snabbt för
att kunna ge avsedd verkan. Det är dessutom viktigt att
dessa utvecklingscentra-resurspooler får en företagsmässigt
professionell ledning.

Tanken är att dessa nya utvecklingscentra för småföretag
skall koncentreras till ett litet antal regioner i Sverige.
Dessa centra bör ges ett basbidrag för att stimulera
småföretagen till teknisk nyutveckling, utveckling av nya
produktionsmetoder och tidigt få en internationell
förankring.

Man kan exempelvis tänka sig att dessa
utvecklingscentra-resurspooler lokaliseras i anslutning till
högskolor, teknikparker, teknikintensiva företag eller
dylikt. Resurser till dessa föreslagna utvecklingscentra skall
rekryteras från både industri- och forskarvärld. Den senaste
tidens stora utslagning av företag innebär att många mycket
kvalificerade människor förlorat arbetet. Här finns
möjlighet att, utan alltför stora kostnader, knyta en del av
dessa människor till resurspoolerna.

Sedan ett 10-tal år finns ett antal forskningsbyar
etablerade. IDEON i Lund, m fl är exempel på fungerande
forskningsbyar. De regionala utvecklingscentra som
föreslås i denna motion behöver inte ligga i direkt
anknytning till någon högskola eller universitet utan i stället
i anslutning till framgångsrika företagsorter. Det finns
företagsrika bygder i Småland, Västergötland etc som
saknar högskolor och där utbildningsnivån är relativt låg
men där praktiskt kunnande visar på vikten av en bra
yrkesutbildning. Ökad forskning i anslutning till
företagsrika bygder, stöttning i fråga om produktutveckling
och marknadsbearbetning med hjälp av människor som
knyts till resurspoolerna kombinerat med det praktiska
kunnandet i dessa företagsrika bygder skulle med största
sannolikhet bli en mycket lyckad samhällsinsats.

I ett inledningsskede föreslås att 5 regionala
utvecklingscentra etableras och att alla orter som vill får
chansen att ansöka om att få delta i projektet. De orter som
kan presentera de mest framsynta och utvecklande
projektidéerna utväljs att delta redan från början.

För att möjliggöra nystart av företag och utveckling av
nya produkter i redan etablerade företag bör dessa
utvecklingscentra ha direktkontakt med den stiftelse som
förvaltar ''Industri- och Nyföretagarfonden''.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning av arbetslösa,1

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den högre utbildningens och
forskningens inriktning för att stödja näringslivets
utveckling,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om framtidsforskning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av lokala
utvecklingscentra.2

Stockholm den 14 januari 1993

Carl Olov Persson (kds)