Trygghet i boendet

Motion 2005/06:Bo271 av Ronny Olander m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ett eller flera trygghetsmått skall ingå under standardmåtten för bostaden i SCB:s bostadsundersökningar.

Motivering

När man i bostadsforskningen mäter bostadsstandard tittar man på trångboddhet, boende i villa och modern bostad. Måtten trångboddhet och boende i villa är relevanta mått som fortfarande visar på stora skillnader i boendet beroende av klass, kön och etnicitet. Dessa mått är relevanta att jobba med för att höja boendestandarden och minska skillnaderna mellan olika grupper.

Det tredje måttet om en bostad är modern eller inte har däremot spelat ut sin roll. Alla bor i dag modernt med de mått som används såsom rinnande vatten, vattentoalett och varmvatten. Om detta mått ska finnas kvar skulle mätmetoderna behöva förändras till att mäta sådant som bredband och tvättmaskin i bostaden. Men frågan är om det skulle vara intressanta mått.

Ett mycket viktigare mått än att mäta om en bostad är modern eller inte är att mäta den trygghet som de boende upplever i sin bostad eller sitt bostadsområde. I dag är det hög standard om man upplever trygghet i och runt sin bostad.

Trygghetsfrågan visar som de traditionella standardmåtten kraftiga skillnader mellan klass, kön och etnicitet.

Att tryggheten är en standardfråga blir tydligt när man jämför olika bostadsområden, både när man frågar hur de boende upplever sitt bostadsområde och kanske allra tydligast vad man betalar för att köpa sin bostad. Likadana hus och lägenheter med samma mätbara standard betingar helt olika pris.

Ett trygghetsmått kan delas upp i två grenar. Den ena delen handlar om trygghet när det gäller brott, överfall och hur väl man känner området. Den andra delen av trygghetsmåttet är kvaliteten på den kommunala servicen. I ett tryggt/stabilt område anser många att man kan lita på att dagis och skola är bättre. Det man bör mäta när det gäller boendestandard är i första hand den upplevda tryggheten i området när det gäller rädsla, brott, våld och skadegörelse.

Tryggheten är det viktigaste för att man ska trivas i ett bostadsområde anser hyresgästerna i en undersökning av hyresgästernas tidning Vår Bostad. Där svarar 85 % av de boende att ”tryggt och säkert” är viktigast för trivseln.

I en undersökning från Svenska Byggnadsarbetarförbundet redovisas den skillnad i otrygghet som människor upplever i sina bostadsområden.

• Skillnad kvinnor och män. 27 % av kvinnorna är rädda när de vistas ute i bostadsområdet när det är mörkt jämfört med 6 % av männen.

• Utbildningsnivå. Bland dem med grundskoleutbildning är 22 % ofta/ibland rädda för att gå ut i bostadsområdet när det är mörkt, jämfört med 13 % av dem som har universitets-/högskoleutbildning.

• Boendeform. Bland dem som bor i villa/radhus är 13 % rädda för att gå ut när det är mörkt jämfört med 19 % av de boende i hyresrätt.

Den största bristen på trygghet är ofta förknippad med bostadsområden från ”miljonprogrammet”. Regeringen har vid ett flertal tillfällen pekat på att det finns behov av en upprustning av dessa områden, och en del har också gjorts. Vi vill i denna motion lyfta fram trygghetsfrågorna som vi vill ska stå i fokus vid upprustningen av dessa områden. Att mäta tryggheten gör att man på ett mycket mer effektivt sätt kan arbeta för att utjämna och minska skillnaderna. Bland annat bör ett eller flera trygghetsmått ingå i standardmåtten för bostaden i SCB:s bostadsundersökningar.

Stockholm den 23 september 2005
Ronny Olander (s)
Claes-Göran Brandin (s)	Reynoldh Furustrand (s)
Anders Karlsson (s)	Lennart Nilsson (s)
Ola Rask (s)	Berndt Sköldestig (s)
Hans Stenberg (s)