Turism

Motion 1990/91:Kr519 av Lola Björkquist m.fl. (fp)

Inledning

Sverige har enastående förutsättningar som turistland.

Vi kan visa upp några av Europas sista orörda
vildmarker. Allemansrätten innebär att naturen är
tillgänglig för alla. Århundraden av mänskligt skapande har
satt sina spår i form av ett rikt och mångfacetterat
kulturlandskap, särpräglade historiska minnesmärken och
ett vitalt kulturliv.

Grunden för en expansiv turistnäring behöver inte
byggas upp. Den existerar redan, dels i form av allt vad
skilda delar av Sverige har att erbjuda gästande besökare,
dels i form av de människor som lägger ner sin själ för att
utveckla turismen och dess naturliga förutsättningar i sina
hemtrakter.

Turismen har under senare år fått allt större betydelse
för sysselsättningen i Sverige. Genom näringens expansion
har exempelvis arbetstillfällen skapats på orter -- ofta i
glesbygd -- där de utgör en förutsättning för bevarande och
utveckling av samhällets infrastruktur. En utveckling av
turismen skulle också ge värdefulla möjligheter att minska
underskottet i bytesbalansen.

En växande turism i Sverige främjas i första hand genom
åtgärder på andra områden än de som har direkt anknytning
till själva näringen.

Det krävs en mer kraftfull och beslutsam kamp mot
inflationen om vi skall kunna ge utländska turister en chans
att komma hit på rimliga ekonomiska villkor. Bara så kan vi
långsiktigt komma till rätta med bilden av Sverige som ett
land där det är för dyrt att turista. I det arbetet finns inga
genvägar. Det är endast en framgångsrik ekonomisk politik
som kan lösa detta kostnadsproblem.

Natur- och kulturvårdande insatser spelar en central roll
för turismen. Bara om vi slår vakt om änglamarken och vår
orörda natur kan vi bevara de värden som gör Sverige
närmast unikt i ett europeiskt perspektiv. Inte minst i det
perspektivet är bristen på resurser för vård av
naturskyddade områden ett betydande problem.

I andra motioner till detta riksmöte lägger folkpartiet
liberalerna fram en rad förslag på dessa områden. I denna
motion behandlar vi mer specifika frågor med direkt
anknytning till turistnäringen i Sverige.

Mål för turismen

Riksdagen har 1984 fastlagt målen för turistpolitiken:
att förbättra Sveriges bytesbalansatt öka sysselsättningen
i landetatt stödja regional utvecklingatt möjliggöra
turism och rekreation för breda folkgrupper

Fakta om turismen

Turismen är en av de största näringarna i världen. Den
beräknas fortsätta att öka med 5--7 procent, i det globala
perspektivet, fram till mitten av decenniet. Det finns en stor
tillväxtpotential, eftersom det för närvarande endast är 20
procent av världens befolkning som någon gång passerat en
nationsgräns.

I Sverige kan turist- och rekreationsnäringen numera
räknas som en del av vår basindustri, med 200 000 hel- eller
deltidsarbetande. Det är lika många som sammanlagt
arbetar i massa-, pappers- och grafisk industri. Turismen är
till och med huvudnäringen i vissa glesbygder.

Sverigeturismen, bestående av fritids- och affärsresor,
omsätter årligen drygt 100 miljarder kronor. Det är en
ansenlig summa och då är ändå inte inräknat t.ex. inköp av
fritidsartiklar, fritidsbåtar eller husvagnar. Drygt 21 000
företag är verksamma inom turistnäringen. Därutöver är
många fler sektorer inom näringslivet beroende av
turismens indirekta effekter.

Liksom i de flesta andra länder är det den inhemska
turismen som dominerar i Sverige. De utländska turisterna
kommer oftast från Norden eller Tyskland och tillför
Sverige lite mer än 17 miljarder kronor i turistvaluta. Detta
är en form av export, men både produktion och konsumtion
sker inom Sverige. Andelen motsvarar drygt 3 procent av
den totala exporten och så mycket som 15 procent av
tjänsteexporten.

Svenskar har dock under många år spenderat betydligt
mer pengar på resor och besök utomlands än vad utländska
gäster tillfört Sverige. På så vis drabbas vi årligen av ett stort
turistvalutaunderskott, som ökar för varje år. Under 1990
rör det sig om närmare 19 miljarder. Eftersom turismen
världen över är på frammarsch, är det utomordentligt
väsentligt att vi förmår inspirera en betydligt större andel
utländska turister än hittills att besöka Sverige, inte minst
med tanke på att i jämförelse med andra branscher
kapacitetsutnyttjandet i turistnäringen är alltför lågt.
Beläggningen i våra reseanläggningars bäddar ligger på
drygt 30 procent, och i många landsdelar ännu lägre.

De nya turistströmmarna

Den ökande rörligheten inom EG för med sig större
nyfikenhet på omvärlden och behov av tätare kontakter
mellan länderna. Det är bra, men vi måste se till att
resandeströmmen blir betydligt tätare till Sverige.

I samma snabba takt som den ekonomiska tillväxten har
ökat i bl.a. Italien och Spanien har befolkningarna i dessa
länder ökat sitt resande. Det torde t.o.m. vara möjligt att
inleda chartertrafik till Sverige. Vi kan erbjuda just de nya
upplevelser, den omväxling och de kontraster som visat sig
vara en drivkraft inom turismen, och som motsvarar de krav
som sydeuropéer ställer på sitt resande.

Under förutsättning att demokratin segrar i Öst- och
Centraleuropa och i Sovjet, kan vi på sikt räkna med att
resandet därifrån också kommer att öka. Redan föregående
sommar var det många från öst som sökte sig till södra
Sverige. Man är intresserad av hur en demokrati fungerar
och kan ofta åtskilligt om vår kultur.

Än så länge är deras köpkraft låg. De närmaste åren
kommer sannolikt turistströmmen att vara betydligt större
till Östeuropa än från. Förra året var antalet inresande 10
miljoner mot knappt 2 miljoner som reste utomlands från
Östeuropa. Men om marknadsekonomin tillåts att komma
igång och välståndet ökar, så innebär Östeuropa och Sovjet
en enorm potential. Länderna ligger nära Sverige och har
mycket stora befolkningar.

Framtidsperspektiv

Sveriges rena och omväxlande natur, vår kultur och vårt
kulturarv är ovärderliga tillgångar, nu när intresset för ren
luft och ren miljö ständigt ökar.

Samtidigt blir valen mer individuella och skall vara bra
för hälsan både till kropp och själ. Man söker sig till skönhet
i olika former, och vill ha kvalitet på sina upplevelser.
Därför är man beredd att planera på längre sikt, och ställer
krav på service och funktion. Detta gäller särskilt vid
vistelse i ett högprisland som Sverige.

Allt talar för att vi, med en bättre och mer målmedveten
marknadsföring, kan locka betydligt fler att börja turista i
Sverige. Hittills har den stora ökningen av resandet gått oss
förbi. Det beror bl.a. på otillräckliga satsningar, eftersom
de flesta utländska turister som hittar hit är nöjda och
kommer tillbaka.

Turism och regional utveckling

Turismen är speciellt viktig för vissa regioner och
glesbygder i Sverige, särskilt där gamla basnäringar såsom
gruvverksamhet har minskat eller helt upphört. Numera
kan turismen till och med höra till huvudnäringen på en ort.

Turistnäringen är till största delen en
småföretagarverksamhet. Den är arbetskraftsintensiv
beroende på den höga graden av service. Genom att
turismen ger många möjligheter till kombination med andra
sysselsättningar, har den blivit ett viktigt komplement för
många människor som annars hotats av arbetslöshet. Som
exempel kan nämnas samernas aktiviteter inom
turismområdet vid sidan om rennäringen.

Enligt samstämmiga bedömningar kommer turismen att
fortsätta att öka och möjliggöra nya satsningar. Det är oftast
inte resurser som saknas utan goda idéer, och förmågan att i
det dagliga planeringsarbetet vara uppmärksam på
möjligheterna för den framtida turismen. Det är i första
hand ett ansvar för kommuner och landsting, som både
direkt och indirekt svarar för en stor del av den lokala
infrastruktur som turismen är så beroende av. Även inom
kulturområdet finns alltjämt mycket att ta tillvara, som kan
bidra till en positiv utveckling av turismen på både små och
stora orter.

Den koncentrerade förläggningen av semestertid och
sportlov har ofta framhållits som ett stort hinder för ett
bättre kapacitetsutnyttjande inom turistnäringen.
Framförallt är det bygder med en mindre andel affärsresor,
som skulle få glädje av en ändring. Även andra aspekter,
inte minst positiva effekter på samhällsekonomin, gör att
det är väsentligt om en ändring kommer till stånd.
Regeringen bör intensifiera sina ansträngningar att få med
sig arbetsmarknadens parter på en förändring.

Ansvaret för resurserna till turism och rekreation måste
till allra största delen ligga på det lokala och regionala
planet. Fler måste bli medvetna om att satsning på turism
och kultur också genererar indirekta positiva effekter för
företag och samhällsekonomi. Dessutom är en betydligt
bättre samordning mellan olika insatser absolut nödvändig
i framtiden.

Det fordras bättre samverkan om satsningar skall ge den
konkurrenskraft som behövs för att fler skall vilja turista i
Sverige. Här har såväl hembygdsföreningar och
studieförbund, som kommun, landsting och staten genom
bl.a. Turistrådet, Exportrådet och Svenska Institutet och
inte minst näringslivet ett stort ansvar.

Nöjda turister kommer inte bara tillbaka. Utländska
gäster är också mer benägna att köpa svenska varor i sitt
hemland. Därför måste näringslivet uppmuntras att i större
utsträckning delta med kapital i de regionala och lokala
turistprojekten.

De statliga insatserna, som är direkt inriktade på
turismsektorn, kanaliseras genom Sveriges Turistråd. Det
sker i första hand i form av kunskapsstöd samt hjälp med
samordning och marknadsföring.

I statsbudgeten finns andra anslag som indirekt har stor
betydelse för den fortsatta utvecklingen av regionerna och
Sverige som turistland. De avser t.ex. kommunikationer,
utbildning, forskning, kultur och naturvård.

Inlandsbanan

Regeringen har utan riksdagens hörande beslutat att
statens köp av persontrafik på inlandsbanan skall upphöra.
Det är ett mycket olyckligt beslut med tanke på de berörda
glesbygdskommunerna och för turistnäringen. Goda
kommunikationer är en av förutsättningarna för
utvecklingen av turismen i Sverige. Inlandsbanan ger
fantastiska möjligheter att färdas genom norra Sveriges
inland.

Kommunerna längs banan har uttryckt önskemål om att
ta över persontrafiken mot viss ersättning från staten. Det
är angeläget att det alternativet prövas. Kommunerna har
bildat en ekonomisk förening bl.a. för det syftet.
Folkpartiet liberalerna föreslår i en kommittémotion till
årets riksmöte att SJ skall driva trafiken på banan under
ytterligare ett år för att inlandskommunerna skall ges
möjlighet att ta över driften under 1992.

Kultur-turism

Många turister är intresserade av kulturella upplevelser.
Många väljer numera att dela upp sin semester och
använder delar av den eller annan kortare ledighet till att
''turista med kultur'' eller delta i kurser.

Kultur-turism har blivit värdefull i utvecklingen av
turistnäringen. Kulturinstitutioner och kulturarrangemang
kan dra till sig mycket folk. På så vis har kultur-turismen
också varit till stor glädje för det lokala kulturlivet, vid sidan
om ökade inkomstmöjligheter. Den stärker samtidigt den
regionala identiteten.

Det är festivaler med specifik inriktning, kulturella
sevärdheter eller unika miljöförutsättningar som har
utvecklats för att locka besökare till en bygd. I Sverige har vi
cirka 100 återkommande festivaler. De är spridda över hela
landet från Musik i Piteå älvdal över Vadstena-Akademiens
''nygamla'' operauppsättningar till Barockfestivalen i
Malmö. Visby ruinspel är exempel på hur man lyckats
kombinera teater, kulturella sevärdheter och turism.
Ungefär 30 festivaler lockar även internationella besökare.

Fornminnesplatser, slott, industri- och bruksmiljöer kan
utnyttjas för kultur-turism i Syd- och Mellansverige,
eftersom de bevarats genom att vi sluppit undan förödande
krig. I norra Sverige är det t.ex. midnattssol, forsar och
nationalparker som är det unika. Eketorps borg på Öland
är en välkänd kulturell sevärdhet, alltjämt under
utveckling, som blivit en stor turistattraktion.

Till kultur-turism kan också räknas ett besök vid
Sveriges främsta fågelsjö, Tåkern, som ligger i en mycket
gammal kulturbygd. Genom stora ideella insatser kan de
hundratusentals besökare som årligen kommer till bygden
också studera fågellivet. Dock saknas ett besökscentrum,
liknande det som med hjälp av statligt stöd uppförts vid
Hornborgasjön.

Folkpartiet liberalerna anser att mer pengar bör
användas till statliga miljövårdsinsatser, bl.a. som stöd till
ideella naturvårds- och miljöorganisationer. Regeringen
bör pröva om medel kan anvisas till projektering av ett
besökscentrum vid Tåkern inom ramen för
miljödepartementets budget.

Runt om i landet skulle man kunna göra mycket mer för
att utnyttja turistvärdet i befintliga anläggningar. Men det
måste i första hand vara lokala intressen och förutsättningar
som avgör hur detta skall ske. Den lokala samordningen
och samarbetet är A och O. Men naturligtvis kan t.ex.
Sveriges Turistråd vara behjälpligt med råd vid starten av
ett projekt.

Båtliv och fritidsfiske

Sveriges många insjöar, kuster och skärgårdar inbjuder
till båtliv och sportfiske. Mer än två miljoner svenskar
beräknas delta i dessa fritidsaktiviteter. Det är för många
alternativet till utlandsresor. Ju fler som väljer att turista på
detta sätt, desto lägre blir underskottet på turistvalutan.

Fiske och båtliv symboliserar frihet, naturupplevelser
och familjesamvaro. De hör tillsammans med camping till
hörnstenarna i den folkliga turismen och har en bred
spridning inom alla socialgrupper.

För glesbygds- och skärgårdsbefolkningen utgör båtliv
och fritidsfiske ett omistligt underlag för service och
sysselsättning. Även själva båtbranschen, med ungefär
6 000 direkt sysselsatta, är mycket viktig för glesbygden.

Fiskevård

Sverige är ett oerhört mångsidigt sportfiskeland. Unika
naturupplevelser erbjuds och fiskemetoderna varierar.
Allemansrätten och det fria fisket med handredskap längs
kusterna och i de fem största sjöarna möjliggör för de allra
flesta att kunna ägna sig åt denna friluftsaktivitet. Drygt 600
000 personer turistfiskar under ett år. Uppskattningsvis blir
det ca 5,3 miljoner turistfiskedagar.

Men fiskevatten måste vårdas. Det mesta görs av
frivilliga krafter genom sportfiskeklubbarna. Statens anslag
har, sedan början av 80-talet, legat på ca 5 milj.kr. för
fiskevård, bildande av fiskevårdsområden och särskilda
projekt. Denna summa har inte alls motsvarat behovet men
har betytt mycket som stimulans. I många fall har det varit
en förutsättning för kommunala bidrag.

Under våren 1991 kommer en proposition som bl.a. rör
det statliga stödet till fisket. Men i årets budgetproposition
slopas hela bidraget till bildande av fiskevårdsområden,
trots tidigare löften från regeringen och beslut i riksdagen
om att inlämnade ansökningar skulle behandlas. Detta
kommer att få mycket negativa återverkningar på
fiskevården och möjligheterna att fiska genom att lösa
fiskekort.Förslaget får därför inte genomföras. Regeringen
måste återkomma till riksdagen med förslag om hur det
tidigare utfärdade löftet skall kunna hållas.

Laxen i älvarna

En annan fiskefråga gäller laxen i Norrlandsälvarna.
Naturlaxen är utrotningshotad. Tillgången har minskat
kraftigt, speciellt i älvarna. Orsakerna är flera, bl.a.
ökningen av laxuttaget i Östersjön och älvregleringarna.
Endast en procent av laxen fångas i älvarna. Dessutom är
bara mellan 10 och 20 procent av Norrlandsälvarnas
kapacitet att producera lax utnyttjad.

Det finns motstående intressen mellan yrkes-, mynnings-
och älvdalsfiske. Men alla skulle vinna på om de naturliga
laxbestånden ökade och Norrlandsälvarna fick tillbaka en
större andel. Det är en riksangelägenhet, men har dessutom
stor betydelse från regional- och sysselsättningssynpunkt för
Norrlandslänens inland.

Riksdagen bör hos regeringen begära ett
handlingsprogram för att få laxen tillbaka i
Norrlandsälvarna.

Turism och rekreation även för handikappade och
kroniskt sjuka

För handikappade och kroniskt sjuka är fritiden ofta en
stor del av vardagen. Många har inget arbete och bristen på
meningsfull fritid är stor. Man längtar, precis som alla
andra, efter omväxling och nya miljöer.

De anläggningar som är attraktiva turistmål för många
människor, måste därför ges bättre förutsättningar att också
anpassas till människor med olika rörelsehinder.

Stora pengar investeras idag, både av den offentliga
sektorn och av näringslivet, på verksamheter för
människors fritid. Men det är långt ifrån självklart att dessa
görs handikappanpassade. Ofta saknas t.ex. en sittlift för
rörelsehindrade vid simbassänger. Det borde vara
obligatoriskt för allmänna bad och för hotell med pool.

Folkpartiet liberalerna har, i en särskild motion om
handikapp, föreslagit att statsbidraget till de
rekreationsanläggningar som drivs av
handikapporganisationer skall ökas med 2 milj.kr. utöver
regeringens förslag.

Vid ett bättre samarbete mellan den offentliga sektorn
och servicenäringarna skulle den stora och outnyttjade
kapacitet som finns när det gäller transporter och hotell-
och restaurangtjänster kunna erbjudas till människor med
handikapp, som inte klarar att campa, bo i husvagn eller
dylikt.

Informationen om prisvärda turistobjekt måste bli
tillgänglig i största möjliga utsträckning för alla
konsumentgrupper. Även kulturella arrangemang t.ex.
anpassas till synskadades möjligheter att ta del av utbudet.

Skattereformen och turistnäringen

Av naturliga skäl är turistnäringen oroad över effekterna
för branschens utveckling av införandet av den breddade
momsen. Näringen har hittills expanderat med ca 5 procent
realt per år och utvecklingen tyder nu på en klar
uppbromsning.

Folkpartiet liberalerna anser att det är viktigt att skapa
goda förutsättningar för utveckling inom turistnäringen
likaväl som inom andra delar av näringslivet. Detta skulle
också få positiva effekter på turistvalutabalansen, som
sedan lång tid tillbaka visar ett ökande underskott.

Vi vill betona att ett viktigt skäl bakom detta underskott
är den allmänna prisutvecklingen i Sverige. Det är kort sagt
dyrt att turista i Sverige, och med den inflation som den
socialdemokratiska politiken skapat under hela 80-talet har
det blivit allt dyrare, särskilt i förhållande till andra
turistländer. Denna utveckling måste nu brytas. I den
processen är skattereformen ett måste.

Turistnäringen är en arbetskraftsintensiv bransch.
Kostnaderna för arbetskraft spelar därför en förhållandevis
större roll inom denna näringsgren än inom många andra.

Det viktigaste inslaget i en turistfrämjande politik är
därför att minska den kraftiga löne- och prisökningstakten.
Vi bedömer detta som långsiktigt viktigare än engångsvisa
förändringar av momsen. Det torde inte råda någon tvekan
om att skattereformen, efter själva genomförandet,
kommer att medverka till en lägre inflation.

Det viktigaste inslaget i skattereformen är den stora
sänkningen av inkomstskatten. Många, inte minst
barnfamiljerna, får nu mera kvar av sin inkomst och kan
själva bestämma hur dessa pengar skall användas. Det är
sannolikt att man kommer att använda en del av pengarna
för att turista. Här finns stora möjligheter att utveckla den
inhemska turismen.

En stor del av turistnäringen består av småföretag.
Deras skattesituation förbättras i och med skattereformen.
Framför allt får de möjligheter att konkurrera på lika villkor
om investeringskapital i och med att den s.k. inlåsningen av
vinster i gamla vinstrika företag minskar.

Viktiga delar av skattereformen återstår emellertid. Den
s.k. särskilda redovisningsmetoden (SRM) var positiv för
de mindre företagen och det är angeläget att den utredning
som nu tillsatts arbetar skyndsamt. Målet för detta
utredningsarbete är att kunna erbjuda egenföretagare
möjlighet att arbeta på samma skattemässiga villkor som
aktiebolag, utan att behöva använda sig av någon form av
bolag. Även beskattningen av handelsbolag behandlas i
denna utredning.

En av de skattefrågor som är allra viktigast för
småföretagen har inte ingått i skattereformen. Det gäller
förmögenhetsskatten på arbetande kapital. I denna fråga
finns nu en promemoria från finansdepartementet som
innebär stora försämringar för småföretagen. Detta är
oacceptabelt. Folkpartiet liberalerna anser att skatten på
arbetande kapital måste avskaffas helt.

En sänkning av det totala skattetrycket är nödvändig.
För småföretagen är det särskilt viktigt att
arbetsgivaravgifterna kan sänkas, inte minst den s.k.
särskilda löneskatten. Vi anser t.ex. att genomförandet av
sjuklön måste ta hänsyn till de mindre företagens speciella
situation och lika självklart måste företagens ökade utgifter
för sjukfrånvaron fullt ut kompenseras med sänkta
arbetsgivaravgifter. De små företagen, som ofta har lägre
sjukfrånvaro, kommer att gynnas av sjuklönesystemet i och
med att de slipper ''subventionera'' andra företag med högre
sjukfrånvaro.

Turismutbildningen

För att kunna konkurrera med andra länder om
turisterna måste vi kunna sälja vår image och ge rätt service.
Vi måste ha en tydlig identitet där ''Made in Sweden''
innebär kvalitet både på produkter och tjänster.

Väsentligt är då att vår turismutbildning tillgodoser
efterfrågan, och att den svarar mot de kompetenskrav som
är helt nödvändiga för att vi skall kunna möta den ökande
konkurrensen.

Hela utbildningsområdet har diskuterats under åtskilliga
år, men alltjämt är utbildningsutbudet diffust och splittrat.
Tillgången på kurslitteratur är dålig på alla
utbildningsnivåer.

Turismhögskolorna

Vid högskolorna i Kalmar, Falun/Borlänge och
Östersund finns 2-åriga turismlinjer. Genom att man satsar
medel från anslaget för fristående kurser har dessa linjer
förlängts till tre år. I vår partimotion om högre utbildning
och forskning föreslår vi att högskolan skall tillföras 4 400
platser utöver regeringens förslag. Vi förutsätter att denna
ökade dimensionering även kan komma turismutbildningen
till del.

Med förändringar av anslags- och styrsystemet för
högskolan vilket vi också föreslår i samma partimotion
förändras förutsättningarna för dessa högskolor. Inom
ramen för tillgängliga resurser kommer högskolorna själva
att kunna prioritera sin verksamhet. Detta skulle innebära
större förutsättningar än i dag att anpassa
turismutbildningarna till marknadens behov.

Gymnasieskolan

Turismen bör få ett särskilt utrymme i den nya
yrkesinriktade gymnasieskolan t.ex. inom ramen för
handelslinjen. Även inom ramen för den kommunala
vuxenutbildningen måste det finnas kurser som kan
tillgodose turistnäringens krav.

Vi avser att återkomma med förslag när propositionen
om gymnasieskolan kommer under våren 1991.

Arbetsmarknadsutbildningens roll

Regeringen föreslår en väsentlig ökning av
arbetsmarknadsutbildningen under det kommande året. Vi
delar uppfattningen att det bästa sättet att öka rörligheten
på arbetsmarknaden är utbildningsinsatser.

Som vi konstaterat kommer turismen i framtiden att
spela en allt större roll för sysselsättningen, inte minst i
glesbygden. För att bättre kunna möta de krav som en ökad
turism ställer är det därför naturligt att även inom ramen för
arbetsmarknadsutbildningen göra insatser för
turistnäringen. Dessa utbildningar borde också kunna riktas
mot småföretagare. Detta bör ges regeringen till känna.

Guideutbildning

Att förklara och förmedla upplevelser, att levandegöra
företeelser och att utöva värdskap för besökande kräver
kunskaper i specifika ämnesområden, pedagogisk förmåga
och en vilja att ge bra service. Detta gäller oavsett om det
handlar om att guida runt i staden, på museet, i industrin, i
naturen eller någon annanstans. För många, inte minst
kvinnor, är guidningen en viktig bisyssla. Det kommer den
att vara även i fortsättningen. Men dessa guider är också
mycket väsentliga som ambassadörer för Sverige.

Guideyrket behöver professionaliseras i högre grad än
nu och för detta behövs bra utbildning på olika nivåer.
Utbildningen är splittrad och inte alltid så omsorgsfullt
planerad som den borde varit. Det skulle t.ex. behövas mer
högskoleutbildning i guidningens metodik och pedagogik.

Riksdagen bör uppdra åt regeringen att inventera och
samordna utbildning som riktar sig till guider.

Sveriges Turistråd och RRV:s rapport samt riksdagens
revisorers förslag angående Turistrådets sociala mål

Sveriges Turistråd bedriver den turistfrämjande
verksamheten för statens räkning. Det är en stiftelse där
också landstingsförbundet och kommunförbundet ingår.
Turistrådet har två beslutande organ, en styrelse och en
permanent delegation. Den senare är dels självständig
myndighet, dels beredande instans till rådets styrelse.

Riksrevisionsverket, RRV, har för drygt ett år sedan
avlämnat en rapport om hur Turistrådet kan hantera de
uppgifter man tilldelats.

RRV:s slutsats är:Verksamheten är alltför bred och
för splittrad. Verksamheten bör inriktas på exportstödjande
och stöd till utveckling av turismen inom landet.Det finns
inga fördelar med det delade huvudmannaskapet.
Delegationen bör avskaffas och uppgifterna flyttas över till
Turistrådet.Turistrådet bör arbeta utifrån nationell nivå
och kan inte samtidigt skapa regional balans och
sysselsättning.Turistrådet bör inte självständigt besluta
om turistinformationens omfattning utomlands.
Statsmakterna bör ta ställning till servicenivån och
eventuell samordning med annan statligt finansierad
information, t.ex. från Svenska Institutet och
Exportrådet.Marknadskontoren utomlands bör bli mer
fristående som resultatenheter.

Även riksdagens revisorer har nyligen i förslag till
riksdagen (1990/91:13) lämnat en rapport om Turistrådet.
Denna granskning har inriktat sig på de sociala målen,
eftersom RRV endast i ringa grad berört dessa.

Revisorerna kommer fram till delvis andra slutsatser än
RRV:att Turistrådet skall bli en central myndighet för
turism och rekreation,att den nya myndigheten, förutom
huvuduppgiften att planera, samordna och genomföra
åtgärder för att främja turism och rekreation i Sverige,
också ges mera precisa arbetsuppgifter bl.a. beträffande de
sociala aspekterna på turism och rekreation,att
delegationens myndighetsuppgifter förs över till den nya
myndigheten.

Industriministern har i budgetpropositionen meddelat
att en särskild utredare är tillsatt för att granska målen och
finansieringen av Turistrådets fortsatta verksamhet.
Folkpartiet liberalerna anser att detta är väl motiverat och
att det är angeläget att regeringen snarast återkommer med
förslag rörande Turistrådets organisation och verksamhet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om målet för turismpolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om semestertidens och sportlovens
koncentrerade förläggning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om information till handikappade,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsmarknadsutbildning och
turism,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning av guider,2]

4. att riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med förslag
rörande Sveriges Turistråds framtida organisation och verksamhet,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till
åtgärdsprogram för Norrlandslaxen,3]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om besökscentrum vid sjön
Tåkern.3]

nStockholm den 25 januari 1991

Lola Björkquist (fp)

Lars Ernestam (fp)

Margareta Fogelberg (fp)

Christer Eirefelt (fp)

Jan-Erik Wikström (fp)

1 1990/91:A256
2 1990/91:Ub692
3 1990/91:Jo440