Romer i asylprocessen

Motion 2004/05:Sf322 av Kalle Larsson m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rätten till individuell bedömning i asylärenden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad kunskap om situationen för romer.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kosovoromers skyddsbehov enbart prövas mot Kosovo.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om initiativ i EU angående romers mänskliga rättigheter.1

1 Yrkande 4 hänvisat till UU.

Inledning

Antalet romer som söker asyl i Sverige är och har under relativt lång tid varit stort. De romer som söker asyl i Sverige kommer främst från länderna på Balkan och från de östeuropeiska staterna. Det rör sig ofta om människor som är i starkt behov av skydd. Den mest akuta situationen gäller romer från före detta Jugoslavien, i synnerhet Kosovo. Trots detta har romer haft stora svårigheter med att bli beviljade asyl i Sverige och övriga länder inom EU. Migrationsverket och Utlänningsnämnden anser oftast att ett s.k. inre flyktalternativ är möjligt, eftersom de asylsökande under flykten passerat olika platser i Serbien-Montenegro som man anser att de kan sändas tillbaka till. I några fall har de till slut fått uppehållstillstånd av humanitära skäl och då ofta på grund av att barnen varit svårt traumatiserade.

Romers asylansökningar som uppenbart ogrundade

Asylansökningar från personer med någon form av romani som modersmål betraktas allt oftare som "uppenbart ogrundade" i den svenska asylprocessen. Migrationsverkets statistik antyder att antalet sådana fall har mer än femdubblats åren 2002 och 2003 jämfört med året 2000. Denna utveckling är mycket oroväckande, inte minst mot bakgrund av den information som finns om romers utsatthet.

Följderna av att ett ärende betraktas som uppenbart ogrundat är ytterst allvarliga såväl för den enskilde asylsökanden som för rättssäkerheten i asylprocessen. I ett sådant ärende får avvisningsbeslutet verkställas omedelbart, utan att invänta att beslutet vunnit laga kraft. Rätten att överklaga blir då illusorisk. Dessutom får den sökande sällan eller aldrig rätt till offentligt biträde. Det är mycket ovanligt att ett juridiskt ombud ens hinner kopplas in i dessa ärenden. Detta betyder också att rätten till individuell prövning i praktiken mer eller mindre sätts ur spel. Regeringen bör se till att rätten till individuell bedömning i asylärenden respekteras. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Ökade kunskaper för förbättrade beslutsunderlag i asylprocessen

I och med EU:s utvidgning riskerar romers möjligheter till asyl att försämras ytterligare. Anledningen till detta är att de nya kandidatländerna, i egenskap av undertecknare av europeiska och internationella konventioner och framför allt genom det s.k. asylprotokollet i EU-fördraget, kommer att betraktas som s.k. säkra ursprungsländer. Asylprotokollet föreskriver - i direkt strid med Genèvekonventionen - att asylansökningar från medborgare i EU-länder skall handläggas utifrån förutsättningen att de är uppenbart ogrundade. Det innebär en otillåten geografisk begränsning i konventionens tillämpningsområde, vilket påpekats av FN:s flyktingkommissariat. Härigenom blir möjligheterna till asyl för denna grupp i praktiken nästan obefintlig. Romer som riskerar förföljelse, tortyr och diskriminering i sitt hemland kommer på så vis att stå utan internationellt skydd.

Skyldigheten att inte sända tillbaka någon som riskerar allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter är absolut (non-refoulement). Det är därför angeläget att svenska myndigheter analyserar och beaktar de särskilda risker som hotar enskilda romer vid ett återsändande.

I svensk asylrätt finns det en på 1951 års Genèvekonvention grundad möjlighet att vid en sammantagen bedömning betrakta diskriminering och trakasserier, vilka inte var för sig kan sägas utgöra förföljelse, som allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter och därmed som asylgrundande förföljelse. Denna möjlighet utnyttjas dock mycket sällan. Det behövs därför en bredare helhetssyn vid bedömningen av asylärenden i allmänhet och för romer i synnerhet.

Beslutsfattarna på de svenska migrationsmyndigheterna saknar ofta tillräckliga kunskaper om hur romer förföljs och diskrimineras i hemländerna. Det krävs alltså dels bättre kunskaper om förföljelsen av och övergreppen mot romer i Europa, dels en förändrad attityd hos Migrationsverket och Utlänningsnämnden. Det är nödvändigt att kunskapen om situationen för romer hela tiden uppdateras och förs vidare till samtliga beslutsfattande nivåer för att en rättssäker prövning skall kunna komma till stånd. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Frågan om inre flyktalternativ

Migrationsverket och Utlänningsnämnden har tillämpat en extrem tolkning av möjligheten att hänvisa romer och andra minoriteter till inre flyktalternativ i Serbien och Montenegro. För närvarande fattar Utlänningsnämnden inga beslut i dessa ärenden , men det förväntas att nämnden inom några veckor kommer att fatta några principbeslut i denna fråga. Men redan av nämndens beslut i inhibitionsärenden kan slutsatsen dras att man tänker fortsätta med en extremt hård linje i strid med bl.a. FN:s flyktingkommissariats uppfattning. Den har senast redovisats i ett skriftligt yttrande i augusti 2004.

Även om UNHCR inte helt utesluter att det i något enstaka fall kan godtas att en asylsökande rom från Kosovo hänvisas till ett inre flyktalternativ står det klart att man i nästan samtliga fall starkt motsätter sig en sådan politik. Serbien-Montenegro har enligt UNHCR redan ca 220 000 internflyktingar från Kosovo och 290 000 internflyktingar från övriga f.d. Jugoslavien. Den ekonomiska situationen i Serbien-Montenegro är ytterst prekär och man saknar resurser att ta emot fler flyktingar. Det förhåller sig också på det sättet att internflyktingar från Kosovo inte har möjlighet att bli registrerade i Serbien-Montenegro. Därmed står de helt utan tillgång till sjukvård och varje annan form av sociala förmåner. Man tvingas överleva helt utanför samhället.

Vi anser att detta innebär att Kosovoromernas grundläggande mänskliga rättigheter inte kan tillgodoses utan tvärtom kränks i Serbien-Montenegro. Därför skall deras skyddsbehov enbart prövas mot Kosovo. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Romernas mänskliga rättigheter inom EU måste skyddas effektivt. Sedan i maj har EU tio nya medlemsstater. I flera av dessa har romerna varit och är fortfarande föremål för allvarlig och systematisk diskriminering. Ibland kan det vara fråga om förföljelse enligt Genevèkonventionen eller behandling som strider mot artikel 3 i Europakonventionen. Regeringen bör i EU ta initiativ till att det genomförs en intensiv övervakning av att romers mänskliga rättigheter respekteras i samtliga EU-länder. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 29 september 2004
Kalle Larsson (v)
Ingrid Burman (v)	Ulla Hoffmann (v)
Elina Linna (v)	Gunilla Wahlén (v)