Skadestånd vid försvunna akter/journaler

Motion 2001/02:L280 av Siw Persson (-)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skadestånd vid försvunna akter och journaler.

Motivering

Det är alldeles för ofta förekommande att akter/journaler försvinner för medborgare, som begär ut dessa för att kunna bevaka sina rättigheter i en tvist med statliga och kommunala myndighetsutövare. Jag har flera gånger fått misstanken, att dessa akter/journaler försvinner därför att ansvarig tjänsteman därmed får ännu bättre möjligheter, än hon/han redan har, att förhala ett ärende och även förstöra viktiga och till och med avgörande bevis.

Jag vill ge några exempel på hur det kan gå till när medborgare maktlöst måste åse hur deras bevismaterial försvinner.

Rättshjälpsmyndigheten har fattat ett beslut om rättshjälp i ett ärende. Efter inledande förberedelser i domstolen försvann plötsligt den akt som innehöll beslutet om rättshjälp. Berörd person tillsammans med advokat påpekade förgäves att det fanns rättshjälpsbeslut och hänvisade till Rättshjälpsmyndigheten och Domstolsverket. Domaren avslog på grund av den saknade/försvunna akten begäran om rättshjälp. Ärendet överklagades till hovrätten. Hela detta ärende försenades ca 1,5 år på grund av att hovrätten måste inhämta yttrande från Domstolsverket och Rättshjälpsmyndigheten. Beslut från hovrätten med inhämtade yttranden blev naturligtvis att avslaget upphävdes och det tidigare beslutet återinfördes. Berörd domare har inte avkrävts någon förklaring.

En psykiskt handikappad man som under flera perioder varit tvångsomhändertagen på ett numera nedlagt sjukhus begär ut sina journaler från dessa perioder. Journalerna är livsviktiga, då mannen har fått sådana skador att operationer behöver göras med det snaraste och ansvariga läkare måste ha tillgång till hans data för att kunna/våga söva och operera honom.

Efter lång tid, många förfrågningar och påstötningar har till slut ett beslut kommit från berörd kommun/landsting, att den psykiskt handikappade mannens journaler från just dessa perioder försvunnit. Man försvarar försvinnandet av journalerna med att sjukhuset lagts ner och slår fast att ingen kan lastas för att de för mannen livsavgörande journalerna försvunnit. Detta slår även Socialstyrelsen fast efter anmälan till denna myndighet.

De förberedda och ej ännu genomförda operationerna ska göras i EU-landet Spanien. Konsekvenserna av dessa försvunna journaler har blivit att den svårt sjuke psykiskt handikappade mannen av läkare förbjudits att åka tillbaka till Sverige innan operationerna kunnat genomföras och han har därför tvingats vara kvar i Spanien i nu över ett år. Den svenska försäkringskassan och den svenska socialförvaltningen, som vägrar ta hänsyn till flera spanska läkarintyg, har utfärsäkrat mannen och dragit in alla stöd. På grund av de försvunna journalerna och konsekvenserna av detta har de svenska myndihgeterna tagit ifrån honom hans handikappersättning och alla sociala förmåner.

Mitt förslag är att vid konstaterande att en medborgares akt/journal försvunnit ska det omedelbart utbetalas ett skadestånd på 500.000 kronor. Ansvarig tjänsteman ska omedelbart tas ut tjänst och vara detta tills en utredning genomförts. Visar det sig att ett brott begåtts ska ansvariga ställas till svars för detta på ett klart och tydligt sätt. Har tjänstemannen inte begått ett brott ska hon/han frias. Har det begåtts ett brott ska ansvar utkrävas på en skala från böter till fängelse. Ytterligare skadestånd ska också utbetalas till den drabbade.

När det gäller utkrävande av ansvar av tjänsteman vill jag understryka, att det här måste bli en ändring på hur man dömer s.k. tjänstefel. Det är mycket kränkande för den drabbade medborgaren att det så ofta slås fast i statens kontrollorgan att man konstaterat att felaktigheter/brott begåtts men samtidigt slår fast att det inte var så allvarligt och att man därför inte kommer att vidta några åtgärder. Det står inte vad man jämfört med och hur man kommit fram till detta beslut. Tänk om vi hade en lagstiftning som ger domstolen möjlighet att slå fast att misshandel, om man jämför med mord, inte är så allvarligt och att man därför inte behöver göra något åt det.

Detta sätt att kräva ansvar för tjänsteman är ett allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna, då alla svenska medborgare därmed inte har likhet inför lagen. Det får inte spela någon roll om du är privat person eller tjänsteman, alla ska dömas lika.

Stockholm den 4 oktober 2001

Siw Persson (-)