Tingsrätterna i Västerbotten

Motion 2004/05:Ju345 av Carin Lundberg och Britta Rådström (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tingsrätterna i Västerbotten.

Motivering

Riksdagen har beslutat att reformeringen av tingsrättsorganisationen ska fortsätta stegvis region för region. Förändringarna bör dock inte, enligt riksdagens uppfattning, omfatta alltför begränsade områden, då det kan leda till att en tingsrätt kort efter sammanslagningen blir föremål för en ny organisationsförändring. Riksdagen ansåg även att regeringen också i fortsättningen ska vara den som beslutar om indelning i domsagor.

I Västerbotten är Lycksele och Skellefteå två mindre tingsrätter, båda med speciella geografiska förhållanden. Skellefteå tingsrätt har ett 30-tal anställda, därav fyra domare. Förhållandena för tingsrätten i Lycksele är mycket lika, om än med mindre tal.

Om Skellefteå tingsrätt läggs ned och verksamheten flyttas till Umeå, är detta mycket olyckligt ur medborgarperspektiv. Ska man använda sig av allmänna kommunikationer från till exempel Malå, cirka 27 mil från Umeå, behöver man anslå tre dagar för att tala för sin sak. I en sammanslagning måste man således ta hänsyn till de geografiska förhållanden och befolkningsstrukturen. Detta tycker vi särskilt gäller för Västerbotten.

Ett av de tyngsta argumenten för omorganisation av tingsrätter är ekonomin. Under en månad med 20 arbetsdagar under hösten 2003 hölls förhandlingar i Skellefteå under 19, många dagar med flera förhandlingar samtidigt. Hade inte tingsrätten funnits i Skellefteå skulle 40 domare och 30 protokollförare behövt resa till Umeå. För ett år skulle kostnaden enbart för restiden bli ungefär 1 miljon kronor. Under samma period var 215 personer inblandade: parter, åtalade, advokater med flera. Endast advokaternas spilltid för resor skulle kosta närmare 60 000 kr för en månad. Till detta kommer alla andra extrakostnader.

Domsagan omfattar Skellefteå kommun med ca 72 000 invånare, med Malå och Norsjö omkring 80 000 på en yta större än Skåne. Domsagans storlek och mängder mål torde innebära att kostnadsbesparingen med endast ett tingsställe i Skellefteå skulle bli mycket begränsad, om inte till och med dyrare.

Största andelen mål i Skellefteå - och i resten av länet med - handlar om vardagsjuridik och avgörs bäst nära de direkt berörda. För tillgängligheten, ur medborgarperspektivet bör alltså tingsrätterna i Lycksele och Skellefteå finnas kvar också i framtiden.

Ytterligare omständighet som talar för tingsrätten i Skellefteåär inskrivningsväsendet (IM), som sedan gammalt varit knutet till domstolarna. Ärendena vid IM gäller ägande och belåning av fast egendom, frågor av stor vikt för den enskilde och för omsättningen på kreditmarknaden. Verksamheten vid IM i Skellefteå, som startades i maj 2001, omfattar Norrbottens och Västerbottens län. År 2003 uppgick ärendemängden vid IM till 54 565. Administrationen är gemensam för tingsrätt och inskrivningsmyndighet, vilket är ekonomiskt rationellt och flexibelt.

Mot bakgrund av det ovan anförda anser vi att när det gäller reformeringen av tingsrättsorganisationen i Västerbotten måste hänsyn tas till de geografiska förhållandena och befolkningsstrukturen.

Stockholm den 28 september 2004
Carin Lundberg (s)	Britta Rådström (s)