Sambolagstiftningen

Motion 1993/94:L406 av Bengt Harding Olson (fp)

Familjen som samlevnadsform inom ramen för
äktenskap har gamla anor. Genom åren har dock synen på
familjebildning förändrats. En ny samlevnadsform har vuxit
fram genom att alltfler människor valt att leva tillsammans
utan äktenskap.

Familjen är inte längre ett entydigt begrepp.
Familjebildning kan ske genom äktenskap eller samboende
men också uppkomma genom socialt föräldraskap i form av
exempelvis styvföräldraskap. Den sexuella relationen kan
vara av hetero- eller homosexuell karaktär. I en familj kan
ingå barn men så behöver inte vara fallet. Dessutom
definieras familjebegreppet olika från den ena lagen till den
andra och skillnaden kan vara stor mellan civilrättslig,
socialrättslig och skatterättslig lagstiftning.

Familjerättslig neutralitet

Vidare antog riksdagen 1973 den s.k.
neutralitetsideologin som innebar att samhället skulle vara
neutralt i förhållande till de olika samlevnadsformerna.

Den familjerättsliga regleringen har delvis anpassats till
de nya samlevnadsformerna. Särskild lagstiftning infördes
1988 för både heterosexuella och homosexuella par.

Den nu beskrivna splittrade familjerättsliga bilden torde
strida mot den av riksdagen fastlagda neutralitetsprincipen.
Därför borde det nu vara aktuellt att göra en samlad
översyn av lagstiftningen. Samtidigt bör prövas om
grundprincipen bör kompletteras med en undantagsregel av
innehåll att olika behandling godtages om särskilda skäl
föreligger.

Omodern sambolagstiftning

I svensk rätt finns särskild lagstiftning för samboende
och då för såväl heterosexuella som homosexuella par. Det
är visserligen två skilda lagar men innehållet är i princip
likalydande.

Denna lagstiftning ger parterna visst skydd under
förutsättning att parterna varaktigt sammanbor under
äktenskapsliknande former. Framförallt handlar det då vid
separation om rätten till den gemensamma bostaden och
bohaget samt vid dödsfall även rätten till visst garantibelopp
ur kvarlåtenskapen. Men lagstiftningen är också förknippad
med flera problem. Detta hänför sig till dels att allmänheten
och även de berörda paren är okunniga om lagarnas
innebörd, dels att lagarna har alltför begränsat
tillämpningsområde.

Ett gemensamt problem är svårigheten att juridiskt
fastställa startpunkten (och ibland även slutpunkten) för
samboförhållandet. Detta kräver vid tvist ibland olustig
bevisföring om bl.a. det sexuella samlivet. En sådan
bevisning misslyckas lätt och kan då i sin tur innebära risk
för rättsförluster för den svagare parten.

Lösningen på detta problem är att i de båda
sambolagarna införa en tilläggsregel varigenom skulle ges
en rätt till registrering av partnerskapet. Regeln skulle
uppenbarligen förbättra rättssäkerheten i dessa fall. Detta
skulle samtidigt och likvärdigt tillgodose både de
heterosexuella och de homosexuella partnerskapen.

Problematiken med lagstiftningens otillräckliga skydd
bör avhjälpas med nya regler. Till en början är det angeläget
att stärka barnets rätt i samboendeförhållanden så att
barnet får samma rättigheter som om föräldrarna vore
förenade i ett äktenskap. Samtidigt bör lagen förbättras
även för föräldrarna så att man omedelbart jämställer
samboendets rättsverkningar med äktenskapet på den
privatekonomiska sidan, exempelvis gemensam
egendomsordning, rättshandlingar mellan parterna,
inbördes underhållsskyldighet och ömsesidig arvsrätt.
Härtill kan fogas likställighet på socialförsäkringssidan och
skatteområdet. För samboförhållanden utan barn kan
tänkas en modell som bygger på tanken att ju längre tid
samboendet har varat desto större blir det rättsliga skyddet
för parterna.

Homosexuella partnerskap

Homosexualitet har successivt blivit alltmer accepterad
som en samhällsföreteelse. Det rättsliga genombrottet kom
1988 genom den homosexuella sambolagen. Nu vill den s.k.
partnerskapsutredningen gå vidare. Deras lagförslag, som
närmast kan liknas vid en partnerskapsbalk -- i stort sett
identisk med äktenskapsbalken -- innebär att homosexuella
sambor får rätt att registrera sitt partnerskap. Samtidigt får
dessa homosexuella par i princip samma rättigheter som ett
gift par med undantag för främst adoptionsrätten. Men här
möter stort motstånd från flera håll.

I denna situation finns alternativa lösningar. En modell
är att -- i likhet med heterosexuella sambor -- låta det
rättsliga skyddet öka i takt med den tid som samboendet
varat. En annan modell är att förändra lagstiftningen
gradvis i skilda steg. Ett första steg kan alltså vara att införa
rätten till registrering av partnerskapet i gällande sambolag.
För övrigt kan detta steg tagas redan nu och utan att avvakta
regeringens slutliga ställningstagande till
partnerskapsutredningens förslag. I nästa steg kan man
jämställa rättsverkningarna på den privatekonomiska sida,
exempelvis gemensam egendomsordning, rättshandlingar
mellan parterna, inbördes underhållsskyldighet och
ömsesidig arvsrätt. Härtill kan fogas likställighet på
socialförsäkringssidan och skatteområdet. I ett kommande
steg kan det -- i de fall då endera eller båda parter medför
barn in i partnerskapet -- aktualiseras att precisera den
andra partnerns ''föräldraskyldigheter''. I slutsteget kan en
ekonomisk och rättslig likställighet -- med några
ofrånkomliga undantag -- uppfattas som logisk av den breda
allmänheten.

För övrigt bör tilläggas att den fortsatta rättsliga
utvecklingen bör vara i rimlig harmoni med det allmänna
rättsmedvetandet. Detta leder till att man här bör tillämpa
de successiva förbättringarnas metod.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om neutralitetsprincipens
genomförande i lagstiftningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om modernisering av den
heterosexuella sambolagstiftningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om modernisering av den
homosexuella sambolagstiftningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av en
registreringsregel för partnerskap i sambolagstiftningen.

Stockholm den 19 januari 1994

Bengt Harding Olson (fp)