Södra Afrika 1988/89

Motion 1988/89:U231 av Ulla-Britt Åbark och Margareta Winberg (båda s) Mot

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:U231

av Ulla-Britt Åbark och Margareta Winberg (båda s) Mot

Södra Afrika 1988/89

U231—238

Länderna i södra Afrika (Angola, Botswana, Lesotho, Malawi, Mozambique,
Swaziland, Tanzania, Zambia och Zimbabwe) inledde i början på
1980-talet ett ekonomiskt samarbete SADCC (Southern African Development
Coordination Conference). Detta samarbete har som mål att minska
det ekonomiska beroendet till Sydafrika och öka det det regionala samarbetet.
Dessa mål är en förutsättning för att länderna i regionen skall kunna
utvecklas och bygga upp sina ekonomier.

Sverige ger redan i dag ett omfattande bistånd till södra Afrika. Det är
viktigt att detta bistånd fortsätter och ytterligare utökas. Särskilt viktigt är
stödet till Mozambique och Angola som drabbats mycket hårt av Sydafrikas
destabiliseringspolitik.

Det svenska (och nordiska) resursflödet till regionen har givit möjligheter
till förstärkning under 1980-talets senare hälft genom tillkomsten av det
nordiska initiativet och strävan att stärka det ekonomiska samarbetet också
på kommersiell grund.

Trots dessa strävanden har inte Sverige i någon avgörande omfattning
hittills lyckats hjälpa frontstaterna till att bryta Sydafrikas dominans i
regionen vare sig det gäller handel, transport eller exportvägar.

Södra Afrika är beroende av Sydafrika som centrum för transporter och
kommunikationer, som exportör av industrivaror och som användare av
billig arbetskraft. Detta beroende gör länderna i södra Afrika mycket sårbara
och känsliga för påtryckningar från Sydafrika. Sydafrika har också utnyttjat
sin ekonomiska dominans och militära överlägsenhet till att bedriva en
destabiliseringspolitik vars omfattning är väl känd och dokumenterad.

Sverige kan ytterligare bidra till att minska Sydafrikas dominans i regionen
och till att öka frontstaternas oberoende. Sverige bör därför öka ansträngningarna
att omsätta de riktlinjer som lagts fast i det s.k. nordiska initiativet
till praktisk och konkret handling. På olika sätt bör ett ökat ekonomiskt
samarbete och ökad handel mellan regionerna snarast realiseras.

För att frontstaterna skall våga gå in i ett sådant samarbete krävs dock att
de nordiska länderna upprättar någon form av importgaranti, som medger ett
lånsiktigt handelsutbyte till fastställda priser och villkor, exempelvis import
av citrusfrukter från Mozambique. Detta eftersom man kan förvänta sig
någon form av motåtgärd från Sydafrika som kan försvåra normal marknadsföring.

Förutom ökad handel bör också genomförandet av olika nordiska

1 Riksdagen 1988/89.3 sami. Nr U231-238

investeringar till regionen uppmuntras med utrymme för ett ansvar och Mot. 1988/89
risktagande som normala biståndsinsatser inte medger. U231

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige i det nordiska samarbetet bör ta upp
frågan om möjligheterna att öka importsamarbetet mellan de nordiska
länderna och SADCC,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att Sverige arbetar för att de nordiska
länderna upprättar en importgaranti så att de nordiska länderna
garanterar import under en längre tidsperiod från dessa länder och till
fastställda priser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige bör vidta lämpliga åtgärder för att öka
resursflödet till regionen inom ramen för det nordiska initiativet och
påskyndar genomförandet av produktiva investeringar.

Stockholm den 25 januari 1989

Ulla-Britt Åbark (s) Margareta Winberg (s)

2