Skärpt konkurrenslagstiftning m.m.

Motion 1991/92:N286 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd)

Det finns många exempel på att konkurrensen fungerar
otillfredsställande i många branscher vilket leder till
onödigt höga priser för konsumenterna. Som medel att
förbättra medborgarnas ekonomiska situation är ökad
konkurrens en metod som förtjänar mer uppmärksamhet av
politiska beslutsfattare. Hade vi haft verklig konkurrens
exempelvis i livsmedelbranschen hade matpriserna varit
cirka 20 procent lägre.

SPK konstaterar att konsumenter får betala nästan
samma pris på Levi's jeans oavsett i vilken butik jeansen
köps. SPK har genom prismätningar fått fram att ca 90 %
av de auktoriserade återförsäljarna av Levi's jeans
följer prisrekommendationerna från leveratören Levi
Strauss. Dessa jeans kostar dubbelt så mycket i Sverige som
i USA trots i stort sett likvärdiga marknadsförutsättningar.
Tillverkninspriset är cirka 70 kronor och konsumentpriset i
Sverige är ca 600 kronor. I USA är priset cirka 250--300
kronor. Enda skillnaden är 15--20 %
differens i mervärdesskatt.

Ett annat exempel på konkurrensbegränsningar finns på
den svenska bilmarknaden. De svenska personbilspriserna
ligger ca 5--10 %
högre än inom EG pga av konkurrensbegränsningar.
Detta innebär att svenska konsumenter betalar 3 miljarder
(!) kronor för mycket per år.

I skivbranschen ligger CD-priserna cirka 30 %
över priserna i EG och USA därför att leverantörerna
styr sina återförsäljare.

Klockor, kosmetika, märkesskor (Reebok, Adidas,
m.fl.) kan kosta 100 %
mer i Sverige beroende på att leverantörerna styr sina
återförsäljare med riktpriser. Den som avviker från
riktpriserna kan drabbas av leveransvägran eller andra
påtryckningsmedel.

Bensinmarknaden visar också tecken på prissamverkan.
Ett exempel är när någon ny sticker upp -- då inleder de
redan etablerade bensinbolagen intensiva
konkurrenshämmande priskrig i just de områden där
uppstickaren kan bli farlig. Syftet är uppenbart.
Uppstickaren skall slås ut. Prissänkningen är alltså inte till
för konsumentens bästa. Liknande fall förekommer i
livsmedelsbranschen, bl a i Trollhättan där ett nyöppnat
lågprisföretag utsattes för tillfälliga prisdumpningar från ett
100-tal ICA-butiker.

När handeln nu insett att PBL kommer att ändras och
det blir möjligt med fri etablering har man kommit på ett
nytt sätt att styra marknaden. Fabrikanterna har av de stora
grossistföretagen tvingats att höja kvantitetskraven för att
få högsta rabatt. Detta innebär att lågprisföretagen som
velat frigöra sig från de stora grossisterna och vill köpa
direkt från fabrikanter och leverantörer i praktiken inte kan
göra det, eftersom de prismässigt förmånliga kvantiteterna
har höjts med upp till 10 gånger, t ex från 100 kollin till 1 000
kollin. Detta har i sin tur lett till att lågprisföretagen tvingas
direktfakturera genom något av grossistblocken. På så sätt
styr man totalt marknaden och nya grossister kan inte
etablera sig. Grossistmakten består.

Generalagenterna i radio- och TV-branschen styr också
priserna hos sina återförsäljare hårt.

Ett annat välkänt exempel är Hedbergs Guld i
Dalsjöfors som sålde till mycket låga priser. Hedbergs
drabbades då av leveransstörningar och trots NOs
föreläggande fortsatte leverantörerna med störningar i form
av delleveranser, felaktiga priser osv.

Hedbergs kommer inte heller att kunna erbjuda sina
kunder klockor av märket Omega därför att importören
vägrar leverans. Marknadsdomstolen, där frågan har
prövats, har märkligt nog inte funnit skäl att tvinga
importören att leverera. Domstolen är emellertid övertygad
om att Hedbergs skulle kunna pressa priset även på detta
märke. Men eftersom det rör sig om en lyxvara som få
efterfrågar har en sådan priskonkurrens mindre vikt från
allmän synpunkt.

Sanktionerna vid lagöverträdelser måste bli effektivare.
Bötesstorleken måste höjas kraftigt för att få avsedd effekt.
Idag struntar många i lagen därför att de tjänar mera på att
betala de böter de åläggs och fortsätta att bryta mot lagen.

Byggsektorn omsätter cirka 200 miljarder årligen. Med
konkurrensriktiga upphandlingar och verklig konkurrens
på byggmaterialsidan, skulle bostadskonsumenter göra
besparingar på 10--15 %
lågt räknat. Detta innebär besparingar på 20--30
miljarder.

Det är viktigt att konkurrensreglerna blir ett kraftfullt
verktyg för den nya konkurrensmyndighet som kommer att
efterträda SPK och NO. Vi kan inte acceptera orimliga
konkurrensmetoder av det slag som vi lämnat exempel på.
Konkurrensreglerna måste därför skärpas.

Mot bakgrund av det anförda föreslår vi
sammanfattningsvis följande:Förbud mot orimlig
leverensvägran.Förbud mot orimlig sänkning av priset i
uppenbart syfte att tillfoga konkurrenter med svagare
ekonomi skada (prisdumpning).Förbud mot att ställa
orimliga kvantitetskrav i syfte att styra marknaden.
Förbud mot prisstyrning från fabrikanter, generalagenter,
importörer, grossister o dyl.Förbud mot att importör
stoppar likartade märkesvaror (parallellimport).
Långtgående förbud mot kartellbildningar, oligopol,
monopol o dyl.Möjlighet att bryta upp redan bildade
karteller, oligopol o dyl.Snabbt och effektivt ingripande
vid brott mot konkurrenslagstiftningen.Effektiva och
brottsavhållande sanktioner i konkurrenslagstiftningen.
Höga företagsböter för brott mot konkurrenslagstiftningen
vilka bestäms i förhållande till företagets omsättning.

För konsumenterna skulle en skärpt
konkurrenslagstiftning med en skärpt övervakning kunna
innebära en besparing på mellan 30 och 50 miljarder kronor.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utformningen av den nya
konkurrenslagstifningen och med den fria konkurrensen
som ledstjärna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om befogenheterna för den nya
konkurrensmyndigheten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbud mot orimlig
leveransvägran,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om orimlig sänkning av priset i
uppenbart syfte att tillfoga konkurrenter med svagare
ekonomi skada (prisdumpning),

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbud mot att ställa orimliga
kvantitetskrav i syfte att styra marknaden,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbud mot prisstyrning från
fabrikanter, generalagenter, importörer, grossister o.dyl.,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbud mot att importör direkt
eller indirekt stoppar eller försöker stoppa importen av
likartade märkesvaror (parallellimport),1

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett långtgående förbud mot
monopol, kartellbildningar, oligopol o.dyl.,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheten att att bryta upp
karteller, oligopol o.dyl.,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ingripande vid brott mot
konkurrenslagstiftningen måste ske snabbt och i övrigt bli
betydligt effektivare,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om effektiva och brottsavhållande
sanktioner i konkurrenslagstiftningen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om höga företagsböter för brott mot
konkurrenslagstiftningen vilka bestäms i förhållande till
företagets omsättning.

Stockholm den 24 januari 1992

Ian Wachtmeister (nyd)

Bert Karlsson (nyd)

Bengt Dalström (nyd)

1 Yrkande 7 hänvisat till LU